Skip to main content

Full text of "Nordisk familjebok :encyklopedi och konversationslexikon"

See other formats




IttiuprHttg 
nf JFlnriiia 
EtbrartPH 








Digitized by the Internet Archive 
in 2016 with funding from 

University of Florida, George A. Smathers Libraries 





https://archive.org/details/nordiskfamiljebo01stoc 





NORDISK FAMILJEBOK 

ENCYKLOPEDI OCH KONVERSATIONSLEXIKON 



NORDISK FAMILJEBOK 

ENCYKLOPEDI 

OCH 

K O N VE RS AT IONSLEXIKON 


TREDJE. VÄSENTLIGT OMARBETADE OCH KONCENTRERADE UPPLAGAN 


HUVUDREDAKTÖR: ERIK THYSELIljf 


AVDELNINGSREDAKTÖRER : 

GREGORI AMINOFF ARTUR BENDIXSON GUNNAR HOLMBERGER 

PROFESSOR OCH INTENDENT VID FIL. DOKTOR FÖRSTE BYRÅINGENJÖR I 

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET KOMMERSKOLLEGIUM 

HARALD SOHLMAN HANS WAHLIN 

JUR. UTR. KAND., DIREKTÖR FIL. DOKTOR 


GRANSKNINGSNÄMND : 

RUBEN G:SON BERG OTTO SJÖGREN VERNER SÖDERBERG 

FIL. DOKTOR FIL. DOKTOR FIL. DOKTOR 


FÖRSTA BANDET 

A — ARCIMBOLDUS 



NORDISK FAMILJEBOK AKTIEBOLAG 


I 

l\ 


03 ^' ) 

hl 


v,' 


fllustrationsredaktör : fil. dr Sans Wåhlin 

Klichéerna i huvudsak utförda vid Aftonbio 
dets Klichéanstalt, Stockholm. 

Svartkartorna utförda under ledning av över 
ste A. H. Byström ; färgkartorna under led 
ning av fil. lic. Josef Carlsson och tryckt® 
vid Malmö Kartografiska Anstalt. 

Helsidesporträtteö tryckta i offset vid Malmö 
Kartografiska Anstalt. 


Nytryck av tredje upplagan, som redigerats 1923 — 1937 
En del bildmaterial har av tekniska skäl förnyats. 
Verket har försetts med nya färgkartor. 


»ANDELS A/S NORDENS «(KT*. , MALMÖ 


FÖRTECKNING Å MEDARBETARE. 

I detta band förekomma signerade artiklar av nedanstående medarbetare: 


Afzelius, K., fil. lic. (K. A.). 

Ahlmann, U. W:son, docent vid Uppsala uni- 
versitet (H. A-nn). 

\lmquist, V., överdirektör och chef för Fång- 
vårdsstyrelsen (V. A-t). 

Aminoff, G., professor och intendent vid Na- 
turhistoriska riksmuseet. Redig, naturve- 
tenskapliga avd. i Nordisk Familjeboks 3:e 
uppl. (G. A-ff). 

Andersson, E., disponent (E. An). 

Arne, T. J ., fil. dr, antikvarie vid Vitterhets-, 
historie- o. antikvitetsakademien (T. A.). 

Asklöf, S., fil. lic., amanuens vid Astron. ob- 
servatoriet i Uppsala (S. A-f). 

i urelius, B., komminister (B. A.). 

Rendixson, A., fil. dr, redig, kartavd. i Nor 
disk Familjeboks 3:e uppl. (A. B-n). 

Renedicks, C., professor, föreståndare för Me- 
tallografiska institutet (C. B.). 

Rerg, K. G: son, fil. dr, medlem av gransk- 
ningsnämnden för Nordisk Familjeboks 3 :e 
uppl. (R-n B.). 

Rerger, T., fil. lic., amanuens i Järnvägssty- 
relsen (T. B.). 

Rergius, C. Y., teol. lic., kyrkoherde (Y. B.). 

Rerglund, E. 8., förste byråingenjör i Kom- 
merskollegium (E. S. B.). 

Rerglund, N., e. o. liovrättsnotarie (N. B.). 

Bergstrand, Ö., prof. vid Uppsala univ. (B-d > . 

Bernton, A., fil. lic. (A. Btn). 

Billing, G. E., t. f. förste byråingenjör i Kom 
merskollegium (Bg). 

Björling, C. G., professor vid Lunds univer- 
sitet (C. G. Bj.). 

Rlomstedt, J. M., generalmajor (M. B-dt). 

Bolin, /., fil. lic. (I. B.). 

Brandell, 8., fil. lic., redaktör (S. B.). 

Rrunius, A., fil. kand., redaktör av Indu 
stria (Ax. B.). 

Brunskog, C. J ., kapten vid Fortifikationen 
(C. J. B.). 

Bäckström, A., t. f. statskommissarie (A. Bm). 

Garlgren, A., konsistorienotarie (A. Cgn). 

Charpentier, J ., docent vid Uppsala universi- 
tet (J. Ch-r). 

r ollin, G., krigsdomare (G. C.). 

Dahlgren, P. K., kommendör vid Flottan (Dn). 

Dahlstedt, TI., fil dr, assistent vid Naturhisto- 
riska riksmuseet (H. Dt). 

Dalgren, L., lektor vid Västerviks högre allm. 
läroverk (L. D.). 

De Geer, G., professor vid Stockholms hög- 
skola (G. D. G.). 

Dernby, K. G., docent vid Stockholms hög- 
skola (K. G. D.). 

Diemer, A. M., cand. mag., läroverksadjunkt. 
Danmark (A. M. D.). 

Donner, K., fil. dr, Helsingfors (K. D.). 

Du Rietz, G. E., docent vid Uppsala universi- 
tet (E. D. R.). 

Ekblom, O., sekr. i Socialstyrelsen (O. E.). 


Engström, B., tandläkare (B. E-m). 

Engströmer, T., professor vid Uppsala uni- 
versitet (T. E.). 

Eriksson, J. V., fil. dr, förste statshydrograf 
(J. E.). 

Euler, II. von, professor vid Stockholms hög 
skola (H. E.). 

Friedrichs, K. 0. II. von, byråchef i Medici 
nalstyrelsen (O. v. F.). 

Fries, 8. A., teol. dr, kyrkoherde (S. A. F.). 

Gahn, II., fil. dr, förste aktuarie i Kontroll 
styrelsen (H. G-n). 

Gierow, P. A., teol. dr, regementspastor, folk 
skoleinspektör (A. G-w). 

(rlimstedt, II., redaktör (H. G-t). 

Grönicall, K. A., professor vid Lunds univer- 
sitet (K. A. G.). 

Göransson, E., fil. dr, byråchef i Skolöversty- 
relsen (E. G.). 

Hagen , Ellen, fru (E. H-n). 

nalle, Th., professor och intendent vid Natur 
historiska riksmuseet (Th. H-e). 

Hammarskjöld, K. Ilj., förutv. statsminister, 
landshövding (Hj. Hd). 

Hammarstedt, N. E., fil. dr, intendent vid Nor 
diska museet (N. E. H.). 

Hartman, C. V., professor och intendent vid 
Naturhistoriska riksmuseet (C. V. H-n). 

Hedén, E., fil. dr, medarbetare i Social-Demo- 
kraten (Ek H-n). 

Herner, 8., prof. vid Lunds universitet (S. H-r) . 

Uertzberg, J ., docent vid Tekniska högskolan 
(J. H-g). 

Holmberg, A., fil. dr, andre bibliotekarie i 
Kungl. biblioteket (A. H-g). 

Holmberger, G., förste byråingenjör i Kom 
merskollegium; redig, den tekniska avd i 
Nordisk Familjeboks 3:e uppl. (G. H-r). 

Hägg, R., fil. lic., assistent vid Naturhisto 
riska riksmuseet (R. H-gg). 

Högbom, A. G., i. d. professor vid Uppsala 
universitet (A. G. H.). 

Jacobsson, E., redaktör av Tidskrift för schack 
(E. J-n). 

Johansson, J. E., professor vid Karolinska 
institutet (J. E. J-n). 

Jonasson, O., fil. lic., amanuens vid Stock 
holms högskola (O-f J-n). 

Juhlin-Dannfelt, H., professor, Lantbruksaka 
demiens f. d. sekreterare (H. J. Dft). 

Järte, O., fil. lic., byråchef i Socialstyrelsen 
(O. Jrt) . 

Karlgren, B., professor vid Göteborgs högskola 
(B. K^n) . 

Koch, G. n. von, kansliråd i Socialdeparte- 
mentet (G. H. v. K.). 

Köhler, 8., förste avdelningsingenjör vid Sta 
tens provningsanstalt (S. K-r). 

Lagerheim, G., professor vid Stockholms hög- 
skola (G. L-m). 

Lagerström, H., direktör, boktryckare (H. L.). 


V] 


FÖRTECKNING Å MEDARBETARE. 


Leander, P., prof. y. Göteborgs högskola (P. L.). 

Lehmann, E., prof. vid Lunds univ. (Edv. L.). 

Lenander, Elin, fil. mag., medl. av redaktionen 
för Nordisk Familjeboks 3 :e uppl. (E. L-r). 

Lilienberg, A., fil. lic., förste aktuarie i Kom- 
merskollegium (A. ~Lbg) . 

Liljestrand, G., med. dr, docent vid Karolinska 
institutet (Ljd). 

Lind, G., direktör vid Lantbruksakademiens 
experimentalfält (G. L-d) . 

Lindblad, A., skeppsmätningsöverkontrollör 
(Ax. L.). 

Lindblom, K. G., fil. dr, assistent vid Natur- 
historiska riksmuseet (K. G. L.) . 

Lindhagen, 8., arkitekt (S. L-n). 

Lindholm, F., fil. dr, förste statsmeteorolog 
(F. L-m). 

Lindhult, N., förste kanslisekreterare i Social- 
departementet (Ldht) . 

Ljungberg, K., ekonomidirektör i Social-Demo- 
kraten (K. Lj-g). 

Ljunggren, G., fil. lic.. (G. Lj-n). 

Lovén, 8. L., fil. lic., assistent vid Göteborgs 
museum (S. L.). 

Lundberg, E., med. lic., bataljonsläk. (E. L-g). 

Lönnberg, E., professor och intendent vid Na- 
turhistoriska riksmuseet (Lönnb.) . 

Ylalme, G., lektor vid Högre lärarinnesemina- 
riet (G. M-ej. 

Molin, A., byråchef i Socialstyrelsen (A. M.). 

Nanneson, L., agronom (L. N-n). 

Nelson, E., prof. vid Lunds univ. (H. N-n) . 

N erman, B., prof. vid Dorpats univ. (B. N-n). 

Nilsson, J. R., fil. lic., redaktör (J. R. N.). 

Nilsson, M. P:son, professor vid Lunds uni- 
versitet (M. Pn N-n). 

Nordenskiöld, E., frih., fil. dr, intendent vid 
Göteborgs museum (E. N-d). 

Nordensvan, G., skriftställare (G-g N.). 

Noreen, A., f. d. professor vid Uppsala uni- 
versitet (Ad. N-n). 

Norlin, E., docent vid Tekniska högskolan, avd.- 
chef vid Statens provningsanstalt (E-t N-n). 

Norrback, A., fil. lic., redaktör (A. N-k). 

Norrmén, P. 77., fil. mag., skriftställare, Hel- 
singfors (P. H. N.). 

Nyström, E., professor vid Veterinärhögsko- 
lan (E. T. N.). 

Odencrants, A., docent vid Stockholms hög- 
skola (Odts). 

Pallin, 77. N., kapten vid Väg- och vattenbygg- 
nadskåren (H. N. P.). 

Perséus, E., tullkontrollör (E. P-s). 

P etersens, L. af, överste i Fortifikationens re- 
serv (L. af P.). 

Petri, E., statsmeteorolog (E. P.). 

Planting-Gyllenbåga, W., överstelöjtnant (W 
P.-G.). 

Quensel, P., prof. v. Stockholms högskola (P. Q.) . 

Rendahl, 77., fil. lic. (Rend.). 

Reuterskiöld, G. L. A., professor vid Uppsala 
universitet (Rid). 

Ribbing, L., prof. vid Konsthögskolan (Rbg) . 

Rietz, T. R., med. dr, överläkare (T. R.). 


Rolf, B., fil. dr, förste statsmeteorolog (B. R.). 

Romell, L.-G., docent vid Stockholms högskola 
(L.-G. R-ll) . 

Runnström, J ., docent vid Stockholms hög- 
skola (J. R-m). 

Scliager, N., jägmästare (S-r). 

Schéele, F. von, professor, f. d. förste folk- 
skolinspektör i Stockholm (S-e). 

Sjögren, 0., fil. dr, läroverksadjunkt, medlem 
av granskningsnämnden för Nordisk Famil 
jeboks 3:s uppl. (0. Sjn). 

Sköld, 77., docent vid Lunds universitet (H. Sd) 

Sohlman, 77., direktör, redig. avd. för rätts-, 
social- och statsvetenskap samt nat.-ekonomi 
i Nordisk Familjeboks 3:e uppl. (-lm-). 

Sommarin, E. F. K., professor vid Lunds uni 
versitetet (E. F. K. S-n). 

Staaff, E., prof. v. Uppsala universitet (E. S-f). 

Svanberg, J ., sekr. vid Kungl. teatern (Sbg) - 

Svedelius, N., professor vid Uppsala universi- 
tet (N. S-s). 

Söderberg, V ., fil. dr, medlem av gransknings- 
nämnden för Nordisk Familjeboks 3:e uppl. 
(V. S-g). 

Söderlund, F., byrådirektör i Patent- och re 
gistreringsverket (F. S-d). 

Tliordeman, B., docent vid Uppsala universi- 
tet (B. Th.). 

Thyselius, E., huvudredaktör för Nordisk Fa 
milieboks 3:e uppl. (Ths). 

Thörnherg, E. 77., skriftställare (E. H. T.) . 

Tingsten, 77., fil. dr, juris kand. (H. T-n). 

Trolle, G. 77., bankdirektör (H. T-e). 

Trägårdh, I., professor vid Statens skogsför 
söksanstalt (I. T-dh) . 

Undén, ö., förutv. statsråd, professor vid Upp 
sala universitet (Ö. U.). 

Wahlstedt, A. J. G., fältläkare (A. W-dt). 

Westgren, A., docent vid Stockholms högskola, 
förste metallograf vid Metallografiska insti- 
tutet (A. W-n). 

Wetterstedt, G. G. af, frih., överste och chef för 
Positionsartilleriregementet . (G. af W-dt). 

Widman, L., med. lic., tandläkare (L-d W-n). 

Wieselgren, 0., fil. dr, förste bibliotekarie i 
Kungl. biblioteket (0. W-n). 

Wigert, V., med. dr, docent vid Karolinska 
institutet (V. W-rt). 

Witt, 77., fil. lic. (H. W-tt). 

Wåhlin, 77., fil. dr, redig, den konsthistoriska 
och illustrativa avd. i Nordisk Familjeboks 
3:e uppl. (H. W-n). 

Ziepel, 77. T. von, aktuarie i Kommerskollegium 
(H. v. Z.) 

Åmark, K., fil. dr, förste aktuarie i Kommers 
kollegium (K. Å.). 

Ångström, A., docent vid Stockholms högskola, 
statsmeteorolog (A. Å.). 

Åstrand, G., rektor vid Institutet för blinda 

(G. Å.). 

örnberg, A., kommendörkapten i Flottan (ö-g) . 

örström, 0 ., fil. dr, läroverksadjunkt, medlem 
av redaktionen för Nordisk Familjeboks 3:e 
uppl (Ö.). 


SIGNERING AV ARTIKLARNA. UTTALSBETECKNIXG. FÖRKORTNINGAR 


VII 


signerade artiklar av följande bland första och andra upplagornas 
ej ovan nämnda medarbetare: 


i detta band förekomma 

Afzelius, Ivar (I. Afz), Almkvist, 77. (IT. A.), 
Almquist, Sigfr. (S. A.) , Andersson, G. (G. A.), 
Annerstedt, L. (L. A.), Arrhenius, S. (S. A-s), 
Bergman, J. (J. Bgn), Carpelan, T. (T. C.), 
Cleve, P. T. (P. T. C.), Delphin, T. (T. D.), 
Edén , N. (N. E-n), Eichhorn, Ch. (-rn), Erd- 
mann, E. (E. E.), Fahlstedt, E. (E. F-t), For- 
sell, Gösta (G. F-ll), Fröman , K. A. (Fmn), 
Geete, R. (R. G.), Hammarskjöld, G. G. (C. G. 
H.), Heckscher, E. (E. Hkr), Helander, J. (J. 
Hdr), H ennig, A. (A. Hng), Hildebrand, E. 
(Ehd), Hillman, A. (Ad. H-n), Holmquist, 77. 
F. (Hj. H-t), Jolin, 8. (S. J-n), Jäderin, A. 
(A. Jdn), Leche, V. (L-e), Lindgren, Ad. (A. 


L.), Lindqvist, C. A. (C. A. L.), Läffler, L. Fr 
(Fr. L-r), Lönborg, S. (S. L.), Mannström, O 
(O. M-m), Mittag-Leffler, G. (M. L.), Neander, 
A. (A. N-r), Nordensvan, C. O. (C. O. N.), 
Nyström, J. F. (J. F. N.), Ramstedt, Eva (E. 
R-dt), Rubenson, R. (R. R.), Santesson, C. G. 
(C. G. S.), Sederholm, E. (E. S-m), Smitt, F 
A. (F. A. S.), Stave, E. (E. S-e), Stavenow, L. 
(L. S.), Upmark, G. (Upk), Wenner ström, G. 

A. (G. A. W.), Westman, K. B. (K. B. W-n), 
Westrin, J. Th. (J. Th. W.), Wide, 8. (S. W-e), 
Wieselgren, 77. (H. W.), Wiklund, K. B. (K. 

B. W.), Wrangel, H. (H. W-l), östergren, P. A. 
(P. A. ö.). 


SIGNERING AV ARTIKLARNA. 

Signatur utan parentes betecknar artikelns Asterisk (*) efter en signatur betecknar, att 
författare. artikeln granskats av annan fackman än sig- 

Signatur inom parentes betecknar artikelns naturens innehavare men i det väsentliga bibe- 
granskare. hållits oförändrad. 


UTTALSBETECKNING. 


g utläses som g, aldrig som j. 
k » » k, » » tj. 

co — halvvokalen w, såsom i eng. well, fr. oui. 
J = tonlöst sje-ljud. 

0 = äng ljud. 

a = det ö liknande ljudet i slutvokalen i sv. 

ordet gosse. 

Ö = th i eng. the. 

= th i eng. think. 


z = tonande s. i ty. Rose, fr. rose, eng. hts 
? = tonande sje-ljud, såsom j i fr. jour. 

1$ = tyska ch-ljuden, såsom i ty. ach och ich. 
~ över en vokal anger, att ljudet är nasalerat. 
-»»» » »>> långt, 

efter » > » » denna stavelse har 

huvudtonen. 

^ förenande två vokaler anger att de bilda 
diftong. 


a.-b. = aktiebolag. 

abl. = ablativ. 

ad). = adjektiv. 

adv. = adverb. 

afrik. = afrikansk (-t, -a). 

akad. = akademi (-en); 

akademisk (-t, -a). 
alban. = albansk (-t, -a). 
allm. = allmän (-t, -a) ; 
allmänhet. 

amerik. = amerikansk (-t, 
-a). 

ang. = angående. 
anqelsachs. — angel sach- 
sisk (-t, -a). 
antaql. = antagligen. 

anv. = anvisning. 
arab. = arabisk (-t, -a). 
arb. = arbetare. 

art. = artikel, artiklar. 
atm. = atmosfär (-er). 
avb. = avbildad (-t, -de) ; 
avbildning. 

avd., avdeln. = avdelning. 
avh., avhandl. — avhand- 
ling (-en, -ar). 
bd = band. 

bearbi = bearbetad (-t, -de). 
belq. = belgisk (-t, -a). 

bem. = bemärkelse. 


FÖRKORTNINGAR. 


bet. = betydelse. 
bibi. = bibliotek. 
biblioqr. = bibliografisk | 
(-t, -a). 

bioqr. = biografi; biogra- 
fisk (-t, -a). 
bl. = bland. 

bl. a. = bland annat (an- 
dra). 

br. = bredd. 

britt. = brittisk (-t, -a). 

C = Celsius. 

cand. maq. = candidatus 
magisterii. 
cg = centigram. 
cl = centiliter. 
cm — centimeter. 
co, c:y = (eng.) company. 
d. = död; del (-ar) 
daql. = daglig (-t, -a; -en). 
dal. smt =daler silvermynt. 
dat. = dativ; datum, date- 
rad (-t, -de). 
dekl. = deklination. 
dep., depart. = departe-i 
ment. 

dets. — detsamma. 
dial. = dialekt; dialektisk 
(-t, -a). 

I diam. = diameter. 


dir. = direktör. 

distr. = distrikt. 

dir = delar. 

dm = decimeter. 

d. o. = detta ord, dessa ord. 

doc. = docent. 

doll. = dollar (-s). 

dr =■ doktor. 

dramat. = dramatisk (-t, -a). 
dt = deciton. 
d. v. s. — det vill säga. 
d. g. = den yngre. 
dyl. = dylik (-t, -a). 
dåv. = dåvarande. 

d. ä. = den äldre. 

eg., eqcnt. = egentlig (-t, 
-a; -en). 

eqypt. = egyptisk (-t, -a). 
ekonom. = ekonomisk (-t, 
-a). 

e. Kr. = efter Kristus. 
el. = eller. 

el. dyl., e. d. = eller dylik 
(-t, -a). 

elektr. = elektrisk (-t, -a). 
eng. = engelsk (-t, -a). 
enl. = enligt. 
e. o. = extra ordinarie. 
etabl. = etablera (-t, -de). 
etc. = et cetera. 


europ. = europeisk (-t, -a> 
ev. = eventuell (-t, -a). 
evanq. = evangelium ; evan 
gelisk (-t, -a). 
ex. = exempel; axemplar 
exp. = export; exporterad 
(-t, -de). 

j f. = född; för; förre. 
fam. = familj (-en, -eri 
f. d. = före detta. 

| fem. = femininum. 
ff. = och följande, 
j f. gqn = första gången 
\fi. = finsk (-t, -a). 

\fiq. = figur (-en, -er) ; fi- 
gurlig (-t, -a). 

\fil., filos. = filosofie; fi- 
losofisk (-t, -a), 
fin!. = finländsk (-t, -a) 
\f. Kr. = före Kristus. 
'flarn. = flamsk (-t, -a). 
f. mk = finska mark. 
f. n. = för närvarande. 

! fr. = fransk (-t, -a). 
framl. = framlidne (-a). 
fre (fres) = franc (-s). 
fr. Gr. = från Greenwich. 
fr. h. = från höger. 
frih. = friherre, 
j friherrl.— friherrlig (-t, -a). 


VIII 


FÖRKORTNINGAR. 


fr. o. m. = från och med.j 
fr. v . = från vänster 
fsv. = fornsvensk (-t, -a). 
fullst.= fullständig (-t, -a).; 

f. ö. = för övrigt. 
följ. = följande. 
föreg. = föregående. 
tören. = förening (-ar). 
förf = författare; förfat- 
tad (-t, -de) ; författning. 

förf :na = författarinna. 

' örhandl . = förhandlingar. 
•ork. = förkortad (-t, -de) ; 
förkortning. 

församl. = församling. 
förutv. = förutvarande. 
g = gram. 

gen. = general ; genitiv. 
jeogr. = geografisk (-t, -a). 
jeol. = geologisk (-t, -a). 
ign ; ggr = gången ; gånger. 

g. m. = gift med. 
jr. = grad (-en, -er). 
grek. = grekisk (-t, -a). 
grevl. = grevlig (-t, -a). 
grevsk. = grevskap. 
grandi. = grundlagd (-t, 

-da). 

r t. T. = Gamla testamentet. 
juv., guvern. = guvernör; 
guvernement. 

h. = häfte. 

handl. = handling (-en, 
-ar). 

har = hektar. 
hebr. = hebreisk (-t, -a). 
hel. = helig (-t, -a). 
hist. = historia; historisk 
(-t, -a). 

hkr = hästkraft (-er). 
h. o. h. = helt och hållet. 
holl. = holländsk (-t, -a). 
huvudsaki. = huvudsak- 
ligen. 

huvudt. = huvudtiteln. 

Ibl. = ibland. 
lllustr. = illustrerad (-t, 
-de). 

t mp. = import; importerad 
(-t, -de). 

Ind. = indisk (-t, -a). 
Indiv. = individuell (-t, -a)' 

l nf. = infinitiv; infanteri. 
Infant. = infanteri. 

l ng. = ingenjör. 
inkl. = inklusive. 
inledn. = inledning. 
tnskr. = inskränkt. 
inst. = institut. 

Intern., internat . = inter- ; 

nationell (-t, -a). 

Inv. = invånare. 

Isl. = isländsk (-t, -a), 
f st. = i stället. 
i 1 1, f. - i stället för. 
tt.. ital. = italiensk (-t, -a). 
ifr — jämför. 

I :r = junior. 
fur. = juris; juridisk (-t, 
-a). 

fur. utr. = juris utriusque, 
k. = kunglig (-t, -a). 
kal. = kalori (-er). 
kand. = kandidat. 
kant. = kanton (-er). 
kap. = kapital; kapitel. 
kat. = katolsk (-t, -a). 
kbcm = kubikcentimeter. 
kbdm = kubikdecimeter. 
kbm = kubikmeter. 
kbmm = kubikmillimeter. 
kem. — kemisk (-t, -a). 
k. f. = kunglig förordning; 
kunglig författning. 


riksd. 

R. O. = riksdagsordningen. \urspr 
rom. = romersk (-t, -a). 
rum. = rumänsk (-t, -a 
ry. = rysk (-t, -a). 
rör. = rörande. 

mekanisk (-t, -a), s. = söder; södra; sydlig 
(-t, -a) ; sidan. 
s:a = summa. 
saml. = samling (-en, -ar) ; 
samlad (-t, -de). 


kg = kilogram. 
kin. = kinesisk (-t, -a). 
kl. = klass; klockan. 
km = kilometer. 

K. m:t = Kunglig majestät 
komp. = kompani. 
konc. = koncentrerad (-t, 
-de). 

konj. = konjunktion. 
kons. = konsonant (-er). 
kontr. = kontrakt. 
kpt = kokpunkt. 
kr. = krona (-or). 
kroat. = kroatisk (-t, -a). 
kung. = kungörelse. 
kungl. = kunglig (-t, -a). 
kvcm = kvadratcentimeter. 
kvdm = kvadratdecimeter. 
kv.-fot = kvadratfot. 
kvkm = kvadratkilometer. 
kvm — kvadratmeter. 
kvmm = kvadratmillimeter. 

I = liter. 

lat.= latin; latinsk (-t, -a) ; 
latitud. 

led. = ledamot, ledamöter. 
Igd = längd, longitud. 
lic. = licentiat. 
litt. = litteratur; litterär 
(-t, -a). 

long. = longitud. 
m = meter. 
mag. — magister. 
m. a. o. = med andra ord. 
mask. = maskulinum. 
med. = medicin (-e). 
medl. = medlem (-mar). 
mek. 

mem. = memorial. 
mexik. =mexikansk (-t, -a). 
m. fl. = med flera. 
mg = milligram. 
milit. = militär (-t, -a). 
mill. — million (-er). 
min. = minut (-en, -er). 
mk = mark. 
mm = millimeter. 

m. m. = med mera. 
motsv. = motsvarande. 
mrs = mistress. 

mt = manstimme (-ar). 

M :t = Mount (eng.), berg. 

mtl = mantal. 

mån. = månad (-er). 

n. = norr (-a) ; nordlig 
(-t, -a). 

neutr. = neutrum ; neutral 
(-t, -a). 
n :o — numro. 
nom. — nominativ. 
nord. — nordisk (-t, -a). | 
nordl. = nordlig (-t, -a). 
jn:r eller nr = nummer. 

V. T. = Nya testamentet. 
\nuv. = nuvarande. 
ri. v. = nordväst (-ra); 

nordvästlig (-t, -a). 
nytest. = nytestamentlig 
(-t, -a). 

näml. = nämligen. 
närv. = närvarande. 

n. ö. = nordöst (-ra) ; 
nordöstlig (-t, -a). 

lo. = och. 

o. a. = och annan (-t); 
och andra. 

o. d., o. dyl. = och dylik 
! (-t, -a).' 

off. = officiell (-t, -a). 
omarb. — omarbetad (-t, 
i -de). 

omkr. = omkring. 

; ord. = ordinarie. 
ordf. = ordförande. 


ordn. = ordning (-en, 

o. s. v. = och så vidare. 
pd st = pund sterling. 
pers. = persisk (-t, -a) ; 

person (-er). 
pl. = plansch (-en, -er). 
plur. = pluralis. 

p. m = promemoria. 
port., portug. = portugi- 
sisk (-t, -a). 

pos. = positiv. 
poss. = possessiv (-t, -a). 
prep. = preposition. 
preuss. = preussisk (-t, -a) . 
proc. = procent. 

prof. — professor. 

pron. = pronomen. 

prop. = proportion (-er) ; 

proposition (-er). 
prov. = provins; provin- 

sial-. 

pseud. = preudonym. 

R. B. = rättegångsbalken. 
red. = redaktör; redigerad 
(-t, -de) ; reducerad (-t, 
-de). 

redig. = redigerar. 
reg. = regemente. 
regi. = reglemente. 

resp. = respektive. 


ar).|tab. = tabell. 

j tax, = taxering, taxerad 
| (-t, -de), 

i teckn. = teckning. 


\tekn. 

= teknisk (-t, -a). 

temp. 

= temperatur. 

teol. = 

= teologie. 

t. ex. 

= till exempel 

t. f. = 

: tillförordnad 

tidn. - 

= tidning. 

\tidskr 

. = tidskrift. 

tillh. 

= tillhörande. 

tills. 

= tillsammans. 

tills. m. = tillsammans med. 

I tillv. 

= tillverkning. 

tim. = 

= timme (-ar). 

tjeck. 

= tjeckisk (-t, -a) 

t. o. m. = till och med. 

topogr. = topografi; topn- 

grafisk (-t, -a). 

\tr. = 

tryckt (-a). 

\turk. 

= turkisk (-t, -a) 

ty. = 

tysk (-t, -a). 

undersl. = undersläkte (-». 

-n). 


\ung. ■ 

= ungefär; ungersk 

(-t. 

-a). 

univ. 

= universitet; unl- 

versell (-t, -a). 

UPPf. 

= uppförd (-t, -da) 

i uppl. 

= upplaga (-n, -or) 

\urspr. 

, = ursprunglig (-t. 

-a ; 

-en). 

art. = 

= urtima. 

1 ( 7 . S. 

A. = United State? 


of America (Amerika? 
förenta stater. 
utg. = utgivare; utgiven 
(-et, -na) ; utgivit. 
utsk. = utskott. 
utt. = uttal. 


schweiz. = schweizisk (-t, Jo. — väster (-ra); västli? 

(-t, -a) ; vice; von. 
vanl. = vanlig (-t, -a; -en) 
var. varietet (-en, -er) . 
varierande. 

ver kl. = verklig (-t, -a) 
verkst. = verkställande. 
Vet.-akad. = Vetenskaps 
akademien. 

vetensk. — vetenskaplig 
(-t, -a). 

vikar. = vikarie; vikarie 
rande. 

Vitt.-, hist.- och ant.-akad 
= Vitterhets-, historie- och 
antikvitetsakademien. 
vol. = volym (-en, -er). 
år g. — årgång (-en, -ar). 
årh. — århundrade ( -t, -n ) 
årl. = årligen 
årsskr. = årsskrift. 
ö. = öster (-ra) ; östlig (-t. 
-a). 

ö. h. = över havsytan. 
österrik. = österrikisk (-t. 
-a). 

östl. = östlig (-t, -a). 
övers. — översättning (-en. 

-ar) ; översatt (-a). 
övr. = övrigt (-a). 

° = grader (Celsius) ; gra 
der (av en vinkel). 

' = minuter (av en vinkel) 
"^sekunder (av en vinkel). 
> = övergår till. 

<■ = kommer ifrån. 

§ = paragraf. 

% - procent. 


-a). 

s. d. — samma dag. 
sek. = sekund (-er). 
sekr. = sekreterare. 
ser. = serie (-n, -r). 
siarn. = siamesisk (-t, -a). 
sid. =■ sida (-or). 
sign. = signatur; signerad 
(-t, -de). 

sing. = singularis. 
sisin. = sistnämnda. 
s. k. = så kallad (-t, -de). 
skr. = skrift (-er). 
skt = sanskrit. 
slav. = slavisk (-t, -a). 
slov. = slovakisk (-t, -a). 
slutl. = slutligen. 
smpt = smältpunkt. 
sp. = spalt (-er) ; spansk 
(-t, -a). I 

spec. v. = specifik vikt. 

ss. = såsom. 

st. = stift; stiftad (-t, -de) ; 
stiftelse; ställen; stycke 
(-n). 

St. = Stora (i namn). 

S :t = Sankt. 

S :ta = Sankta. 
stat. = statistisk (-t, -a). 
stds = standards. 
straffl. = strafflagen. 
subst. = substantiv. 
suppl. = supplement. 
s. v. = sydväst (-ra) ; syd- 
västlig (-t, -a). 
sv. = svensk (-t, -a). 
s. å. = samma år. 
sål. = således. 
särsk. = särskild (-t, -da), 
s. ö. = sydöst (-ra) ; syd- 
östlig (-t, -a). 


timmar 

minuter 


tvid astrono- 
<1 miska prtsbe- 
tstämningar. 



A är den första bokstaven i det vanliga 
europ.-lat. alfabetet och betecknar i de 
flesta fall ung. samma ljud som sv. o 
i k a 1 1, men i eng. är »långt» a oftast tecken 
för en diftong äe (äa) eller ei (t. ex. i nam e), 
kort a oftast tecken för ett ljud, som något 
närmar sig ä (t. ex. c a p). Väsentligen samma 
ljud är danskans »långa» o i t. ex. g a d e. I 
tjeckiskan och ungerskan betecknar d långt o 
(a utmärker i ungerskan kort a, som närmar 
sig d). — ao är i finskan, holländskan och 
tyskan tecken för långt a-ljud, i danskan och 
i norsk icke officiell skrift för d-ljud; q (i 
polskan) och ä (i portug.) betyda liksom fr. 
an eller en (före kons. eller utljud) nasalerat 
a eller d (uttalat med sänkt gomsegel). 

A är i det musikaliska alfabetet sjätte to- 
nen i den från G utgående durskalan. Den all- 
mänt införda normalhöjden för ettstrukna a 
är 435 svängningar i sekunden. Då alla to- 
ner med en oktavs mellanrum i vårt ton- 
system ha samma benämning, finnas lika 
många olika a:n som oktaver, nämligen: 


a, ostrukna a 
C£>- 


a 4 , fyrstrukna 

t 

a 3 , trestrukna a 

Q 

a 2 , tvåstrukna a — 


i 


— — A, grova a 

— >— > 

— A 1 , kontra a 

O 

A 2 , subkontra a 


a', ettstrukna a 


A är den ton, efter vilken tonhöjden be- 
stämmes, i det att det ettstrukna a:t (ä) är 
den ton, efter vilken det »stämmes», i or- 
kestern efter oboen, på pianot efter stämgaf- 
feln, som sålunda i regel anger ä:s tonhöjd. 

Såsom symboliskt tecken betyder A 
i allmänhet det första eller det främsta. — Vid 
betygsgivning betecknar A högsta betygsgra- 


den, a näst högsta. Vid de allmänna lärover- 
ken betecknar »linjen A» helklassiska linjen. 

I algebran nyttjas a likasom alfabetets 
närmast följande bokstäver i allmänhet till 
tecken för bekanta storheter, då däremot de 
obekanta betecknas med x, y och z. — I lo- 
giken använder man A för att i allmänhet 
beteckna ett föremål för tänkandet. A = A är 
formeln för den första tankelagen (se 
d. o.). A användes ock såsom tecken för u n i- 
versellt-af f irmati vt omdöme (se 
Omdöme). 

A förekommer dessutom i en stor mängd 
förkortningar. Så är på romerska mynt och 
inskrifter A = Augustus; i andra romers- 
ka namnförkortningar = A u 1 u s; i fråjia om 
mynt = a v e r s (framsidan) ; på växlar = 
accepterad; i assuraushandlingar = a s- 
surerad; i franska kursuppgifter = ar- 
g e n t (klingande mynt) ; på rucktavlan i fick- 
ur = avance (fram); i tidsuppgifter (a.) 
= a n n o (år). Slutligen är att märka uttryc- 
ket »A och O», grek. A (Alfa) och Q ( Omega ) 
eller a och u> (den första och den sista bokstaven 
i det grekiska alfabetet), ett talesätt, som före- 
kommer i Joh. Upp. 1: 8 och betyder »be- 
gynnelsen och änden», början och slutet, det 
första och det sista, allt i allom. Bokstäverna 
AQ användas därför i konsten som en sym- 
bol för Kristus. 

A, lat. prep. Se A b. 

A, fr. prep., för, till, t. ex.: å 50 öre metern ; 
för 5 å 6 år sedan. 

ä el. ää, på recept, förkortning för ana, 
d. v. s. lika mycket av vartdera slaget (av 
ingredienserna i ett läkemedel). 

Aa [ä], en hawaiisk beteckning för block- 
lava. Se vidare K i 1 a u e a och Vulkan. 

Aa [å], A a b j ö r a, A a dal m. fl., se Å, 
Å b j ö r a, Å d a 1 m. fl. — Då aa ss. beteck- 
ning för å-ljudet sedan 1921 i norsk officiell 
rättstavning utbytts mot å, hänvisas till Å 
beträffande norska med. Aa förut begynnande 
ortnamn. 

I 1 


Aa — Aachen 


A 


3 

Aa [ä], K u r 1 ä n d s k a, flod i Kurland, 
utfaller i Rigaviken omkr. 30 km v. om Du- 
nas utlopp. — Under världskriget utkämpa- 
des sommaren och hösten 1915 vid nedre Aa 
hårdnackade strider under tyskarnas fram- 
trängande för Kurlands intagande. Floden 
har ock givit namn åt det slag, som vid den- 
samma (v. om Riga) ägde rum i början av 
1917 (5 — 9 jan. och 23 jan. — 3 febr.), då rys- 
sarna oaktat den stränga vintern företogo ett 
anfall i stor stil, vilket dock genom tyskar- 
nas motstöt ej ledde till något resultat. Se 
Polsk-ryska fronten. M. B — dt. 

A. A. A., »Amateur^athletic association» 
[ä'metå äple'tik esåusiei' Jan], centralt eng. 
idrottsförbund. 

Aabel [å'bel], Hauk Erlendsön, norsk 
skådespelare (f. 1869). Debuterade 1897 i 
Kristiania och har sedan tillhört olika teatrar 
där, huvudsakligen Nationalteatern. A. är 
f. n. en av Norges 
mest omtyckta skå- 
despelare och upp- 
läsare. Bland hans 
mest berömda typer 
märkas den fantasi- 
fulle, groteske anti- 
kvitetshandlaren 
Snild i Wieds »Ero- 
tik» och den trovär- 
dige, komiskt naive 
bondpojken Ola Lia 
i en likabenämnd 
revyoperett samt 
dessutom Baldevin i 
»Baldevins bröllop». 
Vid norska gästspelet i Stockholm 1916 vann 
han oförbehållsamt erkännande för sin Old- 
fux i Holbergs »Den stundeslöse» och Som- 
merblom i Kjsers »Det lykkelige valg». Han 
har även med utpräglad mimisk talang och 
djärvt naturlig replikbehandling spelat Jeppe 
paa Bjerget. Se E. Alm-Vik, »H. A.» (1918). 

Aabenraa [åbenrå], stad i Sönderjy Iland 
vid en vik av Östersjön; 7,961 inv. (1921). 
Någon industri; ringa handel; god hamn. 
Säte för amtman och landsrätt. A. är ge- 
nom järnväg till Rödekro förenat med öst- 
slesvigska järnvägen och genom en annan 
bana med Lögumkloster i v. 1544 — 1713 hör- 
de A. till den gottorpska delen av Slesvig, 
till följd varav tyskheten fick övervikt; allt- 
ifrån 1830-talet ha de tyska och de danska 
elementen legat i livlig inbördesstrid. Den 
stora danska byggnaden Folkehjem, uppförd 
1911, har varit samlingsstället för Sönder- 
jyllands folkliga föreningar. Nu anses 4 / B av 
befolkningen vara dansktalande men blott 2 / 3 
dansksinnade. Den delas i en dansk och en 
tysk församling med var sin präst men ge- 
mensam, proportionellt vald kyrkostyrelse. 
Var under namnet Apenrade i preussisk 
ägo 1864 — 1920; blev danskt 1920. 

Aabenraa amt [åbenrå], i s. ö. delen av 
Sönder jylland; 784 kvkm, 35,067 inv. (1921). 


I amtet äro belägna staden Aabenraa, kö- 
pingen Graasten och gränsorten mot s. Bov. 

A. a. C. eller A. a. C. n., förkortning för 
A'nno a'nte Chri'stum nätum, lat., året före 
Kristi födelse. 

Aachen [ä'kan el. ä'fcen], fr. Aix-la-Chapelle. 
stad i preuss. prov. Rhenlandet i v. Tyskland, 
nära gränsen till Holland och Belgien; 145,784 
inv. (1919). A., varmed förstaden Burtscheid 



Interiör av domkyrkan i Aachen. I förgrunden det 
äldsta, åttkantiga partiet; utsikt mot koret. 

införlivades 1897, är beläget i den lilla floden 
Wurms dalgång och omgives av skogklädda 
kullar, bland vilka Lousberg höjer sig omkr. 
160 m över omgi vningen. Stadens märkli- 
gaste byggnad är domkyrkan, som uppför- 
des av Karl den store 796 — 804 och där hane 
ben samt talrika reliker förvaras. Kyrkan 
är en centralbyggnad med åttkantigt mitt- 
parti, som betäekes av en kupol och om- 
gives av en sextonsidig omgång, försedd med 
en hög emporvåning. Det ursprungliga koret, 
som var helt litet och indelat i två våningar, 
ersattes 1353 — 1413 med en tillbyggnad i 
gotisk stil. Flera andra yngre tillbyggnader 
ha givit kyrkan ett oregelbundet yttre. — 
Vidare märkes stadens rådhus från 1300-talet, 
en ståtlig byggnad i gotisk stil, restaurerad 
efter en eldsväda 1883. Dess »kejsarsal», som 
fordom användes vid kröningshögtidligheterna, 
är smyckad med fresker av A. Rethel. — Sin 
främsta betydelse har A. såsom medelpunkt 
i det västrhenska textil- och järnområdet (jfr 
Rhenlandet) samt som handelsstad. För- 



Aachen — Aakirkebv 



Utsikt örer Aachen. I mitten domkyrkan (dess älosta parti under kupolen, det gotiska koret t. v.). 


nämsta industrigrenar äro tillverkning av 
kläde, maskiner, synålar etc. Betydande han- 
del med ull, spannmål, viner m. m. En tek- 
nisk högskola är förlagd till A. Det är berömt 
för sina varma svavelkällor, av vilka den 
hetaste, Schwertbadquelle, har en temperatur 
av 73,9° C. Det är mycket besökt av personer, 
som lida av syfilis, gikt, nerv- och ryggmärgs- 
ajukdomar samt hudsjukdomar. 

A., lat. Aquisgranum, är en av Tysklands 
äldsta städer. Redan romarna kände till 
dess hälsokällor, och ännu finnas där res- 
ter av romerska bad. Kejsar Karl den 
§tor3 föddes ooh dog i denna stad, som ock 
var hans käraste vistelseort. A. var de tys- 
ka konungarnas och kejsarnas kröningsstad 
från Ludvig den fromme till Ferdinand I 
(813 — 1531). Under medeltiden var A. en 

stor och rik stad, »det heliga romerska ri- 
kets fria stad A.». På grund av svåra inbör- 
des strider sjönk dess välstånd under reforma- 
tionstidevarvet, särskilt sedan protestanterna 
fördrivits 1616. 1797 — 1814 hörde A. under 

Frankrike och tillföll Preussen 1815. Det föl- 
jande århundradet medförde en ny ekonomisk 
uppblomstring. Genom fred i A. avslötos 1668 
kriget mellan Ludvig XIV och Spanien samt 
1748 det österrikiska tronföljdskriget. 1818 
hölls i A. en i flera avseenden märklig stor- 
maktskongress, varvid Frankrike upptogs i 
Heliga alliansen. Under världskrigets tidi- 
gaste skede var kejsar Vilhelms huvudkvarter 
förlagt till A. 


Litt. om domkyrkan: Favmonville, »Der 
Dom zu Aachen» (1909); Humann, »Zur Ge- 
schichte der karolingischen Baukunst» (1909 
— 11 ). 

Aachen [ä'fcan], Hans von, tysk målare. 
Se A c h e n. 

Aagaard [å 'ga r], Carl F rederi k, dansk 
målare (1833 — 95). Verkade först som deko- 
rationsmålare och deltog bl. a. i utsmyck- 
ningen av universitetsbyggnaden i Köpen- 
hamn och Kristian IV :s kapell i Roskilde 
domkyrka samt utförde självständiga arbeten, 
bl. a. i Kungl. teatern och Dagmarteatern i 
Köpenhamn. Han utbildade sig också till 
landskapsmålare under P. C. Skovgaards led 
ning och i dennes stil. Hans ledigt och sä- 
kert målade, stundom något ytliga och stäm- 
ningslösa tavlor återgiva dansk natur, före- 
trädesvis skogar och stränder. H. W — n. 

Aagesen [å'g-1, Andreas, dansk rättslärd 
(1826 — 79), professor i lagkunskap vid Köpen- 
hamns universitet 1856. Sysselsatte sig före- 
trädesvis med den danska förmögenhetsrätten, 
där han var vetenskapligt banbrytande, och 
med romersk privaträtt. 

Aagesen [å'g-], Svend, se Svend A g 
g e s ö u. 

Aak [äk], holl., ett slags lastpråm eller 
flatbottnat fartyg, som begagnas på Rhen. 

Aakirkeby [å'-], stad på Bornholm, ett styc- 
ke inne i landet ö. om Rönne, varmed det är 
förenat genom järnväg. 1,496 inv. (1921). I 
kyrkan finnes en ståtlig dopfunt av sandsten 



Aakjjer — Aalborg 


8 


med rika reliefbilder och på gutniska avfattad 
runinskrift. Funten (se vidstående bild) är ut- 
förd av den gottländske stenmästaren Sigraf 
(se denne) vid slutet av 1100-talet. 



Aakirkeby-funten. 


Aakjser [a'kjär], Jeppe, dansk förf. (f. 
1866). Son till en fattig småbrukare i Aakjacr 
vid Skive i Jylland, måste han tidigt göra 
nytta som vallpojke men fick hjälp till 
att bli elev på se- 
minarium och folk- 
högskolor. Emellanåt 
var han kringresan- 
de agitator och blev 
som sådan vid 20 
års ålder satt i häk- 
te under provisorie- 
striderna. Efter att 
ett par år ha varit 
skollärare blev han 
1895 student och 
året därpå fil. kand. 
Var anställd i »Po- 
litiken» samt 1899 
— 1903 korrespon- 
dent till den socialdemokratiska landsorts- 
pressen. Sedan 1907 bor han på egen gård, 
Jenle, vid Jebjerg på Jylland. Som förf. bör- 
jade A. 1899 med hembygdsskildringar, bl. a. 
»Bondens sön», »Vadmelsfolk», »Fjandboer». 
Senare utgav han större romaner: »Vredens 
börn» (1904), en lidelsefull anklagelse mot 
hemmansägarklassens utnyttjande av sina 
tjänare, »Arbejdets glaede» (1914), »Jens 
Langkniv» (från svenskkrigens tid, 1915; 
övers till sv. 1918), »Hvor der er gjaerende 
krsefter» (1916). Samtidigt har A. utgivit fle- 
ra diktsamlingar. Mest betydande äro: »Fri 
felt», »Rugens sange», »Muld o g malm», 


»Vejr og vind og folkesind», »Hjsertegroes og 
serenpris» (1921). Självbiografisk är där- 
jämte »Mit regnebrset» (1919). Han har dess- 
utom sysslat med kulturhistoriska hembygds- 
studier samt utgivit en antologi av äldre och 
yngre dialektdiktning och den rikhaltiga och 
märkliga materialsamlingen »St. St. Blichers 
livstragedie» (3 bd, 1903 — 06). 

A :s författarskap utmärkes av en djup 
förtrogenhet med hembygdens natur och folk 
och en social harm och medkänsla, som i 
romanernas karaktärsteckningar understun- 
dom gå till överdrift. Som lyriker står han 
mycket högt både genom sina naturskildring- 
ar och sina djupt mänskliga bilder av jylländ- 
ska folktyper, som han icke sällan återger på 
deras eget språk. Han har lärt av Blicher, 
Burns och Björnson men har sin egen ly- 
riska ton: en smältande stämningsfullhet, de- 
taljrikedom och ett både kraftigt och mjukt 
språk. Se K. K. Nicolaisen, »J. A.» (1913). 

Ths. 

Aalbaekbukten [å'lbäk-], vik av Kattegatt 
på Jyllands ö. kust, mellan Skagen och 
Frederikshavn. God ankarplats. 

Aalberg [ä'l-], Ida Emilia, finl. skåde- 
spelerska (1858 — 1915). Intog inom sitt lands 
dramatiska konst den förnämsta rangplatsen 
och bidrog genom sin verksamhet vid Finska 
teatern (anställd där 
1874, sedan talrika 
gästspel) och som 
ledare av egen trupp 
väsentligt till den 
finska skådespelar- 
konstens höjande. 

Hon företog dess- 
utom talrika gäst- 
spel eller turnéer i 
de övriga nordiska 
länderna samt i 
Ungern, Tyskland 
(med J. Kainz) och 
Ryssland. I Sverige 
har hon uppträtt 
1885, 1894 och 1904. Bland roller: Julia, 
Regina von Emmeritz, Kirsti Fleming i »Da 
niel Hjort», titelrollerna i »Sylvi», »Adri- 
enne Lecouvreur», »Kameliadamen», Schil- 
lers »Maria Stuart» och »Hedda Gabler». 
Hon blev 1887 g. m. jur. kand. L. Kivekäs 
(d. 1893) och 1894 omgift med baron A. Uex 
kull-Guldenband i Petersburg. 

Aalborg [å'l-], stad i n. Jylland på Lim 
fjordens södra strand. 41,613 inv. (1921). 
Säte för stiftsamtman och biskop. A. är för- 
bundet med den n. om fjorden liggande staden 
Nörresundby genom två broar, av vilka den 
ena, Kristian IX :s bro, är en 579 m lång 
järnvägsbro, Danmarks största. Staden är 
omgiven av kullar och har en ålderdomlig 
prägel med många smala gränder och gamla 
korsvirkeshus. Från 1600-talet äro Gavelhuset 
och Jens Bangs stenhus, den ståtligaste bor- 
gerliga privatbyggnad från äldre tider, som 




Aalborg amt — Aall 


9 



österaagade i Aalborg. I bakgrunden Jens Bangs stenhus. 


10 



Budolflkyrkan 1 Aalborg. 


Danmarks landsort har att uppvisa, byggt 
1623 — 24 i praktfull barockstil, sedan 1670 
känt under namnet Svaneapoteket. En kvar- 
stående del av 1500-talsslottet Aalborghus är 
nu bostad för stiftsamtmannen. Den förnämsta 
av stadens många kyrkor är SrtBudolfi kyrka, 
byggd i gotisk stil under den senare medel- 
tiden. Det forna helgeandsklostrets omfat- 
tande komplex av tegelbyggnader från 1400- 
talet står kvar och användes till sjukhus. Ett 
museum för konst och historia finnes. De sista 
årtiondenas uppsving för staden har lämnat 
tydliga spår i moderna, höga byggnader, som 
växa upp i ö. och v. A. driver livlig han- 
del med lantmannaprodukter på Köpenhamn, 
Norge, Sverige och England. Av stor vikt 
härvid är Ars goda hamn, som mäter ända 
till 7,5 m djup och har tre bassänger. In- 
dustrien är högt uppdriven. Flera stora ce- 
mentfabriker och tegelbruk omge staden. 
Dessutom finnas textil-, klädes- och maskin- 
fabriker, bryggerier, olje- oc.h spritfabriker 
m. m. A. är därjämte en viktig järnvägsknut. 

A., som redan pä 1000-talet omtalas som 
en betydande handelsplats, fick 1342 sin första 
stadsrätt av Valdemar Atterdag. 1554 blev 
det biskopssäte och upplevde sedan sin mest 
blomstrande period. Men 1600-talets stora krig 
medförde hårda tider, staden besattes och här- 
jades av fiender, varjämte pest och stora elds- 
vådor rasade. A. hävdade emellertid fortfa- 
rande sin plats som Jyllands största stad, och 
under senare delen av 1700-talet blomstrade 
åter handeln. A. led senare mycket av för- 
lusten av Norge och Aggerkanalens öppnande 
(1825), varigenom sillfisket avstannade och 
A. upphörde att vara stapelstad för Limfjords- 
städerna. Vid mitten av 1800-talet överflyg- 
lades det av Aarhus. Under de sista årtion- 
dena har A. åter gått starkt och säkert framåt. 

Aalborg amt [å'l] i n. Jylland på båda si- 
dor om Limfjorden och intill Kattegatt; 


2,933 kvkm, 168,182 inv. (1921). Huvuddelen 
utgöres av det i allmänhet höglänta Him 
merland el. landet mellan Mariagerfjord och 
Limfjord. Den mindre delen, Kjicr härad, n. 
om Limfjord och intill Gjasr och Rye åar, är 
i v. slättland med »den store vildmose». »Den 
lille vildmose» ligger s. om Limfjord intill 
Kattegatt. Städer: Aalborg, Nörresundby, 

Lögstör och Nibe. 

Aalborg stift [S'l-] omfattar Hjörrings och 
Thisteds amt samt av Aalborgs amt Kjscrs 
härad, Nörresundby och Aalborg, Budolfi 
landssocken, Sönder- och Nörre-Tranders 
socknar; 305,535 inv. (1921). 

Aalesund [S-], kuststad i v. Norge, se Å 1 e- 
s u n d. 

Aall [5l], norsk släkt, som urspr. härstam- 
mar från Jylland (Aals socken i Ribe amt), 
från tiden omkr. år 1500. Niels A. (omkr. 
1633 — 1707) blev köpman i Köpenhamn. Hans 
son Johan (1670 — 1717) bosatte sig i Lon- 
don, varifrån den norska släktlinjens stam- 
fader Niels A. d. ä. (1702 — 84) omkr. 1712 
invandrade till Norge, där han omkr. 1730 
grundläde en trävaruaffär och förvärvade 
egendomar i Telemarken, vilka ända in i se- 
nare tiden jämte Ulefos tillhört släkten. Om 
hans sonsöner Niels och Jakob A. se ne- 
dan. Alla här nedan under namnet A. upp- 
tagna tillhöra släkten. Litt.: H. K. Steffens, 
»Slsrgten _A.» (1908). 

Aall [ål], Anathon, norsk filosof (f. 
1867), teol. kand. 1892, fil. dr 1896. För- 
klarades 1897 av den s. k. censurkom- 
mittén diskvalificerad till professuren i 
kyrkohistoria i Kristiania ss. stående i funda- 
mental oöverensstämmelse med icke blott den 
luterska bekännelsen utan även med själva 
den kristna tron. 1904 blev han docent i filo- 
sofi i Halle, höll 1905 och 1906 vid Köpen- 
hamns och Kristiania universitet föreläsning- 
ar om Ibsen, offentliggjorda 1906 i »H. Ibsen 



11 


Aall — Aaltonen 


12 


ala Dichter und Denker», samt är från 1908 
prof. i filosofi i Kristiania. Bl. skrifter: »Ber 
Logos» (1896 — 99), »Vort sjaelelige o g vort 
etbiske liv» (1900), »Macht und Pflicht» (1902), 
»Ibsen und Nietzsche» (1906), »Filosofiens 
historie i Norge» (1907), »Die norwegisch- 
schwedische Union, ihr Entstehen und ihre 
Lösung» (tills. m. N. Gjelsvik; 1912) samt 
»Filosofien i Norden» (1919). 

Aall [ål], Hans, norsk museiman (f. 1869), 
sonsonsson till Niels A. Deltog verksamt i 
grundandet av Trondkjems konstindustrimu- 
seum och blev dess förste föreståndare 1893. 
Initiativtagare till grundandet av Norsk 
folkemuseum (1896 i Kristiania, sedan 1902 
på Bygdö), blev han dess förste föreståndare 
1895 och är från 1904 dess direktör. Har un- 
der utgivning det stort anlagda verket 
»Norske bygder». 

Aall [ål], Herman Harris, norsk ju- 
rist o. filos. förf. (f, 1871), bror till Ana- 
thon A.; jur. kand. 1900, fil. dr 1913. Utom 
en del filosofiska skrifter på grundvalen av 
metafysisk idealism har A. under och efter 
världskriget utgivit flera politiska broschy- 
rer, som i hans hemland väckt uppmärksam- 
het och livlig diskussion och i vilka han upp- 
trätt som energisk förespråkare för tysk po- 
litik och kultur. Bland dessa må nämnas: 
»Faren for Skandinavien» (1915), »Nordens 
skjsebne» (1917) och »Undervandskrigen o g 
verdensdespotiet» (1918). 

Aall [ål], Jakob, norsk patriot o. poli- 
tiker (1773 — 1844), bror till Niels A. Genom- 
förde som ägare av Nes järnbruk i Nedenes 
amt (sedan 1799) en rationell bruksdrift, som 
blev av stor och 
varaktig betydelse 
för hela den norska 
järnhanteringen. 
Vid krigets utbrott 
1807 utvecklade han 
en uppoffrande verk- 
>amhet för att räd- 
da både underly- 
dande och en vid- 
sträcktomkrets från 
den hotande hung- 
ersnöden. I riksför- 
samlingen på Eids- 
vold 1814 tog han en 
framstående del i 
grundlagens utarbetande och anslöt sig, i över- 
tygelse om att landets väl fordrade ett sådant 
offer, till Wedel-Jarlsbergs åsikt om nödvän- 
digheten av en förening med Sverige. Som 
stortingsman (1815 — 30) utövade han stort in- 
flytande i synnerhet i bank- och penningfrå- 
gor. Han hade en väsentlig andel i den nyare 
norska bergslagstiftningen och i statens åter- 
upptagande av driften vid Kongsbergs silver- 
gruvor. Vetenskaperna hade i A. en frikostig 
gynnare och en intresserad idkare. Han un- 
derstödde rikligt upprättandet av ett norskt 
universitet, bekostade utgivandet av Björn 


llalldörssons stora isländska lexikon och över- 
satte själv mycket förtjänstfullt Snorre Stur- 
lassons konungasagor. Bland hans många 
historiska arbeten var hans 1844 — 45 utgivna 
omfattande »Erindringer» från 1800 — 15 det 
värdefullaste och utmärkt av stor sakkunskap 
och oväld. Se J. S. Worm-Miillers biografi i 
Norsk biogr. leksikon, h. 1 (1921). 

Aall [ål], Jörgen, norsk ämbetsman o 
politiker (1806 — 94), son till Jakob A. Ut- 
vecklade som amtinan i Bratsbergs amt (1846 
— 77) en initiativrik verksamhet bl. a. genom 
anläggandet av Löveid- och Skiens-kana 
lerna. I stortinget, som han tillhörde med få 
och korta avbrott 1842 — 69, hade han mycket 
stort inflytande och var från 1851 dess presi- 
dent. Efter avskedet som amtman erhöll han 
av stortinget en nationalbelöning å 6,000 kr. 
om året. Se H. Kohts biografi i Norsk biogr. 
leksikon, h. 1 (1921). 

Aall [ål], N i e 1 s, norsk statsman o. affärs- 
man (1769 — 1854), äldre broder till Jakob 
A. Var köpman i Skien, då han av prin 
sen-regenten Kristian Fredrik 1814 ut 
nämndes till regeringsråd och chef för han- 
delsdepartementet. Utnämnd till statsråd, 
blev han på sommaren s. å. av riksförsamling- 
en på Eidsvold sänd jämte Christie till Lon- 
don för att av engelska regeringen utverka 
erkännande av Norges självständighet. Men 
deputationen avvisades och måste lämna lan- 
det. Återkommen, misslyckades han i sitt 
energiska bemödande i Moss att förmå den 
förskrämde Kristian Fredrik att äntligen ge 
order om den kamp, som nationen och trup- 
perna så ivrigt önskade. Han fick därefter 
jämte Jonas Collett föra underhandlingarna 
om konventionen i Moss. Efter Norges före- 
ning med Sverige avgick han som statsråd 
och ägnade sig sedan huvudsakligen åt sin 
omfattande affärsverksamhet. Hans »Erind 
ringer fra 1814» utgåvos 1911. 

Aalsgaard [å'lsgår], danskt fiskläge, n. v 
om Helsingör, invid Hellebsek; besökt som 
marort. 

Aalsmeer [ä'lsmer], kommun i Holland, 
prov. Nordholland, 15 km s. s. v. om Amster- 
dam; 6,220 inv. (1920). Känt för sina många 
plantskolor med klippta formträd som specia 
litet. 

Aalst [älst], fr. Alost, stad i östflan 
dern, Belgien, 25 km v. n. v. om Bryssel, vid 
Dender. 35,864 inv. (1920). Har ett rådhus 
från 1200-talet och i S:t Martinskyrkan Euro- 
pas äldsta klockspel. Handel med humle. Si 
den- och linneväverier. 

Aaltonen [ä'l-], A 1 i, finl. revolutionär (om 
födelseår, bildningsgrad och föreg. sysselsätt- 
ning är ingenting med visshet känt). Upp- 
trädde i Finland sommaren 1917 och blev snart 
en av de ivrigaste rödgardistorganisatörerna 
samt lyckades redan vid Tammerforskongres- 
sen (dec. 1917) svinga sig upp till posten som 
röda gardets överbefälhavare. Den avgö- 
rande mobiliseringsordern för röda gardet a? 



13 


Aal tonen — Aar hus 


14 


den 27 jan. 1918 är undertecknad av honom. 
Efter revolutionsutbrottet överlämnade han 
formellt överbefälhavarskapet åt E. Haapalai- 
oen (se denne) men blev i stället stabschef i 
den röda nyländska distriktsstaben och upp- 
gjorde i denna egenskap planen för det röda 
fälttåget mot skyddskårerna i Borgå och 
Kyrkslätt i s. Finland. Efter Kyrkslättsföre- 
tagets slut sändes A. som »organisatör» till 
Filppulafronten och hamnade slutligen som 
Aug. Wesleys stabschef vid den karelska fron- 
ten, där han torde ha stupat i någon av slut- 
■ttriderna. P. II. N. 

Aaltonen [ä'l-], Väinö Valdemar, finl. 
skulptör (f. 1894). Trots sin ungdom anses A., 
som erhållit sin utbildning i Åbo konstföre- 
nings ritskola 1910 — 15, f. n. vara en av Fin- 
lands förnämsta och mest originella bildhug- 
gare och vann allmänt erkännande vid den 
finl. konstutställningen i Köpenhamn 1919. 
[ starkt förenklad form har han utfört figu- 
rer och byster, även porträtt, ett frihetsmo- 
nument i Nyslott m. m. 

Aalvundeidet [å'l-], härad i v. Norge, se 
Ulvundeidet. 

Aanrud [å'n-], Ilans, norsk förf. (f. 1863), 
hemmansägarson från Gudbrandsdalen, stu- 
dent 1882, litterär rådgivare vid National- 
teatern i Kristiania sedan 1911. A:s novellis- 
tiska och dramatiska skildringar ur nutida 
norskt småstads- och lantliv präglas av en 
godmodig, ofta humoristisk realism. Bl. dessa 
märkas särskilt »Storkarer», »Sidsel Sid- 
saerk», »Sölve Solfeng» och komedierna »Stor- 
ken» och »Hanen». Hans samlade arbeten äro 
utgivna, övers, till sv. äro »Berättelser» (2 
dir, 1915). 

Aar [är], A a r e, fr. Arole, flod i Schweiz. 
Kommer från Aarjökeln vid Finsteraarhorn, 
Bernalperna, och utfaller i Rhen vid byn 
Koblenz i Aargau och nära Waldshut. Den 
år Schweiz’ största flod. Flodområde 17,617 
kvkm, längd 485 km, fallhöjd 1,945 m. A. 
genomlöper Haslidalen, Brienz- och Thunsjö- 
arna. Vid utflödet ur dessa sjöar blir A. se- 
gelbar. Utmed floden ligga Interlaken, Bern 
m. fl. städer. A:s viktigaste tillflöden äro fr. 
h. Reuss och Limmat, fr. v. Saane och Zihl, 
iom medför vattnet från Neuchåtelsjön. I 
Haslidalen bildar A. det vackra, 64 m höga 
vattenfallet Handeck. Ars vatten ledes förbi 
slätten Grosser Moos genom Ilagneckkanalen 
in i Bielsjön och därifrån genom Nidaukana- 
len tillbaka till flodbädden, varigenom slätten 
skyddas mot översvämningar. 

Aarau [ä'r-], stad i n. Sch weiz, huvudstad i 
kantonen Aargau, vid Aar; 10,701 inv. (1921). 
Livlig industri. Fabriker för siden- och 
bomullsvaror och mätinstrument. 

Aarböger for nordisk oidkyndighed og his- 
torie [år-] utges av »Det kgl. nord. okl- 
skriftselskab» i Köpenhamn med ett band 
årl. sedan 1866. Är huvudorgan för dansk 
arkeologi; ersatte »Annaler for nord. oidkyn- 
dighed og historie». 


Aarestrup [å'restrupp], Emil, dansk skald 
(1800 — läkare på Laaland. S 
han blott en diktsamling (1837), som blev 
ouppmärksammad. Först efter hans död har 
man fått ögonen öppna för hans betydelse. I 
motsats mot den då merendels bleka och 
översinnliga danska diktningen var A:s full 
av färg och glöd, åskådlig och levande. En 
frisk och kraftig sinnlighet ger sig uttryck 
i sångerna, som gärna besjunga den kvinn- 
liga skönheten och kärlekens njutningar. 
Kvick, godlynt och sällskapsmunter, skrev 
han även roliga skaldebrev. »Samlede digte» 
(med biogr.) utgåvos 1899. Under utgivning 
av II. Brix och F. Raunkjajr äro »Samlede 
skrifter», däribland många förut otryckta (4 
bd, 1922 — 23). Se uppsatser om honom hos 
Georg Brändes, »Samlede skrifter». 

R— n B. 

Aarflot [ä'r], Mauritz Andreas Ras- 
mus s e n, norsk politiker (1821 — 1904). Ut- 
gav från sin fädernegård i Romsdals amt 
»Norsk landbrugstidende» (1848 — 55) och 
»Postbudet» (1845 — 68). Som stortingsman 
(1854 — 88) följde han Joh. ' Sverdrup. 1882 
utgav A. »Odelsbonden om grundloven i dens 
hovedbestemmelser», ett uppmärksammat för- 
sök till bemötande av den juridiska fakulte- 
tens betänkande om konungens sanktionsrätt 
i grundlagsfrågor (i sin ordning bemött av 
H. L. Rydin 1883). 

Aargau [ä'r-], fr. Argovie, kanton i n. 
Schweiz med Rhen som nordlig gräns; 1,404 
kvkm, 240,776 inv. (1921), nästan alla tysk- 
talande, mer än hälften reformert. Genom- 
flyt.es av Aar, Reuss och' Limmat. Kantonen 
ligger till största delen utanför Alperna ; Jura- 
bergen fylla dess n. v. del. Boskapsskötsel och 
åkerbruk högt uppdrivna, vinodling i Jura- 
trakten. Viktiga industrier äro halmflätning, 
tobaksfabrikation, bomulls- och sidenväverier. 
Har i förbundets nationalråd 12 representan- 
ter. Vid Aar ligger huvudorten Aarau (se 
d. o.), vid Rhen Rheinfelden, vid Limmat Ba- 
den, alla industristäder. 

A., som urspr. var ett alemanniskt grev- 
skap och 1173 kom till habsburgarna, vilkas 
stamgods Habsburg (se d. o.) ligger inom dess 
område, erövrades 1415 av Edsförbundet. Det 
blev därvid dels fördelat på vissa kantoner, 
dels förvaltat som gemensam egendom. Under 
franska revolutionen blev det självständigt. 
Den nuv. kantonen uppstod genom media- 
tionsakten 1803. Se vidare Schweiz, liist. 

Aarhus [å'r-], stad på Jyllands ö. kust vid 
Aarhusviken av Kattegatt; 81,210 inv. (med 
förstäder, 1921). Ar beläget i en dalsänka, 
genomflytes av en å och omges i s. och n. av 
Marsel isborgs och Ris’ stora skogar samt av 
höjder. Intressantast bland gamla byggnader 
är domkyrkan el. S:t Clemens’ kyrka, ur- 
sprungl. en romansk basilikai anläggning, 
byggd av tegel och påbörjad omkr. år 1200 
men på 13 — 1400-talen ombyggd och utvid- 
gad, varvid bl. a. det rymliga koret med dess 


15 


Aarhus amt — Aarhus statsbibliotek 


16 



Aarhus* hamn. 


höga sidoskepp, 
stora fönster och 
smärta utvändiga 
trapptorn jämte 
det massiva väst- 
tornet kom till, 
samt 1871 — 82 un- 
derkastad en be- 
tydande restaure- 
ring. I densamma 
finnas intressanta 
gravkapell, vårdar 
och minnesmär- 
ken, gamla kalk- 
målningar och ett 
vackert altarskåp 
av B. Notke (se 
denne). »Frue kir- 
ke», egentl. svart- 
brödernas kloster- 
kyrka, är byggd 
av tegel under se- 
nare hälften av 
1200-talet och grundligt restaurerad på 
1860-talet. Klostret, nu sjukhus, bevaras 
väsentligen i sitt urspr. skick. A., som är 
Danmarks näst största stad och »Jyllands 
huvudstad» samt säte för amtman och bis- 
kop, gör trots sin ålder ett mycket modernt 
och livligt intryck. Bland där befintliga of- 
fentliga institutioner och byggnader mär- 
kas rådhuset, uppfört 1857 i renässansstil, 
handelshögskola, teknisk skola, museum, 
statsbibliotek (se sp. 16), observatorium, bo- 
tanisk trädgård, barnbördshus och stående 
teater. S. om A. ligger Marselisborgs slott, 
en nationalgåva till prins Kristian, nuv. ko- 
nung Kristian X, byggt 1899 — 1902 under 
ledning av arkitekten H. Kampmann. Såsom 
knutpunkt för ett stort järnvägsnät och ge- 
nom stora moderna hamnanläggningar och 
livliga ångbåtsförbindelser har A. blivit en 


mycket betydande 
handelsstad och 
Jyllands viktigas- 
te importstad, i 
synnerhet för fo- 
derämnen, kol, 
järn och träva- 
ror. Därjämte har 
A. flera stora in- 
dustriella anlägg- 
ningar: maskin- 

verkstäder, gjute- 
rier, snickerier, 
bryggerier, kvar- 
nar, klädesfabri- 
ker, tobaksfabri- 
ker etc. 

A. hette urspr. 
Aros, d. v. s. 
åmynningen, blev 
biskopssäte 948 
och var redan un- 
der medeltiden be- 
tydande men gick starkt tillbaka under 1700 
talet och började först vid mitten av 1800-talet 
gå raskt framåt, överflyglande först Randers, 
sedan A alborg. 

Aarhus amt [å'r-], på Jyllands östkust, 
2,510,3 kvkm, 237,021 inv. (1921). ö. delen 
är en av de fruktbaraste trakterna i Jylland 
och skogrik, v. delen är mindre bördig samt 
rik på skogar, insjöar och mossar. I mitten 
och mot v. Ejer Bavnehöj, Jyllands högsta 
punkt, och Himmelbjerget. Omfattar Aarhus. 
Horsens, Skanderborg och Silkeborg samt 12 
härad. 

Aarhus statsbibliotek [å'r-], Danmarks 
största bibliotek utanför Köpenhamn. Öppna- 
des med sin nuvarande organisation i en ny- 
uppförd byggnad 1902, från vilken tid det er- 
håller leveransexemplar från alla danska bok- 
tryckerier. I anslutning till biblioteket upp 



Aarhus’ domkyrka. 



Aarhus stift — Aasen 


1 


rättades 1918 en statens tidnings- 
samling (egen byggnad med läsesal), som 
innehåller omkr. 10,000 band danska tid- 
ningar från de senaste 100 åren. A. Il — g. 

Aarhus stift [å'r-], omfattar ö. delen av 
Nörrejylland från Mariager till Vejle fjord; 
444,009 inv. (1921). Till stiftet höra Aarhus 
och Randers amt, ön Samsö samt några hä- 
rad av Viborgs och Vejle amt. 

Aarrestad [å'rre-], Sven, norsk politiker 
o. nykterhetsman (f. 1850). Var folkskollä- 
rare 1869 — 91 och hemmansägare 1891 — 1906 
samt 1908 — 16 amtman i Nedenes amt (Aust- 
Agder fylke). Han har tillhört stortinget 1892 
—94, 1906 — 09 och 1916—18. A. var 1906—08 
lantbruksminister i michelsenska och sedan i 
lövlandska regeringen. På A:s initiativ till- 
kom »Norsk landmandsforbund». Inom nyk- 
terhetsrörelsen har A. varit mycket verksam 
och inflytelserik. 1883 — 1905 var han redak- 
tör av nykterhetstidningen »Menneskeven- 
nen» och är sedan 1887 ordf. i »Det norske to- 
talavholdsselskap». Han var medlem av bränn- 
vinslagstiftningskommittén 1910 — 15, där han 
visserligen tillhörde minoriteten, medan han i 
stortinget kunde påräkna majoritet för sin 
ståndpunkt. Till följd av en skandalös rätte- 
gång, som han förlorade, tog han avsked juni 
1916. Ths. 

Aars [års], norsk släkt, härstammande från 
Aars socken på Jylland. Dess förste kände 
stamfader, Jens Nilsön A. (1687 — 1770), 
var klockare och skollärare i Hördum i Nor- 
ge. Nedannämnda tillhöra två skilda släkt- 
linjer. 

Aars [års], Jonatan, norsk skolman 
(1837 — 1908). Upprättade 1863 tills. m. P. 

Voss en latin- och realskola i Kristiania, som 
sedan utvecklades till ett fullständigt gymna- 
sium och blev en av Norges mest besökta 
högre undervisningsanstalter (nedlagd 1919). 
A. utgav flera språkvetenskapliga arbeten, 
bland vilka hans rättskrivningsregler blevo 
fastställda för undervisningen i alla landets 
skolor. 

Aars [års], Kristian Birch-Rei- 
chenwald, norsk filosof (1868 — 1917), son 
till J. A.; fil. dr 1897, universitetsstipendiat 
i filosofi sedan 1900, flera ggr lärare vid ut- 
ländska högskolor. Utgav flera filos, arbe- 
ten, ss. »Zur psychologischen Analyse der 
Welt», »Gut und Böse», »Die Idee», »Ret og 
moral», »Filosoferne i pensionatet» (1916). 

Aars [års], Sophus, norsk naturskildrare 
(f. 1841), departementstjänsteman 1879 — 1917. 
Har i halvt skönlitterära, halvt jakttekniska 
arbeten (bl. a. »Erindringer fra mit liv», 1916) 
framlagt skildringar ur sin erfarenhet som 
jägare och sportsman, vilka röja skarp iakt- 
tagelse och god förmåga att återge natur- 
stämningar. Ett urval av A:s djurberättelser, 
»Burman og andre dyr», utgavs 1919. 

Aarsleff [å'rs ], Carl, dansk bildhuggare 
(1852 — 1918); 1902 professor i bildhuggar- 

konst vid konstakademien i Köpenhamn och 


1914 — 17 dess direktör. Är representerad i 
konstmuseet och glyptoteket i Köpenhamn 
samt har bidragit till utsmyckningen av flera 
monumeutalbyggnader därstädes, bl. a. nya 
rfldhuset. Av hans arbeten uppskattas sär- 
skilt hans små statyetter i brons och marmor 
Utförde bl. a. en grundlig restaurering av 
drottning Margaretas gravvård i Roskilde 
domkyrka, varvid han på ett vackert och stil- 
troget sätt kompletterade monumentets til) 
största delen förstörda figurutsmyckning. 

II. W— n. 

Aarö [å ], en 634 har stor ö vid danska 
Sönderjvllands östkust, s. om Uaderslev fjord; 
275 inv* (1921). 

Aarösund [å], ett smalt sund, som från 
Lilla Bält skjuter in mellan Aarö och Sön- 
derjylland ; också namn på den därvid belägna 
byn och badorten. 

Aasen [5 '- ] , Ivar Andreas, norsk språk 
forskare (1813 B / 8 — 9 6 23 / 9 ), bondson och f. på 
gården Aasen i örsta socken, Söndmör. Till 
en början skollärare i sin hemsocken, blev A. 



Ivar Aasen. Efter etsning av J. Nordhagen 1896. 


genom understöd från Videnskapers selskap i 
Trondhjem 1842 — 47 satt i tillfälle att under 
resor genom nästan hela Norge insamla 
språkmaterial från skilda trakter. Sedan 
slog han sig ned i Kristiania för att bearbeta 
sina samlingar och åtnjöt sedan 1851 årligt 
anslag av stortinget. Hans viktigaste verk 
äro »Det norske folkesprogs grammatik» 
(1848; omarb. till »Norsk grammatik» 1864) 
och »Ordbog over det norske folkesprog» 
(1850; omarb. till »Norsk ordbog med dansk 
förklaring» 1871 — 73). A:s syfte var icke 



19 


Aaser — Abailard 


20 


enbart språkligt utan förnämligast patrio- 
tiskt: han ville på grundval av dialekterna 
skapa ett allmänt norskt skriftspråk, som 
bättre än det gängse dansk-norska lät natio- 
naliteten komma till sin rätt och stod folkets 
språk närmare. Det av A. skapade lands- 
målet (se d. o.) vilar väsentligen på väst- 
ländska dialekter, vilkas ålderdomligare for- 
mer särskilt gynnats. På detta språk skrev 
A. stämningsfulla och humoristiska småvisor 
och dikter, en samling »Symra» (»Sippor», 
1863), kännetecknade av en folklig och musi- 
kalisk form, samt det populära sångspelet 
»Ervingen» (1855). Som forskare var A. out- 
tröttlig och omsorgsfull, oegennyttig och an- 
språkslös — han vägrade av blygsamhet att 
mottaga en professur i norskt folkspråk — , 
och hans språkliga arbeten ha varit grund- 
läggande för kännedomen om de norska dia- 
lekterna. A:s »Udvalgte skrifter» äro utg. 
med inledn. av Vetle Vislie (1897) och senare 
hans »Skrifter i samling» i 3 bd. Litt. : I. 
Mortensson, »I. A., ein norsk kulturmann» 
(1903), A. Garborgs, A. Hovdens och H. Kohts 
minnesskrift, »I. A., granskaren, maalreisa- 
ren. diktaren» (1913). R — n B.* 

Aaser [§'], Peter, norsk läkare (f. 
1848), överläkare vid Ullevåls epidemisjukhus 
(Norges största) 1891 — 1916, därefter före- 
ståndare för norska medicinalstyrelsens se- 
rumlaboratorium, med. hedersdr i Lund 1918. 
Införde och utvecklade serumbehandling i 
norsk vetenskaplig och praktisk medicin och 
har framställt difteriserum (sedan 1895) och 
serum mot smittsam hjärnhinneinflammation 
(sedan 1912). Har författat flera kliniska och 
bakteriologiska arbeten. 

Aasgaardsrei [åsgårs-], Asgårdsrejen, 
oriktig litterär form, bildad av A. Faye; upp- 
togs av P. A. Munch och Welhaven. Se 

0 s k o r e i. 

A. a. u. c., förkortning för A'nno ab u'rbe 
co'ndita, lat., året från stadens (Roms) grund- 
läggning. 

Aavasaksa [§'-], berg i n. Finland på en 
udde mellan Torne älv och dess biflod Tengeli 
älv, något s. om polcirkeln, 75 km n. om Tor- 
neå. A., som har en höjd av 222 m ö. h., har 
förr varit besökt för sin »midnattssol». 

Aavatsmark [§.'-] , Ivar, norsk militär o. 
politiker (f. 1864), överste o. chef för Nordre 
Trondhjems inf. -reg. 1915, generalmajor 1919, 
divisionschef 1920. Stortingsman (vänster) 
sedan 1906, var han 1919 — 20 försvarsminister 

1 Gunnar Knudsens regering och innehade 
samma befattning i blehrska regeringen. Var 
i stortinget sedan 1909 ordf. i militärkommit- 
tén och hade mycken andel i genomförandet 
av den nya härordningen 1911 och av flott- 
planen 1912. 

A. B., förkortning för a'rtium baccalau' reus 
(se d. o.). 

Ab, lat. prep. (framför konsonant a), från. 
Användes i följ. vanliga uttryck: Ab hinc 

(härifrån), a da' to (från datum), ab origine 


(från början), ab övo (»från ägget», d v. a 
från början). 

Ab [ap], tysk prep., från. Användes som 
handelsterm. Ex. Ap hier [ap hir] : varan av- 
går från utskeppningsorten på köparens risk 

Ab, namn på femte månaden av judarnas 
kyrkoår, den elfte av deras borgerliga år, 
motsvarar slutet av juli och början av aug 

Aba'bde, nomadstam i Övre Egypten och 
Nubien mellan Nilen och Röda havet. Den 
utgör en gren av bedsjaerna (se B e d s j a) 
Ababderna ha förhållandevis mörk hudfärg ocL 
vacker ansiktstyp samt användas mycket så 
som karavanförare. 

A'baco, Stora och Lilla, öar bland Ba 
hamaöarna (se d. o.) ; 2,313 kvkm med 3,993 
inv. (1921). 

A'baco, Evaristo Felice dall’, ita 
liensk kompositör (1675 — 1742), kammarmu 
siker vid hovet i Munchen. Hans komposi 
tioner (violinsonater, konserter för olika in 
strument m. m.) räknas bland det bästa inom 
1700-talets italienska instrumentalmusik. Sär 
skilt ägde han betydelse för utvecklingen av 
solo- och triosonaten. 

A'baeus, lat. (grek. abax). 1) Hos greker 
och romare: i allm. en fyrkantig skiva, bords 
skiva, spelbräde; räknetavla. Jfr Räkne 
bänk. — 2) Grafisk framställning av en funk 
tion av flera variabler, genom vilken desi- 
värde för uppgivna värden på variablerna 
snabbt kan finnas (se vidare Nomografi) 
— 3) Se A b a k u s. 

Abaddon, biblisk och rabbinsk beteckning 
för död, dödsrike, dödsängel (eg. undergång 
fördärv) . 

Abadie [abadi'], Paul, fransk arkiteki 
(1812 — 84). Arbetade från 1845 under Viol 
let-le-Duc på restaureringen av kyrkan Notrc 
Dame i Paris och blev 1874 efter denne 
diecesarkitekt därstädes. Byggde i en stil. 
som påminner om romanska och bysan 
tinska förebilder, talrika kyrkor, bl, a. deii 
1876 påbörjade Sacré-Cceur- ( Jesu hjärtas-) 
kyrkan, en väldig kupolbyggnad, som från 
hö iden av Montmartre behärskar hela Paris 

Abai, i Abessinien brukligt namn på Blå 
Nilen (se d. o.). 

Abailard [abälä'r], Pierre, även Abé 
lard (lat. Petrus Abaelardus), fransk skolas 
tisk filosof o. teolog (1079 — 1142), f. i Bre 
tagne. Var en av medeltidens djärvaste 
tänkare och skarpsinnigaste dialektiker. Då 
man på grund av hans frisinnade teologiska 
åsikter förbjöd honom att föreläsa vid uni 
versitetet i Paris, följde honom skaror av 
hans lärjungar ut på landet och bodde i täli 
för att få lyssna till hans vältalighet. 1 
det problem, som på hans tid fattades så 
som filosofiens huvudfråga, nämligen frågan 
om å ena sidan allmänbegreppens, å andra si 
dan de enskilda tingens och varelsernas verk 
lighet (se Universali a)* intog han en för 
medlande ståndpunkt, den s. k, konceptualis 
men (se d. o.), som blev den segrande åsikten 


21 


Abakus — Abba 


22 


[ frågan om förhållandet mellan tro och ve- 
tande fordrade han en förståndsprövning av 
trons grunder och innehåll. Ilans åsikter om 
treenighetsläran, i vilken han delade Augusti- 
nus’ uppfattning, fördömdes på olika kyrko- 
möten. Om A :s försoningslära se Förso- 
ning. Särskilt ryktbar har A. blivit genom 
sitt romantiska, olyckliga kärleksförhållande 
till den för sin skönhet och bildning prisade 
Hélolse. Han hade i Paris gjort hennes be- 
kantskap och till henne fattat den mest brin- 
nande kärlek, vilken hon å sin sida besvarade 
med samma lidelse. När Hélolses närmaste 
anförvant, kanonikus Fulbert, sökte skilja de 
älskande, flydde de till Bretagne. Där föd- 
de Hélolse en son åt A. och vigdes i hem- 
lighet till hans maka. För att ieke stänga 
vägen för honom till kyrkans äreställen sökte 
hon likväl sedermera dölja denna förbindelse 
och uppkallade därigenom Fulbert till en 
hämnd, som denne på det skändligaste sätt ut- 
krävde genom att låta överfalla och kastrera 
A. Av förtvivlan gingo då bägge i kloster. 
Men klosterlivets lugn övereusstämde icke 
med A:s oroliga lynne, varför han också flera 
gånger lämnade det för att åter ägna sig åt 
lärarens kall. Under denna tid utgav han 
flera skrifter, som ådrogo honom häftiga för- 
följelser från de ortodoxas sida. Först mot 
ein levnads afton fick han, sedan han blivit 
försonad med sina fiender, njuta någon ro. 
Han avled i klostret S:t Marcel nära Chålon. 
Efter hans död utbad sig Hélolse hans lik 
för att en gång få vila vid hans sida, och i 
början av 1800-talet flyttades bägges stoft 
till kyrkogården Pére-Lachaise i Paris. A:s 
eaml. skrifter utgåvos 1849 — 59 av Cousin. 
Hans och Hélolses brev äro utgivna många 
gånger, senast 1918. Av den omfattande litte- 
raturen om A. må nämnas: Ch. de Rémusat, 
»P. A.» (1845) och A. Hausrath, »P. A.» (1893). 

A'bakus, en fyrkantig platta, i vissa bygg- 
nadsstilar med raka sidor, i andra med in- 
svängda sidor och avskurna hörn; utgör 
översta delen av ett kolonnkapitäl och bildar 


Abakus 


Doriskt kolonnkapitäl. 

alltså det omedelbara underlaget för det på 
kapitälet vilande bjälklaget. Se Kolonn- 
ordningar. 

Abalienatiön, avsöndring; användes särskilt 
som benämning på avsöndring av kronojord 
till enskilda. I 1600-talets kameralspråk skil- 
jes på två former av abalienatiön: 1) förlä- 
ning (utan arvsrätt) och 2) donation (med 
arvsrätt). Verb: Abalienera. 


Abalus, ö, av greken Pytheas (hos Plinius) 
omtalad såsom rik på bärnsten, som i stor 
mängd uppkastades på dess kuster och av 
invånarna nyttjades i stället för ved. Avser 
måhända Helgoland. 

Abandon [abådå'], fr., fullständigt hän- 
givande åt någon viss stämning, lössläppthet, 
otvungenhet. — Inom sjörätten beteck- 
nar a. försäkringstagares rätt att i vissa 
i lagen upptagna fall och inom viss tid 
till försäkringsgivaren avträda äganderät- 
ten till försäkrat fartyg eller gods mot 
erhållande av hela försäkringssumman. Att 
på dylikt sätt avträda fart\g eller gods kallas 
abandonnera. Rättighet till a. äger en- 
ligt svensk sjölag rum: då all underrättelse 
om fartyget uteblivit under viss, längre tid; 
då fartyg eller gods blivit lagt under em- 
bargo eller anhållet genom annan åtgärd av 
högre hand eller taget av sjörövare eller 
övergivits av besättningen och ej inom viss 
tid frigivits eller ställts till försäkringstaga- 
res förfogande; samt när fartyget lidit skada 
och antingen fartyget förklarats icke vara 
iståndsättligt eller skadan uppgår till 3 /« av 
försäkringsvärdet. I de båda första fallen 
gäller abandonrätten såväl gods som fartyg, 
i det tredje endast fartyget. I. Afz. * 

Abandonnera, se Abandon. Betecknar 
även överlåtande till kronan av inkommen 
tullpliktig vara, då ägaren ej vill erlägga tull. 

A'bano, Pietro d’, ital. läkare (1250 — 
1316), medicine professor i Padova. Stude- 
rade alkemi och astrologi och råkade till följd 
av sin anslutning till Averroes’ och nypla- 
tonikernas lära ut för inkvisitionen och dog 
i fängelset. Hans mest berömda verk, »Con- 
ciliator differentiarum quae inter philosophos 
et medicos versantur» (medlaren i filosofernas 
och läkarnas tvister), omfattar hela det då- 
tida medicinska vetandet. 

A'bano Bagni [ba'nji], badort i n. Italien, 
depart. Padova, nära staden Padova, 5,000 
inv. Bekant för sina svavelhaltiga källor, de 
hetaste i Europa, med en temperatur av ända 
till 85° C; besökt för sina gyttjebad. 

A bas [aba'], fr., ned medl — Å bas let 
tyrans! Ned med tyrannerna 1 

A'baton, grek., »det otillgängliga», det för 
allmänheten förbjudna i tempel; plats, som av 
religiösa hänsyn ej får beträdas, t. ex. ett 
av blixten träffat ställe. 

A battu'ta it. (»efter taktslaget»), strängt 
efter den musikaliska taktbeteckningen. 

Abauj-Torna [å'båoj-tårnå], förr ung. ko- 
mitat; 3,323 kvkm med 201,320 inv. (1910). 
Delades 1919 mellan Tjeckoslovakien och Un- 
gern. Den tjeck. -slov. delen räknade 73,900 
inv. 1921. 

Abba, ett arameiskt ord, som betyder »fa- 
der». Förekommer särskilt i religiöst språk- 
bruk som beteckning för Gud samt som titel 
på profeter (i den hebr. formen ab) och skrift- 
lärde. 



23 


Abbadiderna — Abbe 


24 


Abbadiderna, arabisk dynasti, härskande i 
Sevilla 1023 — 91. Dynastien stiftades av för- 
re kadin i Sevilla Abul-Kasim Muhammed av 
släkten Abbad. Hans sonson Muhammed, 
kallad Al-Motamid^ under vilken den spansk- 
arabiska diktningens blomstringstid inföll, 
måste till hjälp mot den kristne konungen 
Alfons VI :s av Kastilien hotande övermakt 
inkalla almoraviderna (se d. o.), som segrade 
över Alfons men därefter erövrade Sevilla 
från abbadiderna och därigenom gjorde slut 
på deras välde. Al-Motamid dog i fängelse i 
Afrika 1095. 

d’Abbadie [dabadi'], Antoine Thomp- 
son (1810 — 97) och Arnaud Michel 
(1815 — 93), franska forskningsresande o. brö- 
der. Reste 1835 till Brasilien och genomfors- 
kade 1837 — 48 Abessinien till mångsidig vin- 
ning för vetenskapen. 

Abbäs, Muhammeds farbror och stamfader 
för abbasiderna (se d. o.). Dog 652. 

Abbäs I, den store, schah av Persien (1557 
— 1628). Tillhörde safidernas dynasti och 
blev schah 1586. Kuvade med hård hand allt 
inre motstånd, sökte upphjälpa handel och 
åkerbruk och gynnade konst och industri. 
Om hans strider och erövringar se Persien, 
historia. 

Abbäs I, pascha av Egypten (1813 — 54), 
sonson och efterträdare till Muhammed Ali. 
Se vidare Egypten, historia. 

Abbäs Hilmi, kediv av Egypten (f. 1874), 
son till kediven Tevfik pascha, som han efter- 
trädde 1892. Erhöll i Wien en västerländsk 
uppfostran. Intresserade sig som kediv sär- 
skilt för den egyptiska jordbruksnäringens 
utveckling. Hans intriger med Englands 
motståndare under världskriget föranledde 
engelsmännen att 1914 förklara honom avsatt 
• och hans ättlingar uteslutna från all arvs- 
rätt till sultanatet. Har sedan vanl. vistats 
i Schweiz. Se vidare Egypten, historia. 

Abbasiderna, avkomlingarna av Muham- 
meds farbror Abbas (se denne). De störtade 
omajjadernas dynasti och härskade över det 
arabiska kalifatet 750 — 1258. Den mest be- 
kante av a. var Harun-er-Raschid (se denne). 
Från 900-talet voro a. endast härskare till 
namnet, och makten innehades av de turkiska 
anförarna för livvakten. Vid mongolernas 
erövring av Bagdad 1258 undkom en del av 
släkten; en gren uppbar värdigheten som ka- 
lif och härskare till namnet i Egypten, till 
dess detta land 1517 erövrades av den os- 
manske sultanen Selim. 

Abbäte, ung ital. andlig, som erhållit tonsu- 
ren men icke blivit prästvigd. 

Abbäte, N i c c o 1 ö d e 1 T, ital. målare 
(1512 — 71). Bildade sig efter Correggio och 
Giulio Romano, verkade i Modena och efter 
1552 tillsammans med Primaticcio i Fontaine- 
bleau i Frankrike (se Fontainebleau- 
skolan), där han utförde maniererade fres- 
ker med antika mytologiska och historiska 
motiv. 



Utsikt över Abbazia. 


Abbazi'a, kuststad i Istrien, n. ö. Italien, 
vid Quarneroviken. 2,500 inv. Vackert be- 
läget vid foten av Monte Maggiore. Mycket 
besökt kurort. 

Abbé, urspr. klosterförestån- 
dare (abbot); prästerlig titel 
i Frankrike, ung. motsvarande 
vårt »pastor». — År 1516 fick 
Frans 1 av påven rättighet att 
i Frankrike tillsätta en mängd 
»abbés commendataires», som 
endast uppburo stiftsinkomster- 
na, medan tjänsten sköttes av 
en prieur claustral. Dessa ab- 
béer räknades till det andliga 
ståndet men voro i allmänhet ej 
prästvigda. De spelade en stor 
roll i sällskapslivet och littera- 
turen under 16- och 1700-talen. 

De buro en kort, svart eller 
violett rock och en liten två- 
tungad krage samt hade håret 
ordnat på ett egendomligt sätt. 

Efter revolutionen var deras roll 
utspelad. 

Abbe [äb], Cleveland, nordamerik. me- 
teorolog och astronom (1838 — 1916); anses 
vara den egentlige skaparen av Förenta sta- 
ternas väderlekstjänst. Var 1868 — 73 före- 
ståndare för Cincinnatis observatorium och 
började därifrån utfärda dagliga väderleks- 
förutsägelser för denna stat, vilket gav an- 
ledning till inrättandet av Förenta stater- 
nas meteorologiska centralanstalt i Washing 
ton. A. blev 1891 professor därstädes. Han 
var dessutom 1886 — 1910 professor vid Co- 
lumbia- (numera George Washington-)univer- 
sitetet i Washington samt från 1896 även 
föreläsare vid Johns Hopkins-universitetet i 
Baltimore. A. ledde expeditioner för iaktta- 
gelser av solförmörkelser 1869 och 1878. Han 
var initiativtagare till att räkna den borger- 
liga tiden från Greenwichs meridian. Royal 
society tilldelade honom 1912 sin guldmedalj. 

Abbe, Ernst, tysk astronom o. fysiker 
(1840 — 1905). Blev 1870 professor i teoretisk 
fysik vid universitetet i Jena samt var under 
åren 1870 — 90 även föreståndare för det 
astronomiska observatoriet därstädes. 1875 



Fransk abbe 
på 1700-talet. 


25 


Abbedissa — Abborre 


26 


inträdde han som delägare i den optiska fir- 
man Carl Z e i s s för att ställa sina kun- 
skaper i teoretisk optik i teknikens tjänst. 
Hans synnerligen grundliga arbeten på detta 
område fingo utom- 
ordentligt stor be- 
tydelse såväl i rent 
vetenskapligt som i 
praktiskt hänseende. 
Han lyckades också 
genomföra ett stort 
antal viktiga för- 
bättringar i mikro- 
skopets konstruk- 
tion, bland vilka den 
abbeska belys 
n ingsappara- 
t e n bör nämnas 
(se Mikroskop). 
Han konstruerade 
även biapparater för bruk vid mikroskopiskt 
arbete, t. ex. en apertometer för bestäm- 
ning av objektivens apertur (se d. o.) samt en 
ritapparat, som åstadkommer, att man 
samtidigt ser den mikroskopiska bilden och 
bilden av pennan, så att konturerna i den 
förra lätt kunna avbildas. Tack vare A:s in- 
sats utvecklades firman Zeiss till en världs- 
firma. Till följd av Carl Zeiss’ död 1888 och 
dennes sons utträde ur firman blev A. ensam 
ledare av företaget, som han 1889 ombildade 
till en kooperativ stiftelse (se Z e i s s k a 
s t i f t e 1 s e n). Behovet av lämpliga glassor- 
ter till linser föranledde A. att gemensamt med 
Schott taga initiativ till upprättandet av det 
glastekniska institutet i Jena. A:s samlade 
skrifter utgåvos 1903 — 06. 

Abbedi'ssa, föreståndarinna för ett nunne- 
kloster. Hennes makt och värdighet motsvara 
ungefär en abbots, men hon får ej utöva nå- 
gon egentlig prästerlig förrättning. Ännu 
efter reformationen tilldelades i några pro- 
testantiska land denna titel åt föreståndarin- 
norna för vissa av sekulariserade kloster upp- 
komna försörjningsstiftelser för ogifta adliga 
fruntimmer. Så t. ex. var den svenska prin- 
sessan Sofia Albertina abbedissa i Quedlin- 
burg i Tyskland. 

Abbekås, fiskläge i s. Skåne, v. om Ystad; 
Skivarps socken, Malmöhus län. A. om- 
talas redan på 1500-talet som en betydande 
ort och har fordom varit det största fisk- 
läget på Skånes sydkust men är numera 
ganska obetydligt. Flera häftiga stormfloder 
ha skadat dess hamn. Vid A. finnas talrika 
sten- och bronsåldersgravar, som började un- 
dersökas 1921. Invid A. ligger den av fabri- 
kör G. Bong anlagda stora trädgårdsfarmen 
Måsöre, som även omfattar hönserier samt 
bedriver stor export. 

Abbeska belysningsapparaten, en anordning 
för att belysa föremål under mikroskop. Se 
Mikroskop. 

Abbeville [abvi'l], stad i nordligaste Frank- 
rike, depart. Somme, nära Sommes utflöde i 



Place Courbet ooh Vulframs-kyrkan i Abbeville. 


Kanalen; 21,472 inv. (1921). Staden har en ål- 
derdomlig prägel. Berömd är kyrkan S:t 
Vulfram i gotisk stil. Sedan äldre tider har 
A. välkänd klädesfabrikation. 

Abborre, Pe'rca fluviätilis, en av våra all- 
männaste fiskar. A. tillhör gruppen abborr- 
liknande fiskar, Percif~orm.es , bland de 
taggfeniga benfiskarna, Acanthop- 
terygii. Första ryggfenan har 13 — 15 strå- 
lar. Kardlikt ställda, små, jämnstora tän- 
der finnas på mellankäksben, underkäk, plog- 
ben och gom. Förekommer i sötvatten i 
hela Europa, n. Asien samt i Östersjön och 
vissa delar av Kaspiska havet. I n. Ame- 
rika finnes en nära besläktad form. A. 
är en rovfisk. Den lever ej blott av smärre 
fiskar utan även av varjehanda lägre djur, 
såsom maskar, insekter, larver m. m. Till 
färgen är den vanligen mer eller mindre 
grönaktig, mörkare på ryggsidan, mera gul 
eller vitaktig undertill, med 5 — 6 mörkare 
tvärband och en svart fläck baktill på främre 
ryggfenan. Buk-, anal- och stjärtfenorna äro 
mer el. mindre röda. Den når en vikt av 
omkr. 2 kg, mera sällan däröver. A. leker 
tidigt på våren men kan i vissa större vatten 
fortsätta därmed till midsommar. Dess för- 
måga att föröka sig är stor ; man har nämli- 
gen beräknat antalet romkorn i en abborr- 
hona till över 200,000 ; honan lägger dessa ägg 
i form av en sträng. Näst människan är gäd- 
dan abborrens farligaste fiende. Dess kött anses 
som en läckerhet. Av skinnet göra lapparna 
ett utmärkt lim. — En på några ställen före- 
kommande egendomlig form med högre kropp 
har man kallat rudabborre. A. trives 
bäst i djupt och klart vatten. Särskilt uppe- 
håller den sig vid bergiga, bråddjupa stränder 
eller där vassen växer på ren, sandig eller 
stenig botten; dock ser man den även i sjöar 
av annan beskaffenhet. Även dess färg växlar 
alltefter det vatten, i vilket den förekommer; 
den blir mörkare i brunt, blekare i lerfärgat. 
Dess sätt att fånga sitt rov växlar. Ofta står 
den trög och stilla, väntande att något pas- 
sande rov skall komma i närheten, då den 




27 


Abborrfiskar — Abbot 


28 



Abborre (Per ca fluviatilis) . 


pilsnabbt skjuter fram och griper detta, men 
stundom ser man abborrarna under sommar- 
kvällarna livligt jaga småfisk vid vattenytan. 
De sägas då »stimma». 

A. är mycket omtyckt som föremål för 
sportfiske. De tider, då den nappar bäst, äro 
morgnar och aftnar under sommarmånaderna, 
helst under mulen himmel och vid sakta blåst. 
Då finner man den säkrast i vasskanten eller 
rid bråddjup och grund. Till agn kan man 
nyttja metmaskar, fiskyngel, små elritsor, ost- 
bitar o. d. På blankkrok eller pimpeldon 
fångas abborren om vintern genom en vak på 
isen. Se vidare Abborrfiskar, Abborr- 
liknande fiskar och Taggfeniga 
benfiskar. Lönnb. 

Abborrfiskar, Percldae, bilda en familj 
inom gruppen abborrliknande fiskar, 
Perciformes, bland de taggfeniga ben- 
fiskarna, Acanthoptery gii. Den omfattar 
ett hundratal arter, fördelade på ett dussin 
släkten, som leva i sött vatten på norra halv- 
klotet. Av svenska fiskar tillhöra abbor- 
ren, gösen och gärsen denna familj (se 
dessa ord). Rend. 

Abborrfors. 1) By i Finland vid västligaste 
grenen av Kymmene älv, ö. om Lovisa. Var 
1743 — 1809 gränsort mellan Sverige och Ryss- 
land. Bron vid A. är historiskt bekant ge- 
nom den konflikt, som uppstod i anledning av 
att Gustav IV Adolf ville måla den i de svens- 
ka färgerna. 

2) Gods i ö. Finland; Pyttis socken, Vi- 
borgs län. Utgör 500 har, varav 80 har åker. 
Godsets förste kände ägare var generalen 
frih. Jakob Duwall. Det innehades sedan ge- 
nom gifte och arv av medlemmar av ätten 
Creutz. Ägdes slutl. av generalerna N. och 
J. Clayhills och kom 1900 genom köp till frih. 
B. Indrenius, vars änka ännu äger det- 
samma. 

Abborrliknande fiskar, Percifo'rmes, är 
namnet på en stor grupp taggfeniga 
benfiskar (se d. o.), Acanthoptery gii. 


Denna grupp omfattar 
huvudsakligen havsfis- 
kar och är utbredd över 
större delen av jordklo 
tet men saknas i när- 
heten av polerna. Man 
känner fossila represen- 
tanter för denna grupp 
ända från krittiden. De 
nu levande formerna in- 
delas i talrika familjer; 
av svenska fiskar omfat 
tar gruppen familjerna 
läppfiskar, abborr- 
fiskar, havsabbor- 
rar, havsrudor ocb 
mullusfiskar (se dessa 
ord). Rend. 

Abbot [a'bot el. abö't], 
en hederstitel, som urspr. 
gavs åt varje äldre munk men som från 400- 
talet uteslutande tillkom klostrens förestån- 
dare, vilka hade rättighet att av sina munkar 
kräva ovillkorlig lydnad. Under 500-talet 
stadgades, att abboter skulle vara prästvigda. 
Abboter med biskoplig värdighet kallades i a- 
fularabboter och lydde omedelbart under 
påven. Deras kloster kallades omedelbara 
eller befriade och utgjorde med underly- 
dande särskilda abbotstift. I Tyskland 
och Schweiz funnos t. o. m. furstliga abbotstift, 
såsom Fulda och S:t Gallen. 

Urspr. valdes abboten av klostrets munkar 
och invigdes sedan av biskopen. Ofta till- 
vällade furstarna sig dock rättigheten att 
tillsät*ta abbot. En följd därav blev, att på 
700- och 800-talen abbotstiften började komma 
i lekmäns händer såsom belöningar för 
krigiska bedrifter. Dessa världsliga abbo- 
ter eller »abbotgrevar» (kallade abbätea 
co'mites el. abhätes milites) drogo blott in- 
komsten av stiften; det verkliga föreståndar- 
skapet överlämnades åt dekaner och priorer. 
De rikaste stiften behöllo furstarna ej sällan 
för sig själva eller såsom »taf felgods» (un- 
derhållsgods) för medlemmar av sina familjer. 
Så var Hugo Capet »sekularabbot» i det nära 
Paris belägna S :t Denis. Sekularabbo* 
ter kallades de världsliga till skillnad från 
de andliga s. k. regularabboterna. 
Vid den reformation av klostren, vilken tog 
sin början på 900-talet, avskaffades bruket 
av världsliga abboter. Missbruket förnyades 
dock åter i Frankrike på 1500-talet (jfr 
A b b é). I vissa protestantiska stater 
i Tyskland bibehölls abbotstiteln åt före- 
ståndarna för forna kloster, som vid reforma- 
tionen blivit förvandlade till skolor, barm- 
härtighetsinrättningar o. d. 

Abbot [ä'bat], Charles G r e e 1 y, nord- 
amerikansk astrofysiker (f. 1872). Anställ- 
des 1895 vid det av Langley grundade astro- 
fysiska observatoriet vid Smithsonian 
institution (se d. o.) och efterträdde 
1907 Langley som dess föreståndare. A. har i 


29 


Abbot — Abd-el-Kader 


30 


synnerhet inriktat sina studier på solstrål- 
ningen och dess föränderlighet och verksamt 
bidragit till mätteknikens utveckling på detta 
område (se Solvärme och S o 1 a r kon- 
stanten). Han har lett talrika expeditio- 
aer för iakttagelser av totala solförmörkelser 
och för studium av solarkonstantens variatio- 
ner. För detta ändamål har han för sitt ob- 
servatoriums räkning upprättat astrofysiska 
stationer vid Mount YVilson i Kalifornien 
1905 och vid Calama i Chile 1918. A. har på 
grund av sina undersökningar med iver häv- 
dat den uppfattningen, att solen är en varia- 
bel stjärna. Hans mera betydande arbeten, 
delvis utförda tills. m. hans medarbetare F. 
E. Fowlei och L. B. Aldrich, föreligga i »Annals 
of the astrophysical observatory of the Smiih- 
sonian institution», vol. II — IV. A. är iurikes- 
iekreterare i National academy i Washington. 

A. A. 

Abbot [fi'bat] , George, eng. ärkebiskop 
(1562 — 1633). Deltog verksamt i utarbetandet 
av den ännu gällande engelska bibelöversätt- 
ningen (av år 1611), användes av Jakob I vid 
underhandlingarna med skotska kyrkan och 
utnämndes 1611 till ärkebiskop i Canterbury. 
Ivrig puritan, motarbetade han tronföljaren 
Karls spanska giftermålsplaner och bekäm- 
pade arminianismen samt tillrådde en be- 
stämd protestantisk utrikespolitik. Hans 
motstånd mot Karl I:s envåldsplaner för- 
anledde hans suspension. 

Abbotnäs, säteri i v. Södermanland vid 
sjön Floden; Floda socken, Oppunda härad, 
Södermanlands län. Utgör med underlydande 
8 mantal el. 971 har, varav 330 har åker, och är 
taxerat till 320,000 kr. Tillhör släkten Grill. 

Abbotsford [ä'batsfod], gods vid floden 
Tweed nära staden Melrose i s. ö. Skottland, 
blev ryktbart därigenom, att Walter Scott 
1811 köpte stället och där uppförde ett bo- 
ningshus i medeltida slottsstil. På A. för- 
varas ännu hans stora samlingar av mål- 
ningar, antikviteter, böcker och manuskript. 

Abbott [ä'bet], Jacob, nordamerik. förf. 
(1803 — 79). Bl. A :s arbeten för ungdom mär- 
kas: »The Rollo books» (28 bd), »The Fran- 
conia stories» (10 bd) och »Harper’s story 
books» (36 bd). 

Abbreviatiön, Abbreviering, förkort- 
ning av skrivna ord, t. ex. adj. i st. f. adjek- 
tiv. Verb: Abbreviera. 

Abbreviatur, förkortning av skrivna ord (se 
Abbreviatiön) eller av tonfigurer i mu- 
siken, förkortningstecken. 

A-B-C-code [élbisikåu'd], se C o d e. 

Abcdårius el. A b c d ä r i e, en som håller 
på att lära sig alfabetet; nybörjare i veten- 
skap och konst. 

Abehäser, tjerkessiskt bergfolk på v. Kau- 
kasus, som bebor båda sluttningarna av 
bergskedjan och östkusten av Svarta havet. 
Se Kaukasien och Tjerkesser. 

Abchäsien, berglandskap i Kaukasien vid 
Svarta haveta östkust. Är rysk sovjetrepublik 


med huvudstad Suchum Kale (se Ryssland 
och K a u k a s i e u). 

A-B-C-staterna, gemensam benämning på 
Argentina, Brasilien och Chile. 

Abd, ett arabiskt ord, som betyder »tjä- 
nare», »slav» och ofta nyttjas såsom person- 
namn i förening med ordet Allah el. med något 
av islams 99 övriga benämningar på Gud, t. ex. 
Abd-ul-IIamid, »den Lovprisades tjänare». 

Abd-Alläh, »Guds tjänare», Muhammeds 
fader, en fattig köpman i Mecka, se M u- 
h a m m e d. 

Abdalläh bin Sa'jjid Muhammed, kalif (1840 
— 99). Son till en dervischpräst av baggara- 
stammen i 8. v. Darfur, slöt han sig till deD 
av mahdin Muhammed Ahmed (se denne) 
ledda religiöst politiska rörelsen. I A :s kri- 
giska skaror fann denne ock sitt säkraste 
stöd samt utsåg A. till sin efterträdare. A. 
förde liksom företrädaren en grymt despo- 
tisk regering i Omdurman. Han bekämpade 
1886 — 89 med framgång abessinierna men 
tillbakaslogs 1893 av italienarna. En eng.- 
egypt. härstyrka under Kitchener återtog 
1896 provinsen Dongola och 1897 Berber samt 
tillfogade 1898 A. ett avgörande nederlag vid 
Omdurman. Vid Om Debrikat besegrades A. 
1899 av sir Reginald Wingate och stupade 
själv i slaget. 

Abd-el-Käder, berömd arabhövding (omkr. 
1807 — 83). Var yngste son i en marbutfarnilj, 
som räknade sina anor från de fatimidiska 
kaliferna. På grund av sin stora begåvning 
och sitt anseende 
bland landsmännen 
förföljdes A. av de- 
jen av Algeriet, som 
stod efter hans liv. 

A. flydde till Kairo, 
men sedan frans- 
männen 1830 inta- 
git Alger och stör- 
tat dejen, återvände 
A. till sitt hemland 
och blev av flera 
arabiska stammar 
vald till emir av 
Mascara i v. Alge- 
riet. Med beund- 
ransvärd seghet och krigisk talang ledde 
han arabernas försvarskamp mot fransmän- 
nen 1832 — 47 och blev av dem t. o. m. 1834 
och 1837 erkänd som härskare över v. Al- 
geriet. Men sedan han 1839 predikat »det 
heliga kriget» mot fransmännen, fingo dock 
dessa 1841 efter Bugeauds övertagande av 
befälet avgjort överhand, och A. måste 1847 
ge sig till general Lamoriciöre. Han levde 
i fångenskap i Frankrike till 1852 men bodde 
sedermera i Brussa och i Damaskus, där han 
dog, och uppbar en stor fransk pension. A. 
beskyddade energiskt de kristna under dru- 
sernas svåra förföljelser 1860. Han var också 
filosofisk förf. och lyrisk diktare. Litt.: 
Pichon, »A. 1807—83» (1899). 



31 


Abd-el-Wahhäb — Abdominalsternum 


32 


Abd-el-Wahhäb, Muhammed ibn (»den 
Givmildes, d. v. s. Guds, tjänare»), muham- 
medansk sektstiftare (1704 — 92). Se Vali- 
habiter. 

Abdéra, en forntida grekisk stad på s. 
kusten av Trakien vid Egeiska havet. Var 
födelseort för filosoferna Demokritos och Pro- 
tagoras, men invånarna hade fått namn om 
sig som så ytterst enfaldiga, att orden a fo- 
der i t och abderitisk ännu användas i 
betydelse av förvänd, avvita, oefterrättlig. 

Äbderhalden, Emil, schweizisk-tysk fysio- 
log (f. 1877). F. i kantonen S:t Gallen, 
Schweiz, studerade han först i Basel och 
senare i Berlin. Blev 1908 professor i fysio- 
logi vid veterinärhögskolan i Berlin och 1911 
professor och direktör för fysiologiska insti- 
tutet vid universitetet i Halle. Från att ha 
varit nobelpristagaren Emil Fischers lärjunge 
fortsatte han sedan självständigt studiet av 
äggvitekemiens problem. Dels ensam, dels 
tillsammans med ett stort antal yngre med- 
arbetare utförde han mångsidiga och ingående 
undersökningar över olika äggviteämnens 
sammansättning. Han torde vara en av de 
allra produktivaste författarna inom den fy- 
siologiska kemien, och han har där arbetat på 
en hel del olika områden, såsom blodets kemi, 
inom näringsfysiologien, på vitaminforskning- 
ens område, inom kolloidkemien, på immuni - 
tetsforskningens område o. s. v. (se Vita- 
miner, Kolloidkemi, Immunitet). 
På grund av A:s impulsiva och mång- 
frestande temperament har det ofta stått 
strid om hans namn. Särskilt gäller detta 
hans så omdebatterade teori om skydds- 
f e r m e n t (se d. o.) och den härpå grun- 
dade abderhaldenska havandeskapsreaktio- 
nen. Riktigheten av såväl skyddsferment- 
teorien som i synnerhet havandeskapsreaktio- 
nen har emellertid satts i starkt tvivelsmål. 
Någon praktisk betydelse har denna reaktion 
aldrig fått. Av stor betydelse är A:s lärar- 
verksamhet, i det ett stort antal biologiska 
kemister utbildats hos honom. Vidare har han 
utgivit eller varit redaktör för flera viktiga 
uppslagsverk i fysiologisk kemi. Under kriget 
var A. flitigt anlitad som expert på folk- 
näringsfrågor. Ett arbete av A. är övers, till 
sv. (»Vår föda», 1919). K. G. D. 

Abderit, Abderitisk se Abdera. 

Abder-er Rahmän, arab. ståthållare i Spa- 
nien. Trängde 732 med en stor arab. här in 
i Frankrike men blev slagen av Karl Martel 
vid Poitiers s. å. och stupade där. 

Abd-er Rahmän I, kalif i Spanien. Und- 
kom vid det omajjadiska kalifatets under- 
gång (750) abbasidernas förföljelse och flydde 
till Spanien. Han grundade där ett kalifat i 
Cördoba 755 och efterlämnade vid sin död 
Spanien som ett samlat rike. 

Abd-er Rahmän III, spansk kalif (912— 
61). Var den förste av de spansk-arabiska 
regenterna, som antog titeln »de troendes be- 
härskare», ordnade och samlade det förfallna 


riket och betvang flera farliga uppror. Se 
vidare Spanien, historia. 

Abd-er Rahmän, sultan i Marocko (1778 — 
1 859) . Besteg tronen 1823 och försökte förgä- 
ves underkuva de många nästan självständiga 
stammarna inom riket. Till följd av det maroc- 
kanska sjöröveriet (jfr Barbaresksta 
terna) kom han i strid med flera euro- 
peiska makter, först med Österrike, som 1828 
tvang honom att avstå från tributen. Sverige 
friköpte sig först 1845. 1844 kom han Abd- 
el-Kader till hjälp men blev slagen vid Isly 
1844 av marskalk Bugeaud, varefter Tanger 
och Mogador bombarderades av fransmännen. 
Under engelsk bemedling slöt han fred med 
Frankrike, men några marockanska stam- 
mar slöto sig till Abd-el-Kader och hotade 
hans tron. Först efter dennes tillfångatagan- 
de 1847 avlägsnades denna fara. 

Abd-er Rahmän, emir av Afganistan (1830 
— 1901). Understödde sin far, Afsal kan. 
i dennes strid mot sin broder, den rättmä- 
tige emiren Schir Ali, men nödgades 1869 fly 
till Samarkand. Vid Schir Alis död 1879 åter- 
vände A. efter avtal med ryssarna och med 
engelsmännen, vilka senare lågo i krig med 
Afganistan, och satte sig 1880 i besittning av 
makten. Han förstod sedan att med stor 
klokhet bevara jämvikten mellan de båda 
mäktiga och farliga grannarna. A:s själv- 
biografi utkom 1900 i eng. övers. Se vidare 
Afganistan, historia. 

Abde'st, pers., namn på muhammedaner 
nas religiösa tvagningar, utan vilka de dag- 
liga bönern_a ej få förrättas. 

Abdikatiön, avsägelse eller nedläggande av 
ett ämbete, en värdighet; särskilt: tronavsä- 
gelse. Verb : Abdikera. 

Abdömen. l) Buk (se d. o.). — 2 Den bakre 
delen av leddjurens kropp. Se L e d d j u r. — 
Adj. : A b d o m i n a 1. 

Abdominälfötter, pariga bihang på ledd ju 
rens abdominalsegment, huvudsakligen av- 
sedda att vara rörelseorgan men ofta förenade 
med eller t. o. m. förvandlade till andnings- 
organ. I sitt fullt utvecklade tillstånd sakna 
högre leddjur i allmänhet abdominalfötter. Se 
vidare Insekter. 

Abdominalia, en underordning inom kräft- 
djursordningen rankfotingar (se d. o.) . 

Abdominälporer benämnas de oftast pariga 
öppningarna i bakre delen av bukväggen, vilka 
anträffas hos många lägre ryggradsdjur (se 
d. o. och Fiskar). 

Abdominälsternum, Parasternum el. 
Bukrevben, revbensliknande benst;^cken, 
som ligga i bukhålans undre vägg mellan 
bröstben och bäcken. Hos nu levande djur 
anträffas ett abdominalsternum blott hos kro- 
kodildjuren och hos Sphenodon (se d. o.), var- 
emot sådana förekomma, förutom hos flera 
utdöda kräldjursgrupper, även hos de utdöda 
s t e g o c e f a 1 e r n a (se d. o.) och hos ur- 
fågeln (se A r c h a e o p t e r y x) ; även en del 
av bukskölden hos sköldpaddorna uppfattas 


33 


Abdominaltyfus — Abd-ul-Med jid 


34 * 


stundom som varande en med a. likvärdig 
skelettdel. Se vidare Hudskelett. 

L— e.* 

Abdominaltyfus, se Typhus abdomi- 
n a 1 i s. 

Abdu'ktor kallas i anatomien varje muskel, 
som drager en kroppsdel från en viss, fast- 
ställd linje eller plan. Jfr A d d u k t o r. 

Abd-ul-Aziz, turk. sultan (1830 — 76). Ef- 
terträdde 1861 sin broder Abd-ul-Medjid. Han 
bibehöll som ministrar de reformvänliga Ali 
pascha och Fuad pascha, och hans eget reforin- 
nit tycktes stärkas 
genom intryck från 
den resa han före- 
tog till världsut- 
ställningen i Paris 
1867 samt till Eng- 
land och Tyskland, 
den första resa, som 
en sultan i fred- 
ligt syfte gjort till 
västerlandet. Efter 
hemkomsten gav han 
statsrådet ökad makt 
och förändrade det 
till ett slags rådgi- 
vande församling, 
vari även kristna hade säte. Men denna för- 
ändring blev av ingen betydelse. Efter Alis och 
Fuads död och sedan den blint underdånige fa- 
voriten Mahmud Nedim pascha (se denne) 1871 
blivit storvesir, kastades reformtankarna över 
bord. Ett vanvettigt slöseri, som slutligen 
ledde till statsbankrutt, jämte hans planer 
att ändra tronföljden till förmån för sin son 
framkallade ett allmänt missnöje, som nådde 
sin höjdpunkt under en förskräcklig hungers- 
nöd, som hemsökte flera provinser 1873 — 75. 
Stormakternas ingripande till följd av van- 
styret och resningar i Bosnien, Herzegovina och 
Bulgarien förvärrade ytterligare stämningen 
mot sultanen. Ryktet om att han träffat 
avtal med Ignatiev om ryska truppers inkal- 
lande till Konstantinopel framkallade i maj 
1876 ett uppror av studenter ( softas ). A. blev 
avsatt och kort därefter (4 juni) mördad. Se 
vidare Turkiet, historia. 

Abd-ul-Hamid I, turk. sultan (1725 — 89). 
Var son till Ahmed III och besteg tronen 
1773 vid sin broder Mustafa III :s död efter 
att i 43 år ha varit hållen i fängelse. A. var 
därför mycket okunnig samt dessutom myc- 
ket karaktärssvag och inbilsk. Han måste i 
freden i Kiiciik-Kainardza 1774 avträda 
till Ryssland en stor del av de turkiska be- 
sittningarna vid Svarta havet. Under ett 
nytt krig mot Ryssland avled han. Se vidare 
Turkiet, historia. 

Abd-ul-Hamid II, turk. sultan (1842 — 
1918). Var andre son till Abd-ul-Medjid och 
besteg tronen 1876 efter sin som sinnessvag 
avsatte äldre broder Murad V. Till en början 
stod A. under inflytande av reformpartiets 
ledare, Midhat pascha. En konstitutionell för- 


fattning efter västeuropeiskt mönster inför- 
des. Stormakternas inblandningsförsök avvi- 
sades av det upprättade parlamentet. Men 
kort därefter störtades och landsförvisades 
Midhat. Författningen förblev visserligeu for- 
mellt beståndande, men parlamentet hemför- 
lovades och blev återinkallat först 31 år senare. 
A. började göra sina självhärskartendenser 
alltmera gällande, i synnerhet sedan Turkiet 
gått förödmjukat och med stora förluster ut 
ur det ryska kriget, som lett till San Stefano- 
freden och Berlinkongressen 1878. Han blev 
mycket verksam för 
trafikväsendets ut- 
veckling, och med 
tillhjälp av tyska 
instruktörer reorga- 
niserades delvis hä- 
ren. Men på sam- 
ma gång som A. 
med stor administ- 
rativ duglighet och 
otrolig hänsynslös- 
het vinnläde sig om 
alla företag, vari 
han personligen var 
finansiellt intresse- 
rad, gjorde han in- 
tet för förbättringen av statens finansväsende. 
Ett av hans huvudsträvanden blev ock att söka 
återuppliva kalifvärdigheten och att bli be- 
traktad som alla muhammedaners andliga över- 
huvud och de heliga orternas beskyddare. För 
sådant ändamål lät han även bygga järnvägen 
Damaskus — Medina. Den människoskygghet 
och skuggrädsla för konspirationer, som alltid 
behärskade A., växte med åren och framkallade 
en allt mera stegrad godtycklighet i censur 
och polisvälde. Härigenom underblåstes den 
ungturkiska agitationen. Jäsningen inom 
garnisonen i Saloniki framtvang 1908 författ- 
ningens återinförande, och A. blev en kort tid 
populär som en konstitutionell furste. Men 
han satte inom kort med tillhjälp av menige 
man inom garnisonen i Konstantinopel i gång 
en kontrarevolution, varvid parlamentet för- 
jagades. Ungturkarna, vilkas militäre ledare 
var Mahmud Schefket pascha, mobiliserade 
hastigt regementena i Saloniki, och efter blo- 
diga strider i och omkring Konstantinopel 
måste A. giva sig 1909. Han avsattes i april 
s. å., och halvbrodern Reschad besteg tronen 
som Muhammed V. A. var sedan statsfånge. 
Se vidare Turkiet, historia. Litt. : Ed. 
Pears, »A. H.» (1917). 

Abd-ul-Kerim, pascha, turkisk general 
(1807 — 1885). Inlade förtjänster om turkiska 
arméns organisation och beväpning under bör- 
jan av 1870-talet men visade sig svag såsom 
överbefälhavare i 1877 års rysk-turkiska krig, 
under vilket han avsattes. 

Abd-ul-Medjid, turk. sultan (1823 — 61). Ef- 
terträdde 1839 sin fader Mahmud II. Från 
den undergång, som hotade hans välde ge- 
nom paschan i Egypten, Muhammed Ali (se 

I. 2 




35 


Abd-ul-Medjid — Abel 


36 


denne), räddades han endast genom stormak- 
ternas ingripande. A. stod städse under led- 
band av sin moder och storvesiren Reschid 
pascha. Dessa läto honom 1839 utfärda en för- 
fattning, varigenom rikets olika folkslag och 
religioner tillerkändes lika rättigheter, och 
flera andra viktiga reformer påbjödos men 
stannade på papperet. 1850 tillvann A. sig 
Västeuropas stora sympatier genom sin väg- 
ran att, oaktat Österrikes och Rysslands ho- 
telser, utlämna de magyariska och polska 
flyktingarna, däribland Kossuth. Skenbart 
växte hans makt genom att Egypten, Tripolis 
och Tunisien lovade Turkiet lydnad och ima- 
men av Oman erkände sultanens överhöghet, 
men den slöe och vällustige haremsmannen 
A:s gränslösa slöseri hade mycket fördärvliga 
följder för rikets finanser. Se vidare Tur- 
kiet, historia,. 

Abd-ul-Medjid, turk. kalif (f. 1868). Är 
son till sultan Abd-ul-Aziz och yngre bror till 
tronföljaren Jussuf Izzeddin, som 1916 be- 
gick självmord, samt kusin till den av An- 
goraregeringen (se d. o.) avsatte sultan Mu- 
hammed VI. Valdes av Angoraförsamlingen 
nov. 1922 till kalif. 

Abd-ul-Mu'min, se Almohader. 

Abéché, A b e c h, stad i Franska Ekvatorial- 
afrika, ö. om Tsadsjön; huvudstad i Wadai. 
Omkr. 30,000 inv. Viktig handelsplats. Har 
karavanförbindelse med Kartum och Bengasi. 
Anlagd 1850. 

Å Beckett [ 9 be'kit], Gilbert Abbott, 
eng. humorist (1811 — 56), polisdomare i Lon- 
don. Var en av de första och förnämsta 
medarbetarna i skämttidningen »Punch». 
Hans märkligaste arbeten voro »The comic 
Blackstone» (1846), »Comic history of Eng- 
land» (1857 — 58) och »Comic history of Rome» 
(1852). Han skrev även över ett 50-tal teater- 
stycken, av vilka många blevo mycket populära. 

Abed-Nego, namn som gavs i Babylon åt 
juden Asarja (Dan. 1 — 3), vän till Daniel. 
Han sattes av Nebukadnessar att jämte 
Sadrak och Mesak förvalta Babels hövding- 
döme, men när de vägrade att tillbedja den 
gyllene bildstod Nebukadnessar låtit uppresa, 
blevo de kastade i en brinnande ugn. Då de 
förblevo oskadade av elden, återfingo de si- 
na värdigheter. 

Abeele [abéTe], Pieter van, holländsk 
medaljgravör (d. efter 1677). Utförde tal- 
rika och goda minnespenningar, bl. a. (1658) 
en med Karl X Gustavs bröstbild. 

Abegg, Richard, tysk kemist (1869 — 
1910) ; d. genom olyckshändelse vid en bal- 
longuppstigning i Köslin. A. var först assis- 
tent hos Nernst i Göttingen och blev sedan 
professor i Breslau. Han arbetade först med 
organisk kemi, speciellt k r y s e n (se d. o.) 
och dess föreningar, men gick senare över till 
fysikalisk-kemiska undersökningar, och inom 
detta område faller hans förnämsta livsverk. 
Bland hithörande arbeten märkas undersök- 


ningar över diffusionshastighet (se D i f f u- 
s i o n) och inre friktion hos saltlösningar, 
fryspunktsbestämmelser hos lösningar samt 
studier över den elektrolytiska disso- 
c i a t i o n s t e o r i e n (se d. o.) . A. har publi- 
cerat ett stort antal avhandlingar och en del 
böcker. Bland dessa senare märkes en ut- 
märkt handbok i oorganisk kemi, känneteck- 
nad därav, att fysikalisk-kemiska synpunk- 
ter i stor utsträckning beaktats. Sedan 
1901 redigerade A. »Zeitschrift fur Elektro- 
chemie». E — t N — n. 

Abel, son till Adam och Eva; dräpt av sin 
äldre broder Kain (1 Mos. 4 kap.). Berättel- 
sen om fåraherden A. och jordbrukaren Kain 
hade förmodligen till syfte att framhålla 
herdelivets fördelar framför åkerbrukets och 
belyser därjämte människosläktets växande 
fördärv efter syndafallet. I N. T. framställes 
A. såsom den första oskyldigt lidande män- 
niskan (Matt. 23: 35). 

Abel, dansk konung (1218 — 52), den andre 
av Valdemar Sejrs söner. Då hans broder 
Erik kröntes till tronföljare, fick A. Sönder- 
jylland till län men kom snart i ett spänt 
förhållande till brodern och vägrade, då den- 
ne tillträtt regeringen, att erkänna honom 
som länsherre. Efter flerårig osämja och 
strid tvangs A. till en ganska förödmjukande 
underkastelse 1250. Då kung Erik s. å. gäs- 
tade A. på hans borg, blev Erik gripen, 
nattetid förd ut på Slienviken och där hals- 
huggen. A. svor sig med 24 riddare som med- 
edsmän fri från delaktighet i mordet och hyl- 
lades som konung. Han lät mördarna behålla 
sina höga ställningar. A. stupade i en strid 
mot de upproriska friserna. Enligt folktron 
spökade han som »den vilda jakten» till straff 
för brodermordet. Hans änka Mechtild, dotter 
till greve Adolf av Holstein, blev 1261 omgift 
med Birger jarl i Sverige. Kronan övergick 
efter A. till den yngre brodern Kristofer, men 
A:s ätt härskade till 1375 som hertigar i Sön- 
derjylland under ständig fejd med länsher- 
ren, den danske konungen. 

Abel [eibl], sir F r e d e r i c k, eng. kemist 
(1827 — 1902). Blev 1851 professor vid krigs- 
akademien i Woolwich och 1854 det engelska 
krigsdepartementets sprängämneskemist. Han 
utnämndes till baronet 1893. A. uppfann på 
1860-talet den ännu använda fabrikations- 
och reningsmetoden för bomullskrutet, var- 
igenom detsamma ernådde sådan hållbarhet, 
att det blev användbart såsom sprängämne 
för krigsbruk. Han utförde vidare tillsam- 
mans med sir Andrew Noble 1874 — 80 ytterst 
noggranna och vittomfattande undersökning- 
ar om förloppet vid svartkrutets förbrän- 
ning i eldvapen och de därvid bildade produk- 
terna., varigenom en säker grundval lades för 
de artilleristiska beräkningarna. Tillsam- 
mans med prof. Dewar uttog A. patent på 
det av engelska staten använda röksvaga 
krutet. Se vidare Bomullskrut. 

E. S — m. * 



NIELS HENRIK ABEL 


TECKNING AV J. GÖRBITZ 1826 



37 


Abel — Abelin 


38 


Abel, Niels Henrik, norsk matemati- 
ker (1802 6 / 8 — 29 ®/ 4 ). Uppväxte under mycket 
sorgliga förhållanden i ett hem, där modern 
och även fadern, som var präst, fallit offer 
för dryckenskapens last. I Kristiania kate- 
dralskola erhöll han till lärare i matematik 
den då endast tjugutreårige B. M. Holmboe, 
som upptäckte hans underbara begåvning. 
Han blev student 1821 och kom under en 
med statsunderstöd 1825 — 27 företagen resa 
till Tyskland, Frankrike m. fl. länder i till- 
fälle att inleda personlig bekantskap med 
dåtidens främsta matematiker. Samtidigt 
skrev han en stor del av sina berömda av- 
handlingar. 1828 kallades han till docent vid 
universitetet i Kristiania och förordnades att 
under prof. Hansteens resa till Sibirien före- 
stå professuren i matematik. Kort därefter 
öppnades för honom de bästa utsikter till 
en professur vid universitetet i Berlin. Hans 
ursprungligen svaga hälsa hade dock blivit 
ytterligare undergrävd av fattigdom och 
därmed följande vanvård, och han avled 
i lungsot, endast tjugusex år gammal. Hur 
högt än A. skattades av sina samtida, torde 
likväl ingen mer än Gauss ha ens tillnärmel- 
sevis insett betydenheten av hans matema- 
tiska upptäckter. Numera betraktas han som 
ett av de största snillen, som uppträtt på de 
exakta vetenskapernas område, och anses 
jämförlig med Arkimedes, Newton och Gauss. 
Ett bland de viktigaste resultaten av hans 
snillrika forskningar är hans bevis, att all- 
männa ekvationer av 5:te och högre grader 
icke kunna lösas genom rotutdragningar, och 
genom detta lade han grunden till den egent- 
liga algebrans senare utveckling. Ett annat 
av hans grundläggande verk är teorien för de 
elliptiska funktionerna, vars alla huvudsat- 
ser äro framställda av honom. Hans sista 
matematiska storverk var det abelska addi- 
tionsteoremet, en sats om integraler över al- 
gebraiska funktioner, vilken bildar grundva- 
len till teorien för dessa s. k. abelska inte- 
graler samjt de därav härledda abelska funk- 
tionerna. Ars saml. verk utgåvos 1839 av 
B. M. Holmboe och 1881 i en ny och förbätt- 
rad uppl. av S. Lie och L. Sylow. 1902 
firades minnet av A. på ett storartat sätt 
under anslutning från världens förnämsta 
matematiker. 1908 restes i Kristiania ett 
minnesmärke över A., modellerat av G. Vige- 
land (se denne). 1917 stiftade skeppsredarna 
Chr. Hannevig, fader och son, genom gåvor 
på resp. 50,000 och 100,000 kr. en fond till 
Ars minne för att främja matematisk forsk- 
ning i Norge. Litt. : C. A. Bjerknes, »N. H. A.» 
(1880), »Festskrift ved hundredaarsjubileet» 
(1902), G. Mittag-Leffler, »N. H. A.» (Ord och 
bild 1903; fr. övers, i Revue du mois 1907), Ch. 
L. de Pesloiians. »N. H. A.» (1906). M. L.* 
Abel, O t h e n i o, österrik, paleontolog (f. 
1875), professor i paleontologi vid universite- 
tet i Wien. Har gjort stora och utmärkta ar- 
beten i paleontologi, särskilt på ryggrads- 


djurens område. 1 sina arbeten har han in- 
gående behandlat de olika djurformernas an- 
passning efter olika biologiska förhållanden, 
och för den paleontologi, som på detta sätt 
beaktar djurens levnadsförhållanden, har han 
infört benämningen paleobiologi. 

K. A. G. 

Abel, Wilhelm August Christian, 
tysk landskaps-, porträtt- och miniatyrmåla- 
re (f. 1748, levde ännu 1803), verksam i Kö 
penhamn fr. o. m. 1776. Representerad i Na 
tionalmuseum. 

Abelin, sv. släkt, vars äldste med säkerhet 
kände stamfader, Matts Hansson Mariager, 
1655 blev kyrkoherde i Asarum i Blekinge; 
hans söner antogo släktnamnet A. Från hans 
sonsons son, landssekreteraren J. P. A., här- 
stammar den nu fortlevande släktgrenen. 

Abelin, Gustav Rudolf, militär (1819 
— 1903), överste och chef för Norra skånska 
infanteriregementet 1867, generalmajor s. å., 
generallöjtnant 1871, generalbefälhavare i 
2:a militärdistrik- 
tet 1872—87. Var 
1867 — 71 statsråd 

och chef för Lant- 
försvarsdepartemen- 
tet och gjorde sig i 
denna egenskap för- 
nämligast bemärkt 
genom sina allvarli- 
ga försök till lös- 
ning av försvarsfrå- 
gan, som den nya 

representationen 
mottagit i arv från 
de gamla ständerna. 

Hans tre olika här- 
ordningsförslag framlades vid lagtima riks- 
dagarna 1869 och 1871 samt vid den på hösten 
1871 på Karl XV:s bestämda önskan sam- 
mankallade urtima riksdagen, men intet av 
dem vann framgång. De voro samtliga byggda 
på indelningsverkets grund och systemet stam 
och beväring men skilde sig åt i fråga om lind- 
ringar eller icke av indelningsverkets bördor 
och med hänsyn till beväringens övningstid, 
som i det första förslaget sattes till 60 dagar, 
i de två andra till 82 — 90. A. var led. av 
Första kammaren 1871 — 98. 

Abelin, Hjalmar August, läkare 
(1817—93), broder till G. R. A. Var över- 
läkare vid Allmänna barnhuset 1856 — 83 och 
sedan 1858 tillika professor i pediatrik vid 
Karolinska institutet. A. var inom sitt fack, 
barnsjukdomar och barnavård, en framstå- 
ende läkare och klinisk lärare. Han utgav 
bl. a. en förtjänstfull skrift »Om vården af 
barn under de första lefnadsåren» (1874). 
Led. av Vet. akad. 1886. 

Abelin, Johann Philip p, tysk histori- 
ker (d. 1634). Redigerade 1628 — 34 den 

historiskt politiska halvårsberättelse, som 
brukade utkomma till den stora frankfurts- 
mässan, men är mest bekant som grundläg- 



39 


Abelin — Aberdarebergen 


40 


gare av tidskrönikan »Theatrum europaeum» 
(se d. o.). Hans författarskap till »Arma sue- 
cica» (se d. o.) och »Inventarium Sueciae» be- 
strides av senare forskare. 

Abelin, Rudolf, trädgårdsodlare (f. 1864 
30 / 5 ), son till G. R. A. Erhöll vid Rosenborgs 
slottsträdgård i Danmark sin utbildning inom 
trädgårdsyrket och anlade i slutet av 1880- 

talet å Norrviken 
invid Bråviken en 
större fruktträds- 
plantering samt 1906 
en dylik, Norrviken 
(se d. o.), vid Bå- 
stad i Skåne. A. har 
ivrat för den natur- 
förskönande sidan 
av trädgårdskons- 
ten. Bland hans 
skrifter, av vilka 
många erhållit en be- 
tydande spridning, 
märkas »Fruktod- 
lingsf rågan», »Den 
mindre trädgården. En bok för täppan och 

torpet», »Om frukt och fruktträdsodling», 
»Villaträdgården», »Trädgården inomhus», 

»Herrgårdsträdgården» m. fl. (G. L — d.) 

AbeImo'schus, växtsläkte, tillhörande famil- 
jen kattostväxter (se d. o.), Malvaceae. 

Abenserrägerna, högättad morisk familj i 
konungariket Granada i Spanien. Är bekant 
för sin tragiska undergång, i det att dess 
medlemmar enligt sägnen blevo av konung 
Abu Hassan (omkr. 1480) lockade in i Al- 
hambra och där nästan mangrant nedgjorda i 
ett stort blodbad. Detta tragiska öde utgör 
motivet i Chateaubriands berömda roman »Les 
aventures du dernier des abencérages» och i 
Cherubinis opera »Abencérages». 

Abeokuta [äbjakö't 0 ], Abbeokuta, stad 
i Övre Guinea (Västafrika) i britt, kolonien 
Nigeria vid den segelbara floden Ogun, ej 
långt från kusten. Omkr. 60,000 inv. (1914). 
A. är egentligen en samling negerbyar, om- 
givna av en gemensam, 2 ä 3 m hög jordvall, 
ung. 30 km lång. Handel med palmolja, gum- 
mi, trä och europeiska manufakturvaror. A. 
är huvudstad i det intill 1914 självständiga 
Egbariket (se d. o.). 

Aber, tysk konj., men. »Det var ett aber», 
det var ett streck i räkningen. 

Aber [ä'ba], keltiskt ord, ofta förekom- 
mande i eng. ortnamn, där det betecknar 
tvenne vattens sammanflöde. 

Aberavon [äboréFvon] , handelsstad i Wales, 
grevskapet Glamorgan, vid Avons utlopp i 
Bristolkanalen. 15,370 inv. (1921). Stadens 
hamn är Port Talbot. A. har storartade tenn-, 
järn- och kopparverk. 

Aberconway [äbekå'no>éi], Charles Ben- 
jamin Bright M’L aren, baron av A., 
eng. affärsman o. politiker (f. 1850). Var 
urspr. advokat men övergick till affärslivet 
och blev intresserad i stora kol-, järn-, skepps- 


byggeri- och järnvägsföretag. Ingick 1880 
Bom radikal kandidat i parlamentet och blev 
1902baronet, 1911 baron. Hans hustru, Laura 
P och in (f. 1877), har varit mycket verksam 
för den kvinnliga rösträttsrörelsen o. dyl. 

Abercorn [ä'bekån], gruvdistrikt i Syd- 
rhodesia. Järnvägsförbindelse med Salisbury. 

Abercorn [ä'bekån] , James Hamilton, 
hertig av A., eng. politiker (1811 — 85). Ägde 
stora gods på Irland och var öns lordlöjtnant 
under ministären Derby-Disraeli 1866 — 68. 
Han lyckades som sådan genom sin både fasta 
och försonliga politik dämpa de hotande fe- 
niska (se F e n i e r) oroligheterna och belöna- 
des vid sin avgång med hertigvärdighet (förut 
markis av A.). Även under Disnaelis andra 
ministär var A. en tid (1874 — 76) lordlöjtnant. 

Abercrombie [äbokråTnbi], Lascelles, 
eng. poet (f. 1881), föreläsare i poesi vid Li- 
verpools universitet 1919. Hans första arbete, 
»Interludes and poems», utkom 1908 och har 
sedan efterföljts av en kritisk studie över 
Thomas Hardy och flera diktsamlingar, bland 
vilka må nämnas »Mary and the bramble» 
(1910), »Emblems of love» (1912), »Deborah», 
ett blankversdrama (s. å.), »Speculative dia- 
logues» och »The epic» (1914). Han behandlar 
ofta på realistiskt el. metafysiskt sätt sexu- 
ella och erotiska ämnen. Senare ha utkommit 
»Four short plays» (1922), »A theory of art» 
(s. å.) och »Elements of english prosody» (1923). 

Abercromby [äb 0 krå'mbi], sir R a 1 p h, eng. 
general (1734 — 1801). Deltog med stor ut- 
märkelse i striderna i Holland och Västindien 
på 1790-talet. A. blev 1800 överbefälhavare 
för de trupper, som sändes mot den franska 
hären i Egypten, och vann år 1801 slaget vid 
Alexandria men blev därvid själv dödligt så- 
rad. Hans verksamhet för officersutbild- 
ningens och disciplinens förbättring har för- 
skaffat honom ett namn bland den brittiska 
härens mest framstående organisatörer. 

Aberdare [äbedä' 0 ], stad i s. v. England, 
grevskapet Glamorgan i s. Wales. 55,010 
inv. (1921). Järn- och kolgruvor, järnverk. 

Aberdare [äbedä'e], Henry Austin 
B r u c e, baron A., eng. politiker (1815 — 95). 
Var medlem av Gladstones kabinett 1868 — 74, 
först som inrikesminister och sedan 1873, då 
han upphöjdes till baron A. (hette förut 
Bruce), som president i Privy council. A. 
verkade ivrigt för de eng. handelsintressena 
i Västafrika och grundade jämte sir George 
Goldie »National african company», som 1886 
fick kungl. fribrev under namnet »Royal Ni- 
ger company». 

Aberdarebergen [äbodä' 0 -], eng. Mount 
Aberdare el. Lord Aberdare range, bergs- 
kedja på Laikipiaplatån i ekvatoriala Öst- 
afrika, Keniakolonien, mellan Kenia och Vic- 
toriasjön. Högsta toppen, Sattima, når 4,270 
m. A. undersöktes i botaniskt syfte 1921 — 22 
av bröderna prof. R. Fries o. doc. T. Fries. 



41 


Aberdeen Aberration 


42 


Aberdeen [äbadi'n], grevskap i n. ö. Skott- 
land, 5,100 kvkm, 300,980 inv. (1921). Är 
övervägande bergigt, s. v. delen uppfylld av 
Grampianbergens utgreningar med Storbri- 
tanniens näst högsta berg, Ben Macdhui (1,309 
m). Berömd för sin naturskönhet är bergs- 
trakten Braemar kring floden Dee. Mellersta 
A. är en fruktbar dal. I n. och ö. vågformigt 
högland med mossar och låga berg. Floderna 
Dee och Don äro rika på lax. Boskapsavel 
är den viktigaste näringen, därjämte åker- 
bruk, havsfiske, granitbrytning. Aberdeen och 
Peterhead äro de viktigaste städerna. Vid 
övre Dee hovets sommarresidens Balmoral 
castle (se d. o.). 

Aberdeen [äbadi'n], huvudstad i grevsk. 
Aberdeen (se ovan), Skottland, vid kusten mel- 
lan Dees och Dons mynningar. En mindre 
del av A. faller inom grevsk. Kincardine. 
158,969 inv. (1921). Den fjärde till storleken 



Castle Street i Aberdeen. 


av de skotska städerna och den viktigaste 
hamnen i n. Skottland. Vid inloppet Girdle- 
ness’ fyr. Betydande ylle-, linne- och bom- 
ullsindustri samt papperstillverkning och 
stensliperier ; dessutom maskin verkstäder, 
skeppsbyggerier m. m. Stor havsfiskeflotta. 
A. består av två städer: Gamla A. mot n. oeh 
Nya A. n. och n. v. om Dee, med gemensam sty- 
relse. Staden äger ett universitet sedan 1404. 

Aberdeen [äbadi'n], stad i U. S. A., Syd- 
dakota, omkr. 40 mil v. n. v. om Minneapolis; 
14,537 inv. (1920). Stor järnvägsknut. 

Aberdeen [äbadi'n], stad i n. v. U. S. A., 
Washington, vid Stilla havet. 15,337 inv. 
(1920). Livlig handel med trä, laxfiske, fabri- 
ker för konservering av lax och ostron. 

Aberdeen [äbadl'nj, George II a milton 
G o r d o n, earl av A., eng. statsman (1784 — 
1860). Skotsk pär o. 1806 invald i överhuset, 
blev han 1813 sändebud i Österrike, som 
av honom förmåddes att genom Teplitztrak- 
taten ansluta sig till koalitionen mot Napo- 
leon, och representerade sedan England vid 
freden i Paris 1814. Han ingick 1828 i Well- 
ingtons kabinett och var bl. a. utrikesminis- 
ter (1828 — 30) liksom senare i Peels (1841 — 


46). A. ingrep vid lösningen av den gre- 
kiska frågan och för Greklands erkännande 
av Turkiet 1829 men var i allmänhet en an- 
hängare av nouinterventionspolitiken i konti 
nentala frågor och 
särskilt en bestämd 
motståndare till det 
av Palmerston 1840 
genomdrivna fyr 
maktsförbundet mot 
Turkiet. Han med- 
verkade till Peels 
upphävande av 
spannmålslagarna 
och till hans han- 
delsreformer och var 
efter Peels död den 
erkände ledaren för 
dennes parti. Efter 
Derbys fall blev A. 
chef för en koalitionsministär (1852 — 55) och 
sökte, som det ansågs utan tillräcklig kraft, 
avvärja K rimkriget men blev efter ett miss- 
troendevotum med anledning av engelsmän- 
nens motgångar i krigets början nödgad att 
avgå. Litt. : Lord Stanmore, »The earl of A.» 
(1893), F. Balfour, »The life of George, fourth 
earl of A.» (1922). 

Aberdeen [äbadFn], I s h b e 1, lady A., eng. 
sociolog (f. 1857), dotter till lord Tweedmouth 
o. 1877 g. m. J. C. Gordon, markis av A. (se 
följ.). Tog redan som ung flicka del i det sociala 
arbetet och bildade klubbar och hem för arbe- 
terskor. På Irland, där mannen på 80-talet 
var vicekonung, upptog hon kampen mot tuber- 
kulosen och svåra hygieniska missförhållanden, 
skapade nya förvärvskällor för den kvinnliga 
befolkningen och förde den inhemska spets- 
tillverkningen ut på världsmarknaden. Även 
i Kanada, under mannens generalguvernör- 
skap, deltog hon verksamt i sociala och po- 
litiska organisationers arbeten. Hon är, med 
avbrott för 1920 — 22, sedan många år en 
framstående ordf. i »International council of 
women» (se d. o.). E. Ii — n. 

Aberdeen [äbadFn], John Campbell 
Gordon, markis av A., engelsk politiker 
(f. 1847), sonson till G. II. A. Ärvde 1860 
earltiteln och blev markis 1915. Var en av 
Gladstones intima vänner och vicekonung på 
Irland 1886 samt 1905 — 15 och generalguver- 
nör över Kanada 1893 — 98. G. m. föreg. 

Aberratiön, avvikelse, avvikning från det 
riktiga el. normala, förvillelse, villfarelse. 

1. Inom astronomien skiljer man mel- 
lan följ. slag av a.: a) Årlig aberra- 

tion, en årlig rörelse av stjärnornas ob- 
serverade orter omkring de sanna orterna. 
Vid ekliptikans poler är rörelsen cirkulär, 
vid lägre latituder, d. v. s. närmare eklipii- 
kans plan, är den elliptisk med allt större 
excentricitet, ju mer man närmar sig detta 
plan. I själva ekliptikans plan är rörel- 
sen rätlinigt oscillerande. Den årliga aber- 




43 


Aberrationskonstant — Abessinien 


44 


rationen upptäcktes av Bradley 1727 vid ob- 
servationer på stjärnan y Draconis. Bradley 
förklarade även det iakttagna fenomenet. Om 
ljusstrålarna från en stjärna S (se fig.) träffa 


den egenskap bos linser, att de bilder de 
åstadkomma av ofärgade föremål äga fär- 
gade kanter. Se vidare Akromatism. 
Lins och Spegel. H. W — tt. 


I 


B 

C 


A 


S' 

5 


Aberration. 


tubens objektiv vinkelrätt och om tuben tän- 
kes absolut fix i rymden, så faller bilden i 
mitten av tubens brännplan, i B. Men medan 
ljuset går från A till B, har tuben på grund 
av jordens rörelse kring solen förflyttat sig i 
pilens riktning ett stycke BC. Bilden upp- 
står alltså i C, och man ser stjärnan i rikt- 
ningen CA, d. v. s. i S'. Om nu linjen BC 
tänkes motsvara jordens rörelsehastighet i 
banan, så motsvarar BA ljusets hastighet. 
Vinkeln BAC är en konstant, a b e r r a- 
tionskonstanten, som enligt Paris- 
konferensens beslut 1896 vid alla internatio- 
nella beräkningar antages vara =20", 47 . Med 
kännedom om jordens hastighet, 30 km per 
sekund, beräknas lätt ur triangeln ABC lju- 
sets hastighet, 300,000 km per sekund. Upp- 
täckten av aber rationen gav ett första bevis 
för jordens rörelse kring solen och bekräf- 
tade det värde på ljusets hastighet, som Römer 
beräknat ur observationer på Jupiters månar. 

— b) Sekulär aberration, en för- 
ändring av stjärnornas lägen på himmels- 
sfären, som förorsakas av solsystemets fortskri- 
dande rörelse i rymden. Stjärnornas orter för- 
ändras på det sätt, att de synas förflyttade 
från det håll (apex), varåt solsystemet rör sig. 

— c) Daglig aberration förorsakas av 

jordens rotationsrörelse och är sålunda en pe- 
riodisk förändring av stjärnornas observera- 
de orter med jämnt ett stjärndygns period. 
Den dagliga aberrationens inverkan är störst 
för orter på jordens ekvator, omkr. 0",3, och 
avtager vid stigande latitud. Vid polerna är 
den = 0. — - Aberrationstid, den tid 
ljuset behöver för att från en himlakropp nå 
fram till jorden. Den direkta anblicken av 
stjärnhimlen ger en mer eller mindre oriktig 
föreställning om de olika himlakropparnas 
verkliga läge, då ju dessa under aberrations- 
tiden, som för de flesta objekt är mycket 
lång, hunnit förflytta sig ett motsvarande 
stycke. — Planetaberration är skill- 
naden mellan en planets eller komets sken- 
bara och verkliga ort vid samma tid, för- 
orsakad av den under ljustiden medhunna 
rörelsen. Den benämnes även 1 justids- 
p a r a 1 1 a x. A. N— r. (S. A— f.) 

2. Med sfäri sk aberration menas 
den egenskap hos sfäriska linser och speglar, 
att från en lysande punkt utgångna ljusstrå- 
lar, sedan de passerat linsen, resp. reflekterats 
mot spegeln, icke ånyo sammanträffa i en 
och samma punkt. Kromatisk aberra- 
tion eller färgaberration kallar man 


Aberrationskonstant, S e Aberration. 

Aberrationstid, se Aberration. 

Abersychan [äbosFkan], stad i grevsk. Mon- 
mouth, s. v. England, n. n. ö. om Cardiff. 
27,089 inv. (1921). Stora järnverk. 

Abert, Hermann, tysk musikhistoriker 
(f. 1871), professor vid universitetet i Halle 
1909, i Berlin 1923. Har författat värdefulla 
arbeten rörande den grekiska och medeltida 
musiken, om operakompositörerna Nic. Jom- 
melli och Nic. Piccini, en Schumannsbiografi 
samt en monumental Mozartbiografi, som ut- 
givits såsom ny, helt omarbetad och utvidgad 
upplaga av Jahns biografiska verk. 

Abertillery [äbatiJari], stad i grevsk. Mon- 
mouth, s. v. England, n. om Cardiff. 38,805 
inv. (1921). Järnverk. I närheten stora kol- 
gruvor. 

Aberystwith [äb8ri'stcoi|)], hamnstad och 
badort i v. Wales, grevsk. Cardigan, vid Yst- 
withs utlopp i Cardiganbukten av S:t Georgs - 
kanalen. 11,289 inv. (1921). I A. grundades 
1872 University college of Wales, én del av 
Wales’ universitet, och 1907 Wales’ nationella 
bibliotek. 

Ab esse ad posse valet, a posse ad esse non 
valet conseque'ntia, lat., man kan sluta från 
verklighet till möjlighet men icke från möj- 
lighet till verklighet. Från giltigheten av ett 
assertoriskt omdöme kan man sluta till gil- 
tigheten av motsvarande problematiska om- 
döme men ej tvärtom (se Omdöme, Asser- 
toriskt, Problematiskt omdöme). 

Abessinien el. A b y s s i n i e n, även kallat 
Etiopien (arab. el. Ha'besch, off. Itjopja) , 
oavhängigt rike i ö. delen av mellersta Afrika, 
skilt från Röda havet genom Eritrea, från 
Adenviken och Indiska oceanen genom Frans- 
ka, Brittiska och Italienska Somaliland, i v. 
nående fram till Engelsk-egyptiska Sudan, i 
s. till britt. Keniakolonien. Södra gränsen 
går s. om Stefaniesjön och genom n. ö. hörnet 
av Rudolfsjön. Denna gränslinje, som före- 
slogs 1907, har ännu ej fullt erkänts av A, 
Areal 1,120,400 kvkm; ungefär 8 mill. inv. 
Huvudstad Addis Abbeba, omkr. 80,000 inv. 


INNEHÅLL: 


sp. 

Fysisk beskaffenhet . 45 


Klimat 45 

Växtvärld 46 

Djurvärld 46 

Befolkning 46 


Näringar 47 

Religion o. undervisn. 48 

Militärväsen 48 

Styrelsesätt 48 

Historia 48 


45 


Abessinien (Fysisk beskaffenhet — Befolkning) 


46 



Infödd ämbetsman. 


Fysisk beskaffenhet. A. uppfylles av det 
abessinska höglandet (se Abessiniens 

högland) och av en del av Somalihalvöns 

platåland i ö. och s. ö. Från s. ö. höjer 

sig landet småningom, 

| men från övriga håll, 
särskilt från ö., stiger 
det brant upp till en 
medelhöjd av över 
2,000 m. Mellan bergs- 
kedjorna med sina top- 
par utbreda sig pla- 
tåer av olika höjd, 
mångenstädes skilda 
från varandra genom 
djupa klyftor med lod- 
räta väggar. Dessa 
taffelberg, ambas, bil- 
da på sina ställen hela 
landskap. A:s högsta 
toppar äro Ras Daschan (4,620 m) och Buahit 
(4,529 m). S. om Tanasjön nå Gunabergen 

4,231 m och längre åt s. ö. den isolerade 
höjden Kollo 4,300 m. Vulkanisk verksamhet 
har tidigare utmärkt A., i synnerhet dess 
östra del, där smärre kratrar ännu äro i verk- 
samhet. A:s floder ha grävt sig djupa bäddar 
i bergen men äro icke segelbara. Under torr- 
tiden uttorka de nästan fullständigt men 
översvämma under regntiden det omgivande 
landet. Mest betydande äro Nilens bifloder 
Abai, som genomflyter Tanasjön i n. A. och 
längre ned kallas Bahr-el-asrak el. Blå Nilen, 
samt Ätbara el. Bahr-el-asuad och dess bi- 
flod Takazze samt i ö. A. Hawasch. Större 
floder i s. A. äro Webi-Schebeli och Juba med 
talrika bifloder. Ars största sjö är Tanasjön 
(se d. o.). I s. finnas avloppslösa sjöar: Basso 
Naebor el. Stefaniesjön, Abaisjön m. fl. 

Klimat. Då landet är beläget inom tropi- 
kerna och bergen nå ända upp emot snögrän- 
sen, äro de klimatiska förhållandena högeligen 
skiftande. Infödingarna själva särskilja tre 
höjdregioner : 1) Quolla, upp till omkr. 1,700 
m höjd, med tropiskt klimat (årstemperatur 
över 20° C), 2) Voina Dega (vinregionen), 
ungefär mellan 1,700 och 2,400 m, vars klimat 
närmast kan karakteriseras som subtropiskt, 
3) Dega, det egentliga höglandet, ovanför 
2,400 m. Den ojämförligt största delen av 
landet tillhör den mellersta av dessa regioner. 
Klimatet därstädes uthärdas väl av européer. 
Större delen av landet har endast en regn- 
tid med nederbördsmaximum i augusti, men 
söderut uppträder även en andra, mindre ut- 
präglad regntid i februari och mars. Den år- 
liga regnmängden är ej överdrivet stor och av- 
tager från s. mot n. 80 å 90 % av hela neder- 
börden falla i form av åskbyar under de fyra 
månaderna juni — sept. I Quolla-regionen är 
försommaren den hetaste tiden på året; i de 
högre trakterna åstadkomma de häftiga reg- 
nen en sänkning av sommarens temperatur, 
så att denna årstid ofta blir årets kallaste. 
I Gondar på en höjd av 1,904 m skulle så 


lunda enligt en tvåårig observationsserie au- 
gusti vara den kallaste månaden med medel- 
temperaturen 15,8° C, april den varmaste med 
medeltemperaturen 22,7°. Särskilt äro da- 
garna under den torra 
tiden mycket varma, 
medan däremot nätter- 
na äro kalla. E. P. 

Växtvärld. I dalar- 
na är växtligheten 
tropisk. Ebenholts-, 
meckabalsam-, gummi- 
och pappersträd, oliv, 
juniperus, gurunöt- 
träd, olika cederarter 
och sykomorer bilda 
vidsträckta skogar i 
mittlandet. I fjäll- 
landet trivas de eu- 
ropeiska sädesslagen 
samt durra och sesam; i de lägre trakterna 
odlas bananer, oranger, granatträd och dadel- 
palmer. Bomullsbusken, indigo, saffran, soc- 
kerrör samt medicinalväxter frodas i mängd i 
den tropiska värmen. I högtrakterna före- 
kommer den vilt växande kaffebusken, vars 
hemland är s. A. (landskapet Kaffa, därav 
namnet). 

Djurvärlden i de låga, heta och fuktiga 
trakterna liknar det övriga mellersta Afrikas. 
Där leva elefanten, noshörningen, flodhästen, 
busksvinet, flera olika slag av antiloper, en 
stor sebra-art m. fl. Hyenan är en verklig 
landsplåga. Lejon, leoparder samt åtskilliga 
smärre rovdjur förekomma även. Ofantliga 
hjordar av hornboskap ströva omkring på de 
gräsrika högslätterna. De abessinska hästarna 
äro förträffliga. Dromedaren förekommer en- 
dast i n. ö. delen av A. Märkvärdig är den 
s. k. sanga-oxen med sina meterlånga horn. 
Alla Europas vanl. husdjur trivas jämväl i A. 

Befolkningen omfattar abessinier i in- 
skränkt betydelse, vilka äro av semitiskt ur- 
sprung, galla (särskilt i s.), d a n a k i 1, 
a g a u m. fl., som äro hamiter, en del negrer 
(i s.) samt de s. k. f a 1 a s c h a eller de 
abessinska judarna, vilka funnos i landet 
redan på 900-talet e. Kr. Dessa judar tala 
emellertid en hamitisk dialekt, förstå ej heb- 
reiska och skilja sig i övrigt föga från sina 
grannar, agau. I s. finnas slutligen även 
dvärgar. De eg. abessinierna äro avkom- 
lingar av himjariter och andra semitiska ele- 
ment, som tidigt kommo över från s. Arabien. 
De semitiska dialekter, som ännu i dag talas 
i landen Tigre, Amhara och Schoa, liksom i 
den bekanta handelsstaden Harar, härstamma 
från det klassiska abessinska språket, etio- 
piskan el. geez, som nu endast lever kvar som 
den abessinska kyrkans liturgiska språk. Den 
härskande klassen i landet tillhör schoaner- 
na, omkr. l J / 2 mill., som bo i de mellersta 
provinserna. I kroppsligt hänseende äro abes- 
sinierna välväxta med markerade drag, eldiga 
ögon och långt hår. Deras hudfärg, som i n. 



Ung abessinska. 


47 


48 


Abessinien (Näringar — Historia) 


är ganska ljus och erinrar om den semitiska 
härkomsten, är mörkare i s. A., där man fin- 
ner en ganska stor tillsats av negerblod. 

K. G. L. 

Näringar. Jordbruk och boskapsskötsel ge 
uppehälle åt större delen av befolkningen. 
Viktiga husdjur äro får, hornboskap, åsnor, 
hästar och kameler. Allt skötes dock myc- 
ket primitivt. Av mineral finnas kol, järn, 
guld, silver och koppar, ehuru de ännu till 


största delen icke brytas, med undantag av 
guldet, som även utvinnes ur floderna. Berg- 
salt är föremål för en livlig handel inom lan- 
det och användes ibland som skiljemynt. Av 
industrier märkas vapensmide, flätning och 
vävning. Bomullsvävnader, vapen, socker, 
petroleum och glasvaror äro de viktigaste in- 
förselvarorna, medan kaffe, hudar, elfenben 
och vax utföras ur landet. Värdet av impor- 
ten uppgick 1920 till omkr. 4 mill. kr. (omkr. 
20 mill. lire), av exporten till omkr. 7 mill. 
kr. (omkr. 35 mill. lire). Varorna forslas ännu 
delvis av bärare på de dåliga vägarna, som 
likna stigar; som dragare tjäna åsnor, hästar 
och kameler. Viktiga karavanvägar gå från 
Gore över Gambela till Kartum, en nordligare 
från Gallabat till Kartum, en karavanväg 
från Gondar över Asmara till Massaua, en 
från Moyale till Nairobi och en från Dolo till 
Mogadiscio. Från det franska Djibouti går 
järnväg till Addis Abbeba, varav 693 km 
inom A. Med Djibouti står A. även i post-, 
telefon- och telegrafförbindelse. Liksom i 
stora delar av Östafrika gäller i A. Maria 
Teresiathalern av år 1770. A:s bank, med 
huvudkontor i Addis Abbeba och styrelsens 


säte i Kairo, har likväl på senare tid börjat 
släppa ut ett nytt mynt, Menilekdollarn el. 
t a 1 a r i, nominellt värd omkr. 1,75 kr. 

A. omfattar de forna konungarikena Tigre 
(Tigrai) med Lasta, Amhara, Godjam, Sehoa 
och Kaffa, vaVtill komma Harar och delar av 
Galla- och Somaliland. Det delas i 9 pro- 
vinser. Den enda staden i A. i europeisk be- 
märkelse är Harar, jämte huvudstaden Ars 
största handelsstad. Av de övriga städerna 
märkas Djirren, Adua, Ak- 
sum, Dire-Daua, Magdala, 
Gore, Debra Tabor och An- 
kober. 

Religion och undervisning. 
Abessinierna äro koptiska 
kristna (se Etiopiska 
kyrkan), med undantag 
av muhammedaner i n. ö., 
200,000 judar och det hed- 
niska gallafolket. Kyrkans 
ärkebiskop, abunan, som re- 
siderar i Aksum, utnämnes 
och inviges av den koptiske 
patriarken i Alexandria, men 
hans inflytande kontrolleras 
av echegheh, en infödd andlig 
- dignitär, som står i spetsen 
för de omkr. 100,000 präster- 
na. — Ett påbud om obliga- 
torisk undervisning för alla 
barn av mankön över 12 år 
utfärdades 1907 men har för- 
blivit en död bokstav. Den 
enda abessinska skolan fin- 
nes i Addis Abbeba, upprät- 
tad av abunan men mycket 
oregelbundet besökt och föga 
omtyckt av det okunniga fol- 
ket. Om Evang. fosterlandsstiftelsens mis- 
sionsverksamhet i A. se Mission. 

Militärväsen. Alla manliga schoaner äro 
krigare och förakta varje annan sysselsätt- 
ning. Den av Menilek upprättade stående ar- 
mén utgöres av huvudsakligen avlönade pro- 
vinsgarnisoner, tills, icke fullt 100,000 man. 
Både denna armé och de milisartade uppbå- 
den i krigstid å 200,000 man äro mycket 
lösligt organiserade och sakna modern fält- 
utrustning. 

Styrelsesätt. A. är ett kejsardöme under 
»negus negesti», konungarnas konung, vilken 
erkännes av småkonungarna el. ståthållarna 
(raserna), så länge han kan upprätthålla 
sitt välde med vapenmakt. De politiska insti- 
tutionerna äro av feodal natur. Ett slags mi- 
nisterråd är sammansatt av de mäktigaste 
»raserna», under vilka förvaltningen hand- 
haves av distrikts- och provinsguvernörer och 
byhövdingar. Aug. 1919 återinfördes en mi- 
nisterstyrelse efter ett års personlig styrelse 
av regenten. 

Natiomalfärger : grönt, gult, rött. 

Historia. A. räknades av de gamle till 
Etiopien och stod äldst under egyptiskt kul- 



A B E S S I N I E N 





Abessinskt berglandskap. 


Menileks palats i Addis Abbeba. 


Abessinskt bostadshus. 


Typisk abessinsk stad. 




ABESSINIEN 




Kyrklig procession i en abessinsk stad. 


Bröllopsfölje. En vän till brudgummen 
håller bruden framför sig i sadeln. 


Abessinsk ambassadör med följeslagare. 


Plöjande yngling. 


49 


Abessiniens högland — Abetti 


50 


turinflytande. Senare (1 : a årtusendet f. Kr.) 
mottog det en invandring från det semitiska 
Sydarabien. Som den gamla abessinska dynas- 
tiens grundläggare ange sagorna Men ilek, en 
son till Salomo och drottning Balkis av Saba. 
Med den grekiska, kulturen stod A. i livlig 
förbindelse; det mottog kristendomen (efter 
330) genom Frumentios och Aidesios. A. upp- 
nådde sin högsta glans under härskarna i 
Aksum, landets dåv. huvudstad, och kunde på 
500-talet erövra en del av Jemen, som sedan 
styrdes av abessinska vicekonungar men åter 
förlorades vid islams framträngande. På 
900-talet inträngde arabiska judar, falascha, 
och bemäktigade sig väldet, som de bibehöllo 
till 1268, då A. åter kom under furstar av den 
inhemska kristna bekännelsen. Dessa sökte 
mot islam stöd i västerlandet, särskilt hos 
portugiserna, och genom en portugisisk lijälp- 
kår räddades A. 1541 från den undergång, som 
hotade från sultanen av Harar. Portugiser 
och jesuiter vunno nu stort inflytande i A., 
och 1623 antog konungahuset katolicismen, 
men redan 1632 återupprättades den etio- 
piska kyrkans välde. Emellertid tilltog under 
den följande tiden allt mera folkets och präs- 
ternas förfall, och från mitten av 1700-talet 
rådde en ohjälplig förvirring, varunder ko- 
nungen ej förmådde göra sin makt gällande 
över ståthållarna i de olika, landskapen. 1831 
sönderföll landet i flera smärre stater, av 
vilka de förnämsta voro Tigre, Amhara el. 
Gondar och Schoa, men 1853 lät en av små- 
furstarna, Dedjodi Kassa, utropa sig till kej- 
sare, »negus negesti», under namn av Teodor 
och satte sig i besittning av Amhara och Schoa. 

Med honom börjar A:s nyare historia. Han 
var dugande och kraftfull men grym. Då han 
lät sin harm över att icke mottaga något 
svar på ett brev till drottning Viktoria, i 
England gå ut över engelske konsuln och 
andra engelsmän i A., som han kastade i 
fängelse eller misshandlade, föranledde detta 
1868 en eng. straffexpedition under befäl av 
sir Rob. Napier (se denne). Teodor inneslöt sig 
i Magdala, som stormades, och övergiven av 
sina anhängare tog han livet av sig. Efter 
nya inbördes strider blev ståthållaren i Tigre, 
Dedjah Kassai, 1872 krönt till Etiopiens kej- 
sare och antog namnet Johannes II (se denne) . 
Han återställde med kraft ordningen i landet, 
lät anlägga vägar och sökte föra landet i när- 
mare beröring med européerna. Men lians 
strävan att skaffa A. en hamn vid Röda havet 
inledde honom i krig med Italien om Massaua 
1885. Därjämte blev J. angripen av mahdis- 
terna. I en strid mot dessa stupade han vid 
Metemma 1889. Underkonungen i Schoa, Me- 
nilek (se denne), besteg nu tronen som negus 
och ställde sig till en början under Italiens 
protektorat, men sedan han tillfogat italie- 
narna nederlaget vid Adua 1896, tilltvang han 
sig i freden i Addis Abbeba s. å. Italiens 
erkännande av A:s oberoende. Menilek när- 
made sig sedan mera till Frankrike och Eng- 


land, med vilka han avslöt gräns- och integri 
tetstraktater 1902, 1906, 1907. Under Menilek 
uppnådde A. en politisk maktställning som 
förmodligen aldrig förr. Menileks gemål Taitu 
förde under hans långvariga sjukdom med 
kraftig hand regeringen men blev genom en 
palats revolution tvungen att draga sig till- 
baka; hon dog 1918. Till sin efterträdare hade 
Menilek utsett dottersonen Yasu, men dennes 
proklamerande till regent vid 15 års ålder 
(1911) bidrog endast till att öka förvirringen. 
Menileks död 1913 gav signal till nya strider 
mellan ståthållarna, och landet försattes åter 
i ett tillstånd av kaos. Då Yasu 1915 över- 
gått till muhammedanismen och erkänt Tur- 
kiets religiösa supremati, blev han avsatt re- 
dan 1916, varefter Menileks dotter Waizero 
Zauditu el. Judit (f. 1876) s. å. utropades till 
kejsarinna och kröntes 1917. Hennes kusin 
Taffari Makonnen utsågs till regent och even- 
tuell efterträdare. Yasus försök att med va- 
penmakt återtaga kronan ledde slutligen till 
hans tillfångatagande 1921. Under Taffaris 
kraftiga styrelse har i A. rått någorlunda 
lugn och ordning. Litt. : Stanley, »Coomassie 
and Magdala» (övers. 1875) ; G. II. Portal. 
»My mission to Abyssinia» (1892) ; A. E. \Y. 
Gleichen, »With the mission to Menelik» 
(1897) ; A. B. Wylde, »Modern Abyssinia» 
(1901) ; R. P. Skinner, »Abyssinia of to-day» 
(1906) ; L. de Castro, »Nella terra del negus» 
(1915) ; Stigand, »To Abyssinia through an 
unknown land» (1910) ; G. Montandon, »Au 
pays Ghimirra» (1913) ; G. K. Rein, »Abessi- 
nien. Eine Landeskunde nach Reisen und Stu- 
dien 1907—1913» (3 bd, 1918—21) ; J. M. Ollén, 
»Svenska missionsbragder», I (1919) ; I. Iwar- 
son, ^>Addis-Abeba, vår Ostafrikamissions stra- 
tegiska punkt» (1922). 

Abessiniens högland el. Höglandet H a- 
besch i n. ö. Afrika bildar den n. avslut- 
ningen av Afrikas ö. liöglandsrand och sträc- 
ker sig från Rudolfssänkan i s. till mitten av 
Röda havets v. kust. Det s. ö. partiet, som även 
räknas till Somalihalvöns platåland (Ogaden), 
skiljes från det egentliga abessinska höglan- 
det genom sänkor för Stefaniesjön, Abaisjön 
m. fl. sjöar och för floden IJawasch åt n. v. 
Höglandets n. del övergår utmed Röda havet 
omärkligt i ökentaffeln. N. delen av väst- 
sidan sänker sig terrassformigt. Eljest re- 
ser sig höglandet brant från omgivande slät- 
ter, särskilt i ö., där den nordsydgående hög- 
landsranden når 2,300 till 2,700 m. Höglan- 
det har i allmänhet lutning åt v., är högst 
mellan 10° och 15° n. br. och beräknas ha en 
medelhöjd av över 2,000 m. Berggrunden är 
till sin huvuddel urberg, delvis täckt av yngre 
sedimentära lager och särskilt av vulkaniska 
bergarter. Se i övrigt Abessinien. 

A'bessiv, en kasus i finskan, som utmärker 
brist eller saknad av något. 

Abe'tti, Antonio, ital. astronom (f. 1846) . 
Var 1868 — 93 anställd vid observatoriet i 
Padova. och blev 1893 professor och direktor 


51 


Abgar — Abimelek 


52 


för observatoriet i Areetri vid Florens. A. 
är en framstående observatör och har utgivit 
•en mängd astronomiska och meteorologiska ar- 
beten, de flesta innehållande observationer av 
och banbestämningar för planeter och kometer. 

B — d. 

Abgär, namn el. titel för furstarna av 
Edessa i Mesopotamien (137 f. Kr. — 216 e. 
Kr.). A. VIII (176 — 213) blev kristnad omkr. 
180, varefter det uppstod en sägen om att 
en tidigare konung, A. Ukama (den svarte), 
skulle ha brevväxlat med Jesus. Denna upp- 
diktade brevväxling återgives i Eusebios’ 
kyrkohistoria. Jfr Kristusbilder. 

A'bgeordneter, ty., deputerad, represen- 
tant, ombud. — Abgeordnetenhaus el. Das 
Eaus der Abgeordneten har varit benämning 
på representationens andra kammare i Öster- 
rike och Preussen. 

Ab hinc, lat., hädanefter, härifrån. 

Abia', Abi am, konung av Juda, son och 
efterträdare till Rehabeam. Förde med väx- 
lande framgång krig mot konungen i Israel, 
Jerobeam (1 Kon. 15, 2 Krön. 13). — Namnet 
är icke ovanligt i G. T. 

Abib, »axmånad», enligt judarnas tideräk- 
ning årets första månad, motsvarande ung. 
april. A. kallades senare n i s a n. 

Abidjan [- Sä'] , A b i d j e a n, hamn i franska 
kolonien Cöte d’Ivoire på Guineakusten, Afri- 
ka, vid n. sidan av strandsjön Ebrié. Ut- 
gångspunkt för en järnväg åt n. till Bouaké. 

A'bies, lat. namnet på silvergran- 
släktet (se d. o.). 

Abietinsyra, beståndsdel i vanligt harts 
(k o 1 o f o n i u m, se d. o.). 

Abiga'il, den rike Nabals hustru, avvärjde 
genom sitt kloka uppträdande Davids hämnd 
över Nabals otacksamhet och girighet. Efter 
Nabals död tog David henne till hustru (1 
Sam. 25). 



Nicolai Abildgaard : Teckning till dekorativ relief på 
Frihedsstötten. 



Abild, socken i mellersta Halland, något ö. 
om Falkenberg; Årstads härad, Hallands län; 
67.69 kvkm, 538 inv. (1923). På gränsen mel 
lan slätt- och skogsbygd. Måssjön har avlopp 
till Vessigeån. Förnämsta godset är Hjule 
berg (se d. o.). Kyrkan delvis medeltida. Göte- 
borgs stift, Halmstads kontrakt. 

Abildgaard [-går], Nicolai, dansk må- 
lare (1743 — 1809), broder till följ. Efter att 
1772 — 77 ha studerat i Italien blev han 1778 
professor vid konstakademien i Köpenhamn. 
1 7 80 — 9 1 utförde han 
sitt största verk, i 
det han utsmyckade 
Kristiansborgs slott 
med historiska och 
allegoriska målning- 
ar, som förstördes 
vid slottets brand 
1794 och därför en- 
dast äro kända ge- 
nom konstnärens 
förberedande utkast, 
som visa en klar, 
monumental bild- 
verkan och fin kolo- 
ristisk känsla. Elds- 
vådan var ett hårt slag för A., som först flera 
år senare kunde återtaga sina penslar. I stäl- 
let verkade han som arkitekt (inre dekoration 
av Levetzaus palats; »Frihedsstötten» på Ves- 
terbro i Köpenhamn m. m.), särskilt som in- 
teriör- och möbelkonstnär. Både som arkitekt 
och målare var han en ivrig förespråkare för 
de antika formernas införande; hans 1775 ut- 
förda målning »Filoktetes» är det första bety- 
dande nyklassiska konstverket i Danmark. 
Historiskt motsvarar han David och Percier 


i Frankrike, Sergel och Masreliez i Sverige. 
Han fick snabbt en ledande ställning inom 
den danska konsten, icke minst genom sin 
befattning som lärare vid akademien, där 
Eckersberg och Thorvaldsen voro hans elever. 
Någon egentlig skola bildade han likväl ej. 
— Han hade en grundlig klassisk bildning, 
bedrev djupgående konstteoretiska och anato- 
miska studier och författade flera lärda skrif- 
ter. Av hans målningar finnas flera i konst- 
museet i Köpenhamn. 

Abildgaard [går], Peter Christian, 
dansk djurläkare (1740 — 1801), den förres bro- 
der. Stiftade på egen bekostnad 1773 en vete- 
rinärskola, som 1776 övertogs av staten och 
genom A. snart blev en av de förnämsta i 
Europa. Mycket bekant, även i sv. övers., 
blev hans »En dansk heste- og qvseg-laege» 
(1770). 

Abimelek. 1. Filistékonung i Gerar (s. Pa- 
lestina), med vilken Abraham och Isak be- 
rättas ha varit i beröring (1 Mos. 21: 25 ff, 
26: 32 ff). 

2. Son till domaren Gideon, mördade alla 
sina bröder med undantag av halvbrodern 
Jotam och lät sig av Sikems borgare utropas 
till konung. För att förhindra detta berät- 


53 


Abington — Abisko 


54 



Abisko turiststation. 


tade Jotam sin hånfulla fabel om hur det 
giek, när träden skulle smörja en konung 
över sig. Olivträdet ville icke avstå från sin 
fetma, som både gudar och människor ärade 
det för, och gå bort för att svaja över de 
andra träden. Fikonträdet ville icke avstå från 
sin sötma, ej heller vinträdet från sin must, 
men törnbusken erbjöd träden att komma och 
taga sin tillflykt under dess skugga (Dom. 
9: 8 ff.). Efter några år blev A. dräpt under 
tåget mot den upproriska staden Tebes. 

Abington [ä'biQtan], F r a n c e s, eng. skå- 
despelerska (1737 — 1815). Till en början 

blomsterflicka, gatusångerska och tjänarinna, 
kom hon vid 18 års ålder till teatern och 
efter några års anställning i Dublin 1760 till 
Drury Lane under Garrick och stannade där i 
18 år, även under Sheridan. Elegant, slag- 
färdig och pikant spelade hon världsdamer, 
shakespeareska hjältinnor, yrhättor och sub- 
retter. Hon var den första lady Teazle i 
»Skandalskolan», och hennes framställning 
ansågs länge mönstergill. 

Ab ini'tio, lat., från början. 

Ab intestäto, lat., ett arv a. i., sådant arv, 
som ’cke beror på testamente utan på annan 
rättsgrund. Motsatsen ex testamento, på 
grund av testamente. 

Abisa'g, en ung, skön kvinna från Sunem, 
som fördes till den gamle konung David för 
att vårda honom och hålla honom varm (1 
Kon. 1: 3 ff. o. 2: 17 ff.). 

Abisa'i, Serujas son och Joabs broder, var 
en av Davids trofasta hjältar. Han följde Da- 
vid in i Samuels läger (1 Sam. 26) och slog 
edoméerna i Saltdalen (1 Krön. 18). A. var 
en av dem, som satte sitt liv på spel genom 
att bryta sig igenom filistéernas läger och 
hämta vatten åt David ur brunnen vid Betle- 
hems stadsport (2 Sam. 23). Han räddade 
även konungens liv genom att döda filistéen 
Jisbo-Benok (2 Sam. 21). 

A'bisko, Svenska turistföreningens största 
och mest betydande turiststation, belägen 
inom Abisko nationalpark (se National- 


park), i Jukkasjärvi socken av Norrbottens 
län, nära intill Abiskojokks hållplats vid 
Luleå — Ofotenbanan (36 km från Riksgrän- 
sens station). En befälsbostad från järnvägs- 
bygget inköptes för turiständamål 1902 av 
turistföreningen. Turiststationen (395 m ö. 
h.), som har 68 rum samt sällskapsrum, sam- 
lingslokaler, badhus m. m., är öppen från mid- 
sommartiden till början av sept. Midnatts- 
solen ses från turiststationen under större 
delen av juni och början av juli. Helt nära 
stationen brusar Abiskojokk genom en omkr 


Karta över trakten kring Abisko. 

15 m djup klyfta med lodräta, delvis över- 
hängande väggar, mellan vilka vattendraget 
skurit sig ned i den lösa skiffern, erbjudande 
en synnerligen fängslande anblick. Vad som 



55 

ger A. dess sär- 
skilda karaktär 
är läget vid Tor- 
neträsk, som vid 
Abiskojokks ut- 
flöde har sin 
största bredd 
(omkr. 9 km) 
och djupaste vat- 
tenbassäng (in- 
till 164 m). Mot 
s. och ö. stiger 
Abiskodalens 
björkbevuxna 
slättland upp 
mot de omgi- 
vande mäktiga 
högfjällen, de s. 
k. »Abiskoalper- 
na», där blicken 
särskilt fängs- 
las av »Lappor- 
ten», den portliknande, regelbundet formade 
sänkan eller passet mellan Tjuonjatjåkko 
(1582 m) och Nissontjårro (omkr. 1,800 m), det 
sistnämnda Abiskoalpernas högsta fjäll. A. är 
bekant för sin utomordentliga rikedom på 
fjällväxter. Från A. utgår även högfjällsleden 
till Kvikkjokk över Kebnekaise och Salto- 
luokta. Litt. : O. Sjögren, »Abisko med omgiv- 
ningar» (3:e uppl. 1921). H. N. P. 

Abisko jokk, se Abisko. Även hållplats 
vid Luleå — Ofotenbanan. 

Abisko naturvetenskapliga station är en in- 
stitution för Torneträskområdets naturveten- 
skapliga utforskande, belägen vid Torneträsks 
s. strand, 386 m ö. h., på 68° 21' n. br., 18° 
49' ö. lgd fr. Gr. Dess verksamhet utgör en 
fortsättning, från och med dec. 1912, av 
Vassijaure naturvetenskapliga station, sedan 
denna nedbrunnit. Sin uppgift söker den fylla 
genom att kostnadsfritt upplåta arbetsplats 
och bostad åt naturforskare, vare sig för 
självständiga arbeten eller för genomförandet 
av vissa av kommittén för stationen fast- 
ställda program av större räckvidd. Bland 
dessa senare märkas utförandet av ständigt 
fortgående geofysiska iakttagelser av me- 
teorologisk, hydrografisk och seismologisk 
art samt systematiska iakttagelser över väx- 
ternas utveckling under olika livsvillkor. 

De fortlöpande meteorologiska iakt- 
tagelserna (sedan juli 1905) utföras i den om- 
fattning, som tillkommer ett meteorologiskt 
observatorium (se d. o.). De för denna rang- 
plats erforderliga specialarbetena, av vilka 
efct flertal varit banbrytande för svensk forsk- 
ning, representeras bl. a. av temperaturmät- 
ningar på Vassitjåkko (1,372 m ö. h., 1906 — 
1912), undersökningar med drakar (1906 — 07) 
och ballonger (1908, 1913 — 15 samt sedan 
1919) av atmosfärens tillstånd, studier av 
rimfrostbildning på och avdunstning från 
snötäcket, av luftelektriciteten (1909 — 10 o. 
1918), solens (sedan 1913), snöns (1917) och 


56 

atmosfärens (se- 
dan 1920) strål- 
ning samt slut- 
ligen sjöars tem- 
peratur (1905 — 
12 och sedan 
1919). De hydro- 
grafiska arbete- 
na inskränka sig 
till mätning av 
ett par älvars 
vattenstånd och 
temperatur 
(1905 — 07) samt 
undersökning av 
Torneträsks sei- 
cher (se d. o.). 
För de seismo- 
logiska studier- 
na installerades 
en Wiecherts 
seismograf 

(1906) samt tre elektromagnetiskt registre- 
rande, högkänsliga seismometrar av furst Ga- 
litzins typ (1919 och 1922), de enda i sitt slag 
i Skandinavien; föremål för studium ha sär- 
skilt de mikroseismiska rörelserna varit (se 
Jordbävning). Genom sitt läge i förhål- 
lande till andra observatorier och till de för- 
nämsta jordbävningshärdarna kommer statio- 
nen att med åren få en mer och mer betydande 
uppgift vid utforskandet av jordbävningsvå- 
gornas fortplantning och därigenom jordens 
inre. För detta ändamål har stationen försetts 
med trådlös telegraf, varigenom världstiden 
alltid är noga känd. 

De biologiska arbetena vid stationen av- 
sågo tidigare i främsta rummet undersök- 
ningen av Torneträskområdets flora och fauna. 
Sedan 1917 upptogs emellertid ett mera plan- 
mässigt utforskande även av fjällvegetationens 
växtsamhällen och ekologi (se d. o.), i vilket 
ett stort antal svenska botanister deltagit. 
På fjället Nuolja upprättades en permanent 
profil från foten till toppen, utmed vilken re- 
gelbundna serieobservationer företogos år ef- 
ter år över dels växtsamhällenas utsmält- 
ningstider (se d. o.), dels deras fenologi (blom 
ningstid o. d.). Torneträskområdets växtsam- 
hällen ha i detalj studerats med nya, delvis 
vid stationen utexperimenterade statistiska 
metoder, vilket lett till upptäckandet av 
helt nya lagar för deras konstitution. Dessa 
växtsamhällen ha sedan tagits som utgångs- 
material för alla de övriga undersökningarna. 
Inom varje växtsamhälle ha utsmältnings- 
tiden, fuktighetsförhållanden och andra vik- 
tigare faktorer fastställts. Skogsgränsens 
höjdläge har inom hela Torneträskom rådet i 
detalj studerats och kartlagts. Det arktiska 
sommarljusets betydelse för växterna har stu- 
derats experimentellt med nya och oväntade 
resultat. Slutligen har vattenvegetationen i 
Torneträsk, som noggrant djuplodats och kart- 
lagts, undersökts genom draggningar och en 


Abiskojokk — Abisko naturvetenskapliga station 



Abiskojokks kanjon. 



57 


Abit ibi — Abolitionister 


58 



Abisko naturvetenskapliga station. 


egenartad växtlighet påvisats ännu på rätt 
stora djup. De zoologiska undersökningarna 
ha hittills huvudsakligen bestått i en faunis- 
tisk inventering av området. 

Stationens förhistoria går tillbaka till 1887, 
då lapplandskännaren Fredr. Svenonius på- 
pekade önskvärdheten av en fullständig veten- 
skaplig station vid Torneträsk. 15 år senare 
återupptogs frågan på Svenonius’ initiativ av 
Stockholms naturvetenskapliga förening, som 
tillsatte en kommitté för förslagets förverk- 
ligande. Genom bidrag från Lars Hiertas 
minne samt ett flertal enskilda kunde nämnda 





Instrumentkullen vid Abisko naturvetenskapliga 
station. 


kommitté våren 1903 inköpa och reparera en 
från järnvägsbygget kvarstående byggnad, be- 
lägen 1 km s. om sjön Yassijaure (Vassijaure 
naturvetenskapliga station, se d. o.). Denna 
byggnad nedbrann 29 dec. 1910, varefter sta- 
tionens verksamhet under 2 år provisoriskt 
bedrevs i den närliggande turiststationen. I 
dec. 1912 överflyttades den till en av Hj. 
Lundbohm och K. Tillberg uppförd och skänkt 
byggnad i Abisko. Kommittén för den natur- 
vetenskapliga stationen består av 12 ledamö- 
ter. År 1919 delades stationens verksamhet 
på två avdelningar, en biologisk-geologisk och 
en geofysisk. 

Litt.: Fredr. Svenonius, »Den naturveten- 
skapliga stationen i Torne Lappmark» (Tek- 
nisk tidskrift 1905); B. Rolf, »Observations 
météorologiques å Vassijaure» (1907); samme 
förf., »Meteorologiska iakttagelser i Abisko år 
1913» (1919). B. R.; E. D. R. 

Abitibi [äbiti'bi], flod i s. ö. Kanada, kom- 
mer från Abitibisjön (922 kvkm) på gränsen 
mellan prov. Quebec och Ontario och utfaller 


i floden Moose strax ovanför dess utlopp i 
James bav, en bukt av Hudson viken. 547 km 
lång. Vid sjön Kiemaxvisk i A:s flodområde 
har guld upptäckts. 

Abiturie'nt, lärjunge, som står i beredskap 
att lämna skolan, särskilt den, som skall ge- 
nomgå en avgångsexamen, företrädesvis stu- 
dentexamen. 

Ablaktéra. 1) Avvänja barn från moders- 
mjölken (nästan obrukligt i denna bet.). — 
2) Sugympa (se Förädling). Subst. : A b- 
1 a k t e r i n g. 

Ablatiön, den smältning, som försiggår på 
glaciärernas yta (se Glaciär). 

A'blativ, en kasus, fullständigt utvecklad 
blott i avestiska (zend) och latin. I sin ur- 
sprungliga användning anger ablativen det, 
varifrån något skiljes. Till ablativen ha där- 
jämte i latinet överflyttats de uppgifter, som 
urspr. tillhörde lokativen och instrumentalis. 
Jfr Kasus. 

Ablutiön, tvagning. Hos romarna: tvag- 
ning före offrandet. I katolska kyrkan: kal- 
kens sköljning med vin efter nattvarden. 
(Vid samma tillfälle tvår prästen sina händer 
med vin och vatten, vilket kallas p u r i f i- 
k a t i o n.) 

Abne'r, Sauls kusin och fältherre (1 Sam. 
20: 25). Gjorde efter denne konungs död hans 
son Is-Boset till konung över hela Israel med 
undantag av Juda stam, som hyllade David. 
A. råkade dock i oenighet med Is-Boset och 
övergick till Davids parti. Han blev seder- 
mera ett offer för Davids härförare Joabs 
hämnd, emedan hän i en strid nedlagt dennes 
broder. Han dödades och begrovs i Hebron, 
och David sjöng klagosånger över honom. (2 
Sam., 2, 8.) 

Abno'rm, oregelbunden, onaturlig, missbil- 
dad. Ex.: A. ömtålighet (sjuklig). Han är a. 
(icke normal). 

Abnormitet, oregelbundenhet, missbildning, 
sjuklig disposition. 

Abnormundervisning, undervisning för ab- 
norma barn, d. v. s. för psykiskt efterblivna, 
idioter, dövstumma och blinda. 

A'boa, lat. namnet på Åbo; adj . : Abo- 
e'n s i s. 

Abolitiön, avskaffande, upphävande. — 
Abolitionsbrev, skrift, varigenom nå- 
gon frikallas från straff; benådningsbrev. 

Abolitioni'ster. 1) Beteckning för motstån- 
darna till den reglementerade prostitutionen. 

2) Kallades i Amerikas förenta stater de, 
som ivrade för slaveriets avskaffande. Denna 
rörelse utgick från kväkarna, och redan före 
frihetskrigets slut (1783) hade åtskilliga säll- 
skap bildats med detta mål; Benjamin Frank- 
lin var president för pennsylvanska aboli- 
tionssällskapet. Vid unionens konstituerande 
kunde emellertid förbud för slaveriet endast 
genomdrivas för Nordvästterritoriet (norr om 
floden Ohio). Slaverifrågan betraktades som 
de enskilda staternas sak. Först 1808 vann 
rörelsen sin första framgång, då bl. a. handeln 




59 


Abomey — Abraham 


60 


med slavar genom kongressbeslut formligen 
förbjöds. 1831 fick rörelsen ny fart, då W. L. 
Garrison grundade veckoskriften »The libera- 
tor», och i de nordliga staterna började en yt- 
terst häftig agitation, vars huvudmän, utom 
Garrison, voro Channing, Wendell Phillipps 
och Th. Parker; i kongressen fördes abo- 
litionisternas talan av J. Q. Adams. 1833 
hölls i Filadelfia den första stora abolitio- 
nistkongressen, ur vilken amerikanska anti- 
slaverisällskapet framgick. Från 1850 upp- 
flammade striden, till följd av sydstaternas 
aggressiva politik för slaveriets utvidgning 
till nya områden, med än mer stegrad våld- 
samhet (se Amerikas förenta sta- 
ter, historia). Ett betydelsefullt inflytande 
på den allmänna opinionen mot slaveriet ut- 
övade Harriet Beecher-Stowes roman »Onkel 
Toms stuga» (1852). Abolitionisterna upp- 
trädde nu som ett särskilt politiskt parti med 
slavarnas befrielse som huvudmål, även med 
risk av unionens sprängning. Därigenom 
skilde de sig från Lincoln, Seward och det 
1856 bildade republikanska partiets moderata 
element. Avgörande blev inbördeskrigets ut- 
brott 1861, som tvang Lincoln att taga de av- 
görande stegen till slaveriets totala upp- 
hävande (se Amerikanska inbördes- 
kriget). 1870 upphörde abolitionisterna 
att vara ett särskilt politiskt parti. 

V. S— g.* 

Abomey [-me'], A b o m é, stad i övre Gui- 
nea (Västafrika) i franska kolonien Dahomey, 
120 km från kusten, vid järnvägen Cotonou — 
Savé. 12,100 inv. Handel med palmolja, 
elfenben och guld. Var förr huvudstad i ne- 
gerriket Dahomey (se d. o.). 

Abominäbel, avskyvärd. 

Abo'ngo, Obongo el. Babongo, ett 
litet afrikanskt dvärgfolk mellan Gabun och 
Kongo, det första verkliga man påträffat (Du 
Chaillu 1858); dvärgarna hade dittills ansetts 
höra till sagans område. Om deras utseende 
och levnadssätt gäller vad som säges om 
a k k a (se d. o.). 

Abonnera, beställa, för viss tid betinga sig, 
t. ex. a. på en plats på teatern, en tidning, 
en telefon. Subst . : Abonnemang, Abon- 
nent. 

Abony [a'bånj], stad i ung. komitatet Pest, 
85 km ö. s. ö. om Budapest, vid järnvägen 
från denna stad till Szolnok. 14,720 inv. 
Stora marknader och livlig spannmålshandel. 

Ab origine, lat., från början. 

Aborigines, urinvånare. Jfr Autokto- 
n e r. 

Abo'rt, missfall, d. v. s. sådant fall av för 
tidig börd, att fostret ej kan leva utom mo- 
derlivet. Se vidare Missfall. I brottslig 
avsikt framkallad, är aborten fosterför- 
drivning (se d. o.). 

About [abo'] , Edmond Frangois Va- 
lentin, fransk förf. (1828 — 85). Skrev un- 
der 50- och 60-talen en mängd mycket lästa 
romaner och noveller, av vilka några även 


översatts till svenska, ss. »Parisiska äkten- 
skap», »Skogarnes konung». Politiskt bety- 
daude voro hans mot påvedömet riktade »La 
question romaine» samt veckokrönikorna i 
»Opinion nationale». Efter kejsardömets fall 
slöt han sig öppet till republiken, stödde 
Thiers’ politik och uppsatte jämte F. Sarcey 
den moderat republikanska tidningen »XIX:e 
siécle». A. försökte sig, dock utan framgång, 
som dramat, förf. Led. av Franska akad. 1884. 

Ab övo, lat., »från ägget», d. v. s. från 
början. 

Abraham, urspr. Abräm, enl. berättel- 
serna i 1 Mos. israeliternas stamfader. På Her- 
rens befallning lämnade han med sin hustru 
Sara och sin brorson Lot sitt fädernesland 
Mesopotamien och utvandrade till Kanaan. 
Där flyttade han som nomadhövding från 
plats till plats, byggde altaren åt Herren och 
åkallade hans namn. Under en hungersnöd 
måste han draga ned till Egypten, där Farao 
fick begär till Sara, som A. utgivit för sin 
syster. Då Farao för denna synd hemsöktes 
av Herren med svåra plågor, sände han A. 
och Sara tillbaka till Kanaan. Lot drog emel- 
lertid till trakten av Sodom, där han blev 
gjord till fånge i ett krig, som konung Cham- 
murapi i Babylon jämte tre andra konungar 
förde mot konungarna i Sodom och dess om- 
nejd. A. drog då ut med sina 318 tjänare 
och befriade Lot. På återvägen mötte han 
konung Melkisedek av Salem, som undfäg- 



Abraham och Melkisedek. Målning av Dirk Bouts. 


nade honom med bröd och vin och välsignade 
honom. — A. hade inga barn men trodde på 
Herrens löfte om en son. Då emellertid Sara 
förblev barnlös, gav hon sin tjänstekvinna 


61 


Abraham a Sanda Clara — Abrahamson 


Hagar åt sin man, för att hon måtte giva 
honom en son, som kunde tillräknas Sara. 
Så föddes Ismael, som araberna betrakta så- 
En dag kommo emeller- 
tid tre män på besök till 
A. Han mottog dem på 
det älskvärdaste sätt, ooh 
sedan de ätit lovade den 
ene, som var Herren själv, 
att Sara inom ett år 
skulle föda en son. Nästa 
år föddes Isak. Hagar 
och Ismael blevo nu bort- 
drivna och togo sin till- 
flykt till öknen. Ännu 
återstod ett fruktansvärt 
prov för A., då Herren 
befallde honom att offra 
Isak, »din ende son, som 
du har kär». A. stod re- 
dan med kniven lyft över 
den på altare bundne so- 
nen, då Herrens ängel 
från himmelen hejdade 
honom. — A. dog vid 175 
års ålder och begravdes 
av Isak och Ismael vid 
Saras sida. 

I A. tecknas en israelitisk idealgestalt, som 
obetingat förtröstar på Herren. I sitt förhål- 
lande till Lot är han typen för en fridsam 
och klok man. Den sena berättelsen om Lots 
tillfångatagande och befrielse har också velat 
göra honom till en tapper krigare. Den sär- 
skilt i Jakobs historia starkt framträdande 
israelitiska slugheten har kommit till uttryck 
i berättelsen om Farao. Denna innehåller ett 
typiskt drag av äldre israelitisk gudstro. A. 
hade bedragit Farao, men denne straffas. Ett 
förbund fanns nämligen mellan Herren och A.: 
»jag skall välsigna dem, som välsigna dig, 
och den, som förbannar dig, skall jag för- 
banna». I strider mellan Israel och andra 
folk tog Herren alltså parti för Israel. Det 
var denna åskådning Amos angrep, då han 
förkunnade, att Herren var hela världens Gud 
och rättfärdighetens Gud. S. H — r. 

Berättelserna om Abraham kunna icke göra 
anspråk på historisk trovärdighet i vanlig 
mening. Sannolikt är han emellertid icke en 
mytisk figur utan snarare en personifikation 
av en stam. — I medeltidens litteratur och 
konst uppfattas Abraham som en sinnebild för 
Gud, emedan han offrade sin ende son. Det 
tillfälle, då Melkisedek bjöd honom bröd och 
vin, tolkas som en förebild till nattvarden. 
Hans förhållande till Sara och Hagar tydes 
som en förebild till Kristi förhållande till 
hedendomen (Sara) och judendomen (Hagar). 
Parallellen mellan Herrens besök före Isaks 
födelse ooh Marias bebådelse är självklar. 
Abrahams offer betraktas som en förebild till 
Kristi offerdöd; platsen, där det skedde, iden- 
tifieras med tempelplatsen i Jerusalem. — 
»Abrahams sköte» (jfr liknelsen om den rike 


mannen och Lasarus, Luk. 16: 22) uppfatta 
des som en uppehållsort för goda människors 
själar efter döden. Som en illustration till 
denna uppfattning ser man någon gång i me 
deltidens konst Abraham framställd sittande 
med några små figurer i knät (se vidstående 
bild). II. W— n. 

Abraham a Sancta Clara (Ulrik M e 
g e r 1 e), augustinmunk (1644 — 1709), hovpre- 
dikant i Wien hos Leopold I. Var ryktbar 
för sina kraftfulla predikningar, vilka han 
kryddade med grovkorniga och kvicka infall. 
Hans »Werke» utgåvos i urval av Strigl (6 bd, 
1905). Biografi av Bertsche (1918). 

Abraham Brodersson, danskt riksråd (d. 
1410). Stod högt i drottning Margaretas gunst 
och blev genom stora förläningar både i Dan- 
mark och Sverige nordens rikaste adelsman 
på sin tid. Han var illa beryktad för över- 
mod, grymhet och sedeslöshet och undgick 
icke sitt straff. Följaktig Erik av Pommern 
på ett tåg till Als 1410, blev han nämligen 
beskylld att ha kränkt den påbjudna friden, 
måhända genom att våldtaga en kvinna, och 
blev avrättad av konungen. Berättelserna om 
att han skulle ha varit Margaretas älskare 
äro obestyrkta och härstamma från en se- 
nare tid. 

Abraham Rydbergs stiftelse, se Rydberg- 
ska stiftelsen. 

Abrahams, Johannes Henrik Seve- 
rin, dansk skådespelare o. teaterdirektör 
(1843 — 1900). Gjorde sig ett ansett namn i 
synnerhet genom sitt utförande av resonörs- 
rollerna i de då moderna konversationskome- 
dierna. Från 1884 var han ledare av Folke 
teatret i Köpenhamn. 

Abrahamsen, Lars Kristian, norsk po- 
litiker (1855 — 1921). Utnämndes 1902 till so- 
renskriver i Hardanger och Voss, var stor- 
tingsman 1898 — 1903 och 1906 — 08, inträdde 
1908 som handelsminister i Gunnar Knudsens 
regering men avgick samtidigt med denne 
1910. 1912 omvaldes A. till stortinget men 

ingick 1913 i Knudsens nya ministär, där 
han var chef först för justitiedep., sedan för 
socialdep. Ivrig förbudsman, genomdrev han 
under världskriget ett alkoholförbud och 
framkallade genom sitt försök våren 1918 att 
ingripa i läkarnas rätt att föreskriva alkohol 
till medicinskt bruk en häftig protest från 
ett allmänt läkarmöte och en ofta mycket 
hetsig harm hos förbudspolitikens motstån- 
dare. Motgångarna för vänstern vid valeD 
hösten 1918 tillskrevos väsentligt A:s för- 
budspolitik. Han avgick i febr. 1919 och blev 
sorenskriver i Follo. 

Abrahamson, August, köpman, mecenat 
(1817 — 98). Tillhörde en släkt, som bland 
sina medlemmar räknat flera konstnärer. 
Hans farfar var en framstående tysk medalj- 
gravör. Själv var han son till en judisk 
handlande i Karlskrona och kom obemedlad 
till Göteborg, där han 1840 grundade egen 


som sin stamfader. 


»Abrahams sköte». 
Skulptur på en dop- 
funtsfot i Knivsta 
kyrka, 1100-talet. 



63 


Abrahamson — Abramovitj 


64 


kortvarufirma, på vilken han småningom blev 
millionär. Han överlämnade 1868 affären åt 
släktingar och bo- 
satte sig å det av 
honom s. å. inköpta, 
i göteborgstrakten 
belägna frälsesäte- 
riet Nääs, där han 
dog och som blivit 
världsberömt genom 
det av A. där upp- 
rättade slöjdsemi- 
nariet. Egendomen 
blev jämte en fond 
genom hans testa- 
mente under nam- 
net »August Abra- 
hamsons stiftelse» 
överlämnad till svenska staten. Se vidare 
N ä äs. 

Abrahamson, Euphrosyne, f. Leman, 
sångerska (1836 — 69). Debuterade efter stu- 
dier för Julius Gtinther å Kungl. teatern 
1855 som Pamina i »Trollflöjten», varefter 
hon fortsatte sina studier i Paris under Du- 
prez’ ledning. Anställd 1858 vid kungl. ope- 
ran i Madrid, vann hon där liksom 1859 på 
ital. operan i Wien stora triumfer. Hen- 
nes förnämsta operapartier voro: Anna i 

»Don Juan», grevinnan i »Figaros bröllop», 
titelrollerna i »Lucie», »Norma» och »Sömn- 
gångerskan», Leonora i »Trubaduren» m. fl. 
1859 g. m. Aug. Abrahamson (se ovan). 

A. L. (Sbg.) 

Abrahamson, Verner Hans Frede- 
rik, dansk förf. (1744—1812), officer, lärare 
vid artilleriskolan och kadettakademien. Ut- 
gav tillsamman med Kahbek och Nyerup sam- 
lingen »Udvalgte danske viser fra middel- 
alderen» (1812 — 14). Mest bekant av hans 
dikter är »Min sön, om du vil i verden frem». 

Abrahamsson, Petter, rättslärd (1668 — 
1741). Vid 25 års ålder utnämnd till härads- 
hövding, åtalades han ett år därefter för 50 
verkliga eller förmenta fel mot »lag och pro- 
cess» m. m. samt dömdes tjänsten förlustig. 
Felen torde i allmänhet ha berott på en iver 
att fylla lagens luckor, som tog sig uttryck i 
godtyckliga tolkningar. I domen säges ock 
uttryckligen, att »ingen väld, arg list eller 
passion» kunde läggas honom till last. Sin 
ledighetstid använde han till grundliga juri- 
diska studier och till studieresor samt utgav 
1702 lands- och stadslagarna med anmärk- 
ningar. 10 år efter avsättningen återfick han 
domsaga. 1726 utgav A. sitt stora verk 
»Landslagarna med anmärkningar», där un- 
der varje lagrum i landslagen de nya författ- 
ningar och den praxis, som supplera eller 
ändra lagen, anföras. Detta arbete är fort- 
farande av mycket stor betydelse för rätts- 
historikern, då det utgör den säkraste väg- 
ledaren bland den mängd skilda förordningar, 
som gällde före 1734 års lag. A. blev efter 
utgivandet av detta verk adlad och kom där- 



igenom i tillfälle att deltaga i det riksdags- 
arbete, som föregick antagandet av 1734 års 
lag. Det inflytande, som han därvid utövade, 
torde emellertid ha varit jämförelsevis ringa. 
Jfr P. A. Östergren, »Till historien om 1734 
års lagreform» (2 bd, 1902). P. A. ö.* 

Abrahämus Andréae Angerma'nnus, ärke- 
biskop (omkr. 1540 — 1607), f. i Ångerman- 
land, därav namnet Angermannus (ånger- 
manlänning). Ådrog sig som ung skolmästare 
och predikant i Stockholm till följd av sitt 
ivriga motstånd mot Johan III:s liturgi 
konungens stora ovilja. Han underkastades 
flera förflyttningar och blev slutligen in- 
satt i fängsligt förvar i Åbo 1580. Där- 
ifrån lyckades han emellertid rädda sig 
över till hertig Karls furstendöme och se- 
dan till Tyskland, där han förblev i elva 
år. Genom flera delvis mycket smädefulla 
skrifter uppträdde han därunder som den 
främste kämpen mot liturgien och dess till- 
skyndare och uttolkare. Som renlärighetens 
trognaste försvarare blev han vid Uppsala 
möte 1593 med överväldigande majoritet vald 
till ärkebiskop. Ars stora myndighet och 
hänsynslösa stränghet vid en visitation 1596 
framkallade ett allmänt missnöje och herti- 
gens häftiga ovilja, och denne kunde aldrig 
glömma denna »mäster Abrahams tragoedia». 
Oviljan ökades genom den kraftfulle ärke- 
biskopens bestämda uppträdande ävensom 
genom hans närmande till konung Sigismund, 
så att hertigen slutligen alldeles förlorade 
tålamodet. Han lät suspendera A. 1598 och 
åtala honom vid riksdagen i Jönköping 1599 
såsom den där »stått efter hertigens ar- 
gaste». De världsliga ständerna dömde honom 
äran förlustig och de förnämsta av det när- 
varande prästerskapet dömde honom från vär- 
digheten och ämbetet. De sista åren av sin 
levnad tillbragte A. i fängsligt förvar i Grips- 
holm, utan att dock, såsom vanligen påståtts, 
röna någon omänsklig behandling. Han be- 
grovs i Kärnbo kyrka, Litt. : O. Holmström, 
»Ärkebiskop Abrahams räfst» (Kyrkohist. 
årsskrift, 1901 — 02), E. Hildebrands biografi 
över A. i Sv. biogr. lexikon (1917). 

Abrakadäbra, en ma- 
gisk formel, troligen 
av persiskt ursprung. 

Amuletter, på vilka 
detta mystiska ord 
var skrivet i triangel- 
form, buros fordom 
såsom skyddsmedel. 

Nu är ordet liktydigt 
med osammanhängande, meningslöst pladder. 

Abräm, se Abraham. 

A'bramis, lat. namnet på braxensläk- 
tet (se d. o.). 

Abra'movitj, Shalom Jakob, judisk 
förf. (1836 — 1917), ofta verksam under pseu- 
donymen Mendele Mocher-Sforim 
(Mendele bokförsäljaren). F. i Litauen, miste 
han vid tretton års ålder sin fader, som in- 


ABRAKADABRA 
ABRAKADABR 
ABRAKADAB 
ABRAKADA 
A B R A K A D 
A B R A K A 
A B R A K 
A B R. A 
A B R 
A B 
A 


65 


Abrantes — Abruzzi e Molise 


66 


vigt honom i talmud, genomvandrade Vo- 
lynien och Podolien, tills han adertonårig 
slog sig ned i Kamenets-Podolsk, där han 
gjorde bekantskap med den moderna ryska 
och tyska litteraturen och där han var 
lärare 1856 — 69. Sedan 1881 var han före- 
ståndare för Talmud-tora-skolau i Odessa. A. 
anses som den nyjudiska romanens grund- 
läggare och har kaliats »judarnas Cervantes». 
Han blev »judestadens konstnärlige upptäc- 
kare och epiker och judesmärtans störste dik- 
tare» (särskilt i sin allegoriska roman »Kljat- 
sche», »Hästkraken», 1873). »Kärleksfull och 
deltagande gick han med sina stora, seende 
ögon genom den fattiga, lilla men så lidandes- 
fyllda och kamprika ghettovärlden». Littera- 
turprov finnas i »Judarna» i serien »Natio- 
nernas bibliotek» (1920). 

Abrantes [ao>rä'tin> gammal befäst stad i 
Portugal, Estremadura, vid Tejo, 12 mil n. ö. 
om Lissabon; 8,000 inv. S:t Vincentiuskyr- 
kan i A. är en av landets största och ståtli- 
gaste kyrkor. Handel med olja, frukt, vin 
och spannmål. 

Abrantes [abrätä's], hertigen av, se J u n o t. 

Abrasiön, vågornas och tidvattnets nedbry- 
tande arbete på kusterna. Abrasionen åstad- 
kommer i horisontellt lagrade bergarter en 
lodrät kustbrant, abrasionsbrant (se 


f 



Abraderad kust vid Étretat, Normandie. 


bilden), nedanför vilken utbreder sig abra- 
sionsterrassen, vars fot motsvarar hög- 
vattenståndet. I bergarter av annan karak- 
tär, t. ex. i gnejs och granit, uppkomma 
oregelbundet söndersplittrade kuster. Då 
abrasionen fortskrider, ökas abrasionsterras- 
sens bredd, varvid ej sällan vissa partier av 
kusten längre kunna motstå vågornas kraft 
och bilda s. k. abrasionsvittnen. De 
gottländska raukarna äro dylika bild- 
ningar. Om landet sjunker under abrasio- 
nens gång, kan abrasionsterrassens bredd vä- 
sentligt tilltaga, och en abrasionsyta 
utbildas. — Verb : Abradera. 

Abra'xas grossulariäta, lat. namnet på 
krusbärsmätaren (se d. o.). 

Abra'xasstenar el. Abraxasgemmer 
kallas skurna stenar av växlande form. på 


vilka jämte en fantastisk figur (med männi- 
skokropp, tupphuvud, ormliknande fotter 
o. s. v.) finnes graverat det grekiska ordet 
Abraxas el. Abrasax. Detta var det namn, 
varmed gnostikern Basilides (100-talet e. Kr.) 
betecknade det högsta väsendet, urväsendet, 
från vilket han antog, att lika många andar 
utströmmade, som året har dagar. Summan 
av de i ordet Abraxas förekommande grekiska 
bokstävernas talvärden är också 365, och de 
med detta mystiska ord försedda stenarna an- 
sågos äga 365 undergörande egenskaper. 

Abrenutiatiön kallas det i katolska kyr- 
kan vid dopet brukliga avsägandet av djävu- 
len. Den har sin grund i den äldre kyrkans 
tro på de onda makternas herravälde över 
världen. I de reformerta och de flesta lu- 
terska kyrkorna har a. avskaffats. Se E x- 

0 r c i s m. 

Abrin, ett giftigt ämne, framställt ur »pa- 
ternosterbönor», fröna av Abrus precatorius. 
Ämnet visar flera analogier med bakterie- 
toxinerna. 

Abru'pt, tvärt avbruten, osammanhängande, 
plötslig. 

Äbrus precatörius, slingrande buske av 
fam. ärtväxter, Papilionaceae, inhemsk i 
tropikerna, med röda och svarta frön (pater- 
nosterärtor, jequiritybönor, kräftögon). En 
infusion på dessa frön användes för ögonsjuk- 
domar. 

Abru'zzerna, it. Abruzzi, bergsparti i mel- 
lersta Italien, den högsta och vildaste delen 
av Apenninerna med dessas högsta berg: 
La Majella med toppen Monte Amara, 2,795 
m, och det trespetsiga Gran Sasso d’Italia, 
vars högsta topp, Monte Corno, stiger till 
2,921 m (se avbildning vid art. Apenni- 
nerna). A. består av två parallellkedjor, 
mellan vilka högslätter utbreda sig. En 
sänka i v. skiljer A. från de romerska Sub- 
apenninerna. Åt ö. stupa de brant och skiljas 
endast genom en smal kustremsa från Adria- 
tiska havet. Av de floder, som bryta sig fram 
till Adriatiska havet, är den största Peseara, 

1 sitt övre lopp kallad Aterno. En järnvägs- 
linje från Sulmona genombryter bergen mel- 
lan Gran Sasso och La Majella. 

Abruzzi [abro'tsi], hertigen av, se Luigi 
A m e d e o. 

Abruzzi e Molise [abro'tsi e måli'se], land- 
skap i ö. delen av mellersta Italien, omfat- 
tande Abruzzernas bergland och nedanför 
liggande kuststräcka vid Adriatiska havet; 
16,445 kvkm, 1,579,481 inv. (1922). Kli- 
matet är på höglandet rått, och landet är 
under månader täckt av snö. Det ägnar sig 
bäst för boskapsskötsel, och sommartiden dri- 
vas väldiga fårhjordar upp till betesmar- 
kerna. I de fruktbara dalarna odlas säd och 
vin. Folket har länge kvarlevat i enkla och 
ålderdomliga förhållanden. Rövarväsendet, 
som förr gjorde landet beryktat, är nu ut- 
rotat. De främsta städerna äro Chieti, Te- 

I. 3 


67 


Absalom — Absalon 


68 



ramo, Aquila och Campobasso, huvudorter i 
de fyra dep. med samma namn, i vilka A. är 
delat. Känt för sin skönhet är Celano. 

Absalöm, konung Davids tredje son. Han 
anstiftade ett uppror mot sin fader. Vid 
drabbningen i Efraims skog blev A. slagen 
och dödades av Joab, medan han hängde fast i 
ett träd med sitt långa hår (2. Sam. 13 — 18). 
Se vidare David. 

Absalon, dansk prelat o. statsman (1128 — 
1201). Var son till Asser Rig och yngre bro- 
der till Esbern Snare (se dessa). Redan i 
barndomen lades grunden till A :s för landet 
senare så betydelsefulla vänskap med Valde- 
mar den store. Denne uppfostrades nämligen 
i A:s fädernehem. A., som skulle utbildas 
till kyrkans tjänst, anses ha varit den förste 
dansk, som studerade i Paris, den dåtida 
bildningens högsäte, där han påverkades av det 
kyrkliga uppsving, för vilket Bernhard av 
Clairvaux gick i spetsen, och i den store stats- 
mannen abboten Suger (se denne) fann sin 
förebild. Han blev icke endast en lärd klerk 
utan utbildade sig också i krigisk idrott. Val- 
demar, som 1157 blivit ensam konung i landet, 
genomdrev A :s val till biskop i Roskilde 1158, 
och nu började samarbetet mellan honom och A. 
till Danmarks återupprättande. A :s största 
nationella uppgift blev att samla danskarna till 
kamp mot de påträngande hedniska venderna, 
vilka gjort sig till herrar över sunden kring 
de danska öarna, ödelagt Fyn och Jyllands 
östkust samt fattat fast fot på de sydliga 
öarna. I en lång följd av år ledde A. per- 
sonligen ledungstågen till Riigen och Pom- 
merns fastland. Särskilt berömt är A:s tåg 
mot venderna 1169, då Arkonas borg på Rii- 
gen jämte hela ön föll i danskarnas våld, 
Svantevits m. fl. avgudabilder förstördes och 
invånarna döptes. Senare förde han seger- 
rika krig mot venderna i Pommern. Danmark 
vann nu fred på havet och kusterna, och 
freden betryggades ytterligare genom byg- 


gande av fasta sten- 
borgar vid sunden, 
bland dem Absa- 
lons borg vid Havn 
Häri- 
genom lades grun- 
den till landets bli- 
vande huvudstad, 
Köpenhamn. 

Som biskop ge- 
nomdrev A. 1171 
den själländska 
kyrkorätten, var- 
igenom tionden fast- 
ställdes. Han ar- 
betade ivrigt på 
genomförande av 
prästernas celibat- 
plikt samt för ut- 
vecklingen av klos- 
terväsendet, dåti- 
dens plantskola för 
bildning och kultur. Från Paris tillkallade han 
sin berömde vän abboten Vilhelm (se denne) 
för att med hans tillhjälp återupprätta kyrko- 
tukten. Det av hans släkt grundlagda Sorö 
kloster ombildade han till cistercienskloster 
och skänkte till detsamma största delen av sina 
många gods. Vald till ärkebiskop i Lund 1177, 
avböjde han upphöjelsen, till dess att påven 
följande år tillät honom att därjämte behålla 
Roskilde stift, som han sedermera lämnade 
1191. Skåningarna funno A :s styrelse hård 
och reste sig 1180 mot hans fogdar, särskilt 
på grund av hans stränga krav på nya kyrko- 
byggnader, tionde och prästernas celibat. Res- 
ningen kvävdes av konungen genom den blo- 
diga striden vid Dvsie å (nuv. Saxån mellan 
Onsjö och Harjagers härad) 1181, och det efter 
Valdemars död 1182 förnyade upproret blev 
också undertryckt. 

Under Valdemars son Knut, som var A:s 
fosterson, blev den store ärkebiskopen i än 
högre grad landets ledare. Fredrik Earba- 
rossas krav på länsöverhöghet avvisades, och 
över den av kejsaren mot Danmark hetsade 
furst Bogislav av Pommern (se denne) vann 
A. annandag pingst 1184 utanför Kiigen den 
största sjöseger, som danskarna någonsin vun- 
nit; han »lät svärden sjunga mässa till Her- 
rens ära». Bogislav och andra pommerska furs- 
tar nödgades giva sig under dansk överhöghet, 
och i danska kungatiteln ingingo hädanefter 
även orden »vendernas konung». Därefter 
nedlade A. svärdet och ägnade sig huvudsak- 
ligen åt kyrklig verksamhet. Hänförelsen 
över fosterlandet och forntidens bedrifter, som 
hade varit den bärande kraften i A :s hela 
livsgärning, föranledde honom att giva sin 
klerk Saxo Grammaticus (se denne) och Svend 
Aggesön (se denne) i uppdrag att skriva Dan- 
marks historia. A:s grav i Sorö klosterkyrka 
finnes ännu i behåll, och inskriften på dess 
år 1536 utförda gravsten kallar honom »en 
god och from man». — A. är utan tvivel den 


69 


Abseess — Absolut tal 


70 



•törsta gestalten i Danmarks medeltidshistoria, 
lika skicklig och handlingskraftig i krig som 
fred, lika trofast i sitt kyrkliga kall som i sin 
kärlek till konung och folk. 1902 restes Bissens 
ryttarstaty av A. på Höjbroplads i Köpen- 
hamn mitt emot Kristiansborgs slott. Litt. : 
H. Olrik, »Absalon», I— II (1908—09). 

Absce^s, bulnad, varsamling. 

Absence [-sä's], fr., frånvaro. — A b- 
sence el. Absens, hastigt övergående 
medvetslöshet eller förändring av medveten- 
hetsgraden. — A. d’e s p r i t [-spri'], tank- 
spriddhet, brist på själsnärvaro. 

A'bsens, lat., frånvarande. 

Absentéra sig, avlägsna sig. 

Absent friends [ä'bsnt fre'ndz], eng., från- 
varande vänner; en skål för a. f. börjar bliva 
rätt vanlig även vid svenska samkväm. 

Absid, se A p s i s. 

Absi'nt, en grönaktig, starkt sprithaltig 
dryck, framställd av malört, anis och sprit. 
Drickes vanligen utspädd med vatten och 
anses aptitväckande. Långvarigare bruk ska- 


dar framför allt nervsystemet. A. är numera 
förbjuden i Frankrike. 

A'bsit Omen, lat., må häri icke ligga något 
dåligt förebud! 

Abski'ssa, se Koordinater. 

Absolut, oberoende av eller utan jämförelse 
med annat; ovillkorlig, oinskränkt, i sig av- 
slutad. A. nykterhet, helnykterhet. A. mo- 
narki, envälde. A. majoritet, se Majori- 
tet. — 1. Det absoluta i filosofien, den 
verklighet, som icke förutsätter något annat 
utan är genom sig själv men däremot är 
grunden till annat. Motsatsen är det relativ 
(se Relativ). — 2. Komparativ och super- 
lativ sägas stå absolut, då de icke innebära 
någon egentlig jämförelse: »en större (= rätt 
stor) summa»; » bäste bror». Ett transitivt 
verb står absolut, har absolut betydelse, di 
det står utan objekt: »jag älskar». 

Absoluta enheter. För att uppmäta ei 
storhet har man att jämföra den med en &b 
nan storhet av samma slag. »måttet» ellei 
»enheten», och tillse, huru många gånger de» 
senare innehålles i den förra. Det känne 
tecknande för ett absolut enhetssystem är, att 
endast enheterna för ett begränsat antal (näm 
ligen tre) fysikaliska storheter väljas god- 
tyckligt, under det att alla övriga enheter er- 
hållas genom härledning ur dessa grundenhe 
ter. Till vetenskapliga ändamål använde», 
enligt på kongressen i Paris 1881 fattat be- 
slut, ett enhetssystem, det s. k. C. G. S.-syste- 
met (centimeter-yram-sekund-systemet), där 
grundenheterna äro: enheten för längd centi- 
metern, för massa grammet (massan av en 
gramvikt) och för tid medelsoltidssekunden. 
Se vidare C. G. S. - s y s t e m e t. 

Absoluta nollpunkten motsvarar — 273° i 
Celsius’ skala. Se vidare Temperatur, 
Termometer och Värme. 

Absolut belopp, se M o d y 1. 

Absolut fuktighet, se Fuktighet. 

Absolut gehör, förmågan att genast igen 
känna en viss tonhöjd. Alla goda musici äga 
ej denna förmåga, men den förefinnes ofta 
hos orkestermusici, troligen på grund av de- 
ras flitiga stämmande av instrumenten. 

AbsolutiOn, se Avlösning. 

Absoluti'sm. 1. Enväldigt styrelsesätt. Den 
styrelseform, under vilken den styrandes 
maktutövning varken är underkastad regel- 
bunden granskning eller är begränsad av 
sidoordnade politiska inrättningar. A. kan 
förekomma såväl i monarkiska som aristo- 
kratiska eller demokratiska samhällen. — 
2. Fullständig avhållsamhet från rusdrycker. 
Den som iakttar sådan a. kallas absolu- 
tist; adj . : Absolutistisk. 

Absolut musik, den rena instrumentalmusi- 
ken, i motsats till programmusiken. 

Absolut rörelse, se R e 1 a t i v i t e t s t e o r i. 

Absolut tal, ett tal, betraktat i och för sig 
utan avseende på dess positiva eller negativa 
tecken. 


71 


Absolut temperatur — Absorption 


72 


Absolut temperatur, temperatur, räknad 
irån absoluta nollpunkten (se d. o.). 

Absolvera, fullborda, avlägga. 

Absorbera, insuga, uppsuga, upptaga. 

Absorption, uppsugning, upptagande. 

1. Absorption sä«ges äga rum, då fasta och 

tlytande kroppar genom sin lösningsförmåga 
upptaga gaser. En vätskas förmåga att ab- 
sorbera en viss gas uttryckes genom absorp- 
tionskoefficienten, ett tal, som an- 
ger den gasvolym en kbcm vätska kan ab- 
sorbera vid 0° och 760 mm tryck. Den ab- 
sorberade gasmängden beror av temperaturen. 
Dessutom är den i allmänhet proportionell 
mot gasens tryck; lagen gäller dock ej, där 
absorptionen är mycket stor, t. ex. för klor- 
väte- eller ammoniakgas i vatten. Vissa me- 
tallers förmåga att i sin massiva massa upp- 
taga en gas kallas ocklusion. Så kan 
t. ex. en palladiumtråd upptaga 1,000 gånger 
sin egen volym vätgas, järn kan innehålla 
ända till 12 volymer koloxid. Se vidare A d- 
sorption. H. W — tt. 

2. Den minskning i intensitet en strål- 
uing undergår vid passage genom vissa 
medier. De viktigaste arterna av strålning 
äro ljus och värme, varför dessas absorption 
behandlas här. Om absorption av röntgen- 
strålar, katodstrålar och radioaktiva ämnens 
strålar se Röntgenstrålar, Katod- 
strålar och Radioaktivitet. 

Då lagen om energiens oförstörbarhet gäl- 
ler för alla fysikaliska förlopp, är ingen 
verklig förlust förbunden med ljusets absorp- 
don. Fastmera måste man förstå saken så, 
att ljussvängningarna överföras på den ge- 
aomstrålade kroppens atomer, varigenom 
strålningsenergien omvandlas i andra former 
av energi, t. ex. värmeenergi eller kemisk 
energi. Att under sådana förhållanden en ljus- 
iörlust uppstår, ser man dels därav, att det 
ljus, som gått genom en genomskinlig kropp, 
t. ex. rött glas, alltid är svagare än det infal- 
lande ljuset, dels därav, att detsamma ofta är 
färgat, även när det infallande ljuset är vitt. 
Så t. ex. genomsläpper rubinglas endast rött 
ljus men absorberar alla andra spektralfär- 
ger från gult till violett, varav vitt ljus är 
sammansatt. Absorptionen är orsaken till* 
att kropparna vid dagsljus synas olika fär- 
gade. Då ljusstrålar träffa ytan av en kropp, 
reflekteras en del av ljuset. De övriga strå- 
larna intränga i kroppen till ett visst djup: 
vissa strålar absorberas, andra utsändas åter 
av kroppen och förena sig med det från ytan 
reflekterade ljuset. Det är dessa strålar, som 
ge kroppens yta dess färg. Vid belysning 
med enfärgat ljus synas alla kroppar ha det 
Infallande ljusets färg utom de, som full- 
ständigt absorbera denna färg. Dessa måste 
nämligen synas svarta. När ett landskap 
om natten belyses med röd s. k. bengalisk 
eld, se vi alla föremål i denna färg, men 
de kroppar, som starkt absorbera den röda 
färgen, synas mörkare än de övriga, och de, 


som vid dagsljus ha grön färg, t. ex. väx- 
ternas blad, förefalla oss nästan svarta. Fö- 
remål, belysta med röd bengalisk eld, kunna 
knappast ses, om de betraktas genom gröna 
glasögon, emedan det gröna glaset nära nog 
fullständigt absorberar det röda ljuset. Ge- 
nomskinliga ämnen absorbera alltid något 
ljus, men mängden därav beror utom av äm- 
nets natur även av dess tjocklek. Vatten 
t. ex. absorberar i tjocka skikt allt ljus, 
varför i havsdjupet fullständigt mörker är 
rådande. Å andra sidan genomsläppa oge- 
nomskinliga ämnen i tillräckligt tunna skikt 
ljus. Tunna guldhinnor t. ex. genomsläppa 
grönt och silverhinnor blått ljus. För att 
kunna undersöka absorptionen hos genom- 
skinliga kroppar låter man ljuset genomgå 
ett prisma, sedan det passerat genom dem. 
Det spektrum, som därvid uppkommer, kallas 
absorptionsspektrum. Hos fasta och 
flytande kroppar visar absorptionsspektret 
ett eller flera inom detsamma utbredda par- 
tier, som äro mörkare än omgivningen. På 
de mörka strimmorna i spektret kan man 
exempelvis upptäcka minsta spår av blod. I 
gasernas och ångornas absorptionsspektra 
uppträda däremot mycket smala band eller 
linjer, vilket ådagalägger, att vissa bestämda 
färger blivit mera fullständigt absorberade 
än det övriga ljuset. Solens spektrum är ett 
absorptionsspektrum, uppkommet genom sol- 
ljusets silning genom solens och jordens at- 
mosfär. På linjernas i solspektrum, de s. k. 
fraunhoferska linjernas, läge (våglängd) kan 
man igenkänna de gaser, som förorsakat ab- 
sorptionen och som således finnas i solens el- 
ler jordens atmosfär. 

Mellan värmestrålar och ljusstrålar är 
ingen väsentlig skillnad, värmevågorna ha 
endast större våglängd än det synliga ljuset. 
Värmestrålningen absorberas därför också 
delvis, då den går igenom eller återkastas 
från en kropp. De flesta kroppar äro i hög 
grad ogenomskinliga för värmestrålar (ater- 
mana) . Så t. ex. släppa vatten och glas, 
som äro nästan fullkomligt genomskinliga för 
alla synbara strålar, igenom endast de vär- 
mestrålar, som ha en mycket liten våglängd, 
men släcka ut den ojämförligt största delen. 
Stensalt, sylvin och flusspat utmärka sig för 
hög genomskinlighet för värme (diatermani- 
tet) . Kimrök absorberar nästan fullständigt 
allt det värme, som faller därpå. I allmän- 
het ha de kroppar stor absorptionsförmåga, 
vilkas ytor äro ojämna, luckra och mörka. 
Metaller och andra kroppar med polerade 
ytor ha en stor reflexionsförmåga, däremot 
en ringa absorptionsförmåga. Det är just av 
detta skäl man låter undersidan av kokkär- 
lens botten behålla sitt sot, på det att eldsta- 
dens värme lätt må absorberas av kärlet. 

Luften, ehuru en av de mest genomskinliga 
kroppar vi känna, absorberar värme. En stor 
del av solvärmet utsläckes under sin gång 
genom atmosfären: något över hälften (omkr. 


Absorptionshygrometer Abuli 


74 


55 proc.) av den infallande solstrålningen 
kvarhålles i luften, varav ungefär 25 procent 
återkastas ut i rymden och 30 procent använ- 
das till luftens uppvärmning. Kolsyrans och 
vattenångans förmåga att absorbera värme är 
av stor betydelse i naturens hushållning. Om 
atmosfärens gaser voro genomskinliga för 
värmestrålar, så skulle jorden om natten och 
vintern stråla ut sitt värme mot den kalla 
världsrymden och till följd härav dess tem- 
peratur sjunka så lågt, att organiskt liv ej 
gärna kunde existera på densamma. De i 
luften befintliga värmeabsorberande gaserna, 
särskilt vatten och kolsyra, utgöra ett slags 
skyddande skärm mot denna förödande vär- 
meutstrålning. S. A — s. (H. W — tt.) 

3. Om lösta och gasformiga ämnens ab- 
sorption i jorden se M a r k 1 ä r a. 

Absorptionshygrometer, ge Meteorolo- 
giska instrument. 

Absorptionsspektrum, se Absorption 
och Spektrum. 

Abstine'ns, avhållsamhet. 

Abstrahéra, se bort från något, vända upp- 
märksamheten eller viljan från något. 

Abstra'kt kallas den föreställning, som icke 
upptager den ifrågavarande verklighetens alla 
bestämningar utan blott en del av dem, i det 
att man abstraherat från de övriga. Motsat- 
sen är konkret (se d. o.). Alla begrepp äro 
abstrakta, åskådningarna konkreta (se B e- 
grepp). — Abstrakta vetenskaper 
äro (enl. Comte) sådana vetenskaper, som upp- 
ställa allmänna lagar (logik och matematik) , i 
motsats till konkreta vetenskaper, som sys- 
selsätta sig med de enskilda företeelserna. 

Abstra'kter, i orgelverken använd utväx- 
lingsmekanism, bestående av smala, tunna 
träspjälor, som löpa från tangenterna till 
motsvarande i väderlådan anbragta spelven- 
tiler. Jfr Orgel. 

Abstraktion (se Abstrahéra), den verk- 
samhet, i och med vilken man abstraherar från 
ett visst innehåll för att reflektera (se 
d. o.) på återstoden och därigenom få en kla- 
rare uppfattning av denna. Oegentligt kallas 
ock de abstrakta föreställningar och begrepp, 
som därigenom uppstå, abstraktioner. Mot- 
satsen är determination (se d. o.). 

Abstra'ktum, substantiv, som betecknar ett 
abstrakt begrepp, vare sig detta uttrycker 
egenskap, verksamhet, yttring eller förhållan- 
de. Ex. godhet, sömn, handling, tillvaro. — 
Motsats: konkret substantiv. 

Abstrus, dunkel, svårfattlig. 

Absu'rd, orimlig, förnuftsvidrig. — A b- 
surditet, orimlighet. Jfr Ad absurdum. 

Abt, Franz, tysk sångkompositör (1819 
— 85), hovkapellmästare i Braunschweig 1852. 
Hans på sin tid populära sånger (för solo- 
röster eller kör) äro melodiösa men i allmän- 
het hållna i vekligt sentimental stil. Några 
av hans romanser (t. ex. »Gute Nacht, du 
mein herziges Kind») ha blivit verkliga folk- 
visor. 


Abu, arab., »fader» : motsvarar det hebr. ab 
och förekommer i manliga personnamn, t. ex. 
Abu-Bekr, Abu-K< J i \ 

Abuäm el. B u - a m, viktigaste handelsplat 
sen i n. v. Sahara, i marockanska oasen Ta 
filelt. 

Abu-Arisch, stad i n. Jemen, Arabien. 
8,000 inv. Är norra Jemens största handels 
plats. Stenkolsgruvor. 

Abu-Be'kr, kal i f (573 — G34). Var en rik och 
ansedd man i Mecka av kureisjiternas stam 
och slöt sig tidigt till Muhammed, som gifte 
sig med hans dotter Aischa (se denna). Därav 
fick A. ovanstående namn, som betyder jung 
fruns fader. Vid Muhammeds död 632 blev A. 
hans efterträdare och sålunda den förste ka 
lifen. 

Abu Dhabi, Abu T h a b i, stad och distrikt 
i eng. skyddsstaten Oman, s. ö. Arabien, vid 
Persiska viken; omkr. 18,000 inv. Pärlfiske. 

Abukir, by på Egyptens medelhavskust, 
n. ö. om Alexandria. Orten är historiskt 
märklig framför allt genom Nelsons lysande 
sjöseger i A. -viken 1 aug. 1798 över franska 
medelhavsflottan men även genom Bona 
partes seger juli 1799 över turkarna, som 
satt sig i besittning av A. I närheten av A. 
slog en engelsk landstigningshär under sir R 
Abercromby mars 1801 den franska armén 
under Menou. 

Abu-l-Fazl A 1 1 ä m I, stormogul Akbars 
(se denne) förtrogne och förnämste historie- 
skrivare (d. 1602). Blev 1574 vid omkr. 2. r > 
års ålder presenterad vid hovet, innehade 
knappast någon officiell ställning men ut- 
övade stort inflytande ända till sin död (han 
mördades på befallning av tronföljaren, prins 
Selim, sedermera. Jahangir, se denne). A. var 
en ivrig anhängare av Akbars religiösa re- 
formförsök. Han har samlat ett mycket stort 
material rörande Akbars liv och regering i 
tvenne arbeten, »Aln-i* Akbarl» (övers, av 
Blochmann och Jarrett, I — III, Kalkutta 1873 
— 94) och »Akbarnäma» (övers, av Beveridge. 
I— III, Kalkutta 1897 ff.) , som utgöra den 
förnämsta källan för dennes historia, ehuru 
framställningen ej sällan är hållen i överdri 
vet smickrande ton. J. Ch — r. 

Abu-l-Ghäzi Bahadur, tatarisk kan i Chiva 
(1605 — 65). Författade på östturkisk dialekt 
en av hans son avslutad historia över Djingis- 
kans ätt, som han föregav sig tillhöra. Denna 
skildring påträffades av den bekante Strålen 
berg och några andra efter Poltavaslaget i 
Tobolsk fångna svenska officerare, bland 
dessa Peter Sehönström, som uppgav sig ha 
låtit överflytta till tyska en rysk text, som 
var en direkt översättning av nämnda Djingis 
kan-historia. 

Abuli, förlust eller minskning av förmågan 
att vilja, att fatta beslut, ett vanligt sym 
tom för börjande sinnessjukdom, vanl. beroen- 
de antingen på associationsförloppets långsam - 
het el. olustkänslor vid tanken på handling. 


75 


Abundantia — Acacia 


76 


Abunda'ntia, lat., en personifikation av 
överflödet, utgjutande penningar ur ett 
ymnighetshorn. Framställes ofta på rom. mynt. 

Abu-Nuwäs, arabisk skald (d. omkr. 810), en 
av österlandets utmärktaste lyriska diktare, 
berömd för sina dryckes- och kärlekssånger. 

Ab urbe co'ndita, lat., från stadens (Roms) 
grundläggning. 

Abuschér, se B u s c h i r. 

Abu-SiTnbel (arab., »kornaxens fader»), 
klipputsprång på vänstra Nilstranden, belä- 
get i Nubien mellan Nilens 1 :a och 2:a ka- 
tarakter. Namnet är ryktbart genom de två 



Fasaden till stora templet vid Abu-Simbel. 


tempel, som Ramses II därstädes låtit in- 
hugga i fasta berget och vilka tillhöra det 
mest storslagna, som den egyptiska konsten 
frambragt. Det större templet var helgat åt 
Amon-Re med anledning av Ramses’ seger 
över hetiterna, men förutom av nämnde gud 
finnas i det längst in i berget belägna allra 
heligaste kultbilder även av Re Ilarmachis, 
Ptah och Ramses själv. Det inre innehåller 
flera salar, försedda med statyer eller pelare 
samt översållade med inskrifter, förhärligan- 
de konungens bragder. På sidorna ligga 
kamrar, avsedda för förråd m. m. Framför 
fasaden stå fyra 20 m höga statyer av Ram- 
ses. — Det mindre templet var helgat åt 
Hathor och Ramses’ gemål Nefutere. Templen, 
som nästan begravts av ökensanden, upptäck- 
tes 1812 av Burckhardt. E. P — s. 


Abusus, lat., missbruk. Abusus non to'l- 
lit usum, missbruket upphäver ej (det rätta) 
bruket. 

Abutilon, tropiskt växtsläkte af fam. katt- 
ostväxter, M alvaceae, med sammetsludna 
blad och vackra, oftast gula blommor. Bladen 
äro ej sällan vitfläckiga, beroende på sjuk- 
lig frånvaro av bladgrönt. Arter av detta 
släkte korsas lätt med varandra, och ett stort 
antal former äro kända, av vilka många äro 
omtyckta prydnadsväxter. Sedan gammalt ha 
A butilon - arter i orienten använts såsom spå- 
nadsväxter. 

Abydos, forntida stad vid Hellesponten, vid 
sundets smalaste del, på asiatiska sidan. Här- 
ifrån slog Xerxes den skeppsbrygga, över vil- 
ken hans väldiga här inryckte i Europa 480 
f. Kr. 

Abydos, ruinstad i övre Egypten, ett stycke 
från vänstra Nilstranden, 440 kin s. om Kairo. 
1898 uppgrävde Amélineau här Egyptens äldsta 
konungagravar samt en grav, i vilken man un- 
der forntiden ansett Osiris ligga jordad. Ruiner 
kvarstå även efter ett av Seti 1 uppfört tem- 
pel, av Strabo omtalat under namnet Memno- 
neion. Litt. : Mariette, »Abydos, description des 
fouilles» (2 bd, 1869 — 80); Petrie, »Royal tombs 
of the earliest dynasties» (2 bd, 1900 — 01). 

Abyssinien, se Abessinien. 

Aby'ssisk avlagring, detsamma som djup- 
ha v s b i 1 d n i n g (se d. o.). 

Aby'ssisk bergart, detsamma som djupbtrg 
art. Se Bergart. 

A. C., förkortning för A'nno Chri'sti, lat., 
»under Kristi år», d. v. s. efter Kristi födelse. 

a. c., förkortning för a'nno curre'nte, lat., 
under det löpande året, eller a'nni curre’niia, 
lat., av det löpande året. 

Ac, kem. tecken för en atom a k t i n i u in 
(se Radioaktivitet). 

Acäcia, växtsläkte, tillhörande fam. Mimosa- 
ceae av ärtväxternas ordn., Leguminosae, 
med många blommor i ax eller huvudlika 
gyttringar, foder och krona nästan klocklikt 
rörformiga, många, ofta långa ståndare. De 
hithörande omkr. 500 arterna växa i Austra- 
lien, Afrika och andra tropiska länder. En an- 
märkningsvärd egenhet är, att de flesta au- 
straliska formerna i stället för verkliga blad 
ha fyllodier, d. v. s. på kant stående, platta, 
bladliknande bladskaft. Många, i synnerhet 
afrikanska arter ha stiplerna förvandlade 
till tornar. Genom sitt ovanliga växtsätt ger 
a. en egendomlig prägel åt stora områden i 
Afrika och Australien. Acacia spirocarpa i 
Abessinien har utseende av ett utspänt para- 
ply. A. seyal, var. fistula, som når en höjd av 
nära 12 m, bildar i Nubien och ö. delen av 
Engelsk-egyptiska Sudan hela skogar och kal- 
las där sesoffar eller »det pipande trädet». 
Denna arts tornar äro nämligen vid basen ge- 
nomborrade och bebos av myror. Varje sålunda 
genomborrad torn blir på detta sätt ett slags 
ljudverktyg, varur vindarnas spel framlockar 
tydliga flöjttoner. Acaciorna äro märkliga 



77 


Academia Stockholmensis — Aceademia della Crusca 


78 


dels för sin rikedom på olika slags produk- 
ter för läkekonsten eller industrien, dels för 
sin stora användning såsom prydnadsväxter. 
Mänga arter i det inre oeh västra Afrika 



Acacia suma. Östafrika. 


lämna gummi, varav de förnämsta slagen i 
handeln benämnas gummi arabicum, gummi 
eenegal etc. Flera acaeior äro rika på garv- 
ämnen (se d. o.), vilka förekomma i frukten, 
barken samt stundom även i veden (se B a fa- 
la h, Katechu, Black wattle och N a- 
talbark). De välluktande blommorna av 
A. Farnesiana användas i parfymfabrikatio- 
nen. Bland de många som prydnadsväxter 
odlade acaciorna äro de gulblommiga arterna, 
som under namn av mimosa säljas i våra 
blomsteraffärer under vintern och våren, väl- 
bekanta. G. L — in.* 

Academia Stockholme'nsis, lat., se C ol- 
le g i u m regium. 

Académie des beaux-arts [-mi' dä båz-ä'r], 
»de sköna konsternas akademi», franska 
konstakademien, bildad genom sammanslut- 
ning av Académie de sculpture et de peinture, 
6om grundades av Mazarin 1648, och Académie 
d’architecture, som stiftades 1671 på Colberts 
initiativ. Akademiens verksamhetsområde in- 
nefattar de bildande konsterna och musiken ; 
den ingår sedan 1795 i Institut de France (se 
d. o.) och meddelar undervisning åt ämnes- 
svenner inom de bildande konsterna vid sitt 
läroverk École des beaux-arts (se d. 
o.) samt vid Académie de France i 
Rom, där yngre konstnärer, som av akade- 
mien belönats med ett s. k. Rom-pris, få uppe- 
hålla sig med stipendium i fyra år. 

Académie Fran^aise [demi' fräså'z], se 
Institut de France. 

Academy, The [åi akä'dimi], eng. kritisk 
tidskrift för litteratur, vetenskap och konst. 
Började okt. 1869 såsom månadsskrift under 
redaktion av C. E. Appleton, utgavs 1871 — 74 
två ggr i månaden, 1874 — 1915 en gång i vec- 
kan, sedermera åter månadsskrift. 


Acadia [akéVdjo], A k a d i e n, forna nam- 
net på Nova Scotia. Koloniserades 1604 av 
fransmännen men avträddes till England ge- 
nom freden i Utrecht 1713. Efter upprepade 
misslyckade resuingsförsök med fransk till- 
hjälp utvandrade tusentals akadier till det 
franska Kanada eller förvisades under om- 
ständigheter, som inspirerade Longfellows 
poem »Evangeline». 

Acadiska bergssystemet, eng. Acadian moun- 
tain8, omfattar höglandet mellan Atlantiska 
oceanen i ö. och S:t Lawrencefloden och Hud- 
eonfloden i v. med berggrupperna Green moui 
tains i Vermont, Hoosac mountains i Massa- 
chusetts och Vermont samt VVhite mountaini 
i New Hampshire, där högsta toppen, Mount 
Washington, når 1,918 m. 

Acajou [-'jo'], se Anacardium. 

Acajutla [-fco'tla], hamnstad vid Stilla ha- 
vet i Salvador, Mellanamerika; 1,080 inv. 
(1920). Järnväg till Santa Ana och La Ceiba. 
Huvudmarknad för perubalsam. 

Acaly'pterae, en avdelning av tvåving- 
arna (se d. o.), som har små eller ej ut- 
vecklade 8. k. vingfjäll. 

Acanceh [äkä'nsél], stad i mexik. stat-en 
Yucatan, 25 km s. ö. om Mérida; 23,000 inv. 
Järnvägsknut. Livlig handel med sisalhampa. 

Acanthäceae, lat. namnet på akantua- 
växter (se d. o.). 

Aca'nthia lectuläria, det äldre lat. namnet 
på vägglus (se d. o.). 

Aca'nthis, lat. namnet på sisksläktet 
(se d. o.). 

Acanthoce'phali, en avdelning inom maskar 
na (se Echinorhynchus). 

Acanthocinus aedilis, lat. namnet på skal- 
baggen timmermannen (se d. o.). 

Acanthopterygii, lat. namnet på t a g g f e- 
niga ben fiskar (se d. o.). 

Acanthosi'cyos ho'rrida, lat. namnet på n a 
rasväxten (se d. o). 

Aca'nthus mo'llis, se Akantusväxter. 

A cappe'Ua, it., »i kapellstil» (kyrkstil); 
körsång utan instrumental ledsagning. 

Acapu'lco, hamnstad i Mexiko, staten Guer- 
rero, vid Stilla havet. 6,000 inv. A. äger 
den bästa hamnen på Mexikos kust vid Stilla 
havet och anlöpes av fartygen mellan San 
Francisco och Sydamerika. Utskeppar hu- 
dar, timmer och frukt. Staden utsattes 1799, 
1837 och 1909 för jordbävningar. A. hade sin 
glansperiod under spanska väldets dagar, då 
förbindelsen med Filippinerna ägde rum från 
A., till vars hamn årl. den s. k. »Manilagallio- 
nen» överförde skatterna från Filippinerna. 

Acaracu, stad i Brasilien, staten Cearå, vid 
floden Acaracfls utlopp i Atlanten, 80 mil 
n. v. om Pernambuco; omkr. 20,000 inv. Stor 
export av majs, bomull och salt fisk. 

Acarocecidier, benämning på gallbildningar, 
framkallade av k valster (se G a 1 1 k v a 1 s- 
t e r och Gallbildning). 

Accade'mia della Crusca [ kro'ska], se A k a- 
d e m i, II. Litt. o. språkvet. akad. 


79 


Acca Larentina — Accent 


80 


Acca Larenti'na, se Faustulus. 

Accelerando [at[elera'ndå], it., småningom 
påskyndat musikaliskt tempo. 

Acceleration [aks-], påskyndande, tilltagande 
hastighet. 

1. En fritt rörtig kropp, på vilken inga 
krafter verka, bibehåller enligt den allmänna 
tröghetslagen sitt rörelsetillstånd oförändrat; 
den står stilla eller rör sig med konstant 
hastighet i en rätlinig bana. Utsättes krop- 
pen för inverkan av krafter, ändras dess rö- 
relsetillstånd, varvid såväl kroppens hastig- 
het som dess rörelseriktning kan förändras. 
Hastighetstillväxten på varje tidsenhet kal- 
las acceleration. Sambandet mellan 
den verkande kraften, accelerationen och 
kroppens massa kan uttryckas genom en 
enkel lag, den s. k. Newtons kraftlag: 

kraft = massaX acceleration. 

I det speciella fall, då kraften har konstant 
storlek och verkar i rörelsens riktning, förblir 
banan rätlinig, och accelerationen är kon- 
stant. Körelsen säges då vara likformigt 
accelererad. En kropp, som fritt får 
falla mot jordens yta, utför en likformigt 
accelererad rörelse, varvid hastighetsökningen 
per sekund (tyngdkraftens accelera- 
tion) vid 45° lat. utgör 9,806 meter. Tyngd- 
kraftens acceleration varierar något med 
breddgraden och höjden över havet. Verkar 
kraften i rakt motsatt riktning mot rörelsen, 
inträder en minskning av hastigheten; rörel- 
sen blir då likformigt retarderad. 
När kroppen förlorat all hastighet, vänder 
den, och rörelsen övergår till likformigt acce- 
lererad. Ett exempel härpå är en sten, som 
kastas rakt upp i luften. II. W — tt. 

2. Fixst järnornas acceleration 

är den kvantitet, med vilken dessa beskriva 
sitt dagliga omlopp hastigare än medelsolen. 
På grund av medelsolens skenbara årliga rö- 
relse från väster till öster på himmelssfären i 
förhållande till stjärnorna är den tid, som för- 
flyter mellan två på varandra följande övre 
kulminationer av medelsolen, längre än om 
denna vore skenbart orörlig. Fixstjärnorna 
fullborda sitt dagliga omlopp på 3 min. 55,8 
sek. kortare tid än medelsolen. Jfr Dygn. — 
Månens acceleration, månens tillta- 
gande hastighet i sin bana omkring jorden och 
omloppstidens samtidiga avtagande. Detta fe- 
nomen upptäcktes av Halley. Laplace visade 
1787, att den ständiga minskningen i jord- 
banans excentricitet orsakar detta månens 
närmande till jorden. Jordbanans excentri- 
citet avtager intill år 36,900 e. Kr., varefter 
den börja_r tilltaga. S. A — f. 

Accelerera [aks-], påskynda, forta sig (om 
ur). 

Acce'nt [aks-]. 1. A. betecknar i sin vid- 
sträcktaste betydelse varje sätt, varpå ett 
f o n e m, d. v. s. ett språkljudskvantum, vare 
sig ett språkljud eller flera sådana, fram- 
häves framför och i jämförelse med andra vare 
sig i fråga om hörbarhet, tidslängd, styrka 


(tryck) eller tonhöjd. Emellertid har man hit- 
tills vanligen använt uttrycket accent blott i 
fråga om styrka och tonhöjd, och på dessa 
båda syftar därför termen i inskränkt och van- 
lig mening. Från början avsåg det från den 
antika accentläran hämtade uttrycket uteslu- 
tande tonhöjden, men i nyare tid har det allt- 
mer övervägande kommit att användas om 
styrkan, och på denna ensam syftar därför 
termen i sin inskränktaste och numera väl 
vanligaste betydelse. 

I. Tryckaccent är sålunda det före- 
träde i fråga om tryckstyrka, som tillkommer 
s. k. starka fonem (jfr »forte» i musiken) i 
jämförelse med svaga (jfr »piano» i musiken). 
Denna jämförelse kan avse såväl enskilda 
språkljud som ock hela fraser eller delar av 
dem. Med avseende på de enskilda språklju- 
den märkes t. ex. lätt, att det senare (med 
ff tecknade) /-ljudet i fiffig är (icke blott läng- 
re utan även) starkare än det första, liksom 
att / i klaff har accent, jämfört med det oac- 
centuerade f i Rolf, där åter l är accentue- 
rat i förhållande till l i klaff. Med avseende 
på frasen åter är det t. ex. ögonskenligt, att i 
frasföljden »Och nu, min tappra skara: Giv 
akt!» dels hela frasen giv akt är accentuerad 
i förhållande till de båda föregående, dels 
inom vardera av de tre fraserna ett ord {nu, 
tappra och akt) är accentuerat i jämförelse 
med de övriga och sålunda har vad man täm- 
ligen oegentligt kallar »satsaccent». Av större 
intresse är emellertid att i fråga om styrka 
sinsemellan jämföra de mindre fonem, som 
kallas tryckstavelser (fonem, belägna mellan 
tvenne styrkeminima) och språktakter (beläg- 
na mellan två styrkemaxima) . Granskas nå- 
got närmare den s. k. »stavelseaccenten» t. ex. 
i svenskan, så befinnes den äga minst tre tyd- 
ligt åtskilda grader. Över de oaccentuerade 
(obetonade eller helsvaga) stavelserna, t. ex. 
den första i bevi 3 s, den mellersta i po 3 jkarna, 
den sista i hu 3 set, den näst sista i spårhun- 
darna, höja sig de accentuerade (betonade) sta- 
velserna på följande sätt: 1. Svagt bitoniga 
(halvsvaga) äro t. ex. första stavelsen i me x ka- 
ni 3 k, ce 1 remoni 3 , första och tredje i u^nive^rsi- 
te 3 tet, den sista i spå 3 ra x , besluPtade 1 . 2. 
Starkt bitoniga (halvstarka) äro t. ex. sista 
stavelsen i o 3 lä 2 rd, nä 3 tteldu 2 k, näst sista i 
o 3 lä 2 rda, la 3 ndsvägsda 2 mmet. 3. Huvudtoniga 
(helstarka) äro t. ex. första stavelsen i spå 3 ra l , 
andra i trafik 3 , tredje i ba 1 rone 3 ssa. . Samma 
grad av styrka plägar tillkomma en ensamt 
för sig uttalad stavelse, t. ex. ja, hund, varför 
även en sådan säges ha huvudton. 

Denna huvudton kan emellertid vara av nå- 
got olika slag alltefter det olika sätt, varpå 
stavelsen avslutas. Sker detta meddelst ett 
tvärt avbrott eller i och med en stor minsk- 
ning av styrka, så säges den ifrågavarande 
språktakten ha akut (skarp) accent, t. ex. 
u'nder, bu'ren, ja' (energiskt uttalat).. Sker 
det däremot så, att styrkan endast obetydligt 
minskas eller ock rent av mot slutet åter nå- 


81 


Accentor modularis — Acceptera 


82 


got ökas, så kar takten g r a v (tung) accent, t. 
ex. undra, buren (av bära), jä (uttalat såsom 
första stavelsen av jaga och då med en bety- 
delse av tveksamhet). Av främmande språk 
överensstämma några i fråga om stavelse- 
accentens gradationer tämligen nära med svens- 
kan, t. ex. tyskan och norskan. Andra, t. ex. 
franskan, ha mycket få gradationer, sä att 
man t. o. m. kunnat framställa det (oriktiga) 
påståendet, att i franskan alla stavelser äro li- 
ka starkt accentuerade. Åter andra språk, t. 
ex. engelskan, ha ännu flera gradationer än 
vårt modersmål. Aven beträffande huvudto- 
uens plats i ett ord är förhållandet mycket oli- 
ka i olika språk. Under det att t. ex. finskan, 
ungerskan och tjeckiskan konsekvent ha hu- 
vudton på ordets första stavelse och sålunda 
låta början av ett ord och en »språktakt» sam- 
manfalla, så accentuerar franskan ordets sista 
stavelse och låter sålunda de övriga uppträda 
som »upptakt». Polskan har huvudtonen på 
ordets näst sista stavelse, spanskan och portu- 
gisiskan liksom latinet på en av de tre sista, 
italienskan på en av de fyra sista. Tyskan och 
de nordiska språken ha visserligen oftast hu- 
vudton å ordets första stavelse, men en mängd 
undantag förkomma, särskilt i sammansätt- 
ningar, såsom över stejprä' st, kallbra' nd, tum- 
meliten, passo' pp, spader da' ni, välsi' gna, och 
i de flesta genom sammansättning bildade ort- 
namn, t. ex. Östersu'nd, Kinnekulle; sällan 
i enkla ord, såsom vaba', gutå'r, evi'nnerlig, 
skava'nk, leka'men, helve' tisk. För engelskan 
kan knappast någon enkel regel uppställas, 
liksom svårligen heller för ryskan, som i lik- 
het med vissa andra språk har s. k. rörlig 
accent, d. v. s. att i nära besläktade former 
huvud tonen kan ha olika plats liksom i vårt 
från latinet lånade doktor, plur. dokto'rer. 
Undantagsvis förekommer en ännu starkare 
accent än den normala huvudtonen, nämligen 
<> verstyrka, som användes vid emfas, rop, 
skrik o. d. Omvänt kan ett oaccentuerat fo- 
uem stundom uttalas ännu svagare än vanligt, 
t. ex. då man »talar tyst», viskar o. dyl. 

II. Ton accent är det för röstens nor- 
malläge märkbart (uppåt eller nedåt) avvi- 
kande läge på tonskalan, som tillkommer vissa 
fonem i jämförelse med dem, som uttalas på 
normaltonen, d. v. s. den för olika indivi- 
der (alltefter deras olika »stämma») olika men 
hos en och samma individ tämligen konstanta 
tonhöjd, som vid ett fullkomligt lugnt uttal 
tillkommer ett enstavigt fonem, t. ex. bokstavs- 
namnen a, be, ärr o. s. v. I den mån vårt tal 
håller sig vid denna normalton, kallas det m o- 
n o t o n t, i den mån det medelst användande 
av tonaccenter därifrån avlägsnar sig, säges 
det vara modulerat eller, om denna ten- 
dens (såsom i sång) drives till sin spets och 
estetiska fulländning, melodiskt. Bland 
språk, som utmärka sig för en rik modulation, 
torde främsta rummet intagas av kinesiskan, 
och bland närmare liggande språk utmärka sig 
i detta avseende serbiskan, litauiskan, norskan 


och svenskan. Emellertid äga stora olik 
heter rum de olika språken och dialek 
terna emellan såväl med avseende på inter- 
vallernas storlek som ock i fråga om normal - 
tonens plats. 

Den modulation, som inrymmes inom en och 
samma språkart, kallas tonfall. Svenskan 
äger tvenne slag av sådana, vilka emellertid 
äro betydligt olika gestaltade i olika landsän 
dar, vilken olikhet torde utgöra den skar 
paste skillnaden mellan våra dialekter. I 
stockholmskan äro dessa båda tonfall av föl 
jande sammansättning: 

a. Det sjunkande tonfallet, som tillhör tak 
ter med akut accent, låter tonen glida från 
normaltonen ungefär en ters nedåt, t. ex. 
getter (med tonföljden cA), getterna (cAA). 

fi. Det sjunkande- sti g ande tonfallet, som 
tillkommer takter med grav accent, låter to- 
nen börja ungefär en sekund under normal 
tonen och glida ned ett tonsteg samt därpå 
höja sig en ters upp till normaltonen, t. ex. 
tala (HAC), talare (IIAc). — I finlandssvens- 
kan finnes blott ett enda tonfall. Den »finska 
brytningen» karakteriseras .därav, att man 
låter tonen sjunka från den huvudtoniga sta 
velsen omkring en septima (stundom något 
mindre, stundom något mer) ned till normalto 
nen. I denna aissonantiska tonföljd (septima 
— -grundton) ligger utan tvivel förklaringen 
till det allbekanta intryck man får av fin- 
landssvenskt. tonfall såsom varande »vemo- 
digt». Ad. N — n. 

2. Inom musiken betecknar a. fram 
hävande av vissa toner genom starkare ton- 
vikt. Man skiljer mellan olika slag är accen- 
ter. Den grammatiska el. metriska är den, som 
faller på varje starkare taktdel (t. ex. de udda 
taktdelarna i jämna taktarter). En annan, este- 
tiskt motiverad accent är den extraförstärk 
ning, som träffar enskilda toner under vissa 
förhållanden, såsom ett motivs begynnelseton. 
skarpa dissonanser, modulationsnoter, synko 
per, spetsarna i en melodi o. s. v. Med agogisk 
accent, som också kan kallas tidsaccent (se 
A g o g i k) , menas någon förlängning av not 
värdet. Stundom utmärkes accent genom sär 
skilda tecken (sf, >, ,\). A. L.* 

Acce'ntor moduläris, ] a t. namnet på j ä r n 
sparv (se d. o.) . 

Accentuera [aks-], Accentuering, be- 
tona, betoning. Se Accent. 

Accepi'sse [aks-], mottagningsbevis. Jfr 
Recepisse. 

Acce'pt [aks-], se Acceptera. 

Acceptabel [aks-] (se Acceptera), som 
kan antagas, godkännas; som är giltig. 

Accepta'nt [aks-], se Acceptera. 

Acceptera [aks-], antaga (ett anbud, ett för- 
slag) ; godkänna till betalning. Särskilt an 
vändes ordet i bet. godkänna en växel eller 
en räkning, ikläda sig förbindelse att betala 
växelns eller räkningens belopp. Den, som 


83 


Acceptkredit — Accorambona 


84 


accepterar, kallas acceptant. Den accep- 
terade växeln kallas ofta a c c e p t. 

Acceptkredit [aks-] beviljas av en bank el- 
ler en affärsman genom att medgiva säkra 
kunder rättighet att å vederbörande utställa 
växlar intill ett visst belopp. 

Acceptpro vision [aks-] beräknas av banker 
el. affärsmän vid accepterandet av på dem på 
grund av acceptkredit (se ovan) dragna växlar. 

Aece'ss [aks-], tillträde; (sjukdoms-) anfall. 

Accessiön [aksejö'n]. 1. Tillökning, för- 
värv. Se L a g a fång. — 2. Tillträde till 
en allians. 

Accessionskatalog [aks-], förteckning över 
ett biblioteks eller arkivs successive tillkomna 
förvärv. Sedan 1886 har genom Kungl. biblio- 
teket i Stockholm utgivits en accessionskata- 
log, som innefattar en efter vetenskaperna 
ordnad förteckning över de svenska offentliga 
bibliotekens förvärv av utanför Sverige tryckt 
litteratur. 

Acce'ssit [aks-], hedersamt erkännande, som 
ges vid akademiska och andra pristävlingar åt 
dem, som icke nå upp till själva hederspriset. 

Accessoärer [aks-] (någon gång i sing.), bi- 
hang, tillbehör, bisaker — särskilt i ett konst- 
verk förekommande bisaker; oväsentliga till- 
satser, bifigurer, staffage. 

Accessörisk [aks-], som utgör bihang; om 
en sak, vilken såsom bisak i rättsligt avseen- 
de betraktas såsom ett med huvudsaken. — 
Accessoriska kallas sådana mineral i en 
bergart, som endast uppträda i ringa mängd 
och vilkas närvaro ej är artbestämmande för 
resp. bergarter. 

Aceide'ns [aks-], tillfällig eller oväsentlig 
egenskap. Dess motsats är substans eller det 
bestående och väsentliga. 

Aceide'nstryck [aks-], mindre, tillfälligt 
tryckarbete, såsom affischer, bjudningsbrev, 
visitkort, cirkulär, matsedlar, etiketter, pris- 
kuranter, växlar, aktiebrev o. d. — A c c i- 
denspress, mindre tryckpress för hand-, 
fot- el. mekanisk kraft och avsedd för acci- 
denstryck. 

Accidente'll [aks-] (se Accidens), icke 
väsentlig, tillfällig. Motsats : essentiell (se d. o.). 

Acci'piter nisus, lat. namnet på sparv- 
hök (se d. o.). 

Acci'pitres, lat. namnet på dagrovfåg- 
1 a r (se d. o.). 

Accis [aks-], en benämning på vissa skatter 
och avgifter, merendels konsumtionsskatter. 
Innebörden av denna term beror i viss mån 
på historiska förhållanden, varför den är skif- 
tande. Numera betecknar ordet »inre» kon- 
sumtionsskatter till skillnad från tullar. De 
f. n. i Sverige förekommande acciserna äro 
socker-, tobaks- och brännvinstillverknings- 
skatt, rusdrycksförsäljningsmedel, maltskatt, 
omsättningsskatt (se dessa ord) och utskänk- 
ningsskatt å spritdrycker. Dessa acciser be- 
räknades i riksstaten för 1922 till 175,400,000 
kr. och i statsverkspropositionen för finans- 
året V? 1923— 3 % 24 till 157 mill. kr. Även 


till kommuner och andra offentliga hushåll- 
ningar utgå acciser, t. ex. skogsaccis och skogs- 
vårdsavgift (se d. o.). 

Fordom utgick i flertalet svenska städer 
den s. k. saluaccisen från bagare, bryg- 
gare, slaktare, fiskköpare, ättikstillverkare 
samt idkare av mångleri och handel med 
»nålstolskram». Efter hand upphörde under 
1800-talet denna accis. I Frankrike, Italien 
m. fl. länder utgår accis fortfarande för varor, 
som införas till försäljning i städerna. Jfr 
Konsumtionsskatt. ( — lm — .) 

Accismedel [aks-]. Uttrycket infördes vid 
riksd. 1840 — 41 i R. F. 60 § i st. f. ordet accis- 
a vgifter. Då kvarstod av förutvarande accis 
avgifter endast den s.k. saluaccisen (se Accis). 

Accius [a'k-], L u c i u s, romersk tragiker 
(170 — 90 f. Kr.). Med honom nådde den ro- 
merska tragedien sin höjdpunkt. Av hans 
många tragedier, varav omkr. 50 äro kända, 
höllo sig flera länge på scenen. Horatius 
framhåller den tragiska upphöjdheten hos 
hans stil. Fragmenten av hans dramer äro 
utg. av Ribbeck 1897. 

Accompagnato [akåmpanja'tå], it. (»beled 
sagat»), det med utarbetat ackompanjemang 
försedda sångrecitativet i motsats till seeco- 
recitativet. 

Accompli [akåpli']. fr., fulländad, fullbor- 
dad. Jfr Fa it accompli. 

Accorambona [-å'na], Vittoria, italienska, 
ryktbar för sin skönhet och sitt tragiska öde 
(1557 — 85). Vittoria, som tillhörde en adlig 
men fattig familj, blev 1573 g. m. Francesco 
Perretti, systerson till kardinal Montalto, som 
beräknades ha stora utsikter till påvevärdig- 
heten. Hon ansågs vara den skönaste kvinnan 
i Rom och beundrades för sitt ovanligt inta- 
gande sätt och en medfödd, av alla samtida 
författare enstämmigt prisad charm. Genom 
makarnas överdådiga levnadssätt blev den 
medellöse och obetydlige Perretti snart djupi 
skuldsatt. En av Vitt.orias lidelsefullaste be- 
undrare, P. G. Orsini, hertig av Brucciano, lät 
genom Vittorias broder Marcello röja mannen 
ur vägen (1581). Sedan Orsini efter myckel 
motstånd 1583 f ramtvungit påven Gregorius 
XIII:s samtycke, blev hans förbindelse med 
Vittoria 1585 slutgiltigt legaliserad. Men se- 
dan kardinal Montalto s. å. valts till påve 
(Sixtus V), funno Orsini och Vittoria snari 
rådligast att försätta sig i säkerhet på vene- 
zianskt område. Efter att ha testamenterat 
Vittoria all sin personliga egendom, dog Or- 
sini plötsligt s. å. ; dödsfallet tillskrevs av 
allmänheten förgiftning på anstiftan av stor- 
hertigen Francesco de Medici. Tröstlös drog 
sig Vittoria undan till Padova men blev där 
av vinningslystnad överfallen och grymt mör- 
dad av en skara banditer, lejda och anförda 
av en släkting till hennes man, Lodovico Or- 
sini. nan och hans medbrottslingar fingo 
inom kort på venezianska republikens befall- 
ning plikta med livet för sitt illdåd. A. är 
huvudpersonen i L. Tiecks roman »V. A.» 


85 


Accra — Aceton 


86 


{1840; övers. s. å.) och i Websters tragedi »Vit- 
toria Corombona» (övers, av T. Hedberg 1902). 
Litt.: K. Chledowski, »Barocktidens männi- 
skor i Rom» (1916). 

Accra, A k k r a, av infödingarna kallat 
N’kran, huvudstad i den britt, kolonien Gold 
coast, övre Guinea, Västafrika; 20,000 inv. 
(1920). A. är beläget på kusten. Järnväg till 
det inre. Det är koloniens viktigaste handels- 
plats och exporterar kakaobönor, palmolja, 
kautschuk, apskinn, guld m. m. A. tillhörde 
på 1600-talet sv. Afrikanska kompaniet. 

Accrescensrätt [akrejä'ns-] (lat. jus accre- 
scendi ) , se Arvsordning. 

Accrington [ä'krirjton], stad i mellersta 
England, grevsk. Lancashire, 37 km n. om 
Manchester, 43,610 inv. (1921). Betydande 
bomullsindustri, kemiska fabriker m. m. I 
närheten stenbrott och kolgruvor. 

Ace'ntropus ni'veus, lat. namnet på en till 
m o 1 1 f j ä r i 1 a r n a (se d. o.) hörande fjä- 
ril, vilken anpassat sig till vattenliv. Ha- 
nen har genomskinliga, mjölkigt gråvita 
vingar och flyger om kvällen över vattensam- 
lingar. Honan är brunaktig, har förkrympta 
vingar och kryper omkring på växter under 
vattenytan. Larven är gröngul och lever i ett 
litet, av hopspunna bladbitar förfärdigat hus 
under vattnet samt saknar både andhål och tra- 
kégälar och andas genom huden. I. T — dh. 

Acéphala. 1. De insektslarver, som ha ett 
starkt förkrympt och i första bröstsegmentet 
indraget huvud (se T v å v i n g a r) . — 2. Lat. 
namnet på musslor (se d. o.). 

A'cer, lat. namnet på lönnsläktet (se 
d. o.). 

Aceräceae, lat. namnet på fam. lönnväx- 
ter (se d. o.). 

Acerbi [atjä'rbi], Giuseppe, ital. rese- 
skildrare (1773 — 1846), österrik, generalkon- 
sul i Egypten 1826 — 36. Bereste 1798 — 99 
de skandinaviska länderna ända upp till Nord- 
kap. Hans reseskildring »Traveis through 
Sweden, Finland and Lapland» (1802, övers, 
till tyska av Wieland och till fr.) lämnar 
visserligen ganska fina teckningar av natur- 
scenerier och reseäventyr men är högst ytlig 
i fråga om folkets karaktär, seder och historia 
och vimlar av en mängd besatta misstag. A. 
återger dessutom en mängd skvaller och för- 
tal om Gustav III. A. F. Skjöldebrand, A:s 
reskamrat till Nordkap, och Leopold under- 
kastade hans arbete en skarp kritik. 

Acerina ce'rnua, lat. namnet på g ä r s (se d.o.) . 

Aceröcare, ett kambro-siluriskt trilobit- 
släkte (se T r i 1 o b i t e r) . 

A'cer platanoi'des, lat. namnet på lönn 
(se d. o.). 

Ace'rvus kallas ett bevis, genom vilket den 
eleatiske filosofen Zenon (se denne) sökte 
ådagalägga mångfaldens omöjlighet på grund 
av de motsägelser, med vilka detta begrepp 
är behäftat. Ett sädeskorn är ingen »sädes- 
hög», ej heller två eller tre o. s. v. Man kan 
ej antaga, att någonsin ett korn lagt till en 


viss mångfald av sädeskorn, som ännu ej bil- 
dade en sädeshög, skulle förvandla den där 
till; sålunda huru många sädeskorn, som man 
än kastar ut, kunna de aldrig bilda en sädes- 
hög. Och ett sädeskorn, som man kastar på 
marken, åstadkommer intet buller, ej heller 
två eller tre korn o. s. v.; därför kan ej hel 
ler huru stor sädesmassa som helst åstad- 
kommanågot buller. S — e. 

Acetäbulum, höftpannan, den urholkning i 
bäckenet, i vilken lårbenets övre ände är rör- 
ligt inpassad. 

Acetäl, CIIs . CII (O . Cal Is) 2 , etylester av 
acetaldehyd (se d. o.), en lättflyktig 
vätska, som f ramställes genom inverkan av 
alkohol på acetaldehyd vid närvaro av salt- 
syra eller svavelsyra. A. bildas vid rening 
av brännvin och anrikas i förspriten vid sprit 
destillationen. Användes till anesteticum och 
sömnmedel. E — t N — n. 

Acetaldehyd, CIIs . CIIO, benämnes vanligen 
endast aldehyd (se Aldehyder); erhål- 
les vid ofullständig oxidation av etylalko- 
hol eller genom torrdestillation av en bland- 
ning av myrsyrad kalk och ättiksyrad kalk 
samt enligt en ny metod genom oxidation av 
acetylen med kvicksilveroxid, uppslammad i 
svavelsyra. Vid fortsatt oxidation bildas ättik- 
syra. A. är en vattenlöslig. lättrörlig och färg- 
lös vätska med genomträngande lukt. Den 
kokar redan vid 20,8 °. Den är brännbar och 
på grund av sin lättflyktighet mycket eld- 
farlig. A. användes vid spegeltillverkning til) 
utfällning av silver, dessutom vid framställ- 
ning av sömnmedlet p a r a 1 d e h y d (se d. o.) 
och till framställning av ättiksyra. E — t N — n. 

Acétanilid, detsamma som antifebrin 
(se d. o.). 

Acetat, o a it av ättiksyra. Se Ättiksyra. 

Acetätsilke utgöres av cellulos a-a c e- 
t a t (se d. o.) och är ett slags konstsilke 
(se d. o.). 

Acetofenön, Cells . CO . CIIs, fenylmetylke- 
ton, f ramställes genom kokning av bensol med 
acetylklorid vid närvaro av aluminiumklorid 
eller järnklorid som katalysator. Reaktions- 
produkten underkastas fraktionerad destilla- 
tion, och fraktionen 195 — 200° C tillvaratages. 
Ren acetofenon är en färglös eller svagt gul- 
aktig vätska med 201 0 k [it. Den stelnar vid 
+ 4 0 C till kristaller, som sedan smälta vid 
20 0 C. Nästan olöslig i vatten men löslig i 
de vanliga organiska lösningsmedlen. A. an- 
vändes vanligen i kapslar till sömnmedel och 
benämnes h y p n o n. E — t N — n. 

Aceton el. D i m e t y 1 k e t 0 n, CIIs. CO.CHs. 
är en färglös vätska, som kokar vid 566° C. 
Den f ramställes genom upphettning utan luft- 
tillträde av ättiksyrad kalk till c:a 400° C och 
kraftig kylning av de alstrade gaserna samt 
efterföljande rening av den erhållna råoljan 
genom behandling med kalk och destillation. 
A. luktar likt eter, har kamferartad, brännan- 
de smak, brinner med färglös låga likt alko- 
hol och kan blandas med vatten i alla för- 


Acetonolja — Acetylenbelysning 


88 


hållanden. Den är ett utmärkt lösningsmedel 
för ett flertal ämnen, såsom hartser, fett m. m. 
Användes i stor utsträckning vid framställ- 
ning av röksvagt krut, vid fabrikation av en 
del ämnen, såsom jodoform och kloroform, 
samt som lösningsmedel för acetylen (s. k. 
dissousgas). Se vidare Acidos, Ketoner 
och K o 1 n i n g. É — t N — n. 

Acetönolja, en biprodukt, som erhålles vid 
framställning av aceton. Den är en färglös, 
gul el. svartbrun vätska med obehaglig lukt, 
som användes till rening av antracen (se d. o.). 

AcetonurI, se Acidos. 

Acetopyrfn, förening av antipyrin och 
ättiksyra, vitt pulver med syrlig smak; brukas 
som feberstillande medel. 

Acétum, lat., förk. A c e t., ättika. — A. 
aromäticum, kryddättika; A. plu'mbi, bly- 
ättika; A. pyroxylicum, träättika; A. vini, 
vinättika. 

Acetylen, C 2 H 2 , är ett vid vanlig tempera- 
tur gasformigt kolväte. Till sin kemiska 
bygg na( i ar a - e n omättad förening, enär dess 
kolatomer äro förenade genom tredubbel bind- 
ning HC— CH (se Kolväten och Omät- 
tadeföreningar). A. är det första kol- 
vätet i en homolog serie av kolväten, acetylen- 
serien, vilka alla innehålla ett kolatompar med 
tredubbel bindning. A. erhålles genom inver- 
kan av vatten på kalciumkarbid (se d. o.) en- 
ligt formeln: 

CaC 2 + 2 H 2 0 = C 2 H 2 + Ca (OH) 2 , 
varvid samtidigt bildas kalciumhydrat eller 
släckt kalk. Av 1 kg karbid skulle teoretiskt 
erhållas 348 1 acetylen, men enär teknisk 
karbid ej är ren, blir utbytet lägre och upp- 
går till 270 ä 300 1. A. f ramställes i särskilt 
konstruerade gasutvecklingsapparater (se Ace- 
tylengasverk). Den direkt erhållna gasen 
har en säregen, skarp lukt, beroende på föro- 
reningar, bl. a. svavelväte och fosforväte. Före 
användningen måste gasen befrias från dessa 
genom behandling med vissa reningsmedel, så- 
som klorkalk och blykromat. 

Ren a. har spec. vikt — 0,91 och kan vid 0° 
förtätas till en starkt ljusbrytande vätska ge- 
nom ett tryck av 21,5 atm. I vätskeform och 
redan vid 3 atm:s tryck i gasform är a. lätt ex- 
plosiv. Tills. m. luft ger den gasblandningar, 
som äro explosiva inom vida gränser, näm- 
ligen mellan 3 — 65 vol.% a. Starkast explosiv 
är en blandning av 1 vol. a. och 12 vol. luft. 
Med koppar bildar a. en explosiv förening, var- 
för ledningar och armatur för a. ej kunna göras 
av denna metall. A:s explosionsfarlighet har 
tidigare lagt hinder i vägen för dess allmän- 
nare användning. För att utan explosionsrisk 
kunna förvara och transportera a. i större 
mängd överföres densamma till s. k.dissous- 
g a 3 (se d. o. och Acetylenbelysning). 
A. är nämligen lättlöslig i aceton. Vid 12 
atm:s tryck löser 1 1 aceton omkr. 300 1 acety- 
len. A. användes numera i avsevärd utsträck- 
ning till kokgas på kemiska laboratorier, till 
belysning enligt olika system (se Acetylen- 



belysning), vid svetsning (se d. o.) och till 
startning av explosionsmotorer. A. har använts 
som utgångsmaterial för syntetisk framställ- 
ning av en del viktiga produkter, t. ex. alko- 
hol, ättiksyra och kautschuk, och kommer san- 
nolikt att för detta ändamål få stor betydelse. 

E— t N— n. 

Acetylenbelysning. För belysningsändamål 
användes acetylen dels oblandad, dels blan- 
dad med luft eller med syrgas. Brännes ace- 
tylen i vanlig brännare för lysgas utan luft- 
tillträde, erhålles en sotande låga. 

För acetylenens rökfria förbränning 
erfordras speciella brännare, i vilka 
gasen blandas med något luft, e n- 
strålebrännare, fig. 1, eller 
också sådana, vid vilka två vinkel- 
rätt mot varandra ställda lågor bi- 
draga till ernående av tillräckligt 
hög temperatur och fullständig för- 
bränning, tvåstrålebränna- 
r e, fig. 2. Acetylenluftblandning 
ger en icke lysande låga, vilken, då den bringas 
att upphetta nät eller fast glödkropp, kommer 
dessa att utsända starkt ljus. Blandningen 
framställes dels genom användande av brän- 
nare med luftinsugning, s. k. i n j e k t o r- 
gasbrännare, dels genom på mekanisk 
väg inpumpad luft i beräknad pro- 
portion, då gasblandningen be- 
nämnes d a 1 é n g a s. De största ^ 
ljusstyrkorna ger acetylen- 
sy rgasblandning med fast 
glödkropp. 

Utom för velocipedlyktor fram- 
ställes acetylenen numera sällan 
på förbrukningsstället, enär aee- 
tylengasverk på grund av explo- 
sionsrisken erfordra van och kun- 
nig skötsel. För alla mobila och de flesta sta- 
tionära ändamål användas s. k. g a s a c k u- 
mulatorer. Fig. 3 visar en genomskärning 
av en gasackumulator. Denna utgöres av en 
behållare, hopsvetsad av stålplåt eller tillver- 
kad genom pressning ur ett stycke. 

Den är helt och hållet fylld med en 
porös, i förhållande till aceton, ace- 
tylen och stål kemiskt indifferent 
massa med stor absorptionsförmå- 
ga. Denna massa innehåller fina 
porer, så att den volym, massan in- 
tager, endast utgör omkr. 20 — 25 % 
av stålbehållarens inre volym. Ac- 
kumulatorn fylles med aceton till 
omkr. 37 — 38 % av volymen. Vid ladd- 
ningen utvidgas acetonen till 65 % 
av volymen. Återstående del av ut- 
rymmet utgör reserv för acetonace- 
tylenlösningens värmeutvidgning. 
Ackumulatorn är försedd med mem- 
branventil, ofta omgiven av en till 
stålbehållaren ansluten skyddskåpa. G-asacku- 
mulatorerna äro explosionssäkra, beroende 
dels på acetonens inverkan, dels på den porösa 
massan. En lokal sönderdelning av acetylenen 




89 


Acetylenbelysning 


90 


hindras att sprida sig tack vare de fina po- 
rerna, som absorbera alstrat värme. Aceto- 
nen löser stora mängder acetylen för varje 
atmosfärs övertryck. Då. trycket minskas, av- 
giver acetonen den lösta 
acetylenen. Ackumula- 
torns kapacitet blir här- 
igenom omkr. 15 ggr stör- 
re än utan aceton. Ladd- 
ningstrycket uppgår till 
12 å 15 atmosfärer. Vid 
användning kopplas till 
gasackumulatorn en re- 
duktionsventil eller en 
tryckregulator, vilken 
reducerar trycket till 
lågt värde. Vid förbrän- 
ning av oblandad acety- 
len i enkel- och dubbel- 
stråliga lågor erhållas 
Fig. 4. Injektorgas- 1 — 2 ljusenheter per li- 
brännare. ter oc ^ timme. In- 

jektorgasbrännare med fast glödkropp 
visas i fig. 4. Den utgöres av fästet A, injek- 
torn B, vilken består av en med lufthål försedd 
hylsa, som trädes över fästets cylinderformade 
del, och munstycket C. Vid sidan av munstycket 



Fig. 5. Daléngasblandare. 


är anbragt hållaren D E F för den fasta glöd- 
kroppen. Med injektorbrännare ernås ett 
ljusutbyte av 5 — 6 ljusenheter per liter ace- 
tylengas och timme. 1 injektorgasbrännaren 
kan man ej framställa den gynnsammaste 
proportionen mellan luft 
och acetylen, vilken är 
90 vol. % luft och 10 
vol. % gas. Detta ernås 
genom användning av 
daléngasblandare n, 
vilken ger en gas av 
nämnda sammansätt- 
ning. Fig. 5 visar en 
bild av bländarens yttre. 
Med en mekanism av 
membran- och fjäderan- 
ordningar pumpas ace- 
tylenen av gastrycket 
in i apparaten, blandas 
med bestämd mängd luft 
och tryckes sedan ut i 
ledningen, varvid den tillblandade gasmängden 
automatiskt inregleras efter förbrukningen. 
Daléngasen användes i invertbrännare 
med glödnät, se fig. 6. I brännaren består gas- 



Fig. 6. Invertbrännare. 




utloppet av fina springor, mindre än 0,3 mm. 
Genom så smaia springor kan nämligen för- 
bränning med åtföljande explosion ej fort- 
ledas. Ljusutbytet hos dessa brännare upp- 
går till 5 — 7 ljusen- 
heter per liter ace- 
tylengas och timme. 

Vid strålkastare 
för höga ljusstyr- 
kor användes acety- 
lensy rgasblandning. 

Fig. 7 visar en här- 
för konstruerad 
brännare. Till bland- 
ningskammaren V 
inströmma syrgas 
genom röret S och 
acetylen genom rö- 
ret A. Den erhållna 
gasblandningen le- 
des genom rörled- 
ningen till munstyc- 
ket lt, vilket är för 
sett med fina ut- 
strömningshål. Den 
bildade lågan träf- 
far glödkroppen F 
under lämplig vin- 
kel. Genom inlopps- 
led ningen E går ace- 
tylengas till en i X 
befintlig evighetslå- 
ga, vilken är avsedd 
att tända huvudlågan. Den erforderliga syrga- 
sen erhålles ur en bomb med komprimerad syr- 
gas och acetylenen ur en gasackumulator, vilka 
båda äro inmonterade i en gemensam låda eller 
behållare. Acetylensyrgasblandning ger 12 — 18 
ljusenheter per liter acetylen och timme. Vid 
användning av acetylen enbart eller i blandning 
med luft till fyrbelvsning och för signaler ernås 
en besparing av 80 — 90 %, och dessutom kan 
ett reglerbart, karakteristiskt blänksken er- 
hållas med tillhjälp av Dalens klipp- 
apparat. Denna åstadkommer växlande 
perioder av ljus och mörker genom tändning 
och släckning av själva lågan. Apparaten 
består av en rund dosa, se fig. 8, på ena 
sidan begränsad av en mjuk membran, som 


Fig. 7. Brännare för ace- 
tylensyrgasblandning. 



påverkas av en fjäder. In- och utströmnings- 
ledningarna för gasen utmynna i två ventil- 
öppningar, vända emot varandra i vertikalled. 
Mellan dessa finnes ett i dubbar vilande hori- 




91 


Acetylenbelysning 


92 


sontellt ankare, som av en fjäder normalt 
hålles tryckt mot den undre ventilen, så att 
inloppet är öppet och utloppet stängt. Då 
gasen strömmar in i klippapparaten, höjes 
membranen och dra- 
ger medelst en by- 
gel med sig ankaret, 
så att inloppet slu- 
tes och utloppet 
öppnas. På grund av 
membranfjäderns in- 
verkan utpressas nu 
gasen ur klippappa- 
raten och strömmar 
till brännaren, där 
den tändes av en li- 
ten evighetslåga. Då 
membranen på grund 
av gasutströmning- 
en från dosan till 
brännaren sjunkit 
tillräckligt, slutes ut- 
ströimnings ventilen, 
och lågan släckes. 
Samtidigt öppnas in- 
loppet, varvid ny 
gaskvantitet in- 
strömmar, och sam- 
ma procedur uppre- 
pas, så länge gas- 
trycket verkar på 
klippapparaten. För 
att ernå hastigt 
öppnande och stän- 
gande av ventilerna 
äro ankaret av 
mjukt järn och ven- 
tilerna av magneti- 
Fig. 9. Solventil. eerat stål. Genom 
aärskilda anordningar kan ljus- och mörk- 
periodernas längd regleras och dessutom de 
enskilda ljusblänkarna sammanföras till grup- 
per på ett flertal olika sätt, varigenom myc- 
ket olika och karakteristiska signaler kunna 
avgivas. Klippljusapparatens uppfinnare, dr 
Gustav Dalen, belönades med 1912 års nobel- 
pris i fysik. 

Vid fyrbelysning kan ljuset automatiskt 
tändas på kvällen och släckas på morgonen 
med tillhjälp av den dalénska solventilen, 
ee fig. 9. Den består av fyra metallstavar 
av exakt samma längd, inneslutna i en glas- 
cylinder. En av dessa är anbragt i centrum 
och har svärtad yta. De tre övriga stavarna 
äro anbragta omkring den mörka staven och 
ha blankpolerad yta. Den mörka staven 
är upptill fast inspänd tillsammans med de 
blanka stavarna, under det att dess underdel 
är fri och slutar med en dubb, vilken på- 
verkar ena ändan av en hävstång. Dennas 
andra ände kan öppna och sluta en ventil, 
vilken reglerar gastilloppet till den förut 
beskrivna klippapparaten. Enär den svarta 
staven har större värmeabsorptionsförmåga 
än de blanka stavarna, kommer den att vid 




Fig. 10. Glödnätsutväxlare. 


belysning utvidga sig något mera än dessa. 
Den uppkomna skillnaden i utvidgning upp- 
går vid diffust dagsljus endast till 0,0016 mm. 
Tack vare den stora utväxlingen hos häv- 
stången är denna 
emellertid tillräck- 
lig för att ernå er- 
forderlig rörelse hos 
ventilen. Solventi- 
len är reglerbar till 
olika ljuskänslig- 
het. Den inställes 
vanligen så, att gas- 
besparingen vid fy- 
rar, som brinna året 
runt, uppgår till 35 
■ — 40 %. 

En olägenhet vid 
användning av da 
léngas, d. v. s. luft 
acetylenblandning 
till fyrbelysning, 
har varit glöd- 
strumpornas rela- 
tivt korta varak- 
tighet. Denna olä- 
genhet kan i hög grad reduceras genom använd- 
ning av automatisk glödnätsutväxlare, se 
fig. 10. Denna utgöres av ett antal glödnätshål- 
lare, vilka vardera uppbära ett glödnät. Glöd- 
nätshållarna påverkas av hävarmar eller en 
ändlös kedja, så att en av glödnätshållarna all- 
tid är ansluten till brännaren och de övriga an- 
tingen i tur att ansluta sig eller, då glödnätet 
förbrukats, avlägsna sig från denna. Varje 
glödnätshållare påverkas av en fjäder, som hål- 
les spänd av en liten trästicka. Då glödnätet 
går sönder, slår lågan igenom, bränner upp trä- 
stickan och utlöser fjädern i glödnätshållaren, 
varvid ett urverk försätter hävarmarna eller 
den ändlösa kedjan i sådan rörelse, att glödnäts- 
hållaren avlägsnas från brännaren och en ny 
med oförbrukat glödnät intager dennas plats. 
Antalet möjliga glödnätsutväxlingar kan va- 
rieras allt efter det beräknade behovet under 
en viss tid. Tack vare glödnätsutväxlaren kan 
numera acetylenglödljus användas även vid 
obevakade automatiska fyrar. Medelst gas- 
ackumulatorn, klippljusapparaten och solven- 
tilen kan ett fullt automatiskt verkande fyr- 
ljus erhållas, vilket kan givas en funktions- 
termin av tolv månader. 

Den omfattande användning acetylenbelys- 
ningen fått är i hög grad att tillskriva dr 
Gustav Dalén (se denne), vilken tillsam- 
mans med sina medhjälpare vid a. -b. Gas- 
ackumulator i Stockholm uppfunnit och 
utarbetat de olika apparater för acetylen- 
belysning, som i det föregående beskrivits. 

Belysnings- och ackumulatorteknikens nu- 
varande utveckling medger, att minst 300 nor- 
malljustimmar kunna upptagas per kg ackumu- 
latorvikt. Oblandad acetylen med öppen låga 
användes för mobil belysning av lokomotiv, au- 
tomobiler och motorcyklar, vidare inom fyr- 


93 


Acety lengas verk 


94 


belysningen till lysbojar, fyrskepp oob fasta 
fyrar, till fasta och rörliga järn vägssignaler 
och till allmän trafiksignalering. En intres- 
sant användning av acetylen är till nödbelys- 



Fig. 11. Fyr med acetylenbelysning. 

ning i sjukhus och kraftstationer. Härvid 
tändes acetylenbelysningen automatiskt, då 
det elektriska ljuset slocknar. 

Injektorgas förekommer i militära signal- 
lampor samt i strålkastare till automobiler, 
motorbåtar och motorcyklar, dessutom till 
upphettningsändamål på kemiska laborato- 
rier. Daléngasen är en viktig belysningskälla 
för järnvägsvagnar, större fartyg och såväl 
maritima fyrar som aerofyrar. I England har 
den fasta luftleden över Kent till Paris belysts 
med aerofyrar om 100,000 norraalljus’ ljus- 
styrka. Daléngas användes även i vissa fall 
till inombusbelysning, då lysgas eller elekt- 
risk ström ej är tillgänglig. Starka strål- 
kastare, såväl bärbara som fasta, äro för- 
sedda med anordning för acetylensyrgas. Ace- 
ty lengasbelysning av olika slag har fullstän- 
digt revolutionerat fyrbelysningen (se 
vidare Fyr). Fig. 11 visar en schematisk 
teckning av en fyr, försedd med gasackumu- 
latorer, dalcngasblandare, glödnätsutväxlare, 
klippapparat och solventil. E — t N — n. 

Acetylengasverk äro apparater för fram- 
ställning av acetylen (se d. o.) genom in- 
verkan av vatten på kalciumkarbid. Ett 
acetylengasverk består av följande huvud- 
delar: gasutvecklingsapparat eller gasgenera- 
tor, tvättnings- och reningsanordningar samt 
gasklocka. Vid mindre apparater äro dessa 
olika avdelningar sammanförda i en kombine- 
rad apparat, vid större gasverk äro de olika 


avdelningarna skilda åt i olika med rörled- 
ning förenade apparater. Gasgeneratorn kan 
vara konstruerad enligt något av följande 
system: 1. droppnings-, 2. översvämnings- och 
3. kastsystem. Vid droppapparaterna får vat- 
ten automatiskt droppa ned på karbiden. 
Detta system användes i velocipedlyktorna. 
Vid översvämningssystemet stiger vattnet upp 
och översvämmar den i en behallare av nät 
eller perforerad plåt befintliga karbiden. Av 
det alstrade trycket pressas vattnet åter ned. 
Dessa två system ha en del olägenheter, 
som gjort, att de numera sällan användas vid 
acetylengasverk av större kapacitet. På 
grund av den starka lokala uppvärmningen 
vid reaktionen mellan karbid och vatten kun- 
na explosioner uppkomma, och gasen poly- 
meriseras lätt till en del. Vidare uppstår en 
ganska länge fortgående efterreaktion, vilket 
försvårar konstruktionen eller ger upphov 
till gasförluster. Enär utvecklingen sker vid 
högre temperatur, blir gasen dessutom mera 
oren och svår att rena. Detta gör, att det 
tredje systemet med kastapparater numera 
allmänt användes vid acetylengasverk. I 
dessa apparater nedkastas en viss kvantitet 
karbid åt gången i en stor mängd vatten. 



Vid mindre typer användes matning för hand, 
vid de större automatisk inmatning av kar- 
biden. Vidstående bild är en schematisk fram- 
ställning av en acetylengasgenerator av större 



95 


Aeetylen-svetsning — Achamot 


96 


typ, vilken användes i a.-b. Gasackumulators 
gasstationer. I apparaten infyllas på en gång 
1,500 liter vatten och omkr. 100 kg karbid — 
1 fat. Den stora vattenmängden gör, att ga- 
sen alstras vid låg konstant temperatur i 
generatorn. Karbiden infylles i cylindern 8. 
I denna rör sig en kolv 7, på vilken karbiden 
vilar. Kolven 7 står i förbindelse med en 
annan kolv 4, som rör sig i cylindern 3. I 
denna cylinder kan tryckvatten inpressas 
genom en ledning 13, som står i förbindelse 
med gasklockan på så sätt, att när gasklockan 
sjunker, införes tryckvatten i cylindern 3, ocli 
då gasklockan stiger, minskas trycket. På 
detta sätt komma kolvarna 7 och 3 att auto- 
matiskt röra sig upp och ned allt efter gas- 
förbrukningen. Den stora behållaren 1 är 
fylld med vatten, vilket med översvämningsan- 
ordningen 30, 31 hålles vid konstant höjd, som 
angives av vattenstånds röret 21. Vattnets 
temperatur mätes av termometern 22. I be- 
hållaren 1 är anbragt en rost 23, på vilken 
osönderdelade karbidstycken stanna. Då kol- 
varna gå ned och den övre kommer nedanför 
cylindern 8, faller en del karbid ned i vattnet 
på rosten. Den gas, som härvid bildas, avledes 
genom röret 33. Kalkslammet går igenom 
rosten och kan tid efter annan urtappas ge- 
nom en bottenkran, varvid det slammas upp 
med en omrörare. Genom ett manhål på den 
stora behållaren kan vid behov en grundligare 
rensning av behållarens undre del utföras. 
Från generatorn ledes gasen till tvättare och 
uppsamlas i gasklocka. Från gasklockan ledes 
gasen till renings- och torkapparater, passerar 
sedan mätare och går slutligen ut i servisled- 
ning eller till kompressor för ifyllande i gas- 
ackumulatorer. E — t N — n. 

Aeetylen-svetsning, S e Svetsning. 

Aeetylen-syrgas-svetsning, se Svetsning. 

Acetylklorid, CH 3 . CO . Cl, en färglös, lätt- 
löslig vätska med kpt 55° C och spec. vikt 
= 1,13. Framställes genom inverkan av fos- 
fortriklorid på ättiksyra. Sönderdelas av vat- 
ten i ättiksyra och klorväte. Användes inom 
den organiska kemiska analysen för kvantita- 
tiv bestämning av hydroxyl- och amingrup- 
per, enär alkoholer och aminer vid inverkan 
av acetylklorid överföras till motsvarande 
acetat. A. har även användning inom tjärfärg- 
och organiska preparatindustrien. 

_ E— t N— n. 

Aeetyl-paramidofenyl-salicylat, se Sal o fen. 

Acetylsalicylsyra, CHs . CO . O . CeHi . COOH, 
framställes genom upphettning av salicylsyra 
med acetylklorid till omkr. 80° och om- 
kristallisering av den erhållna produkten i 
kloroform. A. består av färglösa kristallnålar 
med svagt sur smak, vilka äro svårlösliga 
i vatten och lättlösliga i alkohol och eter. 
Smältpunkten är 135° C. Under benäm- 
ningen a s p i r i n användes den som läke- 
medel. _ E — t N — n. 

Acetyltal, en konstant, som vid fetter, fri- 
gjorda fettsyror, vaxarter och blandningar 


därav med andra ämnen anger halten av hy- 
droxyl, — OH. Talet anger hur många mg 
kaliumhydrat, som erfordras till bindande av 
den vid förtvålning (se d. o.) av ett g acetylerat 
prov frigjorda ättiksyran. Acetyleringen ut- 
föres genom att behandla ett prov om 5 — 10 
g med ättiksyreanhydrid och sedan avlägsna 
överskottet därav genom uttvättning med 
vatten. E — t N — n. 

Acétättikester, CHs . CO . CH2 . COO . C2H5. 
framställes ur ättikester (se d. o.) , vil- 
ken erhålles ur alkohol och ättiksyra med 
tillhjälp av svavelsyra eller vissa andra kon- 
taktsubstanser (se d. o.) . Ättikester 
behandlas med natriummetall, vilken omsät- 
ter sig därmed till natriumacetättikester. Ge- 
nom inverkan av 50 °/o : ig ättiksyra och efter 
tillsats av vatten avskiljer sig den i vatten 
svårlösliga acetättikestern som ett skikt över 
vattenlösningen. Den renas genom destilla- 
tion. A. är en välluktande vätska med kpt 
181° C. Den användes till framställning av 
en del organiska ämnen och torde till en viss 
mängd ingå i det svenska kemisk-tekniska 
preparatet s a 1 u b r i n (se d. o.) . E — t N — n. 

Ach, N a r z i s s, tysk psykolog (f. 1871), 
professor i Königsberg. Har särskilt syssel- 
satt sig med experimentella underökningar 
rörande viljans psykologi i »tiber die Willens- 
tätigkeit und das Denken» (1905) och »Wil- 
lensakt und Temperament» (1909) och är ut- 
givare av »Beiträge zur Psychologie und Er- 
kenntnistheorie» (sedan 1909). 

AehaTa och I'lis, nomos i Grekland på 
Peloponnesos’ n. och v. kust. 5,507 kvkm, 
271,672 inv. (1921). Huvudstad är Pyrgos. 
Provinsen är rik på berg. I Ilis kring flo- 
derna Pinios och Rufia betydande slätter. 
Kuststräckan är mycket bördig. Betydande 
vinranksodling för beredning av korinter. 

Acha'ja, A c h a, i a, se A k a j a. 

Acha'1-teke', oas i Transkaspiska provinsen. 
Västturkestan, ö. om Kaspiska havet, invid 
persiska gränsen. Den 250 km långa land- 
sträckan genomlöpes av Transkaspiska banan. 
Genom konstbevattning vinnas rika skördar 
av bomull, frukt och säd. Invånarna äro 
teke-turkmener (se Turkmener). Främsta 
staden är Aschabad. 

Achaltsi'ch, befäst stad i s. v. Georgien, 150 
km v. om Tiflis, vid foten av en 2,600 m hög 
bergstopp. 16,500 inv. Staden är känd för 
sina silverfiligransarbeten. Vapenfabrik. I 
närheten kolgruvor. 

Achamo't, »visheten», enligt den ofitiska 
gnosticismen (se G n o s t i c i s m) ett kvinn- 
ligt ljusväsen, som skapats genom emanation 
från urväsendet. I det mörka kaos födde hon 
demiurgen, ett manligt väsen, som av kaos’ 
materia skapade världen och människorna. 
Själv lyckades hon höja sig över kaos. Mel- 
lan henne, demiurgen och den av demiurgens 
spegelbild skapade satan står en strid om 
människorna, vilka hon vill återföra till ur- 


97 


Achard — Aehilleion 


98 


väsendet. — Stagnelius nyttjar ordet A. som 
beteckning för materiens idé, den ursprung- 
liga synden. 

Achard [aja'r] , Franz Karl, tysk kemist 
och fysiker (1753 — 1821). Är bekant såsom bet- 
sockertillverkningens uppfinnare. Stödjande 
sig på Marggrafs rön, att vitbetan innehåller 
socker, började A. omkr. 1786 en serie mödo- 
samma odlingsförsök på sina gods och erhöll 
slutligen genom Fredrik Vilhelm III medel att 
inköpa godset Kunern i Sehlesien, där han 
1796 anlade den första fabriken för tillverk- 
ning av vitbetssocker. 

Ächärius, E r i k, läkare, naturforskare (1757 
— 1819), provinsialläkare i Östergötland 1789; 
professors fullmakt 1803. Genom sitt intresse 
för botaniken tillvann sig A. sin lärare Linnés 
synnerliga uppmärksamhet och välvilja. Sär- 
deles ryktbar blev A. för sitt reformerande 
studium av klassen Lichenes, lavarna. Han 
utarbetade en ny klassindelning, tilläde nya 
släkten och arter och utgav flera högst värde- 
fulla arbeten på detta område. Led. av Vet.- 
akad. 1796. 

Achates, Aeneas’ följeslagare, av Virgilius 
kallad fidus A., den trogne A. 

Achatina, lat. namnet på släktet agat- 
snäckor (se d. o.). 

Achelöos, lat. Achelous, flod i Grekland, se 
Aspropotamos. I grek. mytologien var 
flodguden A. en son till Okeanos och Tethys 
och stred i tjurskepnad med Herkules om 
Deianeira men övervanns efter hårdnackat 
motstånd. 

Achen [a'l£en], Georg Nicolai, dansk 
målare (1860 — 1912).. Utbildade sig under led- 
ning av Kyhn och Kröyer samt på många re- 
sor; målade porträtt, interiörer och landskap. 
En målning av honom finns i Nationalmuseum. 

Achen [ä'l59n], el. Aachen, Johann 
(Hans) von, tysk målare (1552 — 1615) . Verk- 
sam i Köln, Miinchen och Prag samt under 
långa tider i Italien, blev han 1592 hovmålare 
hos kejsar Rudolf II. Utförde humoristiska 
och obscena genremålningar samt bibliska, my- 
tologiska och allegoriska kompositioner jämte 
porträtt i en svulstig, starkt maniererad stil, 
ytligt påverkad av Michelangelo, med formell 
rutin och kall kolorit. Bäst äro hans por- 
trätt. Dessutom utförde han mönsterkompo- 
sitioner för konsthantverkare; även utkastet 
till Adriaen de Vries’ Ilerkulesfontän är av 
hans hand. H. W — n. 

A'chenbach, Andreas, tysk målare (1815 
— 1910), professor i Diisseldorf. Var lärjunge 
av Scliirmer och stod under inflytande av 
1600-talets holländare Ruisdael och Ever- 
dingen. Han målade stormstämningar från 
Nordsjöns kust eller från Norge och land- 
skap, ofta skogsmotiv med forsar och kvar- 
nar. Hans föredrag var på en gång käckt och 
omsorgsfullt, färgskalan fyllig, penselföringen 
smidig och skicklig. Hans stil var mera rik 
på uttrycksmedel, mera klangfull och effekt- 
full, än vad man finner hos de äldre tyska 


landskapsmålarna, även om man hos mer än 
en bland dem finner en mera personlig och 
innerlig naturuppfattning. A. utövade stort 
inflytande på det dusseldorfska landskaps- 
måleriet vid ISOO-talets mitt, alltså även på 
svenska målare (jfr Dusseldorfsko- 
lan). Se Voss, »A. A.» (1896). 

A'chenbach, Oswald, tysk målare (1S27 — 
1905), broder till föreg., prof. i Diisseldorf. 
Målade huvudsakligen italienska landskap och 
folklivsbilder i en målerisk stil med kraftig 
kolorit. Hans tavlor berömdes för anslående 
komposition, skicklig behandling och effekt- 
full ljusverkan. 

A'chensee [-zé], alpsjö i n. ö. Tyrolen, Öster- 
rike. 920 m över havet. De omgivande ber- 
gen stupa brant ned i sjön och nå med sina 
toppar över 2,000 m. Genom floden Achen 
avflyter A. till Isar. 

A'chenwall, Gottfried, tysk statistiker 
(1719 — 72), professor i juridik i Göttingen. 
Blev »statistikens fader», i det att han var 
den förste, som gav vetenskapen dess namn 
och en självständig ställning samt sökte av- 
skilja den från närbesläktade vetenskaper. 
Se vidare Statistik. 

A'cheron, »suckarnas flod», flod i Epirus. 
rinner genom Acherusiasjön och faller ut i 
Joniska havet. Dess dyiga vatten, ödsliga 
klippstränder och osunda avdunstningar kom- 
mo troligen grekerna att överflytta dess 
namn på en av underjordens floder. Även 
dess biflod Kokytos (»jämmerns flod») har 
gemensamt namn med en av underjordens 
floder. — Sagan omtalar, att Acheron, son 
till Helios (solen) och Gaia (jorden), läskade 
titanerna med vatten under deras strid med 
gudarna och att han därför av Zeus förvand- 
lades till en smutsig flod och förvisades till 
underjorden. 

Achero'ntia a'tropos, en svärmarefjäril, kal- 
lad dödskallefjäril (se d. o.) . 

Acheson [ä'tjisan], Edward Goodrich, 
amerik. uppfinnare (f. 1856), assistent hos 
Edison 1880 — 81. Har uppfunnit bl. a. en 
bergborrmaskin, en dynamomaskin (liknande 
Siemens’), karborundum (se d. o.), siloxicon 
(1903; en blandning av kol, kisel och syre) 
och konstgjord grafit (se A c h e s o n-g r a- 
fit). Om de av A. uppfunna grafitsmörj- 
medlen se Smörjmedel. 

Acheson-grafit [äTJisan-] , konstgjord grafit, 
erhålles genom upphettning av koks eller an- 
tracit i elektrisk ugn. Kolsubstansen blir här- 
vid »grafiterad», medan askbeståndsdelarna, 
speciellt kiselsyra, vid den höga temperaturen 
till större delen förflyktigas. A. har god elekt- 
risk ledningsförmåga och är motståndskraftig 
mot kemisk inverkan. Användes därför som 
anodmaterial (se d. o.) vid elektrolys av 
alkaliklorider och en del andra liknande 
elektrokemiska processer. E — t N — n. 

Aehilléa, lat. namnet på röl lekslä k- 
t e t (se d. o.) . 

AchilleFon, S e Korfu. 

I. 4 


99 


Achilles — Acidos 


100 


AchiTles, se A k i 1 1 e s. 

Achill island [ä'kil ai'land] el. E a g 1 e is- 
land, största ön på Irlands västkust, inom 
grevsk. Mayo, från vars fastland den skiljes 
genom Achillsundet. 

Aehimenes, växtsläkte, hörande till fam. 
Gesneraceae. De omkring 25 arterna före- 
komma i tropiska Amerika oeh utmärka sig 
genom mångfärgade, ganska stora blommor 
samt mjukulliga blad. De övervintra medelst 
underjordiska stamknölar. — Flera bland dem 
utgöra de förnämsta prydnaderna i våra varm- 
hus. En av de äldsta i kultur är A. grandi- 
flora, som förekommer under talrika, mest till 
blomfärgen olika raser. 

Achla't, A k h 1 a t, stad i turk. Armenien 
vid Vansjöns n. v. strand; 4,000 inv. A:s 
gamla namn var Kelat. Under medeltiden 
var det residens för Armeniens konung och 
skall då ha haft över 200,000 inv. Förstördes 
1226 av Djelal Eddin schah och 1244 genom en 
jordbävning. 

A'chmed, se A h m e d. 

Achmi'm, A k h m y m, stad på högra Nil- 
stranden i Övre Egypten; 24,000 inv., varav 
många kopter. Handel och bomullsväverier. 
Ars vävnader voro redan i forntiden berömda. 
Staden bar då namnet Chemmis el., på grek,, 
Panopolis. 

a. Chr. och a. Chr. n., förkortningar av 
a'nte Chri' stum nätum, lat., före Kristi födelse. 

Achrélius, A c r e 1 i u s, en gammal präst- 
släkt från Österåker i Roslagen, där dess 
stamfar, Ericus OlaiHelsingius (1507 
— 91), var kyrkoherde. Hans barn bildade 
namnet efter en del av sockennamnet (åker, 
lat. ager ). Han var farfars farfar till 1) Da- 
niel Achrelius, 2) Israel Acrelius och dennes 
broder Olof af Acrel samt 3) Fr. Akrel (se 
alla dessa) . 

Achrelius, Daniel, finl. förf. (1644 — 92). 
Var en mångfrestande man på vitt skilda om- 
råden. Han var nämligen icke blott professor 
i vältalighet i Åbo och akademiens mest fram- 
stående talare på sin tid utan ock en mycket 
produktiv och oförskräckt vitterlekare samt 
naturvetenskapligt intresserad. Hans stora 
arbete »Contemplationes mundi» (betraktel- 
ser över världen) , som anslöt sig till den då- 
tida filosofen A. Kirchers läror, beredde natur- 
vetenskaperna insteg och fotfäste i Finland 
men inledde honom i strid med flera av hans 
ämbetsbröder. 

Achrénius, Abraham, finl. präst (1706 — 
69), slottspredikant i Åbo och från 1753 pas- 
tor i Nousis. G-jorde sig högt aktad för sitt 
varma nit för sina medmänniskors väl och 
för utbredning av en levande gudsfruktan. 
Han har författat omkr. 200 finska andliga 
sånger, vilka, mest i form av s. k. arkkivei- 
suja (visark), blivit spridda i tusental kring 
Finlands bygder och ännu utgöra en kär upp- 
byggelseläsning i mången finsk stuga. 

AchröPa grise'lla, lat. namnet på det mindre 
vaxmottet (se d. o.). 


Achté, Emmy, f. Strömer, finl. sång- 
erska (f. 1850), mor till Aino Ackté och Irma 
Tervani (se dessa). Var elev. av fru Sten- 
hammar i Stockholm och Masset och blev, då 
K. Bergbom (se denne) 1873 sökte grundlägga 
en finsk opera, genom sin vackra mezzosopran 
och dramatiska begåvning operaf öretagels 
främsta stöd under hela dess fortvaro (till 
1877). Hennes huvudroller ha varit Valentine 
i »Ilugenotterna», Leonore och Azucena i 
»Trubaduren», Fidelio, Lucrezia och Judinnan. 
Är sedan flera år verksam som lärarinna i 
sång och plastik. 

Äehty'rka, S e A h t y r k a. 

Achureh [äTJotfl, Janet, eng. skådespe- 
lerska (1864 — 1916). Var den första (1889) 
engelska Nora i Ibsens »Dockhem» och gjorde 
sedan med sin man, Ch. Carrington, en världs- 
turné med samma stycke, varvid Ibsen mång- 
enstädes för första gången spelades på engels- 
ka. Bland andra roller: Rita Allmers i »Lille 
Eyolf», Ellida i »Frun från havet», Desdemona. 
drottningen i »Hamlet», lady Teazle i »Tadel - 
skolan», Kleopatra i »Antonius och Kleo- 
patra», Candida (Shaw). 

Acid-albuminät, S e A 1 b u m i n a t. 

Aeidifiering, surgörning av en lösning ge- 
nom tillsats av en syra. - — - Ett inom stearin - 
tillverkningen använt arbetsförfarande (se 
Stearin). 

AcidimetrI, se Analys, kemisk. 

Aciditét, en lösnings surhetsgrad eller v ä- 
tejonkoncentration (sed. o.) . 

Acidol [-dåT], betainklorhydrat (se B e 
ta in), ett vitt pulver, som i vatten avsp.jäl- 
kar saltsyra. Det ges i dos av 0,5 g vid mål- 
tiderna mot brist på saltsyra i magsaften. 

Acidos [-då's], en av Naunyn (se denne) in- 
förd beteckning för en förgiftning genom 
syrebildning i kroppen. Den vanligaste for- 
men av a. beror på /J-o xismörsyra, som 
förekommer i urinen vid mera framskridna 
fall av sockersjuka (se d. o.) och som 
anses vara orsaken till den dvala, coma diabe- 
ticum, med vilken denna sjukdom vanligen 
ändar (Stadelmann 1883, Minkowski 1884). 
Det intressanta är, att denna syra uppträder 
i urinen även hos fullt friska personer vid 
bristande tillförsel av kolhydrat, särskilt om 
samtidigt kroppens glykogenförråd (se G 1 y- 
k o g e n) förbrukas genom ansträngande mus- 
kelarbete. En frisk person kan sålunda ge- 
nom några, dagars ensidig fettkost bringas att 
utsöndra den ifrågavarande syran i lika stora 
mängder (ända till 40 g per dag) som en pa- 
tient med sockersjuka, då slutstadiet är i an- 
nalkande (Landegren 1910). Den förre lider av 
kolhydrathunger, den senare saknar förmågan 
att omsätta de tillförda kolhydraten. I båda 
fallen omöjliggöres förbränningen av /boxi- 
smörsyra, vilken normalt bildas i kroppen 
som ett mellanstadium vid förbränningen av 
fettsyror ävensom av vissa av äggvitans s. k. 
byggnadsstenar. Mot den omedelbara verkan 
av syran förfogar kroppen över ett skydds- 


101 


Acidum— Ackermann 


102 


medel: neutralisation med ammoniak. Aci- 
dosen åtföljes sålunda alltid av en stegring av 
urinens ammoniakmängd. Efterliknande den- 
na naturens skyddsåtgärd brukar man giva 
stora doser bikarbonat vid hotande coma dia- 
beticum. Själva sjukdomsprocessen påverkas 
emellertid ej härav. En del av ^-oxismör- 
syran övergår i kroppen till acetättik- 
8 y r a, som ger urinen en lukt av frukt, 
och denna klyves i sin ordning i kolsyra och 
aceton, som utsöndras dels med urinen, dels 
genom lungorna och därvid ger upphov till 
den egendomliga lukt, som patienter med soc- 
kersjuka sprida omkring sig. De nu avhand- 
lade tre kropparna bruka i ämnesomsätt- 
ningsläran sammanfattas under beteckningen 
acetonkroppar. I sammanhang härmed 
talar man om acetonuri eller ketonuri, 
ett uttryck, som praktiskt taget sammanfaller 
med acidos. Ifrågavarande tillstånd iakttages 
även efter sövning med eter eller kloroform. 

J. E. J— n. 

A'cidum, förk. A c i d., lat. namnet på syra. 
— A. acéticum, ättiksyra ; a. arsenicösum, arse- 
niksyrlighet; o. benzöicum, benzoesyra; a. böri- 
cum, borsyra; a. citricum, citronsyra; a. gallo - 
ta'nnicum, garvsyra; a. hydrochlorätum, salt- 
syra; a. nltricum, salpetersyra; o. phosphöri- 
cum, fosforsyra; a. sulphuricum, svavelsyra; 
o. tartäricum, vinsyra m. fl. 



»Lilla segelsällskapet.» Oljemålning av J. A. G. Acke. 


Acipe'nser sturio, lat. namnet på s t ö r (se d. o.) 
Acireale [a't $irea'le], stad på Siciliens ö. 
kust, i prov. Catania, nära floden Acis myn- 
ning; byggt på lavamassor vid foten av ber- 


get Etna. 36,100 inv. Är på grund av sina 
varma källor en mycket besökt vinterkurort. 
Tillverkning av silkes-, linne- och bomulls- 
varor, lergods, smides- och filigransarbeten. 
Biskopssäte. Nära stranden invid staden ligga 
sju basaltklippor, S c ogli dei Ciclopi 
(Cyklopöarna), med den s. k. »Polyfemos’ håla». 

Å cire pcrdue [a slr perdy'], fr., brousgjut- 
ningsmetod med användande av noggrant ut- 
formad vaxmodell, som före gjutn ingen smältes 
bort. Se G j u t ii i n g. 

Acka, se A k k a. 

Ackadiska språket, se A k k a d. 

Acke, Johan Axel Gustav (intill 
1904 Andersson), målare och etsare (f. 
1859 7 / 4 ), son till botanisten prof. N. J. An- 
dersson och svärson till Z. Topelius. Målade i 
yngre år realistiska 
genrebilder ur folk- 
livet, ofta med mo- 
tiv från Åland, och 
övergick under 1890- 
talet till dekorativa 
kompositioner med 
fantastiskt, gärna 
symboliskt innehåll. 

Har bl. a. ägnat sig 
åt konstnärlig inred- 
ning och dekoration 
av interiörer, varvid 
han ej sällan använt 
relieffriser med sym- 
boliskt bildinnehåll. 

En naiv, älskvärd och originell fantasi visar 
sig i dessa arbeten såväl som i hans illustratio- 
ner (till bl. a. Z. Topelius’ »Läsning för barn», 
1902 — 03). Han har målat åtskilliga porträtt 
och, i synnerhet på senare tid, landskap, ma- 
riner och nakna figurer i fri luft. Därjämte 
har han också utfört arbeten i stuck, varav 
några för Stockholms stadshus. H. W — n. 

Ackermann, Konrad Ernst, tysk skåde- 
spelare (1712 — 71). Var själv en framstående 
komiker och blev en av den tyska scenens 
grundläggare både genom sitt berömda re- 
sande sällskap (sedan 1751) och genom upp- 
rättandet av en stående teater i Hamburg 
1765. Han ledde densamma till sin död med 
undantag av åren 1767 — 68, då den var över- 
låten till ett privatkonsortium, vid vilket 
blev knuten Lessing, som då utgav sin be- 
tydelsefulla teatertidning »Ilamburgische Dra- 
maturgie». Vid A:s sällskap glänste grundläg- 
garna av den tyska skådespelarkonsten, Kon- 
rad Ekhoff o. F. L. Schröder (se dessa). Litt. : 
K. Mantzius, »Skuespilkunstens historie», V. 

Ackermann, Sophie Charlotte, tysk 
skådespelerska (1714 — 92), g. m. föreg. Var 
en förträfflig skådespelerska i patetiskt tra- 
giska och fint komiska roller och en ännu för- 
träffligare direktris och instruktris med prak- 
tisk affärsblick, klok och energisk. I sitt 
första giftermål med en försupen organist i 
Berlin var hon moder till konstnären F. L 




103 


Ack ja — Ackord 


104 


Schröder, och med A. hade hon två döttrar, 
också skådespelerskor. 

A'ekja el. A k j a, gammal svensk benäm- 
ning på lapparnas åksläde. Se Pulka. 

Acklamation, ljudligt bifallsrop, allmän bi- 
fallsyttring (tillbett förslag e. d.). — Med a. 
antaga ett förslag, d. v. s. utan motsägelse 
och utan omröstning. 

Acklimatisera, vänja (växt, djur el. männi- 
ska) vid ett främmande luftstreck; göra -hem- 
mastadd i ett annat land, ortvänja, anpassa. 
Subst . : Acklimatisering. 

Acklinga, socken i ö. Västergötland, v. om 
Tidaholm; Vartofta härad, Skaraborgs län. 
26,30 kvkm, 456 inv. (1923). Skogrik jord- 
brukssocken; 864 har åker. Belägen på ur- 
bergsslätten v. om Tidan och genomfluten av 
Ösan. Ingår i Tidaholms, A:s, Agnetorps och 
Baitaks pastorat i Skara stift, Kåkinds kontr. 

Ackola'd, dubbning till riddare genom ett 
lätt slag på skuldran med flata svärdsklingan. 

Ackommodatiön. i. Anpassning, lämpande 
efter tid och omständigheter, efter annans 
bekvämlighet el. uppfattningsförmåga. 

2. Ögats förmåga att inställa sig för seende 
på olika avstånd. Ögat säges vara inställt 
för ett visst avstånd, om strålar, utgående 
från en punkt på det ifrågavarande avstån- 
det, efter brytning i ögonmedierna träffas i 
en punkt på näthinnan. Den närmaste, 
resp. mest avlägsna, punkt, för vilken ögat 
kan inställa sig, kallas närpunkt, resp. 
fj ärrpunkt. Avståndet mellan dessa 
punkter kallas ögats ackommodations- 
område. Inställningen för närseende är 
förenad med en viss ansträngning. Vid full- 
ständig ackonimodät i onsvila är ögat 
inställt för sin fjärrpunkt. Inställningen 
åstadkommes genom en formförändring av 
linsen, varigenom ögats brytkraft ändras 
(Ilelmholtz 1853). Den tillökning i brytkraft, 
som motsvarar ögats inställning från fjärr- 
punkt till närpunkt, kallns ackommoda- 
tionsvidd och uttryckas i samma mått 
(dioptrier), som användes tör att angiva styr- 
kan av linser Linsens förändring vid ackom- 
modation består däri, att ytorna, i synnerhet 
den främre, bliva buktigare och att tjock- 
leken ökas. Dessutom äger en förskjutning 
av de olika starkt ljusbrytande lagren inuti 
linsen rum (Gullstrand 1908). Förändringen 
åstadkommes genom ciliarmuskelns kontrak- 
tion, som medför en avslappning av den band- 
apparat, zonula Zinnii, som håller linsen i 
dess läge. Inställningen för närseende åt- 
följes av en sammandragning av pupillen samt 
av en inåtvridning av ögonkloten. Ända 
från barndomen avtager ackommodationsvid- 
den, d. v. s. flyttar sig ögats närpunkt allt 
längre bort (jfr Långsynthet, Prespy- 
opi). Linsens avlägsnande ur ögat medför 
förlust av ackommodationen och i samman- 
hang därmed för den icke närsynte förlust av 
förmågan att se tydligt på nära håll. Likaså 
går ackommodationen förlorad vid förlam- 


ning av ciliarmuskeln eller dess nerv, en gren 
av nervus ocuiomotorius (se II j ä r n n e r- 
ver). En sådan förlamning uppstår genom 
verkan av gifter, såsom atropin, eller såsom 
följd av vissa sjukdomar, t. ex. difteri. 

J. E. J — n. 

Ackommodationsobligation, en förbindelse, 
varigenom man skenbart överlåter sin egen- 
dom till en annan, för att denne med hjälp 
av förbindelsen må kunna låna penningar. 

Ackommodationsväxel, en växel, som icke 
grundar sig på en verklig affärstransaktion 
utan endast utställes för anskaffande av pen- 
ningar. 

Ackommodéra, anpassa. 

Ackompanjatör, f em . -t r i s, person, som ut- 
för ett ackompanjemang. 

Ackompanjera, med instrument beledsaga 
sång eller en instrumental solostämma (hu- 
vudstämma) . Subst. : Ackompanjemang. 

Acko'rd, överensstämmelse; avtal; beting, 
entreprenad, i motsats till arbete för dag- el- 
ler timlön. Se följ. speciella betydelser: 

1. Överenskommelse mellan en gäldenär och 
hans borgenärer om efterskänkande av en del 
av deras fordringar mot återstodens betalning 
enligt särskilt fastställda grunder eller om 
anstånd med betalningen. I regel är sådan 
överenskommelse bindande endast emot borge- 
när, som godkänt densamma. Dock kan i vissa 
fall, under medverkan av myndighet, överens- 
kommelsen bliva förbindande även för borge- 
när, som icke godkänt den. Är gäldenären 
försatt i konkurs, kan ackord bliva gällande 
mot alla icke förmånsberättigade borgenärer, 
vare sig de ha bevakat sina fordringar eller ej, 
även om ackordet antages blott av ett flertal 
av de bevakande, såvida det godkännes av dom- 
stol, Detta kallas tvängsackord. Förslag därom 
kan ingivas av gäldenären när som helst un- 
der konkursen, dock ej efter utfärdad kun- 
görelse om slututdelning. Förslaget skall 
prövas å borgenärssammanträde, där i prin- 
cip rösträtt tillkommer varje icke förmåns- 
berättigad borgenär. Man har sökt bereda 
tillfälle för alla borgenärer, vilkas intressen 
kunna komma att beröras av ackordet, att 
deltaga i omröstningen men dock förhindra, 
att vid bestämmande av omröstningens resul- 
tat andra fordringar räknas än de, som fak- 
tiskt därav beröras. För ackordets giltighet 
fordras, att antingen alla tillstädesvarande 
borgenärer förenat sig om förslaget och de 
tillika bevakat 2 /3 av sammanlagda beloppet 
av i konkursen bevakade fordringar, vilka 
gälla vid bestämmandet av omröstningsresul- 
tatet, eller ock 4 /s av de närvarande borge- 
närerna bifallit förslaget och de tillika be- 
vakat 4 /s av nämnda belopp. Ackordet måste 
åt alla borgenärer, som ej uttryckligen för- 
klarat sig ändock vara nöjda, giva minst 50 
procent av fordringsbeloppet att betalas inom 
1 år efter fastställandet. Se konkurslagen 
1921 kap. 7. — Även utan att gäldenären är 
i konkurs, kan tvängsackord komma till stånd. 


Ackordera — Aekuschörsgroda 


105 

Detta sker genom s. k ackordsförhandling 
enl. lagen om ackordsförhandling utan kon- 
kurs 1921. 

2. Ett förr brukligt, genom hävd uppkom- 

met sätt att förvärva en befattning genom 
att köpa den av innehavaren. 1 fråga om 
civila befattningar blev a. -väsendet aldrig ut- 
tryckligen legaliserat. Det förekom dock så 
mycket, i synnerhet inom landsstaten, att 
särskilda åtgärder mot detsamma vidtogos. 
För de flesta militära befattningar såväl inom 
den indelta som den värvade armén blevo 
ackorden genom utfärdade författningar form 
ligen erkända. A. -väsendet inom armén av 
skaffades genom bestämmelser om amortering 
av ackorden av 17 aug. 1833. Se I. Myrberg, 
»Bidrag till tjänsteackordens historia i vårt 
land» i tidskr. »Från svenska statsförvalt- 
ningen», 1922. Ldht. 

3. Samklang av toner, som kunna ordnas 
till terser. Den ton, från vilken ackordet kan 
ordnas tersvis uppåt, kallas grundton. Ackor- 
den förekomma med två, tre eller fyra sam- 
klingande terser: 



Grundackord med två, tre eller fyra samklingande 
terser. 


Första ackordet härovan, som består av tre 
toner (c — e — g), kallas treklang. Det andra 
ackordet, som har fyra toner (c — e — g — b), 
kallas fyrklang eller septimackord. Det tredje, 
som har fem toner (c — e — g — b — d), kallas 
nonackord (femklang). Ackorden sägas få 
olika »lägen», då grundtonen blir oförändrad 
men någon av de övriga intervallerna ryckes 
upp en oktav högre. Om t. ex. i treklangen, 
vars grundton fördubblats, oktavtonen ligger 
överst, har ackordet oktavläge; om tersen 
överst: tersläge; om kvinten överst: kvint- 
läge. I notexempel sålunda: 


Oktavläg®, tersläge, kvlntlfige. 



Treklang i olika lägen. 


Då grundtonen såsom i ovanstående exem- 
pel ligger lägst, är ackordet ett grundackord. 
Om åter grundtonen ryckes upp, blir ackor- 
det »omvänt», t. ex. e — g — c, som är ett s. k. 
sextackord, och g — c — é, som är ett s. k. kvart- 
sextackord (se d. o.). H. G — t. 

Ackordera, träffa avtal, underhandla. 

Ackordsamortering, se Ackord 2. 

Ackreditera, befullmäktiga, t. ex. ett sän- 
debud (ackrediterad minister); öppna kredit för 
någon hos en firma el. person. Vara väl ackre- 
diterad hos någon (ha gott anseende hos någon, 
ha någons förtroende). 

Ackté, Aino, finländsk sångerska (f. 1876), 
dotter till E. Achté. Studerade från 1894 
vid konservatoriet i Paris, debuterade på 


106 

Stora operan därstädes 1897 med stor fram- 
gång som Margareta i »Faust» och var i sex 
år anställd vid denna scen, där hon i kul- 
tiverad, särskilt 
sångligt förtjusande 
fransk divastil även 
framställde Julia, 

Elisabeth i »Tann- 
häuser» och Elsa i 
»Lohengrin». Har 
senare gästspelat på 
en mängd europeis- 
ka scener och även 
framträtt som kon- 
sertsångerska. På 
Stockholmsoperan 
gästspelade hon förs- 
ta gången hösten 
1903, då hon upp- 
trädde i ovannämnda partier, samt 1908 och 
1915, då hon som Salome, Tosca och Thais vi- 
sade ett i ökad grad raffinerat och artificiellt 
spelsätt. G. m. 1) 1901 senare ministern 
Heikki Benvall (skilsmässa) och 2) 1919 ge- 
neral Bruno Jalander. H. G — t. 

Ackumulatiönsterrass, se Terrass. 

Ackumulativ utdelning, en preferensaktie- 
ägare uti ett a.-b:s stiftelseurkund tillför- 
säkrad form för utdelning. Den består däri, 
att i den händelse vinsten under något år ej 
räcker till för den preferensaktieägarna till- 
kommande utdelningen, det felande beloppet 
för deras räkning skall avsättas av komman- 
de årsvinster, förrän utdelning får ske till 
stamaktieägarna. 

Ackumulator, teknisk anordning för att upp- 
samla och förvara olika former av energi. Se 
vidare Elektrisk ackumulator, Gas- 
ackumulator och Ångackumulator. 

Ackumulera, samla i hög, hopa, uppstapla, 
öka. — Subst . : Ackumulation, samlande, 
hopande. 

Ackurät, noggrann, omsorgsfull, ordentlig, 
punktlig; adv . : precis, alldeles. 

Ackurate'ss, noggrannhet, punktlighet. 

A'ckusativ, se Kasus. 

Ackusatörisk process, se Brottmål s- 
process. 

Ackuschör, konstförfaret manligt biträde 
vid förlossning. I Sverige anlitas manlig 
hjälp, i sådant fall alltid en läkare, vanligen 
endast vid svårare förlossningsfall ; de allra 
flesta förlossningar anförtros åt examinerade 
kvinnliga biträden (se Barnmorska). 

Ackuscliörsgroda, A'lytes obste'tricans kallas 
en groda, som lever på Pyreneiska halvön, i 
Frankrike, Tyskland samt delar av Schweiz 
och Belgien. Den hör, jämte bl. a. kloc k- 
grodan, till familjen Discoglossidae (se 
Groddjur). Ackuschörsgrodan är ett litet 
paddlikt djur av högst 5 cm längd. Färgen 
varierar, i allmänhet är den på gråblå botten 
tecknad med mörkare fläckar. Parningen sker 
på land, och hanen virar under densamma 




107 


Ackuschörska — Acontius 


108 



rommen kring sina bakben. På detta sätt för 
han äggen med sig, tills tiden för kläckningen 
är inne, då han beger sig i vatten, där lar- 
verna börja sitt fria liv. Detta egendomliga 
slag av yngelvård har givit djuret dess 
svenska namn. Rend. 

Ackuschörska, se Barnmorska. 

Ackvisitiön, förvärv. — Ackvisitions- 
katalog, katalog, som upptager böcker i 
den ordning, vari de förvärvas. 

Ackvisitör, användes i affärsspråket för att 
beteckna den, som anskaffar kunder, försäk- 
ringstagare, annonsörer etc. 

Acland [ä'kland], Francis D y k e, eng. 
politiker (f. 1874). Liberal underhusmedlem 
sedan 1906, innehade han 1908 — 16 flera be- 
fattningar i ministeriet och var bl. a. under- 
statssekreterare i utrikesdep. Han avgick med 
Asquith och tillhörde det fåtal av dennes an- 
hängare, som återvaldes 1918. 

A^öka, se A s o k a. 

Acollas [akåla'], É m i 1 e, fransk rättslärd 
(1826 — 91). Ivrig socialist, blev A. för sitt 
mycket bemärkta uppträdande vid Internatio- 
nalens kongress i Geneve 1866 dömd till ett 
års fängelse. Han blev senare jur. professor i 
Bern men utnämndes av Pariskommunen 1871 
till dekanus för juridiska fakulteten i Paris. 
1880 blev han generalinspektör över fängel- 
serna. Sin radikalt demokratiska uppfatt- 
ning av rättslivet och dess normer har han 
framlagt i flera välskrivna arbeten, bl. a. 
»Manuel du droit civil» (1869) och »Les droits 
du peuple» (1875). 

Aconeagua [akåQka'g&)a], Amerikas högsta 
berg; 7,021 m ö. h. Det reser sig bland de 
chilenska Anderna i argentinska prov. Men- 
doza vid gränsen till Chile, n. ö. om Santiago. 
A. är en gammal, slocknad vulkan. Invid A. 
går, på 3,960 m höjd, Cumbre- el. Uspallata- 
passet. Själva bergmassivet genomskäres här 
av Transandinska järnvägen (se d. o.). A:s 
topp bestegs f. ggn 1897 av den fitzgeraldska 
expeditionens ledare Zurbriggen och geologen 
Viues. A. avbildas på planschen vid art. An- 
derna. 

Aconeagua [akåQka'ga>a], provins i mel- 
lersta Chile. 14,210 kvkm, 132,165 inv. (1920). 
Huvudstad är San Felipe. Anderna nå här 
2,000 — 3,000 m ; landet vattnas av små floder 


och lämpar sig utmärkt för åkerbruk och bo- 
skapsskötsel. Vin- och fruktodlingen står högt. 
Den viktigaste mineralförekomsten är koppar; 
även guld, silver, järn, mangan m. m. finnas. 

A condition [a kådisia'] el. A kondi- 
tion, villkorligt; med villkor att mottagna 
varor (t. ex. böcker) få återlämnas, om de icke 
inom en viss tid kunnat av kommissionären 
försäljas. 

Aconitum, lat. namnet på stormhatt- 
släktet (se d. o.). 

Aco'ntius, J a c o b u s, it. Giacomo Aconcio, 
italiensk humanist (omkr. 1500 — omkr. 1566). 
Tillhörde de humanister, som vunnos för lu- 
terdomen och som vid den påvliga inkvisi- 
tionens upprättande 1540 måste fly från Ita- 
lien. Han kom slutligen till London (1561 — 
65) och påverkades där av Sebastian Franck» 
och (löparnas spiritualism samt vände sig som 
Servet, Castellio och andra romanska humanis- 
ter-protestanter särskilt mot intoleransen även 
inom protestantismen. Men han nådde långt 
över dem alla i betydelse. Sina tankar ned 
lade han i boken »Stratagemata Satanae» (Sa 
tans illistiga försåt; både lat. o. fr. edition, 
Basel 1565), vilken först nyligen blivit mera 
observerad men som visat sig höra till det 
nyare andelivets inflytelserikaste böcker. A. 
stod närmast Luther och behöll den grundläg- 
gande luterska läran om rättfärdiggörelsen. 
Men han vände sig mot hela det för katolicis- 
men och gammalprotestantismen gemensamma 
tvångskyrkosystemet: kyrkan som nödvändig 
frälsningsanstalt och en given lärokomplex 
som nödvändig för saligheten, och gjorde där- 
vid den för framtiden så viktiga skillnaden 
mellan det väsentliga och det oväsentliga i 
kristendomen. Det väsentliga, de få grund- 
läggande och eviga sanningarna, äro alla av 
praktisk art och röra omedelbart vår fräls- 
ning. Kristendomens utanverk äro dogmerna, 
mänskliga försök till tolkning av bibeln. Det 
är Satans list, att han ingivit de kristna upp- 
fattningen av dessa olika dogmer, skiljoläror 
som objektiva sanningar, nödvändiga för fräls- 
ningen, och så hetsat kyrka och sekter till blo- 
diga förföljelser mot varandra. Den evange- 
liska reformationen har ock släpat med sådant, 
som blott vore människofunder, och gjort det 
till Guds ord. Dess uppgift är nu att åter 
bringa en rätt insikt om kristendomens väsen 
och om dogmernas historiska karaktär och re- 
lativitet samt att därmed taga bort all tvångs- 
inakt i trossaker. Sanningen kan bestå blott 
genom övertygelse- och yttrandefrihet. Tros- 
tyranniet kan emellertid ej uppryckas med 
rötterna, förrän man gör slut på teologernas 
herravälde i kyrkorna och återinför alla 
kristnas fria profetia. Den sönderbrutna 
kristenheten skall då åter närma sig idealet 
om en enhet därigenom, att varje grupp inom 
densamma blir medveten om att den blott har 
en del av sanningen och att alla sträva hän 
mot samma mål. 


109 


A conto — Acrel 


110 


A : s bok kom på Tridentkonsiliets index. 
Den och med den hans tankar fingo omedelbart 
stor spridning och inflytande. Socinianismen 
lånade direkt från honom åtskillnaden mellan 
väsentliga och oväsentliga läror. I Holland, 
där han infördes av Coornheert, påverkade han 
Coolhaes, Arminius, Hugo Grotius (som stun- 
dom ordagrant avskriver honom), Uytenbo- 
gaert m. fl. och hela den holländska kalvinska 
religionsutvecklingen under 1600-talet. Men 
även Tyskland (Johann Arndt, Calixtus och i 
sinom tid både pietism och upplysning), Polen 
(Comenius) och Sverige kommo under infly- 
tande av honom. Johannes Matthiae, som hade 
studerat i Holland och betydde så mycket för 
Gustav II Adolfs och Karl X Gustavs tole- 
rans, citerar direkt A. Sitt största inflytande 
fick dock A. i England under de första stu- 
artarnas tid genom förmedling av puritanen 
Amesius, Casaubon, de moderata episkopa- 
lerna i lord Falklands krets samt uppbyggelse- 
förf. Jeremy Taylor. Även i independentismen 
satte A. spår. Det var den radikale indepen- 
denten John Goodwin, som översatte A. och 
som gjorde den fulla religionsfrihetens krav 
till det för independentismen särskiljande 
från alla andra riktningar i England (»A 
reply», 1647). I viss mån går ock A. igen i 
('romwells kyrkoordning 1657. På A. byggde 
skotten Duraeus sin även till Sverige ut- 
sträckta verksamhet. Hj. H— t.* 

A eo'nto el. A konto, på avräkning, på 
löpande räkning. Ställa, skriva a conto, upp- 
föra en mottagen betalning (penningar, växel, 
varor) på löpande räkning. Jfr Konto. 

A'corus ca'lamus, lat. namnet på kalmus- 
rot (se d. o.). 

Aco'sta, Gabriel el. U r i e 1, portugi- 
sisk ädling av judisk börd (omkr. 1590 — 1647). 
Var uppfostrad i katolicismen men övergick 
i Nederländerna till judendomen. A. kom 
dock snart genom sina frisinnade åskåd- 
ningar i strid även med dess officiella re- 
presentanter, blev anklagad för ateism, för- 
lorade sin egendom, misshandlades och bann- 
lystes. 15 år därefter upptogs han åter 
som medlem av synagogan men först efter 
en skymflig botgöring. Förbittrad och för- 
tvivlad sköt han sig. Hans självbiografi 
finns utgiven, och Gutzkow har gjort honom 
till hjälten i sin tragedi »Uriel Å.» (uppförd 
även i Sverige). 

A co'sti el. C o s t i, it., liandelsterm : där, 
på er ort, på den plats, dit brevet är ställt. 

Acqui [a'kcoi], stad i n. Italien, prov. Ales- 
sandria, n. v. om Genua, 16,500 inv. Är även 
av svenskar mycket besökt för sina heta sva- 
velkällor (upp till 75° C). Ischias, reumatism 
och gikt behandlas företrädesvis. I A. finnas 
en gotisk katedral och ett gammalt slott. 
Silkes- och vinodling. 

Acquit faki'], första stöten, genom vilken 
en biljardspelare utlägger sin boll för med- 
spelaren. — Per el. pour a., handelsterm : 
ss. kvitto, betalt (på växlar, räkningar). 


Aeraea, lat. namnet på ett dagfjärilssläkte, 
tillhörande familjen X ymphulidac, vars arter 
äro försedda med s. k. varningsfärger 
(se d. o. och Mimicry). 

Acränia, Leptoca rd ia el. R ö r h j ä r 
tan, den lägsta avdelningen inom ryggrads 
djuren. Se vidare Lansettfiskar. 

Acre [eTka], Acre of land [av ländj. 
eng. och nordamerik. ytmått, motsvarar 0,404C7 
hektar. — 1 acre = 4,840 kvadratyards = 4 
roods. 100 acres = 1 hide. 

Acre, S:tJeand’[sä da'kr], se A k k a. 

A'cre el. A q u i r y, flod i Brasilien. Upp- 
rinner på gränsen till Bolivia och flyter in i 
Purus, biflod till Amasonfloden. Segelbar 
ung. 480 km. 

A. -territoriet (180,000 kvkm, 104,436 
inv., 1920), på gränsen till Bolivia, är rikt på 
stora kautschukskogar. Var i början på 1900- 
talet föremål för häftiga tvister mellan Bo- 
livia och Brasilien, vilka utjämnades där- 
igenom, att Brasilien 1903 köpte territoriet 
för 2 mill. pd. 

Acre'l, släkt, se Achrelius. Olof af 
Acrel hette före adlandet 1780 endast Acrel. 

Acre'1, Johan Gustav, läkare (1741 — 
1801). Upptogs som eget barn av farbro- 
dern, Olof af A., som för att utröna hans 
fallenhet för läkaryrket ålade honom att re- 
dan som 13-årig dagligen övervara förbind- 
ningar och operationer på lasarettet. Han 
blev regementsfältskär i Malmö 1763, med. 
adjunkt i Uppsala 1767 samt 1784 e. o. med. 
professor och 1788 innehavare av professuren 
i praktisk medicin. Han var känd för grund- 
lig lärdom och skarpsinnigt omdöme samt åt- 
njöt mycket stort europeiskt anseende. 

Acre'l, Olof af, läkare (1717 2«Vn— 1806 
28 /5), broder till I. Acrelius. Studerade någon 
tid i Uppsala men drevs av sin brinnande håg 
för läkarkonsten och särskilt för kirurgien att 
efter den tidens bruk genom enskild undervis- 
ning och inackordering hos någon mera ansedd 
fältskär söka inhämta den första kirurgiska 
underbyggnaden samt kunde redan vid 21 års 
ålder vikariera som stadskirurg i Stockholm. 
Ett rikare fält för hans verksamhet och stu- 
dier öppnade sig emellertid genom en 1740 
anträdd utländsk resa och särskilt genom 
anställning 1743 — 44 såsom överfältskär vid 
franska arméns överfyllda sjukhus under 
österrikiska tronföljdskriget. Efter hem- 
komsten 1744 blev han efter avlagda examina 
led. av Kirurgiska societeten i Stockholm och 
snart en av stadens mest anlitade läkare. Hans 
1745 utgivna skrift »Om friska sårs egenska- 
per» är icke allenast den första svenska veten- 
skapliga avhandlingen i kirurgi utan ock enl. 
den berömde Haller (se denne) den då fullkom- 
ligaste i sitt ämne. Hans inträdestal 1746 i 
Vetenskapsakademien om sättet att inrätta 
och underhålla ett lasarett gav anledning till 
det 1752 öppnade Serafimerordenslasarettet 
(nuv. Serafimerlasarettet) . Han blev dess förste 


111 


Acrelius — Acta diurna 


112 



Olof af Acrel. Pastellmålning av G. Lundberg. 


överkirurg (i 20 år utan biträde), fick 1755 
professors fullmakt och åtog sig dessutom att 
hålla offentliga föreläsningar. En av Uppsala 
medicinska fakultet 1760 erbjuden doktors- 
grad vägrade han mottaga utan föregången 
prövning, som ock ägde rum — en examen, 
vars like sällan eller kanske aldrig blivit sedd; 
examinanden var A. och examinatorerna Lin- 
né och Rosenstein, tre män som var i sin ve- 
tenskap börjat ett nytt tidevarv i Sverige. A. 
blev sålunda den förste »medico-chirurgus» i 
Sverige, och därmed började den dittills inom 
vårt land skarpa gränsskillnaden mellan 
läkare och kirurger att utplånas. 1776 för- 
ordnades A. att vara »generaldirektör över 
sjukskötseln vid alla lasaretter i riket», och 
1780 blev han adlad. Först vid 83 års ålder 
nedlade han generaldirektörsbefattningen, och 
ännu i sitt 88:de år besökte han dagligen si- 
na patienter. »På en gång läkare och kirurg, 
förenade A.», säger minnestecknaren D. v. 
Schulzenheim, »i sällspord fullkomlighet tven- 
ne vetenskaper, som ofta behöva varandras bi- 
träde och vilkas gemensamma utövning i se- 
nare tider kan anses som en frukt av hans 
undervisning och eftersyn. Vad en Rosén v. 
Rosenstein var för medicinen i sitt fädernes- 
land, det var A. för kirurgien. Den upphöj- 
des av honom hos oss ifrån nästan ett hant- 
verk till vetenskap.» Litt. : O. E. A. Hjelt, 
»Olof af Acrel, den svenska kirurgiens fader» 
(1884). (A. W— dt.) 

Acrelius, Israel, präst (1714 — 1800), bro- 
der till Olof af Acrel. Utövade 1749 — 56 som 
kyrkoherde i Kristine församling i Filadelfia 
och prost över de svenska församlingarna i 


Amerika en ordnande och nitisk verksamhet, 
lians »Beskrifning om de swenska församling- 
ars forna och närw. tillstånd uti det s. k. Nya 
Swerige» (1759) utgör en av de förnämsta käl- 
lorna för den svensk-amerikanska koloniens 
historia. Efter återkomsten till hemlandet 
blev han^kyrkoherde i Fellingsbro. 

Acridioi'dea, lat. namnet på gräshop- 
por (se d. o.). 

Acridium, lat. namnet på ett släkte gräs- 
hoppor (se d. o.). 

Acrocéphalus, lat. namnet på kärrså ug 
arsläktet (se d. o.). 

Acrochordinae, lat. namnet på vårt 
ormar (se d. o.). 

Act [äkt], i engelskt och nordamerikanskt 
lagspråk ett beslut av en offentlig myndig- 
het. Ofta liktydigt med lag eller förordning. 
Act of parliament eller Act of con- 
g r e s s kallas sålunda ett av parlamentet eller 
kongressen fattat och av konungen eller pre- 
sidenten godkänt beslut, som sålunda fått 
kraft av lag. Jfr Bill. Act of settle- 
m e n t, den av Vilhelm ITI 12 juni 1701 sank- 
tionerade successionsordningen. Se Eng- 
land och Storbritannien, historia. 

A'cta (lat., plur. av actum, se d. o.), urkun- 
der, dokument, handlingar. — Lägga ad acta , 
lägga till handlingarna, d. v. s. icke taga nå- 
gon vidare befattning med saken i fråga. — 
Ordet användes ofta som titel på vetenskap- 
liga samfunds skriftserier. 

I Sverige utgivas f. n. »Acta chirurgica 
scandinavica», red. av Einar Key; »Acta der- 
mato-venereologica», red. av J. Almkvist; 
»Acta gynecologica scandinavica», red. av Hj. 
Forssner; »Acta mathematica» (se nedan); 
»Acta medica scandinavica», red. av I. Holm- 
gren; »Nova acta regiae societatis scientiarum 
Upsaliensis» (se Vetenskapssocieteten i 
Uppsala); »Acta oto-laryngologica», red. 
av G. Holmgren; »Acta pediatrica» med I. 
Jundell som redaktör; »Acta radiologica», red. 
av G. Forssell; »Acta zoologica», red. av N. 
Holmgren. — »Acta chirurgica scandinavica» 
och »Acta medica scandinavica» utgöra fort- 
sättningar på »Nordiskt medicinskt arkiv». 

A'cta académiae Aboe'nsis (»Åbo akademis 
handlingar») utges av Åbo universitet sedan 
1920 och är fördelad i två avdelningar, en 
humanistisk och en naturvetenskaplig. Av den 
förra ha hittills utkommit två band, av den 
senare ett band (1922). 

A'cta apostolörum, det lat. namnet på 
Apostlagärningarna i N. T. 

A'cta diu'rna, »Dagens tilldragelser», voro 
ett slags tidningar i Rom, vilkas regelbundna 
offentliggörande Caesar lät ombesörja 59 f. 
Kr. Dessa tidningar innehöllo huvudstadsny- 
heter av större eller mindre vikt, såsom rege- 
ringens och senatens beslut, ämbetsmännens 
förordningar m. m. men även notiser om föd- 
da och döda, ingångna och upplösta äktenskap, 
tecken och förebud o. dyl. Deras utgivande 
fortsattes åtminstone in på 200-talet e. Kr. 


Actaea spicata — Acton 


114 


1 13 

Actäéa spicäta, lat. namnet på troll 
<i ruva (se d. o.). 

A'cta eruditörum, Tysklands första veten- 
skapliga tidskrift (1682 — 1782). Grundades av 
professor Otto Mencke i Leipzig, räknade 
Leibniz, Thomasius m. fl. av tidens lärdaste 
män bland sina medarbetare och åtnjöt stort 
anseende som kritiskt organ. 

A'cta mathemätica, internationell matema 
tisk tidskrift, sedan 1882 utg. i Stockholm av 
G. Mittag-Leffler. Tidskriften, som huvud- 
sakligen är ägnad åt den högre matematiska 
analysen, åtnjuter statsanslag från Sverige, 
Norge, Danmark och Frankrike. 

A'cta Piläti, en apokryfisk berättelse om 
Jesu dom och död, vilken Pilatus uppgivits ha 
sänt till kejsar Tiberius i Rom. A. P. ingår 
i det s. k. Nikodemusevangeliet (se d. o.). 

A'cta sanctörum el. ma'rtyrum, samling av 
berättelser om helgon och martyrer. Den mest 
betydande samlingen påbörjades på 1600-talet 
av jesuiten Rosweyd i Antwerpen. Bolland 
och andra jesuiter (bollandisterna) fortsatte 
verket. Första bandet utkom 1643. Till följd 
av franska revolutionskriget avbröts arbetet 
1794 och återupptogs först 1837. En ny serie 
började utges 1845. 

Actinia, lat. namnet på sjöanemoner 
(se d. o.). 

Actinocämax, ett undersläkte av belemniter. 
Se B e 1 e m n i t och Kritsystemet. 

Actinomycetes, se Strålsvampar. 

Action frangaise, L’ [aksiä' fräsä'z], dag- 
lig fransk tidning i Paris, organ för det ro- 
jalistiska (orleanistiska) partiet. Uppsattes 
1908 med Henri Vaugeois som politisk ledare, 
Léon Daudet (se denne) som huvudredaktör 
och Charles Maurras (se denne) som för- 
nämste medarbetare. Till redaktionen hör 
ock Jacques Bainville, som skriver i diplo- 
matiska frågor. Även Jules Lemaitre var på 
sin tid medarbetare. Förnämligast till följd av 
Daudets och än mer Maurras’ artiklar har tid- 
ningen tilldragit sig en uppmärksamhet och 
spridning, vida större än dess verkliga infly- 
tande. Daudet har gjort sig bemärkt i all 
synnerhet genom sina hetsiga invektiv och sina 
intensitivt personliga angrepp på offentliga 
personligheter, ss. Clemenceau, Briand, Viviani 
m. fl. Under världskriget excellerade han i 
tvskhets, i avslöjande av verkliga eller för- 
menta spioner och »défaitister» (se d. o.). 
ITan tillskrev sig äran av avslöjandet av 
Malvy (se denne) och »Le bonnet rouge». 
Maurras, som spelar en verkligt litterär roll 
och är en mycket kunnig man samt Daudets 
motsats i stil och temperament, hävdar utan 
bitterhet men med stor fasthet och talang 
monarkismens doktriner. Ths. 

Action frangaise, L i g u e d’ [lig daksiä' 
fräsä'z], fransk rojalistisk (orleanistisk) parti- 
organisation. Bildades 1898 under ledning av 
Henri Vaugeois och kallades då »Ligue de la 
patrie frangaise» men antog 1905 nuv. be- 


nämning och blottade då oförbehållsamt sina 
rojalistiska syften. Dess huvudorgan är »Ae 
tion frangaise» (se föreg.). Partiets yngsta 
och oroligaste medlemmar, »camelots du roi». 
ha gjort sig ökända genom sitt utmanande 
uppträdande och deltagande i skandalösa ga 
tudemonstrationer. Partiets tronpretendent 
är hertig Filip Orléans (f. 1869; se denne). 

Action liberale populaire [aksiiV libera'1 
påpylä'r], en fransk politisk partiorganisa- 
tion. Uppstod ur den av en högergrupp i de- 
puteradekammaren 1900 bildade sammanslut- 
ningen »Action liberale» och antog 1902 ovan- 
stående benämning. Den tillkom på initiativ 
av Jacques Piou och Albert de Mun (se 
denne), under vilkas ledning den länge för- 
blev. Syftet var att genom en »entente cor 
diale» med alla oppositionens fraktioner be 
trygga »försvaret och erövringen av alla (b- 
medborgerliga, ekonomiska och i all synner 
het religiösa friheter, som ii ro nödvändiga för 
nationens liv». Den vände sig uttryckligen 
mot den antiklerikala lagstiftningen av 1901 
och följ. år och mot »frimurarnas, jakobiner 
nas och socialisternas tyranni». Dess kamp 
för en proportionell fördelning (rc partit ion) 
av skolfonden, en representation grundad på 
yrken ( représentation professionelle) och pro- 
portionella val ( representation proportionclle ) 
har förskaffat partiet namnet »De tre r:ns 
parti.» Dess officiella språkrör är det infly- 
telserika »L’écho de Paris», som redigeras av 
Henry och Paul Simond och bland vars be 
märkta medarbetare äro Maurice Barrés och 
signaturen Pertinax (A. Geraud, se denne). 
A. 1. p., som är ett av de bäst organiserade 
franska partierna, gick vid valen 1919 i hop 
med de konservativa. Dessa allierade vunno 
då 46 nya platser och ha i nuv. kammaren 
tills. 111 led. Ths. 

Action républicaine et soeialiste [aksiå' re 
pyblikä'n e såsiali'st], fransk politisk parti- 
grupp. Bildades 1920 som en sammanslut- 
ning av yngre deputerade från nästan alla 
partier, från det katolska till det republi- 
kanskt socialistiska. Gruppen önskar arbeta 
utan hänsyn till partilinjerna och har upp- 
satt sociala reformer främst på sitt program. 
Dess ledare är Jean Fabry, och den har i nuv. 
kammaren 48 led. 

A'ctium, stad och udde i grek. landskapet 
Akarnanien. Se Aktion. 

Acton [ä'ktan], förstad till London, v. om 
Hammersmith, i gresk. Middlesex. 61,314 
inv. (1921). Fabriker för motordelar, maski- 
ner, aeroplan. 

Acton [ä'ktan], John Emerich Ed 
ward Dalberg, lord A., eng. historiker 
(1834 — 1902), sonson till följ. Var en av le 
darna för de liberala katolikerna i England. 
A., som under sex år varit lärjunge till Döl- 
linger i Munchen, ogillade avgjort påvens 
syllabus 1864 och uppträdde 1870 med skärpa 
mot ofelbarhetsdogmen. Var en nära vän till 
Gladstone, som 1896 gjorde honom till pär. 


115 


Acton — Adalbert 


116 


Som professor i Cambridge (1895) planlade 
han det stora verket »Cambridge modern liis- 
tory». Efter»hans död utgåvos hans »Lectures 
on modern history», »On the French revolu- 
tion» och två band »Essays». A:s berömda, 
storartade bibliotek blev av A. Carnegie 
skänkt till Cambridges universitet. — • Litt. : 
Gasquet, »Lord A. and his circle» (1906). 

Acton [ä'kton], sir J o h n Francis Ed- 
ward, neapolitansk minister (1736 — 1811). 
Svingade sig genom sitt gunstlingskap hos 
drottning Karolina (Ferdinand IV :s gemål 
och Marie Antoinettes syster) slutligen upp 
till premiärminister och högste befälhavare 
över hären och flottan men gjorde sig genom 
sin despotiska styrelse allmänt hatad. Han 
slöt sig 1793 till första koalitionen mot 
Frankrike och måste 1798 tillsammans med 
konungafamiljen fly undan fransmännen till 
Sicilien. Efter återkomsten till Neapel ut- 
krävde han en grym hämnd på de fransk- 
sinnade. 1806 måste han och konungafamiljen 
åter söka sin tillflykt till Sicilien, där han 
senare dog. 

A'ctu, lat., i verkligheten (motsats: till 

möjligheten) . Jfr Potenti a. 

A'etum, lat., det skedda, det avhandlade. Jfr 
A c t a. — Actum ut supra, »gjort som ovan», 
d. v. s. gjort på det sätt, den ort eller den tid, 
som förut nämnts. Jfr Datum. 

A'ctus purus, lat., ren, fullt aktuell verk- 
samhet, som ej innehåller något av blott möj- 
lighet; så beteckna Tomas från Aquino och 
andra skolastiker Guds väsen ; samma uttryck 
finnes bl. a. även hos Leibniz och Schelling. 

Aculeäta el. Gaddsteklar är den 
gamla, sammanfattande benämningen på fa- 
miljerna honungssteklar, getingar, 
grävsteklar och myror (se dessa ord) . 

A. D., förkortning för a'nno Do'mini, lat., 
under Herrens år (d. v. s. efter Kristi fö- 
delse). — a. D., efter tyska titlar, förkortning 
för ausser Dienst, ur tjänst, sål. = svenskt 
f. d. (före detta), förutvarande. — a. d., för- 
kortning för a dato (se d. o.). 

Ad, lat. prep., till. Ingår i många låneord 
från latin och franska, ss. adaptera, a d- 
j u n g e r a. 

Ada'-Baza'r, stad i n. Mindre Asien, i turk. 
sandjaket Ismid, 38 km ö. om Ismid, vid Ana- 
toliska järnvägen; omkr. 24,000 inv. A. lig- 
ger i floden Sakarias bördiga dalgång och 
driver handel med lantbruksalster, huvudsak- 
ligen på Konstantinopel. 

Ad (In) absu'rdum, lat., till det orimliga. 
Driva el. reducera något ad el. in absurdum, 
uppvisa de orimliga följderna av ett påstående 
och därigenom dess egen orimlighet. 

Ad aeta, S e A c t a. 

Adagio [ada'd|å], it., långsamt. Är i mu- 
siken dels en tempobeteckning, som utmärker 
en långsammare rörelse än andante men icke 
så långsam som largo, dels beteckning för den 
avdelning av en symfoni, sonat, kvartett m. m., 
som skall utföras i sådant tempo. 


Adäl, kustlandskap i ö. Afrika vid Aden- 
vikens innersta ända, del av Franska Somali- 
land. Var fordom ett arabiskt konungadöme. 

Adalbert, preussarnas apostel (omkr. 950 — 
97). Var lärjunge till ärkebiskop Adalbert 
av Magdeburg, blev 983 biskop i Prag. 996 
drog han som missionär till Östpreussen och 
blev av hedningarna dräpt på kusten av Sam- 
land. 

Adalbert, ärkebiskop av Hamburg-Bremen 
(omkr. 1000 — 72). Ärkebiskop omkr. 1045, 
inlade A. stora förtjänster om nordens krist- 
nande. Till Sverige sände han icke mindre än 
sex vigda biskopar. Efter en hård strid med 
konung Sven Estridsson i Danmark fördes 
detta lands kyrkliga organisation väsentligen 
framåt. Bland venderna tog missionsverket 
kraftig fart genom A:s tillskyndelse, och ända 
till Finnmarken, Orkneyöarna, Island och 
Grönland sträckte sig hans missionsnit. Men 
med den brinnande kärleken till sitt stift och 
dess kyrkliga utbildning förenade A. en till 
det fantastiska gränsande självförhävdelse och 
äregirighet, som kom honom att sträcka sina 
maktanspråk högre än någon annan av Ham- 
burgs metropoliter. Av kejsar Henrik III 
erbjuden Roms påvestol, avböjde han detta 
förslag och drömde i stället om upprättandet 
av ett nordiskt patriarkat, som kunde mäta 
sig med själva Rom. Denna plan, med vilken 
han mötte de nationellt kyrkliga strävan- 
dena i norden, vilka i den danske Sven 
Estridsson hade sin främste målsman, var 
under flera år föremål för allvarliga förhand- 
lingar, som emellertid avbrötos genom påven 
Leo IX :s och kejsar Henriks död. Efter för- 
lusten av kejsarens mäktiga skydd led A. 
hårda förödmjukelser och hans stift en känn- 
bar skada genom strider med de sachsiska 
hertigarna, billungarna. Men då A. jämte 
biskop Hanno av Köln blivit förmyndare för 
den unge Henrik IV, svingade han sig inom 
kort upp till Tysklands mäktigaste man. 
Även sedan Henrik 1065 förklarats myndig, 
förblev A:s inflytande oförminskat, tills ri- 
kets furstar med tvenne biskopar i spetsen 
tvungo kejsaren att avlägsna Ä. från hovet. 
Denne genomlevde därefter de sorgligaste 
åren av sitt liv. Det vendiska missionsverket 
tillintetgjordes genom en hednisk reaktion, 
Hamburgs provins ödelädes, och Bremens be- 
sittningar förskingrades, missionsverket i 
Sverige och på andra orter gick tillbaka, och 
i den fortsatta konflikten med billungarna 
tvingades A. till en skymflig fred. Visser- 
ligen återkallades han 1069 till hovet, och den 
nordiska patriarkatfrågan blev ånyo aktuell. 
Men hans kraft var bruten, och i mars 1072 
avled den i alla sina förväntningar gäckade 
mannen efter att ha bragt sitt stift i ett 
olyckligare läge än någonsin. J. Hdr.* 

Adalbert, Henrik Vilhelm, prins av 
Preussen (1811 — 73), brorson till Fredrik Vil- 
helm III. Bidrog som ordförande i riksmarin- 
kommissionen (1848) och som överbefälhavare 


117 


Adaldag -Adam 


118 


över preussiska (1861 — 71) och nordtyska 
(1867 — 71) marinen samt därefter som gene- 
ralinspektör kraftigt till tyska örlogsflottans 
bildande och utveckling. A. var morganatiskt 
g. m. dansösen Therese Elssler (se denna). 

Adaldag, ärkebiskop av Hamburg-B remen 
(d. 988). Ärkebiskop 937, verkade han kraf- 
tigt för kristendomens utbredning på den jyl- 
ländska halvön och för det hamburgska ärke- 
stiftets höjande. Han invigde de första 
suffraganbiskoparna i Hedeby (Slesvig), Ribe 
och Aarhus. Under hans tid främjades kris- 
tendomen jämväl på de danska öarna samt i 
Skåne och Sverige. I sina fromma bemödan- 
den understöddes A. verksamt av kejsarna 
Otto I och Otto II. Den förre ävlades i lik- 
het med många följande kejsare att vinna 
länsherre rätt över Danmark. Då dessa för- 
sök motverkades av den danske konungen 
Harald Blåtand, som tillika uppträdde fient- 
ligt emot de kristna, uppstodo långvariga 
strider, vilka utföllo så, att Harald själv 
omkr. 960 måste låta döpa sig och medgiva, 
att kristendomen finge predikas i Danmark. 

Adalhard, abbot i det nordfranska klostret 
Corbie, nära Amiens (d. 826), kusin till Karl 
den store. Deltog en tid i stormännens stri- 
der mot Ludvig den fromme men blev 821 för- 
sonad med kejsaren ocli utövade sedan på ho- 
nom stort inflytande, som han bl. a. begagnade 
till förmån för sitt kloster. Därifrån grund- 
lädes Nya Corvey (se K o r v e y) vid Weser, 
där Ansgarius blev munk och skolmästare. A. 
och hans broder och efterträdare som abbot, 
Vaja, gynnade mycket Ansgarius. 

Adalhending, i s l., se Assonans. 

Adälia, stad i s. Mindre Asien, vid innersta 
delen av Adaliagolfen. 28,000 inv. Utförsel av 
trä, spannmål, boskap och hästar. Staden äger 
betydande lämningar av romersk byggnads- 
konst. Står sedan 1920 under ital. inflytande. 

Adalin, bromdietylacetylurinä m- 
n e, (C 2 H 5 ) 2 CBr . CO . NH . CO . NH 2 , är ett 
vitt pulver, som användes som sömnmedel. 

Adalkona, i gamla svenska och danska la- 
gar uttrycket för »äkta hustru». 

Adalvard, den äldre. Blev av Adalbert 
av Bremen vigd till götarnas biskop och var 
en av de första biskoparna i Skara (omkr. 
1060), i vars biskopskyrka han blev begraven. 
Man har där återfunnit en miniatyrkalk av 
det slag, som brukade nedläggas i prästers 
gravar. Den bär inskriften »Adalvardus pec- 
•cator», d. v. s. syndaren A. — Han predikade 
med framgång kristendomen även i Värmland 
och stod i högt anseende såväl hos konung 
Stenkil i Sverige som hos Harald llårdråde 
i Norge, där han även predikade. 

Adalvard, denyngre, missionsbiskop, vigd 
av Adalbert av Bremen till biskop i Svea- 
land. Han bosatte sig i Sigtuna och pre- 
dikade med stor framgång. Hans plan att 
förstöra avgudatemplet i Uppsala avstyrdes 
visserligen av konung Stenkil, men oviljan 


blev så stark, att han nödgades avbryta sin 
verksamhet. Mot kyrklig ordning åtog han 
sig självrådigt skötseln av det ledigvordna 
Skarastiftet. Han hemkallades då och om- 
talas 1068 såsom levande i Bremen. 

Adam (hebr., människa), enligt bibelns be- 
rättelse den första människan, människosläk- 
tets stamfader. Bibeln framställer männi- 
skans skapelse på två olika sätt. Enligt 
berättelsen i prästskriften (1 Mos. 1 — 2: 4i 
skapades mannen och kvinnan samtidigt 
och efter alla andra varelser »till Guds 
avbild». Enligt jahvistens skildring (1 Mos. 
2: 4 — 25) danades först mannen »av stoft 
från jorden». Därefter planterade Herren en 
lustgård i Eden och satte A. till att bruka 
och bevara den. Sedan därpå även djuren 
skapats, byggde Herren till sist kvinnan av 
ett revben från mannen. I lustgården frestade 
ormen Eva, så att hon åt av kunskapens träd 
och även lockade A. att äta därav, ehuru 
Herren förbjudit det och sagt. att om de åto 
därav, skulle de döden dö. Till straff för syn- 
dafallet skulle Eva föda sina barn med smärta 
och vara sin man underdånig, och marken 
blev förbannad för Ars skull. I sitt anletes 
svett skulle han äta sitt bröd, till dess han 
åter bleve till stoft. Därjämte utdrevos män- 
niskorna ur lustgården. Utanför denna föddes 
Ars och Evas barn Kain, Abel och Set samt 
andra söner och döttrar. Den för siffror 
intresserade prästskriften förtäljer, att A. 
blev 930 år gammal. Enl. samma källa blevo 
fäderna från A. till Noa 700 — 1000 år, från Noa 
till Abraham 200 — 600 år, patriarkerna 100 — 
200 och senare släkten 70 — 80 år. S. H — r. 

Enligt legenden begrovs A. på Golgata, och 
hans huvudskål rullade vid jordbävningen vid 
Kristi död fram till korsets fot som ett tec- 
ken på att mänsklighetens död övervunnits 
genom frälsarens. Enligt det apokryfiska 
Nikodemusevangeliels skildring av Kristi 
nedstigande till dödsriket var A. den förste, 
som efter Kristi död förlossades därifrån. 
Redan Paulus uppställer A. som en motsats 
till Kristus, »den andre Adam» (se 1 Kor. 
15: 22, 45, Rom. 5: 12 m. fl. ställen). Av den 
skolastiska teologien utvecklades denna pa- 
rallellism ytterligare; liksom Eva skapades ur 
Ars sida, så framgick den kristna kyrkan, 
»den nya Eva», ur Kristi sidosår o. s. v. — 
Se vidare Syndafall. Ang. den rabbinska 
myten om en Ars första hustru se L i 1 i t. 

Adam [adä'J, A d o 1 p h e, fransk operakom- 
positör (1803 — 56), kompositionsprofessor vid 
Pariskonservatoriet. Slog 1836 igenom med 
»Postil jonen från Lonjumeau», som givits i 
Stockholm jämte »Alphyddan», »Bryggaren i 
Preston», »Niirnbergerdockan», »Konung för 
en dag» (»Si j’étais roi») m. fl. Hans musika- 
liska lustspel utmärka sig för lättflytande me- 
lodik men kunna konstnärligt ej mäta sig 
med Boieldieus eller Aubers. H. G — t. 

Adam, Albrecht, österrik, bataljmålare 
(1786 — 1862). Deltog i 1809 års fälttåg mot 


119 


Adam 


120 


Österrike, i fälttåget mot Ryssland 1812 och 
i österrikarnas fälttåg i Italien 1848 — 49. De 
ryska och italienska fälttågen gåvo honom 
motiv till ett stort antal målningar, det förra 
även till en svit av 100 litografier, utgiven 
1827 — 33 under titeln »Voyage pittoresque et 
militaire de Willenberg en Prusse jusqu’å 
Moscou». Han utförde även historiemålningar, 
porträtt, häststudier m. m. — A. var en av 
sin tids bästa batalj- och hästmålare; även 
ur taktisk synpunkt äro hans arbeten ofta 
intressanta. På äldre dagar samarbetade han 
ofta med sina söner, av vilka Eugen A. 
(1817 — 80) gjorde sig känd genom förträffliga 
målningar från österrikarnas fälttåg i Italien 
1859 och fransk-tyska kriget 1870 — 71. 

Adam [adä'], J u 1 i e 1 1 e, f. L a m b e r, 
fransk skriftställarinna (f. 1836). Hennes po- 
litiska och litterära salong var på 1870-talet 
mycket inflytelserik såsom samlingsplats för 
Gambetta och hans meningsfränder samt har 
betecknats som »republikens födelseort». Iv- 
rig patriot och republikan, utgav hon 1879 — - 
99 tidskriften »La nou velie revue», och hen- 
nes intressanta memoarer, »Mes premiéres 
armes littéraires et politiques» och »Mes sen- 
timents et nos idées avant 1870» (7 bd, 1904 — 
10), innehålla talrika brev från samtida rykt- 
barheter. Hon ivrade för fransk-ryska allian- 
sen och omhuldade revanschtanken. A. skrev 
eller medverkade till de under pseudonymen 
Comte Paul Vasili utgivna uppseendeväckan- 
de nutidsskildringarna »La société de Berlin», 
»de Vienne», »de Londres», »de Paris» etc., 
rarav flera översatts till sv. (»Från Berlins 
salonger» etc.). 1912 utgav hon »Impressions 
frangaises en Russie» samt senare »Chréti- 
enne» (1913) och de av världskriget föranledda 
skrifterna »L’heure vengeresse des crimes bis- 
marc-kiens» (1915), »Guillaume II 1890 — 99» 
(1917) och »La vie des ämes» (1919). Litt. : 
A. Elliott, »Madame Adam» (1922). 

Adam [adä'], Paul, fransk romanförf. 
(1862 — 1920). Blev med anledning av sin 
rika men otyglade fantasi och det elementärt 
naturkraftiga i sin vittra alstringsförmåga kal- 
lad nutidens Balzac. 
Hans romaner äro 
fulla av liv samt 
röja grundligt ka- 
raktärsstudium och 
blick för miljön. Han 
började som ytterlig 
naturalist med en ro- 
man »Chair molle» 
(1885), vilken åtala- 
des men frikändes. 
Tills. m. J. Moréas 
och G. Kahn upp- 
satte A. senare tid- 
skriften »Le sym- 
boliste» och fram- 
trädde som en av symbolismens tidigaste för- 
kämpar. Bland hans tidigare romaner må 
nämnas »Le mystere des foules», en studie av 


boulangismen (1895), och »Lettres de Ma- 
laisie» (1897), en fantastisk-satirisk skildring 
av den kommande kollektiviststaten. 1899 — 
1903 utgav han den »heroiska tetralogien» 
från tiden 1810 — 40, omfattande »La force», 
»L’enfant d’Austerlitz», »La ruse» och »Au 
soleil de juillet». 1900 utgav han den bysan- 
tinska romanen »Basile et Sophia» samt se- 
nare ett flertal romaner, bl. a. »Le trust» 
(1910) och »Stéphanie» (1913). Under världs- 
kri sret deltog han ivrigt i den patriotiska pro- 
pagandan, bl. a. genom »Dans Pair qui 
tremble» (1915), »La terre qui tonne» (1917). 
Utgav kort före sin död »Reims dévastée» och 
»Le lion d’Arras». Litt.: C. Mauclair, »P. A.» 
(1922). Ths. 

Adam [ä'd9m], Robert, eng. arkitekt 
(1728 — 92). Tills. m. sin broder James (d. 
1794) utförde han i alla delar av England 
talrika enskilda och offentliga byggnader» 



Vestibul på Eedleston Hall. 


främst herresäten och förnäma stadshus för 
högadeln men också enklare privathus. Bland 
hans arbeten märkas Lansdowne house (avb. 
vid art. London) och de under namnet 
Adelphi (»bröderna») bekanta kvarteren mel- 
lan Strand och Thames i London, herresätet 
Keddleston hall i Derbyshire och universitets- 
bvggnaden i Edinburgh (avb. vid d. o.). Hans 
stil är en egenartad och behagfull nyantik, 
särskilt påverkad av hans studier i romersk 
arkitektur. I behandlingen av interiören, både 
i fråga om rummens proportioner, fördelning 



121 


Adaniuua — Adams 


122 


och dekoration, hör han till de bästa byggnads- 
konstnärer i nyare tid. Ilan lämnade också 
ritningar till möbler och andra konstindustri- 
ella föremål. — Litt. : Swarbrick, »Robert 

Adam and his brothers» (1915). H. W — n. 

Adama'ua, A d a m a w a, fruktbart berg- 
landskap i v. Sudan, Centralafrika, kring 
Benues, Sanagas och Logos källor. Omkr. 
350,000 kvkm med omkr. 6 mill. inv. Utgör 
vattendelare mellan Nigers, Kongos och Tsad- 
sjöns vattensystem. Tillhör Franska Ekvato- 
rialafrika och till en del Nigeria (se dessa 
ord). A:s befolkning består förnämligast av 
fulbe (se d. o.), vilka invandrade pä 1400- 
talet och äro det förhärskaude folket, och 
hausa (se d. o.). Omkr. 1900 bestod det av 
flera småstater under engelsk och tysk kon- 
troll, tills det efter världskriget delades upp 
mellan Frankrike och England. 

Adam av Bremen, tysk historieskrivare (f. 
före 1045), domherre och föreståndare för 
domkyrkoskolan i Bremen omkr. 1069. För- 
fattade på 1070-talet sitt berömda verk, 
»Gesta hammaburgensis ecclesiae pontificum», 
om det hamburg-bremiska ärkestiftets histo- 
ria till ärkebiskop Adalberts död 1072. Detta 
arbete innehåller tillika många upplysningar 
om nordens historia, vilka A. till stor del 
fått av den danske konungen Sven Estrids- 
son, vid vars hov han en tid vistades. Man 
märker också av skildringen, att A. haft att 
tillgå synnerligen goda källor. Ilans upp- 
fattning av händelserna är däremot ofta en- 
sidig. I tilldragelserna i norden ser han så- 
lunda blott yttringar av striden mellan kris- 
tendom och hedendom, en strid som ingalunda 
i verkligheten spelade så stor roll. A:s ar- 
bete är av så mycket större värde för nor- 
dens historia, som vi frän annat håll om 
denna tids förhållanden äga blott få upplys- 
ningar. Hans framställning är klar, sakrik 
och präglad av hans studier av klassiska för- 
fattare, i synnerhet Sallustius. Arbetet består 
av fyra böcker, av vilka den sista, en »be- 
skrivning över nordens öar» (»Descriptio insu- 
larum Aquilonis»), innehåller en utförlig geo- 
grafisk skildring av de nordiska länderna. 
Arbetet finnes i dansk övers, av P. W. Chri- 
stensen (1862). Litt.: Sv. Lönborg, »Adam af 
Bremen och hans skildring af Nordeuropas 
länder och folk» (1897). S. L.* 

Adam de la Halle [adä' d-la-a'1] el. H a 1 e, 
berömd fransk trouvére (omkr. 1235 — 88). 
Hans »jeux» (spel) ha gjort epok i franska 
teaterhistorien och representerade nästan en- 
samma på 1200-talet den profana komedien, 
fullständigt åtskild från det halvt liturgiska 
dramat. »Le jeu de Robin et de Marion» an- 
ses som den första »opéra comique». Ilan 
satte själv musik till sina stycken. Efterläm- 
nade en mängd kärlekskväden. Hans »Oeuvres 
complets» utg. 1872. Litt.: O. Levertin, »Stu- 
dier över fars och farsörer i Frankrike» och 
J. Mortensen, »Medeltidsdramat i Frank 
rike» (1899). 


Adame'IIo, bergsgrupp i s. Tyrolalperna, 
Italien, mellan Val Camonica i v. och Ad, ge 
dalen i ö. Högsta toppar: Presanella 

(3,564 m) och A d a m e 1 1 o (3.554 m). A. be 
stegs f. ggn av Julius Payer 1864. 

Adamiter, namn på åtskilliga sekter, som 
försökt återställa det paradisiska oskuldstill 
ståndet och, åtminstone vid sina gudst jänster, 
gått nakna som Adam och Eva. En sådan 
sekt av gnostiskt ursprung uppträdde redaD 
på 100-talet e. Kr. Under medeltiden upp 
trädde adamitiska sekter flera gånger, bl. a 
de 8. k. p i c a r d e r n a i Böhmen och Mähren 
vid början av 1400-talet. Picarderna förkas 
tade äktenskapet, nattvarden och prästerska 
pet samt levde i kvinno- och egendomsgemen 
skap. De slogo sig ned på en ö i den lilla 
floden Luznitz i Böhmen och härjade där 
ifrån det kringliggande landet, till dess att 
största delen av sekten 1421 nedgjordes av 
2izka. Även i nyare tid ha sekter med adami 
tiska grundsatser framträtt, såsom vid mitten 
av 1800-talet i Böhmen. 

Adam och Eva, en orkidé, 0'rcliis sambu- 
cina, med violetta eller vitgula blommor, som 
förekommer ymnigt på många ställen i mel- 
lersta och s. Sveriges ö. kusttrakter. 

Adams [ä'damz], Charles Francis, 
amerik. diplomat (1807 — 86), son till John 
Quincy A. Skickades av Lincoln vid inbör- 
deskrigets utbrott som minister till London 
(1861 — 68) och lyckades genom sin skicklighet 
och takt förmå engelska regeringen att trots 
den sydstatsvänliga stämningen i landet icke 
erkänna de konfedererade staternas självstän 
dighet. Han uppträdde även med stor be- 
stämdhet i Alabamaf rågan (se d. o.) 
och utverkade (1863) förbud för två för de 
konfedererades räkning beställda pansarfar- 
tyg att lämna Liverpools hamn. Som medlem 
av skiljedomstolen 1871 — 72 var det till stor 
del han, som genomdrev den för Förenta sta- 
terna gynnsamma utgången av ovannämnda 
märkliga tvistefråga. Litt.: »Ch. F. A. by his 
son Ch. F. A.» (1900). 

Adams [ä'demz], John, Förenta staternas 
andre president (1735 — 1826). Utmärkte sig 
tidigt som jurist och 
blev genom skrifter 
mot engelska parla- 
mentets beskattnings- 
an språk och som kolo- 
nisternas rådgivare en 
av Massachusetts’ le- 
dare i kampen mot 
parlamentet. På Fi- 

ladelfiakongressen 
(1774) ivrade han lik- 
som sin frände Sa- 
muel A. för definitiv 
brytning med England 
och var en av dem, 
som genomdrevo oavhängighetsförklaringen 
1776. Senare användes han i diplomatiska 
uppdrag i Europa och bidrog till åstadkom 



123 


Adams — Adams pik 


124 


mande av separatfreden med England (1783), 
varefter han var Förenta staternas förste am- 
bassadör i London (1783 — 88). 1789 — 97 var 

han vice president under Washingtons båda 
presidentskap och blev 1797 hans efterträdare. 
A. var av aristokratisk läggning, åtnjöt ingen 
allmän popularitet o^h motarbetades även in- 
om sitt parti, federalistpartiet, av Alex. Ha- 
milton. Han fortsatte emellertid Washing- 
tons politik och vidmakthöll neutraliteten 
under kriget mellan England och revolutio- 
nens Frankrike även mot folkstämningen, 
som fordrade krig mot detta senare land. Vid 
presidentvalet 1800 blev han övervunnen av 
republikanen Jefferson. Litt. : J. T. Morse j :r, 
»J. A.» (1885). 

Adams [ä'demz], John Couch, eng. astro- 
nom (1819 — 1892), professor i Cambridge och 
direktör för därvarande observatorium. Delar 
med Leverrier äran av att på matematisk väg 
ha ådagalagt befintligheten av den yttersta 
kända planeten, Neptunus, som sedan upp- 
täcktes 1846. Är även berömd genom andra 
arbeten inom den teoretiska astronomien. 

Adams [ä'domz], John Quincy, Förenta 
staternas sjätte president (1767 — 1848), son till 
John A. A. hade innehaft flera diplomatiska 
uppdrag i Europa, varit senator, professor vid 
Harvard college, sändebud i London (1815 — 
17), då han 1817 av presidenten Monroe ut- 
sågs till statssekreterare (utrikesminister). 
Ilan bibehöll denna inflytelserika ställning 
under Monroes båda presidentskap (1817 — 25) 
och avslöt 1819 med Spanien det viktiga köpe- 
avtalet om Florida samt var jämte Monroe 
upphovsman till den s. k. Monroedoktrinen (se 
d. o.; 1823) mot Europas inblandning i Ameri- 
kas angelägenheter. Efter en häftig valstrid 
med general Jackson utsågs han 1825 ge- 
nom kongressens val till president, då Jack- 
son ej fått den stadgade röstpluraliteten om 
än de flesta rösterna. A:s aristokratiska och 
sträva hållning och obenägenhet för alla 
partiband minskade hans popularitet, och vid 
nästa presidentval segrade Jackson, varefter 
A. 1829 avgick som president. Som medlem 
av representanternas hus (1831 — 48) blev han, 
ehuru själv ej abolitionist, slaverifiendernas 
främste målsman. Han inlämnade flera tusen 
petitioner om slaveriets avskaffande och mot- 
stod med köld motståndarnas ursinniga an- 
lopp. Slutligen framtvang han upphävandet 
av det förbud kongressen till skydd för slave- 
riet utfärdat mot framställande av förslag i 
slaverifrågan. — A:s minnen och dagböcker 
(12 bd, 1874 — 77) äro av stort värde för För- 
enta staternas historia, Litt. : J. T. Morse j :r, 
»J. Q. A.» (1882). 

Adams [ä'demz], M a u d e, amerikansk skå- 
despelerska (f. 1872). Blev 1897 primadonna 
hos Ch. Frohman och har bl. a. spelat Shake- 
spearerollerna Julia och Rosalinda samt titel- 
rollerna i »L’aiglon», »Orleanska jungfrun» 
och i »Chantecler». Hon anses vara Amerikas 
mest populära skådespelerska. 


Adams [ä'demz], Samuel, amerik. politi- 
ker, »den amerikanska revolutionens fader» 
(1722 — 1803). Var en barsk puritan och re- 
publikan och hade en ovanlig makt över folk- 
massorna. Led. 1765 av Massachusetts’ lag- 
stiftande församling, blev han genom sin hän- 
synslösa viljestyrka och slughet snart en av 
de förnämsta organisatörerna av koloniernas 
frigörelsekamp och sammanslutning (se vi- 
dare Amerikas förenta stater, histo- 
ria). Viceguvernör i nämnda stat 1789 och 
guvernör 1794 — 97. 

Adams [ä'demz], Sarah, f. Flower, 
eng. förf:na (1805 — 48). Skrev den bl. a. från 
Titanicolyckan världsbekanta psalmen »Nea- 
rer, my God, to Thee» (1840; »Närmare, Gud, 
till dig», sv. övers., 1912; utg. med original- 
text och övers. 1913; ingår även i »Sions to- 
ner» samt som nr 598 i 1921 års tillägg till 
sv. psalmboken). 

Adamsbron, eng. Adarrfs bridge [ä'demz 
brid^], en omkring 50 km lång rad av sand- 
bankar, klipp- och korallrev, sträckande sig 
från ön Rameswaram vid Främre Indiens 
sydspets till nordspetsen av ön Manar vid Cey- 
lons nordvästkust. Mellan bankarna ha tre 
kanaler grävts, som tillåta fartyg att passera 
från Manarbukten till Palksundet. Med fast- 
landet har Ceylon ångbåtsförbindelse längs A., 
och en järnväg häröver är planlagd. Enl. in- 
disk tradition utgör A. resterna av en brygga, 
som aporna en gång byggde åt sagohjälten 
Rama, när denne skulle tåga över från fast- 
landet till Ceylon (se vidare Rama och R a- 
m a y a n a). 

Adamson [ä'd 0 msen], William, eng. po- 
litiker (f. 1863). Hade arbetat 27 år i gru- 
vorna, då han 1908 blev generalsekreterare 
för en av de skotska gruvarbetarföreningar- 
na. Led. av underhuset sedan 1910, har han 
1917 — 20 varit ledare för arbetarpartiet i un- 
derhuset och blev 1918 led. av Privy council. 

Adams pik, eng. Adam’s peak [äMomz 
pik], bergstopp på s. v. delen av ön Ceylon, 
65 km ö. om Colombo; 2,241 m ö. h. A. på- 
minner till formen om en sockertopp. Den är 



Landskap från Ceylon. I bakgrunden Adams pik. 


125 


Adamsäpple — Adansonia digitata 


126 



Templet över »Adams fotspår» på Adams pik. 


synlig Över en stor del av ön och betraktas 
som helig. På dess topp finnes en jättestor 
fördjupning i hällen i form av ett fotspår, 
över vilket ett muromgärdat tempel är upp- 
byggt. Buddhistiska pilgrimer tillskriva fot- 
spåret Buddha, hinduiska Siva, muhammedans- 
ka Adam och Indiens kristna aposteln Tomas 
(jfr J. Charpentier, »Heilige Fussabdrucke in 
Indien» i Ostasiatische Zeitschrift, bd VII). 
Den tidigaste västerländska traditionen (från 
300-talet) vill veta, att Satan här fallit ned 
från himmelen. 

Adamsäpple, den hårda, mer eller mindre 
framstående knöl, vilken bildas av struphuvu- 
dets sköldbrosk. — Benämningen har kommit 
från den föreställningen, att Adam, då han åt 
av den förbjudna frukten, satte en bit i halsen 
och att männen sedan i den av honom ärvda 
knölen bära ett minne av syndafallet. 

Adam van DUren, tysk arkitekt och bild- 
huggare, verksam i Sverige och Danmark un- 
der slutet av 1400-talet och början av följande 
århundrade. Under 1490-talet medverkade 
han till fullbordandet av Linköpings dom- 



Lunds domkyrkas skyddshelgon. Relief av 
Adam van Duren. 


kyrkas kor (se Linköpings domkyr- 
k a); 1499 — 1505 uppförde och utsmyckade 

han Glimmingehus (se d. o.) i Skåne. Omkr. 
1506 — 27 ledde hau omfattande reparations 
arbeten på Lunds domkyrka (se d. o.j, som lian 
också prydde med talrika skulpturverk, bl. a. 
ärkebiskop Birger Gunnarssons gravmonument 
i kryptan och en relief med bilder av kyrkans 
skyddshelgon (se vidstående bild). Ilan utförde 
även mindre arbeten i Stockholms storkyrka 
(1521, då staden behärskades av Kristian 11) 
och å Köpenhamns gamla slott m. in. samt 
torde ha lett det 1524 påbörjade uppförandet 
av Malmöhus slott. Sannolikt återvände hau 
1532 till sitt hemland. Som arkitekt visade 
han teknisk skicklighet och ett robust, all- 
varligt forinsinne. lians skulpturer iiro, trots 
en viss klumpighet, både realistiska och mo- 
numentala. — Litt. : O. Rydbeck, »Två märk- 
liga konstnärer» (1918). H. W — n. 

Adäna, vilajet i s. ö. Mindre Asien, Tur- 
kiet, vid Medelhavet; 39,900 kvkm, 422.400 
inv. I v. och n. framgå bergskedjorna Tau- 
rus och Antitaurus. Ett bördigt slättland 
utbreder sig kring floderna Seihun och Dschi- 
han, vilkas deltan höra till Mindre Asiens 
fruktbaraste trakter. Huvudstad Adana. 



Utsikt över staden Adana. 


Adäna, stad i s. ö. Mindre Asien, Turkiet, i 
vilajetet Adana; 50,000 inv. Staden ligger 
vid Bagdadbanan och den segelbara floden 
Seihun, 5 mil från mynningen. Järnväg till 
uthamnen Mersina. Bomull, silke, frukt m. m. 
exporteras till Europa. Stor transitohandel 
mellan Mindre Asien och Syrien på passvägar 
över Taurus. 

Adanson [adäså'], Michel, fransk botanist 
(1727 — 1806). Företog vid 21 års ålder en na- 
turvetenskaplig resa till Senegambien, där han 
under några år hopbragte stora samlingar bå- 
de från växt- och djurriket, med vilka han 
återvände till sitt fädernesland. Därjämte 
gjorde han meteorologiska, astronomiska och 
språkliga undersökningar av värde. Bland 
hans arbeten märkas »Histoire naturelle du 
Sénégal», »Familles des plantes» och »Histoire 
de la botanique». 

Adansonia digitäta, lat. namnet på ap 
brödsträdet (se d. o.). 




127 


Adaptation — Addison 


128 


Adaptation, anpassning, en inom sinnes- 
fysiologien känd företeelse, bestående däri, att 
retbarheten (känsligheten) hos ett sinnes- 
organ inställer sig mer eller mindre hastigt 
efter retmedlets styrka. Kommer man t. ex. 
från ett mörkt rum in i ett rum med stark 
belysning, är man de första ögonblicken mer 
eller mindre bländad. Småningom vänjer 
man sig vid belysningen. Vid övergången 
från ljus till mörker äger en inställning av 
näthinnans känslighet i motsatt riktning 
rum. — Verb : A d a p t e r a. J. E. J — n. 

Adar, hebr., tolfte månaden av judarnas 
kyrkoår, den sjätte av deras borgerliga år. 
Motsvarar slutet av febr. och början av mars. 

Ad a'rma, lat., till vapen. 

A da'to (även Dato), förkortat a. d., från 
denna dag. Jfr Datum. 

Ad cale'ndas gräecas, se C a 1 e n d a e. 

Adcitatiön, instämning till gemensamt svaro- 
mål (se Stämning). 

add., se A d d a t u r. 

Adda, biflod till Po, i n. Italien. Upprinner 
på Rätiska alperna, går fram mellan dessa 
och Bergamaskalperna och genomflyter Como- 
sjön. A:s dalgång före inflödet i Comosjön 
kallas Val Tellina (se d. o.) och är i sin nedre 
del känd för utomordentlig fruktbarhet. Se- 
gelbar blir A. vid Lecco. 30 mil lång. 

Adda [ä'da], stad i britt. Gold coast-kolo- 
nien, på Guineakusten, v. Afrika. Ligger 
nära Voltas mynning. Omkr. 12,000 inv. A. 
har fordom tillhört Danmark. 

Addams [ä'demz], Jane, amerikansk socio- 
log (f. 1860). Öppnade 1889 i Chicagos immi- 
grantkvarter det stora och världsbekanta 
»Hull house settlement» till hjälp för invand- 
rarskarorna. A., som 
är en av de ledande 
inom den amerikans- 
ka kvinnorörelsen, 
organiserade under 
världskriget en kvin- 
nornas fredsrörelse i 
Amerika 1915 och 
var s. å. president 
vid kvinnornas in- 
ternationella freds- 
kongress i Haag 
samt vid internat. 

kvinnokongressen 
1919. Hon har ut- 
givit »Democracy 
and social ethics» (1902), »The spirit oi 
youth and the city streets; twenty years at 
Hull house» (1910), »A new conscience and an 
ancient evil» (1912), »The long road of wo- 
man’s memory» (1916). Besökte Stockholm 
1922 som delegerad för den kvinnl. fredskon- 
gressen i Haag. E. H — n. 

Addätur, lat., »det må tilläggas» el. »till- 
sättas», och a d d e, lat., »tillägg» el. »till- 
sätt», förekommer på recept, oftast under den 
förkortade formen add. 


A'ddax, lat. namnet på släktet mendes- 
antiloper. Se Antiloper och M e n- 
d e s a n t i 1 o p. 

Ad depösitum, lat., till laga förvar, såsom 
anförtrott gods. 

Addi'o, it., adjö. 

A'ddis Abbebä, Addis Abeba, huvud- 
stad i Abessinien, belägen i det inre, nära 
en av Blå Nilens källor; omkr. 50,000 stän- 
diga inv. och omkr. 30,000 tillfälliga. A., 
som 1893 av Menilek gjordes till huvud- 
stad, består av en samling små byar och 
förstäder runt om kejserliga palatset och 
regeringsbyggnaderna. A. är en viktig han- 
delsplats, har telefon- och telegrafförbindelse 
med Harar och är genom järnväg förbundet 
med Djibouti i Franska Somaliland. Sedan 
1904 har Evang. fosterlandsstiftelsen en mis- 
sionsstation i A. Freden mellan Italien och 
Abessinien slöts 1896 i A. 

Addison [ä'disan], Christopher, eng. 
politiker o. läkare (f. 1869). Prof. i anatomi 
vid Sheffields University college 1901, blev 
han 1910 led. av underhuset och 1914 par- 
lamentarisk sekreterare i undervisningsdep. 
( Board of education) och utsågs 1915 av Lloyd 
George till förste sekreterare i det nyupprät- 
tade ammunitiousdep. 1916 blev han själv 
rimmunitionsminister och 1917 chef för det 
nyupprättade ministeriet för återuppbyggan- 
det. 1919 förflyttades han till Local govern- 
ment board och blev juni s. å. den förste mi- 
nistern för hälsovård men avgick 1921 och 
var sedan en kort tid minister utan portfölj. 

Addison [ä'disan], Joseph, eng. förf. 
(1672 — 1719). Väckte som student i Oxford 
uppmärksamhet genom sin talang i latinsk 
versskrivning och erhöll av whigministären 
anslag till utländska resor. Hans 1704 på 
beställning skrivna hjältedikt »The cam- 
paign» till förhärligande av Marlboroughs se- 
ger vid Blenheim förskaffade honom icke blott 
stor ära utan ock ett väl avlönat ämbete, som 
senare efterföljdes av andra utmärkelser. 
1708 blev han parlamentsledamot och 1717 
som statssekreterare medlem av whigministä- 
ren men avgick året därpå till följd av sjuklig- 
het. För eftervärlden har A. emellertid ute- 
slutande betydelse som författare. Som sådan 
gjorde han sig först gällande som medarbetare 
i den av hans vän Rich. Steele 1709 grundade 
veckoskriften »The tatler» (»pratmakaren») 
och genom sin verksamhet i den av A. och 
Steele 1711 — 14 utgivna veckoskriften »The 
speotator» (»åskådaren»). 

Särskilt den sistnämnda tidskriften har 
i litteraturhistoriskt hänseende haft en ofant- 
lig betydelse (se Engelska litteratu- 
ren). Förf. låter en fingerad grupp av per- 
soner ur olika samhällsklasser och med olik- 
artade intressen diskutera dagens händelser 
ur sina skilda synpunkter. Bland dessa perso- 
ner märkes särskilt lantjunkaren sir Roger de 
Coverley, som med sin godmodiga urbanitet 
och sin sunda humor företräder några av den 



129 


Addisons sjukdom — Adekvat 


130 



Joseph Addison. Målning av M. Dahl. 


engelska natiomalkaraktärens mest tilltalande 
sidor. Tidskriftens ståndpunkt är den sunda 
moralens. Människans lycka och samhällets 
välfärd äro beroende av den enskildes mora- 
liska kraft. Religiös ofördragsamhet och fana- 
tism äro fiender till samhällslyckan. Bland 
Addisons övriga arbeten må framhållas det i 
den franska klassicitetens anda skrivna sorge- 
spelet »Cato» (1713), vilket av samtiden liv- 
ligt beundrades. Den av Addison skapade tid- 
skriftsformen fick synnerligen talrika efterföl- 
jare över hela Europa, särskilt i Tyskland. I 
Sverige blev »Spectator» den närmaste förebil- 
den för Dalins tidskrift »Then swänska Ar- 
gus». Ett urval ur »Spectators» artiklar i 
sv. övers, utgavs 1734 — 35 som veckoskrift 
av Jakob Kling. Litt. : W. J. Courthope, »A.» 
(1898). (O. W— n.) 

Addisons sjukdom, en sällsynt, vanl. till dö- 
den ledande sjukdom, vars förnämsta symtom 
äro allmän mattighet, försvagad hjärtverksam- 
het och en egendomlig förändring av hudfärgen. 
I det vida övervägande antalet fall har man 
efter döden funnit sjukliga förändringar i bi- 
njurarna. Sjukdomen beskrevs 1855 av eng. 
läkaren Th. Addison; därav namnet. 

Additame'nt, tillägg, bihang, senare till- 
kommen ändring. 

Addition kallas i aritmetiken en av de 
fyra grundoperationerna för räknandet, den 
varigenom två eller flera givna tal, kallade 
addender, sammanläggas till ett enda, 
kallat summa. I algebran har additio- 
nen till ändamål att finna ett algebraiskt ut- 
tryck, vars värde alltid är lika med summa/i 


av värdena av flera givna algebraiska ut- 
tryck. — Additionstecken, det vi J 
addition brukliga tecknet + (plus), utmärker, 
att de tal, emellan vilka det står, skola sam- 
manläggas till ett. 

Additionälakt, tilläggsakt, brukas ofta om 
tilläggsbestämmelser till en avslutad traktat. 
Så kallades ock den författning av 22 april 
1815, som Napoleon I utfärdade efter åter- 
komsten från Elba under de 100 dagarna och 
vari han sökte sammansmälta kejsardömet 
med författningen av 1814. Den nya författ- 
ningen, vid vars utarbetande Benjamin Con- 
stant var behjälplig, införde en ärftlig pärs- 
kammare, utnämnd av kejsaren, och en för 5 
år vald representantkammare. 

Additionella artiklar, tilläggsbestämn 
till ett avtal, vilka närmare förklara innehål- 
let av någon eller några av bestämmelserna i 
själva avtalet eller angiva sättet för dessas 
utförande och villkoren därför. Förekomma 
oftast vid internationella fördrag. 

Additionella rotskott, skott, som normalt 
och utan yttre ingrepp uppstå ur knoppar på 
rötterna hos talrika växter, såväl träd (t. ex. 
asp, päronträd, körsbärsträd) som buskar och 
örter (t. ex. hallonbuske, åkertistel, fettistel), 
och ofta spela en viktig roll som föröknings- 
medel. 

Additionell säkerhet, se T i 1 1 ä g g s sä- 
ker h e t. 

Additiönsteorem, se Periodiska funk- 
tioner. 

Additiv egenskap, sådan egenskap hos ett 
ämne, som icke förändras, då ämnet blandas 
eller ingår kemisk förening med ett annat 
ämne. En viss egenskap (vikt, volym o. s. v.) 
hos blandningen eller föreningen kan i detta 
fall talmässigt uttryckas, då man känner 
motsvarande egenskaper hos beståndsdelarna 
och de mängder, i vilka dessa ingå. Endast 
vikten är en strängt additiv egenskap. Till- 
närmelsevis additiva äro många, bland vilka 
de viktigaste äro molekylarvolym och mole- 
kylär brytningsförmåga. H. W — tt. 

Additiv färgsyntés, se Fotografi (Färg- 
fotografi). 

Addu'ktor, varje muskel, som drager en 
kroppsdel till en viss fastställd linje eller 
plan. ^ 

Ade [eid], George, amerik. förf. (f. 18G6), 
urspr. tidningsman. Blev efter Mark Twain 
den ledande amerik. humoristen. A :s »Fables 
in slang» (1900) betecknar ett nytt inslag i den 
amerik. humorn. Hans »The slim princess» 
(1907) är en parodi på Anthony Hopes roman- 
tiskt burleska författarskap. A:s dramatiska 
arbeten »The college widow» (1904) och »Father 
and the boys» (1907) visa talang och ha vunnit 
stor popularitet. 

Adekvat, fullt passande, överensstämmande, 
riktig. En åskådning eller föreställning är 
adekvat, när den fullt överensstämmer med 
sitt föremål. Ett begrepp är adekvat, när 
det upptager det för saken väsentliga. En 

I. 5 


131 


Adel 


132 


definition är adekvat, när dess subjekt och 
predikat ha samma omfång (se Defini- 
tion). En orsak är adekvat, när den är till- 
räcklig för förklaringen av en företeelse. 

Adel, samhällsklass el. stånd, som äger lag- 
stadgade (ärftliga) > företräden, i ett mer ut- 
vecklat samhällsskick särskilda politiska och 
sociala rättigheter, ofta förenade med titlar 
och heraldisk vapensköld. Former av adel- 
skap kunna spåras hos de flesta folk sedan 
urminnes tider. I det gamla Rom utgjorde 
patricierna en adel ; senare uppväxte 
där en ny, o p t i m a t e r n a (se d. o.) . Hos 
germanerna bildade först de kungliga el. 
furstliga ätterna ett slags adel. I det fran- 
kiska riket uppkom sedan en tjänsteadel, som 
sammansmälte med den gamla bördsadeln, 
och något sådant förekom även hos andra 
germanfolk. Slutligen utbredde sig länsvä- 
sendet till hela adeln och bestämde dess ut- 
veckling. 

Även i S v e r i g e fanns tidigt en sorts börds- 
adel. Från mitten av 1200-talet bildade med- 
lemmarna i konungens h i r d en tjänsteman- 
naklass, vars medlemmar gjorde vapentjänst 
till häst. Genom Alsnö stadga (omkr. 
1279) bestämdes, att var och en, som tjänade 
på detta sätt, skulle åtnjuta frälse, d. v. s. 
skattefrihet. Under 1300-talet fixerades den 
svenska adelns karaktär av en krigisk 
tjänstemannaklass med skattefrihet som pri- 
vilegium. Så småningom skaffade den sig 
flera förmåner, såsom rätt att uppbära böter 
på sina gods, uteslutande jakträtt o. s. v. Ti- 
digt framträdde en stark skillnad mellan 
»högfrälse» och »lågfrälse», vilken även fram- 
trädde i olika titlar enligt riddarväsendets 
ordning (se Riddare). Högfrälset tillskan- 
sade sig en makt, som särskilt under unions- 
tiden kringskar konungens. Lågfrälset stod 
bönderna nära, och exempel förekomma, att 
lägre frälsemän återgingo till bondeståndet. 
Med riddarväsendet följde vapensköld, och se- 
dan konungen börjat utfärda skriftliga frälse- 
brev, insattes i dessa även sköldemärket. 
Själva ordet adel såsom namn på frälset in- 
kom från tyskan i svenskan först på Gustav 
Vasas tid. Gustav Vasa gjorde åter frälset ko- 
nungen underdånigt. Då rusttjänsten förlorade 
i betydelse, började adeln tagas i anspråk för 
annan tjänst och blev slutligen ett tjänsteman- 
nastånd i modernare mening. Med de ökade 
uppgifterna följde anspråk på nya förmåner, 
och sådana genomdrevos också. 1569 års pri- 
vilegier lade grunden till en personlig undan- 
tagsställning genom bestämmelsen, att adels- 
man ej fick oförvunnen fängslas, ej heller dö- 
mas av andra än sina, likar. Sedan Karl IX 
omintetgjort nya försök av ståndet att tävla 
med konungamakten, bestämdes dess ställ- 
ning för en tid framåt genom Gustav II 
Adolfs privilegier av 1617. Adeln fick stora 
företrädesrättigheter, uteslutande rätt till 
högre ämbeten, utsträckt frihet från skatter 
o. s. v. men accepterade å sin sida definitivt 


uppgiften att tjäna konungadömet i statens 
olika värv. Dessutom ordnades (1626) dess 
verksamhet som riksstånd vid riksdagar och 
möten. Äldre adliga ätter fingo, endast om 
de inskrevo sig (introducerades) på riddar- 
huset, säte och stämma bland ridderskapet och 
adeln; alla nytillkommande måste likaledes 
där introduceras, och ståndet delades i tre klas- 
ser: 1) herreklassen (grevar och friherrar), 
2) riddarklassen (riksrådsättlingar, som ej voro 
grevar eller friherrar), och 3) svenneklassen 
(den övriga adeln). Vid alla möten röstades 
klassvis, så att varje klass hade en röst, och 
majoriteten av klasser avgjorde ståndets be- 
slut; inom klassen hade varje ätt en röst. 

Under Kristinas regering mer än tredubb- 
lades antalet adliga ätter. Med denna ofant- 
liga tillväxt blevo privilegierna alltmer tryc- 
kande för de lägre stånden, så mycket mer 
som adeln genom donationer och köp kom 
i besittning av nya delar av landets jord. 
Därför uppstod inom de ofrälse stånden 
en opposition mot adeln, som underlättades 
genom motsättningen inom adeln mellan hög- 
och lågadel. Denna opposition fick stöd av 
konungamakten, och så genomdrevs under 
Karl XI en reduktion (se d. o.), som berövade 
adeln dess jordbesittningar, varefter den blev 
ett rent byråkratiskt stånd. Då även denna 
ställning hotades av Karl XII, medverkade 
adeln kraftigt till enväldets fall efter hans 
död. Under frihetstiden återtog adeln delvis 
sin gamla ställning som det politiskt ledande 
ståndet. Dock skedde inom ståndet en över- 
flyttning av makten till lågadeln genom 
klassindelningens upphävande (1719). Socialt 
tryggades ståndets ställning genom nya adels- 
privilegier (1723). Mot dessa uppstod dock 
en opposition, som blev starkare, ju mer tiden 
led, och skärptes genom adelns försök 1762 
att för framtiden hindra introduktion av 
nya släkter. För att skydda sig slöt sig 
adeln till Gustav III och möjliggjorde där- 
igenom hans statskupp 1772. Denne konung 
gynnade adeln socialt men ville ej ge den nå- 
gon politisk makt. Då en politisk opposition 
framträdde inom ståndet, förband sig konung- 
en 1789 med de ofrälse stånden och krossade 
med deras hjälp oppositionen. I samband där- 
med inskränktes adelsprivilegierna genom 
förmåner, som gåvos de ofrälse; rätten att 
besitta s. k. frälse strögods utsträcktes till 
alla stånd, och ofrälse män fingo tillträde till 
den nyinrättade Högsta domstolen. Vid 1809 
års revolution blev privilegieut jämningen 
nästan fullständig. Rätten till ämbeten blev 
lika för alla stånd, likaså rätten att besitta 
jord, och adeln åtog sig nya ekonomiska bör- 
dor. Numera har adeln inga förmåner av reell 
innebörd. Jfr Adelsprivilegier. Sin 
politiska ställning som riksstånd miste adeln 
1866 i samband med representationsreformen. 
Sedan dess är den endast en opolitisk korpora- 
tion, representerad av adelsmötet (se 
d. o.). Rätten att adla äger konungen ännu; 


133 


Adel 


134 


dock tillfaller i så fall adelska]) endast den 
adlade själv och efter hans död närmaste man- 
lige bröstarvinge o. s. v. led efter led. Men 
adlandet har blivit alltmera, sällsynt och har 
efter 18G5 endast förekommit, i undantags- 
fall, senast 1902 (Sven Hedin). Överhuvudtaget 
torde kunna sägas, att den svenska adelns upp- 
gående i samhällets allmänna, bildade högre 
lager är ett fullbordat faktum. — En statistisk 
demografisk undersökning över »Sveriges adel» 
är utarbetad av P. E. Fahlbeck (2 bd, 1898 — 
1902). — Nov. 1922 funnos introducerade 59 
grevl., 139 friherrl., 17 kommendörs- och 498 
adl. ätter. — Se Adelsfana, Adelsför- 
bund, Adelsmöte, Adelstitlar och 
Adelsuniform samt B r e v a d e 1 och U r- 
a d e 1. N. E— n. (L. D.) 

I Norge nådde adelsväldet sin högsta ut- 
veckling under lendermandsaristo- 
k r a t i e n s dagar. Lendermännens rättighe- 
ter voro dock ej av politisk art, och skatte- 
frihet hörde ej till dem; däremot voro de so- 
ciala och privaträttsliga företrädena betydan- 
de. Men denna adel var fåtalig, och 1308 upp- 
hävdes lendermandsvärdigheten. Sedan stod 
adeln i bestämt beroende av konungen och var 
således svagare än i de övriga nordiska län- 
derna. Under unionen med Danmark inkom 
en dansk ämbetsmannaadel, men Norges un- 
derordnade ställning var ej gynnsam för upp- 
komsten av en verklig ståndsadel. Då det nya 
norska statsskicket grundlädes, förbjöds från 
början i grundlagen förlänandet av personliga 
el. ärftliga företräden liksom av grevskap, 
baronier o. d. 1816 beslöts upphävande av 
adeiskapet, och beslutet sanktionerades 1821, 
sedan det förnyats av ytterligare tvenne stor- 
ting. De regeringen sedan föreslog inrättan- 
det av en ny adel, förkastades detta förslag. 

I Danmark uppkom adeln på ungefär 
samma sätt som i Sverige, d. v. s. konungens 
hird — i Danmark kallad »tinglid» el. »veder- 
lag» — fick vissa rättigheter, främst skatte- 
frihet, som ersättning för krigstjänstskyldig- 
het. Under påverkan av utländska mönster 
utvecklades sedan denna adel till en mycket 
mäktig institution. Den fick fullständig 
»hand- och halsrätt» över bönderna, och adei- 
skapet blev ärftligt. Tidsskedet 1536 — 1660 
kallas ofta adelsväldets tid. Sedan gjorde 
den enväldiga konungamakten slut på adelns 
välde men upprättade i stället 1671 en ny 
högre länsadel (grevar och friherrar), och se- 
nare följdo en rangadel, i det att upptagande 
i de 3 första rangklasserna gav ärftligt adel- 
skap (1693). Genom grundlagen 1849 upphäv- 
des adelns företrädesrättigheter i stort sett. 
Enl. lag av 4 okt. 1919 skola län och stam- 
hus övergå till enskild egendom. I Danmark 
finnas f. n. omkr. 160 adliga ätter 

Finlands adel delade den svenskas öden 
till 1809. År 1818 inrättades ett finskt rid- 
darhus; genom lantdagsordningen 1869 till- 
försäkrades Finlands adel rättighet att som 
stånd deltaga i lagstiftning och beskattning. 


Detta upphörde genom den nya författningen 
av 1906, men liksom i Sverige fick adeln fort- 
bestå som korporation med eget riddarhus och 
egna fonder (omkr. 915.000 mark 1918) ; den 
samlas till adelsmöte vart tredje år i mars må- 
nad (f. ggn 1919). F. n. äro 6 grevl., 51 friherrl. 
och 195 adliga ätter introducerade. 

I Frankrike utvecklade adeln sig tidi- 
gare än i något annat land, och under de sista 
karolingerna tillvunno sig de stora vasallerna 
full suveränitet, medan konungamakten blev 
endast skenbar. Under riddartiden blev Frank- 
rike mönstret för det övriga Europa såsom 
hemorten för ridderlig kultur och diktning. I 
samband med konungamaktens tillväxt under 
1200-talet och följande tid indrogs det ena 
länet efter det andra och minskades högadelns 
makt. Konungamaktens seger fullbordades 
av Richelieu, och högadeln förlorade allt po- 
litiskt inflytande. Ludvig XIV samlade den 
förmögnare delen av adeln till sitt hov och 
gjorde den sig alldeles underdånig. När re- 
volutionen kom, var adeln degenererad och 
oduglig, och dels under påverkan av tids- 
strömningar, dels av rädsla för bonderesning- 
arna på landsbygden avsade sig adeln natten 
till 4 aug. 1789 sina privilegier och feodala 
rättigheter. Revolutionens utveckling för- 
anledde ett stort antal av adelns medlemmar 
att emigrera, och juni 1790 blevo alla adels- 
titlar avskaffade, varpå senare följde ett in- 
dragande av så gott som alla adelsgods. Na- 
poleon skapade åter delvis en ny ärftlig adel, 
och under restaurationen 1815 — 30 infördes en 
ärftlig pärsvärdighet efter engelskt mönster. 
1848 undertrycktes adelstitlarna. Napoleon 
III, liksom förut Ludvig Filip på sin tid, 
skapade flera nya hertigvärdigheter. De enda 
adelsprivilegier, som nu äga lagligt bestånd 
— sedan 1852 — , äro det adliga ättvapnet och 
adelstiteln, vilken senare går i arv till äldste 
sonen. Ett de framför namnet har aldrig i 
Frankrike varit utmärkande för adelskap. 

I Tyskland nådde efter 30-åriga kriget 
länsväsendets upplösning sin höjdpunkt, och 
riket splittrades i småstater under kejsarens 
överhöghet. Adeln var här delad i en högadel 
direkt under riket och en lågadel under en 
territorialfurste, men privilegierna voro rätt 
likartade. 1803 och 1806 mediatiserades en 
mängd furstar, d. v. s. deras länder införlivades 
med andra stater, men de bevarade själva vid- 
sträckta företrädesrättigheter och ha under ti- 
dernas lopp spelat en betydande roll i de en- 
skilda staternas, särskilt Preussens och Meck- 
lenburgs, historia. Genom lag av juli 1920 ha 
de furstliga värdigheterna blivit upphävda i 
Preussen. I Österrike och Tjeckoslovakien 
blevo adelstitlarna förbjudna genom lagar av 
april 1919, resp. dec. 1918. 

I Italien utvecklade sig förhållandena 
väsentligen efter tyskt mönster. I Spa- 
nien och Portugal skildes noga mellan 
högadeln, grunderna, och lågadeln, titulados, 
men adelns politiska makt är där längesedan 


135 


Adelaer — Adelaide 


136 


förbi. Polen visade under 14 — 1600-talen 
exempel på en typisk adelsrepublik, som efter- 
hand utmynnade i anarki och politisk upp- 
lösning. Rysslands gamla adel avskaffa- 
des av Peter den store, som 1722 grundade en 
ny ämbetsadel i lé^klasser. Många av släk- 
terna äro tatariska, i östersjöprovinserna 
tyska; deras betydande, på social överlägsen- 
het grundade maktställning varade ända till 
revolutionen 1917. 

I England erbjuder adeln i fråga om upp- 
komst och utveckling en del väsentliga olik- 
heter mot fastlandets. Under den anglo- 
saxiska tiden gick den gamla bördsadeln un- 
der, och konungens ämbetsmän ( earls och she- 
riffer) fingo aldrig ärftlig värdighet. Där- 
emot uppväxte en talrik lågadel ( thegner ), 
kungens handgångna män. Vid den norman- 
diska erövringen 1066 infördes länsväsendet, 
men länen voro mindre, och konungen tog ed 
av alla adliga. Den nya högadeln blev en tid 
farlig för konungamakten, men dess myndig- 
het tillintetgjordes efter en hundraårig kamp 
av konungamakten, understödd av folket och 
lågadeln. Då emellertid adeln snart kom att 
känna sig som ett riksstånd, strävade den att 
inskränka konungens makt och lyckades också 
häri genom att den fick folket på sin sida. 
Konungen blev tvungen att regera efter baro- 
nernas råd, men från 1265 började till riks- 
församlingarna även inkallas lågadliga repre- 
sentanter från grevskapen och borgare från 
städerna, och det sålunda bildade parlamentet 
fick ett ständigt växande inflytande. I par- 
lamentet rådde i motsats till förhållandet på 
fastlandet ingen skarp motsättning mellan 
ständerna: i underhuset sutto från början 
adelsmän och borgare på samma bänk, och i 
överhuset sutto prelaterna och de stora baro- 
nerna, först kallade av konungen, sedermera 
självskrivna. Jämte del i rikets styrelse fick 
adeln tidigt lokal självstyrelse, och i olikhet 
med franska adeln påtog sig den engelska de 
tyngsta skattebördorna för rätten att deltaga 
i de politiska angelägenheterna. Numera be- 
står den egentliga adeln av pärerna, av vilka 
de allra flesta ha säte i överhuset. Denna 
pärsadel (nobility) har som gemensam titel 
lord men är inom sig uppdelad i rangklas- 
serna dukes, marquesses, earls, viscounts och 
barons. Ståndet har ytterst få och obetydliga 
privilegier. Till denna pärsadel hör endast 
ättens huvudman, ehuru hans äldste son i 
de 4 högre rangklasserna tituleras lord. De 
övriga medlemmarna av pärssläkterna utgöra 
den s. k. gentry, till vilken dessutom höra 
baronets, knights samt esquires, vilken senare 
titel numera faktiskt användes om varje 
ståndsperson. Se f. ö. A d e 1 s t i 1 1 a r, L ä n s- 
väsen och de olika ländernas historia. 

A'delaer [-lär] el. Adeler, Cort Sivert- 
s e n, norsk-dansk sjöhjälte (1622 — 75). Reste 
som femtonårig till Holland, där han blev »adel- 
borst» (kadett) under Martin Tromp. Under kri- 
get mellan Venezia och Turkiet gick han i ve- 


neziansk tjänst och blev mycket berömd för 
sin tapperhet. 1661 återvände han till Hol- 
land, hemkallades 1663 till Danmark och blev 
amiral och vice president i amiralitetet, senare 
generalamiral och adlades 1666. Tills. m. Hen- 
rik Bjelke och Nils Juel hade han stort in- 
flytande på flottans betydande utveckling 
och förberedelse till det följande kriget mot 
Sverige, vid vars utbrott han var flottans 
högste befälhavare. Vid sidan av sin militära 
verksamhet uppträdde A. som köpman i stor 
stil. _ 

Adelaide [ä'dileid], segelbar flod i Nord- 
territoriet, Australien; utmynnar i Adams- 
bukten, mitt emot^ Melvilleön. 

Adelaide [ä'dileid], huvudstad i Sydau- 
stralien, nära S:t Vincentviken och vid foten 
av Lofty range; 260,542 inv. (1922). Det är 
säte för en anglikansk biskop och en katolsk 
ärkebiskop. A. är byggt på båda sidor om 
den lilla floden Torrens, som mellan de fyra 
järnbroar, som leda däröver, är uppdämd till 
en vacker sjö. Runt staden går en krans av 
parker och planteringar. Den är regelbundet 
byggd, med ståtliga byggnader: parlaments- 
hus, stadshus, universitet, museum. Stadens 
botaniska och zoologiska trädgårdar äro syn- 
nerligen praktfulla och storslagna. Den 
norra, högre liggande stadsdelen skiljes från 
den sydligare genom en 800 m bred park. 
Det sydliga A. är säte för handeln. A. är 
medelpunkten för Sydaustraliens affärsvärld. 
Det exporterar vete, ull, vin och koppar. 



Karta över Adelaide med omgivningar. 


137 


Adélaide — Adelcrantz 


138 



En av huvudgatorna (King William Street) i Adelaide. 


Förnämsta industrier: yllevaror, järn- och 

stålvaror, läder. A., varifrån järnväg går 
norrut till Oodnadatta n. v. om Eyresjön, är 
ock genom järnvägar förenat med Mel- 
bourne, Sydney, Brisbane, Perth samt med sin 
hamn, Port Adelaide. A. grundlädes 1836 och 
uppkallades efter Vilhelm IV :s gemål. 

Adélaide [-ai'd] Eugénie Louise av 
Bourbon, prinsessa av Orleans (1777 — 
1847), dotter till PhiFppe Égalité, hertig av 
Orleans. Var sedan 1792 landsflyktig under 
revolutionen och napoleonstiden men åter- 
vände efter Napoleons fall. Hon var brodern 
Ludvig Filips kloka och trofasta rådgiverska 
under julikonungadömet. 

A'delboden [-båden], kurort och vinter- 
sportort i schweiziska kant. Bern, i Berner 
Oberland, 50 km s. s. ö. om Bern, vid Engst- 
ligenbach. 1,357 m ö. h.; omkr. 2,150 inv. 

Adelborg, adlig ätt, hette urspr. Borgh, 
men sedermera kaptenen Erik Otto Borgh 
(1741 — 87) adlades 1772 till belöning för sitt 
deltagande i Gustav III:s statsvälvning. Han 
var farfarsfar till nedannämnda. 

Adelborg, Eleonora Amalia Maria, 
textil mönsterriterska (f. 1849 ®/ 12 ), syster till 
följ. Anställd hos Selma Giöbel 1886 — 99 och 
hos Handarbetets vänner 1900 — 07, har hon 
gjort en betydande insats i modern svensk tex- 
tilkonst. För sin dekorativa ornamentik har 
hon gärna hämtat motiv från gammalnor- 
disk och medeltida el. provinsiell konst. 
Bland hennes arbeten märkas »Gagnefmat- 
tan» och »Trollmattan» (i Birgittakapellet i 
Rom) samt mässhakar för Sofiakyrkan i 
Stockholm. 

Adelborg, Eva Ottilia, målarinna (f. 
1855 6 / 1 2 ), syster till föreg. och följ. Har ut- 
fört akvareller för barnböcker, tecknat möns- 
ter för olika slags konstslöjd och särskilt 
sysslat med spetsknyppling. Har utgivit 
»Från gagnämäns näs» (1908), »Dalritningar» 
(1920). 

Adelborg, Gertrud Virginia, för- 
kämpe för kvinnornas intressen (f. 1853 10 / 9 ), 
syster till föreg. Har varit en av de ledande 
inom den svenska kvinnorörelsen, främst som 


organisatör och föreståndarinna (1886 — 1907) 
för Fredrika-Bremer-förbundets byrå men även 
som medstiftare av Föreningen för kvinnans 
politiska rösträtt. Hon tog initiativ till 
Fredrika-Bremer-förbundets lanthushållnings- 
skola i Rimforsa, Östergötland. 

Adelcrantz, Göran Josuae (urspr. 
Törnquist, adlad 1712 med namnet A.), 
arkitekt (1668 — 1739). Studerade byggnads- 
konst under N. Tessin d. y., utbildade sig 
vidare 1704 — 06 genom resor i Tyskland, Ita- 
lien och Frankrike, biträdde Tessin vid slotts- 
bygget och utnämndes 1707 till hovarkitekt. 
1715 övertog han efter Tessin stadsarkitektbe- 
fattningen i Stockholm och ledningen av slotts- 
bygget. Vid 1727 års riksdag, i vars politiska 
stridigheter han tagit del, skildes han från 
båda dessa sysslor. Katarina och Jakobs 
kyrkor i Stockholm, som avbrunnit 1723, 
blevo åter uppbyggda efter ritningar av A., 
som jämväl, under åren 1730 — 37, ledde bygg- 
nadsarbetet på Hedvig Eleonora (Östermalms) 
kyrka (se artiklar om dessa kyrkor). A. för- 
tjänar också att ihågkommas för sitt della- 
gande i uppsalastudenternas föreställningar 1 
slutet av 1680-talet i den s. k. Lejonkulan. 
För denna teater bearbetade han bl. a. Racines 
»Esther», det äldsta fransk-klassiska stycke, 
som finnes på svenskt språk. 

Adelcrantz, Karl Fredrik, arkitekt, 
frih. (1716 — 96), den förres son. Av fadern be- 
stämd för ämbetsmannabanan, övergick han 
omedelbart efter dennes död till byggnads- 
konstens studium och blev, efter en resa til] 
Frankrike och Italien (1739 — 43), anställd vid 
slottsbyggnaden och Hårlemans närmaste 
medhjälpare samt utnämndes 1757 till över- 



K. F. Adelcrantz. Oljemålning av A. Roslin. 




139 


Adeler — Adelsberg-grottan 


140 


intendent och ledare av slottsbyggnaden. I 
denna ställning och som preses vid Ritare- 
akademien, som av honom 1768 ombildades 
till en verklig konstakademi, utövade han ett 
betydande inflytande på konstutvecklingen i 
vårt land. Slottsbygget fullbordades av ho- 
nom i den av föregångaren angivna andan, 
huvudsakligen i det tidiga 1700-talets franska 
smakriktning men delvis också i anslutning 
till den nya, klassicistiska smaken. I sin 
inredningsarkitektur och sina smärre byggen 
tillämpade han den franska rokokostilen, och 
det lilla lustslottet Kina, uppfört 1763 vid 
Drottningholm, är kanske den mest typiska 
rokokoanläggningen i vårt land. Senare över- 
gick A. till en allt strängare klassicerande 
stil. Detta är märkbart i Adolf Fredriks 
kyrka, som av A. påbörjades 1768. Den in- 
vigdes 1774 men erhöll 1776 — 83 sin enkla 
och allvarliga kupol och ornamentsfria ga- 
velfasad enligt nya ritningar. Under hela 
Gustav III:s regering var A. konungens 
högste officielle rådgivare i byggnadsfrågor 
och före konungens italienska resa (1783 — 84) 
den verklige ledaren av Sveriges konstnärliga 
utveckling. Hans kanske mest fullödiga verk 
var det gamla operahuset (1777 — 82; nedrivet 


ledning av Ars lärjunge Erik Palmstedt. Ars 
många dekorativa arbeten, orgelfasader, al- 
taruppsatser, inredningar i de kungkga slot- 
ten, äro samtliga präglade av en utsökt ele- 
gans ooh goda proportioner. A. upphöjdes till 
frih. 1756. Ilan var även direktör för det för 
hovets räkning inkallade franska teatersäll- 
skapet under dess vistelse i Sverige 1753 — 71. 

Adeler [ä'dilä], Max, amerik. humorist 
(1841 — 1915), hette egentl. C h. H. Clark. 
Tidningsman. Blev på 1870-talet mycket om- 
tyckt för sina bullersamma skämthistorier: 
»Out of the hurly-burly», »Elbow-rooin», 
»Random shots», varav flera översatts till sv. 

Adélieland [adeli'-], kustremsa av Wilkes- 
land, Antarktien; s. om Tasmanien. Är ett 
vågformigt, nästan helt och hållet snöbetäckt 
land, omkr. 900 — 1,200 m ö. h. Kusten sönder- 
skäres av enstaka vikar, Commonwealth bay, 
Baie des ravines, och kantas av öar. — A. 
upptäcktes 1840 av Dumont d’Urville och ut- 
forskades av den australiska expeditionen un- 
der dr Mawson 1911 — 14. 

Adelsberg-grottan, en vid byn Adelsberg 
på Karstplatån i nordostligaste Italien mel- 
lan Laibach och Trieste belägen, mycket be- 
sökt grotta, märkvärdig genom sin längd och 



Del av Adelsberg-grottan. 


1892), vartill planen uppgjorts under intim sina storartade droppstensbildningar. Liksom 
samverkan med konungen. Av det stort an- de flesta grottor ligger Adelsberg-grottan i 
lagda förslaget till Helgeandsholmens ord- kalksten, här tillhörande den övre kritan 
nande och brobyggnad över Norrström, stad- ooh Dinariska alpernas karstland^kap (se 
fäst 1781, fullbordades endast Norrbro under K a r s t). Från en valvformig öppning i ber- 


141 


Adelsfana — Adelsmatrikel 


142 


get sträcker grottan sig ung. 2 km inåt, och 
med alla förgreningar har den en längd av 
omkr. 5 km. Hedan på 1300-talet var den 
»gamla grottan» bekant, och 1818 upptäcktes 
den övriga delen. Grottan utgöres av en i 
medeltal 10 m hög och bred gång, som dock 
ställvis uppnår ända till 30 m höjd. På de 
flesta ställen är den klädd med stalaktiter 
och stalaginiter, merendels vita och glän- 
sande men stundom gul- eller rödaktiga och 
halvgenomskinliga. Grottans mest storartade 
plats är »Kalvarieberget», en fristående, 54 
m hög kulle under ett ofantligt valv, som 
lyfter sig 15 m över densamma. — Grottan 
är den forna bädden eller kanalen för floden 
Poik, som strax vid grottans mynning för- 
svinner i ett »slukhål» vid kanten av Karst- 
platån och sedan kommer i dagen i Planina- 
grottan, omkr. 5 km längre i n. ö., såsom en 
kolossal källa. Floden försvinner i berget 
på en nivå av 511 m ö. h. och kommer åter 
i dagen på en nivå av 453 m. 1 sin underjor- 
diska del ligger den något lägre än Adelsberg- 
grottans botten och torde med alla sling- 
ringar ha en längd av nära 9 km, varav man 
undersökt nära två tredjedelar. I denna trakt 
finnas jämte Adelsberg-grottan även andra 
intressanta grottor, varför området är ett av 
de rikaste arbetsfälten för grottforskningen. 
Se vidare Grotta. E. E. (K. A. G.) 

Adelsfana kallades från Gustav I :s tid den 
rytteristyrka eller fana (se d. o.), som adeln 
uppsatte på grund av sin rusttjänst. Vissa 
tider förekommo en svensk och en särskild 
finsk adelsfana, men de sammanslogos längre 
fram. Adelsfanan förlorade med tiden mer 
ooh mer i betydelse. 1809 indrogos dess be- 
fälslöner till staten. 

Adelsförbund, sammanslutningar inom 
adeln till bevakande av gemensamma stånds- 
intressen. Efter urspr. tysk förebild — Deut- 
sche Adelsgenossenscliaft, bildat 1874 — äro 
sådana upprättade i Danmark, Sverige ocb 
Finland. På initiativ av baron Kr. Zytphen- 
Adeler (d. 1915) stiftades 1908 T) a n s k 

adelsförbund, som närmast är en un- 
derstödsförening. Dess organ är »Dansk adels- 
blad». — Svenska adelsförbundet, stiftat 
1914 på initiativ av dåv. majoren G. H. W. 
Planting-Gyllenbåga m. fl., har till uppgift att 
vid årliga möten sammanföra sina medlem- 
mar, vilka äro både manliga och kvinnliga, 
för dryftande av gemensamma angelägenheter, 
att meddela uppfostringsbidrag till mindre be- 
medlade adelsmäns barn, stipendier och stu- 
dielån, att förmedla platser för medlemmar 
och deras familjer och att lämna hjälp vid 
släktforskning m. m. Expeditionen är förlagd 
till Stockholm. Dess organ är sedan 1914 
»Arte et Marte» (se d. o.). Sveriges oin- 
troducerade adels förening stifta- 
des 1911 med huvudsakligen ekonomisk upp- 
gift; har sitt säte i Stockholm. — Finska 
adelsförbundet stiftades i mars 1922 
på initiativ av verkl. statsrådet A. Ramsay. 


Dess uppgift är att i första hand föröka 
adelns gemensamma tillgångar. W. P.-G. 

Adelskalender, se Adelsmatrikel 

Adelsköld, Klas (Claes) Adolf, jä rn- 
vägsbyggare, politiker o. förf. (1824 — 1907), 
major vid Väg- och vattenbyggnadskåren 1862 
— 75. Som nivellör vid Fryksta — Klarälvens 
järnväg tog han 1849 
det första spadtaget 
på den första svens- 
ka järnvägen. Un- 
der 26 års verksam- 
het som järnvägs- 
byggare verkställde 
A. undersökningar 
för och uppgjorde 
förslag till mer än 
300 mil av Sveriges 
enskilda järnbanor 
och byggde själv 
över 70 mil av dessa. 

Han utförde dess- 
utom bro- och hamn- 
byggnader, sjöavtappningar och kanaliseriugs- 
arbeten m. m. (en del även i F.inland). — A. var 
frihandlare och moderatliberal samt 1875 — 93 
ledamot av Första kammaren. Vid behand- 
lingen 1883 av försvarsfrågan gjorde han sig 
i viss mån bemärkt genom frambärandet av 
en motion om underhandling med makterna 
om ständig och garanterad neutralitet för 
Sverige samt genom sitt agiterande i pressen 
för sjöförsvarets grundande på den av John 
Ericsson konstruerade torpedbåtstypen »De- 
stroyer» (se Ericsson, J.). Vid urtima 
riksdagen 1892 avgav han en motion om ett 
kombinerat lant- och sjöförsvar. A., som tog 
initiativ till John-Ericssonsmonumenten i 
Göteborg och Stockholm, har utgivit en ut- 
förlig levnadsteckning över Ericsson (1891) 
samt dessutom sina egna levnadsminnen, »Ut- 
drag ur mitt dagsverks- och pro diverse- 
konto» (4 bd, 1899—1901). 

Adelsmarskalk, i Ryssland före 1917 års re- 
volution benämning för ordf. vid samman- 
komster av adeln inom ett guvernement. 

Adelsmatrikel, förteckning över de till ett 
lands adel hörande personerna. En sådan för- 
teckning, som utkommer periodiskt, kallas 
även adelskalender. Genealogiskt ord- 
nade förteckningar över ett lands adelsperso- 
ner kallas ättartavlor. Äldsta svenska 
adelsmatrikeln är A. A. v. Stiernmans »Ma- 
trikel öfver Svea rikes ridderskap _ och adel» 
(1754 — 55), som senare fortsatts av J. A. Reh- 
binder, K. F. Rothlieb och K. G. Kröning- 
svärd. Av J. G. Anrep (se denne) utgåvos 
»Svenska adelns ättartaflor» (4 bd, 1858 — 64; 
ny uppl. under förberedelse), som för tiden 
1857 — 1900 fortsattes av F. U. Wrangel och 
O. Bergström (1895 — 1900). B. Schlegel och 
K. A. Klingspor utgåvo 1875 »Den med 
sköldebref förlänade men ej å riddarhuset in- 
troducerade svenska adelns ättartaflor». Den 
av J. G. Anrep 1854 grundade »Sveriges rid- 



143 


Adelsmöte — Adelstitlar 


144 


derskaps och adels kalender» utges sedan 1898 
årligen och redigeras sedan 1919 av K. C:son 
Lewenhaupt. över den sv. ointroducerade 
adeln ha utgivits kalendrar 1886 och 1899 av 
K. H. Tersmeden samt sedan 1912 av T. E. 
v. Gerber. 

Bland de talrika utländska arbetena av 
motsvarande slag må här endast nämnas : i 
Finland F. 0. Wasastjernas Ȁttar-taflor 
öfver den på Finlands Riddarhus introducerade 
adeln» (3 bd, 1879 — 83), »Storfurstendömet 
Finlands riddarhus och adels kalender» (den 
äldsta utgiven 1858) och »Finlands ridder- 
skaps och adels kalender» (f. n. utg. av O. 
Wasastjerna); i Danmark »Danmarks adels 
aarbog» Irån 1883, länge redigerad av H. Hjort- 
Lorenzen och A. Thiset; i Tyskland »Gothai- 
sches genealogisches Taschenbuch» (för resp. 
grevliga, friherrliga samt uradliga och brev- 
adliga hus); i Frankrike »Annuaire de la 
noblesse de la France»; i England »Burke’s 
peerage and baronetage» och »Whitaker’s 
peerage, baronetage, knightage, and com- 
panionage». 

Adelsmöte. Efter förlusten 1866 av sin 
särskilda politiska representationsrätt sam- 
manträder sv. adeln regelbundet vart tredje 
år till s. k. adelsmöte för överläggning om 
gemensamma angelägenheter av ekonomisk 
och privilegienatur. Representationsrätten 
vid dessa möten är fastställd efter samma 
grunder som voro gällande för adelns del- 
tagande i ståndsriksdagarna. 


Adelsprivilegier kallas med ett gemensamt 
namn de särskilda privilegier, förmåner, fri- 
heter och rättigheter, familjerättsliga samt 
borgerligt, ekonomiskt och politiskt rättsliga, 
som tillkommit eller tillkomma adeln såsom 
stånd eller korporation (se Adel). En vä- 
sentlig svensk urkund i detta hänseende äro 
adelsprivilegierna av 16 okt. 1723. De privi- 
legier, som under tidens lopp tillförsäkrats 
svenska adeln, ha sedermera till största delen 
blivit med ridderskapet och adelns bifall, 
som jämlikt § 114 R. F. erfordras härför, upp- 
hävda, och de kvarstående äro huvudsakligen 
endast formella. Märkligast bland dessa äro 
adelsmans privilegium att undgå häktning i 
vissa fall samt hans rätt att efter egen önskan 
kalla boupptecknings- och arvskiftesmän. 
Rättigheten att kalla huspredikant är i kyrko- 
lagen tillförsäkrad frälseman. W. P.-G. 

Adelstitlar. Högsta adelstitel är numera 
hertig (furste), d. v. s. fr. duc, prince, it. 
duca, principe, sp. dnque, eng. dulce, ty. Herzog, 
Furst, ry. knjas. Näst efter denna titel kom- 
mer i romanska länder och Storbritannien 
markis, eng. marquess, fr. marquis, it. mar - 
chese, sp. marques. Närmast härefter kommer 
grevetiteln. Den brukas i Sverige, där ko- 
nungen numera ej äger rätt att utdela furste- 
titeln och där sådan titel förlänats endast två 
ggr (till släkterna Hessenstein och Putbus), 
som högsta adelstitel och i Tyskland, Öster- 
rike, Polen, Ungern, Ryssland m. fl. samt 
motsvaras av fr. comte, it. conte , sp. conde och 



Huvudbyggnaden på Adelsnäs. 


Adelsnäs, säteri i s. ö. Östergötland, vid 
smålandsgränsen invid Bysjön; Åtvids soc- 
ken, Östergötlands län. Är huvudgård i 
Adelswärdska baroniet och omfattar 1,022 
har. Ny, slottslik huvudbyggnad uppfördes 
1916 — 20 efter ritningar av I. G. Clason. 
Samtidigt ordnades och förbättrades den 
gamla parken och trädgården och uppfördes 
nya växthus. Mitt emot herrgården är på 
norra stranden av sjön förlagd en storartad 
anläggning av trädskola och fruktträdgårdar 
och den 1901 upprättade Adelsnäs’ trädgårds- 
skola. — A. hette urspr. Näs. Se A. Rydström, 
»Det gamla A.» (1913). 


i Storbritannien av earl (med count avses där 
alltid utländsk grevevärdighet). 

Efter grevetiteln kommer i Storbritannien 
viscount och i Frankrike och andra romanska 
länder vicomte, visconte, vizconde o. s. v. samt 
i Sverige och övriga germanska länder fri- 
herretiteln (baron) ; i Danmark är barontiteln 
den officiella. Under dessa värdigheter stå i 
England baron (i dagligt tal »lord»), en lägra 
pärstitel, baronet, som dock icke medför pär- 
skap (plats i överhuset), och Jcnight, som med- 
för titeln sir och icke är ärftlig. De sedvanliga 
europeiska adelstitlarna ha upptagits av Ja- 
pan, där Ko är lika med furste, Kö markis, 


145 


Adelsuniform — Adelswärd 


146 


IJalcu greve, Shi vicomte och Dan baron. Så- 
som i viss mån a. må även nämnas några titlar, 
som föras av en del adliga familjer, såsom 
Edler i Tyskland, Ritter i Österrike och jonk- 
heer i Holland. Adelstitlarna ärvas myc- 
ket olika i olika länder. Blott den brittiska 
aristokratien (se vidare P e e r a g e) och den 
kejserliga franska adeln ha i detta hänseende 
en lagstadgad succession. I Frankrike gick den 
kejserliga adelstiteln i arv till äldste sonen. 
Inom den spanska »grandezzan» gälla i hu- 
vudsak samma successionsregler som inom de 
engelska pärsfamiljerna, men här råder sam- 
tidigt en oerhörd godtycklighet i fråga om 
yngre söners upptagande av familjenamn och 
titlar. I Tyskland, Danmark och Sverige är 
ärftligheten av titlar utsträckt till samtliga 
familjemedlemmar, eller oek gäller förstfödslo- 
rätten, såsom i regel för nyare ätter. I Sve- 
rige ärves särskilt inom de fr. o. m. 1809 kre- 
erade grevliga och friherrliga ätterna samt 
inom ätten lieek-Friis titeln blott av äldste so- 
nen. Inom de grevliga ätterna Klingspor, Rid- 
derstolpe, Strömfelt, af Ugglas samt inom de 
friherrliga Lagerheim och af Wetterstedt bär 
äldste sonen redan under faderns livstid den- 
nes titel. Se vidare särskilda artiklar om de 
olika titlarna. (W. P.-G.) 

Adelsuniform. Svensk a. be- 
står av trekantig hatt med gul 
kokard, guldträns och guldtofsar, 
frack av mörkblått kläde med 
förgyllda knappar med tre kro- 
nor, antingen knäppt upp till 
halsen eller öppen, och till den- 
samma epåletter med broderade 
guldmattor och grova guldbuljo- 
ner samt byxor likaledes av 
mörkblått kläde med bred guld- 
galon. Till stor gala vid hovet 
ha även dylika av vitt kläde be- 
gagnats. Uniformen torde ha in- 
förts vid slutet av 1700-talet. 

Den omnämnes i ridderskapet 
och adelns riksdagsprotokoll för 
1817 — 18 i samband med uni- 
formsändringar vid armén. 

(W. P.-G.) 

Adelswärd, adlig ätt från Norr- 
köping, härstammar från rytt- Svensk adels- 
mästaren Johan Hultman, som uni orm ' 
adlades 1719 och vars son Johan (se nedan) 
blev frih. 1770. Dennes sonson Erik Reinhold 
(se nedan) fick 1823 grevlig värdighet, som 
hans barn vid hans död avsade sig. Se även 
Adels wärdska baroniet. 

Adelswärd, Axel Teodor, frih., politiker 
(f. 18G0 13 /io), sedan 1901 innehavare av Adel- 
swärdska baroniet. Led. av Andra kammaren 
1906—08 och 1912—19, är A. sedan 1920 led. 
av Första kammaren samt har varit finansmi- 
nister i andra staaffska ministären okt. 1911 — 
febr. 1914. Vid 1906 års riksdag motionerade 
A. (jiimte Å. H. Hammarskjöld) om den poli- 
tiska rösträttsfrågans lösning genom propor- 


tionella val även till Första kammaren. F< r- 
slaget framställdes av A. ånyo 1907 men då 
med yrkande på politisk rösträtt även för 
kvinnan och Första kammarens utseende ge- 
nom elektorer, och 
han uppträdde i de- 
batten mycket ener- 
giskt mot varje för- 
sök att komma fram 
på »Tällbergslinjen». 

På senare år har A. 
bl. a. som delegerad 
och förf. ägnat myc- 
ket arbete åt den in- 
te rparlamen tar iska 
unionen och det in- 
ternationella arbetet 
för åstadkommande 
av varaktig fred och 
för bättre ordnande 
av framtidens internationella rättsförhållan- 
den. Är ordf. i Sv. föreningen för Nationernas 
förbund och sedan 1922 president i interparla- 
mentariska unionen. A. har ulgivit en mängd 
broschyrer i politiska, sociala och kommunika- 
tionsfrågor. 

A., som genomgått Tekniska högskolan 1878 
— 81, är även bemärkt som industriman och 
har vid Åtvidaberg grundat flera industriella 
anläggningar, 1906 övertagna av Åtvidabergs 
fören. industrier, samt bildat a. -b. Åtvida- 
bergs kopparverk (1900 — 10), sedan Forsa- 
ströms kraft-a. -b. Tillika har han på många 
sätt verksamt befrämjat svensk trädgårds- 
skötsel, bl. a. genom att på egendomen Adels- 
näs i Östergötland inrätta en tidsenlig träd- 
gårdsskola. Genom omfattande anläggningar, 
bl. a. av trädskolor samt spaljéfruktodlingar, 
ha trädgårdarna där blivit bland de främsta 
i sitt slag i norden. Ths. G. L — d. 

Adelswärd, Erik Göran, frih., politiker 
(1751 — 1810), son till Joh. A.; överstes avsked 
1784. Tog livlig del i riksdagarna 1786 — 1809, 
tillhörde 1786 den unga adelsoppositionen, 
räknades vid 1809 års riksdag till gusta- 
vianska partiet och deltog 18 juli 1809 i dess 
strider mot tronföljarvalets företagande. Han 
tog ofta till orda i konstitutionella frågor. 

Adelswärd, Erik Reinhold, ämbetsman 
(1778 — 1840), son till E. G. A. Urspr. militär 
(avsked 1808) och hovman (överstekammarjun- 
kare 1817 samt chef för kronprinsens hov 
1823), erhöll han 1823 grevlig värdighet samt 
efterträdde 1825 G. F. Wirsén som president 
i Statskontoret och var från 1829 till sin död 
statsråd. Han bevistade riksdagarna 1809 — 
34. Var som riksdagspolitiker moderat och 
lät som medlem av Karl XIV Johans statsråd 
synnerligen litet tala om sig. A. har efter- 
lämnat dagboksanteckningar 1823 — 27 (i 

Adelsnäs’ arkiv) av intresse och delvis ganska 
kritiska mot Karl Johan. 

Adelswärd, Georg Nikolaus, frih., di- 
plomat (1810 — 78), brorson till E. R. A. Var 
envoyé i Petersburg 1856 — 58 och i Paris 




147 


Adelswärd — Adelsö 


148 


1858 — 77. Avslöt 1865 de betydelsefulla han- 
dels- och sjöfartstraktaterna mellan Sverige — 
Norge och Frankrike och medverkade till ord- 
nandet av Sveriges deltagande i världsutställ- 
ningen 1837. De intima förhandlingarna mel- 
lan Napoleon III och Karl XV fördes i regel 
bakom hans rygg. 

Adelswärd, J o h a n, bruksidkare, politiker 
(1718 — 85), ryttmästares avsked 1750, frih. 
1770, landshövdings titel 1779. Såsom ledande 
kraft och 1764 huvuddelägare i det bolag, som 
ägde Åtvidabergs gruvor, förvärvade han en 
betydande förmögenhet och stiftade, efter att 
ha utlöst övriga intressenter, Adelswärdska 
baroniet (se d. o.). A. deltog som hatt i riks- 
dagarna 1769 — 70 och 1771 — 72 och var myc- 
ket intresserad av de finansiella frågorna. 


d’ Adelswärd, Renauld Casimir Os- 
car, fransk politiker, frih. (1811 — 98), bror 
till G. N. A. Deltog som fransk officer i flera 
fälttåg i Afrika; kaptens avsked 1844. Som 
medlem av konstituerande församlingen 1848 
slöt A. sig till den moderata högern och stödde 
efter Louis Napoléons val till president dennes 
regering. Invald i lagstiftande församlingen 
1849, skilde han sig emellertid från presiden- 
tens anhängare, ogillade statskuppen 2 dec. 
1851 och var med bland de deputerade, som 
8 . d. undertecknade dekretet om Napoléons 
avsättning. A. utgav ett par skrifter med an- 
ledning av 1860 års svenska dissenterlag. 

Adelswärdska baroniet omfattar inom Åt- 
vids m. fl. socknar i Östergötlands och Kalmar 
län 35 3 / 4 mantal med ett taxeringsvärde av 
omkr. 5,750,000 kr. Adelsnäs (se d. o.) är 
huvudgård. 

»Baroniet» upprättades 1781 av landshöv- 
dingen, frih. J. Adelswärd; Gustav III:s stad- 
fästelse erhölls 1783 men anses fullkomligt 
lagstridig. Enl. densamma skola titeln och 
namnet baron Adelswärd tillkomma fideikom- 
missets innehavare, även i händelse ätten ut- 


dör på manssidan, i vilket fall K. m:t »för- 
länar denna egendom till någon annan av dess 
trogna undersåtar, som därtill kunnat visa 
sig värdig», dock med företräde om möjligt 
för »någon av namnet å k vinnolinjen». 

Adelsö, ö i Mälaren, mellan norra och södra 
Björkfjärdarna; Adelsö socken. Omväxlande 
bergs- och skogsmark, delvis med god lövskog, 
odlade slätter och sidlänt mark. På ön låg vid 
nuv. byn Hovgården den historiskt bekanta 
A 1 s n ö (se d. o.) kungsgård. På den av Stock- 
holms stad 1922 inköpta Sättra gård är sedan 
1911 förlagd en av Stockholms fattigvårds- 
nämnd då upprättad barnkoloni. 

Adelsö, socken i s. Uppland; Färentuna 
härad, Stockholms län; 31,98 kvkm, 730 inv. 
(1923), 890 har åker. Består av öarna Adelsö 


(se föreg.), Björkö (se d. o.), Kurön m. fl. i ö. 
Mälaren, Uppsala stift, Svartsjö kontrakt. 

Ur fornminnessynpunkt är soc- 
kenområdet måhända det intressantaste i 
hela vårt land. Detta gäller i främsta rummet 
om ön Björkö, där den förhistoriska staden 
B i r k a (se d. o.) var belägen, men även 
huvudön äger fornlämningar av stor bety- 
delse. Helt nära den medeltida kyrkan åter- 
finner man lämningarna av Alsnö kungs- 
gård (se d. o.), tre stora kungshögar, en 
mindre gravhög, kallad »Skopinntull», en 
tingshög samt en runsten med intressant in- 
skrift. Spridda över ön ligga flera vackra 
gravfält samt några fornborgar, av vilka en, 
vid Stenby säteri, är ovanligt väl bevarad. 

På Alsnö kungsgård bodde sannolikt re län 
under 800-talet de konungar, som omtalas i 
samband med Birka — det var en av dessa 
vid namn Björn, som först gav Ansgarius till- 
låtelse att predika kristendomen i Sverige — , 
och starka skäl tala för att det just är dessa 
konungar, som ligga j ordade i kungshögarna. 
Vid en år 1917 företagen undersökning av 
gravhögen Skopinntull visade sig denna inne- 



149 


Adelung — Adenoskleros 


150 


hälla ett till omkr. år 900 daterbart grav- 
inventarium, som man utan överdrift kan be- 
teckna som kungligt. — Litt. : H. Rydh i 
Fo-nvännen 1917, B. Nerman i Fornvännen 
1918. B. Th. 

Adelung, Johann Christoph, tysk 
språkforskare (1732 — ISO;»), slutl. biblioteka- 
rie i Dresden. Ehuru mer samlare än forska- 
re, blev A. genom sin sällsporda flit och meto- 
diska följdriktighet en märkesman men för- 
dunklades senare alldeles av Jacob Grimm. 
A :s förnämsta arbete är »Grammatisch-kriti- 
sches Wörterbuch der hochdeutschen Mund- 
art». Han förfäktade ensidigt som norm för 
språkriktighet Luthers och Gellerts språk 
(»obersächsisch») mot provinsiella språkförny- 
are som Klopstock och Goethe. 


fästa hamnen Aden west bay, som är av 
största vikt för Europas handel med Asien, 
Östafrika och Australien och som anlöpen av 
alla fartyg från och till Röda havet. Den är 
eu högst viktig kolstation och telegrafstation 
på kabeln mellan Suez och Bombay. A. äi fri- 
hamn och trafikeras årligen av fartyg om el t 
sammanlagt tonnage av 2 Va mill. ton. Engels- 
männen togo staden 1839 från araberna, och 
efter Suezkanalens tillkomst liar den gjort 
stora framsteg; den räknas med ett reserve 
rat kustområde jämte klippön Perim, Kuria- 
Muria-gruppen och den af rik. ön Sokotra till 
prov. Bombay i Britt. Indien. E. L — r. 

Under världskriget utkämpades i närheten 
av Aden flera strider mellan engelsmännen 
och turkarna. I juli 1915 framryckte en tur- 



Utsikt över Aden. — Vattenreservoarer biland bergen ovanför Aden. 


Adelöv, socken i n. Småland n. ö. om Grän- 
na och intill östgötagränsen ; Norra Vedbo hä- 
rad, Jönköpings län; 118,16 kvkm, 1,312 inv. 
(1923). 2,112 har åker. Nordligaste delen till- 
hör Holavedens skogstrakt, södra hälften är 
mycket kuperad med höjder omkr. 300 m ö. 
havet. I socknen Näs, gammalt adelsgods. 
Växjö stift, Norra Vedbo kontrakt. 

Aden [eng. uttal: ei\ln], hamnstad på syd- 
kusten av Arabien, vid Adenviken, ung. 18 
mil ö. om Bab-el-mandebsundet ; tillhör Eng- 
land. 56,500 inv. (1921): araber, hinduer, 

somalier, negrer; de flesta muhammedaner. 
Klimatet är hett men icke ohälsosamt och 
regnmängden så ringa, att växtlighet nästan 
helt saknas och vatten måste samlas i cister- 
ner. Numera fyller man en stor del av sta- 
dens vattenbehov genom destillering av havs- 
vatten. Alla födoämnen måste importeras. 
Staden är byggd över en slocknad vulkan på 
östkusten av en halvö mitt emot en liten 
befäst ö. På landtungan, som sammanbinder 
A. med fastlandet, ligga två saltverk; två 
tredjedelar av saltet exporteras. 

Vid halvöns v. kust, skyddad av en mindre 
halvö i v., Little Aden, ligger den starkt be- 


kisk styrka på flera tusen man mot Lahej, 
n. v. om A., slog därstädes den engelska för- 
svarsstyrkan och besatte Sheik Otliman strax 
n. om A. men lyckades ej att taga själva sta- 
den i besittning. Sedan engelsmännen kort 
därefter erhållit förstärkningar, blevo tur- 
karna tvungna att draga sig tillbaka; men 
de behöllo intill krigets slut Lahej i sin hand 
och gjorde därifrån talrika men resultatlösa 
anfall mot den engelska, alltmer förstärkta 
och A. omslutande befästningslinjen. Av 
engelsmännen företogos ock lyckade utfall 
(striden vid Subor i jan. 1916). M. B — dt. 

Adenin, 6-aminopurin, CsILifNnojN*. 
en bas, tillhörande puringruppen, som fram 
ställes ur växt- och djurvävnader genom be- 
handling med utspädd svavelsyra. A. förekom- 
mer bl. a. i bukspottkörteln, pressjäst o h te. 

Adénium, se Xerofila växter. 

Adcnoid, körtelaktig. 

Adenolda vegetationer, se Nässjukdo- 
mar. 

Adenöm, se Tumör. 

Adenoskleros [å's], den förhårdning av 
lymfkörtlarna, som är ett bland de utmär 
kande kännetecknen för syfilis. 



151 


Adenviken — Adils 


152 


Adenviken, den del av Arabiska havet, som 
intränger mellan Arabiens sydkust och So- 
malilandet (Afrika). A. står genom sundet 
Bab-el-mandeb i förbindelse med Röda havet. 

Adephaga kallas en avdelning av skalbag- 
garna, omfattande niera primitiva former, så- 
som sand jägare, jordlöpare och d y- 
kare (se dessa ord). 

A'deps, lat., fett. — A.länae, lanolin; a.petrö- 
lei, vaselin; a. sui'lla el. sui'llus, svin fett, ister. 

Ade'pt, under medeltiden en, som f öregav sig 
ha funnit »de vises sten», mästare i alkemi, 
guldmakare; nu: lärjunge i en svårlärd konst 
eller vetenskap ; person, som blivit invigd i ett 
ordenssällskaps hemligheter eller i någon 
djupsinnig och för mängden obegriplig kun- 
skap. Ordet användes numera även i något 
förklenlig bemärkelse såsom lärjunge, ämnes- 
sven i allm. 

Ade'rnö, stad på Sicilien (Italien), i prov. 
Catania, s. v. om Etna; 30,096 inv. Läm- 
ningar av normandiska och rom. byggnader. 

A'dessiv, en kasus i finskan, som egentl. ut- 
märker platsen, å eller nära vilken något sker. 
Den har också kommit att brukas för att an- 
giva det medel, varigenom något sker, och 
motsvarar i förbindelse med verbet olla (vara, 
vårt verb »hava». 

Ä deux [a-dö'], fr., på tu man hand. — Å 
deux mains, för två händer. 

Adhémar [ademä'r], en av första korstågets 
ledare (d. 1098). Biskop i Puy i s. Frankrike 
(från omkr. 1087) visade han vid kyrkomötet 
i Clermont 1095 stort nit för första korståget 
och utsågs till dess ledare och påvlig legat. 
Han åtföljde Raymond av Toulouse till Orien- 
ten och upplivade genom sin tapperhet och 
vältalighet härens mod. 

Adhe'rbal, konung i Numidien. Se J u g u r- 
t h a. 

Adhere'ns, sammanlödning, framför allt av 
mot varandra liggande delar av bukhinnan 
eller de glatta hinnor, som bekläda hjärt- och 
lungsäckar. Adherenserna, som stundom or- 
sakas av inflammationer, kunna bl. a. för- 
orsaka smärta. — Verb : A d h e r e r a. 

Adhesiön, den attraktionskraft, som är verk- 
sam mellan två kroppar, vilka äro i omedelbar 
beröring med varandra. Adhesionen är en av de 
s. k. molekylarkrafterna. Adhesionen mellan 
fasta kroppar möjliggör målning, limning, 
lödning o. s. v. Även vätskor och gaser adhe- 
rera vid fasta kroppar. 

Ad hoc (negötium), lat., »till denna (upp- 
gift) », t. ex. minister ad hoc, minister 
med detta bestämda uppdrag; för tillfället. 

Ad ho'mmem, se Argument. 

Adiabätisk kallas en sådan förändring i en 
kropps tillstånd, vid vilken kroppens volym och 
tryck ändras men ingen transport av värme 
mellan kroppen och dess omgivning äger rum. 

Adiabatisk temperaturjämvikt, S e Atmo- 
sfär. 

Adia'fora, sing. adiaforon, likgiltiga 
ting eller handlingar. För forntidens stoiker 


var allt, som icke var moraliskt gott eller 
ont, adiaforon. Det enda goda var dygden och 
det enda onda lasten, sålunda allt annat lik- 
giltigt, så t. ex. rikedom, hälsa och liv. En- 
ligt Epikuros var intet adiaforon. — I kyr- 
kans historia ha strider om adiafora upp- 
repade gånger uppstått. Under den aposto- 
liska tiden stred man om förtärande av offer- 
köttet, under reformationen om vissa katolska 
ceremonier vid gudstjänsten, senare om de 
kristnas förhållande till dans, teater och mu- 
sik. I sistnämnda hänseende intager den pie- 
tistiska åskådningen en asketiskt färgad ställ- 
ning, den evangelisk-luterska kyrkan åter 
en avgjort moderat. 

Adia'ntum, ett ormbunkssläkte med spor- 
gömmena i de ofta prydligt och fint delade 
bladens kanter. För det vackra utseendets 
skull odlas flera arter allmänt i växthus och 
terrarier. Välbekant är A. Capillus Veneris 
(inhemsk i Sydeuropa), som jämte andra ar- 
ter användes till bukettgrönt. 

Adiatermän, se A t e r m a n. 

A'dickes, F r i c h, tysk filosof (f. 1866), pro- 
fessor i Tubingen 1904. Anser visserligen med 
Kant metafysiken såsom vetenskap omöjlig 
men tillerkänner den dock stor betydelse så- 
som en på grund av tro utbildad världsuppfatt- 
ning och livsåskådning. De principiellt mot- 
satta metafysiska ståndpunkterna motsvara 
olika personliga människotyper. Han har 
bl. a. utgivit: »Kant contra Häckel» (1901; 
2:a uppl. 1906), »Charakter und Weltanschau- 
ung» (1915) och »Die Zukunft der Metaphy- 
sik» (»Weltanschauung», 1905). Särskild för- 
tjänst har A. inlagt genom mönstergilla Kant- 
upplagor, och han är red. för utgivandet av 
Kants efterlämnade handskrifter i Berlinaka- 
demiens stora Kantupplaga. S — e. 

Adige [a'did£e], ty. Etsch, flod i n. ö. Ita- 
lien från Alperna till Adriatiska havet, tillhör 
i sitt övre lopp Tyrolen, i sitt nedre Lom- 
bardiska slätten. A. upprinner vid passet 
Reschen Scheideck och genomflyter i sitt övre 
lopp Vintschgaudalen. Vid Meran antager 
A. sydlig riktning. Dalen visar nu en allt 
mera leende karaktär med vinkullar och frukt- 
träd. Viktigaste staden är här Trento. Ge- 
nom en trång bergport kommer floden slutli- 
gen ut på Lombardiska slätten, passerar Ve- 
rona och antager ung. vid Legnago ö. riktning 
samt går parallellt med Po ut till Adriatiska 
havet. Flodens låga stränder äro här sum- 
piga. Ars viktigaste biflod är Eisack (Isargo). 
Genom kanaler står A. i förbindelse med Po, 
Längd 415 km. Segelbar är den från Trento. 

Adils, Ottars son, svensk konung av Yng- 
lingaätten. Han omtalas i många källor. 
Den anglosaxiska dikten Beowulf, vari han 
bär namnformen Eadgils, berättar om hans 
strider med sin farbroder Onela (nord. Ale). 
I Snorre Sturlassons Ynglingasaga och Edda 
omtalas samma strider. Ynglingasagan be- 
rättar därjämte åtskilligt annat om Ä. Även 
andra källor, t. ex. en medeltida isländsk saga 


153 


Ad (In) infinitum — Adjutant 


154 


om Rolf Krake samt islänningen Arngrim 
Jonssons (se denne) danska historia, ha mycket 
att berätta om A. I stort överensstämma 
dessa källor med Snor re. Detsamma gäller i 
vissa delar Saxos berömda danska krönika ; 
f. ö. är denna källa mera avvikande. 

A. är en historisk person, som levat un- 
der 500-talet. Vid Ottars död omkr. 525 
tillvällade sig dennes broder Ale makten, och 
Ottars unga söner A. och Emund gingo då i 
landsflykt till Västergötland. Efter strider 
med växlande framgång, i vilka Emund döda- 
des, lyckades A. omsider med västgötsk hjälp 
besegra och fälla Ale och återerövra svea- 
väldet. Det är osäkert, vilken verklighet, 
som ligger bakom berättelserna om A:s för- 
hållande till Yrsa, Helge och Rolf Krake (se 
denne). Svearnas erövring av västgötariket, 
som omtalas i Beowulf, torde ha inträffat un- 
der A:s regering. Sannolikt var det även på 
A:s tid, omkr. 550, som Gottland införlivades 
med sveaväldet. A. regerade mycket länge; 
han dog omkr. 575. Riktig är Snorres upp- 
gift i Ynglingasagan, att A. blivit höglagd vid 
Gamla Uppsala. Som hans grav kan med största 
sannolikhet utpekas den yngsta av de tre stora 
Uppsalahögarna, den längst bort ifrån kyrkan 
belägna s. k. Tors hög, som genom undersök- 
ning visat sig tillhöra tiden för A:s död. 

Litt. : A. Olrik, »Danmarks Heltedigtning», 
I (1903) ; L. Levander, »Sagotraditioner om 
sveakonungen Adils» (i Antikvar. tidskr. f. 
Sverige, 18: 3); B. Nerman, »Vilka konungar 
ligga i Uppsala högar?» (1913); samme förf., 
»Ottar Vendelkråka och Ottarshögen i Ven- 
del» (i Upplands fornminnesför. tidskr. 1907) ; 
samme förf., »Det svenska rikets uppkomst» 
(i Fornvännen 1923). B. N — n. 

Ad (In) infinitum, lat., i oändlighet, utan 
ände. Man kan dela en linje i två lika delar, 
var och en av dessa i två nya. lika delar o. s. v. 
ad (in) infinitum. 

Ad i'nterim, lat., tills vidare. 

Adipinsyra, COOH . (CPU) 4 . COOH, är en 
tvåbasisk syra, som uppkommer vid oxida- 
tion av fetter med salpetersyra. I vatten, 
alkohol och eter lösliga, färglösa kristaller 
med smältpunkt 148° C. 

Adipocire [ sl'r], fettvax el. likvax, ett vitt, 
tvålartat ämne, som ofta bl. a. på vattensjuka 
kyrkogårdar framträder i lik. 

A dirittu'ra el. A drittura betecknar i 
växelaffärer, att en växel blivit direkt utställd 
på en person utan förmedling av någon tredje 
person; utan mellanhand, omedelbart och utan 
domiciliering. 

Adirondac-k mountains [adirå'ndäk mäu'n- 
tinz], Adirondacks, bergsgrupp i n. ö. 
delen av staten New York, U. S. A.; utgör 
en del av Appalacherna (se d. o.). Från sjön 
Tear of the clouds bland A. leder Hudsonflo- 
den sitt ursprung. Otaliga små sjöar och 
floder erbjuda här ett givande fiske, och vid- 
sträckta skogar a.v gran, björk, bok o. s. v. 
finnas. Högsta toppen Mount Marcy, 1,640 m. 


Å discrétion [-kresiä'J, fr., efter gottfin- 
nande, på nåd och onåd. 

Adi Ugri, missionsstation i v. Eritrea, Öst- 
afrika. Upprättad 1907 av Evangeliska fos- 
terlandsstiftelsen. 

A'djektiv kallas ett nomen (se d. o.), som 
alltefter beskaffenheten av det ord, som det 
bestämmer, böjes (deklineras) i fråga om ge- 
nus, numerus och — dess viktigaste känne- 
tecken — gradus. Det avser i regel att be- 
stämma ett substantiv och har då sin plats 
antingen omedelbart vid det bestämda ordet 
(attribut) el. skilt därifrån genom ett verb 
(predikativ) . 

Adjoint [ad^coa'], fr., medhjälpare, äm- 
betsbiträde, t. ex. hos märerna i Frankrike 
samt förr hos generalguvernören och minis- 
terstatssekreteraren i Finland och hos en 
mängd ryska ämbetsmän. A. i norska gene- 
ralstaben: sådan generalstabsofficer, som än- 
nu icke avlagt generalstabsexamen, vilken 
fordras för att kunna avancera till närmast 
högre grad, stabschef och kapten. 

Adjungera, tillfälligt antaga någon som bi- 
träde vid en undersökning (t. ex. i en kom- 
mitté), förordna någon att tills vidare eller 
för viss tid uppehålla en ämbetsmans befatt- 
ning eller att vara led. av en överrätt el. ett 
kollegialt ämbetsverk. Subst Adjunktion. 

Adju'nkt, biträde; ordinarie lärare av andra 
graden vid högre allmänt läroverk eller semi- 
narium, förut även vid universitetet ; präster- 
ligt biträde ( sacri ministerii adjunkt, pastors-, 
komministers- och pastoratsadjunkt) . 

Adjunktur, e n adjunkts befattning el. tjänst. 

Adjuta'nt, militärt biträde åt högre officer 
eller militär, anställd som uppvaktande hos 
kungl. person. I Sverige kallas regements- 
chefens adjutant regementskvartermästare, ba- 
taljonschefens regementsadjuntant, varemot en 
i varje bataljonsstab anställd underofficer kal- 
las bataljonsadjutant. - — Hos kungliga per- 
soner och, i vissa utländska arméer, hos högt 
ställda militärpersoner anställas (resp. ha förr 
anställts) en eller flera personliga adjutanter, 
efter deras grad och ställning stundom kal- 
lade general-, över- eller flygeladjutanter. 
Konungens av Sverige adjutanter, tillhörande 
generalitetet eller av överstes grad, kallas 
överadjutanter. — Hos svenske försvarsminis- 
tern tjänstgör en officer av armén eller ma- 
rinen som adjutant. 

Yid svenska generalstabens bildande 1873 
återupplivades de i 1788 års generaladjutants- 
instruktion använda men 1816 bortlagda be- 
nämningarna överadjutant och stabsadjutant 
för att inordna generalstabsofficerarna bland 
förtroendeämbetsmän, bland vilka över- och 
stabsadjutanter innefattas i grundlagen. G e- 
neraladjutant (se d. o.) betecknade från 
senare delen av 1700-talet i Sverige en gene- 
ralsgrad näst efter generalmajors, men den har 
icke tillsatts sedan 1842. 

Inom svenska flottan benämnas de adjutan- 
ter, som tjänstgöra i staben å en utrustad 


155 


Adjutantfågel — Adler 


156 


flotta eller eskader, flaggadjutanter. Avdel- 
ningschef och fartygschef av regementsoffi- 
cers grad äga att utse en av de ombord- 
varande officerarna till adjutant. 

Adjutantfågel, A'r gala, Lepto' ptilus du'- 
bius, en i Främre Och Bortre Indien förekom- 
mande stork, tillhörande släktet k rävs tor- 
kar (se d. o.). A. är en stor, kraftig fågel 



Adjutantfågel, Leptoptilus dubius. 


(vinglängd 800 mm), till färgen skiffergrå 
med grönaktig glans på översidan och vit på 
undersidan. Huvud och framhals äro nakna 
och köttfärgade. A. är i Kalkutta ett syn- 
nerligen viktigt renhållningshjon, varför få- 
geln blivit lagligen fridlyst, på samma sätt 
som förhållandet är med vissa gamar i andra 
tropiska trakter. Under den torra tiden av 
året lämnar den staden och beger sig till n. v. 
Indiens sumpmarker, där den häckar. Dess 
ankomst till Kalkutta anses som ett osvikligt 
tecken på förestående regntid. Rend. 

Adjutantur, benämning på den avdelning i 
en högre stab, som sköter de inre ärendena 
(under det generalstabsavdelningen handläg- 
ger ärenden rörande operationerna). 

Adjö, fr. adieu, eg. åt Gud (vare du anbe- 
falld), farväl! 

Adler, Agnes, f. Hanse n, dansk pia- 
nist (f. 1865), lärarinna vid musikkonserva- 
toriet i Köpenhamn sedan 1900. Framstående 
både som utövande konstnär och som musik- 
pedagog. Har tills. m. violinisten Peder 
Möller och cellisten Louis Jensen bildat en 
trio, som icke sällan konserterat i Stockholm. 


Adler, Bror Viktor, arkitekt (1848 — 
1910). Utövade en omfattande verksamhet som 
arkitekt i Göteborg 
(Riksbankens avdel- 
ningskontor, Frimu- 
rarlogen m. m.) och 
verkade därjämte 
som lärare vid Chal- 
mersska institutet 
och vid Göteborgs 
slöjdförenings sko- 
la. 1886 kallades 
han till föreståndare 
för Tekniska skolan 
i Stockholm, som 
under hans rektorat 
nådde en betydande 
utveckling, och blev 
senare inspektör för de tekniska yrkessko- 
lorna i riket och för teckningsundervisningen 
vid de allmänna läroverken och seminarierna. 

Adler, David Baruch, dansk köpman o. 
politiker (1826 — 78). övertog 1850 i Köpen- 
hamn en bankirrörelse, som snart blev en av 
landets mest betydande. Han var med om att 
upprätta Privatbanken (1857) och Handelsban- 
ken (1873) jämte flera andra penninginrätt- 
ningar samt användes 1866 av den danska re- 
geringen och 1868 av den svenska att upptaga 
statslån i London. Som folketingsman (1864 
— 69) och landstingsman från 1874 stod han 
inom det nationalliberala partiet längst till 
vänster i rent politiska frågor. Var en långt- 
gående frihandlare. Medlem av nordiska 
växellagskommittén. 

Adler, Felix, amerik. etiker (f. 1861), prof. 
vid Columbiauni versitetet, New York. Är upp- 
hovsman till den s. k. etiska rörelsen i Amerika 
(se Etiska rörelsen) och grundläggare av 
Society for ethical culture i New York. Av 
hans skrifter må nämnas: »Creed and deed», 
»Moral instruction of children», »Life and 
destiny» och »Religion of duty», »The world 
crisis and its meaning» (1915). S — e. 

Adler, Friedrich, österrik, socialdemo- 
krat (f. 1879), son till Viktor A. Var docent 
i fysik i Zurich 1907 — 11 och 1911 — 16 sekre- 
terare i österrikiska arbetarpartiet. Nedsköt 
21 okt. 1916 på ett hotell i Wien ministär- 
chefen K. Sttirgkh närmast med anledning av 
dennes förbud mot hållande av en radikal 
vänsterkongress till förmån för en snar fred. 
A. dömdes till döden, men straffet förändra- 
des till 18 års tukthus. Kort före revolutionen 
i nov. 1918 blev han fri och spelade efter 
faderns död en ledande roll inom arbetar- 
partiet även vid motståndet mot kommunis- 
terna. På A:s initiativ grundades »Internat. 
arbetarassociationen» (se I nternationa- 
1 e n), vars första sammanträde hölls i Wien 
febr. 1921. Utg. bl. a. »Die Erneuerung der In- 
ternationale» (1918), »Ernst Maehs Ueberwind- 
ung des mechanischen Materialismus» (s. å.). 

Adler, Georg, tysk socialpolitiker (1863 — 
1908), professor i Kiel 1900. Utgav flera av 



157 


Adler — Adlerbeth 


15S 


grundlighet, kritisk skärpa och förträfflig 
form utmärkta bidrag till de sociala idéernas 
historia. Hans huvudverk är den monumen- 
talt anlagda »Geschichte des Sozialismus uud 
Kommunismus» (1899). Dessutom utgav A. 
»Geschichte der ersten sozialpolit. Arbeiter- 
bewegung in Deutschland» (1885), » I ) i e Grund- 
lagen der Karl Marxschen Kritik der be- 
stehenden Volkswirtschaft» (1887), »Stirners 
anarchistisehe Sozialtheorie» (1907) m. m. 

Adler, G u i d o, tysk musikhistoriker (f. 
1855); professor i musikvetenskap vid univer- 
sitetet i Wien. Grundade 1884 jämte Chry- 
sander och Spitta »Vierteljahrsschrift fiir Mu- 
sikwissenschait» och leder utgivandet av »Denk- 
mäler der Tonkunst in österreich». A. hör 
till samtidens lärdaste kännare av den äldre 
musikhistorien samt har även författat arbe- 
ten om Beethoven, Wagner, Mahler m. fl. 

Adler, JohanGunder, dansk-norsk poli- 
tiker (1784 — 1852). Var lektor i Fredrixshald, 
då han tills. m. K. M. Falsen (se denne) i 
februari 1814 utarbetade det grundlagsförslag, 
som, efter en omarbetning på grundval av 
Kristian Fredriks anmärkningar, sedan tryck- 
tes och förelädes riksförsamlingen på Eidsvold 
samt i det väsentliga antogs. Till följd av sin 
stora skicklighet i franska språket blev han 
under kriget med Sverige använd som biträde 
till de militära underhandlarna. Utnämnd s. å. 
till Kristian Fredriks privatsekreterare, åt- 
följde han honom i samma egenskap till Dan- 
mark, där han vid prinsens tronbestigning 
blev kabinettssekreterare och senare gehejme- 
konferensråd. 

Adler, Viktor, österrikiska socialdemokra- 
tiens ledare (1852 — 1918), av judisk börd. Var 
urspr. läkare men anslöt sig 1880 till arbetar- 
rörelsen och blev organisatör av österrikiska 
socialdemokratien 
samt var i många 
år huvudredaktör 
för den av honom 
grundade »Arbeiter- 
zeitung». Han blev 
medlem av riksrå- 
det 1907. Under 
världskrigets senare 
skede samverkade 
han med regeringen 
i försöken att få 
fredsunderhandling- 
ar till stånd och del- 
tog i sådant syfte 
i de internat. socia- 
listiska överläggningarna i Stockholm maj 
1917. Efter revolutionen blev han Tysk-öster- 
rikes förste utrikesminister men dog redan 12 
nov. A. skrev ett arbete om den engelska och 
schweiziska fabriksinspektionen (1905) samt 
talrika politiska broschyrer. 

Adlerberg, Edvard Ferdinand (Vla- 
dimir F jodorovitj), rysk general o. mi- 
nister (1793 — 1884). Var sonsons sonson till 
ärkebiskopen i Uppsala Olof Svebilius 


(1624 — 1700), vars söner 1684 upphöjts i adligt 
stånd under namnet Adlerberg. En sonson till 
ärkebiskopen blev medlem av Estlands riddar- 
hus och stamfader för ryska ättegrenen. A., 
som upphöjdes i grevligt stånd, var kejsar Ni- 
kolaus’ förtrogne samt 1852 — 72 minister för 
ryska hovet och apanagerua. 

Adlerberg, N i k o 1 a j, generalguvernör över 
Finland (1819 — 92), son till föreg. övergick som 
ung från luterska till grekisk-katolska läran 
och gjorde en vallfärd till det heliga landet, 
som han sedan skildrat. Han deltog i krigen 
i Kaukasien och Ungern samt på Krim och 
blev Alexander II :s generaladjutant 1857. Åt- 
njutande kejsarens vänskap och förtroende, ut- 
nämndes han 1866 till generalguvernör i Fin- 
land och kvarstod som sådan till 1881. I bör- 
jan hade A. icke rätt förstående för Finlands 
egendomliga förhållanden men förändrade 
senare hållning och medverkade till nyttiga 
reformåtgärder. Bl. a. lär han ha bidragit till 
att landet 1878 fick en egen armé. 

Adlerbeth, Gudmund Jöran, f rih ., 
skald, politiker (1751 — 1818). Blev redan 1773 
som ung kanslitjänsteman införd i Gustav 
III :s vittra umgängeskrets. Där togs hans dra- 



0. J. Adlerbeth. Pastellmålning av L. Pasch d. y., 
1780. 

maturgiska förmåga i anspråk för hovets fest- 
ligheter och konungens stora teaterplaner. A:s 
befordran gick nu raskt: 1778 riksantikvarie 
och konungens handsekreterare, 1783 konung- 
en följ ak tig till ItaMen som föredragande i 
mi nisteriella och inrikes ärenden, 1787 kansli- 
råd. A. kom under allt detta konungen ganska 
nära men bevarade sitt oberoende. Hans ka- 
raktär var självständig samt utmärkt av myc- 
ken rättrådighet och besinningsfullhet. Ar 
1789, då Gustav III på rikssalen sökte förmå 
ständerna att omedelbart och utan föregående 



159 


Adlerbetk — Adlercreutz 


160 


överläggning antaga den s. k. förenings- och 
säkerhetsakten, lyckades A. genom ett gri- 
pande tal förmå konungen att låta adeln på 
riddarhuset taga saken i övervägande. Vid 
riksdagen 1809 var A. en av de inflytelse- 
rikaste ledamöterna i konstitutionsutskottet 
och i tryckfrihetskommittén vid deras utar- 
betande av de nya grundlagarna. S. å. ut- 
nämndes han till statsråd och frih. och kvar- 
stod i statsrådsämbetet till 1815. A. blev 
led. av Svenska akademien redan vid dess 
instiftande 1786. 

Som vitterhetsidkare är A. att räkna bland 
den gustavianska periodens mera framstående 
författare. Redan under sin Uppsalavistelse 
hade han varit en flitig medlem av sällskapet 
»Apollini sacra», och efter ankomsten till 
Stockholm blev han snart en av de mest be- 
märkta förmågorna i sällskapet »Utile dulci» 
(se d. o.), där han sammanträffade med Kell- 
gren, Oxenstierna och flera andra av tidens 
mest betydande litterära personligheter. I sist- 
nämnda sällskaps publikation, »Vitterhets- 
riöjen», framträdde han med flera dikter. 
Märkligare än dessa verk äro A:s dramatiska 
arbeten. Hans första försök på dramats område 
var en översättning av Racines »Tphigénie», där 
han efter grekiskt mönster infogat körer. Be- 
arbetat efter Sofokles’ och Voltaires Oidipus- 
tragedier är hans drama »Edip» (1792). Dess- 
utom författade han de bägge originaltrage- 
dierna »Ingiald Illråda» och »Kelonid». Båda 
äro regelrätta prov på den efterklassiska tra- 
gedistilen, väl byggda och utmärkta av en 
ganska god diktion men utan större drama- 
tisk spänning eller liv. Mera bekant blev 
hans opera-libretto »Cora och Alonzo» (efter 
Marmontels roman »Les Incas»), vilken som 
text till J. G. Naumanns musik uppfördes vid 
det nya operahusets invigning hösten 1782. 
Dessutom tolkade A. med stor lärdom och 
säker stilkänsla både Virgilius (1804), Iloratius 
och Ovidius. I denna sin översättarverksam- 
het anslöt sig A. till de nya och stiltrognare 
grundsatser, som uppställts av den berömde 
tyske Homerosöversättaren J. H. Voss. Mer 
än någon annan av det gustavianska tidevar- 
vets representanter följde A. samtidens allmän- 
na litterära utveckling och bedömde den med 
insikt och klarsynthet. 

Märkligt är även hans stora intresse för den 
fornnordiska litteraturen, om han ock — så- 
som framgår av hans översättning av Eyvind 
Skäldaspillers sång över Håkan Adalstensfostre 
— icke trängde djupare in i den nordiska 
poesiens egenart. Dikten är nämligen om- 
arbetad till ett ode i klassisk stil, där blott 
miljön och namnen erinra om det nordiska 
ursprunget. A. har dessutom efterlämnat vär- 
defulla memoarer från Gustav III:s tid (»His- 
toriska anteckningar», för tiden 1771 — 1807). 
Gustav III framställdes här i en dager, som 
kanske är något för ensidigt ogynnsam, men 
som helhet betraktat får Ars arbete anses ut- 
göra en bland de bästa källskrifterna till hans 


tidevarvs historia. Ars skildring »Gustaf III :s 
resa i Italien» utgavs 1902 av H. Schuck. Se 
vidare biografier över A. av Hans Järta (i 
Sv. akadrs handlingar, del 12, 1829) och Elof 
Tegnér (som inledning till hans upplaga av 
Ars »Historiska anteckningar» och senare i 
Tegnérs »Valda skrifter»). (O. W — n.) 

Adlerbeth, J a k o b, frih., fornforskare (1785 
—1844), son till föreg. ; förste expeditions- 
sekreterare i ecklesiastikexpeditionen 1818. 
Var den egentlige stiftaren av Götiska 
förbundet (se d. o.) och förblev till sin 
död dess sammanhållande kraft och ständige 
sekreterare. I förbundets tidskrift, »Iduna», 
skrev han flera uppsatser och översatte bl. a. 
efter Nyerups danska upplaga »Edda» (1811) 
och efter Oehlenschläger »Waulundurs saga». 
A. verkade med offervilligt nit för den svenska 
fornforskningens väckande och höjande samt 
ivrade för språkets rensning och sysselsatte 
sig med dialekt- samt ort- och personnamns- 
forskning. A:s »Anteckningar för svenska 
häfder 1814» utgåvos av O. Alin 1897. 

Adlercreutz [-kröjts], adlig ätt, som här- 
stammar från kungl. räntmästaren Tomas 
Teuterström, adlad 1700. Hans sonsons 
son K. J. A. (se nedan) blev 1808 frih. jämte 
sina tre söner med succession för äldste sonen 
inom varje gren och erhöll 1814 grevlig vär- 
dighet. Fortlever som adlig ätt även i Finland. 

Adlercreutz [-kröjts], Axel Gustav, äm- 
betsman (1821 — 80), brorson till Iv. J.A. Var jus- 
titieråd 1860 — 68 och 1868 president i Göta hov- 
rätt men inkallades s. å. som civilminister i De 
Geers ministär och 
blev 1870 dennes ef- 
terträdare som justi- 
tiestatsminister. A:s 
ministär, vari bl. a. 

P. A. Bergström, 

Gunnar Wennerberg 
och K. F. Wsern in- 
gingo, hade en ut- 
präglat byråkratisk 
läggning och hade 
många sammanstöt- 
ningar med lant- 
mannapartiet. Här- 
ordningsförslagets 
fall vid 1871 års ur- 
tima riksdag föranledde ministärens avskeds- 
ansökan, men då ingen av de tillkallade var 
hågad att förhjälpa regeringen ur det kinkiga 
läge, vari den själv försatt sig genom den föga 
välbetänkta, av Karl XV ivrigt påyrkade åt- 
gärden med riksdagsinkallelsen, måste A. och 
hans ministär kvarstå med undantag avAbelin. 
Sedan riksdagen 1874 demonstrativt vägrat 
anslag till Justitiedepartementets lagbyrå för 
att få den utbytt mot en av departements- 
chefen oberoende lagberedning och Första 
kammaren avslagit regeringens förslag om 
samma garanti för den blivande försvarsorga- 
nisationen, som indelningsverket förut ägde, 
avgick emellertid A. s. å. och erhöll till re- 



CARL JOHAN ADLERCREUTZ 


LITOGRAFI 



161 


Adlercreutz Ad ler fel t 


162 


- 




trättplats landshövdingposten i Malmöhus 
län. Som riksdagsman i Andra kammaren 
(1877 — 80) var lian en av huvudmännen för 
den mot lantmannapartiet fientliga »intelli- 
gensen». Med en för en förtroendeämbetsman 
mycket uppseendeväckande skärpa motsatte 
han sig där det av dåv. civilminister Thyse- 
lius framlagda lantmannavänliga regerings- 
förslaget om skjutsskyldighetens avlyftande 
från jordbruket. A. var en varm anhängare 
av Evangeliska fosterlandsstiftelsen och i 
många år dess ordförande. 

Adlercreutz [-kröjts], Axel Johan Patrik, 
diplomat (f. 1871 4 /io) ; son till A. G. A. Av- 
lade jur. kand. -examen i Uppsala 1896, blev 
led. av internat. domstolen i Egypten 1906, 
kansliråd och avdelningschef i Utrikesdeparte- 
mentet 1917, t. f. kabinettssekreterare 1918 
och ministerresident 1919 samt minister i Bern 
1921. Innehar sedan 1922 ministerbefattning- 
en i Haag. 

Adlercreutz [-kröjts], Karl Johan, här- 
förare, statsman (17 5 7 27 A — 1815 21 /s). A., som 


var f. på Kiala i Borgå socken i Finland, in- 
trädde redan vid 13 års ålder i krigstjänst, 
utmärkte sig i (let ryska kriget 1788—90 och 
befordrades till major i armén 1789. Överste 
och chef för ett finskt infanteriregemente 
1804, blev han vid utbrottet av 1808 års krig 
chef för andra brigaden av finska armén och 


inom kort tjänstgörande generaladjutant och 
slutligen s. å. generalmajor samt förde befälet 
bl. a. vid Siikajoki, Revolaks, Nykarleby, 
Lappo, Alavo, Salmi, Oravais. Särskilt vid 
sistnämnda slag visade det sig tydligt, att 
A. saknade fältherrens kallblodiga omdömes- 
förmåga, och flera av de vid föregående stri- 
der vunna fördelarna hade ej heller begagnats 
så, som de kunnat, om han gjort sig bättre un- 
derrättad om fiendens ställning och snabbare 
och mera energiskt ingripit. Hen fältherre- 
gloria, varmed Montgomery och Runeberg 
omgivit A., har förbleknat inför den nu härs- 
kande historiska uppfattningen. Det var A., 
som med Kamenskij avslöt konventionen i 
Olkijoki (19 nov. 1808), varigenom Finland 
utrymdes. A., som länge önskat slut på kri- 
get, begav sig i avsikt att söka vända sin- 
nena till fred i jan. 1809 till Stockholm, där 
han mottogs med stor entusiasm och där de 
mot Gustav IV Adolf sammansvurna office- 
rarna genom bemedling av Ars adjutant M. 
Björnstjerna närmade sig honom. A. visade 
sig emellertid mycket försiktig och avböjande 
och förmåddes först i sista stund att djärvt 
ingripa och arresterade konungen 13 mars. 
A. blev medlem av interimsregeringen och 
hade som tjänstgörande generaladjutant led- 
ningen av krigsväsendet. Men han saknade 
ledaregenskaper och stod alltjämt under sin 
släkting Karl Lagerbrings inflytande. Hans 
auktoritet led ock mvcket, då Adlersparre i 
strid mot riksföreståndarens och Ars order 
installerade sig i huvudstaden med sina trupper 
samt framkallade förändringar i regeringen och 


omintetgjorde den av A. omhuldade planen att 
utropa Gustav Adolfs nioårige son till konung. 
Av riksdagen, som högtidligen avtackade A. 
jämte Klingspor och Adlersparre, mottog han 
som 50-arsförläning Läckö kungsgård. 

A. deltog även i planen i slutet av 1809 
eller i början av 1S10 på en ny statsvälvning 
för att öka konungens makt, men det liéla 
strandade, troligen genom Adlersparres och 
Karl Augusts ingripande. Såsom generaladju- 
tant för armén spelade A. vid mordet på A. v. 
Fersen till en början en mycket sliit roll. A., som 
blivit Adlersparres efterträdare i statsrådet, 
verkade en tid för valet av administratorn av 
Oldenburg till tronföljare efter Karl August 
men följde sedan sin f rände L. v. Engeström 
över på Bernadottes sida och bidrog kraftigt 
till att övertala Karl XIII. Under 1813 års 
fälttåg mot Napoleon var han chef för norra 
tyska arméns generalstab och deltog i slagen 
vid Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig. Se- 
nare deltog han i fälttågen mot Danmark 
1813 och i Holland och Belgien samt ledde 
efter fredsslutet svenska härens hemmarsch. 
Som generalstabschef deltog han ock i fälttå- 
get mot Norge och tillstyrkte livligt konven- 
tionen i Moss. Kort därefter upphöjdes han 
i grevligt stånd. Som personligen tapper samt 
flärdfri, redbar och plikttrogen lever A. ännu 
i minnet. — A:s porträtt återgives på vid- 
stående plansch. — Litt. : »Sveriges krig åren 
1808—09», utg. av Generalstabens krigshist. 
avd. (1890—1910). 

Adlerfelt, sv. adlig ätt, urspr. finsk, här- 
stammande från liovkam reraren Karl Jo- 
hansson, adlad 1693. Hans son Per (se 
nedan) blev frili. 1720. Hans ätt utdog 1769, 
den adliga 1808. 

Adlerfelt, Gustav, karolin (1671—1709). 
Var från 1701 till sin död i slaget vid Poltava 
Karl XII:s trogne följeslagare och hovjun- 
kare. Sedan »den lille prinsen», hertig Maxi- 
milian Emanuel av Wiirttemberg (se denne), 
1703 anlänt till högkvarteret, stod han 
ock denne mycket nära. Den journal A. förde 
ända till två dagar före sin död är en av de 
viktigaste källskrifterna till Karl XII:s histo- 
ria och utgavs på 1700-talet på franska, tyska 
och engelska men på svenska och i översätt- 
ning från originalmanuskriptet först 1919 av 
S. E. Bring under titeln »Karl XII:s krigs- 
företag 1700 — 1706». Jfr K. Hallendorff, »Karl 
XII i Ukrajna. En karolins berättelse» (1915). 

Adlerfelt, Karl, militär, ämbetsman (1719 
— 69), son till P. A. Ingick efter sitt delta- 
gande i finska kriget 1741 — 42 i fransk tjänst 
och var bl. a. adjutant hos marskalken av 
Sachsen. Efter hemkomsten 1745 blev han 
generalmajor (1760) och slutligen 1764 lands- 
hövding i Malmöhus län. Hans förvaltning 
utmärktes av länets utveckling i flera rikt- 
ningar, skogsodling, storskiftets ordnande, 
fattigvård m. m. De gamla goda landsvägarna 
i södra Skåne äro berömliga minnen från hans 
landshövdingtid . 

I. 6 


163 


Adlerfelt — Adler Salvius 


164 


Adlerfelt, Per, krigare, riksråd (1680 — 
1743), bror till G. A. Deltog med utmärkelse 
i Karl XII:s fälttåg och tillfångatogs vid 
Poltava men lösgavs genast. Han tog sedan 
en verksam del i segern vid Gadebusch och i 
Stralsunds försvar ”bch blev slutligen 1719 ge- 
neralmajor. Efter konungens död användes 
A., som blev friherre 1720, företrädesvis i di- 
plomatiska värv och blev 1739 vid hattarnas 
seger riksråd och kansliråd. Vid försöken 
att skingra de i Stockholm 1743 inträngande 
upproriska dalkarlarna (se D a 1 u p p r o r, det 
fjärde) blev A., som jämte riksrådet v. Rosen 
övertagit befälet över trupperna, dödligt så- 
rad på Norrmalms (nuv. Gustav Adolfs) torg i 
Stockholm. Någon större politisk eller mili- 
tär betydelse ägde A. icke. 

Adlergebirge, Adlerbergen, det syd- 
västligaste bergspartiet bland Sudeterna (se 
d. o.), Böhmen. Högsta toppen, Hohe Mense, 
är 1,083 m. 

Adler grund, stort grundflak i Östersjön 
mellan Bornholm och Rugen, utmärkt genom 
ett fyrskepp med samma namn. 

Adler Sa'lvius, Johan, statsman (1590 — 
1652). Son till en stadsskrivare i Strängnäs, 
Per Hansson, tilldrog han sig genom sina lo- 
vande anlag tidigt konungens uppmärksamhet 
och kunde med understöd av kronan efter i 
Uppsala påbörjade studier 1612 företaga en 
studieresa till tyska universitet, varunder 
han blev fil. mag. i Helmstedt. Under en för- 
nyad utländsk resa till v. Tyskland, Neder- 
länderna, Frankrike och Italien fortsatte han 
sina medicinska studier till nästan fullständig 
läkarutbildning men övergick till juridiken 
och blev juris dr i Valence 1619. Återkom- 
men 1620, trädde han i statens tjänst och till- 
vann sig snart Gustav Adolfs synnerliga för- 
troende, blev 1621 sänd till det nyanlagda 
Göteborg för att ordna inflyttningen och tills 
vidare förestå stadsstyrelsen samt utnämndes 
s. å. till assessor i Svea hovrätt. Statssekre- 
terare 1624, blev han mycket anlitad både för 
uppsättande av viktiga, särskilt utrikespoli- 
tiska aktstycken och i mångartad diplomatisk 
verksamhet samt adlades 1629. Han var 
konungen följaktig på de polska fälttagen 
1625 — 28 och blev omedelbart efter krigs- 
utbrottet 1630 försatt till diplomatisk verk- 
samhet i n. v. Tyskland (till 1634). 

A. S. deltog vid Axel Oxenstiernas sida i 
konventet i Halberstadt 1634, avslöt eller 
förberedde ett betydande antal fördrag och 
handlade i stor utsträckning finansiella och 
civilmilitära förvaltningsärenden. 1634 åter- 
kallades han till Sverige som hovkansler och 
ingrep betydelsefullt vid centralregeringens 
organisation på grundvalen av den nya rege- 
ringsformen men utsågs 1636 att jämte Sten 
Bielke föra fredsunderhandlingarna i Tysk- 
land samt blev efter Bielkes död 1638 ensam 
Sveriges ombud eller legat. Han avslöt för- 
dragen med Frankrike 1638 och 1641 samt 



Johan Adler Salvius. Kopparstick av P. de Jode. 

preliminärerna till den allmänna fredskon- 
gressen dec. 1641. Att regeringen 1641 för- 
ordnade Johan Oxenstierna ss. hans medlegat 
vid fredskongressen, vållade en stark och skad- 
lig söndring. Men vid kongressen var A. S. till 
följd av sin diplomatiska och juridiska skick- 
lighet bland de ledande, icke minst vid upp- 
görandet av tyska rikets inre angelägenheter. 
Hans största seger blev den 1648 snabbt ge- 
nomförda medlingen i återstående tvistepunk- 
ter mellan Tyskland och Frankrike. S. å. 
hade han ock vunnit den stora triumfen att 
trots motståndet från de gamla rådsätterna 
bli utnämnd till riksråd. 

Återkommen till Sverige 1650 efter 14 års 
frånvaro, blev han drottningens förtrogne 
rådgivare och upphöjdes i friherrligt stånd 
1651. Vid 1650 års riksdag författade han bå- 
da de kungl. propositionerna. 1651 blev han 
sänd till en kongress i Lybeck för slutliga 
fredsunderhandlingar med Polen men avled 
under ett besök i hemlandet följ. år i en het- 
sig feber. Han ligger begraven i Storkyrkan 
i Stockholm, där änkan uppsatte ett präktigt 
epitafium. Den förmögenhet han gift sig till 
förkovrades betydligt såväl genom ansenliga 
förläningar som särskilt genom hans stora fi- 
nansiella skicklighet. Han ägde såväl gårdar 
i Stockholm (vid den efter honom uppkallade 



165 


Adlersparre 


Salviigränd och å nuv. kanslihustomten) som 
gods i skilda delar av svenska väldet. 

Som statsman kan A. S. ej fritagas från 
obeslutsamhet och klenmod, men som diplomat 
var han en av samtidens och vårt lands yp- 
persta, såväl med hänsyn till sin kännedom om 
den europeiska (särskilt den tyska) politiken 
som sitt genomträngande skarpsinne och långt 
beräknande försiktighet. Han hade från sitt 
studium av Machiavelli medbragt ej blott den 
klara insikten i maktens och de reella fakto- 
rernas betydelse i politiken utan också hän- 
synslöshet i val av medel och en överdriven 
misstänksamhet. Ett bestående vittnesbörd 
om hans fina humanistiska bildning är hans 
klara, lättflytande prosastil, den svenska såväl 
som den latinska. — Litt. : B. Boethius’ bio- 
grafi över A. S. i Sv. biogr. lexikon (1917). 

Adlersparre, adlig ätt från Västergötland, 
härstammar från kaptenen Kr. Kr istoff er- 
sen, adlad 1757. En av hans söner, Georg (se 
nedan), blev 1809 frih. och 1816 greve. 

Adlersparre, Axel, ämbetsman (1763 — 
1838), broder till G. A. Deltog i fälttågen i 
Finland 1788 — 90, utnämndes till ryttmästare 
1792 och tog avsked 1794. Jämte brodern 
deltog A. i oppositionen på riksdagen i Norr- 
köping 1800. Han uppträdde ofta i debat- 
ten, spelade en framstående roll i motståndet 
mot regeringens realisationsplan, kämpade för 
införandet av bestämda bevillningsterminer 
och avsade sig i harmen över lantmarskal- 
kens beteende vid protokollsutdragets expe- 
dierande sin riksdagsmannarätt. A. var även 
bland de sedan vid Göta hovrätt åtalade op- 
positionsmännen. Arrendator av Borgholms 
och senare även Ottenby kungsgårdar på 
Öland, anlade A. 1805 ett stort alunbruk och 
verkade mycket för åkerbrukets förbättrande 
samt tog senare initiativ till nyupprättandet 
av staden Borgholm. 1812 — 18 var han ordf. 
i kommittén för allmänningsjordens fördel- 
ning på öns hemman samt 1819 — 21 vice 
landshövding över Öland och 1833 — 34 i Jämt- 
lands län. Led. av Vet.-akad. 1821. 

Adlersparre, Axel, sjöofficer, riksdags- 
man (1812 — 79), son till föreg. Seglade efter 
sin utnämning 1837 
till sekundlöjtnant 
vid flottan dryga 
fem år som simpel 
matros på ameri- 
kanska m. fl. främ- 
mande örlogs- och 
handelsfartyg och 
deltog några år se- 
nare i dansk-tyska 
kriget 1849. Blev 
kommendörkapten 
1862 och 1868 kom- 
mendör i flottans 
nya reservstat. Som 
chef för Sjöförsvars- 
departementets kommandoexpedition (1863 — 
68) var A. dåv. sjöministern, greve B. J. v. Pla- 



166 

ten, behjälplig vid uppgörande av dennes 1866 
genomförda förslag till sjöförsvarets omdaning 
och uppdelning i två kårer, kungl. flottan och 
skärgårdsartilleriet. Som riksdagsman för 
Stockholm i Andra kammaren (1867 — 79) till- 
vann han sig stort anseende, icke minst för 
sin orubbliga självständighet. Hans hävdan- 
de av fri kritikrätt även emot regerings- 
förslag inom försvarsväsendet lät vid vissa 
tillfällen mycket tala om sig och föranledde 
honom 1871 att för sin riksdagsmannarätt 
offra chefskapet för förvaltningen av sjöären- 
den, vilken befattning han innehaft sedan 1868. 
A. ådagalade ett livligt intresse även för lant- 
försvarets stärkande, och hans motion 1872 
ledde till friköpnings- och legningsrättens av- 
skaffande. 

Adlersparre, Georg, greve, krigare, stats- 
man, förf. (17 6 0 28 / 3 — 183 5 23 /ö). Var f. på kap- 
tensbostället Hovermo i Myssjö socken, Jämt- 
land, ingick redan 1775 i tjänst vid Livrege- 
mentet till häst och deltog som ryttmästare 
i ryska kriget 1788 — 90, i vilket han blev 
fången. Efter fredsslutet blev han av Gus- 
tav III sänd i en hemlig beskickning till 
Norge för att utforska stämningen för en 
förening med Sverige. A., som tidigt försökt 
sig i diktkonsten och bl. a. tävlat med Thorild 
i »Utile dulci», övergick, sedan han 1794 ta- 
git avsked ur krigstjänsten, till att huvud- 
sakligen ägna sig åt litterär verksamhet. 
Han förvärvade därvid stor ryktbarhet och 
blev en erkänd ledare inom den yngre gene- 
rationen, vars åskådningar och idéer han för- 
fäktade. Efter att i början av 1790-talet ha 
påbörjat en serie »Krigssamlingar» och ut- 
givit två delar »Namnkunnige statsmäns lef- 
nadsmärkvärdigheter» (1794 — 95), utgav han 
1795 — 96 »Läsning för landtmän», sedan kallad 
»Läsning i blandade ämnen» (se d. o.; 1797 — 
1801), av hovet kallad »Läsning i brännbara 
ämnen». Vid riksdagen 1800 blev han en av 
de ledande inom den unga riddarhusopposi- 
tionen och var medlem av hemliga utskottet. 
Till armén återvände han genom hertig Karls 
bemedling 1808 och erhöll under Armfelts 
överbefäl ledningen av västra arméns högra 
flygel. Efter flera uppmaningar av majoren 
K. H. Anckarsvärd tog den länge tveksamm# 
A. slutligen energiskt ledningen av planerna 
i Värmland på en resning mot Gustav IV 
Adolf. Den 7 mars 1809 övertog han befälet 
över värmländska avdelningen, utfärdade sin 
ryktbara revolutionsproklamation och bröt 
upp mot Stockholm. I Örebro mottog han 14 
mars underrättelse om den dagen förut lyck- 
ligt genomförda statskuppen, men misstroende 
regeringen i Stockholm, fortsatte A., trots an- 
maning från hertigen-regenten, marschen med 
hela sin styrka. 

Genom en p. m., dat. Tibble 21 mars, fram- 
lade han inför hertigen sitt »Tibbleprogram», 
som gick ut på att, efter regeringskonseljens 
rensning från f. d. konungens anhängare och 
i stället tillökning med 2 präster, 2 borgare och 


167 


Adlersparre 


168 


2 bönder, hertigen skulle, stödd på trupperna 
och Stockholms borgerskap, låta utropa sig 
till konung samt sedermera bevisa sin arvs- 
rätt till tronen inför ständerna, som skulle 
utse en fransk eller dansk tronföljare. 22 
mars intågade A.^ i huvudstaden och blev ge- 
nast medlem av den provisoriska regeringen 
samt utövade från högkvarteret i Westmanska 
huset på norr (sedan Vetenskapsakad:s hus) 
en nästan militärdiktatorisk makt. Statsråd 
och frih. samt generaladjutant och överste i 
armén blev han ett par månader senare. 

A. kastade emellertid snart Tibbleprogram- 
met över bord och upptog i stället planen, att 
hertigen omedelbart efter riksdagens öpp- 
nande skulle utropas till konung, och anslöt 
sig i författningsfrågan till det s. k. håkan- 
sonska förslaget, vilket man ämnade förmå 
ständerna att antaga genom acklamation. Båda 
planerna gingo emellertid om intet. Un- 
der riksdagens fortsättning var det till stor 
del A:s verk, att bondeståndet förmåddes 
uppgiva sitt envisa motstånd i privilegiestri- 
den och definitivt godkänna regeringsformen 
samt att prinsen av Augustenborg, trots gus- 
tavianska partiets motstånd, valdes till tron- 
följare. Det blev ock A., som efter fredsslutet 
på nyåret 1810 ledsagade Karl August från 
Svinesund till Stockholm. Kort därefter av- 
gick han ur statsrådet och var sedan lands- 
hövding i Skaraborgs län (1810 — 24), varefter 
han levde som godsägare på Gustavsvik i 
Värmland, där han ock dog. Han hade blivit 
generalmajor 1812 och greve 1816. 

Vid örebroriksdagen 1810 verkade A. ivrigt 
för den av honom föreslagne tronföljar- 
kandidaten, Karl Augusts broder, prins Kri- 
stian Fredrik. Av de styrande sågs den forne 
revolutionschefen med en viss misstro, och till 
Karl Johan stod A. alltid i ett spänt förhål- 
lande. Mot slutet av sitt liv tilldrog sig A. 
livlig uppmärksamhet genom att 1827 åtaga 
sig ordförandeskapet i den statsrevision, som 
hade att behandla den ryktbara skeppshandels- 
affären m. fl. ömtåliga ärenden. Ännu större 
uppmärksamhet väckte det mot honom 1831 
anställda sensationella åtal, varmed man i 
första rummet trodde sig kunna komma åt 
den misshaglige L. J. Hierta, under den 
förevändning, att de av A. anonymt ut- 
givna »Handlingar rör. Sveriges äldre, nyare 
och nyaste historia» (1830 — 33) även innehölle 
»ministeriella handlingar». Den sjuttioårige 
excellensen svarade personligen inför rätten 
och ådömdes penningböter. Bland Ars andra 
arbeten märkas »Berättelse om revolutionens 
utbrott i Värmland 1809» (1811) och den mot 
samtiden tydligt riktade skriften »Blick på 
de äldre Vasakonungarnes regentvärde» (1821). 

»Ars karaktär visar en rikedom på mot- 
satser, som synas oförenliga och därför för- 
läna hans personlighet något gåtfullt ogenom- 
trängligt. Drag av jovialisk munterhet och 
öppen förtrolighet växla med tungsinne och 
misstänksam slutenhet. En energisk beslut- 


samhet vid vissa tillfällen efterträddes vid 
andra av oberäknelig nyckfullhet. Utpräg- 
lad demokrat och med livligt sinne för tidens 
frihetsrörelser, visade A. stundom prov på 
handlingar och tänkesätt, som voro rent 
despotiska. En högt uppdriven självkänsla 
gjorde det svårt, ja, i längden omöjligt för 
honom att samarbeta med andra. Hans över- 
lägsna begåvning erkändes av alla, och trots 
hans obestridliga svagheter låg det i hans 
natur något storvulet, som gjorde djupt 
intryck både på vänner och fiender. A. 
var ingen stor man, som en överdriven be- 
undran stundom velat göra honom till, men 
han har utfört en stor handling i en stormig 
tid. Hans namn är oupplösligt förbundet 
med 1809 års revolution, och kring hans del- 
tagande häri koncentrerar sig intresset för 
hela hans livsgärning» (A. Brusewitz). Vid 
Hovermo restes 1909 strax invid Storsjön en 
minnessten över honom, försedd med porträtt- 
medaljong i brons, modellerad av Sigrid Blom- 
berg, och inskriptionen »Fäderneslandets räd- 
dare, frihetens väktare, folkets vän». A:s 
porträtt återgives på vidstående plansch. 

Litt.: N. Edén, »1809 års revolution» 

(1911); O. Sjögren, »G. A.» (1881); B. Sjövall, 
»G. A. och tronfrågan 1809» (1917); A. Bruse- 
witz’ biografi över A. i Sv. biogr. lexikon (1917). 

Adlersparre, Karin Sofie, f. Leijon- 
hufvud, skriftställarinna (1823 — 95), gift 1869 
med Axel A. Var den förnämsta ledaren och 
organisatören av sv. kvinnorörelsen, för vilken 
Fredrika Bremer va- 
rit banbrytande, och 
enligt de av denna 
angivna riktlinjer- 
na. Hon var det 
främst genom den 
av henne i förening 
med fru Rosalie Oli- 
vecrona 1859 upp- 
rättade »Tidskrift 
för hemmet», som 
hon ensam redige- 
rade 1868 — 85, var- 
efter hon ledde den 
nya tidskriften 
»Dagny» 1886 — 88. 

Hennes mest bemärkta signatur var Esselde. 
Därjämte var hon en av de främsta och mest 
verksamma vid sådana företag i kvinnosa- 
kens intresse som åvägabringande av sön- 
dags- och aftonskolor för arbetarklassens dött- 
rar (1862), renskrivnings- och översättnings- 
byrå (1863), Föreningen för frivillig sjukvård 
i fält, sedermera sv. Röda korset (1864), 
Stockholms läsesalong (1866), Handarbetets 
vänner (1874) och Fredrika-Bremer-förbundet 
(1884). Utarbetade tills. m. Sigrid Leijon- 
hufvud en levnadsteckning över Fredrika Bre- 
mer (utg. 1896). Litt.: S. Leijonhufvud, »S. 
A. Esselde», I (1922). (E. H— n.) 

Adlersparre, Karl August, greve, förf., 
sign. Al b an o (1810 — 62), son till Georg A.; 




GEORG ADLERSPARRE 


LITOGRAFI 



169 


Adlersparre — Adolf VIII 


några år löjtnant vid Värmlands fältjägare. 
Är nämnvärd såsom förf. av varmt skrivna, 
läsvärda historiska skildringar och biografier: 
»1809 års revolution och dess män», »1809 och 
1810» (tills. utg. under titeln »Tidstaflor», 5 bd, 
1850), »Anteckningar om bortgångne samtida» 
(3 bd, 1859 — 62). A. utgav även efter romantiska, 
osjälvständiga diktsamlingar och skisser. 

Adlersparre, Sofia Adolfina, målarin- 
na (1808 — 62), dotter till landshövding Axel 
A. och syster till kommendör Axel A. Stu- 
derade från 1838 hos Cogniet i Paris, senare i 
Dresden och Miinchen samt i Rom, där hon 
tog starka intryck av den tyska »nazarenska» 
konstnärsgruppen och där hon övergick till 
katolicismen. Hon ägnade sig huvudsakligen 
åt religiöst måleri och utförde kopior av gamla 
mästares tavlor, bl. a. Rafaels »Kristi förkla 
ring» (i Katolska kyrkan i Stockholm). A. 
målade även porträtt. 

Adlerz, Gottfrid Agaton, entomolog 
(1858 — 1918), fil. dr 1887, docent i zoologi vid 
Stockholms högskola 1889, lektor i Sundsvall 
1894. Under talrika resor i olika delar av lan- 
det studerade A. de 
svenska myrornas 
geografiska utbred- 
ning och levnadsva- 
nor, och resultaten 
nedlades i ett antal 
arbeten: »Myrmeco- 
logiska studier», 1 
—4 (1884—1902), 

däribland »Svenska 
myror och deras lev- 
nadsförhållanden», 
»Stridulationsorgan 
och ljudförnimmel- 
ser hos myror» 
(1896), »Myrmecolo- 
giska notiser» (1887; 1896). Sedermera fånga- 
des hans intresse av rovsteklarna, vägsteklarna, 
getingarna och dolksteklarna, vilkas levnads- 
vanor han studerade. Genom dessa undersök- 
ningar grundläde A. sitt anseende som en av sin 
tids främsta insektsbiologer. Resultaten av dessa 
undersökningar äro offentliggjorda i : »La proie 
de Methoca ichneumonides» (1903), »Lefnadsför- 
hållanden och instinkter inom familjerna Pom- 
pilidae och Sphegidae» I — IV (1903 — 12). A. var 
därjämte en flitig och framgångsrik populär- 
vetenskaplig förf. Han utgav de populära arbe- 
tena »Ur grävsteklarnas liv» (1911), »Instinkts- 
och förståndshandlingar bland grävsteklar» 
(s. å.), »Myrornas liv» (1913), »Svenska skal- 
baggar i urval» (1916), »Grävsteklarnas liv» 
(s. å.). — Led. av Vet.-akad. 1905. I.T — dh. 

Ad lLbitum, lat., musikterm, »efter behag». 

Ad (In) majörem Dei glöriam, lat., »till 
Guds större ära», d. v. s. till Guds äras förhär- 
ligande. Är jesuiternas valspråk. 

Ad mandätum, lat., efter uppdrag, på be- 
fallning. 

Ad ma'nus, lat., till handa. — A. m. pro' - 
pr ias, egenhändigt. 


1 70 

Admétos (lat. Admétus), konung i Ferai i 
Tessalien, hoa vilken guden Apollon en tid tjä- 
nade som herde. När A. enligt ödets beslut 
skulle dö, utverkade Apollon att han finge 
leva, därest någon av hans släktiugar ville dö 
för honom, och A :s sköna gemål, A 1 k e s t i s 
(se denna), uppoffrade sig då för sin make. 
Sägnen har behandlats dramatiskt av Euripi- 
des och Per Hallström. 

Administration, förvaltning, särskilt stats- 
förvaltning, sammanfattningen av ett lands 
förvaltande ämbetsverk och myndigheter; den 
art av sysslomannaskap (se d. o.), som består 
i förvaltning av annan persons egendom på 
grund av erhållet uppdrag av ägaren själv 
eller av denne och hans fordringsägare, van- 
ligen till förekommande av konkurs. Den 
person, som förvaltar, kallas ofta admini- 
stratör (jfr även d. o.). 

Administrativ, vad som tillhör el. avser för- 
valtning. — Administrativa byrån, 
avdelningar av Byggnadsstyrelsen, Järnvägs- 
styrelsen, Lantbruksstyrelsen, Lantmäteristy- 
relsen, Telegrafstyrelsen och Vattenfallsstyrel- 
sen. — Administrativa ärenden, 
ärenden, som behandlas och avgöras av de för- 
valtande myndigheterna. — Administra- 
tiv domsrätt, den domsrätt, som utövas 
av statens förvaltande myndigheter. Se Doms- 
rätt. - — Administrativ indelning, 
ett lands indelning i vissa områden med av- 
seende på förvaltningen. — - Administra- 
tiv lagstiftning, se Ekonomisk 
lagstiftning. 

Administratör. Benämningen användes bl. a. 
om den av påven utsedde förvaltaren av ett 
biskopsstift sede impedita, d. v s. då bisko- 
pen med våld hindrats att själv förestå det. 
Under reformationstidevarvet var i Tyskland 
administratör titeln för de av domkapitlen 
valda protestantiska furstar, som förvaltade 
förut katolska men till protestantismen över- 
gångna stift. 

Administrera, förvalta. 

Admiräbel, beundransvärd. 

Admiralitétsöarna, se Amiralitetsöarna. 

Admiralty island [ä'dmirolti åiTand], se 
Amiralitetsön. 

Admira'nterna, se Amirantern a. 

Admiratör, beundrare, tillbedjare. 

Admiréra, beundra. 

Admittéra, lämna tillträde, tillåta någon 
(att undergå en examen, att begå Herrens 
nattvard). 

Admi'ttitur, lat., »slappes igenom», fordom 
den lägsta betygsgraden för godkännande vid 
examen. Se Examensbetyg. 

Adinonitiön, påminnelse, förmaning, var- 
ning, tillrättavisning. 

Ad nötain, lat., »till anteckning»; taga nå- 
got ad notam, lägga märke till något, taga 
något till efterrättelse, lägga något på minnet. 

Adolf VIII, greve av Holstein (1401 — 59), 
den siste av sehauenburgska huset. Förvär- 
vade efter långvariga strider med Erik av 





171 


Adolf — Adolf Fredrik 


172 


Pommern det mesta av danska Sönderjyl- 
land. 1435 slöt han fred med konungen och 
fick 1440 av Kristofer av Bayern hela her- 
tigdömet i förläning. Han styrde det klokt 
och duktigt men gjorde allt för att förtyska 
det. Då man 1448 -erbjöd honom danska kro- 
nan, avböjde han under hänvisning till sin 
ålder och föreslog i stället sin systerson, Kri- 
stian av Oldenburg (se Kristian I). 

Adolf, hertig av Holstein-Gottorp (1526 — 
86), son till Fredrik I av Danmark. Fick vid 
hertigdömena Slesvigs och Holsteins delning 
1544 Gottorp, vartill hörde Sydslesvig, Kiel 
och Aabenraa, och ärvde vid sin bror Hans’ 
död 1580 bl. a. Tönder, Nordstrand och Fe- 
mern. Han var en ivrig krigare och deltog 
mycket i samtida strider, bl. a. vid Metz och 
i Nederländerna, därvid alltid på den katolsks, 
sidan. 1559 framkallade han kriget med 
Ditmarsken och vann tredjedelen av landet. 
Han var en duktig och sträng herre, som 
sörjde för landets förkovran. 

Adolf, hertig av Nassau, storhertig av 
Luxemburg (1817 — 1905). Tillträdde 1839 
Nassau, som 1866 annekterades av Preussen, 
och fick då åtnöja sig med en ersättning av 
8 1 / J mill. thaler (omkr. 22 Va mill. kr.). Vid 
Vilhelm III:s av Nederländerna död 1890 blev 
han storhertig av Luxemburg. A. var halv- 
bror till drottning Sofia av Sverige. Han ef- 
terträddes av sin son Vilhelm (1852 — 1912), 
fader till storhertiginnorna Marie-Adélaide 
(regerande 1912 — 19) och Charlotta (regerande 
från 1919). 

Adolf av Nassau, tysk konung (omkr. 1255 
—98). Valdes 1292 efter Rudolfs av Habsburg 
död till tysk konung, sedan han utfäst sig 
till stora eftergifter till kurfurstarna. Mot 
Filip den sköne av Frankrike intog han en 
fast ställning och förband sig mot höga sub- 
sidier med dennes fiende Edvard I av Eng- 
land. Men när han sökte hävda sin makt 
emot kurfurstarna, slöto sig dessa till Rudolfs 
son Albrekt av Österrike, och i striden mot 
denne stupade A. vid Göllheim i Rhenpfalz. 

Adolf Fredrik, konung av Sverige (1710 3 /s 
- — 71 12 / 2 ), son till furstbiskopen av Lybeck, Kri- 
stian August (yngre broder till Karl XII:s svå- 
ger, hertigen av Holstein-Gottorp, Fredrik IV), 
och Albertina Fredrika av Baden-Durlach, dot- 
tersons dotter till Karl IX :s dotter Katarina. 
A. F., som var född på slottet Gottorp, blev 
furstbiskop av Lybeck 1727, administratör av 
hertigdömena Holstein-Gottorp och förmyndare 
för hertig Karl Peter Ulrik 1739 samt valdes 
genom rysk inverkan 1743 till svensk tron- 
följare. Han förmälde sig 1744 med Lovisa 
Ulrika av Preussen och tillträdde regeringen 
1751. Varken före eller efter sin tronbestig- 
ning spelade A. F. någon mer betydande poli- 
tisk roll eller utmärkte sig för någon regerings- 
duglighet. »Hans minne som konung har blivit 
det av den svagaste och odugligaste av Sveri- 
ges konungar i nyare tid, och nästan ingen per- 
sonlig insats av positiv art bevarar detsamma 


åt eftervärlden. I stället är hans regering desto 
rikare på inre slit och kamp, under vilken 
Sverige fördes nära sin undergång och ko- 
nungadömet sjönk djupare i vanmakt och misa- 



Adolf Fredrik. Pastellmålning av G. Lundberg. 


aktning, än det någonsin förut eller senare i 
vår historia stått. Delvis har detta berott på 
omständigheterna och en naturlig utveckling 
av den i själva verket republikanska författ- 
ning, som reaktionen mot enväldet efter Karl 
XII :s död skapat, påskyndad genom företrä- 
darens personliga brister och misstag. Men 
delvis har A. F. själv varit skulden till sitt 
öde. Under hela sin regeringstid har han strä- 
vat efter ökad makt eller eggats av andra att 
sträva därefter, men utan insikt, konsekvens 
eller kraft och därför också ständigt fåfängt 
och under växande förödmjukelser» (L. Sta- 
venow). A. F. saknade emellertid varken natur- 
ligt sunt omdöme eller god vilja. »Men hans 
begåvning och insikter voro ganska medelmåt- 
tiga, och han ägde icke uthållighet eller mod 
nog att förfäkta en självständig mening. 
Han var en i andligt avseende obetydlig man, 
som hade svårt att själv bedöma personer 
och förhållanden och kände sig osäker på sig 
själv. En naturlig maklighet och saknaden 
av djupare intressen förslöade dessutom lätt 
nog hans pliktkänsla.» 

Det var hans gemål, som var den ledande 
och eggande kraften, och A. F. ställde sig i 
regel villigt under hennes inflytande. Det 
var ock hon, ej A. F., som gav glans och prä- 
gel av fin kultur åt hovet och lät tronen 


Adolf Fredrik — Adolf .Johan 


174 


173 

framstå som ett stöd för vetenskap, konst 
och litteratur. Hans egna intressen gällde 
soldatexercis och krigsväsendets detaljer och 
för övrigt svarvstolen. Men han förenade 
med ett ädelt och värdigt yttre ett vänligt 
sätt och en naturlig hjärtats godhet och var 
för familjen en öm make och fader. A. F. 
avled av ett slaganfall, förmodligen framkal- 
lat av något dietfel. Han är gravsatt i Rid- 
darholmsky rkan. Med Lovisa Ulrika hade 
han barnen Gustav (III), f. 1746, Karl (XIII), 
f. 1748, Fredrik Adolf, f. 1750, och Sofia Alber- 
tina, f. 4753. Se f. ö. Lovisa Ulrika och 
Sverige, historia. 

Adolf Fredrik, församling i n. delen av 
Stockholm, 17,943 inv. (1923), omfattar 5:e 
och 18 :e rotarna. Församlingen hörde urspr. 
under Klara, fick 1675 eget kapell, S:t Olof, 
på den plats, där A. F :s kyrka nu ligger, 
och blev 1773 egen församling, uppkallad ef- 
ter konung Adolf Fredrik. 1906 uppdelades 
den i 3 försiaml.: A. F., Gustav Vasa och 
S:t Matteus. — Den nuv. kyrkan, som har 
grekisk korsform och är försedd med ett lågt, 
lanterninkrönt torn över korsmitten, byggdes 
av K. F. Adelcrantz och invigdes 1774. Märk 
liga äro altartavlan, en stor reliefframställ- 
ning av Kristi uppståndelse, och Cartesius’ 



Kristi uppståndelse. Altarrelief av J. T. Sergel 1 
Adolf Fredriks kyrka. 



Adolf Fredriks kyrka från sydöst. 


monument, båda av Sergel, samt J. Kronbergs 
takmålningar. 

Adolf Friedrich, hertig av Mecklenburg 
(f. 1873), son till storhertig Friedrich Franz II 
och broder till senaste storhertigen Friedrich 
Franz IV. Var överste i preussisk tjänst, 
företog 1907 — 08 och 1910 — 11 forskningsresor 
i Afrika samt var 1912 — 14 guvernör över 
Togo. Han har utgivit »Ins innerste Afrika, 
1907 — 08» (1909) och »Vom Kongo zum Niger 
und Nil» (2 bd, 1912). Redan före Finlands 
självständighetsförklaring 1917 hade han varit 
närmast och allvarligt påtänkt som blivande 
finsk konung, men efter att ha visat sig be- 
nägen, fann han sig av förhållandena föranlå- 
ten att i aug. 1918 avböja kandidaturen. Se 
Edv. Hjelt, »Från händelserika år» (1919). 

Adolf Johan, pfalzgreve vid Rhen, titulär- 
hertig i Bayern till Jiilich, Kleve och Berg 
(1629 — 89), Karl X:s broder. Tillbragte sin 
ungdom vid Kristinas hov och utnämndes 
1651 till Torstenssons efterträdare som gene- 
ralguvernör i Västergötland med Värmland, 
Dal och Halland samt till riksmarskalk 1653. 
I det 1655 utbrutna polska kriget röjde han 
personlig tapperhet och en viss krigarduglig- 
het samt förordnades 1656 till generalissiinua 
över arméerna i Polen och Preussen med fält- 
marskalken Wrangel vid sin sida. Bro- 
derns skarpa ogillande av hans krigföring 
föranledde A. J. att 1659 lämna befälet. Ge 
nom Karl Gustavs testamente 1660 insattes 
han emellertid som riksmarsk i förmyndar- 
regeringen men kom icke i besittning av 
ämbetet, då höstriksdagen 1660 kullkastade 
testamentets föreskrifter i denna del. Tillika 
avvisades alla A. J :s arvsanspråk på Sveri- 




175 


Adolf Johan — Adoptera 


176 


ges krona. Hans 1664 förnyade anspråk på 
riksmarskämbetet avvisades eftertryckligt, 
och han måste skriftligen avsäga sig all vi- 
dare talan. Sitt återstående liv tillbragte han 
dels i Tyskland, dels på Stegeborg under 
ständiga tvister med släkt och husfolk och 
en mängd processer vid svenska och ut- 
ländska domstolar. Hans barn måste slutli- 
gen (1688) rymma från Stegeborg och taga 
sin tillflykt till konungen. A. J. var gift 1) 
1649 med Elsa Beata Brahe (1629 — 53), dotter 
till riksdrotsen Per Brahe, och 2) 1661 med 
Elisabet Brahe (1632 — 89), den föregåendes 
kusin och dotter till riksrådet Nils Brahe 
samt änka efter rikskanslern Erik Oxen- 
stierna. I andra giftet hade han fyra barn, 
som nådde mogen ålder, däribland Adolf Johan 
(;se nedan). Jfr O. v. Feilitzens uppsats i »Hist. 
bibliotek», 1877. 

Adolf Johan d. y., pfalzgreve vid Rhen 
(1666 — 1701), den föregåendes äldste son. 
Fick genom Karl XI :s försorg fullborda sin 
uppfostran genom utrikes resor och tjänade 
senare i österrikiske kejsaren Leopold I:s 
armé till 1697 och omtalas som överste. Han 


återvände till Sverige 1700, var med vid land- 
stigningen på Själland och följde konungen 
över till Livland men bortrycktes av sjukdom 
i högkvarteret i Lais. 

Adolfsberg, brunns- och badanstalt i Närke, 
3 km s. om Örebro; Ånsta socken. Järnhal- 
tiga källor. 

Adolfsfors, bruksegendom i v. Värmland; 
Köla socken, Värmlands län. Har träsliperi, 
sågverk och elektr. kraftstation. Areal 1,985 
har, mest skogsmark. Sammanlagda tax.- 


värdet för jorden och industrianläggningar 
nära 1 / 2 mill. kr. Årligt tillverkningsvärde 
800,000 kr. Ägare A. a.-b. (grundat 1902). 

Adolfström, se Nasafjället. 

Adonäj, hebr., en i G. T. vanlig benämning 
på Gud, uppfattas merendels som en böjnings- 
form av adön, »herre», eg. betydande »mina 
herrar» men begagnat som majestätsplural i 
bet. »min herre». Möjligen är det dock ett från 
en försem^tisk befolkning lånat gudananm, i 
vilket -äj uppfattats såsom poss. pron., min. 
Ordet adon, »herre», är i så fall härlett från 
detta namn. Då judarna i senare tid skydde 
att uttala Israels Guds egennamn, Jahve, läste 
de, där detta i bibeln förekommer, i stället 
Adonaj och tillsatte därför till konsonanterna 
i namnet Jahve vokalerna i namnet Adonaj (el. 
Edonaj); därav skriftformen Jehova. P. L. 

Adönis, en underskön yngling, som älskades 
av Afrodite. Under en jakt blev han sön- 
dersliten och dödad av ett vildsvin. Emel- 
lertid medgav Zeus på gudinnans enträgna 
böner, att han skulle få tillbringa en tredje- 
del av året hos Afrodite och en tredjedel i 
dödsriket samt under den återstående tredje- 
delen vara sin egen her- 
re. Adonissagan är av 
semitiskt ursprung — 
ordet Adonis är liktydigt 
med bibelns Adonaj (se 
d. o.) — och syftar på 
naturens ständiga väx- 
ling mellan liv och 
ofruktsamhet. Adonis- 
fester firades med stor 
prakt i Mindre Asien, 
Syrien och Fenicien samt 
vunno senare även in- 
steg i Grekland och Rom. 
Festerna varade tvenne 
dagar, av vilka den ena 
ägnades åt sorgen över 
A:s försvinnande i un- 
derjorden, medan man på 
den andra med glädje och 
jubel firade hans åter- 
komst till jorden, hans 
uppståndelse från de dö- 
da. — Figurligt beteck- 
nar a. en mycket vacker 
ung man, i synnerhet om 
han för kvinnors skull 
är överdrivet mån om 
sitt utseende. 

Adönis, växtsläkte av fam. r a n u n kel- 
väx t e r, Ranunculaceae, utmärkt av vackra 
blommor. Flera arter äro prydnadsväxter, 
såsom »gossen i det gröna», A. autum- 
nalis, med mörkröda, och våradonis, A. 
vernalis, med stora, gula, tidigt utvecklade 
blommor. Sistnämnda art finnes även vild på 
Öland och Gottland. 

Adönisk vers, se Sapfisk strof. 

Adoptera, upptaga såsom, göra till sin egen, 
(t. ex. en åsikt). Se f. ö. Adoption. 



V äratlonis ( Adonis vernalis ). 


177 


Adoption — Ad protocollum 


1 7 s 


Adoption, upptagande av person i barns 
ställe. Den äldre romerska rätten, vars reg- 
ler i ämnet ligga till grund för nutidens 
adoptionsordningar, lät den adopterade full- 
ständigt övergå i adoptantens familj, där han 
fick rättslig ställning ss. dennes barn med 
lika arvsrätt o. med adoptantens namn. Där 
adoptionen är upptagen i nutidens lagstift- 
ning (vilket ej är fallet i engelsk, icke heller 
i finländsk rätt; i Danmark kräves för adop- 
tion särskild »bevilling» av regeringen), gäl- 
ler också regelmässigt, att den adopterade får 
samma rättsliga ställning till adoptanten, 
som vore han dennes eget barn. Vad vår 
svenska rätt angår, har den före 1917 ej känt 
annan adoption än det introducerande å rid- 
darhuset under adlig ätts namn, nummer och 
vapen, som med K. m:ts tillstånd kunnat 
ske men som ej medfört egentlig adoptions- 
verkan. Närmare verklig adoption har stått 
upptagande av fosterbarn (se d. o.), 
ehuru icke heller denna åtgärd inneburit, att 
den upptagne blivit likställd med eget barn. 
Genom lagen om adoption 14 juni 1917 (nära 
överensstämmande med en norsk lag 2 april 
1917) har emellertid möjlighet beretts att 
med domstols tillstånd antaga adoptivbarn, 
varvid för adoptant stadgats ålder av minst 
25 år och för gift person som regel förbud 
att adoptera annorledes än i förening med 
maken. Utan eget samtycke kan den, som 
fyllt 12 år, ej adopteras; är han omyndig, 
erfordras ytterligare samtycke av föräldrar 
el. förmyndare. Domstolens tillstånd ges ej, 
utan att adoptionen finnes lända till gagn för 
barnet. Den, som har egna bröstarvingar, kan 
vanligen ej få tillstånd att adoptera. Verkan 
av adoptionen är, även i svensk rätt, att adop- 
tivbarnet kommer i samma ställning till 
adoptanten som dennes barn i äktenskap, 
dock vad arvsrätten angår med visst förbe- 
håll till förmån för de egna barnen. Adop- 
tivbarnet har emellertid kvar sin försörj- 
ningsplikt gent emot sina egna föräldrar och 
sin arvsrätt efter egna släktingar. Likaså 
ärves adoptivbarnet av sina egna släktingar, av 
adoptant endast om ingen av dessa är i livet; 
vartill dock kommer, att, om adoptivbarnet 
förut ärvt adoptant el. en av adoptivföräld- 
rarna och dör utan att efterlämna avkom- 
lingar, arvet skall gå tillbaka till den överle- 
vande av adoptivföräldrarna el. till adoptan- 
tens barn. Adoptivbarn erhåller adoptantens 
släktnamn, såvida ej rätten tillåter, att barnet 
behåller sitt namn eller bär båda tillsammans. 
Adoptivförhållandet kan under båda parternas 
livstid hävas av domstol, på samfälld begäran 
av båda, ävensom, därest särskild anledning 
föreligger, på ansökan av endera. — Litt. : Ö.Un- 
dén, »Föräldrar och barn» (1921). C. G. Bj. 

Adoptiv-, som genom adoption kommit i 
förhållande till någon (t. ex. adoptivfader, 
adoptivson). 

Ador [a'dår], G ii s t a v e, schweizisk poli- 
tiker (f. 1845). Praktiserande advokat i sin 


födelsestad Genéve, invaldes han 1874 i kan- 
tonens stora råd, blev medlem av kantonens 
regering och genomförde i dess politik en li- 
beral, av religiös tolerans präglad politik i 
stället för den förut 
rådande radikala. 

1889 medlem av 
Schweiz’ national- 
råd, var han 1901 — 

02 rådets president 
och ledare för den 
liberala centern, som 
motsatte sig alltför 
stor administrativ 
centralisation. Var 
några år president 
i Röda korsets inter- 
nationella kommitté 
men avgick från 
denna befattning 

1917 och blev s. å. medlem av schweiziska för- 
bundsrådet och chef för utrikesdepartementet. 

1918 övertog han i stället ledningen av inri- 

kesdepartementet och valdes dec. s. å. till för- 
bundsrådets president för 1919. På denna 
post inlade han stora förtjänster om tryggan- 
det av Schweiz’ permanenta neutralitet även 
i händelse av dess inträde i Nationernas för- 
bund och förhandlade personligen i Paris där- 
om samt om upphörande av de savojiska 
gränsområdenas neutralisering. Efter presi- 
dentskapets upphörande återgick A. till Röda 
korset. Vid Nationernas förbunds andra de- 
legeradeförsamling i Geneve 1921 utsågs han 
till dennas hederspresident. V. S — g.* 

Adora'nt, se O r a n t. 

Adoratiön, tillbedjan, dyrkan. 1. I rom.- 
kat. kyrkan: dels den tillbedjan, som ägnas 
den invigda oblaten (hostian) såsom Kristi 
lekamen, dels den ceremoni, som äger rum på 
långfredagen, då såväl prästerna som försam- 
lingen kyssa korset; även den hyllning, som 
kardinalerna hembära en nj^vald påve. — 2. I 
luterska kyrkan: den del av gudstjänsten, 
som är avsedd att påkalla församlingens verk- 
samma deltagande och som består i gemensam 
sång och bön. ,T. Ildr.* 

Adoratör, tillbedjare. 

Adoréra, tillbedja, dyrka. 

Adour [adö'r], flod i s. v. Frankrike. Upp- 
rinner på Pyrenéerna, flyter i en åt n. vänd 
båge västerut genom Campandalen och ut- 
faller i Biscayaviken nedanför Bayonne. Längd 
335 km, varav 127 km äro segelbara. Biflod 
fr. v. Gave, fr. h. Midouze. 

Ado'xa moschate'llina, lat. namnet på d e s- 
m e k n o p p (se d. o.). 

Ad pi'as ca'usas, A d p i'o s ii s u s, lat., 
till fromma ändamål, till välgörande stiftelser. 
Uttrycket brukas om gåvor el. testamenten 
till förmån för fattiga, kyrkor, skolor m. m. 
Jfr Milda stiftelser. 

Ad protoco'llum, lat., till protokollet; taga 
a. p., införa i protokollet. 




179 


Adra — Adresskalender 


180 


Adra, stad i sydligaste Spanien, prov. Al- 
meria, vid Medelhavet, v. s. v. om staden Al- 
meria; 11,188 inv. I det bredvidliggande ber- 
get Sierra de Gabor finnas Spaniens rikaste 
blygruvor. 

Adramiti, grek. namn på staden E d r e- 
m i d (se d. o.). 

Adrär, A d e r é r, berg- oek oasland i v. Sa- 
hara, franska territoriet Mauritanie (A 
Tmarr); en mindre del faller inom spanska 
kolonien Rio de Oro (A. Sutuf). Mer än 
70,000 kvkm, omkr. 10,000 inv., till största 
delen berber. De odla. frukt och säd, upp- 
föda boskap och driva handel huvudsakligen 
med salt, som i synnerhet utvinnes ur träsk- 
sjön Idjil i n. v. Huvudorter äro Vadan, Chin- 
guéti och Atar. Detta distrikt kallas Västra 
A. till skillnad från Östra A., regnfattiga och 
ofruktbara områden v. om Air- och Ahaggar- 
bergen. 

Adra'stos, frejdad grekisk sagohjälte, ko- 
nung i Argos. Oraklet hade sagt honom, att 
han skulle förmäla sina döttrar med ett vild- 
svin och ett lejon. Då därför Tydeus, fader 
till Diomedes (se denne), och Polyneikes, Oi- 
dipus’ son, vilken av sin broder Eteokles 
blivit jagad från Tebe, den ene höljd av en 
lejonhud, den andre i en vildsvinshud, sam- 
manträffade i hans palats, gav han dem sina 
döttrar till äkta. För att skaffa Polyneikes 
hämnd på hans broder, drog A. jämte honom 
samt Tydeus och fyra andra grekiska furstar 
mot Tebe (De sju mot Tebe). Men fält- 
tåget slutade olyckligt; argiverna blevo 
slagna, och sex furstar stupade utanför Tebe; 
blott Adrastos räddades av sin underbara 
häst Areion. Tio år senare samlade A. de 
fallnes söner, epigonerna, och ryckte ånyo 
mot Tebe. Denna gång blevo tebanerna be- 
segrade och deras stad tagen i besittning av 
Polyneikes’ son. A., som i striden förlorat 
sin son, dog av sorg kort därefter. 

Ad refere'ndum, lat., till att avlägga redo- 
görelse för, berättelse om. Se f. ö. Ref e- 
r e n d u m, folkomröstningsinstitutet. 

Adrenalin, C9H13NO3, är ett i binjurar 
förefintligt ämne av basisk natur. Framställ- 
les genom extraktion av binjurar från krea- 
tur med vatten och efterföljande rening av 
det indunstade extraktet. Kan även erhållas 
på syntetisk väg. Adrenalin är ett vatten- 
lösligl, kristalliniskt, gråvitt pulver. Föres i 
handeln även som salt, t. ex. adrenalinklorid 
och -borat. Har starkt sammandragande ver- 
kan på blodkärl, varför det användes till att 
stilla blödningar. Användes dessutom som 
an esteti cum vid katarrer och som motgift vid 
strykninförgiftning. E — t N — n. 

Adre'ss. 1. Anvisning om var man kan 
träffa eller finna en person eller sak, inne- 
fattande uppgifter om namn och uppehållsort; 
det ställe, där någon träffas eller dit till ho- 
nom ställda brev och andra föremål böra sän- 
das; utanskrift på brev, paket m. m. — Verb: 
Adressera. 


2. Skrift, som uttalar flera personers lyck- 
önskningar, tacksägelser el. dyl. till en person 
eller en myndighet. 

3. På statslivets område: ett skriftligt ut- 
talande, varigenom folkombuden inför regen- 
ten ge uttryck åt sina önskningar och beslut 
eller besvara från honom erhållna meddelan- 
den (»svarsadress») . Rättigheten till dylika 
uttalanden har varit olika i skilda tider och 
stater. I England t. ex. är antagandet av en 
svarsadress i anledning av trontalet praxis. I 
Sverige finns riksdagens rätt att avge adresser 
icke direkt omtalad i grundlagarna men anses 
ha stöd i den i regeringsformens § 99 stadgade 
petitionsrätten. Under 1800-talets förra hälft 
avlät riksdagen ganska ofta adresser av olika 
anledningar, såsom tacksägelseadresser o. s. v. 
Den vid 1815 samt 1817 — 18 års riksdagar 
framträdande oppositionen (Schwerin, K. H. 
Anckarsvärd m. fl.) gjorde försök att efter 
engelskt mönster med anledning av trontalet 
åstadkomma åtminstone en »adressdebatt», 
men framgången blev i stort sett ringa, och 
efter 1840 års riksdag upphörde dessa försök. 
Den viktigaste av alla senare adresser från den 
svenska riksdagen är neutralitetsadressen av 
den 8 april 1854 med anledning av Krim- 
kriget. Den s. k. remissdebatten vid stats- 
verkspropositionens hänvisande till utskott i 
början av varje lagtima riksdag är hos oss 
vad som närmast skulle kunna jämföras med 
utlandets adressdebatter. Jfr Remiss. 
Litt. : O. Gränström, »Adresser och adress- 
debatter i sv. parlamentarism» (1917). 

I Norges historia har man att från unions- 
tiden lägga märke till flera politiskt be- 
tydelsefulla adresser till unionskonungen, 
bl. a. stortingsadressen 23 april 1860 i den 
s. k. ståthållarf rågan. ( — lm — ) 

Adressa'nt, avsändare, utställare av ett 
brev, en skrivelse el. dyl.; den, som på växel 
tecknat s. k. nödfallsadress. 

Adressat, den, till vilken en försändelse är 
ställd; den, som i s. k. nödfallsadress uppges 
som inlösare av en växel. 

Adressdebatt, se Adress 3. 

Adresskalender, uppslagsbok, som i en alfa- 
betiskt ordnad namnförteckning och därjämte 
ofta i speciallistor över yrkesgrupper m. m. 
meddelar uppgifter om adresser o. s. v. för 
personer, allmänna verk, bolag, handelsfirmor, 
föreningar, inrättningar o. d. på en ort. I 
Stockholm började sådana utkomma på 1830- 
talet. Sedan 1856 ha de utgivits årligen, i 
många år av P. A. Huldberg, vars namn ännu 
ingår i titeln. Som ett slags föregångare på 
1700-talet kunna anses A. J. v. Henels (se den- 
ne) »Den nu för tiden florerande vidtberömda 
kongl. Residencestaden Stockholm» (1728) och 
J. G. Rudlings (se denne) »Det i flor stående 
Stockholm» (1731; suppl. 1740). — Adress- 
kalendrar utgivas även för en del svenska 
landsortsstäder, såsom Göteborg, Malmö, Upp- 
sala. Hälsingborg. 


181 


Adresskommission — Adrianopel 


182 


Adresskonunissiön, arvode, som utbetalas 
vid befraktniug av fartyg och som i regel er- 
lägges till befraktareu. Kommissionen, som 
vanligen uppgår till IV 2 — 3 % av fraktbelop- 
pet, synes allt mer och mer upphöra att utgå. 

A'dria, stad i n. Italien, prov. Rovigo, vid 
Biancokanalen i Pos deltaområde. 17,562 inv. 
Den äger en vacker katedral. Tillverkning 
av fajans och handel med spannmål, boskap och 
fisk. — A. har givit namn åt Adriatiska ha- 
vet, vid vilket det fordom låg. Genom lan- 
dets höjning och Pos deltabildning ligger det 
nu 22 km från havet. 

Adrianöpel, vilajet i n. ö. Trakien, Turkiet; 
22.380 kvkm, 610,000 inv. (1920), övervägande 
turkar. Bebos även av bulgarer, judar och 
armenier. 


dare märkes Eski Serai, ett till hälften förstört 
sultanpalats. A. är ett viktigt handelscentrum 
och stapelplats för Trakiens jordbruksproduk- 
ter. Tillverkning och export av mattor, saffian, 
rosenolja, siden-, ylle- och bomullsvaror m. m. 

Nära A. ligger slottet Timurtasch, där Karl 
XII vistades från 9 apr. 1713 till 3 nov. s. å., 
då han flyttade till det ett par mil där- 
ifrån belägna Demotika. A. har på grund av 
sitt läge alltid varit av militär betydelse och 
är därför sedan äldre tider befäst. Under 
1900-talets första årtionde blevo befästning- 
arna under tysk ledning i någon mån mo- 
derniserade. 

A. har fått namn efter den romerske kej- 
saren Hadrianus (117 — 138), som uppbyggde 
staden på platsen för det tidigare U skada- 



Sultan Selims moské i Adrianopel. 


Adrianöpel, grek. Adrian ou' polis, turk. 

Edirne, stad i Turkiet på ö. Balkanhalvön, i 
Trakien, 22 mil v. n. v. om Konstantinopel, 
vid sammanflödet av den vattenrika och segel- 
bara Maritza och Tundza samt vid järnvägen 
Wien — Konstantinopel (Orientbanan), från vil- 
ken utgår en bibana till Dedeagats vid Egeiska 
havet; omkr. 50,000 inv. (1920), övervägande 
turkar. Dess märkligaste byggnader äro av 
turkiskt ursprung, såsom sultan Selims moské 
( Selimije ), en mäktig kupolbyggnad (se ovanstå- 
ende bild), uppförd 1567 — 74 i anslutning till 
de bysantinska centralkyrkornas arkitektur 
och försedd med fyra smärta minareter. Dess 
arkitekt var den berömde byggmästaren S i- 
n a n (se denne och Turkisk konst). Vi- 


m a. Vid A. besegrades romarna 378 av goter- 
na. 1361 blev staden erövrad av sultan Murad 
I, som 1366 gjorde den till sitt residens, var- 
efter den till 1453 var turkarnas huvudstad, 
varför den ännu med sina sultangravar av 
turkarna betraktas såsom en helig stad. Kri- 
get 1829 mellan Turkiet och Ryssland slöts 
genom freden i A. s. å. Under rysk-turkiska 
kriget (1877 — 78) besattes A. i jan. 1878 av 
ryssarna, och kort därefter avslöts där ett 
vapenstillestånd, som blev inledningen till 
freden i San Stefano. Under Balkankrigen 
1912 — 13 belägrades A. från nov. 1912 till 
mars 1913 först av bulgarerna och sedan av 
dessa i förening med serberna. Efter A:s in- 
tagande stannade staden i bulgarernas händer 


183 


Adriatiska havet— Adueering 


184 



Gatubilder från Adrianopel. 


en kort tid men besattes åter av turkarna 
och kom vid fredsslutet i Bukarest 1913 under 
Turkiet. Vid fredsslutet med Turkiet efter 
världskriget tilldelades A. (jämte huvuddelen 
av Trakien) Grekland. Efter Kemal paschas 
framgångar i Mindre Asien hösten 1922 kom 
A. genom uppgörelsen i Mudania (25 nov. s. å.) 
åter under turkiskt välde. 

Adriatiska havet, en stor vik av Medel- 
havet mellan Italien och Balkanhalvön. För- 
enat med Joniska havet gencm det 71 km 
breda Otrantosundet. A. är omkr. 780 km 
långt, ända till 215 km brett och har en areal av 
135,000 kvkm. Delas genom Pelagosatröskeln, 
en undervattenströskel ung. från Monte Gar- 
ganohalvön över ön Pelagosa till Dalmatien, 
i två bäcken. Största djupet i det södra bäc- 
kenet är 1,223 m, i det norra 243 m. I n. v. 
utskjuter Podeltat med sina av lidi (långa, 
smala öar) skyddade laguner. Norr därom 
benämnes A. Veneziabukten. I n. ö. ligger 
halvön Istrien mellan Trieste- och Quarnero- 
vikarna, längs östkusten Dalmatiens skärgård. 
De enda större tillflödena till A. äro Po och 
Adige. Genom sina avlagringar uppgrunda 
de allt mer nordvästkusten, och kustlinjen 
flyttar sig alltjämt utåt. Sålunda ligga nu 
de forna sjöstäderna Ravenna och Adria långt 
in i landet. A:s salthalt är stor och växer 
mot s. ö. till 3,85 %. Tidvattnet gör sig föga 
bemärkt, först längst i norr stiger floden till 
0,5 — 1,0 m. Vid kusterna drives ett betydande 
fiske av tonfisk, sardeller, makrill, havsål 
m. m., ävensom av ostron, svampar och koral- 
ler. Om vintern rasar ofta den fruktansvärda 
nordöstvinden, »bora». Även saharavinden 
eirocko är märkbar i A. De bästa hamnarna 
finnas på ö. kusten : Trieste, Pola, Fiume, 
Zara, Ragusa, Cattaro, Durazzo och Valona; 
på den låga, flacka västkusten äro de vikti- 
gaste Venezia, Ancona, Bari och Brindisi. 

Adschi-darja, bukt av Kaspiska havet, se 
Karabugas. 

Adscri'ptus glébae, lat., bunden till jorden, 
livegen. 

Adsorbéra, se Adsorption. 


Adsorptiön. Vissa fasta kroppar ha för- 
mågan att vid sin yta förtäta, adsorbéra, 
gaser. Särskild betydelse har detta vid porösa 
och pulverformiga kroppar, då ju dessa ha en 
jämförelsevis stor yta. Nyss glödgat kolpul- 
ver förmår t. ex. upptaga omkring hundra 
gånger sin egen volym ammoniakgas. Härvid 
uppstår stark värmeutveckling. Till följd av 
sin stora adsorptionsförmåga användes kol 
vid en mängd reningsprocesser, t. ex. vid 
rening av dricksvatten. H. W — tt. 

Adstringérande medel el. Sammandra- 
gande medel verka minskande på bb d- 
fyllnad, svullnad och avsöndring. Hit höra 
de s. k. garvsyrorna; vidare vissa metallsal- 
ter, såsom ättiksyrad blyoxid (blysocker), 
alun, ättiksyrad lerjord, m. fl.; slutligen även 
utspädda mineralsyror. Vissa salter, såsom 
lapis (silvernitrat), verka i första hand etsan- 
de (dödande och förstörande) på vävnaden, 
därefter adstringerande på omgivningen, där- 
igenom att på organens yta bildas ett tunt 
hölje, som skyddar och i någon mån även 
sammanpressar underliggande lager. Med- 
len brukas framför allt vid slemhinnekatar- 
rer; vissa, såsom järnklorid, även för att 
stanna blödning. 

A'dsum, lat., jag är tillstädes. Användes 
ibland som svar vid upprop. 

Adua, Adowa, A d o a, stad i n. Abes- 
sinien, huvudstad i prov. Tigre; omkr. 5,000 
inv. Är beläget 1,960 m ö. h. på en trädlös 
högslätt, i ö. kantad av berg. Betydande 
transitohandel (kaffe, cederträ, elfenben) mel- 
lan det inre och kusten. — A. var fordom hu- 
vudstad i konungariket Tigre. Vid A. ledo 
italienarna under general Baratieri 1 mars 
1896 ett avgörande nederlag mot abessinierna 
under Menilek. 

Aducéra, se Adueering. 

Adueering, en operation, avsedd att bibringa 
gjutna föremål större seghet och smidbarhet. 
Operationen användes vanligen för gjutjärn 
och tillgår så, att de gjutna föremålen ned- 
packas i järnkistor tillsammans med oxide- 


185 


A due — Advokat 


rande ämnen, såsom liammarslagg eller blod- 
stensmalm, varpå kistorna tillslutas med lock. 
Kistorna upphettas därpå under 5 — 7 dygn till 
700 — 900 temp. Se Järn. 

A du'e, it., för två, tvåstämmigt; i or- 
kesterpartitur även enstämmigt för två in- 
strument. 

Adu'la-alperna, del av Centralalperna. Se 
Alperna. 

Adulär, ett fältspatmineral. Se F ä 1 t- 
s p a. t. 

A dur, tonart med a till grundton och med 
tre $ som förtecken (parallelltonart: fiss 

moll). 

Adurol [-ä'l], egentl. monoklorhydrokinon 
Cella (OH) 2 Cl eller också monobromhydrokinon 
CeHajOHhBr. Ett vitt, i vatten lätt lösligt. 
kristalliniskt pulver, som användes i fotogra- 
fien såsom framkallare. Jfr F r a m k a ll- 
ii i n g s v ä t s k o r. 

Ad usum, lat., till bruk. — Ad (In) usum 
Delphini, »till dauphins bruk», läses på titel- 
bladet till vissa upplagor av en del skrifter, 
som på Ludvig XIV :s befallning efter lämpliga 
strykningar utgåvos till läsning för tronfölja- 
ren (dauphin) . Uttrycket har senare använts 
i allmänhet om skrifter, som på grund av pry- 
deri el. andra överdrivna hänsyn utgivits i 
stympat skick. 

Ad utru'mque parätus, lat., beredd för 
bäggedera, d. v. s. för svärdet och boken; 
valspråk för Lunds universitet. 

Advaita (skt, »icke-dualism») , en indisk 
filosofisk åskådning, som lär, att den indi- 
viduella själen (ätman) är både kvantitativt 
och kvalitativt identisk med världssjälen 
( brahman ) och att den ensam äger realitet. 
Se vidare V e d a n t a. 

Ad-valörem-tull = vär^etull, d. v. s. tull, 
som beräknas efter varornas värde i motsats 
till specifik tull, varmed förstås en tull, som 
beräknas efter varukvantiteten (vikt, stycke- 
tal o. s. v.). 

Adve'nt, »ankomst», kallas i den kristna 
kyrkan de fyra veckorna närmast före jul, 
varmed kyrkoåret inledes (se Ky rkoår). 
Adventstidens predikotexter behandla Kristi 
ankomst och mana församlingen att bereda 
sig till att värdigt mottaga sin frälsare. — 
Denna kyrkliga tid uppkom mot slutet av 400- 
talet e. Kr. och tillhör västerlandets inledning 
av de kyrkliga tiderna. I den grekisk-orto- 
doxa kyrkan är den obekant. 

Advent bay [ä'dvont bei], vik av Isfjorden 
på Spetsbergen (se d. o.). Kring A. ligga Spets- 
bergens rikaste kolgruvor och på vikens s. v. 
strand »Store norske Spitsbergen kulkom- 
panis» huvudplats, Longyear city (se d. o.). 

Adventi'ster e l. M i 1 1 e r i t e r kallas de 
förnämligast i Nordamerika och England 
utbredda medlemmarna av en religiös sekt, 
som stiftades i Massachusetts 1831 av baptist- 
predikanten William Miller (1782 — 1849). 
Han uträknade gång efter annan tiden för 
Kristi återkomst i synlig måtto samt därmed 


1 SO 

det tusenåriga rikets begynnelse (jfr K i- 
liasm). 1845 konstituerade han sekten 
under namnet adventister. Den splittrades 
dock från denna tid i flera undersekter. Den 
märkligaste är sjundedagsadventis- 
terna (se d. o.). Adventistiska rörelser ha 
uppstått under 1900-talet flerstädes i Europa, 
även i de skandinaviska länderna. 

Adventiva kallas hos växterna sådana or- 
gan, som icke utbildas ur den embryonala 
vävnaden, meristemet, utan uppkomma 
i redan färdigbildade organ, t. ex. stam, blad 
och rot. 

Adventiv växter. Ad ven t i v f lo ra, sådana 
växter, som ej tillhöra ett lands ursprungliga 
flora utan inkommit med handelsvaror, bal- 
last m. m. De bruka vanl. snart försvinna. 

Advc'rb el. A d v e'r b i u m, oböjligt el. blott 
genom gradförhöjning böjligt ord, som står 
som bestämning till verb (handla ädelt), adjek- 
tiv ( svårt sårad), substantiv (veckan förut), 
preposition ( iätt efter) eller annat adverb 
(ganska ofta). A. äro dels enkla (fram, där). 
dels avledda (fram me, svår t) el. sammansatta 
(kors-vis, tvivels- utan) . 

Adverbiäl kallas inom satsläran varje be- 
stämning till adjektiv eller adverb och varje 
sådan bestämning till verb, som icke kan räk- 
nas som objekt (ackusativ- eller dativobjekt : 
se Objekt). Jfr Satsdel. 

Adversativ, se Kon junktion. 

Advoeätus dia'boli, lat., »djävulens sak- 
förare». Vid ett helgons kanonisation inom 
rom. kyrkan anställes ett slags process för att 
utröna den f öreslagnes helighet. En ankla- 
gare, advocatus diaboli, har att framföra sina 
beskyllningar, varemot en försvarare, advoca- 
tus Dei, »Guds sakförare», har att gendriva 
alla invändningar mot det nya helgonets kano- 
nisation. A. d. betecknar i överflyttad bemär- 
kelse den, som mot bättre vetande försvarar en 
dålig sak eller förfäktar en impopulär tes. 

Advocera, söka med juridiska knep el. 
spetsfundigheter genomdriva el. försvara en 
sak; ibland tala el. argumentera för något. 

Advokat, person, som har till yrke att 
biträda andra vid rättegångars utförande 
eller eljest i rättsliga angelägenheter. Ehuru 
stadgandet i 15 kap. 2 § rättegångsbalken 
om förutsättningarna för att vid svensk dom- 
stol få föra andras talan vanligen tillämpas 
så, att varje välkänd myndig person anses 
berättigad därtill, börjar dock beteckningen 
advokat mer och mer begränsas till att avse 
endast dem, som äro rättsbildade. Upprepade 
förslag att genom lag ordna advokatverksam- 
heten i Sverige ha hittills icke lett till några 
resultat. Genom lagar av 19 nov. 1897, 24 
mars 1916 och 11 juni 1920 har kvinna full- 
ständigt likställts med man i fråga om rätten 
att uppträda som rättegångsombud. Vidare 
borttogs genom lag av 14 juni 1917 ur kap. 
15 § 2 R. B. bestämmelsen, att kronans upp- 
bördsmän ej finge föra andras talan inför 
rätta; landsfiskal har således behörighet att 


187 


Advokaten Patelin — Aeduer 


188 


fungera som rättegångsfullmäktig. En en- 
skild sammanslutning mellan advokater, Sve- 
riges advokatsamfund (se d. o.), är sedan 1887 
i verksamhet. 

I de flesta främmande länder är advokat- 
yrket noga reglerat 4 lag; så äro endast de, 
som uppfylla vissa lagens fordringar och i 
vissa fall dessutom fått särskilt tillstånd, berät- 


Engelsk advokatdräkt. Fransk advokatdräkt. 

tigade att utöva yrket. I yrkesutövningen stå 
de därvid under disciplinär kontroll antingen 
av sina yrkeskamrater el. av offentlig myn- 
dighet. 

Enligt den nya ordningen i Norge skiljes 
mellan sakförere, som endast om de uppfylla 
särskilda villkor få uppträda ej blott vid her- 
reds- och byretterne utan ock vid lagmands- 
retterne, samt sakförere ved höiesteret, som få 
föra talan också vid denna rätt. I Dan- 
mark finnas sagförere ved underret, som få 
uppträda vid underrätterna, landsretssagförere 
vid landsrätterna med befogenhet också vid 
underrätterna och höjesteretssagförere, som få 
föra talan vid alla domstolar. I Finland äro 
förhållandena nära svarande mot de svenska. 
1919 bildades Finlands advokatförbund, som 
från 1920 utger tidskr. »Defensor legis». I 
Frankrike göres skillnad mellan s. k. avoués 
och avocats. De förra, vilkas antal är begrän- 
sat, ha till huvudsaklig uppgift att uppsätta 
och till rätten ingiva partens skriftliga yrkan- 
den samt att med motpartens avoué växla de 
skrifter, genom vilka enligt den franska civil- 
processen den muntliga förhandlingen skall 
förberedas. Avocats, vilkas antal är obegrän- 
sat, föra däremot partens talan vid den munt- 
liga förhandlingen. — Engelska advokat- 
ståndet delas i två klasser : den ena, solicitors, 
har befattning med förberedelserna till den 
muntliga förhandlingen i målen och får föra 
talan vid de lägsta domstolarna, den andra, 
barristers, har befogenhet att muntligen föra 
talan inför alla domstolar. — Tyskland 
känner ingen delning av advokatståndet mot- 
svarande den franska och engelska. Advokaten 
är i regel bunden vid en viss territoriellt be- 
gränsad verksamhetskrets. Vid högsta dom- 
stolen, Reichsgericht, få i tvistemål endast 
vissa, till ett begränsat antal bestämda advo- 
kater uppträda. — Litt. : J. Tjerneld, »Advo- 
katverksamheten» (1909), Hassler, »Om ställ- 


företrädarskap i rättegång enligt svensk rätt* 
(1920). L. A. (T. E.) 

Advokaten Patelin [patlä'], omtyckt fransk 
fars från 1400-talet (om Maistre Pierre P., en 
lurad bedragare), bearb. till komedi av Brueys 
ooh Palaprat (»L’avocat P.», 1706), uppf. i 
Stockholm f. ggn 1818, dessutom bearb. till ope- 
rettlibrett av de Leuven och Langlé samt i 
Sverige komponerad av Foroni (se denne), 
uppf. i Stockholm f. ggn 1858. 

Advokatfiskal, tjänsteman, som i hovrät- 
terna, Kammarkollegium, Kammarrätten och 
Marinförvaltningen samt vid flottans station 
i Karlskrona har till huvudsaklig uppgift att 
vara kronans ombudsman och allmän åkla- 
gare samt att i sådan egenskap iakttaga och 
bevaka kronans och det allmännas rätt och 
utföra talan i alla till vederbörande myndig- 
heters prövning hörande mål. I Kammarkol- 
legium finnas en förste och en andre advokat- 
fiskal. A. har fordom funnits även inom andra 
ämbetsverk. Se Fiskal. Ldht. 

Advokatörisk, som söker försvara en sak 
medelst snärjande invändningar, bortförkla- 
rande av fakta och illfundiga advokatknep. 

Advokatträdet, Pe'rsea, ett till lager- 
trädsväxterna hörande träd, vars fruk- 
ter kallas advokatpäron. Se Perse a. 

Advokattvång, den inom vissa civilprocess- 
ordningar förekommande bestämmelsen, att 
parterna vid förandet av ett tvistemål äro 
skyldiga att begagna advokat. 

Advokatyr, användning av svepskäl och 
spetsfundigheter vid försvar av en sak. Jfr 
Lagvrängning. 

Ady [a'di], Andrås, ungersk skald (1877 
— 1919). Utvecklade sig under inflytande av 
Paul Verlaine och de övriga franska dekaden- 
terna eller symboli^terna tidigt till Ungerns 
förnämste lyriker bland det yngsta släktet 
och fann många efterföljare. Se Béla Leffler, 
»Ungersk lyrik» (1922). 

A'dyar [eng. utt. ädiä'r], ort i s. Främre In- 
dien, i prov. Madras, vid Adyarflodens utlopp 
i Bengaliska viken, 1 mil från staden Madras. 
Är sedan 1879 högkvarter för det f. n. av 
Annie Besant ledda Teosofiska samfundet. 

A'dyton, grek., det allra heligaste i ett 
tempel, som ej får beträdas. 

Aecidium [e-], ett utvecklingsstadium hos 
rostsvamparna (se d. o.). 

Aedil [e-], se E d i 1. 

Aédon (»näktergal»), dotter till konung 
Pandareos på Kreta och gemål till Zethos, 
konung i Tebe. A., som blott hade en son, 
Itylos, avundades sin svägerska Niobe hen- 
nes barnrika äktenskap och ville taga den 
äldste av hennes söner av daga men dödade 
av misstag i stället sin egen son. Av med- 
lidande förvandlade Zeus henne då till en 
näktergal. 

Aédon luscmia, lat. namnet på n ä k t e r 
g a 1 (se d. o.). 

Aeduer el. H a e d u e r, galliskt folkslag 
mellan Loire och Saöne. Deras huvudstad var 




189 


A. 


E. G. — Aemilius Paullus 


190 


Bibracte el. Augustodunum (varav stadens nuv. 
namn, Autun). Aeduerna slöto sig under Cae- 
sars galliska krig till romarna och erhöllo 
under Claudius jus honorum och 69 e. Kr. ro- 
mersk borgarrätt. 

A. E. G., förkortning för Allgemeine Elek- 
trizitäts-Gesellschaft (se d. o.). 

Aegéiska havet [e-], se Egeiska havet. 

Aegéisk kultur [e- ] , se Egeisk kultur. 

Aegéria apifo'rmis [e-], lat. namnet på den 
getinglika glasvingen (se G 1 a s v i n g a r). 

Aegiallthis [e- ] , lat. namnet på strand- 
pipar släktet (se d. o.). 

Aegidius [e-] (Egidius), den helige (sv. 
I 1 i a n). Vann som eremit och föreståndare 
för ett benediktinkloster i södra Gallien stort 
rykte för helighet och avled omkr. 720. 1 

Lunds domkyrkas krypta invigdes 1131 ett 
altare åt A. m. fl. helgon, och många av hans 
reliker funnos i Lund, Köpenhamn och Roskilde. 
En kyrka i Söderköping bar hans namn, och 
Sankt Ilians församling i Västerås stift är 
uppkallad efter honom. Hans dag var 1 sept. 

Aegi'sthus [e- ] , se A i g i s t h o s. 

Aegithälus caudätus [e-], lat. namnet på 
stjärtmes (se d. o.). 

Aegopödium podagräria [e ], lat. namnet på 
k i r s k å 1 (se d. o.). 

Aegospo'tamos [e-], se Aigospotamoi. 

Aehrenthal [å'ren], Alois Lexa von, 
greve, österrik. -ung. statsman (1854 — 1912); 
av en tysk-börnisk bankirsläkt Lexa av judiskt 
ursprung. Under hans ministertid i Buka- 
rest 1895 — 99 för- 
nyades den 1883 av 
konung Karl in- 
gångna hemliga alli- 
ansen med central- 
makterna och stärk- 
tes f. ö. förbindel- 
serna mellan hoven 
i Wien och Buka- 
rest. 1900 blev han 
ambassadör i Pe- 
tersburg och kvar- 
stod som sådan till 
sin utnämning till 
utrikesminister. Han 
fortsatte de av hans 
föregångare, furst Fr. Liechtenstein, påbörjade 
underhandlingarna för att vinna samförstånd 
rörande Balkanfrågan och spelade en fram- 
stående roll vid ingåendet av Murzstegöver- 
enskommelsen (se d. o.) 1903. Under det 

rysk-japanska kriget verkade han för en väl- 
villig hållning från Wienkabinettets sida 
emot Ryssland. Sedan han okt. 1906 bli- 
vit utrikesminister efter Goluchovski, under- 
stödde han till en början samförståndspoliti- 
ken, alltjämt vid sidan därav fullföljande de 
gamla planerna på Bosniens och Herzegovina3 
annektering. I sådant syfte förmådde han 
efter ungturkiska revolutionens utbrott som- 
maren 1908 ryske utrikesministern Isvolskij 
att på slottet Buchlau i Mähren sept. s. å. 


ingå ett avtal, som åsyftade att betrygga au 
nekteringen, mot att Österrike lämnade sitt 
medgivande till Dardanellernas öppnande för 
ryska krigsskepp. Men sedan Isvolskijs för 
slag strandat på Englands motstånd och deD 
ryske ministern protesterat mot den av Öster- 
rike redan i okt. s. å. utan föregående medde 
lande till Ryssland och Berlintraktatens övriga 
signatärer proklamerade annekteringen samt 
understött Serbiens opposition mot österrike- 
Ungern, var det goda samförståndet slut. 1 
den skarpa konflikt, som uppstod till följd av 
annekteringen icke blott med Ryssland och 
Serbien utan även med västmakterna, lycka 
des A. emellertid med Tysklands kraftiga 
hjälp efter krigiskt hotfulla förhandlingar ge- 
nomföra sin avsikt. Annekteringen godkän- 
des av makterna, en överenskommelse ingicks 
med Turkiet, och Serbien nödgades att ge 
vika. Som belöning erhöll A. grevetiteln och 
firades som »Österrikes Bismarck». 

A. gjorde starkt motstånd mot de hov- 
kretsar, som förordade en krigisk uppgörelse 
med Serbien, höll fast vid trippelalliansen ss. 
det säkraste bålverket för freden och sökte 
komma på den mest intima fot med Tysk- 
land, på samma gång han energiskt motstod 
alla tyska strävanden att begränsa den habs- 
burgska monarkiens självständighet. I de 
ständigt återkommande intressekonflikterna 
med Italien lyckades han genomföra en följd 
av överenskommelser med den ital. utrikes- 
ministern Tittoni och därigenom bevara ett 
korrekt förhållande. Genom sin f redspolitik, 
som gillades av kejsar Frans Josef, kom 
han i allvarlig strid med krigspartiet under 
ledning av generalstabschefen Conrad von 
Hötzendorf. Den envisa striden slutade 1911 
med A:s seger och Hötzendorfs avgång. 

Även under A:s livstid voro omdömena 
om hans karaktär och begåvning samt den 
av honom förda politiken i hög grad växlande 
På somliga håll klandrades hans politik som 
utmanande, på andra som svag. Sådan deD 
fortsattes av Berchtold blev den en av huvud- 
orsakerna till världskriget. — Litt. : B. Mol 
den, »Alois, Graf Aehrenthal: Sechs Jahre 
auswärtiger Politik Oesterreich-Ungarns» 
(1917), H. W. Steed, »The Hapsburg mo- 
narchy» (1914), O. Hammann, »Der missver- 
standne Bismarck» (1921). Ths. 

Aeken [a 'kan ],Hi er ony mus van,seBosch. 

Aelia capitolina, romersk koloni, av Hadria 
nus anlagd på Jerusalems ruiner. 

Aelst [älst], Pieter Coecke van. 
flaml. konstnär och konstskriftställare, se 
Coecke van Aelst, P. 

Aelst [älst], W i 1 1 e m van, holl. stilleben- 
och blomstermålare (omkr. 1625 — efter 1683), 
1645 — 56 verksam i Frankrike och Italien, 
senare i Amsterdam. Ett par av hans förträff- 
liga, minutiösa och eleganta arbeten finnes i 
Nationalmuseum. 

Aemi'lius Paullus [e-], rom. statsmannaätt. 
En av dess medlemmar, L u c i u s A. P., rom. 



191 


Aeneas — Aerofon 


192 


konsul, stupade 216 f. Kr. i det för Rom olyck- 
liga slaget vid Cannae. Hans liknämnde son, 
en framstående fältherre, besegrade den ma- 
kedoniske konungen Perseus vid Pydna 168 
f. Kr. och bragte därigenom kungariket Ma- 
kedonien under Roms välde. En son till den- 
ne Lucius A. P. vid namn Publius A. P. 
upptogs i en annan släkt och blev berömd un- 
der namnet Scipio Africanus d. y. (se denne). 

Aeneas [e-] (grek. Aineias), son till Anchises 
och gudinnan Afrodite, tillhörde enligt Home- 
ros en av Tröjas förnämsta släkter och var 
dess tappraste kämpe näst Hekto r. I striden 
mot Diomedes räddades han, förtäljer Iliaden, 
av Afrodite och Apollon, i striden mot Akil- 
les av Poseidon. 

Senare sagor, sammanfattade av Yirgilius i 
»Aeneiden», berätta Aeneas’ öden efter Tröjas 
förstöring. Ur den brinnande staden lycka- 
des han rädda Tröjas husgudar (penater), sin 
gamle fader Anchises, som han bar på sina 
skuldror, och sin lille son, Ascanius, senare 
kallad Iulus. Under långa irrfärder sökte 
han sig ett nytt hem på flera olika platser 
men tvangs alltjämt att draga vidare mot 
ovissa öden. I Kartago, dit han stormdrivits, 
sökte drottning Dido kvarhålla honom, men 
på den högste gudens bud måste A. draga 
vidare. I Cumae (Italien) rådfrågade han en 
berömd sibylla och nedsteg med henne till un- 
derjorden, där han bl. a. fick veta sin ätts 
kommande storhet. Därefter anlände A. till 
Latium, där Latinus, konungen i Laurentum, 
ville giva honom ett stycke land och sin 
enda dotter, Lavinia. Emellertid var Lavinia 
redan lovad åt en inhemsk furste, Turnus. 
Förbittrad över förlusten av sin trolovade, 
började denne ett krig mot främlingarna, i 
vilket Latinus tvangs att deltaga. Efter flera 
strider nedlade slutligen A. sin medtävlare 
i tvekamp, varefter överenskommelsen mel- 
lan honom och Latinus bragtes till fullbor- 
dan. Hans son grundläde sedan staden Alba 
longa, från vilken romarna sades härstamma. 
Lit.t. : A. Förstemann, »Zur Ueschichte des 
Aeneasmythus » ( 1 894) . 

Aeneasråttan [e-] , Dide'lphys murina, en i 
Guyana allmän gråbrun pungråtta med för- 
krympt pung. Honan uppgives bära sina ungar, 
sedan dessa blivit tillräckligt utvuxna för att 
kunna lämna spenarna, på ryggen, varvid 
dessa, för att hålla sig fast, slå sina gripsvan- 
sar om moderns framåtböjda svans. Därav 
härleder sig namnet (se Aeneas). 

Aeneiden [e-], lat. Aenéis, berömt fornrom. 
epos, se Aeneas och Virgilius. 

Aenigmatit [ e -], ett triklint kristalliserande 
amfibolmineral (se d. o.), i kemiskt hänseende 
karakteriserat genom halt av alkalier och 
titan. 

Aeolus, se A i o 1 o s. 

Aepyo'rnis [e-], en numera fullständigt ut- 
död grupp bland de strutsartade fåglarna, 
Katitae, som fordom levde på Madagaskar. 


Den största arten var omkr. 210 cm hög och 
dess ägg 34 cm långa och över 22 cm breda. 

Aequer, e tt ö. om latinerna bosatt fornita- 
liskt bergsfolk, som under mer än ett årh. 
bekrigade Rom och först i andra samnitkri- 
get (omkr. 300 f. Kr.) fullständigt underku- 
vades. 

Aera [e-] , lat., tidräkning; tidevarv. 

Aerärii [e-], lat., i det forntida Rom, enligt 
Servius Tullius’ författning, den lägsta klas- 
sen av medborgare. Erlade ej vanlig förmö- 
genhetsskatt utan endast en viss kapitations- 
a vgift och voro uteslutna från rösträtt och 
ämbeten samt fingo ej göra krigstjänst. Med- 
lemmar av de gynnsammare ställda klasserna 
kunde till straff för begångna förseelser bliva 
av censorn nedflyttade bland a.; stundom 
dömdes sådana a. även till krigstjänst under 
förödmjukande förhållanden. 

Aerärium [e-] , romarnas offentliga skatt- 
kammare, i Saturnus’ tempel. Den förvaltades 
av kvestorerna under senatens överinseende. 
Se vidare F i s c u s. 

Aereboe [ä'rebö], Friedrich, tysk jord- 
bruksekonomisk författare (f. 1865), profes- 
sor i jordbruksekonomi i Breslau 1904, Bonn- 
Poppelsdorf 1906, Berlin 1910 och i Hohen- 
heim 1919. Bland hans arbeten märkas: 
»Landwirtschaftliche Rentabilitätsfragen», 
»Landwirtschaftliche Buchfuhrung», »Beiträge 
zur Wirtschaftslehre des Landbaues», »Hand- 
bucli der landwirtschaftlichen Taxationslehre». 

Aerenkym, L u f t v ä v n a d, en klorofyll- 
fri, svampa.rtad cellvävnad, med mycket stora 
intercellularrum, som finnes i stammens nedre 
del hos sump- och vattenväxter, särskilt 
starkt utvecklad hos vissa tropiska växter, 
t. ex. Jussieua (fam. Oenotheraceae ) . A. finns 
även hos några svenska sumpväxter, t. ex. 
strandklo, Lycopus. 

Acrob [-rå'b], organism, som för sin livs- 
process förutsätter luftens fria syre. Se vi- 
dare Andning, Anaerob och B akte- 
ri o 1 o g i. 

Aerobät, luftspringare, luftkonstnär, lin- 
dansare. 

Aerobatik, konsten att kunna göra mer 
eller mindre invecklade rörelser i luften. 

Aerobo'mb, en med spräng- eller brännbara 
ämnen laddad bomb (projektil), avsedd att 
kastas eller skjutas från »station» i luften 
(ballong, luftskepp, flygplan). Uppfanns i 
Österrike omkr. år 1840. Dylika bomber fingo 
stor användning i världskriget 1914 — 18. Se 
F 1 y g b o m b. 

Aerodröm, byggnad eller etablissemang för 
luftfartstjänst, flygplats. 

Aerodynamik, S e Aeromekanik. 

Aerofön, en särskilt inom flygväsendet an- 
vänd apparat för förstärkning av genom den- 
samma uppfångat ljud. Hittillsvarande kon- 
struktioner växla betydligt men grunda sig 
samtliga på tillämpning av mikrofonprincipen 
(använd även inom telefonien) , vanligen i sam- 


193 


Aerofotografi — Aerologi 


194 


band med särskilda förstärkningsapparater. 1 
förening med anordningar för bestämmande av 
den riktning, varifrån ljudet kommer, kunna 
på så sätt annalkande flygplan (el. luftskepp) 
»siktas» på mycket långa håll, ännu innan de 
kunna ses. Genom en systematisk användning 
av dylika ljudförstärknings- och bestämnings- 
apparater, uppställda på olika platser, kunna 
luftfarkosternas kurs och även flyghastig- 
het bestämmas. Aerofonkonstruktionen, som 
urspr. tillskrives Edison, utvecklades starkt 
under kriget 1914 — 18 och fick då en mycket 
betydelsefull användning inom luftförsvaret. 
— I den fredliga trafikens tjänst torde aero- 
fonen kunna få en vidsträckt användning, ev. 
i förening med radio, för reglering av lufttra- 
fiken särskilt i dimma och vid mörker. 

C. J. B. 

Aerofotografi, se Flygfotografi. 

Aerofyr, se Fyr och Lufttrafik. 

Aerogra'm, trådlöst telegram, radiotelegram. 

Aeroklubben, Kungl. svenska, stifta 
des år 1900 under namn av Kungl. svens- 
ka aeronautiska sällskapet i ända- 
mål att befrämja luftseglingskonsten i Sve- 
rige. Sällskapet har nedlagt ett förtjänst- 
fullt arbete, särskilt på flygväsendets (det 
militära och civila) område, och inriktar f. n. 
(1923) sin strävan på att skaffa flygstationer 
i landet samt att anordna internationella flyg- 
tävlingar. Sedan 1920 är dess officiella namn 
ovannämnda. Medlemsantalet var 1922 omkr. 
600. Klubben, som har sina lokaler i det s. k. 
Fenixpalatset i Stockholm, tillhör »Fédération 
aéronautique internationale». Åtnjuter ett 
årligt statsunderstöd av 6.000 kr. C. J. B. 

Aerolit, se Meteorsten. 

Aerologi, den del av meteorologien, som rör 
studiet av företeelserna inom den fria atmo- 
sfären. Dess tillämpning i den praktiska luft- 
fartens tjänst plägar benämnas aeronau- 
tisk meteorologi. Först under det 
sista årtiondet av föregående århundrade bör- 
jade de meteorologiska undersökningarna att 
allmännare utsträckas till de övre luftlagren. 
På förslag av H. Hildebrandsson blevo så- 
lunda under åren 1895 — 96 genom internatio- 
nell överenskommelse molnens höjd och rörel- 
seriktning observerade från ett stort antal sta- 
tioner, fördelade över hela jorden. Samtidigt 
utfördes meteorologiska iakttagelser på de ob- 
servatorier, som funnos upprättade på fjälltop- 
par. Detta observationsmaterial jämte de iakt- 
tagelser, som samlades under de omkring se- 
kelskiftet företagna vetenskapliga ballong- 
uppstigningarna, lämnade en första mera in- 
gående kunskap om atmosfärens allmänna cir- 
kulation samt om den allmänna vertikala för- 
delningen av temperatur och fuktighet ända 
till 10,000 m höjd. 

År 1900 kom ett mera permanent interna- 
tionellt samarbete till stånd för utforskan- 
det av den fria atmosfären, i det att flera 
europeiska länder överenskommo att på givna 
dagar låta företaga aerologiska undersökningar 



Cppsändning av ballon captif med registreringsin- 
strument vid aeronautiska observatoriet i Lindenberg. 


från utvalda stationer i de olika länderna 
Man hade då redan tämligen allmänt börjat 
använda mindre, frigående guinmiballonger, 
»ballons sondes», vilka uppsändes, medförande 
registreringsinstrument, meteorograf er, 
vilka registrerade på samma gång lufttryck, 
temperatur och fuktighet. Konstruktionen av 
meteorografen och tekniken för ballongernas 
uppsändningar förbättrades av forskare i 
skilda länder. Särskilt de av engelsmannen 
Dines konstruerade meteorograferna med- 
gåvo, tack vare sin ringa storlek och vikt, att 
smärre ballonger kunde användas. Härige- 
nom hade ett enkelt och prisbilligt hjälp- 
medel kommit i aerologiens tjänst. Dines’ 
instrument ha under de senare åren även 
kommit till användning i de skandinaviska 
länderna, i Sverige vid stationen i Abisko. 
Registreringsballongerna stiga till stora höj- 
der, mellan 10 och 30 km, innan de sprängas. 
Observeras de under uppstigningen med teodo- 
lit, erhåller man också vindriktning och vind- 
styrka vid olika höjder. Metodens nackdelar 
äro, att endast en del av de uppsända instru- 
menten återfinnes samt att den i övrigt ej 
möjliggör ett omedelbart utnyttjande av re- 
gistreringsresultaten. 

Aerologiska observatorier upprättades vid 
Trappes invid Paris och i Strassburg. Dessa 
blevo huvudcentra för undersökningarna me- 
delst registreringsballonger. Härifrån ut- 
gingo aerologiska expeditioner till Hald på 
Jylland (1903 — 04), Kiruna (1907; på initia- 
tiv av Hildebrandsson och Teisserenc de 

I. 7 


195 


Aerologi 


196 


Bort) . Observationerna i Reinickendorf nära 
Berlin, Grossborstel vid Hamburg, Friedrichs- 
hafen vid Bodensjön, Pyrton Hill i Eng- 
land, Helsingfors, Pavlovsk m. fl. fingo till 
uppgift att, utom anordnandet av registre- 
ringsballonguppstigningar på de internat. ter- 
minsdagarna, utföra fortlöpande observa- 
tioner medelst drakar och förankrade bal- 
longer i och för studier inom den nedre atmo- 
sfären upp till 3 ä 4 km höjd. Vidare upp- 
rättades i och med luftfartens utveckling 
större aerologiska observatorier, av vilka det 
i Lindenberg (se fig.) snart intog en ledande 
ställning, samt ett större antal pilotballong- 
stationer i olika länder, med uppgift att göra 
dagliga viseringar av små frigående gummi- 
ballonger (utan registreringsinstrument) för 
att med ledning därav beräkna vindens rikt- 
ning och styrka i olika höjder upp till bashöj- 
den av förekommande moln. Allt det observa- 
tionsmaterial, som på detta sätt erhölls, upp- 
samlades av den internat. kommissionen för ve- 
tenskaplig luftsegling och offentliggjordes i en 
särskild publikation. På grundval av detta 
observationsmaterial utarbetades vid det geo- 
fysiska institutet i Leipzig, sedan 1910 under 
V. Bjerknes’ ledning, synoptiska kartor över 
atmosfärens tillstånd och rörelse i ett flertal 
olika höjder över jordytan. Genom världskri- 
get avbröts det internationella aerologiska 
samarbetet, men luftfartens allt större utveck- 
ling under detsamma befordrade dock de aero- 
logiska undersökningarna, vilka i allt större 
utsträckning togos i användning för den väder- 
lekstjänst, som var i verksamhet särskilt till 
gagn för luftvapnet. För artilleriets verksam- 
het blevo de aerologiska observationerna även 
av betydelse. Därvid användes ballonger och 
drakar, och under ett senare skede kom även 
aeroplanet till användning. Efter kriget har 
denna senare metod allt mer fullkomnats i ett 
flertal länder, såsom Tyskland, England samt 
Holland, och kommer säkerligen i framtiden 
att till stor del ersätta de äldre metoderna med 
drakar och förankrade ballonger. 

De aerologiska observationerna ha givit oss 
nya viktiga kunskaper om förhållandena i de 
övre atmosfärskikten. Redan tidigt fann så- 
lunda Teisserenc de Bort, att temperaturen 
upphörde att avtaga vid en viss ungefärlig 
höjd av 11 km i våra latituder. Sonderingar 
vid nordliga breddgrader, såsom de i Kiruna 
1907, visade, att detta s. k. isoterma 
skikt där ligger märkbart lägre. Genom 
statistiska bearbetningar har man funnit me- 
delhöjden till detsamma vid t. ex. 60° latitud 
vara 11 km och medeltemp. där — 42°, under 
det den stiger till 17 km vid ekvatorn, över 
vilken det isoterma skiktet har en temperatur 
av i medeltal — 75°. Över ekvatorn är alltså 
betydligt lägre temperatur rådande i det iso- 
terma skiktet än över polen. I den undre delen 
av atmosfären eller troposfären, som 
sträcker sig till 10 ä 11 km i våra trakter, har 
temperaturen befunnits avtaga till en början 


i medeltal 5 till 6 grader per km. Detta tem- 
peraturavtagande med höjden närmar sig, då 
man stiger uppåt, allt mer det, som svarar 
mot lagarna för adiabatisk (se d.o.) avkylning. 
Detta område av atmosfären karakteriseras av 
konvektionsströmningar. Då vattenångan är 
lokaliserad till detta område, ger dess närvaro 
i samband med uppåtstigande luftströmmar 
upphov till kondensation. Våra olika moln- 
bildningar uppträda sålunda inom troposfären. 
I den övre delen av atmosfären eller stra- 
tosfären är däremot temperaturen i det 
närmaste konstant med höjden. Någon luft- 
rörelse i vertikal led kan sålunda här ej före- 
komma och ej heller någon molnbildning. En 
luftmassa, som av någon anledning uppvär- 
mes, kan ej höja sig i nämnvärd grad, efter- 
som avkylningen, som åtföljer utvidgningen, 
slutligen ger den en lägre temperatur och 
därmed en större täthet än den omgivande 
luftmassan. Stratosfären spelar sålunda rol- 
len av ett slags skärm i förhållande till den 
underliggande atmosfären. Gold, Emden m. fl. 
ha visat, att den isotermi, som observerats i 
den övre atmosfären, kan härledas ur strål- 
ningslagarna under antagande av strålnings- 
jämvikt inom atmosfären, d. v. s. att genom 
varje atmosfärskikt den infallande strålnings- 
energien är lika med den utgående. Den teo- 
retiskt härledda temperaturen hos det iso- 
terma skiktet, eller — 55°, stämmer nära 
överens med den observerade medeltempera- 
turen hos stratosfären. Inom troposfären upp- 
stå sålunda de för våra väderleksförhållanden 
bestämmande barometerminima (cyklonerna) 
och barometermaxima (anticyklonerna) . Be- 
arbetningen av temperaturobservationerna i 
olika höjd inom dessa rörliga atmosfäriska 
bildningar har givit resultat av stort intresse 
för vår kännedom om cyklonerna och anti- 
cyklonerna (se härom C y k 1 o n) . 

Sedan år 1920 äger ett samarbete rum med 
Roald Amundsens polarexpedition genom en 
rad aerologiska stationer i länderna omkring 
norra polarhavet. Från svensk sida är detta 
arbete förlagt till naturvetenskapliga sta- 
tionen i Abisko, där »ballons sondes »-upp- 
sändningar utföras på bestämda, gemensamma 
dagar. Aerologiska registreringar med flyg- 
plan ha påbörjats i samband med den av Kungl. 
vattenfallsstyrelsen upprättade lufttrafiken 
Porjus — Sourva, och förslaget om en fullstän- 
dig aerologisk station med aerologiska sonde- 
ringar medelst flygplan vid arméns flygfält i 
Malmslätt är för närvarande under ompröv- 
ning. Inom landet ha under de senare åren 
upp rättats pilotballongstationer i Stockholm, 
Östersund och Abisko. De aerologiska under- 
sökningarna ha i och med luftfartens utveck- 
ling tagits i bruk i praktiskt syfte vid upp- 
rättande av väderlekstjänst för luftfarten. 
En sådan tjänst är nu ordnad i Tyskland vid 
observatoriet i Lindenberg, i Frankrike och 
England av resp. länders officiella meteorolo- 
giska organ samt vid de viktigaste flygham- 


197 


Aeromekanik Aescul a pius 


narna, såsom Le Bourget invid Paris och Croy- 
don intill London. Denna väderlekstjänst för 
luftfarten är organiserad på motsvarande sått 
som och i samband med den offentliga väder- 
lekstjänsten, varvid särskild betydelse tillkom- 
mer de aerologiska observationerna, som nu- 
mera i allt större omfattning ingå i de olika 
ländernas meteorologiska radioutsändningar, 
både från stationer med drakar, fasta ballonger 
och aeroplan samt från ett tätt nät av pilot- 
ballongstationer, som nu är ordnat i Central- 
och Västeuropa. 

Litt. : H. Ilildebrandsson et L. Teisserenc 

de Bort, »Les bases de la météorologie dyna- 
mique» I, II; »Veröffent- 
lichungen des Geophysika- 
Iischen Instituts Leipzig» 

(1910 — 11), utgivna av V. 

Bjerknes; »Beiträge zur 
Physik der freien Atmo- 
sphäre, begriindet von R. 

Assmann und H. Herge- 
sell», I— IX (1904—21); E. 

Gold, »The international 
kite and balloon ascents» 

(Geoph. Mern. N:o 5, 1913); 

F. M. Exner, »Dynainische 
VTeteorologie» (1916). 

F. L— m. 

Aeromekanik, läran om 
gasformiga kroppars jäm- 
vikt och rörelse. Den sön- 
derfaller i aerostatik 
och aerodynamik (se 
S t a t i k och Dyna 
m i k). 

Aeronau't, luftseglare. 

— Aeronautik, iuitseglingskonst, luftfart. 

Aeronau'tiska sällskapet, Kungl. svenska, 
se Aeroklubben, Kungl. svenska. 

Aerone'f, luftskepp. 

Aeroplan, flygmaskin, flygplan; ett a., kon- 
struerat för uppstigning från eller nedstigning 
på vattnet, benämnes hydroaeroplan (se 
d. o.). Svenska flottans dylika a. kallas flyg- 
båtar. Se vidare Flygkonsten. 

Aeroport [-på'r], flyghamn, -station, luft- 
trafikstation. 

Aerostät, luftballong. 

Aerostatik, se Aeromekanik och M e 
k a n i k. 

Aerota'xis, se T a x i e r. 

Aerotonométer, apparat för bestämning av 
blodgasernas partiartryck i blodet (se And- 
ning). 

Aerotropi'sm, en riktningsrörelse hos väx- 
terna, förorsakad av gaser. Aerotropiska rö- 
relser (krökningar) utföras t. ex. av rötter. 
Se vidare Tropismer. 

Aerschot [ä'rs^åt], stad i Belgien, prov. 
Brabant, vid floden Demer, 4 mil n. ö. om 
Bryssel; 7,809 inv. (1922). Spetsfabrikation, 
bryggerier och brännerier. Under världskriget 
utkämpades 18 och 19 aug. 1914 vid A. en 
skarp arriärgardesstrid. Sedan belgierna ut- 


FJ'' 

rymt staden, besattes den av tyskarna, var 
efter den, enl. uppgift från ententehåll, skulle 
ha fullständigt utplundrats, vilket bestämt 
bestrides av tyskarna. 

Aertsen [ä'rtsenl, Pieter, holl. målare 
(1508 — 75), verksam i Antwerpen och Amster 
dam. Utan att han, så vitt man vet, besökt 
Italien, påverkades han av italiensk konst men 
höll samtidigt fast vid det bästa i den hol 
ländska målarskolans konstnärliga tradition 
en fin och säker naturiakttagelse, en kraftfull 
teokning och en fast modellering. Hans guld 
blonda, varma färg står i en fördelaktig kon 
trast till koloriten hos de samtidiga »rornani9 


tiska» konstnärerna i Nederländerna. HaD 
målade gärna stora stilleben, arrangerade som 
köksinteriörer o. dyl., ofta med utblick mot en 
biblisk scen, utspelad av helt små figurer i bil- 
dens bakgrund. Han utförde också rent reli- 
giösa målningar och genrebilder med allmoge- 
motiv. En stor del av hans arbeten förstördes 
av bildstormarna ; det finns dock ganska många 
i behåll. Flera tillhöra svenska samlingar, 
bl. a. Nationalmuseum och Uppsala universi- 
tets konstsamling. Högt uppskattad av sin 
samtidj måste A. betraktas som en av de bästa 
nederländska konstnärerna på sin tid. — Litt. : 
J. Sievers, »P. A.» (1906). H. W— n. 

Aerugo nöbilis [e ], lat., antikärg, ett tjockt, 
grönt, mattglänsande överdrag på koppar eller 
brons. A. har ansetts som ett säkert känne- 
tecken på forntida ursprung hos bronsarbeten. 
I våra dagar kan det eftergöras med kemiska 
medel. 

Aes [es], lat., koppar, brons. Ablativen aere 
ingår i lat. uttrycket M onume'ntum aere pe- 
re'nnius (se d. o.). 

Aeschines [e'-J, se A i s c h i n e s. 

Aeschna [e'-], lat. namnet på ett släkte 
trollsländor (se d. o.). 

Aeschylus [e'-], se A i s c h y 1 o s. 

Aesculapius [e-], se A s k 1 e p i o s. 



Kristus och äktenskapsbryterskan. Målning av P. Aerteen. 


199 


Aesculus Hippocastanum — Affinitet 


200 


Aesculus Hippoca'stanum [ e '-], lat. namnet 
på hästkastanje (se d. o.) . 

Aesöpus [e-], se A i s o p o s. 

Aestuärium [e-] , se Estuarium. 

Aeta-folket [ae'-K dvärgfolk på Filippinerna. 
Se Filippinerna och Dvärgfolk. 

Aethelberht [ e -], Aethelflaed, Aethel- 
red, Aethelstan, Aethelwulf, se 
Ethelbert, Ethelfleda o. s. v. 

Aethero'leum [e-], lat., flyktig eller eterisk 
olja. — A. anisi, anisolja; a. ca'rvi, kummin- 
olja; a. juni' peri, enbärsolja; a. me'nthae pipe- 
ritae, pepparmyntolja: a. sinäpis, senapsolja; 
a. terebi'nthinae, terpentinolja. 

Aethusa cynäpium [e-],lat. namnet på v i 1 d- 
persilja (se d. o.) . 

Aetius [ae'-j, fältherre och statsman i väst- 
romerska riket under 400-talet e. Kr., son 
till en kavallerigeneral, som troligen var av 
barbarisk släkt, och en förnäm romarinna. 
Såsom gisslan vistades A. i sin barndom hos 
hunnerna, bland vilka han förvärvade mycket 
inflytande. Med en hunnisk här deltog han 
först i ett uppror mot Koms unge kejsare 
Valentinianus III och hans mor Placidia men 
anslöt sig sedan till dem och blev, sedan han 
undanträngt sin rival Bonifatius (se denne), 
den ledande mannen i det västromerska riket. 
Han tuktade burgunder, västgöter och fran- 
ker. När sedan hunnerna under Attila hotade 
hela den västeuropeiska kulturen med under- 
gång, slog A. dem, med västgöternas hjälp, 
i den för Europas öde avgörande striden på 
Katalauniska fälten (451), dock utan att 
kunna eller, som det förefaller, ens vilja full- 
ständigt besegra dem. År 454 anklagades han 
för förräderi och nedstöttes av Valentinianus. 

AetosäiFrus, fossila kräldjur från keuper- 
sandstenen i närheten av Stuttgart. Se vidare 
Pseudosuchia. 

Afasi, förlust av förmågan att genom språ- 
ket (det talade eller skrivna) mottaga medde- 
landen av eller själv meddela sig med sina 
medmänniskor, utan att denna bristande för- 
måga beror på någon rubbning av intelligen- 
sen eller några sjukliga förändringar i de 
sinnesorgan (öra eller öga) eller de nerver och 
muskler, som förmedla denna kommunikation. 
Om naturen och uppkomsten av de hjärnska- 
dor, som förorsaka afasi, se Hjärnsjuk- 
domar. I en del fall, särskilt hos yngre per- 
soner, har afasien efter en tids bestånd gått 
tillbaka. Man har anledning att antaga, att 
i dylika fall ett nytt »centrum» uppövats i 
stället för det förstörda. Om utvecklingen av 
språkets mekanism se Hjärnverksam- 
het. (Ljd.) 

Affäbel, »som gärna låter tala med sig», 
vänlig, tillgänglig. 

Affe'kt, sinnesrörelse, ett kortvarigt för- 
lopp inom känslolivet, varvid en eller flera 
känslor stegras till en abnorm styrka och 
även rubbningar framkallas inom de kropps- 
liga funktionerna, förändringar inom blod- 
omloppet och antingen förlamning av de yttre 


kroppsliga rörelserna eller ock mer eller mind- 
re livliga uttrycksrörelser. Efter olikheten 
i sistnämnda hänseende skiljer man mellan 
steniska affekter, såsom t. ex. glädje och 
vrede, som yttra sig i långsammare och för- 
stärkta, pulsslag samt förstärkta mimiska och 
pantomimiska rörelser, och å andra sidan 
asteniska affekter, såsom sorger och för- 
skräckelse med motsatta symtom. Enligt 
den vanliga uppfattningen är känslan orsa- 
ken till de kroppsliga förändringarna, ehuru 
dessa å sin sida återverka på känslan, till en 
början förstärkande den, sedan genom utlös- 
ning av energien lugnande och alltid på 
mångfaldigt sätt modifierande sinnesrörelsen. 
Men enligt Langes och James’ teori äro 
sinnesrörelsens orsaker helt och hållet att söka 
i de kroppsliga förändringarna. Affekten ned- 
sätter medvetandet, särskilt genom att göra 
uppfattningen ensidig, och försvagar viljans 
makt över hjärnan (se Känsla). S — e. 

Affektatiön, tillgjordhet. 

Affektera, ge sken av, låtsa. — Affekte- 
rad, konstlad, tillgjord. 

Affektiön, sinnesrörelse, tillgivenhet, öm 
het; sjuklig retning på kroppen, sjukligt till 
stånd i ett organ. 

Affektionsvärde, värde, som beror på någon 
endast för viss person gällande anledning, 
t. ex. egenskapen att vara påminnelse om 
någon kär eller beundrad person, släktför- 
hållanden etc. Jfr Värde. 

Affettuoso [-å'så], it., med lidelsefullt musi 
kaliskt föredrag. 

Afficiéra, göra intryck på, angripa, beröra, 
sjukligt påverka. Jfr Affekt. 

Affinéring är en process för skiljande av 
guld från silver. Den granulerade legeringen 
av dessa metaller behandlas med varm konc. 
svavelsyra, som löser silvret till sulfat och 
lämnar guldet olöst. Det erhållna guldet smäl- 
tes, och ur lösningen kan silvret utvinnas 
genom utfällning på koppar- eller järnbleck. 

Affinitet, Frändskap, den förmodade 
kraft, som förorsakar ämnens kemiska inver- 
kan (reaktion) på varandra. Affiniteten mä- 
tes genom det maximala arbete, som reaktio- 
nen är i stånd att utföra. Två olika metoder 
för bestämning av detta arbete finnas. Ofta 
kan man anordna en kemisk reaktion så, att 
därvid en elektrisk ström uppstår. Ledes 
utifrån en ström i motsatt riktning genom 
systemet, går reaktionen, för så vitt densam- 
ma är omvändbar, i motsatt riktning. Har 
den utifrån kommande strömmen just samma 
energi som den av reaktionen alstrade, inträ- 
der ett jämviktstillstånd. Den elektromoto- 
riska kraft man behöver lägga på systemet 
för att reaktionen just skall avstanna är pro- 
portionell mot det (elektriska) arbete reak- 
tionen förmår uträtta, och således ett mått på 
affiniteten. Ett fall, där denna metod är an- 
vändbar, är vattnets sönderdelning i syrgas 
och vätgas. Vid kemisk jämvikt kan man 
även på termodynamisk väg uträkna det maxi- 


A F F I S C II 



Svensk affisch av Y. Kåge 1917. 


Tysk agitationsaffisch 1920. 






201 


Affirmativ- -Affisch 


mala arbetet vid reaktionen ur jämvikts- 
konstanten och temperaturen. — Ett speciellt 
elag av affinitet är syrornas styrka, även be 
nämnd a v i d i t e t, varmed avses deras olika 
förmåga att vid konkurrens om en viss mängd 
bas taga till sig och neutralisera densamma 
under saltbildning. Ett matt på syrornas af f i 
nitet är dissociationskonstanten 
(se d. o.), enär affiniteten ytterst är beroende 
på 6yrornas vätejonkoncentration (se d. o.). 

H. W— tt. E— t N— n. 

Affirmativ, jakande, bekräftande. I logiken 
kallas de omdömen affirmativa, i vilka predi 
katet jakas, om subjektet tillägges detta så- 
som en positiv bestämning; motsatsen är ne- 
qaiivi omdöme (se d. o.). 

Afflrméra, bekräfta. Subst.: Af firma 

tion. 

AffPsch, anslag, som innehåller kungörelse 
eller tillkännagivande, i synnerhet sådant, 
som avser att fästa uppmärksamheten vid en 
föreställning eller förevisning, ett industri 
fabrikat, en bok, tidning el. dyl. eller att 
verka i den politiska eller sociala agitatio 
aens tjänst. 

Enbart typografiskt anordnade affischer 
kommo till användning kort efter boktryckar 
konstens uppfinning och nyttjades i äldre tid 
huvudsakligen av boktryckare och bokhand 
lare. Snart blev det vanligt att på en affisch 
angående en viss bok anbringa ett avtryck av 
någon av bokens illustrationer, och redan vid 
början av 1500-talet använde man liknande 
illustrerade affischer i andra syften. Mera 
vanliga blevo konstnärligt illustrerade affi- 



fieut Häfenffagsmi ■nneaucftfofgcnbc m' 
fittn?oc^unö^<>nncr6t(tg/i)crc^ricnta(irc|c 
&fcfam in Dan naicn £omDDien§auP auff Der - 
gc^ut/nnrDt jufefknfepn/Da g,r Dann mc$rafö 
$uuorgejc§e(jn / (i'c§mitn)unDer(ic§engun(?at 
roirDt jeljcnfafFen / jolfem ^(te^crfongcfcn 4 
frcuöcr/einnctncpcrfonifrcuBcnmaafofang 
5urckna($^nkk6t/Ddiinmann>irDtDcn0rtn> 
6cn&g/morgcn$non 7 fnp $u n/t)itfmac§ 18 # 
iapon )iiP6pfrn/fofc6cnfc^n(airen. 


202 



Affisch för Stockholms utställningen 189" ar R Rergh 


scher dock först på 1800-talet i Frankrike, 
vars bästa grafiska konstnärer vid århundra 
dets mitt, såsom Daumier, Gavarni och Raffet, 
utförde och ofta själva litograferade sådana 
blad, huvudsakligen för bokhandlare och för 
läggare. På 1800-talet började Chéret (se 
denne) efter amerikanska och engelska lito- 
grafers mönster använda färglitografien för 
affischtryck; han var den förste, som i denna 
teknik eftersträvade och uppnådde konstnär- 
lig verkan. Vid mitten av 1880-talet upp 
märksammades hans arbeten av konstnärer 
och konstvänner, och flera framstående konst 
närer, såsom Steinlen, Toulouse-Lautrec, Fo- 
rain och Willette, började ägna sig åt affisch 
konsten efter förebild av hans verksamhet 
Under följande årtionde spred sig den nya 
konstarten också till andra länder. Bland 
dess utövare märkas i England Beardsley. 
Crane och' Brangwyn, i Tyskland Stuck, Th 
Th. Heine och Weisgerber samt i Sverige Ri- 
kard Bergh, Nils Kreuger, Albert Engström 
Olle Iljortzberg, Axel Törneman, Eigil Schwab. 
Vilh. Kåge, Erik Lange, Leou Welamson, Tors 
ten Schonberg och Einar Nerman. 

Den moderna konstnärliga färgaffischen 
fick sin karaktär redan av Chéret: en frap 
perande, enkel och åskådlig bild, åtföljd av en 
kort, suggestiv text. För att sticka av mot 
omgivningen och även på långt håll verka 


Tysk menaeeriaffisch från 1600-talet. 


203 


Affischera — Afganistan (Naturförhållanden) 


204 



Engelsk agitationsaffisch 1915 av F. Brangwyn. 


iögonenfallande utfördes den i få och klara 
färger och ofta med summarisk och förenk- 
lande teckning. På 1880-talet påverkades 
affischernas stil starkt av japansk träsnitts- 
konst och impressionistisk figurteckning, om- 
kring sekelskiftet av denna tids symbolistiska 
och ornamentalt dekorativa läggning men 
samtidigt av dess böjelse för ett realistiskt 
framställningssätt, vilket sistnämnda oför- 
delaktigt inverkade på många av de tidi- 
gare svenska affischkonstnärerna. Under in- 
flytande av den på 1910-talet moderna 
konsten uppstod en starkt stiliserande och 
formförenklande affischstil, som hos flera 
konstnärer lett till mycket goda resultat men 
av andra, delvis på grund av en särskilt be- 
träffande biografaffischer märkbar masspro- 
duktion, tillämpats på ett ytligt och schablon- 
mässigt sätt. H. W — n. 

Affischéra, genom affisch tillkännagiva; ge- 
aom sitt uppträdande vilja giva sig sken av 
t. ex. lärdom. 

Affi'x kallas varje fonem (språkljudskvan- 
tum), som endast i förening med ett annat fo- 
nem äger någon betydelse. Allt efter sin plats 
före, inne i eller efter det andra fonemet kal- 
las affixet för prefix, infix eller suf- 
f i x. Exempel på prefix äro 5e-hålla, er- 
känna, on-söka. Ännu vanligare äro suffix, 
t. ex. flicka-s, kalla-r, lott-er, god -het, egen- 
dom, del-öar, vän -skap, sann -ing, stick -ling. 
Sällsynta äro däremot infix, t. ex. i norrländs- 


ka dialekter be-inf-hövs i stället för »behöv.* 
inte». Ad. N — n. 

Affliktiva straff, benämning på vissa slag* 
straff, särskilt de s. k. kroppsstraffen. 

Affo'nso I, erövraren (conquistador ) , 
Portugals förste konung (1110 — 85), son till 
Portugals erövrare och förste greve, Henrik a' 
Burgund. Slog 1139 morerna vid Ourique och 
lät på slagfältet utropa sig till konung av 
Portugal. Från morerna erövrade han 1147 
Lissabon och senare Galicien och Estre 
madura. 

Affo'nso V, afrikanen, konung av Por 
tugal (d. 1481). Efterträdde 1438 fadern 

konung Edvard. Han erhöll sitt tillnamn, 
därför att portugisernas stora upptäcktsresor 
började under hans tid. Han landsteg 1458 
vid Céuta och erövrade Alcazar och 1470 
Tanger, vilka fästningar sedan bildade ett 
bålverk mot morerna. Förlovad med Jo 
hanna, föregiven dotter till Henrik IV av 
Kastilien, sökte A. göra arvsanspråk gällande 
på Kastilien och Leon mot Isabella och hen 
nes gemål Ferdinand av Aragonien men blev 
slagen vid To ro 1476 och uppgav i freden i 
Alcacevas 1479 sina anspråk på Kastilien och 
på Johannas hand. 

Afganistan, rike i Asien, n. v. om Indien 
I n. gränsar det till Bochara och rysks 
Turkestan, i v. till Persien, i s. och ö. till 
Indien, och längst i n. ö. stöter det till öst 
turkestan. Arealen uppges (av Statesman’& 
yearbook, 1922) vara 634,500 kvkm med 
6,380,500 inv. Huvudstad är Kabul, omkr. 
50,000 inv.; närmast i storlek bland städerna 
komma Jalalabad, Kandahar och Herat. 


INNEHÅLL: 



sp. 


»P 

Naturförhållanden ... 

... 204 

Religion o. 

undervis- 

Näringar 

... 205 

ning 

207 

Förbindelseleder 

... 206 

Styrelsesätt . 

208 

Befolkning 

... 206 

Historia 

208 

Naturförhållanden. 

Afganistan 

(»Asiens 


Schweiz») omfattar u. ö. delen av Irans 
högland och når med det kilformiga landska 
pet Wakhan in över Pamir. Genom randber 
get Hindukusch, som når 7,750 m och är ec 
västlig fortsättning av Himalaja, avskiljes 
Irans högland från afganska Turkestan i n.. 
landets lägsta del, som likväl icke under 
stiger 300 m ö. h. A. kan sägas vara ett ut 
präglat alpland. Hindukuschs väldiga massa 
fortsätter västerut i Kuh-i-baba m. fl. bergs 
kedjor. Talrika utgreningar från dessa genom 
stryka landet i västlig och sydvästlig rikt 
ning. Sefid-kuh övergår längst i s. ö. i Soli 
manbergen. Namnet Sefid-kuh bäres även av 
bergskedjan s. om Heri-rud. Bland de tal 
rika floderna bildar Amu-darja delvis nord 
lig gräns. Många av A:s floder äro perio- 
diska. Viktigast är Hilmend (Helmund) från 
Hindukusch till träsksjöar kring persiska 
gränsen i s. v., däribland Hamun-i-Hilmend. 
Vintertid är denna flod på slätten uttorkad. 


205 


Afganistan (Näringar — Befolkning) 


20Ö 


Heri-rud i västra A. bryter sig väg norrut ge 
Qom bergen, bildar delvis gräns mot Persien 
och sinar ut i sanden. Även Murghab lämnar 
A. med nordlig riktning och sinar ut i Turke- 
stans sand. En syn- 
nerligen vattenrik 
flod är Kabul i ö., 
som mynnar ut i 
Indus. Klimatet är 
utpräglat kontinen- 
talt med stora tem- 
peraturskillnader 
mellan dag och natt 
och i synnerhet 
mellan vinter och 
sommar. Nederbör- 
den är obetydlig 
och faller mest om 
hösten och vintern. 

Bergen äro kala och 
branta, endast på 
sluttningarna be- 
vuxna med barr- 
och lövskog. I de 
breda floddalarna 
är trädvegetatio- 
nen mycket spar 
sam. I övrigt äro 
höglandsområdena mest stäpper eller öknar, så- 
som saltöknen Registan ö. om Hilmend. 

Näringar. Alltsedan gamla tider är det 
afganska Turkestan uppodlat kulturland; tal- 
rika kanaler föra där flodernas vatten ut 
över fälten. Detsamma gäller Ileri-ruds 
dal. Huvudort är här Herat, med en om- 
givning, som liknar en enda trädgård. Även 
söderut ha konstanläggningar för bevatt- 
ning vunnit stora områden från stäppen 
och öknen till kulturen. Särskilt är trakten 
kring Kandahar i s. ö. ett viktigt jordbruks- 
distrikt. Kabuldalen i ö. är en romantiskt 
skön dal med mycket fruktbar jordmån. 
Många trakter av A. lämna två skördar år- 
ligen. Om våren skördas vete, korn och lins, 
om hösten ris, hirs, tobak, betor och majs. 
I Heri-ruds dal odlas även opium och bom- 
ull. Egendomlig för A. är den storartade 
fruktträdsodlingen. Härliga druvor och apri- 
koser exporteras i stora mängder till Indien, 
och frukt fir en huvudföda för befolkningen. 
Såsom ett strängt muhammedanskt land 
har A. ingen vinberedning. Koppar, järn, 
guld, silver och ädla stenar finnas men be- 
arbetas föga. Boskapsskötsel är huvudnä- 
ring för en stor del av befolkningen. Får 
hållas över hela landet och utgöra Ars för- 
nämsta boskapsslag. En varietet av fett- 
svansfåret har sitt hemland i A.; dess ym- 
niga fett ger invånarna en ersättning för 
smör, och dess kött utgör deras huvud- 
sakliga föda. Utom får hållas nötboskap, 
hästar, kameler, getter och hundar. Ull ut- 
föres från Herat och Kandahar men kom- 
mer framför allt till användning inom lan- 
det. Viktiga exportartiklar äro fårskinn 


och fårskinnspälsar, sidenvaror och mattor 
Herat är en välkänd nederlagsplats för 
Centralasiens mattor. Drogen dyvelsträek 
(Ferula oso foetida) är som utförselvara till 
Indien och Europa 
av stor ekonomisk 
betydelse. Expor- 
ten till Indien 1919 
— 20 belöpte sig 
till 1,975,000 pd st. 
(omkr. 35,4G2,500 
kr.), importen där- 
ifrån till 1,G07,000 
pd st. (omkr. kr. 
28,122,500), expor- 
ten till Bochara till 
omkr. 4 mill. rubel 
(nära 8 mill. kr.), 
likaså importen 
från Bochara. 

Förbindelseleder . 
Ingen av A :s flo- 
der är segelbar, och 
järnvägar saknas. 
Telefon finns mel 
lan Dacca, nära ö. 
gränsen, Jalalabad 
och Kabul, sam 
manlagt 219 km. Handeln går på de urgamla 
karavanvägarna: från Kabul över Khaibar 
passet till Indien, där järnväg möter vid 
Peshawar; vidare från Kabul över Bamian 
passet (5,000 m ö. h.) till Bochara (järnväg 
från Amu-darja) eller över Herat till Per 
sien (Meschched); till ryska Turkestan (Merv) 
genom Babapasset och Murghabdalen (järn- 
väg från gränsen); vägen från Kandahar 
över Bolanpasset till New Chaman och 
Quetta är förenad med indiska järnvägen. 
För främlingar är A. nära nog stängt. 

Befolkning. Den härskande delen av befolk- 
ningen tillhör den iranska gruppen av den 
ariska folkstammen och kallar sig själv pastun 
(se d. o.). Den är starkt uppblandad med 
persiska, indiska, semitiska och turkiska ele- 
ment. Enligt eget påstående äro de härskande 
afganerna (de s. k. duranierna) avkomlingar 
av de judiska stammar, som Nebukadnessar 
bortförde i fångenskap till Medien. Afganen är 
utmärkt av en hög kroppsväxt med mager figur, 
energiska drag, rikligt svart hår och skägg. 
Kvinnorna äro knappast vackra. Afganerna 
äro uppdelade i ett stort antal stammar; den 
märkligaste, ur vilken ock dynastien fram- 
gått, är duranistammen i s. v. A. Andra stam- 
mar äro de turkiska ghilsaierna på den ö. hög- 
platån, aimaker (se d. o.) och tadjiker (se d. o.) 
västerut, de mongoliska hazaraerna mitt i lan- 
det, ösbeger i Turkestan, kirgiser i landskapet 
Wakhan och afrider i och omkring Khaibar- 
och Kohatpassen vid gränsen mot Indien. 
Språket kallas posto; skriften är arabisk. Det 
officiella språket är persiskan. Nio tidningar 
utgivas, varav fyra i Kabul. 

Afganerna äro ett krigiskt herde- och 



207 


Afganistan (Religion o. undervisning— Historia) 


208 




Khaibarpasäet. 


Styrelsesätt. A. är en absolut monarki, styrd 
av en em i r. Det delas i fyra provinser: Hauul, 
Turkestan, Herat och Kandahar. Var pro- 
vins lyder under en guvernör ( naib ), ansvarig 
inför emiren. Provinserna uppdelas i distrikt; 
i spetsen för dessa står adeln. Denna klass 
utgöres av: sirdarer eller det ärftliga 
adelskapet, k a n e r eller de av folket valda 
hövdingarna och m u 1 1 a h e r, de muhamme 
danska prästerna och lärarna. — Den stående 
armén säges uppgå till ung. 100,000 man men 
torde kunna bringas upp till betydligt högre 
numerär. Landets förnämsta militära styrka 
ligger i dess otillgängliga natur, frånvaron 
av järnvägar och andra goda vägar och berg 
passens strategiska betydelse. 

Historia. Den ursprungliga befolkningen 
var nära besläktad med de persisk-mediska 
stammarna och hade antagligen samma reli 
gion som dessa, men under äldre tider hade 
A. absolut ingen nationell eller politisk 
enhet och tillhörde därför som provins efter 
varandra akemenidernas, Alexanders och 
seleuikidernas välden. Seleukos I avträdde 
omkr. 305 i. Kr. ö. delen av A. till den in- 
diske storkonungen Chandragupta (se denne). 
Omkr. 250 f. Kr. kom A. under det grekisk 
baktriska väldet, vilket bibehöll sig ända 
till omkr. 90 f. Kr., då det störtades av sky 
tiska nomadstammar från det inre av Asien 
Intet är egentligen känt rörande A:s histo 
ria under de följande århundradena ända 
fram till den muhammedanska erövringen. 


ryttarfolk. De äro ridderliga, tappra och 
gästfria, men under deras till synes öppna 
väsen dölja sig misstro och rovlystnad. 
Tadjikerna äro åkerbrukare eller hantver- 
kare och köpmän. Hazaraerna äro skick- 
liga ryttare men stå i övrigt lågt. Årligen 
översvämmas Indiens slätter av ghilsaier, som 
föra karavantågen över gränsen. 

Religion och undervisning. Religionen är 
övervägande sunnitisk islam. Afganernas skol- 
bildning är obetydlig, och undervisningen skötes 
av de andliga, mullaherna, som meddela grun- 
derna i läsning och skrivning och kännedomen 
om koranen. De högre klassernas bildning om- 
fattar även Persiens klassiska litteratur. 


Yttre ttadsmuren kring Kabul. 


209 


Afganistan (Historia] 


210 



En karavan i Bolanpasset på gränsen till Indien. 


Afganerna själva påstå, att de redan under 
Muhammeds livstid skulle ha fått underrät- 
telse om hans förkunnelse och ha sänt en be- 
skickning till Medina, vars medlemmar vid 
återkomsten omvände landet till islam. Men 
det verkliga förhållandet torde vara, att in- 
trängande arabiska erövrare på 700-talet e. Kr. 
påtvungo befolkningen muhammedanismen och 
införlivade A. med kalifernas rike. 

Vid dettas sönderfallande utbredde de tur- 
kiska ghaznaviderna (976 — 1154; se d. o.) 
från Ghazni i A. sitt välde över Iran och 
delar av Indien; de efterföljdes vid mitten 
av 1100-talet av de s. k. ghoriderna (se d. o.), 
antagligen A:s första inhemska dynasti. 
Omkr. 1220 kom A. under mongolernas av 
Djingis-kan (se denne) grundade välde och 
blev i slutet av 1300-talet ett byte för Timur 
lenk (se denne), som gav sina söner delar av 
landet som självständiga riken. Ett av dessa, 
Herat, uppblomstrade livligt och blev en 
medelpunkt för orientaliskt kulturliv. Vid 
1400-talets mitt bemäktigade sig en rent 
afgansk dynasti, Lodi-familjen, tronen i 
Delhi, medan Kabul 1504 erövrades av Babur 
(se denne), en ättling av Timur, som ett tjugu- 
tal år senare störtade Lodi-dynastien och 
grundläde stormogulernas välde (se Indien, 
historia). 

I början av 1600-talet började A., som dit- 
tills utgjort en del av stormogulernas rike, 
att lösslitas från detta; Kandahar avträddes 
redan av Jahangir (1605 — 27; se denne) till 
Persien, och under hans efterträdare schah 
Jahan (se denne) fördes häftiga krig mellan 
honom och detta land om besittningen av 
Kabul — oftast med föga framgång för stor- 
mogulen. Under denna tid förvärvade sigen del 


av de afganska stammarna ganska stor själv- 
ständighet. För en kort tid lyckades ghil 
saierna t. o. m. göra sig till herrar över hela 
Persien (1720-talet), som dock under Nadir 
schah gjorde sig fritt och även erövrade A. 
(1737 — 38). Men efter Nadirs död (1747) 
valde afganerna Ahmed kan till emir. Denne 
tog sitt residens i Kandahar, antog titeln 
schah och lät kalla sig Dur-i-durän (»tids- 
ålderns pärla»), varefter hans dynasti och stam 
sedan uppkallades. Genom lyckade krigs- 
tåg erövrade han en stor del av Persien och 
Indiens n. v. provinser; hans mest bekanta 
bragd är den stora segern över maratterna 
vid Panipat (1761 ; se Indien, historia). En 
mängd av hans erövringar gick emellertid 
efter hans död (1773) åter förlorad. Hans 
ätt förjagades kort efter 1818 från Kabul av 
Dost Muhammed, tillhörande en annan gren av 
samma stam. 

Vid denna tid började en tävlan mellan 
England och Ryssland om inflytandet i A., 
och den störtade emiren, schah Scliuja, bleT 
med engelsk hjälp återinsatt 1838. En res- 
ning uppstod 1841, under vilken engelska 





Afganskt bostadshus på landet. 


211 


Afganistan (Historia) 



Rastande karavan vid gränsen till Belutsjistan. 


sändebudet Burnes och hela hans följe mör- 
dades. De engelska trupperna drogo sig till- 
baka från Kabul men blevo nedgjorda så när 
som på en man 1842. Hösten s. å. intogo 
engelsmännen åter Kabul, men då de kort 
därpå utrymde landet, återtog Dost Muham- 
med makten. Han utvidgade sitt välde n. om 
Hindukusch genom erövring av provinsen Tur- 
kestan och visade sig som en engelsmännens 
bundsförvant under sepoy-upproret 1857 — 58. 
Under denna tid fortsatte han sina erövringar 
åt s. till Kandahar och mot v., där Herat nu 
kom i fullständigt beroende av A. Dost Mu- 
hammed dog 1863. 

De ryska landutvidgningarna i Centralasien 
på 1860 — 70-talen allt närmare inpå A. gjor- 
de engelsmännen oroliga för att A. skulle 
förvandlas från en buffertstat till en farlig 
infallsport mot Indien. Dost Muhammeds 
son och efterträdare, Schir Ali, närmade sig 
öppet Ryssland, och då han avvisade en 
engelsk beskickning, inryckte tre engelska 
häravdelningar i A. 1878. Schir Ali blev för- 
driven och dog följande år. I maj 1879 slöts 
fred i Gandamak: A. skulle stå under engels- 
männens protektorat; som emir erkändes 
Jakub kan, som av engelsmännen skulle mot- 
taga årliga subsidier. Som resident i Kabul 
sattes sir Louis Cavagnari. Sept. s. å. mör- 
dades han och hans följe av afganer. Då 
inryckte ånyo en engelsk här under Roberts 
och intog Kabul, varefter Jakub fördes som 
fånge till Indien, och i hans ställe erkändes 
som emir 1880 Abd-er-Rahman, en brorson 
till Schir Ali. Med engelsk hjälp gjorde 
denne sig till herre över hela A. Den engelsk- 
ryska rivaliteten nådde under honom sin 
höjdpunkt. Hos engelsmännen fann Abd-er- 
Rahman intet stöd, då ryssarna 1885 bemäk- 
tigade sig områdena n. v. om Herat och 1889 
trakterna vid n. ö. gränsen. En stor del av 
dessa landskap tillerkändes Ryssland 1895 av 
en engelsk-rysk gränskommission. Med In- 
dien införlivades några gränsområden. Ge- 
nom det engelsk-ryska fördraget 1907 er- 
kände Ryssland, att A. låg helt och hållet 
utanför rysk intressesfär, medan England å 
sin sida förband sig att ej inblanda sig i Ars 
inre angelägenheter. 

Abd-er-Rahman avled 1901 och efterträddes 


212 

av sin son Habib-ullah kan. Denne besökte 
1907 Indien och gjorde under de följande 
åren åtskilligt för att reformera A. i ekono- 
miskt och kulturellt avseende, allt efter 
anglo-indiska mönster. Åren 1908 — 14 för- 
flöto i lugn, och emiren upprätthöll de bästa 
förbindelser med engelsmännen. Efter världs- 
krigets utbrott — och särskilt efter Turkiets 
inträde i detsamma — blev det för Habib- 
ullah kan en mycket svår sak att upprätt- 
hålla sin neutralitet, då sympatierna i lan 
det nästan helt voro på turkarnas sida. Det 
lyckades honom emellertid att hela kriget 
igenom bibehålla vänskapliga relationer med 
England; en mission, bestående av tyska och 
turkiska officerare och indiska upprorsledare, 
som 1915 — 16 besökte Kabul, måste vända 
med oförrättat ärende, delvis väl på grund 
av den tyska ledningens oskicklighet. 

I febr. 1919 mördades Habib-ullah kan och 
efterträddes utan motstånd av sin tredje son, 
Aman-ullah kan. Intriger från sovjetrege- 
ringen i Moskva och från andra håll för- 
mådde denne att i maj s. å. börja det »heliga 
kriget» mot Indien; kriget, som pågick i 
form av skärmytslingar utefter hela fronten, 
medförde inga framgångar för afganerna och 
slöts genom en traktat i Rawalpindi (8 aug. 
s. å.), vari emiren förbjöds att vidare impor- 
tera krigsförnödenheter över Indien och miste 
sina subsidier från den anglo-indiska rege- 
ringen, medan A. å sin sida förklarades helt 
oberoende i sin både yttre och inre politik. 
Kort därefter trädde emiren i underhandlingar 
med ryska sovjetregeringen, och ett ryskt- 
afganskt fördrag ingicks febr. 1921, vari rys- 
sarna betingade sig att få inrätta konsulat på 
vissa orter i A., däribland Kandahar och 
Ghazni. Genom långvariga förhandlingar i 
Kabul, förda av sir H. Dobbs, åvägabragtes 
emellertid ett nytt eng.-afganskt fördrag nov. 
s. å., vari erkännandet av A:s fullständiga obe- 



Afganska tiggare i en indisk basar. 



213 


A fiiin-Karahisar Afrika Gi >eh areal Höjdförhållanden 


214 



Gata 1 Herat. 


roende upprepades, regelbundna diplomatiska 
och konsulära förbindelser avtalades och pri- 
vilegiet att tullfritt införa krigsförnödenheter 
genom Indien återställdes, under förutsättning 
av fortsatta vänskapliga förbindelser. Före 
fördragets undertecknande avgav A:s regering 
en skriftlig försäkran, att ryska konsulats upp- 
rättande ej skulle tillåtas i gränsdistrikten 
Jalalabad, Ghazni och Ivandahar. 

Litt. : Malleson, »History of A.» (1879); 
Forbes, »The afghan wars» (1892); Curzon, 
»Problems of the far east» (1894); Roberts, 
»Forty-one years in India» (1898); Angus Ha 
milton, »A.» (1906). 

Afiun-Karahisa'r (»Opium-svart-borg»), stad 
i Mindre Asien i turk. vilajetet Brussa, ö. 
om Smyrna; knutpunkt rid Bagdadbanan och 
linjen A. — Smyrna. Folkmängden uppges till 
20,000. A. är medelpunkten i ett stort opium- 
distrikt. Tillverkning av mattor; livlig han- 
del, i synnerhet med opium. Vid A. började 
26 aug. 1922 Mustafa Kemåls segerrika offen 
siv mot grekerna. 

AfonT, den högsta graden av stämmans ton 
löshet. 

Afori'sm, kort och utan anknytning till 
annat framställd tanke av betydelsefullt inne- 
håll, tankekorn, tänkespråk. 

Afori'stiskt kallas ett framställningssätt, 
Bom rör sig i aforismer. 

Afränius, L u c i u s, romersk komediförf. 
(omkr. 100 f. Kr.). Ansågs som den för- 


nämste representanten för fabula togåta , d.v.s. 
lustspel över romerska ämnen. Man känner 
titlar på över 40 lustspel av A. Se Latinska 
litteraturen. 

Afrika, den i flera hänseenden »mörka» 
världsdelen, utgör sydvästra delen av 
»Gamla världen» och skiljes frän Europa av 
Medelhavet, från Asien av Röda havet. 


INNEHÅLL 



pp. j 



ep 

Gränser o. areal 

.214 

Befolkning . 


226 

Höjdförhållanden 

.214 

Näringar o f 

örbindi 

elsc- 

Sjöar o. floder 

.217 

leder 


. 231 

Geologiska förhållande) 

i217 

Religion 


233 

Klimat 

,2iy 

Kolonisering 


233 

Växtvärld 

220 

Politisk indi 

•lning 


Djurvärld 

• 

224 

Upptäcktshis 

toria ... 

236 


Gränser och areal. Med Asien äger Afrika 
landförbindelse genom det 115 km breda Suez 
näset, vilket sedan nov. 1869 är genomskuret av 
en kanal. A:s östkust sköljes av Indiska ocea- 
nen och dess västkust av Atlanten. Det har en 
mycket enformig, av havet föga sönderskuren 
kust. Dess större vikar äro endast väldig-a, 
halvcirkelformiga inbuktningar, såsom Stora 
o. Lilla Syrten av Medelhavet, Guineabukten 
med Benin- och Biafrabukterna på Atlan- 
tens kust samt Sansibar- och Delagoubuk- 
terna på östkusten mot Indiska oceanen. 
Från världsdelens nordligaste punkt, Kap 
Blanco (37° 20' n. br.), till dess sydligaste, 
Kap Agulhas (34° 51' s. br.), är längden 
800 mil, från dess västligaste punkt, Kap 
Veide (14° 35' v. lgd fr. Gr.), till Ras Hafun 
(51° 28' ö. lgd fr. Gr.), strax s. om Kap Guar- 
dafui, är avståndet 750 mil. Ytinnehållet är 
29,932,784 kvkm, därav på öarna 620,000 (på 
Madagaskar ensamt 585,530 kvkm). Det är 
således 3 ggr större än Europa men blott 
2 / 3 av Asien. Kustlängden är 2,763 mil, vilket 
i förhållande till världsdelens storlek är icke 
fullt hälften mot Europas. 

Höjdförhållanden. Afrikas terrängförhål- 
landen utmärkas av stor enformighet. Det har 
icke många mäktigare bergssystem och större 
lågslätter utan kan i stort sett sägns utgöra en 
högslätt, uppdelad i ett antal mindre högslätter, 
de mest betydande s. om linjen Loanda — Bab- 
el-mandeb, där man kan tala om ett Hög- 
afrika. Världsdelen har en sakta lutning 
från s. till n. Medelhöjden är i s. delen 
1,200 m, i Sahara 200 — 500 m. Än större är 
skillnaden mellan ö. och v. delen av A., i 
det att så gott som alla höga bergspartier 
utom Kamerun- o. Atlasbergen ligga i ö. A. 
Karakteristiska för A. äro randbergen, som 
gå parallellt med kusten. Särskilt fram 
trädande äro dessa randberg i Sydafrika, i 
v. delen av övre Guinea, i Marocko och Al 
geriet, vid Röda havet och Somalilandets 
nordrand. 

Man kan geografiskt indela Afrika i följande 
naturliga huvuddelar: 1) Atlasbergen, 2) den 
norra platån, som omfattar Sahara, Sudan och 
Nilens område, 3) Abessinien och Somalihalv- 


215 


Afrika (Höjdförhållanden) 


216 


ön, 4) de stora insjöarnas region, 5) Guinea- 
kusten, 6) Kongobäckenet, 7) den sydafrikans- 
ka platån, 8) öarna. 

Atlasbergen sträcka sig i väst-öst- 
lig riktning från Atlanten till Lilla Syrten- 
viken. Den v. delen, marockanska Atlas, 
består av höga fjällkedjor, Höga Atlas och 
Anti-Atlas, med toppar intill 4,700 m höjd, 
men jöklar saknas. Den ö. delen, algeriska 
Atlas, består av Lilla eller Mediterrana Atlas 
i n. och Stora eller Sahara- Atlas i s. Landska- 
pet karakteriseras f. ö. av avloppslösa, starkt 
salthaltiga insjöar, s. k. sjott (Djerid, Melrir 
m. fl.). 

Saharas medelhöjd anses vara 200 — 500 
m. Det är ingen oavbruten slätt. Slätter, 
täckta av grus, sten eller sanddyner, omväxla 
med branta bergpartier. Likt öar kringströdda 
i öknen ligga talrika oaser med dadelpalmer. 
Ö. om Stora Syrtenviken och Barkas hög- 
land når ökenhögslätten fram till Medelhavet. 
En smal kuststräcka v. om Syrtenvikarna 
är däremot odlat land. Sudan sträcker 
sig omedelbart s. om Sahara från Atlanten 
till Nildalen och sänker sig från alla håll 
ned mot den i mitten liggande Tsadsjö- 
bassängen. N i 1 1 a n d e t är en fortsätt- 
ning av ökenplatån, i vilken Nilens dal med 
branta sidor i v. endast är att betrakta som 
en lång smal oas, som först i deltat når en 
betydligare bredd. Ö. om Nilen fortsätter 
öknen fram till Höda havet, som skiljer den 
afrikanska öknen från den arabiska,. Östra 
Sahara, Libyska öknen, äger i Nildalens rikt- 
ning och ej synnerligen långt från den- 
samma en mängd oaser (Baharije, Farafra, 
Dachel, Charge). 

Ö. om Nilen höjer sig landskapet sakta 
mot Röda havet, vid vars kust det stupar 
brant ned och bildar randberg med toppar 
på Kebnekaises höjd, vilka äro att betrakta 
som utlöpare av Abessiniens (Habeschs) 
väldiga alpland. Detta når från Massaua vid 
Röda havet i n. till Rudolfsjön i s. Österut 
stupa bergen brant ned mot det låga Danakil- 
eller Afarlandet innanför Tadjuraviken, s. v. 
om Bab-el-mandebsundet, med den avlopps- 
lösa sjön Assal, 174 m under havsytan. S. 
Abessiniens bergland fortsätter genom Somali- 
halvön ut till Kap Guardafui. 

S. om Abessinien, mellan Rudolfsjön och 
Njassa och mellan Indiska oceanen och Kon- 
gobäckenet, höjer sig den östafrikanska 
insjöplatån. Dess största bredd, strax 
s. om ekvatorn, är 120 mil. Från Kongo- 
bäckenet höja sig jämna högslätter, på vil- 
ka höga vulkankäglor resa sig. Mot Indiska 
oceanen sänker den sig terrassformigt, och 
utmed kusten går ett lågt kustbälte. Hög- 
landet karakteriseras av sina många betyd- 
liga insjöar, av vilka de flesta ligga inom 
tvenne n.-s. gravsänkor Röda havet — Kenia 
— Njassa och Albertsjön — Njassa. Dessa lång- 
sträckta sjöar ha merendels ytterst branta 
stränder och hemsökas ofta av våldsamma 


kastvindar. Mellan sänkorna ligger den run- 
dade Victoria njansa. De österut rinnande 
floderna Pangani (innanför ön Pemba), Wami 
och Rufu (innanför Sansibar), Rufiji (innanför 
Mafia) och Rovuma (gränsflod mellan Brittiska 
och Portugisiska Östafrika) dela området i 
olika berglandskap: Usambara, Usagara o. s. v. 
Här reser sig vulkankäglan Kilima-ndjaro 
6,010 m med stora jöklar. N. därom under 
ekvatorn ligger Kenia på 5,242 m höjd; 
det når också över den eviga snöns gräns. 
Även platåns v. rand har väldiga fjällkäglor 
över snögränsen, såsom Ruwenzori, 5,125 m, 
mellan Albert- och Edwardsjöarna. N. om Vic- 
toriasjön går höglandet utan geografisk gräns 
över i Abessiniens berg. 

Innanför G u i n e a-bukten reser sig som 
en fortsättning av den inre platån ett hög- 
landsområde till omkring 1,000 m. I det hela 
är kusten flack, endast på få ställen möta berg. 
I Övre Guinea kallades förr en del av om- 
rådet Kongobergen (»kong» = berg). Längst 
i ö. av Övre Guinea löper Kamerunberget 
från s. s. v. till n. n. ö. med en höjd av över 
4,000 m. 

Nedre Guinea övergår i Kongobäcke- 
net, som har en medelhöjd av omkr. 400 m. 
Söderut begränsas det av Kunenes och Sam- 
besis flodområden. 

Sydafrika är ett högt liggande taffel- 
land med randberg. Utmed ö. kusten och 
kring flodernas nedre lopp utbreda sig an- 
senliga lågländer; i v. är kusten långgrund 
och landet innanför betäckt av flygsand. 
I s. och s. ö. te sig från havet platåavsat- 
serna som mäktiga berg. På det inre av 
taffellandet resa sig bergskedjor, såsom Kar- 
reebergen i s. v. Randbergen i s. heta Rogge- 
veld-, Nieuweveld-, Sneeuw- och Stormbergen 
med toppar intill 2,600 m. S. om dessa berg 
ligger högstäppen Karroo (1,000 m), som 
söderut begränsas av en tvärbrant avsats, 
Zwarte bergen. Topparna äro för det mesta 
jämna som bord (Taf felberget, 1,082 m, vid 
Kapstaden) eller också svagt rundade (kopjes). 
I s. ö. begränsas platån av Drakbergen med 
Sydafrikas högsta fjäll, Cathkin peak, 3,660 m, 
Mont aux sources, 3,350 m, och Giant’s castle, 
3,350 m. Randbergen i v., Cedarbergen och 
Omatako nå upp till 2,000 och 2,680 m. Syd- 
afrikas innersta del består av den stora och 
jämna Kalahariöknen samt de sumpiga om- 
rådena kring den nu uttorkade Ngamisjön. 

Bland öarna i Medelhavet räknas blott 
några små och föga betydande kustöar utan- 
för Marocko o. Tunisien i Syrtenviken till A. 
I Röda havet ligga ön Massaua och Dahlak- 
öarna, i Indiska oceanen Sokotraöarna, som 
äro en fortsättning av Somalihalvöns spets. 
Längs östkusten ligger en rad korallöar, Mom- 
basa, Pemba, Sansibar, Mafia, Mozambique m. 
fl., vilka äro viktiga hamn- och handelsplatser. 
Komorerna vid n. inloppet till Mogambique- 
kanalen äro vulkaniska (Kartal på Grande 
Comore. 2,600 m. är en aktiv vulkan) ; Ami- 



AFRIKA, FYSISK ÖVERSIKTSKARTA 


Skala 1- 40 000 000 



217 


21 


Afrika S a f lodei 1 - 


ranterna ö. om Sansibar äro korallöar, och 
Seychellerna bestå av urberg. Maskarenerna 
ö. ora Madagaskar, Mauritius och Réunion äro 
vulkaniska. Madagaskar, som genom den på 
sitt smalaste ställe 370 km breda Mocambique- 
kanalen skiljes från fastlandet, är näst Grön- 
land, Nya Guinea och Borneo jordens största 
ö. I Atlanten ligga vulkanöarna Tristan da 
Cunha (nästan mitt i oceanen) v. s. v. om 
Kapstaden, S:t Helena och Ascension. Lika- 
ledes vulkaniska äro Feruando Pöo, Ilha do 
Principe, Säo Thomé och Anno- 
bom i Guineabukten. S. om Gam- 
bias mynning ligga Bissagosöarna. 

Västerut från Senegal ligga Kap 
Verdeöarna med vulkankäglor till 
inemot 3,000 m. Strax utanför 
kusten av Rio de Oro påträffas 
Kanarieöarna med ur havet brant 
uppstigande kuster och vulkan- 
toppar, såsom Pico de Teyde på 
Teneriffa; rakt norrut ligger den 
likaledes vulkaniska Madeira. 

Azorerna höra snarast till Europa. 

Sjöar och floder. Utanför den 
stora insjöregionen är Afrika 
ganska fattigt på insjöar. Med 
undantag av Tsadsjön i Sudan, 
sjotten i Algeriet och Tunisien, 

Stanley pool, Tumba och Leopold 
Il-sjön i nedre Kongoområdet 
ligga Ars 

kanska högplatån. Alla på denna 
platå liggande sjöar höra till Ni- 
lens, Kongos och Sambesis vat- 
tenområden. Till Nilen hör bl. a 
Victoria njansa, Ars största insjö, 
till Kongo Tanganjika och till 
Sambesi Njassa genom sitt avlopp 
Schire. Gemensamt för Ars vik- 
tigaste floder är, att de vid ge 
nombrottet av randbergen bilda 
forsar (katarakter) nära myn- 
ningen, under det att de ofta äro 
segelbara långa sträckor i det in- 
re. Kongofloden, jordens näst 
största flod, har strida forsar 
nästan ända fram till mynningen, 
men 27 mil längre upp vid Stan 
ley pool blir den bitvis segelbar 
på en sammanlagd sträcka av 
mer än 300 mil. Sambesi bildar 
A:s största vattenfall, Victoriafallen (se bil- 
den). På Nilen och Sambesi hindras sjöfarten 
även av deltabildningar och sandbankar, ö. 

Geologiska förhållanden. A:s gränser be- 
stämmas av brottlinjer, som äro av jäm- 
förelsevis sent datum. Genom Abessinien och 
den stora sjöregionen längre söderut fram- 
stryka ävenledes förkastningar; dessa till- 
höra samma serie av gravsänkor som Röda 
havet, Döda havet o. Jordandalen. Tertiära 
och äldre bergskedjor intaga större delen av 
området mellan Medelhavet och Sahara. De 
ansluta sig över Gibraltar och Sicilien till 


de alpina veck regionerna i Sydeuropa. För 
övrigt saknas inom A. yngre bergskedjor. 
De sedimeutära formationerna av ungpaleo 
zoisk och mesozoisk ålder intaga därför i 
Syd- och Centralaf rika ett horisontellt läge 
och bilda till följd av den erosion, för vil 
ken de under tidernas lopp varit utsatta, 
utpräglade taffellandskap. Under dessa for- 
mationer framträder mångenstädes det av 
graniter, gnejser och kristalliniska skiffrar 
bestående urberget och i Sydafrika även 


veckade devoniska lager. Bland de yngre 
formationerna är särskilt den till perm och 
trias hörande s. k. karrooformationen 
(se d. o.) anmärkningsvärd, emedan i den 
samma finnas moränbildningar och andra 
glaciala bildningar, som vittna om en ned- 
isning. Den utgöres övervägande av bild- 
ningar från sötvatten eller fastland, och i 
densamma har man funnit en egendomlig fossil 
fauna av primitiva reptilier (se A n o mo- 
do n t i a). Formationen har sin huvudsakliga 
utbredning i Sydafrika men förekommer även 
i övre Guinea och i Tanganjika-territoriet. 



219 


Afrika (Klimat — Växtvärld) 


220 


Den genomsättes av basiska, vulkaniska 
bergarter, vilka på grund av sin större mot- 
ståndsförmåga mot denudation framträda 
såsom bergstoppar. Dylika eruptivbergarter 
äro moderklyft .för de sydafrikanska dia- 
manterna (Kimberley). Yngre vulkaniska 
bergarter och vulkaner uppträda i samband 
med de stora östafrikanska förkastnings- 
linjerna (ex. Kilima-ndjaro och Kenia) och 
dessutom i Kamerun och Sudan. I n. Afrika 
och Sahara finnas yngre sedimentära bild- 
ningar, huvudsakligen tillhörande krita och 
tertiär; i ö. och s. ligga de i allmänhet ho- 
risontellt, t. ex. i Egypten den till kritan 
hörande nubiska sandstenen och den terti- 
ära nummulitkalken, medan de i de n. v. 
bergskedjorna äro starkt veckade. Bland 
de kvartära bildningarna är, förutom de 
stora flodernas deltaavlagringar (Nilen, 
Kongo) och ökensanden, 1 a t e r i t (se d. o.) 
att nämna. Denna rödbruna vittringsjord är 
rådande inom de nederbördsrikare delarna av 
A. och torde upptaga omkring hälften av 
hela kontinentens yta. Av värdefulla mineral 
och malmer har A. diamanter (Kimberley- 
distriktet), guld (huvudsakligen Transvaal), 
järnmalmer o. fosforit (Algeriet och Tunisien). 
Andra malmer och mineral ha jämförelsevis 
ringa betydelse. A. G. H. 

Klimat. Atmosfärens allmänna cirkulation 
med därav föranledda bälten av högt lufttryck 
vid omkr. 35° n. och s. br., lägre däremellan, 
ger åt A:s klimatområden en symmetrisk för- 
delning kring den termiska ekvatorn, som flyt- 
tar sig med solen och kännetecknas av ymnigt 
regn och fuktig hetta; temperatur och neder- 
börd uppvisa två maxima under året. Närmast 
i n. och s. ansluta sig savannklimaten med 
högre temperatur och utpräglad regntid under 
sommarhalvåret, därefter kommer Saharas och 
Kalahari3 ständigt torra och regnfattiga öken- 




+35°. 


J ulltemperatur vid havsytan (enl. Gorczynski, 1918). 



Årsnederbörd (efter Knox, 1911). 


klimat, där dagens olidligt höga temperatur 
om natten avlöses av vederkvickande svalka 
eller t. o. m. frost. Medelhavstrakternas 
hälsosamma klimat med måttliga vinterregn 
och strålande somrar har sin motsvarighet i 
Kaplandets. Närheten till den stora asiatiska 
kontinenten ger åt n. ö. A. en mer kontinental 
prägel med större årstidsväxling i temperatu- 
ren ; ö. och v. A:s kusttrakter påverkas starkt 
ar havsströmmarna. Så medföra i v. de kalla 
Kanarie- och Benguellaströmmarna dimma och 
sparsamt regn samt relativ kyla, i ö. däremot 
de varma monsun- och Mogambiqueströmmarna 
temperaturstegring. I sin helhet är A. den 
varmaste världsdelen ; Sahara uppvisar högre 
temperaturer över ett större område än någon 
anuan trakt av jorden. Mer än 4,000 mm 
årlig nederbörd faller i Sierra Leone. — Av- 
vikelser från här givet klimatschema, särskilt 
föranledda genom topografien, skildras under 
de olika länderna. Litt. : A. Knox, »The cli- 
mate of the continent of Africa» (1911); W. 
G. Kendrew, »The climates of the continents» 
(1922). B. R. 

Växtvärld. Ur växtgeografisk synpunkt 
kan den afrikanska kontinenten lämpligen in- 
delas i följande huvudområden: 1) medelhavs- 
området, 2) det nordafrikanska ökenområdet, 

3) det afrikanska skogs- och stäppområdet, 

4) sydvästra Kapområdet. Härtill komma: 

5) det madagassiska och 6) det makaronesiska 
området, vilka omfatta de större öarna och 
ögrupperna utanför Afrikas kust. 

Nordafrikas kustländer tillhöra det i huvud- 
sak ganska enhetliga medelhavsområdet, 
varav den afrikanska delen är torrast. Den är 
också ur temperatursynpunkt rätt växlande. 
Vegetationen består till stor del av xerofila 
(se d. o.) element. Synnerligen karakteristiska 
äro ständigt gröna träd och buskar med tjocka, 
läderartade blad. Skogar äro i de lägre regio- 


AFRIKA 



Sandöken i Sahara. 



Trädstäpp på det östafrikanska höglandet. Antiloper och acacior. 


AFRIKA 




Regnskog. Kamerun. 


Fjällvegetation. Ruwenzori. 



221 


Afrika (Växtvärld) 


900 



Sansi b: 


y<Wc'»e n ; 

fvanjurcts 


'//////)[ Öknar och ökenstäpper 
■yyvvvy (med oaser). 

fTflfT | ( [i]| G räs- och örtstäpper, sucku- 
pi l JMJIJ lent- o ch buskstäpper. 

Gräs-, busk- och trä dstäpper 
samt torrskogar. Delvis kul- 
?& Regnskogar. turland 

^ Fjällvegetation j 


lOrai^cfV. 


Tor t Nqtai 


(apstaden 


• P.il mcmas syd9 £ 


nerna sällsynta, och där de förekomma, äro de 
i regeln tämligen glesa och föga vidsträckta. 
Först högre upp på bergsluttningarna längre 
inåt landet förekommer rikligare skogbildning. 
De viktigaste träden äro barrträd, t. ex. aleppo- 
tallen, ekar, såsom korkeken, samt oliven. 
Den mest karakteristiska formationen är 
macchien, en tät buskvegetation, som täc- 
ker stora sträckor, särskilt i havets närhet. 

I sin typiska form är den låg, ofta av hedartat 
utseende. Vintergröna vedväxter äro mycket 
vanliga. Så t. ex. förekomma lagern, rosen 
lagern, myrten, ekar, såsom Quercus llex och 
Quercus coccifera. I den lågväxta macchien 
äro arter av släktet Cistus 
talrikt representerade. Väl 
företrädda äro även låga bus- 
kar och halvbuskar samt 
perenna örter, såsom Lavan- 
dula, Rosmarinus och många 
andra starkt aromatiska la- 
biater, vidare Ruscus, Aspa- 
ragus, Ephedra m. fl. Av 
övriga karaktärsväxter i om- 
rådet kunna slutligen näm- 
nas dvärgpalmen, Chamae- 
rop8 humilis, och halfagrä- 
set, Stipa tenacissima. 

Det af rik. medelhavsområ- 
det övergår åt s. utan skarp 
gräns i det nordafrikanska 
ökenområdet. Detta in- 
delas i Sahara och egyptis- 
ka (egypt.-arab.) öknen. Det 
är huvudsakligen i wadier 
och oaser, som en yppi- 
gare växtlighet finnes, med 
dadelpalmer, gummiacacior, 
tamarisker, Pistacia- arter m. 
fl. träd, och marken kan här, 
åtminstone tidvis, täckas av 
en grönskande matta av gräs 
och andra örter. Den egent- 
liga ökenfloran är xerofilt 
utbildad. Många växter ha 
ett mycket starkt osmotiskt 
tryck i cellerna, varigenom 
de få stor förmåga att av- 
vinna marken less fuktighet. 

En del har oerhört långa och ofta djupgående 
rötter, så t. ex. det för stora delar av området 
så karakteristiska gräset Aristida pungens med 
intill 20 m långa rötter, som krypa nära mar- 
kens yta, och den likaledes mycket vanliga kolo- 
kvinten, Citrullus Colocynthis, vars rötter gå 
på djupet. Många äro suckulenta (se d. o.), 
andra ha starkt reducerade bladytor eller 
djupt insänkta klyvöppningar eller äro för- 
sedda med vaxöverdrag eller tjock hårfilt 
o. s. v. Taggiga växter äro mycket vanliga. 
Ett stort antal växter äro halofyter (se d. o.). 
Under de ytterst korta regnperioderna upp- 
spirar en mängd små efemära örter, som på 
dessa begränsade tidsrymder hinna fullborda 
hela sin utveckling från groning till frömog- 


nad. Bland dem märkas Seurada proeumbrns. 
Stipa tortilis och de båda s. k. jerikorosorna 
Odontospermum pygmaeum ock Anastat ica hic 
rochuntica. Rullande omkring på marken för 
ökenvindarna förekommer ofta mannalaven, 
Lecanora eseulenta. 

Från Saharas sydgräns ända ned till sydli- 
gaste A. räknar man på grund av en viss en- 
hetlighet i floran det stora, klimatiskt och 
fysiognomiskt ytterst växlande af rik. skogs 
och stäppområdet, som alltså i huvud 
sak omfattar kontinentens hela tropiska del 
och jämte Asiens tropiska zon bildar det 
s. k. paleotropiska floraområdet. I n., i Sudan. 


där regnmängden är ringa, förhärska stäpper 
med högt gräs och ofta med mer eller mindre 
rikligt inströdda träd. Karaktärsträd äro 
framför allt apbrödsträdet eller baobaben, 
delebpalmen, Borassus flabelli formis, var. aethi- 
opum, tamarinden och shismörträdet, Buty- 
rospermum Parkii. Bland gräsen dominera 
här liksom å övriga afrikanska stäpper släk 
tena Andropogon, Aristida, Eragrostis, Pan\- 
cum, Pennisetum m. fl. De abessinska och 
östafrikanska höglands- och bergsområdena ha 
i sina högre delar ett svalt klimat, som gyn- 
nar uppträdandet av mediterrana och nordliga 
floraelement. Bland de mediterrana arterna 
märkes Erica arborea, bland de nordliga Sani- 
cula europaea och Anthoxanthum odoratum. 


AFRIKA 

Vegetationskarta 


ATLANTIS 

OCEANE 


223 


Afrika (Djurvärld) 


224 


Ovanför den varmtropiska skogsregionen, på 
1,700 — 2,000 m höjd och högre, ha bergen ofta 
ett montant fuktskogsbälte, vari flera barrträd 
ingå, såsom J unipgrus procera och Podocarpus- 
arter, samt rikligt med ormbunkar. Som de 
östafrikanska bergen förhåller sig även Kame- 
runberget. Det ekvatoriala Västafrika har 
mestadels mycket rik nederbörd och bär täta, 
yppiga regnskogar, som täcka väldiga sträc- 
kor dels utefter norra Guineakusten, dels från 
södra Guineakusten långt inåt Kongobäckenet. 
Dessa Ars största sammanhängande urskogs- 
bälten ha en flora, som visar en del likheter 
med Sydamerikas. Bland de i den västafri- 
kanska skogsprovinsen hemmahörande väx- 
terna må nämnas oljepalmen. I Östafrika och 
länderna s. om Kongo finnas endast smärre 
regnskogar å gynnade lokaler. Däremot före- 
komma talrika, i allmänhet föga vidsträckta 
torrskogar, som stå avlövade under torrtiden. 
Den dominerande vegetationstypen är emeller- 
tid stäpper av olika slag, från trädstäpper och 
buskstäpper till öppna grässtäpper. Bland de 
karakteristiska stäppträden förtjäna förutom 
de redan omtalade att nämnas korvträdet, Iii- 
gelia, Acacia- arter med ofta horisontalt ut- 
bredd krona, Ficus- arter och Dracaena- arter. 
Floderna kantas ofta av smala skogsbälten, 
s. k. galleriskogar. I Kalahari och de västra 
kusttrakterna är vegetationen delvis synner- 
ligen gles och sparsam och består huvudsak- 
ligen av låga, suckulenta buskar. Bland syd- 
västra A:s märkligaste växter må nämnas 
narasväxten och Welwitschia mirabilis. 

Sydvästligaste delen av A. intages av det s. 
k. Kapområdet. Detta skiljer sig från det 
övriga A. genom sin stora rikedom på former, 
tillhörande en urgammal sydhemisfärflora och 
sin därav följande släktskap med Australien 
och Sydamerika. En mycket stor del av flo- 
ran är endemisk. Naturligtvis ingå också en 
hel del utlöpare från tropisk-afrikanska floran 
i området. Nederbörden faller huvudsakligen 
på vintern. Den växlar mycket i mängd och 
fördelning, och vegetationen är i följd därav 
också ytterst mångformig. Skogar finnas en- 
dast i ö. delarna av övergångsområdet till 
skogs- och stäpp rovinsen och bestå huvud- 
sakligen av tropisk-afrikanska element. För- 
härskande inom det egentliga. Kapområdet 
är en mestadels lågväxt vegetation av van- 
ligen småbladiga buskar. Bland floraele- 
menten märkas många representanter för 
familjen Proteaceae, släktet Erica med flera 
hundra arter, släktena Pelargonium och Oxa- 
lis, talrika kompositer samt en stor mängd 
lök- och knölväxter ur familjerna Liliaceae, 
Amaryllidaceae och Iridaceae. De norra över- 
gångsområdena äro till stor del mycket regn- 
fattiga och ha en utpräglat xerofil flora med 
många taggiga och suckulenta former. Bland 
karaktärsväxterna märkas arter av släktena 
Mesembryanthemum, Euphorbia och Stapelia. 
många köttiga kompositer m. fl. 

Det madagas siska området omfattar 


Madagaskar med Komorerna samt Mäskare 
nerna och Seychellerna. Floran utmärkes ge 
nom höggradig endemism. Den visar den 
största släktskapen med den afrik. kontinen- 
tens men har därjämte många anknytnings- 
punkter till det indo-malajiska floraområdet . 
Märkligt är, att av de två arterna av musacé- 
släktet Ravenala den ena, R. madagascariensis . 
»de resandes träd», förekommer å Madagaskar 
och är en av denna ös mest karakteristiska 
växter, under det att den andra arten finnes i 
norra Sydamerika. Å Madagaskars nederbörds 
rika östkust finnas stora regnskogar, å den 
regnfattigare västsidan torrskogar och stäpper 
av samma typ som på afrik. kontinenten. 

Det makaronesiska området innefattar 
Kap Verdeöarna, Kanarieöarna, Madeira och 
Azorerna. Klimatet är ganska torrt. Florani- 
grundstomme är av mediterrant ursprung, 
men därjämte finnes, i synnerhet på lägre ni 
våer, en rätt stor kontingent tropisk-afri 
kanska element. Dessutom förekommer en 
stor mängd endemiska arter. På Kap Verde- 
öarna har vegetationen i de nedre regionerna 
en stäpp- och t. o. m. ökenartad karaktär, på- 
minnande om Saharas, och floran är här rikare 
på kontinentalafrikanska element än i övriga 
delar av området. Kanarieöarna ha å lägre 
nivåer torrformationer med ofta risiga och 
småbladiga buskar, stam- och bladsuckulenter 
o. s. v. Bland karaktärsväxterna märka3 Con- 
volvulus scoparius, Reseda scoparia, Ephedra- 
arter, Euphorbia canariensis, Kleinia neriifolia 
och talrika Sempervivum- arter. Här finnes 
också det stora drakblodsträdet. Högre upp 
kommer låg skog med Laurus canariensis, 
Erica arborea och andra; därefter följer, åt- 
minstone på Teneriffa och Palma, skog av Pi- 
nus canariensis och upp mot den fanerogama 
florans övre gräns åter igen lågväxt vegeta- 
tion. Madeiras vegetation och flora äro av 
samma typ som Kanarieöarnas, likaså Azorer- 
nas, där dessutom förekomsten av trädormbun- 
ken Dicksonia Culcita och den irisk-pyreneiska 
ericacéen Daboecia polifolia är av stort intres- 
se. — Litt. : A. Engler, »Die Pflanzenwelt 

Afrika’s» (1910). K. A. 

Djurvärld. Den afrikanska kontinenten 
med sina öar tillhör tvenne skilda djur- 
geografiska regioner, den palearktiska och 
den etiopiska. Till den förra höra de till 
Medelhavet gränsande delarna a.v Nord- 
afrika ungefär till vändkretsen. Faunan visar 
där stor överensstämmelse med den sydeuro- 
peiska, vilket låter förklara sig genom anta- 
gandet av en i jämförelsevis sen tid befintlig 
landförbindelse mellan Spanien och Marocko 
samt mellan Tripolis och Sicilien jämte 
Malta.. Karakterisktiska däggdjur i Nord- 
afrika äro magoten, vildsvinet, hjorten, man- 
fåret, gasellen, springråttan, piggsvinet, 
schakalen, ökenräven, strimmiga hyenan, ge- 
netten m. fl. Bland fåglarna spela några 
gamarter, talrika vadare och simfåglar, 
flamingos, ibis, hägrar, pelikaner, förutom 


A F I! I K A N S K A FOLK 



r. — 12. Nubier. — 
-flicka. — 24. Aklca. 


Arab från Marocko. — 4. 
(Zulu). — 15. Bagirmi-g 


1, 2. Mpongve från Gabun. 
13. Kongo-neger. — 14. J 



225 


Afrika (Befolkning) 


22G 


en mängd smärre ökenfåglar, huvudrollen. 
Därjämte finnas andra former, som synas 
mera tillhöra den etiopiska faunan. Några 
dylika äro dock nu utrotade, t. ex. lejon. 
Gränsen mellan de båda regionerna utgöres 
av Sahara. Den etiopiska regionen kan in- 
delas i den västafrikanska skogs regionen 
samt den öst- och sydafrikanska stäppregi- 
onen. Madagaskar med kringliggande små- 
öar bildar en särskild underavdelning (se 
Madagaskar). Till följd av det gynnsam- 
ma klimatet och den rika växtligheten kan 
den etiopiska regionen uppvisa ett djurliv, 
som med avseende på formernas mångfald 
överträffar alla andra. Särskilt äro de stora 
däggdjuren talrika. Typiska för den etiopiska 
faunan äro den afrikanska elefanten, flod- 
hästen, vårtsvinet, busksvinet, bufflar och 
talrika antiloper, fläckiga hyenan, mungo- 
och genettarter, damaner, Hyrax, jordsvi- 
net, galagohalvapor, markattor och babi- 
aner m. fl. De nu nämnda förekomma, om 
ock i olika geografiska raser, över hela kon- 
tinenten s. om Sahara. Särskilt karak- 
teristiska för det västliga skogsområdet äro 
gorillan, schimpansen jämte många smärre 
apor, vissa skogsantiloper, okapin, svarta 
skogssvinet m. fl. Vid västkustens flod- 
mynningar lever en art lamantin, som har 
sina närmaste släktingar i tropiska Ame- 
rika. I det södra och östliga stäppområdet 
leva noshörningar, giraffer, sebror, flertalet 
antiloper, springharen m. fl. gnagare, sna- 
belnäbbmöss, schakaler, hyenhunden, lejon, 
jaktleopard och flera andra rovdjur. Hu- 
vudsakligen till de s. delarna äro guldmull- 
vaden och några andra begränsade. I nord- 
öst träffas återigen avvikande former, den 
smalrandiga, stora Grevysebran, somalivild- 
åsnan, dromedaren jämte vissa antiloper. 
Karakteristiskt för den etiopiska dägg- 
djursfaunan är även frånvaron av vissa el- 
jest vitt utbredda grupper, såsom björn- 
djur, hjortdjur och får. Typisk för A:s dägg- 
djursvärld är även den stora mängden särskilt 
av stäppdjur, som förekomma i stora hjor- 
dar, där människan ej utrotat dem. Men 
särskilt i Sydafrika ha redan åtskilliga 
djurarter fullständigt förintats. — Den etio- 
piska fågelvärlden har även en stor mängd 
av karakteristiska representanter, såsom ba- 
nanätare, musfåglar, honungsgökar, skugg- 
storken, träskonäbben, pärlhöns, trädhär- 
fåglar, glansstarar, vävare, honungssugare, 
Nectariniidae, o. s. v. För stäppområdet ut- 
märkande äro i främsta rummet den afri- 
kanska strutsen och vidare talrika stäpphöns, 
trappar, frankoliner, gamar, sekreterarfå- 
geln m. fl., för det västliga skogsområdet äro 
bl. a. den grå papegojan (under det att 
papegojor i övrigt äro mycket fåtaliga i 
Afrika), grant färgade skäggfåglar samt åt- 
skilliga trastlika fåglar säregna. För det över- 
vägande antalet av de europeiska flyttfåg- 
larna är den afrikanska kontinenten vinter- 


kvarter; en stor del kommer ej längre än 
till Nordafrika, andra tränga in i det tro- 
piska bältet, och många vadare fortsätta till 
Sydafrika. Bland kräldjuren äro bl. a. ett 
par pytonormar, flera glasögonormar och 
huggormar karakteristiska för A., likaså 
bland ödlorna flera varnödlor, kameleonter 
och ringödlor. Den farligaste och vanligast fö- 
rekommande krokodilen är nilkrokodilen, som 
bebor sötvatten över hela området; i Väst- 
afrika uppträda dessutom ett par andra ar- 
ter. — Av amfibier finnes uteslutande i A. 
det till groddjuren hörande släktet Xenopus. 
Karakteristiska fiskar äro släktena ilormy- 
rus och Gymnarchus, darrmalen och en lung- 
fisk. Bland de afrikanska landsnäckorna 
må nämnas arterna av släktet Achatina, 
bland de största av alla landsnäckor, när- 
mare 20 cm långa. Bland insekterna spela 
termiter en huvudroll; tsetseflugan omöjliggör 
nästan resor genom de trakter, där den upp- 
träder, på grund av sina för hästar och horn- 
boskap farliga styng. En annan närstående art 
överför till människan den fruktansvärda 
sömnsjukan, vilken genom de tidigare euro- 
peiska expeditionerna i A. nått trakter, som 
förut varit oberörda. Bland skalbaggarna 
märkes den väldiga goliat, Goliathus regius. 
Ett besvärligt plågoris är den från Sydamerika 
till A. införda sandloppan. Av den afrikanska 
maskfaunan är guinea- el. medinamasken mest 
bekant. Lönnb. 

Befolkningen anslås till omkr. 140 mill. 
Tätast befolkade äro Egypten (Nildalen) och 
trakterna kring Nigers nedre lopp och 
Benue. I stort sett är A. de svartas världsdel, 
men f. ö. delar sig dess befolkning i flera 
stora grupper. Den äldsta kända rasgruppen, 
utan tvivel en undanträngd urbefolkning, 
bilda de ljushyade buschmännen i s. och 
de med dessa kanske från början besläktade 
dvärgstammarna i kontinentens inre (jägar- 
folken akka, batua, abongo m. fl.) . Om 
även hottentotterna, såsom förr varit 
brukligt, skola räknas hit, är ovisst. Åt- 
minstone deras språk tyder på sammanhang 
med hamitspråken i n., och de äro kanske 
att uppfatta som kroppsligt starkt förändrade, 
med buschmansblod uppblandade rester av en 
urgammal hamitisk invandring. Huvudmas- 
san av Ars befolkning kallas negrer, och de 
delas, huvudsakligen på språkliga grunder, 
i två stora grenar, bantu folk och s u- 
dannegrer (av äldre etnologer beteck- 
nade som »kaffrer» resp. »egentliga neg- 
rer»). De mestadels mörka bantu inneha 
Ars hela s. del, från buschmännens och hot- 
tentotternas område upp till omkr. 5° n. br. 
Hit höra bl. a. k a f f e r f o 1 k e n s. om Sam- 
besi (med suluerna), betsjuanastam- 
marna v. och n. v. om de förra, b a n g a 1 a 
och en mängd andra stammar i Kongobäcke- 
net, baganda n. om Victoriasjön, akam- 
b a, akikuyu och wania-mwezi å öst- 
afrikanska höglandet, wasuaheli längs In- 

I. 8 


227 


Afrika (Befolkning) 


228 


diska oceanen m. fl. (se vidare Bantufol k). 
Medan bantu såväl fysiskt som språkligt bilda 
den mest homogena delen av Ars befolkning, 
äro sudan negrerna, som bebo hela v. och mel- 
lersta Sudan (s. om Sahara), så uppblandade 
med främmande element, mest hamitiska och 
arabiska, att en allmän karakteristik svårli- 
gen kan åstadkommas. Av språkliga skäl 
att döma (dialekternas stora olikhet m. m.) 
äro dessa folk emellertid mycket gamla, 
äldre än bantu, vilkas språk (enl. Meinhof m. 
fl.) anses genom hamitiskt inflytande ha ut- 
vecklat sig ur sudandialekter. Bland sudan- 
negrernas många grupper och stammar må 


nämnas as j antierna, dahoméerna 
och kru-folket på Guineakusten samt 
mandingoerna (rättare mande), en 
väldig språkgrupp i v. Sudan. H a u s s a i 
det inre anses som ett negriserat bamitfolk. 
Ovisst torde ännu vara, var man skall placera 
de ljushyade f u 1 b e, som brett ut sig över 
stora delar av v. Sudan. De räknas emellertid 
till hamiterna, fastän deras språkliga ställ- 
ning är outredd. 

Yngre än negrerna i A. men dock säker- 
ligen där urgamla — att de tidigare skulle 
bott i Asien är f. ö. en ren hypotes — äro 
hamiterna, som förr bebodde hela Nord- 
ifrika, Nildalen och Somalihalvön inberäk- 
nade, och till vilka även de gamla egyp- 


terna hörde. Ännu i dag ha de stora delar 
av sitt ursprungliga område kvar. De ut- 
göra i första hand en språklig enhet. De 
forna egypterna representeras nu mer el. 
mindre rent av bondebefolkningen vid Ni- 
len, fellaherna, renast av den kristna 
stadsbefolkningen, kopterna. Vidare 
märkas bedsja, galla, somalier, b a- 
h i m a, massajer, berber m. fl. Bed- 
sja bebo Nubiens stäpptrakter mellan Nilen 
och Röda havet. Galla bo dels i, dels s. 
om Abessinien. De i n. äro muhammedaner 
el. abessinska kristna, de i s. hedningar. De- 
ras grannar och gamla fiender somali- 
erna inneha hela den efter 
dem uppkallade halvön mel- 
lan Aden viken och Jubaf lo- 
den. Från detta område sy- 
nas också ha kommit b a- 
h i m a, det härskande folket 
i Un j o ro och övriga sta- 
ter vid de stora sjöarna, 
samt massajerna å öst- 
afrikanska stäpperna. B er- 
be r n a slutligen bebo med 
sina många grupper Atlas- 
bergen och n. Sahara. De ha 
antagit muhammedanismen 
och arabisk kultur men ha 
likväl bevarat rastypen ren. 

Hamiterna ha i synnerhet 
trängts undan av från Asien 
kommande semitiska folk, 
särskilt genom de efter is- 
lams uppkomst börjande ara- 
biska folkinvasionerna i n. 
A. Araberna ha på många 
sätt utövat starkt infly- 
tande på afrikanska förhål- 
landen och utbrett sin reli- 
gion och kultur Över stora 
områden i n. och ö. Men 
ännu äldre semitiska invand- 
ringar ha ägt rum, och spår 
efter sådana finnas t. ex. i 
Abessinien, där det ännu 
brukade kyrkospråket, geez, 
som givit upphov till de 
moderna tigre-dialekterna 
m. fl., är semitiskt. I n. A:s städer fin- 
nas också talrika judar; likaså anse många 
forskare de abessinska f a 1 a s c h a som av- 
komlingar av judar, som under 800 — 1200- 
talen kommo över från Sydarabien. — Ännu 
ett befolkningselement, som förr kanske spelat 
en större roll å A :s östkust, äro indonesi- 
erna (malajerna), som representeras av 
hovaerna på Madagaskar. Frobenius och 
Ankermann tro sig även kunna påvisa ett ma- 
lajiskt-indonesiskt inflytande över stora de- 
lar av Centralafrika, från Sambesi upp ge- 
nom Kongobäckenet till Guineakusten. För- 
vånande likheter finnas verkligen i hydd- 
typer, vapen, träsniderier, masker m. m. 
Erinras må till sist om, att i n. A. bo en 



229 


Afrika (Befolkning) 



Bantuby (»kraal») vid Elisabethville, Belgiska Kongo. 


mängd fransmän, italienare och spanjorer, i 
s. A. engelsmän och holländare (boerer) samt 
slutligen enstaka européer överallt inom de 
centrala tropiska delarna. Längs östkusten 
finnas också talrika indier, de flesta invand- 
rare under de senaste årtiondena. 

Den mänskliga kulturen i Afrika växlar 
givetvis med miljön, de omgivande natur- 
förhållandena. I öknarna och de stora sko- 
garna är infödingen nomadiserande, herde 
el. jägare (tuareger, buschmän, dvärgar), i 
de glesare skogsområdena bofast åkerbru- 
kare (Kongofolk), i parklandskapen åker- 
brukare och boskapsskötare, å grässtäpper- 
na uteslutande boskapsskötare och därför 
halvnomadisk. Skogsstammarna göra sina 
kläder av växtmaterial, deras huvudvapen 
är bågen med sträng av fibrer o. dyl. I 
parklandskapen och på stäppen klär man 
sig i skinn, huvudvapen är spjutet, och där 
bågen finnes, är strängen av senor. För- 
nämsta näringsväxten i skogen är maniok, 
i parklandskapet majs, i n. A. hirs. 

Om människans ålder i A. veta vi ännu 
rätt litet. Att neger rasen där är mycket gam- 
mal, är emellertid säkert. Det äldsta säkra 
fyndet av mänskliga skelettdelar, ett fossilt 
kranium, som 1921 anträffades vid Broken 
hill i n. Rhodesia, anses relativt ungt, när- 
mare bestämt från efterdiluvial tid. De sam- 
tidigt funna djurresterna äro av en fauna, som 
ännu finns i landet (elefant, noshörning, flod- 
häst, lejon etc.), över hela världsdelen har 
man träffat stenverktyg av paleolitisk och 
neolitisk typ, men särskilt rikt synes området 
s. om Sambesi vara. Även i n. Afrika ned till 


Guineakusten ha talrika fynd gjorts. Bruket 
av järn är urgammalt och torde i allmänhet 
blivit tidigare känt än hos oss. Däremot 
synas negrerna ej ha haft någon »bronsålder». 

Litt. : L. Frobenius, »Der Ursprung der afri- 
kanischen Kulturen» (1898); B. Ankermann, 



Bantufästning, omgiven av palisaadverk (sett Irån in- 
sidan). Tanganjikaterritoriet. 


231 


Afrika (Näringar och förbindelseleder) 


232 


■»Kulturkreise und Kulturschichten in Afrika» 
(Zeitschrift fur Etknologie 1905) ; G. Busckan, 
»Illustrierte Völkerkunde» (1922). K. G. L. 

Näringar och förbindelseleder. A:s rika jord 
är endast till rmga del under modern odling, 
varför också världsdelens betydelse för världs- 
handeln är jämförelsevis ringa. Bomull ex- 
porteras i stora mängder från Egypten samt 
även från egyptiska Sudan och Guineakusten. 
I det tropiska Västafrika har på sista tiden 
odlingen av jordnötter snabbt tillväxt, och en 
betydande export av dessa oljerika frön äger 
rum, särskilt till franska hamnar. I Östafrika 
är kokospalmen den viktigaste kulturväxten, 
på Sansibar och Pemba kryddnejlikträdet. 01- 
jepalmer och gummiträd i det tropiska A:s ur- 
skogar lämna palmolja, palmkärnor och kaut- 
schuk. Från Sahara komma dadlar, vin från 
Madeira, Nordafrika och Kaplandet, halfagräs 
från Nordafrika, elfenben från det inre, ull 
och strutsfjädrar från Sydafrika. I fråga om 
guldproduktionen intager A. den dominerande 
platsen bland världsdelarna; särskilt i Trans- 
vaal kring Johannesburg (omkr. 700 mill. kr. 
1917 och nära 625 mill. 1920) men även i Rho- 
desia (55 mill. 1920) och i de brittiska besitt- 
ningarna i Västafrika (omkr. 20 mill.) utvin- 
nes mycket guld. Även ansenlig diamantbryt- 
ning i s. A. (Kimberley). Inom norra Niger- 
området ha upptäckts tennmalmer av stor 
omfattning. Järn och kol förekomma, ehuru 
icke i större utsträckning. Afrikas livligaste 
handelsförbindelse är med Europa från de 
europeiska ländernas kolonier. Öppnandet av 
Suezkanalen (1869) har också fått stor bety- 
delse för sjöfarten på Egypten och Östafrika. 
På Nilen, Niger, Sambesi och Senegal gå ång- 
are från mynningen ett stycke upp, men blott 
Kongo och Nigers biflod Benue äro segelbara 
längre sträckor för större ångare. På de stora 
sjöarna är regelbunden ångbåtstrafik införd. 
Järnvägslinjerna utgå i allmänhet från kusten 
och förbinda denna med segelbara floder eller 
större handelsoinråden i det inre. På sina håll 
tjäna järnvägslinjerna blott till att förbinda 
segelbara sträckor av en flod och äro då 
dragna förbi ett vattenfall eller annat flod- 
hinder. Å andra sidan fullständigar en vat- 
tenväg stundom en längre järnvägslinje. Den 
första afrikanska järnvägen öppnades i Egyp- 
ten 1856 mellan Alexandria och Kairo. Denna 
linje fortsätter nu till Kartum och vidare till 
el Obeid med ett par avbrott, där den segel- 
bara Nilen övertager transporten. En sido- 
linje utgår från Berber till Port Sudan vid 
Röda havet. I maj 1918 förenades Kairo 
genom iärnväg med Jerusalem (Egypten — 
Sudan tills. 7,250 km järnvägar). Från Dji- 
bouti vid Röda havet öppnades 1920 en linje 
till Addis Abbeba i Abessinien. Från Mom- 
basa går en viktig linje till Kisumu vid Vic- 
toria njansa. 1914 hade tyskarna fullbordat 
en linje från Dar es Salaam till Kigoma vid 
ö. stranden av Tanganjika. Denna linje bildar 
den ö. delen av en kombinerad järnvägs- och 


vattenled tvärs genom världsdelen från ö. till 
v., där Kongo bildar huvudvägen med järn- 
vägar förbi dess forsar fram till flodens myn- 
ning. En fullständigt sammanhängande linje 
från ö. till v. går sedan 1915 genom Sydafrika 
från Delagoabukten av Indiska oceanen till 
Luderitzbukten av Atlanten. För övrigt har 
Sydafrika världsdelens tätast förgrenade järn- 
vägsnät. Från Kapstaden, Port Elizabeth och 
East London föra tre sammanlöpande linjer 
norrut genom Cape of Good Hope, Oranjefri- 
staten och Transvaal för att fortsätta i en 
enda linje genom Rhodesia till Bukarna vid 
Kongos källflod Lualaba (Sydafrikas nät omkr. 
23,000 km). I Västafrika står JNdge rom rådet 
i förbindelse med Senegal och kusten genom 
linjen Kulikoro — Kayes — Dakar (1,305 km), 
med franska Guineakusten genom linjen Ko- 
nakry — Kankan (661 km) och med Slavkusten 
genom en linje Lagos — Kano i Nordnigeria 
(1,133 km) med en sidolinje åt s. ö. till tenn- 
fälten vid Bukuru. Det franska järnvägsnätet 
i Algeriet, Tunisien och Marocko har alltmera 
utvidgats söderut, och från Algerlinjen utgå 
två linjer mot Sahara, den ena till Touggourt 
med planerad fortsättning genom öknen till 
Tsadsjön och den andra till Colomb-Béchar för 
att fortsätta till Senegambien. Från Casa- 
blanca vid Atlanten i Marocko sammanbinder 
en järnvägslinje i v.-ö. riktning de vik- 
tigaste städerna i Marocko, Algeriet och Tu- 
nisien. Meningen är, att denna linje skall 
fortsätta över Tripolis till den delvis färdiga 
egyptiska kustbanan genom Alexandria till 
Jerusalem. Kap — Kairo-banan, till vilken Ce- 
cil Rhodes framkastat förslaget och som skulle 
gå tvärs genom kontinenten från s. till n., 
har under det sista årtiondet (1910 — 21) gjort 
föga framsteg. Järnvägen från Kapstaden 
går över Bulawayo och Victoria falls till 
Bukarna, varifrån Lualaba är segelbar, och 
1921 fortsatte man byggandet till en nord- 
ligare och mera bekväm punkt vid Lualaba. 
Sedan 1918 är det möjligt genom begagnandet 
av Kongos (Lualabas och Lukugas) och Tan- 
ganjikas vattensystem att omväxlande med 
järnväg eller ångare färdas från Kap till 
Kairo med endast två avbrott på tillsammans 
blott 480 km, därav det södra från Tabora vid 
Tanganjikabanan till Mwanza vid Victoria 
njansa, det norra från Nimule till Rejaf 
längs stranden av den ofarbara sträckan av 
övre Nilen. Från Rejaf trafikeras Nilen av 
ångbåtar till Kartum, varifrån man med järn- 
väg och båt når Kairo och Alexandria. Hela 
A:s järnvägsnät omfattar omkr. 52,000 km 
(1922). 

En stor del av samfärdseln sker ännu med 
kameler på de gamla karavanvägarna, på 
klumpiga oxvagnar i södra A. och på män- 
niskorygg i Centralafrika. Från Tripolis 
och Cyrenaica utgå karavanvägarna till 
Tsadsjön, och i v. samlas karavanerna i Ta- 
filelt för att draga genom öknen till Tim- 
buktu vid Niger. I s. A. äro de viktigaste 


233 


Afrika (Religion — Politisk indelning) 


234 


karavanvägarna Loanda — Kimbundo och vi- 
dare till Msumbu vid Tanganjika, från öst- 
kusten Bagamojo — Mpapua. Men de nya 
samfärdsmedlen ha snart lett in handeln på 
andra vägar, bättre än de gamla, och även 
världsdelens kuriösa myntsorter, ss. Maria 
Teresiathalern på östkusten, kaurisnäckan i 
v. Sudan och saltstängerna i Abessinien, för- 
svinna för europ. myntsorter. 

Litt. : A. S. White, »The development of 
Africa» (2:a uppl. 1892); Baltzer, »Die Kolo- 
nialbahnen» (1910) ; D. v. Dove, »Wirtschafts- 
geographie von Africa» (1917). Ö. 

Religion. Alla negerfolk tyckas ha en viss 
föreställning om ett övernaturligt väsen. De 
äga en fast tro på andar och på att varje ytt- 
ring av naturens verksamhet föranledes av en 
ande. Denna naturdyrkan har övergått till 
fetischism (se Fet i sch). I synnerhet i v. A. 
har fetischismen stor utbredning och infly- 
tande. Bland fanti i Guinea och galla i ö. A. 
förekommer även ormdyrkan (se O r m k u 1 1). 
Bantu äro ännu till stor del hedningar, under 
det att sudannegrerna av arabiska missionärer 
mottagit islam. Kopter och abessinier äro 
kristna sedan den äldsta kristna missionens 
tid (se Etiopiska kyrkan). Befolkning- 
en på Madagaskar och i sydligaste A. är också 
till övervägande del kristen. Missionen, den 
katolska såväl som den protestantiska, arbe- 
tar överallt vid kusterna och även i hjärtat av 
kontinenten. I allmänhet pågår sedan länge 
om de ännu hedniska negrerna en strid mel- 
lan kristendom och muhammedan ism, under 
vilken båda verka som kulturspridare och 
vinna terräng. Se i övrigt under A k a m b a, 
Bantu, Buschmän, Hottentotter, 
Negrer, Sudannegrer och under de 
särskilda länderna. 

Litt.: R. Meinhof, »Afrikanische Religionen» 
(1912). 

Afrikas kolonisering och besittningstagan- 
de av europeisk makt började redan på 
1400-talet. 1415 erövrade Portugal Céuta 

och grundade senare såväl på väst- som öst- 
kusten ett rätt betydande kolonialvälde. 
Delvis till följd av föreningen med Spanien 
gick Portugal emellertid med tiden förlus- 
tigt en del av sina besittningar i A., och 
på 1600-talet började att som dess medtäv- 
lare framträda fransmän (Senegal o. Gam- 
bia), engelsmän (Guldkusten) och holländare 
(Guldkusten o. Kaplandet) samt för en kor- 
tare tid även svenskar (se Afrikanska 
kompaniet) och danskar (Guldkusten) . 
Senare undanträngde engelsmännen hollän- 
darna från Guldkusten och Kaplandet, var- 
efter holländska boerer i sistnämnda koloni 
genom »det stora uttåget» (1834 — 36) grund- 
läde Oranjefristaten och Transvaal. I början 
av 1830-talet erövrade Frankrike Algeriet. 

Förändringarna förblevo emellertid ända 
fram över mitten av 1800-talet jämförelse- 
vis obetydliga, och det var huvudsakligen 
endast kusttrakterna, som stodo under euro- 


peiskt herravälde. 1876 utgjorde de euro- 
peiska koloniernas areal endast 11 °/o av 
världsdelen. Men vid den tiden började på 
allvar besittningstagandet av A. Uppslaget 
därtill gavs dels genom Stanleys resor i 
Kongoländerna, dels genom de europeiska 
stormakternas behov av nya avsättningsom 
råden och nya råvaror. Under inbördes täv 
lan ha stormakterna alltsedan sökt tillvinna 
sig så stora delar som möjligt av det »herre 
lösa» landet. 

Början gjordes av fransmännen med för 
värvandet av Tunisien (1881), Franska Kongo 
(1885) m. m. Som ny kolonialmakt upp- 
trädde Tyskland från 1884 genom upprät- 
tandet av kolonierna Tyska Sydvästafrika 
Kamerun och Togo samt Tyska Östafrika 
Samtidigt utvidgade England sin maktställ 
ning, ockuperade Egypten (1882), grundade 
Brittiska Östafrika, tog i besittning områ- 
dena vid Nedre Niger (1886), Bechuanaland 
(1885) m. m. Italien organiserade ett 1S7P 
vid Röda havet förvärvat och senare ut vid 
gat område till kolonien Eritrea (1890). På 
Kongokonferensen 1885 ställdes Kongostaten 
under belgiske konungens suveränitet. 

Respektive makters utvidgningsförsök ha 
sedermera oavbrutet pågått. Se härom när 
mare de olika europ. makternas och afri- 
kanska ländernas historia ävensom om ko- 
loniseringsfrågan f. ö. O. Nordenskjöld. 
»Kolonisationen och naturfolken» (1914). 

Bland de märkligare momenten i samma 
utveckling må här endast erinras om bil- 
dandet av Rhodesia, boerkriget, Sydafri- 
kanska unionens bildande, Kongostatens för- 
vandling till belgisk koloni (1908), Italiens 
misslyckade försök på 1890-talet att hävda 
sitt övervälde över Abessinien o. dess eröv- 
rande av Tripolis från Turkiet (1912) samt 
Marockos ställande under franskt protek- 
torat s. å. Bland de i samband härmed för 
rekommande talrika intressekonflikterna ocb 
hotande ansatserna till sammanstötning äro 
märkligast Fasliodakonflikten 1898 mellaD 
England och Frankrike (se dessa länders 
historia samt även Kitchener och M a r 
s h a n d) samt konflikten mellan Frankrike 
och Tyskland 1911 (se dessa länders historia 
samt Agadiraffären). 1912 ställdes 
Liberia under U. S. A:s finansiella kon- 
troll. 1914 förklarades Egypten för brittiskt 
protektorat. Genom Versaillesfreden 1919 av- 
stod Tyskland från sina besittningar i A. 1922 
upphörde Englands protektorat över Egypten 

Litt.: H. R. Johnston, »History of the 

colonization of Africa by alien races» (3:e 
uppl. 1913) ; P. Darmstädter, »Geschichte der 
Aufteilung und Kolonisation Afrikas» fl. 
1913). 

Politisk indelning. Förutom Egypten äro 
endast Abessinien och Liberia officiellt själv- 
ständiga stater i A. Tanger med område (600 
kvkm med omkr. 60,000 inv.) bildar en inter- 
nationell zon. De europeiska ländernas besitt- 


235 


Afrika (Upptäcktskistoria) 


236 


ningar i form av kolonier, protektorat el. in- 
tressesfärer och mandatskap äro enl. »Alma- 
nach de Gotha», 1922: 

Franska: Algeriet (räknas administra- 

tivt som en del av Frankrike), Tunisien, Ma- 
rocko, Franska "Västafrika, intressesfären i 
Sahara, Franska Ekvatorialafrika, Franska So- 
malikusten, Madagaskar, Réunion, May- 
otte, Komorerna m. fl. öar, sammanlagt 

10.260.000 kvkm med 29,489,000 inv. 

Brittiska: Gambia, Sierra Leone, Gold 

coast colony, Togoland, Nigeria, Kamerun, 
Britt. Somaliland, Kenia, Tanganjika, Ugan- 
da, Sansibar, Njassaland, Basutoland, Bechu- 
analand, Rhodesia, Swasiland, Sydafrikanska 
unionen, Mauritius, Seychellerna, Sokotra, 
Tristan da Cunha, S:t Helena, Ascension, Eng- 
elsk-egyptiska Sudan, sammanlagt 11,177,000 
kvkm med 60,366,000 inv. 

P o r t u g i s i s k a: Kap Verdeöarna, Port. 
Guinea, Säo Thomé, Ilha do Principe, Angola, 
Mogambique, sammanlagt 2,057,000 kvkm med 

7.738.000 inv. 

Italienska: Libyen (Tripolis och Cyre- 
naica), Eritrea, Ital. Somaliland, samman- 
lagt 1,594,000 kvkm med 1,680,000 inv. 

Spanska: Kanarieöarna (räknas admi- 

nistrativt som en del av Spanien), Rio de Oro 
och Adrar, Ifni, Spanska Guinea, Fernando 
Pöo, Annobom, Corisco, St. och Lilla Elobey, 
Spanska Marocko, sammanlagt 320,073 kvkm 
med 1,162,500 inv. 

Belgiska: Belgiska Kongo, 2,365,000 

kvkm, omkr. 15 mill. inv.; större delen av 
distrikten Ruanda och Urundi, 54,000 kvkm, 
omkr. 2 V 2 mill. inv. 

Litt. : A. IT. Keane, »Africa» (i Stanford’s 
Compendium; 2 bd, 1904 — 07); Hahn o. W. 
Sievers, »A.» (2:a uppl. 1901); M. Fallex o. 
A. Mairey, »L’Afrique au début du XX :e 
siécle» (1906) ; S. Passarge, »Sud-Afrika» 
(1908); O. Meynier, »L’Afrique noire» (1911); 
J. Mesnage, »L’Afrique chrétienne» (3 bd, 1912 
— 14) ; Hertslet, »The map of Africa by treaty» 
(3 bd, 3 :e uppl. 1909) ; J. S. Keltie, »The par- 
tition of Africa» (2:a uppl. 1895); C. H. Sti- 
gand, »Administration in tropical Africa» 
(1914) ; N. Maclean, »Africa in transforma- 
tion» (1913). Ö. 

Upptäcktskistoria. Enligt vad Herodotos 
förmäler, skola feniciska sjömän på uppdrag 
av farao Neko omkring 600 f. Kr. ha 
kringseglat hela kontinenten. Medeltidens 
europeiska kartografer grundade sitt vetan- 
de om världsdelens inre huvudsakligen på 
arabiska resandes berättelser, exempelvis 
Ibn Batutas och Leo Africanus’. En ny tid 
för kännedomen om A. började, då portugi- 
serna sträckte sina erövringar åt detta 
håll; prins Henrik sjöfararen ( navigatör ) 
lät en följd av expeditioner utforska väst- 
kusten 1416 — 1460. Man uppnådde slutligen 
Guineaviken (omkr. 1470) och Kongos myn- 
ning (1484) samt genom Bartholomeus Dia z 
Goda Hoppsudden (1486). Vasco da Gama 


fann 1498 runt A:s sydspets den länge sökta 
sjövägen till Indien. 

Andra geografiska upptäckter av väldi- 
gare art hade emellertid börjat tilldraga sig 
de sjöfarande folkens uppmärksamhet, och för 
Amerika fick A. för lång tid träda i skug- 
gan. Först i och med stiftandet av det första 
afrikanska sällskapet för världsdelens ut- 
forskande, »The African association» (i Lon- 
don 1788), inträdde en ny era i A:s upptäckts- 
historia, och det första problem man sökte 
lösa var Nige rp roblem et. Flodens lopp och 
trakterna däromkring utforskades i främsta 
rummet av engelska resande, Mungo Park 
(1795 — 1806) och Clapperton (1822 — 27) m. fl. 
Ökenstaden Timbuktu vid flodens övre lopp 
nåddes av engelsmannen Laing 1826. 

Genom fransmännens erövring av Alge- 
riet 1830 öppnades möjligheter för ett fram- 
gångsrikt utforskande av de s. därom lig- 
gande delarna av Sahara. Öknen korsades 
upprepade gånger längs de av araberna 
brukade karavanvägarna. Bland de främsta 
pioniärerna märkas tyskarna Barth och 
Overweg samt engelsmannen Richardson, 
vilka 1850 tillsammans företogo en stor ex- 
pedition söderut; Barth återkom ensam 
1855 och hade då även genomforskat stora 
områden i Sudan, särskilt omkring Tsad- 
sjön. Bland andra ryktbara Sahara- och Su- 
danresande märkas tyskarna Rohlfs (1861 — 
81) och Nachtigal (1869 — 74) samt italie- 
narna Matteucci och Massari, vilka 1880 — 
81 korsade kontinenten från ö. till v. 

Ett annat problem var frågan om Nilens 
källor. Egyptiska trupper hade 1821 nått 
Blå och Vita Nilens föreningspunkt, och 
under tiden 1840 — 80 trängde upptäckts- 
resande allt längre mot s. uppför floden. 
Det stora inhavet Ukereve (Victoria njan- 
sa), vars tillvaro* genom elefantjägares och 
slavhandlares berättelser förut varit känd, 
nåddes 1858 från östkusten av Speke. På en 
senare resa norrut med Nilen från Ukereve 
sammanträffade Speke och Grant 1863 i 
Gondokoro med den från motsatt håll kom- 
mande Baker. Denne upptäckte senare Al- 
bert njansa. Stanley fann 1876 Edward 
njansa, den sydligaste av Vita Nilens käll- 
sjöar, och härmed var Nilproblemet löst. 
Tysken Schnitzler, mera känd under namnet 
Emin pascha, utförde 1876 — 92, delvis som 
egyptisk guvernör, ett storartat pioniärarbete 
i Engelsk-egyptiska Sudan. 

Abessinien var såsom ett kristet land ryk- 
tesvis bekant för européerna redan under 
den tidigare medeltiden (»Ärkeprästen Jo- 
hannes’ rike»), och man försökte under år- 
hundraden att komma i förbindelse med 
detta land. 1434 anlände dit venezianaren 
Branca-Leone, men de första egentliga upp- 
täcktsresandena i Abessinien voro Bruce (1769 
— 72) och Salt (1810). Av senare resande 
märkas framför allt bröderna d’Abbadie (1837 
— 48), varjämte kunskapen om landet betyd- 


AFRIKA, POLITISK ÖVERSIKTSKARTA 



VÄSTA^RI 1 


ENGELSK] 


\ EGYPTISKA 


L AND 


AFRIKA 



237 


Afrika (Upptäcktskistoria) 


238 


ligt vidgades genom det engelska fälttåget 
mot kejsar Teodor (1867 — 68). 

De allra sydligaste delarna av kontinen- 
ten voro redan tidigt genom den holländska 
kolonisationen någorlunda kända. Dock tog 
deras utforskande fart först med engelsmän- 
nens övertagande av Kapkolonien (1814). 
Missionärer och resande, bland vilka må 
nämnas Barrow (1797 — 98), Lichtenstein 
(1803 — 06), Burchell (1810 — 12) samt svens- 
karna J. A. Wahlberg (1838 — 45) och Ch. J. 
Andersson (1850 — 67), trängde under årens 
lopp allt längre norrut, och särskilt vidgades 
kännedomen om dessa trakter genom boer- 
folkets vandringar (från 1835). 

Ett av de främsta namnen i Afrikas nyare 
utforskningsliistoria är David Livingstones 
(1840 — 73). Denne var den förste bildade 
europé, som besökte de stora sjöarna N jassa, 
Bangveolo och Ngami, och den förste, som 
följde Sambesis lopp och skådade Victoria- 
fallen. Hans forskningsfält sträckte sig från 
sydligaste A. upp till Tanganjikas nordspets. 
Överallt i dessa trakter har han utfört värde- 
fulla rekognosceringsarbeten. Medelbart blev 
han orsaken till andra viktigare upptäckter i 
det såväl Cameron som Stanley (på sin första 
resa) hade till egentligt uppdrag att undsätta 
honom med proviant och ammunition och 
härigenom fingo impulsen till sina senare 
framgångsrika färder i de svartas världsdel. 

Bangveolosjön och dess avlopp Luapula, 
Kongos egentliga källflod, hade 1868 upp- 
täckts av Livingstone, som dock antog, att 
man här hade att göra med Nilens sydligaste 
upprinnelse. Tanganjikas utlopp, Lukuga, 
konstaterades 1874 av Cameron. S. å. påbör- 
jade Stanley sin stora expedition tvärs genom 
A. Han utgick från Tanganjika och följde 
Lukugaflodens lopp. Efter många svårighe- 
ter lyckades han uppvisa sammanhanget mel- 
lan Lukuga och Kongo samt följde denna 
flods hela lopp till Atlantiska oceanen, vil- 
ken nåddes 1877. Härigenom löstes det 
tredje och sista av A:s stora flodspörsmål, 
Kongoproblemet. — Redan på 1840- och 
1850-talen hade en del resande — Graca, 
Magyar, Livingstone — inträngt i Kongo- 
bäckenet från s., s. ö. och s. v. till Muato 
Jamvos stora neger rike kring Kongos södra 
bifloder, och senare resande — Pogge, Buch- 
ner, Capello, Ivens, Wissmann, Serpa Pinto 
m. fl. — - ha här kompletterat upptäckterna. 
Kongoflodens norra bifloder ha utforskats på 
1880-talet, utom av Stanley, av van Géle 
(1886 — 90) m. fl. Områdena n. härom voro 
redan förut kända, bl. a. genom Junkers 
(1874 — 87) och Schweinfurths (1864 — 86) resor. 
Även svenskar, såsom Möller, Pagels, Gleerup, 
ha, mestadels ss. officerare i Kongostatens 
armé, bidragit till Kongobäckenets utforskande. 

Det område i A., som på grund av inföding- 
arnas motstånd längst undandragit sig euro- 
péernas forskarnit, är Somalihalvön. Under 
senaste halvseklet ha upptäcktsresande dock 


även inträngt här, så James (1885), Bricchetti 
och Robecchi (1890 — 91) och Smith (1894 — 95) 
samt ett flertal jaktexpeditioner, vilka vidgat 
kännedomen om landet. 

Bland övriga upptäcktsresande i A. mär- 
kas Götzen, som 1893 nådde fram till Kivu- 
sjön n. om Tanganjika, samt Teleki och Höh- 
nel, vilka 1888 funno de stora avloppslösa 
Rudolf- och Stefaniesjöarna n. ö. om Victoria 
niansa. Mauch (1865 — 72) upptäckte i Matabele- 
landet ruinstaden Zimbabwe, som man velat sam 
manställa med Salomos guldland »Ofir». J. E. 

Ars karta har ej längre några stora vita 
fläckar. Pioniärarbetena äro avslutade, och 
detaljutforskningen har börjat. Till de märk 
ligare bidragen höra de, som erhållits genom 
svenska forskningsfärder. Bland dessa må 
nämnas svenska Rhodesia — Kongo-expeditio- 
nen 1911 — 12 (greve E. von Rosen och dr R. 
Fries), vars färd gick från Kap till Alexandria 
över Bangveolosjön, Tanganjika, Kivu-, Ed- 
ward- och Albertsjöarna och varunder ett rik- 
ligt etnografiskt och botaniskt material in- 
samlades (se Rosen, E. v.). Om Eritreatrak- 
ternas etnografiska, arkeologiska och framför 
allt lingvistiska utforskning ha betydande 
förtjänster inlagts av missionären G. R. Sund- 
ström (se denne). Mawenzieområdet i ö. Cen- 
tralafrika besöktes 1905 — 06 av Y. Sjöstedt. 
Brittiska Östafrika utforskades etnografiskt 

1910 — 12 av K. G. Lindblom. Nämnas må ock 
E. Lönnbergs och Å. Sjögrens expedition 1910 
— 11 till Östafrika. 1920 besöktes Mount 
Elgon av en svensk zoologisk-etnografisk ex- 
pedition under S. A. Lovén och K. G. Lind- 
blom. Även prins Wilhelms jaktexpedition 
1920 — 21, som berört gränstrakterna mellan 
Östafrika och Kongostaten, är att nämna. En 
botanisk expedition av prof. R. Fries och hans 
broder, doc. Thore Fries, undersökte 1921 — 22 
Aberdarekedjan, Mount Kenia, Mount Elgon. 
och en svensk biologisk station skall på be- 
kostnad av direktör Lovén anläggas, antagli- 
gen på någon av Mount Elgons sluttningar. 
Även de afrikanska öarna ha varit föremål 
för svenskars forskningsresor. Så har Mada- 
gaskar studerats av V. Kaudern 1906 — 07 och 

1911 — 12 samt av B. Palm och K. Afzelius 

1912 — 13. Om den 1920 bildade »Svenska fon- 
den för främjande av naturvetenskaplig forsk- 
ning i A.» se Ymer, 40 :e årg. s. 327. 

Bland de färder, som på senare år företagits 
av andra nationers forskare, må till en början 
nämnas följande mera omfattande: Alexander- 
Gosslingexpeditionen från Niger och Tsadsjön 
till Bahr-el-gasal och Port Sudan vid Röda 
havet, de merendels franska Saharaexpeditio- 
nerna (Laperrines, Gautiers och H. Vischers), 
Fr. Seiners 1905 — 07 från Sambesifallen till 
Tyska Sydvästafrika, hertig Adolf Friedrichs 
av Mecklenburg från Bukoba över Kivusjön 
till Kongo-Ubangi 1907 — 08 samt Haywoods 
1910 tvärs över v. Sahara från Sierra Leone 
över Gao vid Niger och Insalah i Adraröknen 
till Ouargla och Algeriet. 


239 


Afrikand — Afrikanska fornlämningar 


240 


Inom mera begränsade delar av kontinenten 
har Nordafrika, särskilt det franska kolonial- 
och intresseområdet, under de senare tjugu 
åren varit föremål för ett stort antal resor, 
som, ehuru ofta föranledda av rent militära 
ändamål, lett till vidgad geografisk, etnogra- 
fisk och allmänt naturvetenskaplig kännedom 
om området. 1 ö. Marocko har L. Gentil gjort 
flera betydande resor. Ett länge hyst önske- 
mål förverkligades beträffande Sahara, då jul- 
dagen 1921 en fransk kolonn under kapten 
Augéras från Algeriet mitt i öknen kom i för- 
bindelse med en kolonn under major Lauzanne, 
som startat från Atar i Mauretanien. I turist- 
syfte ha fransmännen börjat göra automobil- 
färder genom öknen. I ö. Nordafrika har hu- 
vudsakligen Egypten varit föremål för arkeo- 
logiska resor. Till ö. Centralafrika har ett 
betydande antal färder, ofta av stort intresse, 
företagits, varvid flera bestigningar av de 
höga bergen ägt rum. Så besöktes Kibo och 
Meru 1904 av Uhlig, Gungert och Jäger. 1906 
bestegs Ruwenzori av hertig Luigi av Abruzzi, 
1908 av Adolf Friedrich av Mecklenburg; 
Kilima-ndjaro, Kenia, Ruwenzori och Albert- 
sjön besöktes 1908 — 09 av geologen Alluaud, 
Ruwenzori av en av British museum utsänd 
expedition, Kenia och Elgon m. fl. av A. Ber- 
ger och de Bary, brittiska Uganda av H. Bell 
och H. B. Lewin, brittiska Njassaland av F. H. 
Hardy m. fl. Tyska Östafrika utforskades 
etnografiskt av Weule (1906 — 07). Bland de 
många jaktfärderna till Östafrika märke3 
Roosevelts 1909 — 10. 

Litt.: P. Paulitschke, »Die geographische Er- 
forschung des afrikanisehen Continents» (1880); 
R. Brown, »The story of Afriea and its explo- 
rers» (1892 — 95, sv. övers. 1897); A. Sharpe, 
»The backbone of Afriea» (1921). Se vidare de 
särskilda upptäcktsresandenas biografier. 

Afrika'nd, i Sydafrika benämning för där 
född vit. Vanligen användes ordet blott om 
den del av befolkningen, som räknar sin här- 
komst från holländska invandrare. 

Afrika'nder-Bond (ofta endast the B o n d), 
en politisk sammanslutning från 1880-talet av 
det holländska folkelementet i brittiska Syd- 
afrika i syfte att väcka afrikandernas (se d. 
o.) nationalkänsla och åvägabringa ett enat 
Sydafrika under egen flagg. Under ledning 
av J. H. Hofmeyr vann det särskilt i Kap- 
kolonien stor betydelse. Under boerkriget var 
förbundet officiellt neutralt men sympatise- 
rade uppenbart med boerna. Efter kriget om- 
bildades det 1902 och gick snart upp i det 
Sydafrikanska partiet (se d. o.). 

Afrikanska fornlämningar. Afrika har ge- 
nomlevat en lång stenålder, såväl en äldre 
som en yngre, men av bronsåldern har man 
knappt några spår utom i Egypten, där den 
var rikt utvecklad och varade ned till det nya 
rikets tid. I övriga delar av Afrika synes järn- 
åldern direkt ha efterträtt stenåldern. När de 
stora upptäckterna i Afrika började på 1400- 
talet, funno européerna järnet i allmänt bruk. 


Stenredskap och stenvapen ha endast använts 
av bubefolket på Fernando Pöo och av busch- 
mäunen i Sydafrika ännu på 1800-talet. 

De förhistoriska fynden i Afrika fördela sig 
på två stora områden, det ena i Nordafrika 
ned till Guineakusten och Kongo, det andra 
i Sydafrika upp till Sambesi. 

Den äldre stenåldern är karakteriserad hu- 
vudsakligen genom s. k. handkilar ( coups de 
poing) av flinta, kvartsit och andra stenarter, 
vilka i mängd påträffats i Alger och Oran, i 


Flintyxa. Transvaal. 

Egypten och Somalilandet samt s. om Sambesi. 
De flesta paleolitiska redskap, som hittats i 
n. ö. Afrika, härstamma från berg- och öken- 
trakter, där de anträffas liggande på mark- 
ytan. 1921 gjordes i en grotta vid Broken hiil 
i n. Rhodesia, 150 km n. om Sambesis biflod 
Kafue, fyndet av en människoskalle, som i hög 
grad påminner om neandertalkraniet från La 



Skallen från Broken hill. 


Chapelle-aux-eaints. Den hittades jämte ben 
av nu levande fauna och synes antyda, att 
neandertalmänniskan, sedan hon utdött i Eu- 
ropa, länge fortsatt att existera i Afrika. 

Största delen av de stenföremål (av flinta 
m. m.), som hittats i Sahara, Sudan och det 
tropiska Västafrika, tillhör den yngre sten- 
åldern. Huru långt ned i tiden denna sträckt 
sig, kan ej ännu bestämmas. Pilspetsar, spån 




241 


Afrikanska fornläinningar 



och skrapor äro vanliga i Sahara och vid Nord- 
afrikas västkust, slipade yxor (trindyxor och 
yxor med spetsoval genomskärning) äro kända 
från hela Nordafrika men särskilt vid Guineas 
kust. Infödingarna känna ej deras använd- 
ning utan betrakta dem som Ȍskviggar>. 
S. k. mikroliter, stenskärvor, som insatts som 
eggar i redskap, ha påträffats i Sahara och 
Nigerområdet. I Egypten användes stenred- 
skap ännu långt in i historisk tid, och enstaka 
föremål, som äro kända från 
det fördynastiska Egypten, 
brukas ännu i dag hos tuareg- 
stammarna i Saharaöknen, t. 
ex. armringar av sten och ste- 
nar för sädesmalning. 

I Marocko, Algeriet och ö. 
därom fram till Barka finnas 
i tusental megalitiska gravar 
i form av dösar och stenkret- 
sar jämte enstaka resta ste- 
nar och s. k. trili ter : en sten 
lagd horisontalt på två andra upprättstående. 
En del gravar äro tornformade och ha rund 
genomskärning. I Nordafrika finnas jämväl 
olika slags klipp- eller grottgravar. Ett annat 
område med talrika egendomliga stengravar 
ligger i Nubien och längre mot e. 

I sitt yttre utseende ansluta sig de nord- 
afrikanska megalitgravarna till motsvarande 
gravformer i Västeuropa. Man har förmodat, 
att dösar en gång funnits även i Egypten och 
att pyramiderna voro förfinade ättlingar av 



Nordafrikansk hällristning. 


dem. De afrikanska dösarna synas tillhöra 
olika perioder, en del dock, som innehållit 
stenredskap eller kopparföremål, måste sä- 
kert tillskrivas stenåldern. I Algeriet och mot 
s. ned till Ahaggar i Sahara finnas talrika 
hällristningar, till en del framställande sam- 
manhängande scener. I regeln avbildas 
djur, dels mestadels utvandrade, såsom nos- 
hörning, elefant, lejon och struts, dels utdöda, 
såsom Bubalus antiquus, en nötkreatur>art 
med väldiga horn. Dessa ristningar synas åt- 
minstone delvis gå tillbaka till tidig neolitisk 
tid. Emellertid ses även yngre framställningar 
av kameler, ryttare till häst med runda sköl- 
dar o. s. v. 



Ruin vid Dhio Dhlo i Rhodesia. 


Hällristningar och hällmålningar äro även 
kända från Sydafrika, där de tillskrivas busch- 
männen (se B u s c h m ä n), samt från Öst- 
afrika (Victoria njansa och Tanganjika) och 
Nildalen (vid Assuan). De äro alster av en 
naturalistisk jägarkonst och torde vara av en 
högst växlande ålder. Vid Saharas sydkant 
ligga s. k. berbergravar, stensättningar, som 
ofta ha en rest sten vid nord- och en vid syd 
ändan; troligen har muhammedanskt infly- 
tande gjort sig gällande. Ännu yngre äro för- 
modligen de hövdinggravar i form av sten- 
rösen och väldiga jordhögar, som förekomma 
på Nigerplatån och i det egentliga Sudan. 

Till Afrikas intressantaste fornlämningar 
(frånsett i Egypten, se d. o.) höra ruinerna vid 



Trili t. Tripolis. 


243 


Afrikanska kompaniet — Afrodisiaka 


244 


Zimbabwe (se d. o.) i Rhodesia. Dessa bestå 
av befästningsmurar av granit och innanför 
dessa av rundade grundvalar för byggnader 
samt massiva, kägelformade stenbyggnader, 
alltsammans anlagt på en lättförsvarad gra- 
nitkulle. Talrika anläggningar av denna art 
äro numera kända i Sydafrika. Även spår av 
forntida guldgruvdrift ha anträffats här. Rui- 
nerna ha tillskrivits fenicierna; man har här 
velat återfinna Salomos guldland Ofir, och 
även sydaraberna ha antagits vara upphovs- 
männen. Sedan fynd av kinesiska porslins- 
skärvor och islamitiska glas påträffats i rui- 
nerna, lutar man numera åt den åsikten, att 
byggnaderna och befästningarna uppförts un- 
der 900- till 1400-talen av inhemska neger- 
furstar, som stodo i nära handelsförbindelser 
med de arabiska köpmän, vilka i kuststaden 
Sofala inköpte guld och andra varor. 

Vid erövringen av Benin i Guinea 1897 
kommo engelsmännen i besittning av talrika 
gjutna bronser samt elfenbens- och träsnide- 
rier, vilka nu ses i olika europeiska museer. 
Palatset i Benin (se d. o.) var täckt av gjutna 
relief plattor, framställande krigare och krigs- 
scener, européer, djurfigurer m. m. Även fria 
plastiska figurer förekomma. Allt är gjutet »ä 
cire perdue». Beninbronserna tillhöra huvud- 
sakligen 1500- och 1600-talen. Tekniken anses 
av somliga vara lånad från portugiserna, un- 
der det att Brobenius håller den för inhemsk 
och av mycket hög ålder. — Litt. : A. Haber- 
landt, »Afrika» i G. Buschans »Illustrierte 
Völkerkunde, I» (1922), med utförlig biblio- 
grafi. T. A. 

Afrikanska kompaniet (Guinea-kom- 
p a n i e t) , ett på Louis De Geers initiativ 
bildat svenskt handelskompani, som genom 
privilegier av 1649 fick uteslutande rätt att 
handla med länder s. om Kanarieöarna, i Afri- 
ka, Asien och Amerika, med undantag av dem, 
som voro förbehållna Nova-Suecia-kompaniet 
(se Nya Sverige). En koloni anlades på 
Guineakusten (Guldkusten) vid Cabo Corso 
(nu Cape coast castle), på mark, som kompa- 
niets förste guvernör, rostockaren Henrik Car- 
loff (sedan sv. general och adlad Carloffer), in- 
köpt från infödingarna. Ett kastell, Karls- 
borg, två mindre fästen och två faktorier an- 
lades, och 1655 utfärdades privilegier för det 
utvidgade kompaniet. Carloffer blev emellertid 
1656 avlägsnad från guvernörskapet, återkom 
1658 med ett bevärat danskt skepp och satte 
sig i besittning av Karlsborg och faktorierna. 
Danskarnas vägran att tillmötesgå svenskar- 
nas reklamationer blev för Karl X Gustav 
en viktig formell orsak att förnya kriget mot 
Danmark. I freden i Köpenhamn 1660 efter- 
skänkte emellertid svenska regeringen den 
fordrade ersättningssumman mot att kolonien 
skulle återlämnas. Men det skepp, som kom- 
paniet 1661 avsände till kolonien, blev taget 
av holländarna, vilka 1663 även erövrade 
Karlsborg. Redan året därpå satte sig engels- 
männen i besittning av Cabo Corso m. m. Ko- 


loniens förlust vållade Afrikanska kompaniets 
ruin. Den ersättningssumma, vartill hollän- 
darna efter långvariga underhandlingar slutli- 
gen förbundo sig 1667, »lånades» av svenska 
regeringen, och först 1670 erhöllo de svenska 
deltagarna i kompaniet hälften av sin andel. 
Litt.: V. Granlund, »En svensk koloni i Afri- 
ka» (i »Hist. bibi.», 1879). J. Th. W.* 

Afrikanskan (fr. L’africaine ) , opera med 
librett av Scribe och musik av Meyerbeer, uppf. 
i Stockholm f. ggn 1867. 

Afrikanska språken äro ytterst talrika. Man 
skiljer mellan 4 stora huvudgrupper: 1. ban 
tusp råken i s. Afrika ung. upp till ekva- 
torn, vilka anses ha under hamitiskt infly- 
tande utvecklat sig ur ett med vissa mo- 
derna sudandialekter besläktat språk; 2. 
sudanspråken vidare n. ut till 15° n. 
br.; 3. h a m i t i s k a och 4. semitiska 
språk, båda i n. Afrika. Därtill kommer 
malegassiskan på Madagaskar, ett ma- 
lajiskt-indonesiskt språk. Till sudanspråken 
synas även dvärgfolkens tungomål höra, vilka 
f. ö. ännu äro mycket litet kända. Även 
buschmanssp råken i s. Afrika ha en 
byggnad, som av allt att döma mycket liknar 
de förras. Hottentottskan åter synes 
besläktad med de hamitiska språken. Nära 
dessa torde även h a u s s a stå, Sudans lingua 
franca, samt ful i v. Sudan, som möjligen 
bildar en brygga mellan hamit- och bantu- 
språken och därför är synnerligen viktigt för 
den jämförande språkforskningen. 

De semitiska språken kommo till n. Afrika 
med överflyttande kolonier från Sydarabien 
och sammansmälte med grannspråken till 
bl. a. geez el. etiopiskan i Abessinien, som 
nu endast förekommer som kyrkospråk men 
ur vilket en rad alltjämt livskraftiga dia- 
lekter utbildats. Bland nuv. semitiska språk 
är den efter Muhammeds tid så utbredda ara- 
biskan det viktigaste. Den talas i Egypten, 
där de förutvarande hamitiska språken, gam- 
malegyptiskan och koptiskan, undanträngts, 
vidare i hela n. Afrikas kustbälte och an- 
vändes i många andra områden som handels- 
språk. Nuv. hamitiska språk äro berberstam 
marnas i n. v. Afrika, galla- och somalisprå- 
ken i n. ö. samt massajspråket m. fl. längre 
s. ut i Östafrika. De sydligaste hamitspråken 
talas nu i det avloppslösa området i f. d. 
Tyska Östafrika. 

De nu levande inhemska afrikanska språken 
(utom i viss mån arabiskan) sakna egentlig 
litteratur, men mångenstädes har kristlig och 
muhammedansk litteratur börjat översättas och 
spridas. Se i övrigt artiklar om de särskilda 
språken. — Litt.: C. Meinhof, »Die möderne 
Sprachforschung in Afrika» (1910; med kar- 
ta), »Die Sudansprachen» (1911), »Die Spra- 
chen der Hamiten» (1912). K. G. L. 

Afrodisi'aka, medel, avsedda att stegra 
könsdriften och a.vlingsförmågan, ha använts 
av kvacksalvare samt till beredning av for- 
na tiders kärleksdrycker (se d. o.) 


AFR0D1 T !•: 



Romersk kopia efter Praxi- Den s. k. mediceiska Venus. ”Venus från Capua.” 

teles’ knidiska Afrodite. 




Afrodite. Troligen kopia efter Alkamenes’ 
”Afrodite i trädgårdarna”. 


Afrodite från Melos. 








245 


Afrodite — Af ter 


246 


men förekommo även i medicinskt bruk. De 
äro antingen skadliga eller overksamma. 

Afrodite, hos grekerna kärlekens gudinna, 
motsvarar romarnas Venus. Var säkerligen 
ej av grekiskt ursprung utan i själva verket 
densamma som feniciernas Astarte, bibelns 
Astarot. Förnämsta platsen för hennes dyr- 
kan var oek ön Cypern. 

Liksom Astarte var hon himmelsgudin- 
n a och kallades som sådan A. ura' nia. Detta 
i rent yttre mening; först senare tolkades 
detta hennes binamn såsom en bild för den 
himmelska kärleken. Vidare var hon havs- 
gudinna. Enligt en hos Hesiodos omtalad, 
vitt spridd myt var hon avlad av himmelens 
gud och havet samt född ur vågornas skum; 
därför kallades hon A. anadyome'ne, »den upp- 
dykande». Såsom en alstringens gu- 
dinna härskade hon över växtvärlden. Sär- 
skilt myrten och rosen voro helgade henne. 
Men framför allt var hon kvinnoskönhe- 
tens och könskärlekens gudinna. 
Såsom sådan firades hon hos semiterna med 
osedliga gudstjänstbruk och hade prostitue- 
rade flickor till prästinnor. Hos grekerna 
förekom dock dylikt blott på något enstaka 
ställe. Denna sida av hennes väsen uttryckes 
med binamnet A. pa'ndemos, »den allmänna». 

Enligt vissa myter var Afrodite gift med 
Hefaistos, den lame och klumpige smides- 
guden, vilket gav skalderna anledning till 
mycket skämt med hennes bristande trohet; 
hennes främste älskare var krigsguden Ares 
eller Mars. Hennes tjänarinnor voro beha- 
gens gudinnor, chariterna. Bland djuren vo- 
ro särskilt duvan och sparven helgade hen- 
ne. I grekiska sagan spelade hon en stor roll 
(se särskilt Aeneas och Paris). 

Afrodite framställes i den äldre grekiska 
konsten liksom andra kvinnogestalter be- 
klädd. Som ett exempel på den rena och ädla 
högheten men ännu något bundna formen 
från övergången mellan den äldre och blomst- 
ringstidens skulptur må nämnas den s. k. 
Ludovi siska tronen (se d. o.) , vars 
mittbild efter den sannolikaste tolkningen 
framställer A., som stiger upp ur havet, mot- 
tagen av två tjänande gudinnor. Samma mo- 
tiv, bekant under namnet A.anadyomene, 
användes av Apelles i hans berömdaste tavla. 
En statuarisk typ, där A. framställes i halvt 
genomskinlig klädnad, den s. k. V e n u s g e- 
n e t r i x (se bild 4 å vidstående plansch), bru- 
kar tillskrivas Feidias’ lärjunge Alkamenes. 
Först 300-talets konstnärer framställde A. 
naken, främst Praxiteles, den berömde A. 
från Knidor, av vilken varierande kopior 
finnas, de bästa i Rom (Vatikanen, bild 1) och 
Miinchen; nakenheten motiveras därigenom, 
att A. tänkes nedstiga i badet. 

En annan typ, där A. framställes naken och 
täcker sig genom att hålla armarna framför 
sig, representeras av två berömda statyer, den 
kapitolinska A., vars kyska ro i den 


mediceiska A. bild 2) förbytts i ett skä- 
ligen sinnligt koketteri. Den halvklädda ty- 
pen med manteln slagen om underkroppen 
representeras av A. från C a p u a, som en 
gång speglat sig i Ares’ sköld (bild 3), och 
den berömdaste av alla A. -statyer, A. från 
Mel os (Venus från .Milo, bild 5), ett verk 
av en obekant konstnär från 100-talet f. Kr. 
Behandlingen av det nakna äger ett aldrig 
överträffat liv. Dess skönhet i förening med 
de dunkla fyndomständigheterna och det ännu 
dunklare motivet har framkallat en omfat- 
tande litteratur (bl. a. av V. Rydberg och G. Sa- 
loman). Om en samtidigt funnen underarm med 
ett äpple tillhör statyn, framställdes hon med 
skönhetspriset (jfr Paris) i ena handen, me- 
dan hon med den andra håller upp klädnaden. 
Många senare A. -statyer äro ej annat än akt- 
studier med dragning åt det sinnliga, t. ex. den 
ned hukade (badande) A., som kryper ihop 
under duschen. (Ek H — n. M. Pn N — n.) 

Aftenbladet, politisk daglig kristianiatid- 
ning 1855 — 81. Var fortsättning av den 1849 
grundade polemisk-satiriskå veckotidningen 
»Krydseren» och hade ända till 1879 även 
samme huvudredaktör, Ditmar Mejdell. I 
redaktionen deltogo Ole Richter (1856 — 59), 
Björnstjerne Björnson (under ståthållarstriden 
1859 — 60), Fr. Bartzmann (1867 — 71) och J. 
B. Halvorsen (1868 — 79). Tidningen, som ett 
par år före sitt nedläggande inköptes av ett 
konsortium och förvandlades till moderat hö- 
gertidning, hade dittills varit organ för den li- 
berala intelligensen och kämpat för de på 1800- 
talet på dagordningen stående reformförslagen 
om årliga storting, statsrådens deltagande i 
stortingets förhandlingar o. s. v. Dess littera- 
tur- och konstkritiska artiklar åtnjöto i re- 
geln mycket stort anseende. 

Aftenposten, norsk daglig tidning, grunda- 
des maj 1860 i Kristiania av boktryckaren Chr. 
Schibsted. Den var till en början endast en 
nyhets- och annonstidning men blev småning- 
om politisk och har sedan slutet av 1870-talet 
under ledning av grundläggarens son, Aman- 
dus Schibsted (se denne), utvecklat sig till ett 
mycket inflytelserikt högerorgan med de mo- 
dernaste journalistiska och tekniska hjälpme- 
del. 1884 — 1908 var F. Boctzmann (se denne) 
tidningens politiske ledare. Efter A. Schib- 
steds död 1913 redigerades den av Th. Diesen 
och Ola Christofersen, som också var bladets 
ekonomiske ledare. 1919 trädde Christofer- 
sen tillbaka på grund av sjukdom, och redak- 
tionen blev övertagen av Diesen och Fröis 
Fröisland, den senare redaktör för nyhetsav- 
delningen. Tidningen, som utges två gånger 
om dagen, har en mycket stor spridning 
och torde vara Norges mest lönande tidnings- 
företag. 

After, det obetydligt malmhaltiga bergarts- 
pulver, som vid bokade malmers vaskning 
bortslammas från det kvarvarande, jäm- 
förelsevis rika malmpulvret. 


247 


Aftit— Aftonbladet 


248 


Aftit, en till prydnadsföremål använd, 
guldliknande legering av 800 d. koppar, 170 d. 
guld, 25 d. platina och 10 d. volfram. 

Aftonbladet, daglig politisk tidning, utgi- 
ves i Stockholm sedan 6 dec. 1830. Grund- 
läggaren, L. J. Hierta (se denne), avsåg att 
skapa ett lättläst och oberoende organ för de 
liberala åskådningarna, som just då efter juli- 
revolutionen i Frankrike segerrikt framträng- 


de över hela Europa. Tidningen vann snabbt 
en vidsträckt läsekrets. Den utmärkte sig 
genom en icke förut känd fullständighet i 
meddelandet av in- och utländska nyheter och 
ett lätt, behagligt och roande skrivsätt men 
banade sig framför allt väg såsom liberalis- 
mens stridbara huvudorgan. Dess framträ- 
dande blev av största betydelse för den perio- 
diska pressens utveckling i Sverige samt följ- 
des av en glansperiod för bladet. Med stor 
slagfärdighet riktade A. ofta hänsynslösa an- 


fall mot den högre förvaltningen och Karl 
Johans inkonstitutionella styrelse, försvarade 
med värme humanitära och frisinnade liberala 
reformer och underhöll med aldrig sviktande 
gott humör en skarp polemik mot politiska 
motståndare inom pressen. Förföljelser från 
de maktägandes sida genom åtal och upprepa- 
de (ända till 14) »indragningar» av tidningen 
under åren 1835 — 38 (se Indragnings- 
makten) besvara- 
des av Hierta med 
tidningens utgivan- 
de under lätt för- 
ändrad namnform, 
varjämte han till 
sitt personliga skydd 
tillgrep det s. k. 
ansvaringssystemet. 
A. blev under Hier- 
tas 21-åriga ledning 
(till 1851) landets 
största, mest lästa 
och inflytelserikaste 
tidning och har där- 
igenom väsentligen 
bidragit till alla un- 
der denna tid ge- 
nomförda viktiga re- 
former. Betecknande 
är skalden Tegnérs 
bekanta benämning 
på A.: »svenska fol- 
kets bibel». Bland 
mera framstående 
medarbetare i A. 
under Hiertas led- 
ning förtjäna näm- 
J. L. Alm- 
quist, N. Arfwids- 
son, M. J. Crusen- 
stolpe, S. A. Hed- 
lund, Gustav Hierta, 
A. Lindeberg, A. 
Möller, H. B. Pal- 
moer, K, F. Ridder- 
stad, K. H. Rydberg, 
Georg Scheutz, H. 
O. Schönbeek, O. P. 
Sturzen-Becker och 
J. P. Theorell. 

Vid ingången av 
år 1852 övertogs för- 
lagsrätten till A. av 
ett konsortium, kal- 
lat »magistrarnas». Huvudredaktör för »ma- 
gistrarnas» A. var K. F. Bergstedt (se denne) 
1852 — 55, därefter P. E. Svedbom (se denne) 
till sitt frånfälle 1857. Så följde Aug. Sohl- 
man (se denne), under vilken A. under den 
samtidigt inbrytande nya liberala eran på 
nytt vann en ledande ställning och fick en ny 
glansperiod i kampen för den dåtida liberalis- 
mens idéer: för representationsreform, human 
lagstiftning, näringsfrihet, folkhögskoleväsen- 
de, frivillig folkbeväpning o. s. v., på vilka om- 


N:o 1. 


183®. 


åFTÖIBIålET 


Måndagen 


s $ (D sm a <s & ig 


den 6 Deoem&er. 


Dr i j# t i Stockholm: för helt år so B:dr , halft år 5 Rdr. 3 månader 
J- Lim tr öms bokhandel vid Mrnttorget; Bromans bod i hörnet af Dro 
Norrlandsgatan oe/i Essens bod vid Södermalms torg. A/tnoncer n 
Utdelningen sker kl. omkring 4 eftermiddagarne. 


endast i Linströms < 


ä shilling Hanka raden* 


Post - och Inrikes Tidningen f or i 
dag omtalar- följandet 

£ Gdtkelohg utbrist den 3 o November 11 . 
O f. m. «n häftig eldsvåda i Masthugget. 
Xlden började i Hökaren Ramsteos hus och 
fattade i me dermed samrfianbyggde , allt 
trähus, hvilka stodo i full låga, innan »pru- 
tocoa hunno fram. Likväl lyckades man 
eaktadt en svår lokal, stark blåst och af- 
l&gsen vattentillgång, släcka, tedan 6| hus 
nedbrunnit. 


LEDIG TJENST. 

Sleppsm&tare-l jeosten i Carlshamn 
inom 56 dagar .efter den 3 o öctober. 


LEFVERANS 

till Flottan 2 Skeppsholmen, af: brädei 
Inta, vadmal, 
bud till kl ia den y , 


Dec. bos Förvaltnin- 


AUCTIONER: 

Den at Dec. kl. la i Krigs- Collegium 
eeb L&bds-Canzliet i Malmö, 5 a »o års 
arrende S f. d. Kungs- Ladugården Remmar- 
löf, N:ri. ii, ti. »4 och :G, och en vä- 
derkvarn med Holländska stenar. 


Porfyrskifvi 


Norj 


för afl. Häradshöfdingcn Ehren- 
u.rsmassas räkning, ilen 29 Dec 
. på stället, å: UUerud, 1 
--*• - ' Wermli * 


KALLELSER 1 CONCURSMÅL. 

A fl. Handlanden L. Calens Borgenärer till 
RSdlius - P.atlen i Ulricashamn, i:sla hele- 
fna rätiegicgsdag efter den 7 Jaa. x 83 i 
for» kl. 12. 

A fl. v. Häradsh&fd, f. d. Riksdagsfullmäk- 
tigen Ca sper WijKmans borgenärer till 2 
rg.dagcn 2 ISorunda sommar-ting. x 83 x in- 
caa kl. 7 e. m 

Afl. Kyrkoherden C. H. Alms borgenl- 
jrer; Waddö och Hafverö K:ds-Rärt, 2 2 
xg:dagen af första Ting, oatt och lr efter 
d. 19 Oct. 

Afl. Nemdemanoen Matts Janssons i Run- 
W*TQ& LorgeuSser i U.d*-iUU O r S d. 

C månader efter d.-rg Oct. 

Afl. KrigsRådet, ÖfverJägmisL G. E. Pct- 
Jerssons borgenärer till Urt. Ting i Ran- 
by by , Raneå socken i Norrbotten, d 7 
Jan. , 83 1 innan kl. 7 o. m. ' 

Afl. Bondon Anders .Olofssons t Mstte- 
VDd och Enkas botgen arer . Jössfe H:ds- 
h u a rg:dagen 6 min, efter <L 6 Julii 
a 83 o. kl. o c. m 


TESTAMENTEN. 

fin’ Johan Kullbergs och dess Frus, fhdd 
H. U. Lundgren; ccmcnuniceiadt af Radö. 
Rätten i Ystad. 

AfL Bokhållaren P. F. Melldetxhauers ; 
communiceradt af Frös|kers H:ds.-Rätl d. 
27 Sept. 

'Afl. Demotccllc Carolina Christina Grubbs ; 
Westerviks Rådh.-Rält d. 17 Nov. 


LAGFART. 

3 uppbudet å 3 - 384 :dels Mt:l skattehem- 
man i Öfverklinten; Bygdeå ©ch "Nysälrq 
Tingslag, d. 26 Febr. i 83 o. 


KALLELSE A 

fdagtius Samuelsson i Mjöltercd till Hvet- 
landa Hrds-Rält, efter 1* månad från iG 
Nov.» ang:de en inteckning i hemmanQp 
Bjädesjoboim. och Bjädesjö Karingjgord. 


ARF LEDIGT 

efter Bokbindare- Gesällen J. FrÖstrÖm , 
död i Rysk krigstjenst. Anmälan Ko» Ju- 
stit, se- Collegium i Stockholm. 


OMYNDIGE FÖRKLARADE: 

Kammarskrifvaren i Kongl. General-Tull- 
Slyrelsen Herrman Elias Biilbergh. För- 
myndare: Herr Kammar- Rätt»- Rådet och 
Ridd. G. J. Billberg. 

Landbonden Jan Andersson i Mörta, 
WäddC Tingslag. Förmyndare : f. d. Nämn- 


demannen Anders Anderss 


Göir 


Biueree isun6örel0er: 


KALLELSER Å BORGENÄRER. 

Link ra mhandlaren" A. Kallings den 
Dec. kl £ 12, i N.o 2, qv. Aurora, Stock- 
holm. Handlanden L. G. Lindgrens, den 11 
Jan. , 33 , , kl. 10,, Stadskällaren i Skara. 
Ni tv Andersons i Hålen, d. »6 Dec. kl, 
io. Ullerud Kyrkas sockenstuga. 

Fält-Kamcrararen E. P. Lindstedts, d. 
Xt DeC. kl. 10, Kl mnera- Rånen» rum i 
Malmö. 

Assessoren G. Ekmans; d. Dec. kL 10. 
Fru Pehrmans hijs i Alingsås. 

Af), Auscultantcn D. Carells; d. 25 Dec. 
kl. 12 på Assembléc-KäUaren i Nyköping.* 
Handtanden*Niclas Brannbergs ; d. 3$ Dre. 
kl. 10. Borås hos Sysslomannen. 

Kammar b er ren Baron.Fleet woods d. ^ Jan. 


PRIVILEGIUM EXCLUSIVUM. 

För Victor Sjöberg å en handepruta mei 
slang fbr eldsläckning. 


BORTKOMNA DOKUMENTER. 

Brandförsäkrings Iref : N:o 4222 , 2 Dan- 
viks- Lägenheten Kolbotten i Stockholm® 
LSn; N.ris 9359,9748, lo 52 QåSél;e Bruk* i 
Vcnnlaod ; N:ns i 3 , 855 . GladåLcu Jcrn*. 
bruk. 

Reytrsen A. 800 R.dr till Olof Larj.on i, 

nmg. 


SPEKTAXLER. 

^ I d3f: Edvin sk i och Floreska eiler Pol « 

Nasta Torsdag: (Fru Eriksons retett/ £ar- 
tujfe och Herr des Chalumeaux. 


CONCERT 

nasta Lördag för H:r C. M. Cralu 


SAMMANTRÄDEN.' 

kVetenskaps/Icademien d. 8 d:s kl. 5 . 

Ledamöter af SL E. N:o 2. d. 8 d s kl 5 . 

af N. C. fl. 6d:s kl. half 5. 

Svearnes 3 afdelning d. 8 d:r kl. 4. 

Nepaini Ordens 4 grad å. 8 d.s, LJ. 7. 

Orden L‘Innoccnce -Lbrdagca d. 18, Ä 
stora Börssalen. 

Polymnia d. 8 d:s kl. 4 e. m. 

P.edlige Svenskar d. 12 d:s kl. 8 C. ra. 

Sallskåpet L. S. d. 8 d:s kl. 5. 

^ Ledamöter af A. fr C. i morgon Tisdag 

Mus iÅöf nin gi sällskapet, i morgon kl. halfy^ 

•^Éttläntrsäa iigijetfr: 

Sisu Fredagens utländska posler 
medförde inga nyhclar afserdeles sigt, 
om man. icke dil vill räkna den redan 
förut med Engelska posten erhållna 
underrättelsen, att den Weliirrgtonska. 
Ministeren fall.t, sedan hertigen af 

Wellington i Öfverhuset och Si: Ro- 
ben Peel i Underhuset lemnat sina 
platser. Närmaste anledningen härtill 
var förlusten af en votering med obe- 
tydlig minoritet, i en prahminar-fFäga 
TÖraude civillistan. Men kannei icke 
ännu bestämdt den nya minisleren; en- 
ligt tidningame öfver Hamburg vill 
man dock vela, att Lord Grey, en 
_| af del s. k. Whigparliets chefer, efter- 


nas: K. 


Först* sidan av Aftonbladets första nummer. Något mindre än halv naturlig storlek. 


249 


Aftonbladet 


250 


råden A. verkade banbrytande. Det blev även 
huvudorganet för den skandinaviska rörelsen 
och vann starka förbindelser i Danmark, Fin- 
land och Norge. Efter representationsrefor- 
mens genomförande kom A. efter hand i allt 
starkare motsättning till det i Andra kamma- 
ren härskande lantmannapartiet på grund av 
meningsskiljaktigheter i kultur- och försvars- 
frågor m. m. och stod under Sohlmans senaste 
år närmast den s. k. centern eller »intelligen- 
sen», särskilt i nämnda frågor. Det bibehöll 
dock sin folkliga läggning. 

Efter Sohlmans 1874 timade död blev Adolf 
Hedin (se denne) huvudredaktör, i vilken be- 
fattning han kvarstod till 1876. Hedin ledde 
tidningen i frisinnad och försvarsvänlig rikt- 
ning. Därefter följde P. A. Gödecke (sé 
denne; till 1879) och J. R. Sf\ilhammar (se 
denne; till 1884). Under denna tid oriente- 
rade sig A. mer och mer åt det rent konser- 
vativa hållet och förlorade därunder delvis sin 
forna ställning. Tidningen återgick emeller- 
tid till mera liberal färg, då aktiemajoriteten 
1884 övertogs av arvingar till L. J. Hierta 
med G. Retzius (se denne) som tidningens re- 
daktionsdirektör (till 1887), och den vann ökad 
betydelse genom publicistisk och ekonomisk 
reorganisation. 1887 överlämnades det redak- 
tionella chefskapet åt E. Beckman (se denne). 

Från dec. 1890 till april 1921 var Harald 
Sohlman (se denne; son till August Sohlman) 
tidningens huvudredaktör. A. vann under 
denna tid en vidgad och mycket bred grund för 
sitt publicistiska inflytande, bl. a. genom en 
från 1892 utgiven veckoupplaga (efter 1897 
halvveckoupplaga) , vilken blivit en av Sve- 
riges mest spridda tidningar. Därtill kom 1896 
— 1913 den billiga morgontidningen »Dagen» 
(se d. o.), som utgavs i förbindelse med A. 
Politiskt anslöt sig A. under H. Sohlman 
till den allmänna liberala ståndpunkten, som 
tidningen hävdade i en folklig anda samt 
under skarp motsättning mot socialismen. 
Den tog efter hand avstånd från den radikala 
gruppen inom det liberala partiet, särskilt i 
försvarsfrågan m. fl. spörsmål, och sökte sedan 
draga partiet med sig till samverkan med hö- 
gern för ett stärkt försvar och, under norska 
krisen, för ett mera kraftigt hävdande av 
Sveriges rättigheter, något som i viss mån 
lyckades. Därefter ha A:s och den nutida 
högerns ståndpunkter alltmer närmat sig 
varandra. A. uppsade ock 1914, då tid- 
ningen energiskt stödde den livliga aktionen 
i försvarsfrågan, förbindelsen med den libe- 
rala vänstern i anledning att alltmer framträ- 
dande skiljaktigheter med densamma. Be- 
tydelsen för Sverige av ett fritt Finland och 
faran av det tsaristiska Rysslands planer 
mot väster voro under världskriget främst 
bestämmande för A:s gent emot central- 
makterna sympatiska hållning. Skandina- 
visk samling hävdades starkt. För tidnings- 
företagets organisation och ekonomiska ut- 
veckling har dess dåv. ekonomidirektör, Arv. 


Sohlman (1892 — 1921; se denne), nedlagt 
verksamt arbete. 

Aktiemajoriteten i tidningsbolaget, som se- 
dan 1907 innehafts av Harald och Arv. Sohl- 
man, såldes i jan. 1921 till ett konsortium, 
som till huvudredaktör antog fil. dr Verner 
Söderberg (se denne), vilken särskilt ägnade 
ingående och sakkunnig uppmärksamhet åt de 
skickelsedigra utrikespolitiska tilldragelserna. 
I nov. 1922 återgick aktiemajoriteten till 
nämnda medlemmar av familjen Sohlman. V. 
Söderberg avgick 15 febr. 1923 och efterträd- 
des av f. statsrådet, överdirektören P. E. Lind 
ström (se denne) såsom huvudredaktör med tid- 
ningens förutvarande redaktionschef, T. Te- 
lander, såsom redaktör och ansvarig utgivare. 

A. utgår numera i flera upplagor: huvud- 

uppl., närmast avsedd för Stockholm, en bil- 
ligare landsortsuppl. samt den likaledes för 
landsorten avsedda halvveckouppl. Såsom 
bilaga till postprenumeranterna medföljer 
»Lantmannabladet», som utövat gagneligt in- 
flytande i jordbrukstekniskt avseende, och 
som bilaga till Stockholms- och landsorts- 
uppl. samt — i huvudsak — halvveckouppl. 
den kolorerade tidningen »Brokiga Blad». 

Halvveckouppl. leddes (1889 — 1911) närmast 
av A:s dåv. redaktionssekr. G. A. Aldén och 
därefter av K. A. Hagberg (se dessa). 

Bland övriga medarbetare i A. under de 
senaste 70 åren må (i bokstavsordning) näm- 
nas: Alfhild Agrell, Arv. Ahnfelt, S. A. An- 
drée, F. B:etzmann, R. G: son Berg, K. v. Ber- 
gen, D. Bergström, G. Björlin, Aug. Blanche, 
T. Blanche, V. v. Born, G. Brändes, Fredrika 
Bremer, Edv. Bäckström, Beyron Carlsson. 
Maria Cederschiöld, G. Cederström, V. F. A. 
Dalman, L. Dietrichson, A. V. Dufwa, K. 
Ekgren, A. Flodman, Emilie Flygare-Carlén, 
G. af Geijerstam, O. Granberg, J. A. Gripen- 
stedt, R. Gustafsson, Hugo Ilamilton, F. och 
T. Hedberg, Ad. Hedin, Sven Hedin, H. Hjal- 
marson, Harald Hjärne, Erik Hägg, A. Jeur- 
ling, V. Langlet, Joh. Leffler, Oskar Le- 
vertin, A. Lille, N. Linder, Ad. Lindgren, 
Hellen Lindgren, K. Lindhagen, Kl. Lundin, 
J. Mankell, P. F. Mengel, V. Millqvist, F. 
och V. Moll, E. V. Montan, O. Montelius. 
G. Nordensvan, S. Palme, E. v. Qvanten, K. 
Rosenblad, V. Rydberg, Marie-Sofie Schwartz, 

O. Serrander, V. Spångberg, J. Stadling, K. 
Starbäck, O. P. Sturzen-Becker, E. Svensén. 

P. R. Tersmeden, E. Thyselius, L. Tingston. K 
Wall, E. Wallis, K. Wallis, Josefina Wetter- 
grund (Lea), F. Vetterlund, H. Wieselgren. 
O. v. Zweigbergk, A. F. Åkerberg och O. 
V. Ålund. 

A. har sedan slutet av 1870-talet eget bok- 
och accidenstryckeri samt fick 1893 egen an- 
stalt för etsning av klichéer ävensom stero- 
typgjuteri. Sedan 1888 är A:s officin förlagd 
i en för tidningens räkning uppförd byggnad, 
Klara V. Kvrkog. n:o 7; 1919 inköptes även 
huset n:o 5 Klara V. Kvrkog. A:s officin, som 
erhöll sin första rotationspress 1889, äger nu 


251 


Aftonfalk — Afzelius 


252 


3 rotationspressar, därav en 4-rulls-, en 3-rulls- 
och en 2-rullspress, den sistnämnda avsedd för 
flerfärgstryck. Dessutom äger officinen 11 
större och mindre boktryckpressar samt 17 
sättmaskiner. — lm — 

Aftonfalk, Fa'lco vespertinus, en hos oss till- 
fälligt förekommande falk och en av de minsta 
i sitt släkte. Den är besläktad med torn- 
falken men är skiffergrå på ryggen och har 
röda ben. Klorna äro gulaktiga. Sitt namn 
har den fått därav, att den sent in på kväl- 
larna jagar insekter. Dess egentliga hemland 
är östra Europa. F. A. S. (Lönnb.) 

Aftonfjärilar el. Skymningsfjärilar, 
Crepusculäria, kallades förr, enligt en numera 
övergiven inledning, en avdelning bland fjä- 
rilarna. De kallades så, emedan de vanligen 
flyga först efter solens nedgång, ehuru många 
äro i rörelse även under den starkaste sol- 
värme. De igenkännas på de jämntjocka eller 
i mitten något tjockare eller klubbformiga 
känselsprötens (antennernas) form och därpå, 
att vingärna äro jämförelsevis smala och under 
vila fällas snett ned längs den klumpiga krop- 
pen i stället för att lyftas rätt upp som dag- 
fjärilarnas vingar. De flesta aftonfjärilars 
larver, åtminstone de större arternas, äro köt- 
tiga, masklika krypdjur med 16 fötter och 
stundom ett spetsigt horn på näst sista kropps- 
ringen (segmentet). Bland våra nordiska fjä- 
rilar höra tre familjer till denna avdelning: 
svärmarna, Sphingidae, glasvingefjärilarna, 
Sesiidae, och bastardsvärmarna, Anthroceridae. 

F. A. S. (Lönnb.) 

Aftonpunkt, Västpunkt, den västliga 
skärningspunkten mellan horisonten och him- 
melsekvatorn. Vid tiden för vår- och höst- 
dagjämningarna, då solens skenbara dagliga 
rörelse på himmelssfären försiggår utefter 
ekvatorn, går solen ned i aftonpunkten. Den 
motsvarande östra punkten kallas morgon- 
punkt el. östpunkt. 

Aftonrodnad, S e Skymning. 

Aftonskola, skola, i vilken undervisningen 
är förlagd till aftnarna. Denna skolform har 
använts såsom en nödfallsform för unga män 
och kvinnor, som om dagarna äro upptagna av 
yrkesarbete. Se Fortsättningsskolor, 
Skolväsende, Tekniska läroan- 
stalter, Yrkesskolor. 

Aftonstjärna, seVenus. 

Aftonstjärna, Ornitho' galum nutans , se 
St järn löksläkte t. 

Aftonsång kallas den eftermiddagsguds- 
tjänst, som hålles i städerna på sön- och helg- 
dagar, i landsförsamlingar på långfredagen. 
Under fastlagstiden predikas dä över Kristi 
pinas historia. Namnet härleder sig från den 
katolska tiden, då hela vesper n (se d. o.), 
den gudstjänst, mot vilken aftonsången sva- 
rar, utgjordes av sång. 

Aftontidningen uppsattes hösten 1909 som 
frisinnad kvällstidning i Stockholm. Tidning- 
ens grundläggare och förste redaktör var 
journalisten Valfrid Spångberg (se denne). 


Bland dess medarbetare var August Strind- 
berg, som 1910 där hade sin stora uppgörelse 
med Heidenstam och Sven Hedin, »Strind- 
bergsstriden». R. G: son Berg skrev om littera- 
tur, Rikard Bergh om konst, Ellen Key och 
Hjalmar Öhrvall om kulturella, E. Löfgren 
om rättsliga ämnen, E. Thyselius om tea- 
ter, senare även om litteratur. Hösten 1912 
övertogs tidningen av K. Eländer från Gö- 
teborg och våren 1913 av riksdagsmannen 
K. G. Ekman; den senare gjorde tidningen till 
organ särskilt för det nykterhetspolitiska för- 
budssträvandet. Han efterträddes våren 191S 
av T. Fogelqvist, som återknöt tidningens för- 
bindelse med kulturradikalismen. Sedan denne 
lämnat tidningen hösten 1919, redigerades den 
av hans medredaktör E. Klein och redaktions- 
sekreteraren E. Eriksson. Tidningen nedlades 
hösten 1920. 

Afzelius, en gammal, vitt utgrenad släkt, 
som härstammar från hemmansbrukaren i 
Broddetorps by och socken i Västergötland 
Afze Larsson, vars son Lars (1669 — 1743), kom- 
minister i Dala och Borgunda, 1694 antog nam- 
net A. Från hans son, kyrkoherden E. A., de- 
lade sig ätten i två huvudgrenar, Mariestadsr 
och Tidevadsgrenarna; övriga grenar härstam- 
ma endast på mödernet från Afze Larsson. Till 
Mariestadsgrenen höra bland nedannämnda A. 
E., F. G. och Ivar A. 

Afzelius, Adam, naturforskare (1750 — 

1837). Var till en början docent i öster- 
ländska språk i Uppsala men blev snart en av 
Linnés mest lovande lärjungar. Han företog 
resor på Afrikas Guineakust 1792 och 1794 
och blev 1812 e. o. professor i materia medica 
i Uppsala. Han utgav 1823 Linnés »Egenhän- 
diga anteckningar». 

Afzelius, Anders Erik, sv.-finl. jurist, 
politisk martyr (1779 — 1850). Blev juris 
adjunkt i Uppsala 1807 samt var 1814 — 18 led. 
av Lagberedningen och deltog i utarbetandet 
av flera balkar men utnämndes 1818 som Ca>- 
lonius’ efterträdare till professor i lagfaren- 
het i Åbo. Hans frispråkighet om det över- 
vakningssystem, som vice kanslern greve J. F. 
Aminoff ville införa, vållade dock redan 1822 
hans nödtvungna avskedstagande. Den hjälp 
han gav donationsbönderna i Viborgs län i 
deras rättegångar med godsägarna anses ha 
jämte hans speord och karikatyrer ådragit 
honom mäktiga personers hat och förorsakat 
de nya förföljelser, som med tillhjälp av ge- 
neralguvernören Zakrevskij sattes i gång mot 
honom 1831. Han fängslades och blev utan 
dom och rannsakning avförd till Vjatka i 
östra Ryssland. 1835 fick han bosätta sig i 
Villmanstrand men bortfördes redan 1837 till 
Livland, där döden slutligen befriade honom 
från många lidanden och umbäranden. — Litt. : 
G. Heinricius, »Skildringar från Åbo akademi 
1808—28» (1911). 

Afzelius, Anders Johan, skald, sign. 
Afze (1817 — 65), brorson till Arv. Aug. A.; 
slutligen tullinspektor i Simrishamn. A. del- 


253 


Afzeliu> 


254 



tog som frivillig i dansk-tyska kriget 1848 — 
49. Bland hans dikter märkas »Vårminnen» 
samt »Frids- och stridsbilder». Flera dikter 
av hans hand tonsattes av honom själv eller 
av O. Lindblad och blevo mycket populära. 
A. var 1849 — 51 g. m. danska premiärdansö- 
sen Aug. Nielsen. Ett flerårigt kroppsligt 
lidande drev honom till självmord. Se B. 
Schöldström, »Vid pulpeten n:o 14» (1908); R. 
Neiiendam, »En danserinde» (1919). 

Afzélius, Arvid August, skald o. histo- 
risk förf. (1785 — 1871), kyrkoherde i Enköping 
sedan 1820. A. har sin förnämsta betydelse 
som en av Sveriges första forskare på folk- 
litteraturens områ- 
de. Han var en av 
de tidigaste medlem- 
marna i det 1811 
stiftade Götiska för- 
bundet och lämnade 
flera bidrag till tid- 
skriften »Iduna». 
Märkligast bland 
dessa är dikten 
»Näcken», som sjung- 
es allmänt ännu i 
våra dagar (»Näc- 
kens polska»). A:s 
första försök som 
arbetare på folkmu- 
sikens område var samlingen »Traditioner af 
svenska folk-dansar» (1814 — 15), vilken snart 
efterföljdes av det vida viktigare arbetet 
»Svenska folk-visor från forntiden» (3 bd, 1814 
— 17). Det senare verket utgavs i förening med 
Geijer, vilken emellertid endast bidragit med 
inledningen; åtskilliga av samlingens visor 
hade däremot meddelats av L. F. Rääf. Harmo- 
niseringen av melodierna är huvudsakligen ut- 
förd av Ha*ffner. Ur vetenskaplig synpunkt 
äro A:s folkviseredaktioner ytterst otillfreds- 
ställande, i det att texterna i allmänhet 
tämligen godtyckligt bearbetats efter ut- 
givarens personliga smak; detta oaktat har 
emellertid den svenska forskningen såväl 
inom folklorens som folkmusikens område 
haft stort gagn av det arbete, som A. utfört. 
Litterärt var arbetet därjämte av stor be- 
tydelse genom de starka impulser, som det 
gav den samtida lyriken. En ny, tillökad 
och med kommentarer försedd upplaga av 
Geijers och A:s folkvisesamling utgavs 
1880 av Rikard Bergström och L. Höijer. 
A. sysselsatte sig även med eget skönlitte- 
rärt författarskap, dock utan egentlig fram- 
gång. Bättre lycka hade han som nordisk 
språkforskare; bl. a. har han översatt den 
äldre Eddan till sv. (1818). Under den senare 
delen av sitt liv utgav han det stora verket 
»Swenska folkets sagohäfder eller fäderneslan- 
dets historia sådan hon lefwat och till en del 
ännu lefwer i sägner, folksånger och andra min- 
nesmärken» (11 delar, 1839 — 70). Denna brett 
anlagda svenska nationalhistoria kan visserli- 
gen icke tillerkännas något vetenskapligt vär- 


de men har icke dess mindre länge utgjort en 
omtyckt läsning i ganska vida kretsar samt 
har varit och är till sina första delar en out- 
tömlig gruva för sägeumotiv. Hans efterläm- 
nade självbiografi, »Minnen», utgavs 1901. 

(O. W — n.) 

Afzélius, Fredrik Georg, uni ver>i* ets 
lärare (1812 — 9G), brorson till A. E. A.; fil. dr 
i Uppsala 183G, doc. i filosofi 1838, adjunkt i 
filosofi vid Uppsala un i v. 1842 — 93. A. au.-döt 
sig till den hegelska filosofien. Utgav 1844 — 15 
»Intelligensbladet». Hans läroböcker i logik 
och psykologi användes på sin tid vid flera 
läroverk. A. var en framstående och inflytel- 
serik kommunalman, sekr. i Uppsala läns hus- 
hållningssällskap samt led. av Andra kamma- 
ren (1873 — 75) och Första kammaren (1878 — 
84). Han ansågs stå lantmannapartiet nära. 

Afzélius, Johan (Jan), kemist (1753 — 
1837), broder till Adam och Per A. Blev 1780 
adjunkt i kemi och laborator i Uppsala och 
var prof. 1784 — 1820. Ansågs av T. Bergman 
som en av hans skickligaste lärjungar och 
berömdes av samtiden för sina stora teore- 
tiska kunskaper. Ilan misstrodde de moderna 
antiflogistiska lärorna, vilkas livliga anhäng- 
are Berzelius blev. Mest betydande är hans 
undersökning av myrsyran, vars olikhet med 
ättiksyran han ådagalade. »Sten-Jan* var 
mycket omtalad i det dåtida Uppsala på grund 
av sitt originella, pepprade skämt och sin 
humor. 

Afzélius, Johan Fredrik Ivar, rätts- 
lärd, politiker (1848 ln /io — 1921 30 / 10 ), son till 
Fr. G. A. Blev 1877 jur. dr och 1879 e. o. 
prof. i processrätt vid Uppsala univ. Deltog 
därefter dels i Nya 
lagberedningens ar- 
bete på ny rätte- 
gångsordning och 
dels i förarbetena 
för 1891 års sjölag, 
i vars tillkomst han 
hade stor förtjänst. 

A. var livligt intres- 
serad av det gemen 
samma skandinavis- 
ka lagstiftningsar- 
betet. 1891—1902 
var han justitieråd. 

Blev sistn. år ordf. 
i den då tillsatta 
Lagberedningen, som under hans ledning utar- 
betade ett omfattande förslag till ny jordabalk. 
Av detta ha bestämmelserna om nyttjanderätt 
till fast egendom (1907) och vissa nya regler 
om exekution i fast egendom (1912) blivit lag. 
A. var 1910 — 18 president i Svea hovrätt. Av 
Första kammaren var A. led. 1898 — 1903 och 
1905 — 15 samt var dess talman 1912 — 15. 
Bland mängden av hans andra uppdrag mär- 
kes, att han var en av Sveriges fyra repre- 
sentanter i permanenta skiljedomstolen i Haag 
1905, led. av skiljedomstolen i renbetesfrågan 
1909, preses i Vitterhetsakademien 1905 — 18 



255 


Afzelius — Agades 


256 


och led. av Svenska akad. sedan 1907; i båda 
dessa akademier var han av stor betydelse ge- 
nom den juridiska och ekonomiska skicklighet, 
varmed han handlade deras förvaltningsären- 
den. Led. av Vet.-akad. 1905. 

Utrustad med en ovanlig begåvning, var A. 
en märkesman på skilda områden. Med vid- 
synthet och fördomsfrihet utförde han sina 
lagarbeten. Med lugn och klar objektivitet 
sökte han inom det politiska livet — han till- 
hörde Första kammarens moderata parti, in- 
om vilket han spelade stor roll och vars 
ordf. han var 1910 — 11 — dämpa de av 

sträng partibundenhet beroende motsättning- 
arna. Från hans riksdagsverksamhet må an- 
tecknas, att han väsentligt bidrog till att 
Första kammaren antog förslag om oäkta 
barns arvsrätt, att han understödde de 1907 
och 1908 framlagda förslagen till särskild 
arrendelag för Norrland och Dalarna (se 
Norrlandsfrågan), att han 1908 mot- 
satte sig den av lagutskottet tillstyrkta skri- 
velsen om en prygellag och att han var varm 
anhängare av proportionella val och allmän 
rösträtt. Under unionskrisen 1905 intog han 
en medlande ståndpunkt. — A:s författar- 
skap har genom sin tankeklarhet och sin fria 
syn på tingen skaffat honom namn som en av 
Sveriges främsta rättslärde. 

Tryckta arbeten: »Om cession af fordringar 
enligt svensk rätt» (1877), »Om parts ed såsom 
processuelt institut» (1879), »Grunddragen af 
rättegångsförfarandet i tvistemål» (1882), 
»Processreformen i Finland» (1902; i »Tidsskr. 
f. retsvidenskab»), Sjölagen (11 uppl. 1891 — 
1920), »Första kammarens moderata parti» (i 
Sv. tidskr. 1921, i viss mån självbiografisk) 
m. fl. ( — lm — ) 

Afzelius, Jon Arvid, läroboksförf. (1856 
— 1918), sonson till A. A. A., extra lärare vid 
Göteborgs handelsinstitut 1882, fast lärare 
1894, fil. hedersdr vid Göteborgs högskola 
1916. Flitigt verksam som läroboksförf., var 
A. den förste som i läroboksform omsatte de 
reformatoriska idéerna på språkundervisning- 
ens område från 1800-talets mitt. Förutom 
engelska elementarböcker och grammatiker 
märkas Ars »Engelsk uttalsordbok» (1909) 
och »Svensk-engelsk synonymbok» (1911). Var 
1885—95 g. m. Davida A., f. Larsson. 

Afzelius, Per von, läkare (1760 — 1843), 
broder till Adam o. Jan A. Blev 1786 med. 
adjunkt i Uppsala, där han sedan var profes- 
sor i praktisk och teoretisk medicin 1801 — 20. 
Deltog i finska kriget 1788 — 90 först som 
regementsläkare, från 1789 som överdirektör 
för arméns medicinalverk och sökte därvid 
genomföra ett bättre ordnande av fältsjuk- 
vården genom att använda medicine stude- 
rande som underläkare i stället för som eljest 
inkallade okunniga och besvärliga tyska och 
engelska barberarlärlingar. 1791 — 95 var han 
tillika regementsfältskär vid Hälsinge rege- 
mente. 1812 blev A. arkiater och förste liv- 
medikus hos kronprinsen, överfältläkare vid 


armén och generalinspektör över arméns me- 
dicinska vård, adlades 1815 och blev konung- 
ens förste arkiater 1818. A. intager ett av 
de främsta rummen bland Sveriges dåtida 
många framstående läkare och var berömd 
även som lärare, som vetenskapsman och som 
organisatör av den militära sjukvården. Led. 
av Vet.-akad. 1804. 

Afzelius-Bohlin, Davida, f. Larsson, 
altsångerska (f. 18 6 6 30 /i 2 ). Studerade sång 
för Fritz Arlberg och prof. Iffert i Dresden. 
Var 1900 — 02 engagerad vid Kungl. teatern i 
Stockholm, varefter hon uteslutande uppträtt 
som konsert- och oratoriesångerska. Var 1885 
— 95 g. m. J. A. Afzelius och är sedan 1903 
g. m. musikdir. K. Bohlin. 

Ag, kem. tecken för en atom silver. 

Ag, Clädium Mari'scus, ett omkr. meterhögt 
halvgräs med breda, i kanten taggiga blad och 
bruna axsamlingar; växer i kalkkärr och mos- 
sar från Skåne till Bohuslän och Gästrikland. 
Det användes till taktäckning. — Ag brukas 
därjämte stundom även som beteckning för 
andra halvgräs, arter av det närstående släk- 
tet Rhynchospora. G. M — e. 

Aga, kroppslig bestraffning, som får använ- 
das av föräldrar el. andra vårdnadsberättigade 
mot barn. Jämlikt ändring 1920 i legostadgan 
äger numera ej husbonde aga sitt tjänstehjon. 
Att föräldrar aga barn (»tukta barnet») är 
däremot i 1920 års lag om barn i äktenskap ut- 
tryckligen tillåtet (se Vårdnad om barn). 
Barnavårdsnämnd (se d. o.) kan besluta, att 
vanartigt barn skall tilldelas aga av person, 
som nämnden utser. Också fattigvårdssty- 
relse äger använda aga för tillrättavisande 
av gossar under 15 år och flickor under 12. 
I folkskola och realskola (dock ej i 6:e klas- 
sen) må ävenledes aga förekomma. — Rörande 
användning av aga i tvångsuppfostringsan- 
stalt liksom angående s. k. kroppsbestraff- 
ning i tvångsarbets- och straffanstalt, se 
P r y g e 1. — Mer än obetydlig kroppsskada 
får i intet fall tillfogas den agade; svårare 
skada föranleder ansvar för misshandel (jfr 14 
kap. 16 § straffl.). C. G. Bj.* 

A 'ga, turk., herre, chef, titel för militärer 
och hovtjänstemän i Turkiet, t. ex. Jenitjeri 
agasi el. Jenitjeri aga, chef för janitsjarerna, 
kyslar aga (el. agasi), »flick-chef», överupp- 
syningsman över harem, chef för enuclcerna. 
Jfr E f e n d i. 

AGA, förk. för Svenska aktiebolaget Gas 
accumulator (seGasaccumulator). 

Agaeöra, re ta, förtreta. 

Agäda, se H a g g a d a. 

Agade', genitivform av Agad = Akkad 
(se d. o.). 

A'gades, huvudstad i franska oaslandet Air 
i s. Sahara, på karavanvägen mellan Tripolis 
och Sudan. 8,000 inv. Betydande handel med 
salt, ost, sennablad och manna. — A. grund- 
lädes 1460 och var en tid en blomstrande stad 
med 50,000 inv. 1850 besöktes A. första gången 
av en europé, tysken H. Barth. 


Agadir— Agamider 


257 

Agadir, hamnstad i s. v. Marocko vid Atlan- 
tiska oceanen, s. om Kap Ghir; provinsen 
Sous; omkr. 1,500 inv. A. är v. Marockos 
bästa hamn, som likväl sedan länge råkat i 
förfall. Förut ganska obemärkt, blev A. 
plötsligt världsbekant sommaren 1911 genom 
den s. k. A.-affären (se följ.). 

Agadiraffären. Frankrikes ockupation av 
Marockos huvudstad Fez maj 1911 framkalla- 
de stor förbittring i Tyskland, som förklarade 
den vara en kränkning av Algecirasavtalet 
1906 (se Marocko, historia). I juli 1911 
avsände Tyskland kanonbåten »Panther» (se- 
nare avlöst av kryssaren »Berlin») till Aga- 
dir under förevändning att skydda de tyska 
intressena. Tyska regeringen torde därmed 
ha velat tilltrotsa sig snabb och förmånlig 
kompensation för Frankrikes nya ställning i 
Marocko. »Panthersprånget» el. le coup d’A., 
som i Frankrike uppfattades som inled- 
ning till ett införlivande av Sousdistrik- 
tet, imponerade till en början på Frank- 
rike. Men i England, där man misstänkte 
tyska planer på Agadir el. annan väst- 
marockansk hamn som flottstation, tog man 
genast energiskt Frankrikes parti. Situatio- 
nen var ofta mycket tillspetsad och krigsfaran 
överhängande, enär de påbörjade diplomatiska 
förhandlingarna gingo mycket långsamt och 
tidtals lågo nere. Tyska regeringen fann slut- 
ligen lämpligt att trots larmet från alltyskar- 
na göra ett återtåg. 4 uov. s. å. slöts äntli- 
gen en fransk-tysk överenskommelse, varige- 
nom Frankrike tillerkändes protektoratet över 
Marocko och Tyskland kompenserades med 
delar av franska Kongo. — Litt.: P. Albin, 
»Le 'coup’ d’Agadir» (1912); Tardieu, »Le my- 
stére d’Agadii» (1912); J. Caillaux, »Agadir» 
(1920). Ths. 

Aga kan III, ledare för de indiska mu- 
hammedanerna (f. 1877). Härstammade från 
en persisk familj, som leder sitt ursprung 
tillbaka till kalifen Ali och profetens dot- 
ter Fatima. A., som efter sin fader och 
farfader ärft sin ledande ställning bland In- 
diens muhammedaner, har fullföljt familjens 
traditioner av obrottslig lojalitet mot det 
engelska väldet. Han har genom sitt stora 
inflytande under världskriget gjort England 
mycket stora tjänster. A. var jämte maha- 
rajan av Bikaner Indiens representant vid 
underhandlingarna i Versailles och nedlade 
mycket arbete på att söka mildra Turkiets 
fredsvillkor. J. Ch — r. 

Aga-ljus, se Acetvlenbelysning och 
Gasaccumulator. 

Agalmatolit, Kinesisk tälj sten, Pa- 
god i t, en i Kina till förfärdigande av smär- 
re skulpturer ofta använd, täljbar stenart. 
Motsvarar i mineralogiskt hänseende antingen 
talk (se d. o.) eller ett därmed besläktat mine- 
ral, pyrofyllit. 

Agfuna, ett ödlesläkte, tillhörande familjen 
agamider, Agamidae. Det omfattar ett 70- 

tal arter, kännetecknade av ett kort, trekan- 


258 



tigt huvud, kraftig, tillplattad kropp, långa 
ben samt mer el. mindre lång st järt. De äro 
ofta livligt och kontrastrikt färgade; flera 
arter ha rött huvud. Agamerna äro utbredda 
från Sydösteuropa genom hela Afrika och s. v. 
Asien till Indien. De anträffas i öppen ter- 
räng och ökentrakter samt visa ofta förkärlek 
för klippig mark. Några äro vanliga på hyd- 
dorna i negerbyarna. Rend. 

Agame'mnon, son till Atreus, konung i My- 
kenai. Såsom Greklands mäktigaste konung 
var A. självskriven ledare för härnadståget 
till Troja. Han skildras av Homeros som 
tapper och kunglig i lat er men ock lätt upp- 
brusande och lätt modfälld. TTans övermod mot 
Akilles höll på att bringa hela hans här un- 
dergång. Vid hemkomsten mördades han 
försåtligt av sin maka, Klytaimestra (se den- 
na), och hennes älskare, Aigisthos. Se även 
O r e s t e s. — A :s öde utgör ämnet för Aischy- 
los’ drama »A.». 

Agämi, Trumpetfågel, släktet Pso- 
phia, av tranornas grupp, Gruiformes, omfat- 
tande 7 arter i Sydamerika. Den mest bekanta 
är Psophia crepitans. Det anförda namnet 
hänsvftar på ett egendomligt liite. vilket fågeln 
frambringar. Agamin lever i flockar i fuktiga 
skogar. I fångenskap blir den lätt tam och 
tillgiven sin ägare samt brukas såsom vaktare 
för hönsen. Den är stor som en tupp och är 
mestadels svart till färgen. 

F. A. S. (Lönnb.) 

Agamider, Agamidae, familj inom ödlornas 
ordning. Dithörande djur leva i s. Europa, 
hela Afrika (dock ej på Madagaskar), Asien 
och Australien. De mest bekanta sliiktena 
äro draködlor, Draco, k r a g ö d 1 o r, 
Chlamydosaurus, Agama, Uromastix och ilo- 
loch (se dessa ord). Gemensamt kännetecken 
är, att tänderna sitta på kanten av käkbenen. 
Tungan är tjock och fastvuxen. Huvudet sak- 
nar hudförbeningar. Extremiteterna äro all- 
tid väl utvecklade. Kroppsform och färg åter 
stå i påtagligt förhållande till levnadssättet. 
De på marken levande arterna ha kroppen 

I. 9 


259 


Agana — Agardh 


260 


nedtryckt, platt, de i träd levande lioptryckt; 
de förra äro grå och bruna, de senare ofta 
gröna eller grant färgade. Liksom flertalet 
ödlor äro de flesta agamider insektätare, dock 
livnära sig några hithörande former av växt- 
ämnen ; några fö?a en blandad diet. Lönnb. 

Agana [aga'nja], huvudstad på ön Guam (se 
d. o.), Marianerna. 

Agani'ppe, en källa på berget Helikon i 
Beotien, helgad åt sånggudinnorna. Enligt 
sagan gav dess vatten skaldeförmåga. 

Agani'ppiska brunnssällskapet, en glad lit- 
terär förening i Stockholm 1839 — 40. Dess 
medelpunkt var skalden K. F. Dahlgren, i 
vars hem man samlades. Föreningen var upp- 
kallad efter källan Aganippe (se d. o.), som 
här representerades av tekannan och punsch- 
bålen. Medlemmar voro bl. a. K. J. L. Alm- 
quist, A. I. Arwidsson, A. Blanche, G. H. Mel- 
lin, J. V. Snellman och O. P. Sturzen-Becker 
samt Emilie Flygare-Carlén, Emilie Holmberg 
och Maria Röhl. 

Agapa'nthus, sydafrikanskt växtsläkte, hö- 
rande till fam. liljeväxter, Liliaceae. Se- 
dan lång tid har som krukväxt odlats A. um- 
bellatus, som har talrika blå, luktlösa blom- 
mor i flockar, vilkas skaft ofta nå en längd av 
över V 2 m. Den blommar tidigt på våren; är 
mycket ömtålig för köld. 

Agäper, kärleksmåltider, kallades gemen- 
samma måltider i den äldsta kristna kyrkan. 
Gåvor, som skänkts av förmögna församlings- 
bor, möjliggjorde dessa. A. voro efterbild- 
ningar av Herrens avskedsmåltid och säkerli- 
gen påverkade av judiska kultmåltider och 
mysteriereligioners gemensamma måltider. De 
började och slutade med bön och lovsång samt 
åtföljdes av den heliga nattvardens begående. 
I 2:a årh. skildes nattvarden från dessa, och 
de kommo att mer och mer likna vanliga 
gästabud, där omåttlighet och allehanda oord- 
ning insmögo sig. Redan Paulus ger av 
denna orsak en tillrättavisning (1 Kor. 
11: 20 — 22), och mot agaperna uttalade sig 
flera kyrkomöten. I nyare tider ha herrn- 
hutarna åter upptagit kärleksmåltiderna. 

Agapétus, »den älskade». 1) Ett helgon, som 
led martyrdöden 270 under kejsar Aurelianus 
och vars åminnelsedag är 18 aug. — 2) Namn 
på två påvar: A. I, påve 535 — 36, en av aria- 
nismens ivriga vedersakare; A. II, påve 946 — 
55, stadfäste 948 ärkestiftet Hamburgs rätt 
till det nord. missionsfältet. 

d’Agar, Jacques, fransk porträttmålare 
(1640 — 1715). Kom som reformert landsflyk- 
tig till Köpenhamn och blev av Kristian V 
utnämnd till hovmålare. Med sitt franska 
maner undanträngde han det dittills i Dan- 
mark härskande holländska porträttmåleriet. 
Ett av hans många porträtt av Kristian V 
finnes på Gripsholm. 

Agär, Marie Léonide, eg. C h a r v i n, 
fransk skådespelerska (1832 — 91). Blev 1860 
berömd för sitt återgivande av Phédre och 


ansågs som Rachels arvtagerska men kom 
efter flera fruktlösa försök först 1863 och då 
nästan på kejsarens uttryckliga befallning till 
Théätre frangais. Där stannade hon endast en 
kort tid och återkom ej dit förrän 1870, sedan 
hon 1869 på Odéon som Sylvia tills. m. Sarah 
Bernhardt som Zanetto kastat glans över 
Coppées »En passant». Med eldande verkan 
sjöng hon där marseljäsen under krigsstäm- 
ningens dagar, men hennes medverkan vid en 
konsert för sårade kommunarder maj 1871 av- 
lägsnade henne från denna scen, dit hon vis- 
serligen återkom 1878 men där hon aldrig blev 
rotfast. 

A'gar-a'gar, en ur vissa alger erhållen pro- 
dukt, som användes ungefär som gelatin, vil- 
ket det liknar däruti, att det med varmt vat- 
ten ger en lösning, som vid avsvalning stel- 
nar till fast gelé. I olikhet med lim och ge- 
latin saknar dock agar-agar förmågan att 
hoplimma föremål. Utom till appretyr, mat- 
lagning m. m. användes det i stor utsträck- 
ning inom bakteriologiska laboratorier på 
grund av sin egenskap att bilda ett gelé, som 
icke smälter vid blodtemperatur. Bästa sor- 
ten är den japanska, som redan med 200 ä 
300 delar vatten bildar gelé; sämre sorter er- 
hållas från Ceylon, Java m. fl. ställen. 

Agardh, en med bröderna Hans och Jurgen 
Mikael Agaardh (senare Agardh) på 1700-talet 
från Danmark invandrad släkt. De blevo 
stamfäder för var sin släktgren. En son till 
Hans adlades 1809 men slöt själv sin adliga 
ätt 1816. Från en annan av Hans’ söner här- 
stammar nedannämnde Hjalmar A. Den andre 
brodern, handlande i Båstad (1746 — 1809), var 
far till K. A. och stamfar för övriga nedan- 
nämnda. 

Agardh, Hjalmar, skådespelare (1832 — 
92). Var först underofficer vid Första livgre- 
nadjärregementet, innan han 1852 ägnade sig 
åt scenen. Han hade eget sällskap 1864 — 1866 
men tog 1866 anställning vid den nyuppförda 
(svenska) teatern i Helsingfors, som han 
sedan tillhörde ända till 1890 och bland vars 
förnämsta stödjepelare han under en lång 
följd av år räknades. Bland hans mera be- 
märkta. roller voro: Shylock i »Köpmannen 
i Venedig», Birger Jarl i »Bröllopet på Ulv- 
åsa», Eubulos i »Kungarna på Salamis», Örn- 
ulf i »Kämparna på Helgeland». A. hade en 
utpräglad begåvning för det stora skådespelet, 
och hans konstnärskap utmärktes av den man- 
liga, hugstora kraft han förstod inlägga i 
historiska roller, det redbara, Storslagna an- 
slaget i uppfattningen och den ypperliga de- 
klamationen. Sbg. 

Agardh, Jakob Georg, algolog (1813 — 
1901), son till K. A. A.; prof. i botanik i Lund 
(e. o. 1847, ord. 1854 — 79). A. fortsatte sin 
faders verksamhet icke allenast genom sina 
algologiska arbeten, framför allt genom sitt 
berömda verk »Species, genera et ordines al- 
garum»(3 bd, 1848 — 1901) och genom »Analecta 
algologica» (1892 — 99), utan även genom ett 


Agardh 


261 

verk över alla de kända naturliga växtfamil- 
jerna, »Theoria systematis naturalis planta- 
rum» (1858), med dess sedan på svenska ut- 
givna inledning »Vext-systemets methodologie» 
(s. å.). A. var med- 
lem av prästeståndet 
de två sista stånds- 
riksdagarna och av 
Andra kammaren 1867 
— 72 och ådagalade 
stor insikt i ekono- 
miska frågor. A. var 
även medlem av den 
skandinaviska mynt- 
kommissionen 1872. 
Led. av Vet.-akad. 
1849. Se biografi över 
A. av Jakob Eriks- 
son i »Lefnadsteck- 
ningar öfver Vetenskapsakad :s led.», bd 5, och 
av N. Svedelius i Sv. biogr. lexikon, I (1917). 

Agardh, John Mortimer, astronom 
(1812 — 62), brorson till K. A. A.; 1841 astro- 
nomie observatör i Lund, prof. i astronomi 
därstädes 1846. I denna egenskap deltog han 
jämte H. Selander och K. J. A. Skogman i de 
av regeringen påbjudna höjdmätningarna från 
kusten av Ishavet över fjällen till Haparanda 
samt utförde sedan i förening med Selander 
beräkningarna över observationerna. Han var 
riksdagarna 1848 — 60 ombud för Lund3 univ. 

Agardh, Karl Adolf, naturvetenskaps- 
man, statsekonom o. teolog (1785 23 /i — 1859 28 /i), 
doc. i matematik i Lund 1807, adjunkt i bo- 
tanik och ekonomi 1810 och 1812 prof. samt 
1834 biskop i Karlstad. Sin ryktbarhet som 
botanist vann A. huvudsakligen genom sin 
banbrytande verksamhet på algologiens om- 
råde. I »Species plantarum» hade Linné 1753 
under släktena Fucus, Ulva och Conferva sam- 
manfört dessa havens och sötvattnens talrika 
alster, av vilka svenska botanister uppgåvo 
blott 65 arter. Vid denna tid hade dock i ut- 
landet offentliggjorts flera arbeten, som i hög 
grad ökade artantalet av de allt bättre kända 
algerna. Det var med stöd av dessa förarbeten, 
som A., sedan han 1812 blivit A. J. Retzius’ 
efterträdare, påbörjade sitt omskapande av al- 
gologien genom »Algarum decas» (1812 — 15) 
och »Synopsis algarum Scandinavia;» (1817) 
■amt genom den 1820 — 22 utgivna första de- 
len av »Species algarum», som innefattade alla 
då bekanta bruna, röda och gröna alger. Med 
det 1824 utkomna »Systema algarum», som 
innefattade släkt- och artkaraktärerna av de 
kända algerna, var ock den vetenskapliga re- 
formen till fullo genomförd, ordningar och 
släkten grundade, och arterna, såväl de sedan 
länge kända som ock ett stort antal nya, dia- 
gnosticerade. Därpå följde »Icones algarum eu- 
ropsearum» (1828 — 35) och »Species algarum», 
II: 1. Även på andra botanikens fält fram- 
trädde Ars snille reformatoriskt och banbry- 
tande. Jussieus ännu unga skapelse, försöket 
till en naturlig anordning av växtformerna, 


262 

kämpade ännu fåfängt mot den linnéansk» 
klassifikationen, om ock mästaren själv med 
anande blick hälsat den såsom vetenskapen» 
mål. Genom »Aphorismi botanici» (1817 — 26) 
Bamt »Classes plantarum» (1825) blev A. en- 
ligt utländskt erkännande den förste, som det 
i högre grad lyckades att uppställa naturlig» 
ordningar. — Även växternas anatomi och 
fysiologi, varom kunskapen redan på 1600- 
talet grundlagts av italienska, engelska och 
holländska naturforskare men åsidosatta un- 
der den linnéanska form- och ordningsperio- 
den, behandlades av A. i flera skrifter, bl. a 
d hans »Lärobok i botanik» (1829 — 32), som, 
jämte det de innehålla det förnämsta man det 
tiden kände på detta område, även fram 
kastade en mängd snillrika hypoteser, fram- 
ställda i det hänförande språk och den prakt- 
fulla glöd, som är utmärkande för alla A:» 
arbeten. 

Åt den med botaniska professuren då för 
tiden förenade ekonomien ägnade sig A. ävet. 
till en början genom några smärre avhandling- 
ar i lantbruk och trädgårdsvskötsel. Men snart 
övergick han till statsekonomiens område 
1817 blev han medlem av stats- och banko- 
revisionen och bevistade riksdagarna 1817, 1823 
och 1834 samt 1840, 1844 och 1847. Han utgav 
1829 såsom akademisk avhandling »Gransk- 
ning af statsekonomiens grundläror» och of- 
fentliggjorde 1831 i tidskriften »Svea» en upp- 
sats »Om absolut och subjektiv rikedom». 1 
företalet till M. F. Björnstjernas av A. till 
svenska översatta arbete »Engelska statsskul- 
den» uttalar han märkliga tankar om stats- 
skuldens såväl rättsenlighet som gagnelighet. 
Särskilt i den skånska pressen ingingo talrik» 
tankedigra och allmänt beundrade artiklar av 
A. i statsekonomiska och allmänna frågor. På 
gamla dagar (1852) började han tillsammani 
med K. E. Ljungberg utgiva det stort anlagd» 
verket »Statsekonomisk statistik öfver Sverige» 
(efter Ars död fortsatt och avslutat av Ljung- 
berg ensam). I detta arbete uttalar A. bl. a. 
en skarp förkastelsedom över kronans dittill» 
förda politik i avseende på de norrländsk» 
skogarna och förordar varmt en uthållighets- 
skogshushållning. Såväl här som eljest tog A 
även livligt till orda för bildandet av ett iD- 
hemskt fondsystem och för införandet av för- 
bättringar i vårt kreditväsen. Genom främ- 
jande av den inhemska kapitalbildningen skul- 
le vårt land, dess näringar och handel frigöra» 
från beroende av utländska kapitalister. Lund» 
sparbank, brandstodsbolaget för Skånes stä- 
der samt skånska hypoteksföreningen ha helt 
och hållet eller delvis A. att tacka för sin upp 
komst. Införandet av en ordnad skogshus- 
hållning i förening med skogsodling och träd 
plantering ägde i A. en varm förespråkare 
Han förordade inrättande av livförsäkrings- 
och livränteanstalter även för att därigenom 
förbättra den svenska kvinnans ställning. Där- 
emot gillade han icke decimalsystemets till- 
lämpning på mynt, mål och vikt och icke 




263 


Agaricin — Agat 


264 


heller beviljandet av medborgerliga rättig- 
heter åt judarna. 

I sin ungdom deltog A. som medarbetare i 
»Polyfem» i den nyromantiska skolans strid 
mot Svenska akademien. Samma skolas na- 
turfilosofiska åskådning präglade hans natur- 
vetenskapliga arbeten i synnerhet vid 1820- 
talets slut, då han dessutom personligen på- 
verkades av Schelling. 1817 blev han led. 
av Vet.-akad. och 1831 av Svenska akad. I 
den stora kommittén 1828 o. följ. för gransk- 
ning av rikets allmänna undervisningsverk 
kämpade A. med Tegnér och Berzelius vid sin 
sida bl. a. till förmån för den moderna litte- 
raturen och naturvetenskaperna och mot de 
klassiska studiernas allenarådande ställning 
vid läroverken. 

Sedan A. tillträtt biskopsämbetet, ägnade 
han sig med samma kraft och begåvning åt 
sina nya uppgifter, icke minst åt det värm- 
ländska folkskoleväsendets utveckling, och 
sysselsatte sig ett helt årtionde med författar- 
verksamhet endast på teologiens område. — 
Hans porträtt återgives på vidstående plansch. 
Fröding var dotterson till A. Se biografier över 
A. av F. F. Carlson i Sv. akad. handl. (d. 33) och 
av J. E. Areschoug i »Lefnadsteckningar öfver 
Vet.-akad :s led.». (G. L — m. Ths.) 

Agaricin, ett surt harts, som erhålles ur 
torkad lärksvamp; har givits mot ymnig 
svettning. 

Agaricinae, se Hymenomycetes. 

Agäricus. Med detta namn förstod Linné 
alla skivsvampar, och det användes ännu i 
denna bemärkelse ej sällan i populära skrifter. 
Av Elias Fries och andra delades det gamla 
släktet Agäricus i talrika släkten, av vilka de 
viktigaste äro upptagna i art. Hymenomy- 
c e t e s. 

AgasFas, grek. bildhuggare, levde under sista 
årh. f. Kr.; var upphovsman till den bekanta 
statyn »Borghesiske fäktaren» (se d. o.). 

Agassiz [fr. utt. agasi' el. -si's, amerik. 
ä'gäsi el. ägä'siz], Alexander, nordame- 
rik. zoolog (1835 — 1910), son till Louis A., vil- 
ken han som gosse åtföljt till Amerika. Han 
lyckades förvärva en stor förmögenhet genom 
koppargruvor vid övre sjön och skänkte härav 
till Harvarduniversitetet mer än 500,000 doll. 
1874 blev han föreståndare för det zoologiska 
museet i Cambridge, U. S. A. (se Agassiz, 
L.) och inrättade då den zoologiska stationen 
i Newport (Rhode island). A. studerade lägre 
havsdjurs utveckling och byggnad och ut- 
förde även vidsträckta djuphavsundersökning- 
ar kring Antillerna, i Mexikanska viken och 
Stilla havet samt upptäckte en mängd förr 
okända djurarter. 

Agassiz [fr. utt. agasi' el. -si's, amerik. 
ä'gäsi el. ägä'siz], Louis, schweiz. -amerik. 
zoolog o. geolog (1807 — 73). Såsom 20-årig stu- 
dent fick han i uppdrag att vetenskapligt be- 
arbeta de samlingar av fiskar, som den be- 
kante resanden och botanisten M§,rtius samt 
hans följeslagare Spix insamlat i Brasilien. 


Resultatet av denna bearbetning blev ett stort 
arbete, innehållande nya uppslag till fiskarnas 
klassifikation. Såsom professor i Neuchätel 
(1832 — 46) fortsatte A. sina iktyologiska forsk- 
ningar och utgav 
bl. a. ett större ar- 
bete över fossila fis- 
kar och ett annat 
om levande och fos- 
sila sjöborrar. Som 
geolog är A. bekant 
genom sina banbry- 
tande undersökning- 
ar av Alpernas gla- 
ciärer. Han kom 
därvid till den upp- 
fattningen, att un- 
der den geologiska 
period, som närmast 
föregick vår tid, gla- 
ciärerna hade vida 
för närvarande och att därunder större delen 
av norra halvklotet var täckt av stora is- 
massor. 1846 reste A. till Nordamerika, där 
hans föreläsningar om isperioden mycket 
uppmärksammades. Följ år blev han pro- 
fessor i zoologi och geologi vid Harvard- 
universitetet i Cambridge i Massachusetts och 
grundade där The museum of comparative zoo- 
logy. I den nya världen blev A. naturforsk- 
ningens fader. 1865 fick han tillfälle att före- 
taga en expedition till Amasonflodens floddal. 
Där upptäcktes en ofantlig mängd nya fiskar, 
varjämte A. fann geologiska bildningar, som 
enligt hans åsikt ledde sitt ursprung från forn- 
tida glaciärers verksamhet. 1873 erhöll han 
medel att anlägga en zoologisk försöksstation 
på en liten ö i Buzzard bay. — Litt.: Marcow, 
»Life, letters, and works of Louis A.» (2 bd, 
1896). P. T. C.* Lönnb. 

Agassiz-sjön [ä'gäsi el. ägä'siz], en kolossal, 
isdämd sjö, nära nog av Östersjöns storlek, 
som under istiden utbredde sig över Winnipeg- 
sjöns omgivningar (Nordamerika) och kring 
dess tillflöde Red river. Den bildades därige- 
nom, att landisen uppdämde detta områdes 
avlopp mot norr. Sjöns avlagringar bilda de 
bördiga prärierna och vetedistrikten i Mani- 
toba. Har uppkallats efter Louis Agassiz. Se 
vidare Isdämda sjöar. 

Agät, ett av flera kiselsyrevarieteter sam- 
mansatt mineral. Den anträffas mestadels 
som hålrumsfyllnader i vulkaniska bergarter 



Tvärsnitt eenom aaatmandel. 



större utsträckning än 



CARL ADOLF AGARDH 

PASTELL AV MARIA RÖHL 186 9. 

AKAD, FÖRENINGEN I LUND 
FOTO S. P. A 




265 


Agata — Agave 


och har uppstått genom utfällning av cir- 
kulerande kiselsyrehaltigt vatten. Den har 
ofta en vacker bandning av olikfärgade kon- 
centriska lager (»bandagat»). Den till pryd- 
nadsföremål använda bandagaten är emellertid 
ofta artificiellt färgad. Utom till bijouteri- 
arbeten användes agaten även till mortlar och 
rivskålar. Oberstein i Birkenfeld i Tyskland 
är säte för en betydande agatindustri. Vackra 
agatvarieteter fås vidare från Brasilien, Ung- 
ern och Nordamerika. I vårt land förekom- 
mer agat endast sparsamt, mest som små 
kulor (»agatmandlar»), i en del gamla lava- 
bergarter och dessutom såsom ett av sådana 
kulor bildat konglomerat i Dalarnas sandsten 
(Transtrand) . A. G. H. 



Tvärsnitt genom agatmandel. 


Agäta, den heliga, enligt legenden en 
ädelboren siciliansk jungfru, som blivit kris- 
ten och led martyrdöden under kejsar Decius’ 
förföljelser 251. Hon avvisade den romerske 
ståthållaren Quintiauus’ kärleksförklaringar, 
varför denne av hämnd lät gissla henne och 
med glödande tänger bortslita hennes bröst. 
Då hon emellertid om natten helades av Petrus 
och en ängel, som ledsagade honom, dödades 
hon genom att läggas på glödande kol. Hon 
avbildas vanligen med en palmkvist eller en 
tång samt ett fat, på vilket hennes bortslitna 
bröst ligga. Hennes minnesdag är 5 febr. 

Agäthis, barrträdssläkte, tillhörande fam. 
Araucariaceae (se d. o. och Harts). 

Aga'thokles, forngrek. fältherre och furste. 
Ehuru av ringa börd — han var son till en 
krukmakare — lyckades han efter blodiga 
strider och växlande öden 317 f. Kr. svinga 
sig upp till envåldshärskare i Syrakusa, un- 
der forntiden Siciliens största stad. Om den- 
na ö stredo på den tiden greker och kartager. 
A. råkade också i krig med Kartago, vars 
fältherre Hamilkar 311 innestängde honom i 
Syrakusa. A. bröt sig igenom den blockerande 
flottan och överförde djärvt fälttåget till kar- 
tagernas eget land i Afrika. Därefter kri- 
gade han både på Sicilien och i Afrika med 
växlande lycka, tills en fred slöts 306, som 
lät kartagerna behålla vad de innehaft å Si- 
cilien men ock lämnade A :s välde orubbat. 


266 

Denne var sedan den mäktigaste härskaren i 
v. delen av Medelhavet till sin död 289 f. Kr. 

Agätmortel. På kemiska laboratorier an 
vändas mortlar av agat för hårda pulvers fin- 
rivning, innan de underkastas analys. 



Agatsnäcka. 

Agätsnäckor, Ackatina, ett släkte, tillhö- 
rande lungsnäckorna (se d. o.), av vil- 
ket talrika arter finnas i Afrika s. om Sahara 
samt ett fåtal former på Madagaskar. Det 
omfattar de största och vackraste bland lant- 
snäckorna; själva djuren kunna bli 2 dm långa. 
Deras av ett kalkskal täckta ägg nå en längd 
av 2 1 / 2 cm. En art, Achatina fulica, har över 
Mauritius och Seychellerna blivit införd till 
Kalkutta. Rend. 

Agau, en abessinsk folkstam, se Abessi- 
nien och Hamitiska språk. 

Agäve, A 1 o e, växtsläkte av fam. Amaryl- 
lidaceae. Utmärker sig genom hög, trädartad 
stam och tjocka, taggiga blad. Arterna här- 
stamma alla från de varma trakterna i Ame- 
rika (Mexiko o. s. v.). Märkligast är den s. k. 
amerikanska a g a v e n, Agave america- 



Agavesaften uppsamlas för att bere- 
das till pulque. 


267 


Agde — Agduhr 


268 



Blommande agave. 



Odling av siaalhampa, Agave sisalana. 


na. Denna växt infördes i Europa redan av 
Amerikas förste besökare i slutet av 1400- 
talet. Den odlas allmänt till stängsel på 
murar och som prydnadsväxt och har en 
rosett av nära 1,8 m långa och 10 — 15 cm 
tjocka, i kanten taggiga, blåaktiga blad. Väx- 
ten står i Amerika 4 — -6, i våra orangerier 
40 — 60 år (oaktat den allmänt kallas »den 
hundraåriga aloen»), innan den framskjuter 
blomstängeln. Denna växer mycket hastigt, 
oår en höjd av omkr. 10 m samt vid basen 
30 cm i tjocklek och frambringar en kande- 
laberformig spira med ända till 4,000 gul- 
aktiga, honungsavsöndrande blommor. Efter 
blomningen synes växten dö bort men ut- 
vecklar ur sin rotstock nya skott. Av saften, 
«om efter blomskottets avskärande i riklig 
mängd avsöndras, beredes genom jäsning 
mexikanernas nationaldryck, pulque. Bladens 
fibrer tjäna till tågor (till hängmattor o. dyl.) 
och kallas p i t a el. falsk manilahampa. S i- 
salhampael. henequen erhålles av sisal- 
agaven, vilken egentl. omfattar tvenne arter, 
A.. sisalana och A. fourcroyodes. Sisalhampa 
odlas företrädesvis på Yucatan och är dess vik- 
tigaste exportartikel. Se vidare A 1 o e och 
S i 8 a 1 h a m p a. G. L — m.* 

Agde [agd], hamnstad i s. Frankrike, nära 
floden Héraults utlopp i Medelhavet och vid 
Canal du Midi; depart. Hérault. 8,500 inv. 
Staden är till stor del byggd av svart basalt 
®ch lava. Dess katedral, S:t Etienne, från 
IGOO-talet liknar en fästning. Livlig kustfart. 

A'gdenes, härad på norska kusten v. om 
Trondhjemsf jordens mynning; Sör-Tröndelag 
fylke (S. Trondhjems amt); 167,42 kvkm, 
1,320 inv. (1921). Huvudnäringar: boskaps- 
skötsel och fiske. 

A'gdenes befästningar, gemensam beteck- 
ning för de på båda sidor om Trondhjems- 
f jordens yttre del anlagda kustbefästningarna. 


Agder, det gamla namnet på södra norska 
kustlandet från mynningen av Sira på grän- 
sen mellan Rogalands (Stavanger amt) och 
Vest-Agders (Listers och Mandals amt) fyl- 
ken till Rygjarbit, nuv. Gjernes-tangen, som 
är gräns mellan Aust-Agder fylke (Nedenes 
amt) och Telemark fylke (Bratsberg amt). 
Invånarna kallades egder, och efter dem hade 
hela landskapet mellan Ryggjafylke och Gren- 
land norrut till Hardangerf jällen namnet 
Egdafylke. Detta, som motsvarade Vest-Ag- 
ders och Aust-Agders fylken (Listers och 
Mandals samt Nedenes amt), bestod urspr. av 
3 huvuddelar (Austr- och Vestr-Agöir samt 
Räbyggjalög) men var vid medeltidens slut 
indelat i fyra »sysler», i nyare tider i 3 län, 
och kallades då »Agdesiden», vilket ännu är 
ett ganska vanligt namn för hela den lands- 
delen och genom den nya härordningen införts 
i ett regementsnamn. Namnet A. bortföll vid 
lagmansinstitutionens upphävande 1797 men 
återupplivades vid juryinstitutionens införande 
i namnet »Borgartings och Agders lagdömme» 
och 1919 i »A. bispedömme». 

Agder bispedömme i s. Norge är sedan 1919 
namn på förutv. Kristiansands stift. Omfat- 
tar 18 prosterier. Areal 40,944,92 kvkm, 
449,343 inv. (1921). 

Agduhr, Erik (f. 1886 10 /i 0 ), professor vid 
Veterinärhögskolan. A., som bedrivit studier 
vid in- och utländska högskolor, fullgjorde 
1920 efter erhållet kungl. medgivande vid Ka- 
rolinska institutet föreskrivet disputations- 
prov för medicine doktorsgrad och blev dec. 
1922 kallad och utnämnd till professor i ana- 
tomi och histologi vid Veterinärhögskolan. 
Har utgivit ett flertal avhandlingar i histologi 
och embryologi samt verkställt betydelsefulla 
undersökningar, företrädesvis rörande nerv- 
systemets mikroskopiska anatomi. 


269 


Aged — Agesilaos 


270 


Aged [ei'd£d], eng., »åldrad», betecknar i 
anmälan till kapplöpningar, att den anmälda 
hästen är minst sex år gammal. 

Agela'stica älni, lat. namnet på a 1 1 ö v b a g- 
g e n, tillhörande skalbaggsfamiljen blad- 
ät a r e_ (se d. o.) . 

Ageléna dome'stica, lat namnet på h u s- 
spindeln (se d. o.) . 

Agen [ajå'], stad i s. v. Frankrike vid flo- 
den Garonne, mellan Bordeaux och Toulouse; 
huvudstad i depart. Lot-et-Garonne. 23,391 
inv. (1921). Katedral från 1100-talet. Har 
betydelse som avsättningort för hela det om- 
givande rika jordbruksdistriktet, bland vars 
produkter märkas katrinplommon. 

Agence Havas [a£äs-ava's], parisisk tele- 
grambyrå. Upprättades 1825 av Charles Havas 
(d. 1858) som en liten översättningsbyrå. Från 
korrespondenter i de större städerna inom och 
utom landet skaffade han sig nyheter, som han 
sedan förmedlade till beskickningar, konsuler 
och tidningar. 1835 började han anlita tele- 
grafen, och 1840 upprättade han tillika en re- 
gelbunden brevduveförbindelse med London 
och Bryssel. 1856 förenades med byrån en 
annonsbyrå. Företaget, som med åren vunnit 
en storartad utveckling och 1879 ombildades 
till aktiebolag, har korrespondenter i alla 
Europas huvudstäder, ett tjugutal filialer i 
Frankrike och utlandet, en betydande radio- 
telegrafisk station i Buenos Aires, vid- 
sträckta egna telegraflinjer o. s. v. 

Age'nda, eg. »vad som bör göras», minnes- 
bok, föredragningslista. — Även bok, som an- 
ger, huru den offentliga gudstjänsten och 
andra kyrkliga förrättningar skola utföras. 
Jfr Kyrkohandbok. 

Agenesi, utebliven utveckling av kropps- 
delar; ofruktsamhet (hos kvinnor). 

Agenia'spis fuscico'llis, lat. namnet på en 
liten parasitstekel, känd för polyembryonisk 
utveckling (se Polyembryoni). 

A'gens, plur. a g e'n t i e r el. a g e'n s e r, i 
allmänhet orsak till en verkan. Kroppar, 
som utöva inverkan på andra, benämnas ofta 
agenser. 

Agen't. i. I allmänhet: en person, som ge- 
nom självständig verksamhet bevakar en an- 
nans intressen i affärsförhållanden av olika 
slag. Agenten uppbär ett visst vederlag för 
sitt arbete, vilket vederlag i allmänhet beräk- 
nas i procent på affärens belopp. Agenterna 
benämnas efter de göromål, de besörja, t. ex. 
annonsagenter, emigrantagen- 
ter, fastighetsagenter, försäk- 
ringsagenter, diplomatiska agen- 
t e r (se d. o.) . Huvudagent el. general- 
agent representerar en firma för ett större 
distrikt, ett eller flera länder, och har under- 
agenter på särskilda platser. Platsagent 
är representant för en firma i samma stad, 
där firman är etablerad. 

, 2. Agent kallas i passiva satser en bestäm- 
ning till verbet, vilken består av prep. av + 
substantiv el. pronomen, t. ex. han beundras 


av alla, och som betecknar den person eller det 
föremål, varifrån verksamheten, handlingen 
el. dyl. utgår. Förvandlas satsen till aktiv 
( alla beundra honom), blir agenten dess subjekt. 

Agent provocateur [ a ^ä' pråvåkatö'rj , fr., 
eg. person i hemlig polistjänst, som i syfte att 
få en annan fast genom förställning lockar och 
uppfordrar (provocerar) denne att yppa farliga 
åsikter eller begå en lagstridig handling. 

Agents minéralisateurs [ a ^ä' mineraliza- 
tö'r], Mineralisatorer, magmatiska ga- 
ser (se Magma och V ulkanism), såsom 
vätgas, fluor, borgas, svavelgas m. fl. Dessa 
gaser äro på olika sätt verksamma vid bild- 
ningen av mineral. Se vidare Mineral- 
bildning. 

Agenzia Stefa'ni [adyentsFaJ, Italiens för- 
nämsta telegrambyrå, upprättades 1854 i 
Turin av G. Stefani och förlädes senare till 
Rom. Användes för offentliggörande av offi- 
ciösa meddelanden. 

A'ger, lat., åker. A. pu'blicus, statsjord, 
statsdomän. 

Agera, spela, ge sig ut för, vilja gälla för. 

Agerätum, Leverbalsam, växtsläkte av 
fam. korgblomstriga, Compositae, med 
en stor mängd blomkorgar, innehållande en- 
dast rörformiga blommor. A. mexicanum , med 
ljusblåa blommor, är en vanlig trädgårdsväxt. 

Agerholm, Edvard, dansk operasångare, 
teaterhistoriker (f. 1866). Var anställd vid 
Kungl. teatern i Köpenhamn 1891 — 1914 och 
utförde ett 70-tal partier, bl. a. Faust, Don 
Ottavio, Almaviva, Wilh. Meister, Rane (i 
Heises »Drot og marsk»), David (i »Mäster- 
sångarna»). Förutom talrika teaterhistoriska 
tidskrifts- och tidningsuppsatser har A. ut- 
givit »Dr Ryge», »Den danske ballet 1870 — 
1915» m. m. 

Agesa'ndros, se Laokoongruppen. 

Agesilaos, konung i Sparta 399 — 358 f. Kr., 
en av forntidens mest berömda fältherrar, den 
siste spartanen av gammal stil. Han började 
396 ett krig mot persiska riket och vann sto- 
ra framgångar men lyckades ej intränga i 
rikets kärnland, innan lian fick befallning att 
återvända hem. I Grekland hade nämligen, 
närt av persiskt guld, missnöjet med Spar- 
tas övervälde drivit Tebe, Aten, Korint 
och Argos till krig mot Sparta. A. begav 
sig till Grekland och vann 394 slaget vid 
Koroneia i Beotien samt, under krigets fort- 
sättning till 387, flera andra segrar. Han 
hade alltså stor del i krigets för Sparta lyck- 
liga utgång. Då Tebe på nytt reste sig mot 
Sparta, ansträngde sig A. förgäves under 
tvenne fälttåg i Beotien 378 — 377 att kuva 
tebanerna; dock vågade dessa ej möta honom 
på öppna fältet. Efter Epameinondas’ seger 
över spartanerna vid Leuktra 371 räddades 
Sparta endast genom A:s mod och kraftiga 
försvarsåtgärder. Till sist blev han efter en 
hård kamp besegrad av tebanerna i slaget 
vid Mantineia 362, i vilket emellertid Epa- 
meinondas dödligt sårades. Följande år drog 


271 


Ageusi — Agis 


272 


A. till Egypten, där han understödde ett 
uppror mot perserna. Han dog på hemfärden. 
A:s bragder ha funnit en hängiven skildrare 
i hans vän, atenaren Xenofon. 

Ageusi, upphävande av smakförmågan, an- 
tingen i följd av sjukdomar i centrala nerv- 
systemet el. i smaknerverna i munhålan. 

A'gfa, handelsnamn på fotografiska artiklar 
(plåtar, filmer, kemikalier m. m.) från Aktien- 
Gesellschaft f ii r Anilinfabrikation i Berlin. 

Agger-Tange, en smal och låglänt land- 
remsa mellan Limfjorden och Nordsjön i n. v. 
Jylland. Var urspr. en bred, fruktbar och 
skogbevuxen landtunga, som helt stängde 
Limfjorden, men sedan havet under senaste 
århundraden ryckt bort stora områden med tre 
byar och en kyrka, utgöres den huvudsakligen 
av stenig mark och flygsand. Vid stormfloderna 
3 febr. och 28 nov. 1825 bildades A g g e r k a- 
n a 1 e n, som var segelbar till 1864 men som 
nu är fullständigt igensandad. 1863 hade en 
ny stormflod grävt en kanal, T h y b o r ö- 
kanalen, något längre ät söder, som är se- 
gelbar sedan 1868. (Se T h y b o r ö n.) Land- 
remsan är sedan 1875 genom dyrbara »höfder» 
(kustskyddare) skyddad mot havet. 

Agglomerät, sammanhopning av kantiga 
bergartsstycken; ordet användes mestadels 
som beteckning för vulkaniskt hopat material. 

Agglomeréring, ett sätt att av pulverfor- 
migt malmmaterial åstadkomma ett vad korn- 
atorleken beträffar för en efterföljande smält- 
ning lämpligare sådant. För agglomereringen 
användas långa, något lutande, roterande cy- 
lindrar. Sligen fuktas samt inmatas i cylin- 
derns övre ända och rör sig på grund av rota- 
tionen sakta mot den nedre, varvid malmkor- 
nen under rullningen fästa vid varandra och 
bilda kulor eller klumpar. Jfr S i n t r i n g. 

Agglutinéra, vidhäfta, sammanklibba. Subst .: 
Agglutination. 

Agglutinin, benämning på åtskilliga äm- 
nen, som agglutinéra i vätskor, t. ex. blod- 
vätskan. Sådana ämnen äro av stor betydelse 
vid bakteriologiska undersökningar. Se vidare 
B a k t e r i o 1 o g i. 

Aggregat, sammangyttring, hopning av äm- 
nen, som ej höra närmare ihop, oorganisk 

massa. 

Aggregatiönstillstånd benämnas de tre 
olika tillstånd, i vilka materien uppträder, 
nämligen det fasta, det flytande och 
det gasformiga. En fast kropp är känne- 
tecknad av bestämd form och volym, en väts- 
ka ändrar lätt sin form men däremot ej sin 
volym, under det att en gas spontant utfyl- 
ler varje rum, som erbjudes densamma. De 
fasta kropparna äro i regel kristalliserade; 
undantag utgör en del organiserade substan- 
ser och amorfa ämnen. De senare utgöra ett 
övergångsstadium till det flytande tillståndet, 
i det de kunna betraktas som mycket trög- 
flytande vätskor. Förändringar från fast till 
flytande och gasformigt eller från flytande 
till gasformigt tillstånd äro förbundna med 


upptagande av värme. Omvandlingarna ske 
i regel vid vissa bestämda temperaturer, s. k. 
kritiska punkter. En del amorfa ämnen, så- 
som t. ex. glas, mjukna så småningom vid 
uppvärmning och övergå kontinuerligt till fly- 
tande form. De senaste årens atomteoretiska 
forskningar ha givit vid handen, att de olika 
aggregationstillstånden bero på skiljaktighet 
i atomernas gruppering och bindningssätt. 
De fasta kropparnas atomer äro regelbundet 
grupperade och jämförelsevis fast bundna 
vid varandra i s. k. kristallgitter. I vätskor- 
na äro atomerna i regel sammanslagna till 
komplexer, som äro lätt rörliga i förhållande 
till varandra, och gaserna bestå antingen av 
smärre molekyler eller av enbart fria ato- 
mer. A. W — n. 

Aggressiner, se Bakteriologi. 

Aggressiv, angripande, anfallande, utmanan- 
de, påträngande. 



Aggripärlor. Gravfynd från Costarica. 

Aggripärlor, gula, blå, röda eller gröna glas- 
eller stenpärlor i form av en genomborrad cy- 
linder, någon gång med invecklade mönster. 
Man har påträffat dem i Afrika, Europa och 
Amerika. Numera antages, att de flesta här- 
stamma från Venezia. 

Agilolfi'ngerna, bayrarnas äldsta hertig- 
släkt. Se Bayer n, historia. 

Agincourt [a^åkö'r], se Azincourt. 

Agio [uttalas i Italien a'd^å, i Sverige van- 
ligen ä'gio], uppgäld, prisskillnaden mellan 
metallmynt och pappersmynt eller mellan två 
olika slag av metallmynt; det belopp, varmed 
priset på ett mynt eller värdepapper översti- 
ger det därå utsatta nominella värdet. Mot- 
sats: disagio. 

Agiotage [-tä'^], fr., handel, beräknad på 
mynts och värdepappers stigande och fal- 
lande; handel eller ocker med agio. 

Agira [ad^Fra], stad på mellersta Sicilien, 
i prov. Catania, 55 km v. n. v. om staden Ca- 
tania och nära floden Salso; omkr. 22,000 inv. 
Är en av Siciliens äldsta städer och känt för 
sin marmor. 

Agis, namn på flera konungar i Sparta. 
Mest berömd är konung Agis IV, vilken 
besteg tronen 244 f. Kr. Han sökte förbättra 
det förfallna spartanska samhället genom att 
återinföra den gamla lykurgiska statsförfatt- - 
ningen, enligt vilken landets jord skulle så 


273 


Agitation Agnefit 


274 


jämnt som möjligt fördelas på medborgarna. 
Han lyckades vinna den spartanska ungdo- 
men för sina planer men rönte ett hårdnackat 
motstånd hos de rika. För dessa föll han slut- 
ligen offer och stryptes i fängelset 240 f. Kr. 

Agitation, se Agitera. 

Agitato [ad£ita'tå], it., med upprört, lidel- 
sefullt musikaliskt föredrag. 

Agitator, person, som agiterar, upphetsare, 
uppviglare. Adj . : Agitatorisk. 

Agitera, ivrigt söka i ett visst syfte bear- 
beta den allmänna meningen el. en persons 
uppfattning. Subst.: Agitation. 

Aglabiderna, en arabisk dynasti i norra 
Afrika 800 — 909. Erövrade delar av Sicilien 
och södra Italiens kuster, som därigenom ble- 
vo starkt påverkade av arabisk kultur. Dy- 
nastien störtades 909 av fatimiderna. 

Aglai'a, en av chariterna (gracerna), beha- 
gens gudinnor. 

Aglau'ros, atensk lokalgudomlighet, enligt 
sagan dotter till konung Kekrops och en 
Athenas prästinna. Vid hennes helgedom ne- 
danför Akropolis avlade Atens vapenföra yng- 
lingar k riga reden. 

Åglo'ssa, »utan tunga». 1. Ett släkte mott- 
fjärilar, vars bruna, fettglänsande larv lever 
i smör, fett o. dyl. — 2. En underordning av 
de stjärtlösa grodd j uren, Anura, 
vilken i flera avseenden visar ålderdomliga 
kännemärken och torde få anses som en från 
de stjärtlösa groddjurens ursprungsformer ti- 
digt avskild sidogren. A. kännetecknas bl. a. 
av att tunga saknas, att örontrumpeterna 
mynna med en gemensam öppning i svalget 
samt att larven har ett gälhål på varje sida 
(jfr Phaneroglossa). De hithörande, 
fåtaliga formerna, vilka samtliga leva helt och 
hållet i vatten, fördelas på tre familjer, Hy- 
menochiridae och Xenopodidae (se K 1 o g r o- 
d o r) i Afrika och Pipidae (se Pipa ameri 
c a n a) i Sydamerika. Rend. 

Aglo'ssa‘ pinguinälis, lat. namnet på fett- 
m o 1 1 e t (se d. o.) . 

Aglyphae, en grupp ormar av familjen Co- 
lubridae (se d. o.), kännetecknad av att inga 
tänder äro fårade. Hithörande arter äro följ- 
aktligen icke giftiga. Gruppen omfattar tre 
underfamiljer : vårtormar, Acrocordinae, 
som helt och hållet leva i vatten, samt sno- 
kar, Colubrinae, och Dasypeltinae (se Vårt- 
ormar, Snokar och Dasypeltinae). 

Rend. 

Agn. l. De blomfjäll hos gräsen, som om- 
sluta dessas befruktningsdelar, och särskilt 
det merendels hinnaktiga fjäll, som ofta sitter 
fast vid frukten — gräsens »korn» — och 
som lösgöres därifrån vid den så kallade 
»kastningen». — Ax- och blomfjäll hos strå- 
säd och baljskal av klöver användas som krea- 
tursfoder. De ha något högre näringsvärde än 
halm, särskilt då de äro blandade med sädes- 
korn och frön. Kornagnar uppblötas före ut- 
fodringen, för att de skarpa axborsten skola 
bli mjuka. 


2. Lockbete, som vid fiske sättes på krok. 
Agnet lämpas etter fiskslag och fiskredskap. 
För mindre fiskar nyttjas flugor, dagg 
maskar, små blötdjur o. dyl.; för större an- 
vänder man levande småfisk, ss. löja och mört. 

Agnäter (ordet hämtat från den romerska 
rätten) kallas i modernt rättsspråk vanligen 
de fränder, av man- eller kvinnkön, vilka äro 
besläktade med varandra endast genom män. 
t. ex. far och son, farfader och sonson, el son- 
dotter, farbroder och brorson. Jfr Kognater. 

Agnätisk succession, se Tronföljd. 

Agne, svensk konung av Ynglingaätten. 
Han omtalas i Snorre Sturlassons Ynglinga- 
saga (se d. o.) och Historia Norvegiie (se d. o.). 
Snorre berättar, att Agne företog ett härnads- 
tåg till Finland, besegrade och dödade en höv- 
ding Froste samt tillfångatog och förde med 
sig dennes dotter Skjalv och son Loge. Hem- 
kommen lade han till i Stocksunden ; på en 
äng därintill höll han bröllop med Skjalv. 
Hon bad nu konungen göra gravöl efter hen 
nes fader. Vid denna fest blev Agne druc- 
ken, och Skjalv lät då sina män hänga honom 
i hans eget guldhalssmycke, varefter hon med 
sitt folk rodde bort. Agne blev bränd på 
platsen, säger Snorre, »och stället kallas se 
dan Agnefit och ligger på östsidan av Tören 
väster om Stocksund». 

Agne är säkerligen en historisk person, vars 
död inträffat i början av 400-talet. Om han 
varit son till Dag kan icke avgöras; Alrek har 
snarast varit Ars son. Man har intet skäl 
att tvivla på uppgifterna, att Agne företagit 
ett härnadståg till Finland, besegrat en höv- 
ding samt rövat med sig dennes dotter och son 
och gjort den förra till sin brud. Möjligen 
äro däremot namnen Froste, Skjalv och Loge 
uppdiktade. Troligt är, att Agne blivit på sin 
gemåls inrådan hängd i sin egen guldhalsring. 
Stocksunden (se d. o.) är ett namn på nuv. 
Norrström; Agnefit (se d. o.) är den södra, låga 
delen av nuv. Stadsholmen (staden mellan bro- 
arna) i Stockholm; f i t betyder »sankt strand 
parti». Tören är samma ord, som ingår i 
nuv. Södertörn. Snorres uppgifter om Agne- 
fits läge i förhållande till Tören och Stock 
sund förklaras därav, att han trodde den nuv. 
Stadsholmen i Stockholm ha varit förenad med 
Södertörn genom ett näs och att han räknade 
Skandinaviens utsträckning i ö. — v., ej i n. — s. 
— Litt. : B. Nerman, »Kung Agne och hans 
död på Agnefit» (i Fornvännen 1919); samme 
förf., »Det forntida Stockholm» (1922). 

B. N— n. 

Agnefit, s. delen av nuvarande staden mel- 
lan broarna i Stockholm, omtalas utom i de 
källor, som anföras i art. Agne, på flera 
andra håll i den gamla nordiska litteraturen. 
Så berättas i en dikt, som meddelas i Her 
vararsagan (se d. o.) och i sagan om Orvar 
Odd (se denne), att kämpen Hjalmar den hug 
store tog avsked av konungadottern Inge- 
borg på A., när han drog ut att strida mot 
Angantyr och dennes bröder. Denna hän- 


275 


276 


Agnel — Agnosticism 


delse bör ha inträffat på 400-talet, några år- 
tionden efter kung Agnes död. Ryktbarast äro 
emellertid berättelserna om hur den norske 
konungen Olof den helige slapp ut vid Agnefit 
efter sitt härnadståg i Mälaren omkring år 
1007. Enligt Snorre Sturlassons Olofssaga lät 
Olof, då han ej kunde komma ut vid det av 
svearna under Olof Skötkonung väl bevakade 
Stocksund, d. v. s. Norrström, gräva igenom 
näset vid A. och seglade så genom rännan 
ut till havs. Enligt islänningen Styrmer den 
vises Olofssaga och den s. k. legendariska 
Olofssagan brast näset genom ett under på 
Olofs bön. Styrmer uppger direkt, att den 
uppkomna holmen var Stockholm. Emellertid 
har Söderström funnits till och varit segelbar 
vid ifrågavarande tid, varför verkligheten 
bakom sagornas uppgifter inskränker sig till 
att Olof undsluppit svearna genom detta sund. 
Förf. till den legendariska Olofssagan har emel- 
lertid missuppfattat sceneriet och trott A. ligga 
vid mälarfjärden Skarvens utlopp vid Stäkön. 
— Litt.: Utom till i art. Agne citerade 

skrifter kan hänvisas till N. östman, »Stock- 
holmsstudier i Snorre Sturlassons konungasa- 
gor», I (i Holmia 1918), samt Gr. Bolin, »Nam- 
net Stockholm och Stockholms uppkomst» (i 
Samfundet Sankt Eriks årsbok 1921). 

B. N— n. 

Agnel [anjä'1], fr., se Agnus De i. 

Agnes el. A g n é t a, den heliga (it. 
Sa'nta Agne' se), enl. legenden en skön och ädel- 
boren rom. jungfru, som blev kristen. Då hon 
betraktade sig såsom Kristi brud och avslog en 
förnäm romares giftermålsanbud, blev hon till 



Den heliga Agnes. Målning av J. de Ribera. 


straff inspärrad naken i ett skökohus. En 
ängel bragte henne emellertid en klädnad, och 
då upprepade underverk räddade hennes oskuld, 
dömdes hon till bålet. Men när icke ens lå- 
gorna mäktade skada henne, lät man hennes 
huvud falla för bödelns svärd (304). Kyrkan 
S. Agnese fuori le mura i Rom uppgives vara 
byggd över hennes grav. Hon är den fläckfria 
oskuldens symbol och avbildas med ett lamm 
eller, som martyr, med en palmkvist eller ett 
svärd. Hennes dag är 21 jan. 

Agnes av Brandenbur g, dansk drott- 
ning (1258 — 1304), dotter till markgreven av 
Brandenburg Johan I. Förmäldes 1273 med 
Erik Glipping. Efter mordet på denne 1286 
styrde hon riket under sin son Erik Menveds 
minderårighet. 1293 ingick hon nytt gifte 
med den holsteinske greven Gert II och hade 
med honom sonen Johan den milde. 

Agnes av Mera n, se Vita frun. 

Agnestadj fordom socken i Västergötland. 
Dess kyrka är belägen i Karleby socken. 
Byggd av biskop Bengt under 1100-talets se- 
nare del, lämnades den troligen under 1500- 
talet att förfalla och är nu en obetydlig ruin. 
Den var en helt liten rundkyrka med runt, 
absidliknande kor. 

Agnetorp, socken i ö. Västergötland invid 
Tidaholm; Vartofta härad, Skaraborgs län; 
48,09 kvkm, 2,093 inv. (1923). Genomflytes av 
Tidan och Yan. Rik på skog, i dalgångarna 
väl uppodlad, 1,964 har åker. I. A. egendomen 
Helliden. Ingår i Tidaholms, Acklinga, Baltaks 
o. A:s pastorat i Skara stift, Kåkinds kontr. 

Agni (skt, »eld»), ind. namn på eldguden, en 
i Rigveda och senare vediska texter mycket 
ofta omtalad och prisad gudomlighet. Hym- 
nernas växlande beskrivningar av hans egen- 
skaper äro snart sagt otaliga, men i dem alla 
igenkänner man med lätthet poetiska skild- 
ringar av elden i dess olika uppenbarelsefor- 
mer. Elden, som i ritualen gemenligen alstra- 
des genom gnidning, är intimit förbunden med 
den specifikt brahmanska kulten, varför A. 
säkerligen aldrig varit någon inom de breda 
lagren populär gud och inom den senare in- 
diska religionen (se H i n d u i s m) förlorat sin 
betydelse. En enligt brahmansk ritual levande 
person — i varje fall en brahman själv — bör 
underhålla tre eldar, en för offret till gudarna, 
en för den husliga härden och en för offret till 
manerna. Se vidare Mytologi (indisk) och 
Vedareligionen. J. Ch — r. 

Agnolo fa'njålå], Andrea, florentinsk 
målare, se S a r t o. 

Agnömen, lat., se Cognomen. 

Agnosi, erkänd okunnighet, insikt om, att 
man i en viss fråga icke vet, huru med saken 
sig förhåller. Sokrates ansåg (enl. Platon), 
att hans företräde framför andra tänkare var, 
att han »visste, att han ingenting visste». 

Agnostici'sm, egentligen den åsikten, att 
man på ett visst område intet kan veta (jfr 
Skepticism). Men vanligen fattas ter- 
men i den speciellare bemärkelsen av den 


277 


Agnostus — Agorakritos 


278 


åsikt, att man ingenting kan veta särskilt rö- 
rande det översinnliga, framför allt om det 
absoluta eller Gud. Agnosticismen avhåller 
sig sålunda både från att antaga och från att 
förneka en sådan verklighet samt gör gäl- 
lande, att vi människor därom platt intet 
kunna veta. — Termen är införd av den eng- 
elske naturforskaren Huxley, och en av åsik- 
tens ryktbaraste representanter är Herbert 
Spencer. — A g n o's t i k e r, den, som om- 
fattar a g n o s t i s k a, d. v. s. till agnosticism 
hörande, åsikter. S — e. 

Agno'stus, trilobitsläkte utan 
ögon och ansiktssutur, med 
huvud och stjärt av nästan 
samma, halvelliptiska form ocl 
samma storlek samt med bloti 
två torakalsegment. Tillhör 
kambrium och undersilur, sär 
skilt Sveriges. Bland Agnostus- 
arterna i Sveriges kambrium 
märkas A. pisif ormis och A. 
punctuosus. Jfr T r i 1 o b i t e r. 

Hng. (K. A. G.) 

A'gnus Déi, lat., »Guds 
lamm». 1. Urspr. en judisk 
benämning på Messias, vilken 
av Johannes döparen tillämpas Agnostus 
på Jesus (Joh. 1: 29: »Se, Guds »«*»• 

lamm, som borttager världens ( förstorad.*) 5 * 
synd!»). Lammet i Joh. Upp. 
uppfattades sannolikt redan av samtiden som 
en symbol för Jesus. Anspelningen på lam- 
met i Jes. 53 eller påska- 
lammet är en frukt av 
kristen utläggning. Fräl- 
saren blev stundom i den 
äldre kristna konsten 
symboliskt framställd så- 
som ett lamm, bärande 
korsfanan (urspr. en sol- 
symbol), slutligen till och 
med såsom ett dödat 
lamm vid korsets fot el- 
ler på korset, där senare 
Frälsarens bild anbragtes. 

2. I rom. -katolska kyrkan benämning dels 
på amuletter, vilka på ena sidan ha Agnus- 
Dei-bilden eller Johannes döparen med ett 
lamm och på den andra sidan bilden av något 
helgon eller av den regerande på- 
ven; dels på de i medeltidens 
kristna konst ofta förekommande 
framställningarna av lammet. 

Av åtskilliga franska medeltids- 
konungar slogos guldmynt (agnels 
el. moutons d’or) med ovan nämn- 
da bild i prägeln, och Visby präg- 
lade under medeltiden små silver- 
mynt med den i det gottländska 
landskapsvapnet ännu förekom- 
mande A.-D.-bilden. 

3. Namn på en i slutet av 600- 
talet i den katolska liturgien 
införd bön, som av prästen läses 


under mässan kort före kommunionen och 
ännu i dag förekommer i vår nattvards- 
liturgi (»O, Guds lamm, som borttager värl- 
dens syuder», etc.) såsom hyllning åt världs- 
försonaren. 

Agoglk, en av H. Riemann införd musik- 
term för läran om smärre modifikationer av 
tempot, som företagas för att göra föredraget 
uttrycksfullt. Jfr Tempo r u b a t o. 

Agön, grek., kallades hos de gamla gre 
kerna en högtidlig tävlingsstrid. Agonerna 
voro dels gymniska, som bestodo i kropps 
övningar, och dels musiska, vilka omfatta 
de musik, skaldekonst och dans. Efter hand 
höjde sig fyra orters tävlingsspel till allmän 
na nationalfester. Dessa voro de olympiska i 
Olympia i Elis, de pytiska i Delfi i Fokis, de 
nemeiska i Nemea i Argolis och de isthmiska 
på Isthmos nära Korint. Jfr Olympiska 
spelen. 

Agoni, dödsarbete, dödskamp. 

Agöniska linjer, linjer, vilka man tänker sig 
dragna genom de punkter på jordytan, i vilka 
den magnetiska deklinationen är noll. Se vi- 
dare Jordmagnetism. 

Agönus cataphra'ctus, lat. namnet på 
s k ä g g s i m p a (se d. o.). 

Agora', grek., folkförsamling; plats, där 
denna hölls; torg. 

Agorafobi, »torgskräck», ett tillstånd av 
sjuklig ångest, i vilket en del personer råka 
vid passerandet av öppna platser eller under 
vistelsen i teatrar, kyrkor o. dyl. Se Neu- 
r a s t e n i. 

Agora'kritos från Paros, grek. bildhug- 
gare, lärjunge till Feidias, mästare till Ne- 
mesis’ berömda staty i Rhamnus, som starkt 
påminde om Feidias’ stil och under den senare 
forntiden av traditionen tillskrevs denne. Så- 
väl av bilden som av dess reliefprydda posta- 
ment ha brottstycken kommit i dagen vid 
grävningar. Genom dessa fragment kan sta- 
tyn dateras till omkr. 430 — 420 f. Kr. Andra 
arbeten av honom äro kända genom forntida 
efterbildningar och beskrivningar. — Natio- 
nalmuseum äger en mycket vacker antik kopia 
av en relief från Nemesis-statyns postament 
(se nedanstående bild). H. W — n. 



Antik kopia efter en relief på postamentet till Agorakritos’ Nerae- 
sis-staty. Nationalmuseum. 




Medeltida hängsmycke 
med Agnus-Dei-bild. 


279 


Agosta — Agra 


280 



Taj Mahal vid Agra. 


Ago'sta, stad på Siciliens ö. kust, i prov. 
Syrakusa, n. om staden Syrakusa. 15,000 inv. 
A. är byggt på en ö, från vilken en bro leder 
över till fastlandet. Rymlig hamn. Handel 
med vin, olja, sardeller, salt. 

Agoué [agoe'], hamnstad i franska Togo, 
Afrika, v. om Grand Popo. Omkr. 20,000 inv. 

d’ Agoult [dago'] , Marie Cathérine 
Sophie, f. deFlavigny, grevinna, fransk 
förf:na, känd under pseudonymen Daniel 
Stern (1805 — 76). I hennes lysande litte- 
rära och konstnärliga salong i Paris märktes 
A. de Vigny, Sainte-Beuve, Ingres, Chopin, 
Meyerbeer, Heine, övergav tidigt sin man 
för att följa Franz Liszt (se denne) och hade 
med honom tre döttrar, av vilka den yngsta, 
Cosima, först blev gift med pianisten Hans 
v. Biilow och sedan med Rich. Wagner. 1839 
återvände d’A. ensam till Paris. Hon var en 
varm anhängare av 1848 års idéer, och hennes 
salong blev alltmer politisk och besöktes av 
revolutionärer av olika nationaliteter, bl. a. 
D. Manin, för vilken hon hyste stor vänskap 
och sympati. Sitt förhållande till Liszt har 
hon skildrat i romanen »Nélida» (1845). Efter 
hennes död utgåvos »Mes souvenirs». — Litt.: 
A. Pommier, »M:me la comtesse d’A.» (1876). 

Agra, namn på ett distrikt, en division och 
före 1902 en provins i n. Indien. Se Före- 
nade provinserna Agra och Oudh. 

Agra, stad i n. Främre Indien, vid Jumna, 
i Förenade provinserna Agra och Oudh, 20 


mil s. s. ö. om Delhi; 185,532 inv. (1921). I 
A., som är huvudort i ett betydande jord- 
bruksområde, tillverkas handknutna bomulls- 
mattor, skor, spetsar, guldtråd och mosaik- 
arbeten. 

A., som redan under den afganska Lodi- 
dynastien (1450 — 1526) tidtals varit residens- 
stad, användes som sådan av stormogulen Ba- 
bur; men dess egentliga glansperiod började 
under dennes sonson, Akbar (1556 — 1605; se 
denne), som 1566 började att där bygga det 
ännu bevarade citadellet och som under ett par 
perioder (bl. a. från 1601 till sin död) reside- 
rade där. Hans son Jahangir fortsatte (till 
1618) att utvidga byggnaderna i A. och lät 
uppbygga ett mausoleum över fadern i Si- 
kandra i närheten. Dennes son, schah Jahan, 
som residerade där 1627 — 37 och efter sin av- 
sättning 1658, är den egentlige skaparen av 
Ars praktbyggnader, Moti Masjid (»pärl- 
moskén»), Jama Masjid (»stora moskén») och 
framför allt det ryktbara mausoleet Taj 
Mahal, den muhammedanska världens kanske 
främsta byggnadsverk, byggt 1630 — 48 av 
marmor och röd sandsten över hans älsk- 
lingsgemål, Mumtas Mahal. Det är en av jor- 
dens praktfullaste byggnader och har i sina 
ädla proportioner och sin oförlikneliga ut- 
smyckning en utomordentlig skönhet. Se ovan- 
stående bild och art. Indisk konst. 

Staden kallas någon gång efter sin egent- 
lige nygrundare Akbarabad. 


281 


Agrafa — Agrarpolitik 


282 


A'grafa, grek., »oskrivna utsagor», kallas 
de av traditionen Jesus tillagda utsagor, som 
icke äro bevarade i de fyra evangelierna. 

Agra'ff. 1 . Spänne, liäkta till sammanhål- 
lande av kläder, gardiner, plymer etc. — 2. 
Ett slags järnkrampa att sammanhålla stenar 
med ; prydnad i spetsen av en båge eller en 
fönsterram. 

Agrafi, förlust av förmågan att åstadkom- 
ma de vid skrivandet nödvändiga koordine- 
rade rörelserna, utan att därvid de vid skriv- 
ning använda musklerna äro förlamade. Jfr 
A f_a s i. 

Agram, kroat. Zagreb, stad i n. v. Jugosla- 
vien, strax n. om floden Save och vid tvenne 
järnvägslinjer. Omkr. 80,000 inv. (1919). Ärke- 
biskopssäte. A. ligger vid foten av det 1,035 
m höga Sljemen. Det driver handel med vin 
och spannmål, hudar, pottaska, porslin och 
silke och har även någon industri, såsom i 
läder, linne, mattor och porslin. A. har blivit 
den litterära och andliga medelpunkten för 
den kroatiska folkstammen, bl. a. genom sitt 
universitet och den för vårdande av det kroa- 
tiska språket och litteraturen stiftade akade- 
mien. Bland stadens många monumentala 
byggnader märkas den vackra domkyrkan i 
gotisk stil och det ärkebiskopliga. palatset. — 
A. anlades 1094 av Ladislaus I av Ungern som 
biskopssäte och blev 1242 efter mongolernas 
fördrivande kungl. fristad. Under krigen med 
turkarna var A. en viktig gränsfästning. Blev 
1867 huvudstad i Kroatien-Slavonien. 

Agra margarinfabrik, Stockholm, tillverkar 
margarin och konstister. Huvudkontor i 
Stockholm, avdelningskontor i Göteborg och 
Malmö. - — - Aktiekapital 2 V 2 mill. kr. Arbe- 
tarantal 60. Tillverkningsvärde per år 4 mill. 
kr. Firman etabl. 1898; aktiebolag 1919. 

Agrarer, benämning på medlemmar av 
vissa politiska partier el. ekonomiskt sociala 
sammanslutningar, som arbeta för jordbrukets 
intressen. Beteckningen har särskilt funnit 
användning i Tyskland, där ett politiskt 
agrarparti framträdde för första gången vid 
valen 1874 och fastställde sitt program i febr. 
1876 vid bildandet av »Verein deutscher 
Steuer- und Wirtschaftsreformen». Ursprung- 
ligen var partiet frihandelsvänligt, men det 
förband sig 1879 med industriprotektionister- 
na och påyrkade sedan dess med mycken iver 
nya eller höjda tullar på spannmål, kreatur 
och jordbruksprodukter över huvud. Den 
kraftigaste agrarorganisationen blev det 1893 
bildade »Bund der Landwirte». 1909 bildades 
»Deutscher Bauernbund» som en mera demo- 
kratisk sammanslutning av jordbrukare. 

I Sverige uppstodo 1894 i de södra land- 
skapen några lokala agrarföreningar (den 
första i Åstorp 10 nov.) med syfte att befordra 
jordbrukets intressen huvudsakligen genom 
tekniska reformer men även genom ändrad 
tullagstiftning. Efter uppkomsten av liknan- 
de föreningar inom andra delar av landet och 
av länsföreningar bildades 8 mars 1895 »Sve- 


riges agrarförbund». 1903 oinbildades detta 
till »Sveriges lantmaunaförbund», som upp- 
löstes 1914. Se vidare Y. Nauckhoffs minnes- 
skrift (s. å.). Som agrarpartier kunna även 
anses »Bondeförbundet» och det 1921 däri upp- 
gångna »Jordbrukarnas riksförbund» (sed. o.). 

Motsvarande danska och norska föreningar 
ha varit »Dansk agrarforening», bildad 1893, 
som vid den politiska förlikningen 1894 ut- 
övade ett ganska stort inflytande men senare 
blev utan politisk betydelse och 1911 inställde 
sin verksamhet, samt »Norsk landmandsfor- 
bund» av 1896. 

Finska småbondepartiet, m a a 1 a i s 1 i i t- 
to (se d. o.), som bildades 1906, kallas ofta 
på svenska agrarer. 

Agrärisk, som hänför sig till jorden, jord- 
bruket. 

Agrärpolitik, den gren av statens ekonomis- 
ka politik, som avser jordbrukets främjande. 

Agrarpolitiska strävanden gjorde sig gäl- 
lande redan i det gamla Rom (se A k er- 
lagar). En ekonomisk politik i egentlig 
mening, d. v. s. en målmedveten strävan från 
statsmaktens sida att leda den ekonomiska ut- 
vecklingen i en viss riktning, kan man dock 
tala om först efter uppkomsten av de väst- 
europeiska nationalstaterna vid slutet av 
medeltiden och början av nyare tiden, och 
vad särskilt agrarpolitiken beträffar, kan den, 
med vissa undantag, sägas ha sin egentliga 
upprinnelse så sent som under senare hälften 
av 1700-talet, delvis till följd av de då fram- 
brytande fvsiokratiska idéerna (se art. F y- 
siokratism), som väckte till liv intresset 
för jordbrukets utveckling. Under 1800-talet, 
framför allt under dess båda sista årtionden, 
har detta intresse blivit alltmer framträdande 
i den inre politiken. 

Statens viktigaste agrarpolitiska uppgift är 
ordnandet av jordegendomsförhållandena, a g- 
rarförfattningen. Denna verksamhet 
har tidigare i flertalet länder främst gått ut 
på jordägarens eller jordbrukarens befrielse 
från sådana inskränkningar i hans fria be- 
stämningsrätt över jorden eller från sådana 
ekonomiska bördor, som kvarstått från äldre 
tider. Hävandet av bondebefolkningens ofri- 
hetstillstånd blev i de flesta länder agrarpoli- 
tikens första mål. Livegenskapen avskaffades 
i Danmark 1788, i Frankrike 1789, i Preus- 
sen 1807, i Ryssland först 1861. Även där- 
efter kvarstodo emellertid flerstädes en mängd 
onera, som bönderna hade att utgöra till sina 
forna herrar och vilka det gällde att lätta 
eller avskaffa. Arbetet härpå har under 1800- 
talet oavlåtligt fortgått, men ännu finnas län- 
der, t. ex. Italien, där allmogens ställning är 
långt ifrån tillfredsställande. I Sverige har 
livegenskapen aldrig funnits, icke heller stora 
godskomplex i syd- och mellaneuropeisk me- 
ning sedan Karl XI :s reduktion. Några med 
befrielseverket i nyssnämnda länder jämför- 
liga åtgärder ha därför här icke behövt 
i fråga komma. 


283 


Agrarprotektionister — Agrell 


284 


I avseende på agrarförfattningen har de 
olika staternas reformpolitik vidare gått ut 
på att åstadkomma en arrondering av bruk- 
ningsdelarna och ett upphävande av det forna 
gemensamhetsväsendet inom byalagen (på 
svenska kallat "skifte; se d. o.), att reglera 
arvsrätten till jord, att undanröja hinder 
för en fri jordstyckning, att ordna arrende- 
förhållandena o. s. v. Hit höra även de sär- 
skilt under de senaste åren framträdande 
strävandena att åstadkomma en jämnare egen- 
domsfördelning, vare sig i riktning av större 
egendomars styckande till småbruk eller i 
riktning att förhindra jordens alltför starka 
söndersplittring. 

Andra uppgifter för den nutida agrarpoli- 
tiken äro arbetet på lantbruksundervisningens 
höjande genom inrättande av lantbruksinsti- 
tut och lantmannaskolor, anställandet av in- 
struktörer och kringresande undervisare av 
skilda slag, anordnandet av lantbruksutställ- 
ningar, utlämnandet av premier till uppmunt- 
rande av den ena eller andra grenen av lant- 
hushållningen o. s. v, I Sverige ha sistnämnda 
uppgifter till stor del besörjts icke av staten 
direkt utan av hushållningssällskapen, vilka 
visserligen äro privata sammanslutningar 
men för sin verksamhet åtnjuta understöd av 
allmänna medel. Även direkt kan staten in- 
gripa för befordrande av jordbrukets utveck- 
ling, såsom genom lån och understöd för av- 
diknings- och bevattningsf öretag, mossodlingar 
o. s. v. För ladugårdsskötselns höjande har 
staten viktiga uppgifter att fylla genom att 
befordra ädla djurarters införsel, att upp- 
rätta avelscentra, att förhindra införsel av 
smittade djur m. m. Genom transportlätt- 
nader — i den mån staten behärskar kom- 
munikationslederna — och genom inrättande 
av lager- och kylhus kan avsättningen av 
lantmannaprodukter befrämjas. Angående sta- 
tens verksamhet för stödjande av föreningsvä- 
sendet inom lantbruket samt för att bereda 
dettas idkare nödigt driftkapital se Koope- 
ration samt J ordbrukskredit. För 
att förhindra eller mildra agrarkriser, fram- 
kallade genom övermäktig utländsk konkur- 
rens, äger staten slutligen genom sin tullpoli- 
tik makt att påverka priserna å jordbruksalster 
(se Tullpolitik). J. F. N. (K. Å.) 

Agrärprotektionister, de skyddstullsvänner, 
som framför allt sträva att genom tull på 
lantmannaprodukter tillgodose jordbruksid- 
karnas intressen. 

Agra'te, Marco d’, ital. bildhuggare (omkr. 
1500 — efter 1571). Är känd genom sin från- 
stötande staty av aposteln Bartolomeus, fram- 
ställd fullständigt flådd med den avdragna 
huden över skuldrorna (1562, i koret till do- 
men i Milano), ett exempel på hur denna tids 
konstnärer ej sällan lfito anatomisk insikt 
och virtuos realism triumfera över den sunda 
smaken. Mera betydande är hans gravvård 
över Giovanni del Conte i kyrkan San Lo- 
renzo i Milano (1556 — 58). H. W — n. 


Agré, Agreé el. Agreérad, en titel, 
som Akademien för de fria konsterna före 1887 
tilldelade vissa konstidkare, vilka ej ansågos 
vara av den betydenhet, att de kunde upptagas 
som ledamöter. 

Agreäbel, behaglig. 

Agrell, Alfhild Teresia, f. Martin, 
förf:na (f. 1849 13 /i). Hennes båda skådespel 
»Räddad» (1883) och »Dömd» (1884), väckte 
en betydande uppmärksamhet såsom två myc- 
ket energiska alster 
av den dåtida kvinn- 
liga »förtrytelselit- 
teratur», som med 
impuls från Ibsen 
yrkade på större 
sanning i det äkten- 
skapliga förhållan- 
det samt mannens 
moraliska likställig- 
het med kvinnan. 

Mindre beaktade 
blevo i allmänhet 
hennes följande dra- 
matiska arbeten 
(»Ensam», »Små- 
stadsliv» m. fl.). Hennes reseskildringar och 
novellistiska arbeten utmärka sig för en pigg 
och tilltalande stil, och hennes berättelser 
»Norrlandsgubbar och norrlandsgummor» m.fl. 
inrymma träffande bilder ur det norrländska 
folklivet. Den i Stindes maner gjorda humo- 
ristiska berättelsen »I Stockholm. Också en 
reseberättelse av Lovisa Petterkvist» (1893) 
blev en stor publikframgång och efterföljdes 
av »Hemma i Jockmock» (1896). I Pelle Molins 
anda och stil skrev hon 1898 norrlandsberät- 
telserna »Nordanfrån». 1904 utgav hon »Guds 
drömmare», som mottogs ganska välvilligt av 
kritiken. E. F— t. (O. W— n.) 

Agrell, Johan, tonsättare (1701 — 65). F. 
i Östergötland, studerade han i Linköping och 
vid Uppsala universitet. Antogs 1723 till 
kammarmusiker i Kassel samt blev senare 
kapellmästare i Niirnberg. Vann rykte både 
som pianovirtuos och kompositör. Hans sona- 
ter intaga formellt en mellanställning mellan 
svit och sonat. 

Agrell, Karl Magnus, orientalist (1764 
— 1840), fil. mag. i Uppsala 1788, docent i 
österländska språk 1789, lektor i Växjö 1794, 
kyrkoherde i Skatelöv, Växjö stift, 1805, led. 
av prästeståndet 1812 och 1815. Vann ett 
frejdat namn som forskare i de semitiska 
språken, i synnerhet syriska. Hans forsk- 
ningar lovordades och utnyttjades av flera 
framstående tyska språkforskare. Värdefulla 
manuskript av A. förvaras i Uppsala universi- 
tetsbibliotek och Växjö läroverksbibliotek. 

Agrell, Olof, reseskildrare (1755 — 1832). 
Uppehöll sig som konsulattjänsteman i Ma- 
rocko och Algeriet under tiden 1788 — 1821 
och har skildrat sina intryck från de första 
uppehållen i Afrika samt från Spanien o. Por- 
tugal i två samlingar (1796 o. 1807), som väckte 



285 


Agrell — Agri decumates 


uppmärksamhet både i följd av ämnets ovan- 
lighet och det friska lynne och den lätta stil, 
aom voro utmärkande för dem. 

Agrell, Per Sigurd, slavist, universi- 
tetslärare och skald (f. 1881 ia /i). Efter av- 
lagd fil. lic. -examen i Uppsala blev A. 1909 
fil. dr vid Lunds universitet, förordnades till 
docent i slaviska språk 
och 1922 till professor 
därstädes. A :s vikti- 
gaste insats på den sla- 
viska språkforskning- 
ens område är hans 
studier över aspekter- 
na och aktionsarterna 
vid det polska ver- 
bet, samlade i arbetet 
»Przedrostki posta- 
ciowe czasowniköw 
polskich», utg. av Ve- 
tenskapsakademien i 
Krakau 1918. På rys- 
ka har han utgivit »Iakttagelser rörande 
vacklande betoning vid det ryska verbet» 
(1917), ett om fina semasiologiska iakttagelser 
vittnande arbete. I sina övriga språkhistoriska 
arbeten har A. huvudsakligen behandlat de 
slaviska intonations- och accentproblemen. 

Under åren 1903 — 12 utgav A. sex lyriska 
diktsamlingar (»Solitudo», »Hundra och en 
sonett», »Purpurhjärtat», »Antika kaméer» 
m. fl.), vilka dokumenterade honom som en 
betydande skald, speciellt sonettdiktare. Sär- 
skilt de indiska dikterna i hans »Solitudo» 
utmärka sig genom stor tjuskraft. H. Sd. 

Agrema'ng, mest i plur., behag, förströelse, 
fördel, bekvämlighet. Som diplomatisk term 
betecknar a. förklaring från en regering, att 
invändning icke föreligger mot emottagande 
av viss namngiven diplomat från annan makt. 

Agri'cola, Cnejus Julius, romersk 
statsman o. fältherre (39 — 93). Stred under 
Vespasianus framgångsrikt i Britannien och 
förvaltade 73 — 76 Akvitanien. Han sändes 
77 till Britannien, där han utvidgade romar- 
nas besittningar ända till floden Tay och med 
mycken framgång utbredde den romerska od- 
lingen. I behåll finnes en berömd, av hans 
svärson Tacitus författad levnadsteckning: »De 
vita et moribus Julii Agricolae» (övers, av V. 
Lundström, 1896). 

Agri'cola, Georg, tysk naturforskare (1494 
— 1555). Hans tyska namn var B a u e r. Efter 
studier i Leipzig och Italien bosatte han sig 
såsom läkare i Joachimstal men drevs av 
den blomstrande sachsiska gruvindustrien att 
huvudsakligen ägna sina krafter åt metallur- 
giska och mineralogiska studier. 1546 blev 
han borgmästare i Chemnitz men avsattes re- 
dan 1552 på grund av religionsstridigheter. I 
sina skrifter, vilka präglas av stor klarhet, 
beskriver han de viktigaste metoderna för ut- 
vinnande av metaller ur malmer samt fram- 
ställningen av andra hyttprodukter och tek- 
niskt viktiga preparat. Bland hans skrifter, 


286 

vilka äro synnerligen viktiga för metallurgiens 
historia, märkas »De re metallica (libri XII)», 
1556, samt det mineralogiska arbetet »De na- 
tura fossilium (libri X)», 1546. 

Agri'cola, J o h a n n, tysk lutersk teolog 
(1494 — 1566). Gav upphov till den s. k. an- 
tinomistiska striden (se d. o.). Som sin åsikt 
framhöll han med yttersta skärpa: »Lagen hör 
hemma blott på rådhuset». Deltog i utarbe- 
tandet av »Augsburger-interim» (se d. o.). Av 
kurfursten Joakim II blev han utnämnd till 
hovpredikant och superintendent i Berlin och 
bidrog verksamt till protestantismens infö- 
rande i Brandenburg. Litt.: G. Kawerau, »J. 
A.» (1881). 

Agri'cola, Mikael, Finlands reformator 
(omkr. 1508 — 57). Mottog som skrivare ho» 
biskop Martin Skytte i Åbo av reformatio- 
nens finske apostels, Peder Särkilaks’, pre- 
dikningar den första väckelsen att arbeta 
för de nya lärorna, som han sedan fick ytter- 
ligare tillfälle att inhämta såsom Luthers och 
Melanchthons lärjunge i Wittenberg (1536 — 
39). Återkommen blev han 1539 rektor vid 
Åbo skola, förordnades 1548 till Skyttes med- 
hjälpare ( coadjutor ) och förestod efter dennes 
död stiftet i fyra år, tills han 1554 av konung 
Gustav utan föregående val utnämndes till 
biskop över Åbo stift. Han var den förste 
gifte finske biskopen. A. blev skaparen av ett 
finskt skriftspråk och grundade en finsksprå- 
kig litteratur, som länge gick i de banor han 
nrivisat. Han kan även räknas som Finlands 
förste förf. på teologiens, kyrkohistoriens och 
mytologiens områden. A :s tidigaste arbet© 
är en abc-bok, tryckt 1542. Hans »Bönebok 
ur bibeln» (»Rukouskirja bibliasta»), tryckt 
1544, är ett större arbete, innehållande ett 
kalendarium och astrologiska regler, ett slags 
bondepraktika, och därjämte ett stort antal 
böner, trosbekännelserna, utdrag ur bibeln 
o. dyl. Dessutom har han bl. a. utgivit över- 
sättningar av N. T. (tryckt i Sthlm 1548) och 
av Psaltaren m. fl. delar av G. T. ävensom 
kyrkohandbok och mässa (dessa båda ånyo utg. 
1893 av E. N. Setälä och K. B. Wiklund). 

Agri'cola, Rudolf, egentl. R o 1 e f H u y s- 
m a n n, holländsk humanist (1443 — 85). Efter 
att ha varit lärjunge till Thomas a Kempis 
och studerat i Leuven och Paris, reste han 
vid 33 års ålder till Italien, där han av den 
lärde grekiske flyktingen Teodor Gaza inför- 
des i den grekiska litteraturen. Sina senare 
levnadsår tillbragte han i Heidelberg. Han 
studerade även hebreiska och teologi. I sitt 
mycket spridda huvudarbete, »De inventione 
dialectica» (1480), ger han, i anslutning till 
antikens retorik, en vägledning för talare och 
författare till ämnets ordnande och behand- 
ling. A:s största betydelse ligger däri, att 
han i Tyskland väckte kärlek för de klassiska 
studierna o. bidrog att framkalla renässansen. 

A'gri decumates, lat., »tiondelandet», kallas 
den av romarna i 1 :a årh. e. Kr. erövrade land- 



287 


Agrigentum — Agronomi 


288 


sträckan mellan övre Donau och mellersta 
Rhen. Landsträckan utskiftades till romerska 
veteraner och galliska nybyggare, som hade 
att erlägga tionde av jordens avkastning. 

Agrige'ntum, forntida stad på Siciliens ö. 
kust. Se G i r g-e n t i. 

Agrikultur, jordbruk, åkerbruk, lantbruk, 
särskilt den odlade jordens bearbetning. 

Agrikulturfysik, se Lantbruksfysik. 

Agrikulturkemi, se Lantbrukskemi. 

Agrikulturkemisk försöksanstalt, se För- 
söks v äsen. 

Agri'lus, lat. namnet på ett släkte prakt- 
baggar (se d. o.). 

Agrimonia, lat. namnet på småborre- 
släktet (se d. o.). 

A'grion, lat. namnet på ett släkte troll- 
s 1 ä n d o r (se d. o.). 

Agriötes, lat. namnet på ett släkte knap- 
pare (se d. o.). 

A'grip, »utdrag», är det äldsta försöket till 
behandling av Norges historia på norska. Ar- 
betet är författat omkr. 1190 av en till nam- 
net okänd norrman och omfattar Norges his- 
toria från Halvdan svarte på 800-talet till 
inemot författarens tid. Det är känt endast 
genom en defekt isländsk avskrift i en hand- 
skrift från förra hälften av 1200-talet (utg. av 
V. Dahlerup 1880). 

Agri'ppa, två judiska konungar. Se H e r o d e s. 

Agri'ppa, Marcus Vipsanius, rom. 
fältherre (63 — 12 f. Kr.). Det var han, som 
främst hjälpte Octavianus (sedermera kejsar 
Augustus) att besegra sina medtävlare. Sina 
stora fältherreegen- 
skaper visade han 
bl. a. i segern vid 
Aktion 31 f. Kr. över 
Antonius. Till tack 
förmälde Augustus 
honom med sin dot- 
ter Julia och förlä- 
nade honom de högs- 
ta hedersposter ; bl. 
a. var han flera 
gånger konsul. Han 
utförde storartade 
byggnadsverk i Rom, 
framför allt Pan- 
theon och de efter 
honom uppkallade termerna (baden). Var fa- 
der till Agrippina d. ä.; en annan dotter var 
g. m. Tiberius. 

Agri'ppa, Menenius, rom. konsul 503 f. 
Kr. Allmänt bekant är den liknelse om lem- 
marnas uppror mot magen, varigenom han en 
gång förmådde plebejerna i Rom, vilka ut- 
tågat till det heliga berget, »Mons sacer», att 
förlika sig med patricierna (494). 

Agri'ppa av Nettesheim, Heinrich 
Cornelius, tysk naturfilosof o. förf. (1486 
el. 1487 — 1535). Med hänsyn till sin allmänna 
läggning hör han samman med medeltiden, 


men hans personlighet och hans strävanden 
peka i åtskilliga hänseenden i riktning mot 
den nya tiden. Av utomordentligt intresse är 
hans stora verk »De occulta philosophia» (den 
vanligaste uppl. tryckt i Köln 1533), vari han 
ger en utförlig framställning av de resultat, 
till vilka den medeltida naturvetenskapen i 
förening med magien ansett sig ha kommit, 
samtidigt med att han belyser det hela genom 
naturfilosofiska spekulationer. För svenska 
läsare har detta verk intresse därigenom, att 
Viktor Rydberg vid flera tillfällen använt 
detsamma; särskilt hans studie »Medeltidens 
magi» är i allt väsentligt byggd på A :s ar- 
bete. Bland A:s övriga verk må nämnas 
skriften »De incertitudine et vanitate scientia- 
rum» (1527). (O. W — n.) 

Agrippina d. ä., dotter till M. V. Agrippa 
(se ovan) och Augustus’ dotter Julia. A., som 
var modig och energisk samt även makt- och 
ärelysten, följde sin gemål Germanicus (se 
denne) på hans krigståg till Germanien och 
orienten. Sedan hon efter hans död (19 e. Kr.) 
återvänt till Rom, blev hon misstänkt av kej- 
sar Tiberius att eftersträva herraväldet åt 
sina söner och förvisades därför till en ö nära 
Neapel, där hon år 35 dog hungersdöden — 
om frivilligt eller av tvång är oavgjort. Hen- 
nes ende överlevande son, kallad Caligula, 
blev år 37 kejsare. 

Agrippina d. y., dotter till Germanicus och 
A. d. ä., föddes 16 e. Kr. i den stad, som efter 
henne fick namnet Colonia Agrippina (Köln). 
Först var hon förmäld med Domitius Aheno- 
barbus, med vilken hon hade sonen Nero, I 
sitt tredje gifte äktade hon sin farbror, kejsar 
Claudius (49), vilken hon förmådde att näm- 
na hennes son Nero till sin efterträdare. Då 
Nero blev kejsare, råkade han snart i tvist 
med sin mor och sökte dränka henne genom 
att narra henne ut på ett skepp, som var så 
byggt, att det gick i stycken ute på havet. 
A. lyckades simma i land men blev då på so- 
nens befallning ihjälstucken (59 e. Kr.). 

Agrogeologi, marklära (se d. o.), vetenska- 
pen om jordens egenskaper med avseende på 
dess värde för jordbruksändamål. 

Agrologi, läran om jordmånernas bildning. 
Se M a r k 1 ä r a. 

Agromy'za carbonäria, lat. namnet på 
björkbastflugan (se d. o.). 

Agronöm, egentl. en, som är kunnig i lant- 
brukets teori. Användes särskilt såsom titel 
på person, som utexaminerats från högre lant- 
bruksläroverk, samt om person, anställd för 
att ge råd och upplysningar i frågor rörande 
lantbruk. Se Konsulent, Lantbruk s- 
ingenjör, Lantbruksinstitut. — 
År 1912 stiftades Sveriges agronomförbund 
med uppgift att främja agronomkårens gemen- 
samma intressen och den vetenskapliga lant- 
bruksundervisningen. H. J. Dft. 

Agronomi, jordbrukslära, brukar beteckna 
läran om jordens egenskaper, bearbetning. 



289 


Agros 


Aguéli 




förbättring, gödsling och avdikning samt 
växtodling å åker och äng. 

Agros, a. -b., finl. firma, grundl. 1892, för 
handel med lantbruksförnödenheter, kolonial- 
varor och maskiner. A. har kontor i flera finl. 
städer och utger en egen lantmannatidskrift, 
»Agros». Aktiekap. är 42 mill. f. mk och för- 
säljningen uppgick 1922 till 146 mill. f. mk. 

Agroste'mina, lat. namnet på klättsläk- 
t e t (se d. o.). 

Agro'stis, lat. namnet på vensläktet 
(se d. o.). 

Agrötis, lat. namnet på ett f järilssläkte, 
tillhörande fam. Noctuidae av gruppen j o r d- 
f 1 y n (se d. o.). 

Agrumer el. Agrumentfrukter, en 
ofta använd benämning på frukter, tillhörande 
släktet Citrus. 


sig utlöpare från Sierra Madre Occidental. 
Säd och grönsaker odlas. Boskapsavel. Lito- 
grafisk sten och byggnadssten, koppar, bly, 
järn, silver och guld ha påträffats. A. är väl 
vattnat och hälsosamt samt äger goda järn- 
vägsförbindelser. Huvudstad, se följ. 

Aguascalie'ntes [agcoas-], huvudstad i mexi- 
kanska staten med samma namn, 43 mil n. v. 
om staden Mexico. 45,198 inv. Fruktträd- 
gårdar, bomulls- och yllefabriker, smältverk, 
lerkärls- och tobaksfabriker. Export av me- 
tall och hudar. Järnväg till Tampico vid 
Mexikanska viken. 

Aguéli [age'li], Ivan Gustave (antaget 
namn för John Gustav Agelii), svensk 
konstnär (1869 — 1917). F. i Sala, kom han 
som ung till Visby, där han började ägna sig 
åt målarkonsten. 1890 for han till Paris för 



»Kalifgravarna». Målning av I. Aguéli i Nationalmuseum. 


Agua [a'gcoa], slocknad vulkan i Guate- 
mala, Centralamerika, s. om huvudstaden; 
3,752 m ö. h. Hade 1541 ett häftigt utbrott 
av slam- och vattenmassor, varvid landets 
äldsta huvudstad, Ciudad vieja, förstördes. 

Aguado [agcoa'då], Alejandro Maria, 
spansk bankir (1784 — 1842). Ingick 1808 i 
franska armén, där han slutligen blev överste 
och adjutant hos general Soult. Förvisad från 
Spanien 1815, började han i Paris en mäklar- 
affär, som han inom några år utvecklade till 
ett framstående bankirföretag. Som belöning 
för de lån han skaffade Spanien till ordnande 
av dess affärer 1823 — 31 erhöll A., som var 
av judisk börd, markistitel, ordnar och värde- 
fulla gruvfyndigheter. 

Aguascalie'ntes [agcoas-] (»varma källor»), 
stat i mellersta Mexiko, på mexikanska hög- 
platån; 7,692 kvkm, 124,500 inv. A:s varma 
källor ha givit staten dess namn. I v. höja 


att vidare utbilda sig. Han blev där en ivrig 
anhängare av anarkismen och på grund härav 
invecklad i en process, som förskaffade honom 
en tids fängelsestraff. För att rekreera sig 
efter detta for han s. å. till Egypten, där han 
mottog starka intryck av österlandets natur 
och tankevärld. Han lärde sig, utom talrika 
andra språk, arabiska och övergick till islam. 
1895 — 1900 levde han ånyo i Frankrike, 
mest tillsammans med österländska anarkis- 
ter och revolutionärer i Paris. Därefter begav 
han sig till orienten, där han en tid uppehöll 
sig i Indien och åtta år i Egypten. Alltsedan 
mitten av 1890-talet hade han mera sysslat 
med studier i anarkistisk litteratur, astrologi 
och andra ockulta vetenskaper samt muham- 
medansk filosofi och teologi än med sin konst. 
Under ett besök i Sverige 1911 återtog han 
sina penslar och målade under de följande 
åren mycket i Frankrike, i Egypten (1913 — 

I. 10 


291 


292 


tTAguesseau — Agurin 


16) och slutligen i Spanien, där han omkom 
genom olyckshändelse i Barcelona. Han må- 
lade huvudsakligen landskap i en bred, for- 
mellt och koloristiskt förenklad men samti- 
digt förfinad och fördjupad form. Flera av 
hans målningar ' finnas i Nationalmuseum. 
Litt. : C. G. Laurin, »Människor» (1919). 

H. W— n. 

d'Aguesseau [dagäså'], Henri Frangois, 
fransk rättslärd (1668 — 1751). Generaladvokat 
vid parlamentet i Paris 1689, blev A. den 
främste juridiske vältalaren i Frankrike och 
utnämndes 1700 till samma parlaments gene- 
ralprokurator. Som sådan vann han stor po- 
pularitet genom sitt försvar av den galli- 
kanska kyrkans rättigheter vid den kvietis- 
tiska oron (se K v i e t i s m) och sitt motstånd 
mot den mot jansenismen riktade bullan »Uni- 
genitus». 1717 blev han kansler men avsattes 
följ. år och förvisades till sitt gods till följd av 
sin envisa opposition mot John Laws av re- 
genten omfattade projekt. Återkallad 1720, 
bidrog han genom sin fasthet och klokhet att 
lugna den allmänna oron och gottgöra ska- 
dorna. När parlamentet vidhöll sin vägran 
att inregistrera »Unigenitus», föranleddes A. 
av sin fruktan för schism och ett inbördes 
religionskrig att bistå regentens gunstling G. 
Dubois i hans bemödanden att tvinga parla- 
mentet till inregistrering. Denna hans för- 
ändrade hållning, som av allmänheten till- 
skrevs servilism emot Dubois, nedsatte hans 
popularitet, men den opposition han emeller- 
tid i andra frågor bedrev mot Dubois vållade, 
att han 1722 blev avsatt, då denne blev pre- 
miärminister. Åter insatt som kansler 1727 
på tillstyrkan av kardinal Fleury, sökte han 
medla i tvisterna mellan hovet och parlamen- 
tet. De av honom genomförda eller påyrkade 
förbättringarna i lagstiftning och rättsskip- 
ning utgöra en epok i fransk jurisprudens, 
och han har jämställts med M. de L’Höpital 
och Malesherbes. Ths. 

Aguilar [a'giläa], Grace, eng. förf:na 
(1816 — 47). Av hennes arbeten, vilka före- 
trädesvis behandla uppfostran i hemmet och 
moderskärleken, ha flera översatts till sv., 
ss. »Lifvet i hemmet», »En moders belöning» 
»Cederdalen eller martyren», »Robert Bruce» 

Aguilas [a'gilas], stad i s. Spanien vid Me 
delhavet, 65 km s. v. om Cartagena, i prov. 
Murcia; omkr. 16,000 inv. Järnväg till Car 
tagena. Betydande utförsel av silverhaltig 
blymalm, järnmalm och soda. Är Spaniens 
viktigaste utskeppningsplats för alfagräs. 

Aguillon [agijå'], Frangois, flarn, ve- 
tenskapsman o. arkitekt (1566 — 1617), rektor 
vid jesuitkollegiet i Antwerpen, känd som fi- 
lolog och matematiker. Byggde 1614 — 21 den 
praktfulla jesuitkyrkan i Antwerpen, som 
förstördes genom eldsvåda 1718 men seder- 
mera åter uppbyggdes efter de gamla ritning- 
arna. Kyrkan (se vidstående bild) är ett 
av de tidigaste och ståtligaste proven på bel- 
gisk barockarkitektur. H. W — n. 


Aguina'ldo [agi-], E m i 1 i o, filipinos’ le 
dare (f. 1870). Mär i Cavite på Luzon 1893 — 
96, blev han ledare för resningen mot Spa- 
nien (se Filippinerna). Vid det spansk- 
amerikanska krigets utbrott återupptog han 
med amerikanske amiralen Deweys bistånd 
striden mot spanjorerna och underlade sig 
nästan hela ön Luzon utom Manila. Som pre- 
sident för den 1898 proklamerade filippinska 
republiken sökte A. förgäves åt den nya fri- 
staten vinna makternas erkännande. Efter 
freden mellan Spanien och Förenta staterna 
kom A. i allt mer spänt förhållande till ame- 
rikanerna. Han blev efter ett långvarigt 
gerillakrig tillfångatagen 1901 och nödgad att 
svära trohetseden till Förenta staterna. Han 
frigavs 1902. 

Agulhas [agoTjeJ], Kap A., Nåludden, 
är Afrikas sydspets, 34° 51' s. br. och 20° 2' 
ö. Igd. — Har fått sitt namn efter sina vasst 
sönderskurna klippor. A. - b a n k e n, med 
112 — 130 m vattendjup, sträcker sig från 
Kap A. fram mot ö. till Great Fish river. 
Längs Kaplandets kust går A.- .eller Kap- 
strömmen (se Atlantiska havet och I n- 
diska havet). 

Agu'nnaryd, socken i s. v. Småland, n. om 
sjön Möckeln kring Helgeån; Sunnerbo härad, 
Kronobergs län; 142,16 kvkm, 1,367 inv. 
(1923). Trakten är rik på sjöar och mossar. 
Marken kuperad med löv- och barrskog. 1,503 
har åker, omkr. 3,800 har skog. Pastorat i 
Växjö stift, Sunnerbo kontrakt. 

Agurin, se Teobromin. 



F. Aguillon: Jesuitkyrkan i Antwerpen. 


293 


Aguti — Ahlbom 


294 



Aguti, Dasyprocta fuliginosu. 


Aguti, G u 1 d h a r e, Dasyprocta, ett syd- 
och mellanamerikanskt gnagarslilkte, hörande 
till familjen Dasyproctidae. Den allmännaste 
arten (D. aguti) har en hård, nästan borstlik 
hårbeklädnad. Håren äro ringlade med band 
av mörkbrunt och citrongult. När de resa sig 
eller djuret rör sig, visa de ett särdeles vac- 
kert färgspel, som ger anledning till nam- 
net guldhare. Den här avbildade arten ( D . 
fuliginosa) har mörk päls med inströdda vita 
stickelhår. 

Agön, ö i Bottniska viken, 22 km s. ö. om 
Hudiksvall, till vars område den hör. Fisk- 
läge av samma namn och ett gammalt trä- 
kapell. Bekant landkänning o. ankarplats. Fyr. 



Utskakning av strömmingsskötar i Agöns fiskarhamn. 


Ahab el. A c h a b, konung i Israel (omkr. 
375 — 853 f. Kr.), samtidig med konung Josa- 
fat i Juda. Av sin gemål Isebel, konunga- 
dotter från Tyros, förleddes han att dyrka 
den feniciske Baal och döda Jahves profeter, 
varför Elia förkunnade honom Guds straff. 
A., eom var en tapper krigare, föll i striden 
om Ramot, varefter hela hans släkt utrotade» 
*v Jehu med en grymhet, som drog blodskuld 
över dennes efterkommande (1 Kon. 16 — 22; 
2 Kon. 9). 

A'haggar, Högar, oas- och berglandskap 
i mellersta Sahara; sydligaste Algeriet. Ahag- 
garmassivet har en höjd av 2,000 m och där- 
utöver. Från A. utstråla wadier (floddalar), 


särskilt mot s.; åt n. wadi Tgharghar. Hu- 
vudorten Ideles bedriver karavanhandel med 
Air. Det ännu föga kända området bebos av 
den krigiska tuaregstammen ahaggar. 

Ahas, konung i Juda rike omkr. 735 — 715 
f. Kr. Inkallade till hjälp i sitt krig mot ara 
méerna och Israels rike den assyriske konung- 
en Tiglat-Pileser, under vilken han sedan blev 
skattskyldig. Sina söner lät han uppbränna 
som offer åt främmande gudar. På hans tid 
uppträdde profeten Jesaja (2 Kon. 16, Jes. 7). 

Ahasve'rus. 1. Benämning på två i Gamla 
testamentet omtalade konungar i Med ien och 
Persien. Mest känd är den i Esters bok om- 
talade A., grekernas Xerxes (se denne). - 
2. Se J e r u s a 1 e m s skomakare. 

Ahir (skt Abhira), indisk kast, som ägnar 
sig åt boskapsskötsel. Se I n d i e n. 

Ahito'feI, en insiktsfull rådgivare och vän 
till konung David, som han dock övergav för 
att sluta sig till dennes upproriske son Ab- 
salom. Men då A. såg, att hans råd icke följ- 
des, hängde han sig (2 Sam. 15 — 17). 

Ahlainen [a'k-], se Hvittisbofjärd. 

Ahlberg, Karl Abraham, apotekare (f. 
1861 13 / e ). Blev efter 1884 avlagd apotekar- 
examen assistent vid Farmaceutiska institutet 
och var senare flera år lärare vid institutet, 
till dess han 1909 tillträdde apoteket »Vita 
björnen» i Stockholm. 1899 — 1909 tillhörde 
A. Medicinalstyrelsens vetenskapliga råd. 
Har, delvis i samarbete med andra, utgivit 
»Farmaceutisk teknik» (1898), »Författningar 
m. m. ang. apoteksväsendet i Sverige» (1903), 
»Den svenska farmaciens historia» (1907 — 08), 
»Apoteksvisitationer» (1910) m. m. 

Ahlberg, Olof, bildhuggare (f. 1876 18 /n). 
Har efter studier vid Tekniska skolan i Stock- 
holm samt i Tyskland och Paris gjort sig 
känd som en begåvad skulptör. Bland hans 
arbeten märkas gravmonumentet över Alf 
Wallander på Solna kyrkogård (rest 1917) och 
figurgruppen »Far och son» (modellerad 1917, 
rest i brons i badhusparken i Östersund 1921). 
Han har även utfört dekorativa skulpturer. 
Hans arbeten vila på ett grundligt naturstu- 
dium och kännetecknas av en kraftfull, ofta 
lätt arkaiserande stil. H. W — n. 

Ahlberg, Per August, predikant (1823 — 
87), prästvigd 1847, föreståndare för olika 
missionsskolor från 1857, på Alsborg i Vet- 
landa 1861 — 75, sedan i Örebro. Hade som 
skolföreståndare, resepredikant och religiös 
förf. en ganska stor betydelse för den religiösa 
väckelserörelsen inom Sverige vid och efter 
mitten av 1800-talet. Han tillhörde därunder 
den mera konservativa riktningen och var en 
avgjord motståndare till waldenströmiani3- 
men. Mest bekant av Ars många och mycket 
spridda skrifter är »Biblisk skattkammare». 

Ahlbom, Ernst, skådespelare (f. 1866 18 / 3 ). 
Är f. i Värmland och har varit anställd vid en 
del resande sv. teatersällskap 1884 — 94 men 
har sedan dess varit oavbrutet verksam vid 
finländska teaterföretag ss. skådespelare, re- 




295 


Ahlborn 


Ahlgren 


296 


gissör el. teaterledare. Han har tillhört bl. a. 
Svenska teatern i Hälsingfors 1894 — 96, 1909 
— 19, teatern i Vasa 1909 — 20 och Svenska tea- 
tern i Åbo sedan 1920. Har utgivit »Minnen 
och anteckningar från en trettiofemårig tea- 
terbana» (1919). 

Ahlborn, L e a, medalj- och stämpelsni- 
darinna (1826 — 97), dotter till myntgravör L. 
P:son Lundgren. A., som studerat i Paris 1851 
— 53 och sedan 1855 var ordinarie gravör vid 
myntverket, åter- 
upplivade i Sverige 
medalj graverings- 
konsten, vilken se- 
dan Fehrmans och 
Ljungbergers dagar 
varit i ständigt sjun- 
kande. Hon förfär- 
digade stämplarna 
till Sveriges nya 
öresmynt (fr. o. m. Os- 
kar I), de nya nors- 
ka guldmynten och 
hela den första upp- 
sättningen finska 
mynt ävensom en 
mängd medaljer (bl. a. talrika medaljer över 
svenska konungar och drottningar, minnespen- 
ningar över vetenskaps- och statsmän m. fl., 
Uppsala universitets jubileumsmedalj 1877, 
New Yorks medalj över Washington vid 100- 
årsjubileet 1883 och Columbusmedaljen med 
anledning av 400-årsjubileet över Amerikas 
upptäckt) samt flertalet av Vetenskapsakade- 
miens och Svenska akademiens minnespen- 
ningar 1853 — 97. Var sedan 1854 gift med 
ornamentsbildhuggaren K. H. A. (1819 — 95). 

Ahlefeldt, gammal dansk adelssläkt, som på 
1100-talet kom söderifrån till Holstein, var- 
ifrån den senare spred sig till Sönderjylland 
och det övriga Danmark samt förvärvade stora 
jordbesittningar. Dess danske stamfader är 
Benedict A. (d. omkr. 1340). Gehejmerådet 
Burchard A. till Eskildsmark upphöjdes 1675 
i grevligt stånd. 1785 erhöll en medlem, som 
blivit innehavare av norska grevskapet Laur- 
vig, rätt att bära namnet A.-Laurvigen. De 
flesta av denna linjes medlemmar skriva sig 
dock A.-Laurvig. 1883 erhöll en släktmedlem 
rätt att föra namnet greve A.-Laurvig-Bille 
och 1905 en annan tillstånd att för sig och 
sin äkta agnatiska avkomma föra namnet A.- 
Laurvig-Lehn. Medlemmar av släkten inneha 
grevskapet Langeland, ett fideikommisskapital 
i st. f. norska grevskapet Laurvig, baroniet 
Lehn samt stamhusen Ahlefeldt på Langeland, 
Egeshov i Svendborg amt och Lundsgaard i 
Odense amt. Litt. : L. Bobé, »Skegten A:s 

historie» (I— VI, 1897—1913). 

Ahlefeldt, Claus, dansk fältmarskalk 
(1617 — 74). Var gunstling hos Kristian IV 
och blev gift med hans och Vibeke Kruses 
yngsta dotter, Elisabet. På grund av Ulfeldts 
hat blev han avskedad vid svärfaderns död 
men vann Fredrik III :s ynnest och deltog 


med utmärkelse i försvaret av Köpenhamn 
mot svenskarna. 

Ahlefeldt, F r eder ik, länsgreve och dansk 
storkansler (1623 — 86). Blev 1661 ståthål- 
lare i Köpenhamn och 1663 i den kungliga 
delen av hertigdömena. Han utövade stort 
inflytande på rikets styrelse, i synnerhet un- 
der Kristian V, men undanträngdes en tid av 
Griffenfeld. Med denne var han urspr. i gott 
samförstånd men bröt 1676 med honom och 
var en av de verksammaste för Griffenfelds 
fall. A. blev därefter storkansler. Han var 
en slug politiker men nyckfull och envis. A. 
var mäkta rik och hade stora besittningar, 
särskilt i Slesvig, bl. a. Graasten. 

Ahlefeldt-Laurvig, Carl William, gre- 
ve, dansk diplomat (f. 1860), bror till följ. Sän- 
debud i Wien 1897 — 1908, ingick A., som varit 
starkt intresserad av dansk inre politik och 
aldrig dolt sina för hans stånd ovanligt demo- 
kratiska åsikter, som utrikesminister i mi- 
nistärerna Neergaard och Holsteln-Ledreborg 
(1908 — 09) och i ministären Berntsen (1910 — 
13). Utrikesdepartementet omorganiserades 
under hans tid. 

Ahlefeldt-Laurvig, Christian, länsgreve, 
dansk politiker (1844 — 1917), bror till föreg. 
Gjorde sig som led. av landstinget 1883 — 1910 
emellanåt ganska bemärkt. Han var en av- 
gjord högerman men hade med sina jorddrotts- 
åskådningar svårt att finna sig till rätta inom 
trånga partiband och intog en egen självstän- 
dig ståndpunkt 1888 i »smörkriget» och 1894 i 
lantarbetarfrågan samt tillhörde 1900 — 04 de 
frikonservativa. 

Ahlénius, Karl Jakob Maurits, geo- 
graf (1866 — 1906). Fil. dr och docent i geo- 
grafi i Uppsala 1895, i historia 1896, biträdde 
A. vid eller ledde den geografiska undervis- 
ningen 1895 — 1901 och blev 1904 den förste 
innehavaren av den nyinrättade e. o. professu- 
ren i geografi vid Uppsala universitet, som 
han sedan 1902 förestått; organiserade för- 
tjänstfullt den första geogr. institutionen i 
Uppsala. Bland hans skrifter märkas »Olaus 
Magnus och hans framställning af Nordens 
geografi» (1895), »Beiträge zur Kenntnis der 
Seenkettenregion in Schwedisch-Lappland» 
(1900), »Till kännedomen om Skandinaviens 
geografi och kartografi under 1500-talets se 
nare hälft» (1900), »Ångermanälfvens flodom- 
råde. En geomorfologisk-antropogeografisk 
undersökning» (1903), »Landkonturer och hafs- 
vidder» (1905). Han påbörjade 1904 utgivan- 
det av det stora verket »Sverige, geogr., to- 
pogr., statistisk beskrifning» och författade 
själv nära hälften av l:a och 4:e banden. 

Ahlgren, Ernst, pseudonym för Vikto- 
ria Benedictsson. Se denna. 

Ahlgren, Johan Samuel, skådespelare 
(1764 — 1816). Var notarie i överståthållar- 
ämbetet, då han vid 23 års ålder ingick vid 
den av Ristell i Bollhuset inrättade Svenska 
dramatiska teatern och kvarstod vid denna 
scen, även sedan den 1788 ställts under 



297 


Ahlgrensson — Ahlqvist 


298 


Kungl. operans styrelse. Vid föreställningar- 
nas överflyttande 1792 från Bollhuset först 
till operahuset och senare till den s. k. arse- 
nalen medföljde han. 1798 blev han ordnings- 
man vid den dramatiska scenen. A. var en 
vacker och ståtlig man med ett imponerande 
uppträdande och en ren och klar stämma men 
hade farliga, anlag för ett uppstyltat och svuls- 
tigt spelsätt. Bland hans roller voro Gengis 
khan, Mahomet, Gustaf Adolf i Gustav III:s 
»Gustaf Adolfs ädelmod», Kreon i »Oedipe». 

Ahlgrensson, Björn, målare (1872 — 1918), 
son till följ. Studerade vid Konstnärsförbun- 
dets skola 1892 — 93 och i Paris 1893 — 94, 
var senare bosatt i Arvika, målade porträtt 
i dämpad, något svårmodig ton, interiörer 
och landskap (»Vårvinter», Nationalmuseum, 
»Skymningsglöden», Göteborgs museum). 

Ahlgrensson, Fritz August, teater- 
dekorationsmålare (1838 — 1902). Efter stu- 
dier för Fr. Westin och E. Roberg samt i Pa- 
ris och Wien var A. anställd vid Kungl. tea- 
tern i Stockholm (1858 — 68) och sedan verksam 
vid den av L. Josephson och honom upprät- 
tade Mindre teatern i Stockholm (1868 — 69) 
samt vid olika tillfällen vid Kungl. teatern 
i Köpenhamn. Hans scenerier utmärkte sig 
genom en rik fantasi och glänsande kolorit. 
Bland hans förnämsta arbeten voro dekoratio- 
nerna till »Judinnan», »Rienzi», »Afrikans- 
kan», »Den flygande holländaren», »Lohen- 
grin», alla i Stockholm, samt de i Köpenhamn 
uppförda »Trymskviden», »Kort Adeler» och 
»Htermsendene paa Helgeland». 

Ahlman, Axel Gustav Reinhold, 
förf. (f. 1885 21 /3), student i Lund och medarb. 
i tidningar och tidskrifter. Har utgivit dikt- 
samlingarna »Vita stjärnor», »Liv och dröm», 
»Mareld», novellsamlingarna »Familjeflic- 
kor», »Den svåra stunden», »Hav och him- 
mel», »Händer som spela», romanen »Törne- 
kronan», en äktenskapshistoria med motiv ur 
lundalivet. 

Ahlman, Martin Erik, teolog (1773 — 
1844), direktor för det nyinrättade teologiska 
seminariet i Lund 1812 och 1816 prof. i dog- 
matik och moralteologi. Arbetade med fram- 
gång på att höja och reformera den teologiska 
bildningen. A. har bl. a. författat: »Om Jesu 
syndfrihet» (1830) och »Om den s. k. specula- 
tiva dogmatikens förhållande till den rena 
evangeliska läran» (1843). 

Ahlman, p er Sakarias, ämbetsman 
(1734 — 1802). Var ett nitiskt verktyg för 
Gustav III: 8 planer på konungamaktens ut- 
vidgande och gjorde sig särskilt förtjänt om 
konungens ynnest genom den hänsynslöshet, 
varmed han som sekreterare ledde bondestån- 
det riksdagarna 1789 och 1792. Han var en 
föga aktningsbjudande personlighet och skild- 
ras i »Hedvig Elisabet Charlottas dagbok» 
som en orättrådig och intrigant uppkomling. 
Som belöning för sitt nit uppflyttades han 1789 
från advokatfiskalssysslan i Kommerskolle- 
gium till den då bildade Rikets allmänna ären- 


ders beredning och blev året därpå underståt- 
hållare i Stockholm. Av förmyndarregeringen 
blev han mot sin vilja 1792 förflyttad till Vasa 
hovrätt som vice president. 

Ahlmann, Hans, dansk skald (f. 1881), 
tjänsteman i Köpenhamns magistrat. Har med 
sin innerliga naturkänsla., sina fina, melodiska 
begåvning och sitt säkra formsinne gjort en 
betydande insats i modern dansk ly r rik. A. har 
utgivit diktsamlingarna »Ungdoms legende» 
(1907), »Poplerne» (1910 . Aftenlandei (1913 
»Genlyd af dagene» (1918) och »Foraar i Dan- 
mark» (1920) samt de två essäerna »Det dan- 
ske parnas 1900 — 20» (1920) och »Dansk lyrik» 
(1922). Han kräver i dessa danskhet, förenk- 
ling, humanism. 

Ahlmann, Hans Jakob Kon rad W:son, 
geograf (f. 1889 14 /n), fil. dr 1915, docent i 
morfologisk geologi vid Stockholms högskola 
s. å., i geografi vid Uppsala universitet 1920. 
A:s arbeten ha. berört geomorfologi, t. ex. 
»Geomorphological studies in Norway» (Geogr. 
annaler 1919), och glaciärforskning ävensom 
antropogeografiska och ekonomiska ämnen. 

Ahlmann, N i c o 1 a i, nordslesvigsk patriot 
(1809 — 90). Var lantbrukare på Als och blev 
ordförande för den nordslesvigska deputation, 
som 1866 till konung Vilhelm I hade att över- 
lämna en med 17,000 underskrifter försedd 
adress med anledning av den i Pragf redens 
5 § utlovade folkomröstningen. Medlem av 
den nordtyska riksdagen 1867, avgav han där, 
tillsammans med Hans Kriiger, den förklaring, 
som var och förblev deras landsmäns gemen- 
samma program: »Vi äro danskar, vi vilja 

förbli danskar, och vi vilja behandlas som 
danskar efter folkrättens föreskrifter.» A. var 
därjämte 1867 — 75 vald till ledamot av den 
preussiska, lantdagen, likväl utan att någon- 
sin få tillträde till den, då han icke ville av- 
lägga ed på grundlagen. Trött av kampen, 
för vilken han på grund av sin veka karaktär 
föga ägnade sig, drog lian sig 1875 tillbaka. 

Ahlqvist, Abraham, natur- och fornfors- 
kare, hävdatecknare (1794 — 1844). Kyrko- 
herde i Runsten på Öland (sedan 1825), ägnade 
han denna sin fäderneös naturförhållanden 
och historia mångåriga, grundliga forskningar. 
Resultaten äro förvarade i flera värdefulla ar- 
beten, av vilka det förnämsta, är »Ölands 
historia och beskrifning» (1822 — 27). Dess- 
utom har han utgivit de förtjänstfulla arbetena 
»Bidrag till svenska kyrkans och riksdagar- 
nas historia ur presteståndets archiv», h. 1 
(för tiden 1523 — 1649), samt tills. m. N. I. Löf- 
gren »Tjenstemännen vid församlingarne och 
läroverken uti Kalmar stift (Clerus calmari- 
ensis)», 3 dir (1841). 

Ahlqvist, Alfred Gustav, hävdateck- 
nare (1838 — 81), son till föreg. ; fil. dr i Upp- 
sala 1863, docent i historia 1864, lektor i 
Jönköping 1864 och i Växjö 1869. Åtnjöt stort 
anseende som skicklig lärare, var därjämte en 
dugande och flitig forskare samt en framstå- 
ende historisk förf. Flertalet av hans skrifter 


299 


Ahlqvist — Ahmadabad 


300 


behandlar Erik XTV :s och Johan IIT :s tid. 
Hans skildringar av Sturemorden och aristokra- 
tiens framträdande under Johan III ha liksom 
hans bild av Erik XIV (två arbeten) och Karin 
Månsdotter (monografi 1874) blivit väsentligen 
bestämmande förlippfattningen. A:s hävdande 
av ås/kten att Erik XIV dött av förgiftning 
framkallade på sin tid en livlig polemik. 

Ahlqvist, August Engelbrekt, finl. 
språkforskare o. skald (1826 — 89), prof. i 
finska vid Hälsingfors universitet 1863 — 88; 
statsråds titel. Redan som student gjorde A. 

finska språkets ve- 
tenskapliga utfors- 
kande och praktiska 
utbildning till sitt 
levnadsmål och upp- 
satte 1847 jämte 
några likasinnade 
studenter »Suome- 
tar», den första tid- 
ning, som på finska 
behandlade högre 
kulturfrågor. Sam- 
tidigt började A. äg- 
na sig åt språkve- 
tenskapliga forsk- 
ningar och företog 
talrika forskningsfärder i Finland och till de 
finska stammarna i Ryssland och Sibirien. För- 
utom talrika, grundliga specialarbeten är av 
stor betydelse A:s »De vestfinska språkens 
kulturord» (1871), där han genom jämförande 
språkforskning söker belysa finnarnas äldsta 
kulturståndpunkt och andra folks inflytande 
på deras utveckling. Som skald under namnet 

0 k s a n e n (en avledning från det finska or- 

det oksa , kvist) äger han stor betydelse för den 
finska poesiens utveckling, bl. a. genom dikt- 
samlingen »Säkeniä» (»Gnistor»). Som den 
förste finskspråkige promotionsskalden ledde 
han 1869 »den finska sånggudinnan in i den 
stora lärosalen». A. har översatt till finska 
arbeten av Almquist, Runeberg, Franzén, Teg- 
nér och Stagnelius. (Ad. N — n.) 

Ahlsell, Adolf Ludvig, ingenjör (1844 
— 1916), överingenjör vid Stockholms stads 
gasverk 1884 — 1908. Var föregångsman för 
de kommunala gas- och elektricitetsverkens 
utveckling i Sverige. Han planlade och ledde 
utförandet av Värtagasverket (1890 — 93) samt 
av elektricitetsverken vid Regeringsgatan 
(1890—92) och vid Värtan (1900—03). 

Ahlström, Anders, finl. industrimän (1827 
— 96), kommerseråds titel 1881. Begynte med 
två tomma händer och ringa utbildning sin 
affärsverksamhet, som till en början bestod 

1 handel med trävaror och spannmål samt 
en liten såg. Han upparbetade sin sågverks- 
rörelse till en av landets största och tillhand- 
lade sig flera järnbruk med tillhörande sågar. 
Han blev ägare av Norrmarks, Kauttua och 
Fredriksfors industriella inrättningar i Sata- 
kunta samt Strömfors i Nyland och av omkr. 
15 sågar i olika delar av landet m. m. T. C.* 



Ahlström, Gustav, läkare (f. 1862 26 / 8 ), 
med. licentiat i Lund 1889, med. doktor 1890. 
Praktiserade som ögonläkare i Göteborg 1890 
— 1910 och är sedan 1910 professor i oftal- 
miatrik i Lund. Förf. inom sitt fack. 

Ahlström, Jakob Niklas, tonsättare 
(1805 — 57); kapellmästare vid Mindre tea- 
tern, senare vid Humlegårds- och Ladugårds 
landsteatrarna i Stockholm; även musikdirek- 
tör och organist. Komponerade musik till 
teaterstycken, såsom »Positivhataren», »Dö- 
den fadder» m. m., och en mängd mellanakts 
stycken samt arrangerade svenska folkvisor 
och folkdanser. 

Ahlström, Johan Alfred, tonsättare 
(1833 — 1910); organist i Katolska kyrkan i 
Stockholm; dirigent för manskörföreningar. 
Komponerade manskvartetter, däribland sere- 
naden »Slumra, ljuva». Hans arrangemang 
av bellmanssånger vunno stor spridning. 

Ahlström, Walter, finl. industriman (f. 
1875), son till And. A. övertog efter faderns 
död ledningen av dennes affärsrörelse, som 
av honom betydligt utvidgats och 1918 om- 
bildades till a. b. Se följ. 

Ahlström Osakeyhtiö, A., ett av Finland» 
största industriföretag. Bolaget äger flera av 
de största exportsågarna i v. och s. Finland. 
Varkaus bruk i Kuopio län, Karhula i när- 
heten av Kotka och Iittala glasbruk jämte en 
del smärre järnbruk och mekaniska verkstä- 
der. Bolagets årsproduktion är omkr. 100,000 
stds sågade trävaror, 22,000 ton papper, 15,000 
ton sulfitcellulosa och 8,000 ton kartong, var- 
jämte koncernen utövar ett dominerande in 
flytande på Finlands glas-, metall- och skepps- 
byggnadsindustri. Centralförvaltningen är för- 
lagd till Norrmark i närheten av Björneborg, 
och aktiekapitalet är 28 mill. f. mk. 

Ahlwardt, H e r m a n n, antisemitisk agita 
tor (1846 — 1914). Var rektor för en folk 
skola i Berlin och 1892 — 1903 medlem av 
tyska riksdagen. Både i tal och skrift bedrev 
A. den mest hänsynslösa och upphetsande agi- 
tation mot de tyska judarna och spelade läng* 
en betydande roll inom den tyska antisemitia 
men (se Antisemitis m). Slutligen blev 
han dock för komprometterande t. o. m. för 
det antisemitiska »tyska reformpartiet» och 
uteslöts därur. 

Ahmadäbäd, Ahmedäbäd, stad vid flo- 
den Sabarmati i västra delen av Främre Indien 
i Gujarat, provinsen Bombay, innanför halvön 
Kathiawar; 274,007 inv. (1921). A. är ett vik 
tigt centrum för handel och industri med till 
verkning av bomullsvaror, guld-, silver- och 
silkestråd, silverbrokader, papper, tenn, ler 
gods. »A:s välstånd hänger på tre trådar: en 
av bomull, en av guld och en av silke», säger 
det inhemska ordspråket. Hinduerna utgör* 
den talrikaste och mest betydande klassen. 

Staden har sitt namn efter Ahmed schah. 
sultan av Gujarat (1411 — 43), men är i själv* 
verket äldre. Under 1500- och 1600-talet var 
A. en av Indiens största och rikaste städer 


:i01 


Ahmadnagar — Ahnfelt 


302 


med en folkmängd, som uppges till 900,000 
människor. Det erbjuder i arkitektoniskt av- 
seende mycket av intresse. — Jama Masjid 
(»stora moskén»), uppförd 1424 av sultan 
Ahmed, företer en egendomlig blandning av 
hinduisk och islamitisk byggnadskonst. Vac- 
kert är det jainistiska Ilathi Suiz-templet, 
uppfört så sent som 1848, och i Sidi Sayid- 
moskén finnas några fönster i marmorfili- 
gran, som t. o. m. sägas överträffa liknande 
saker i Agra och Delhi. Jfr Indisk konst. 

Ahmadnagar, A h m e d n a g ä r, stad i v. 
Främre Indien, 20 mil ö. om Bombay, i prov. 
Bombay, vid floden Sina. 42,940 inv. Militär- 
station. Tillverkning av bomulls- och siden- 
varor samt koppar- och mässingsarbeten. 

A'hmed I, turkisk sultan (1589 — 1617). Var 
föga begåvad och stolt, vankelmodig och grym. 
Han byggde den präktiga A.-moskén i Kon- 
stantinopel. Om hans krig mot Österrike 
och Persien se Turkiet, historia. 

A'hmed III, turkisk sultan (1673 — 1736). 
Besteg tronen 1703 och är bekant i Sveriges 
historia genom sina förbindelser med Karl 
XII under dennes vistelse i Turkiet 1709 — 14. 
(Se vidare Turkiet, historia, och Stille, »Karl 
XII och Porten 1709 — 14» i samlingsverket 
»Karl XII», 1918). Under A:s tid infördes 
boktryckarkonsten i Turkiet. Själv var han 
försjunken i njutningar och lät vesirerna styra. 
Han avsattes av janitscharerna 1730 och dog 
i fängelse, sannolikt förgiftad. 

A'hmed Midhat, turk. förf. (1841 — 1913), 
Landsförvisad under Abd-ul-Aziz, beklädde han 
under Abd-ul-Hamid II flera höga ämbeten. 
Han anses som skaparen av den nyare tur- 
kiska prosalitteraturen genom att ha brukat 
de folkliga turkiska berättelsernas livfulla 
framställningssätt i noveller med franska lit- 
terära förebilder. Av hans romaner, smärre 
berättelser och skådespel äro flera övers, till 
tyska och franska. 

A'hmed MIrza, schah i Persien (f. 1898). 
Efterträdde 1909 fadern Muhammed Ali. Se 
Persien, historia. 

A'hmed schah, grundläggare av afganernas 
el. duranernas rike (omkr. 1724 — 73). Se A f- 
g a n i s t a n, historia. 

Ahn, Johann Franz, tysk skolman o. 
läroboksförf. (1796 — 1865). Ivrade för en 

praktisk riktning i undervisningen, och den 
av honom grundade och 1826 — 38 ledda pri- 
vatskolan i Neuss (Rhenlandet) blev en före- 
gångare till realskoleväsendet. I hans lärobok 
för snabb och lätt undervisning i franska, 
som även använts i Sverige, följdes den s. k. 
naturenliga eller ahnska metoden, vilken av- 
såg att införa lärjungen i språkets grammatik 
genom mekaniskt inövade exempel. 

Ahnfelt, skånsk släkt, vilken anses här- 
stamma från löjtnant Hans Jörgen A. (d. 
i Riga 1674). Denne skulle ha varit farfars 
farfar till N. O., P. G. och Oskar A. 

Ahnfelt, Arvid Wolfgang Natha- 
n a e 1, skriftställare (1845 — 90), son till P. 


G. A.; fil. dr i Uppsala 1869. Var en myc 
ket flitig samlare och författare på litte 
raturhistoriens och memoarlitteraturens fält, 
varvid han ådagalade ett mycket utpräglat 
sinne för det pikanta och sensationella. Bland 
mängden av hans arbeten märkas särskilt 
monografierna över K. J. L. Alnnjuist (1870. 
och L. F. Rääf (1879), memoarsamlingarna »Ur 
svenska hofvets och aristokratiens lif» och 
»Från Europas hof» samt de av honom utgivna 
skrifterna av K. af Kullberg, Palrmer, Tho 
mander. Crusenstolpe m. fl. Hans bearbetning 
»Verldslitteraturens historia» (1874 — 76) har 
haft ganska stor betydelse för väckande av 
intresse för litteraturhistorien. A. uppsatte 
1881 och redigerade till sin död tidskriften »Ur 
dagens krönika» (se d. o.), som var ett gärna 
anlitat organ för det dåtida »unga Sverige» 

Ahnfelt, Nils Otto, botanist (1801 — 37). 
äldre broder till O. och P. G. A.; docent i dog 
matik vid Lunds univ. 1821. Ehuru teolog, 
var A. mest känd för sina arbeten rörande de 
sydsvenska mossorna, särskilt släktet Hyp 
num. Han spelade en stor roll i det lun- 
densiska studentlivet och var någon tid ut- 
givare av tidningen »Gefion» (se d. o.). 

Ahnfelt, Oskar, resepredikant, andlig mu- 
siker (1813 — 82), broder till N. O. och P. G. A. 
Blev 1829 student i Lund och begav sig efter 
flera års anställning som informator 1840 till 
Stockholm för sin musikaliska utbildning. Han 
genomgick där en religiös kris under påver- 
kan av K. O. Rosenius, som blev hans vän 
och andlige ledare. Aren 1849 — 79 genom- 
reste han Sverige och besökte även Norge och 
Danmark, och överallt samlade sig stora ska- 
ror till hans predikningar. Dessa började och 
slutade A. med sång, varvid han ackompan- 
jerade sig själv med gitarr. Man har därför 
kallat honom »den andlige trubaduren». Till 
sina »andeliga sånger» m. fl. (12 häften 1850 — 
77) hämtade A. texten från olika håll, musiken 
därtill satte han själv. De blevo mycket popu- 
lära och ha utkommit i otaliga upplagor. A. 
tillhörde statskyrkan. Endast en kort tid var 
han ledare för några av honom stiftade fri- 
församlingar. Litt.: S. Laurin, »O. A.» (1923). 

Ahnfelt, Otto Nathanael Theophi- 
1 u s, teolog (1854 — 

1910), brorson till fö- 
reg. ; teol. kand. i 
Lund och docent i sys 
tematisk teologi 1881, 
e. o. prof. i moralteo- 
logi och symbolik i 
Lund 1892, i kyrko 
historia och symbolik 
1894 samt biskop i 
Linköpings stift 1907. 

Hans verksamhet som 
modern kyrkohisto- 
risk förf. blev av 
ganska stor och ban- 
brytande betydelse dels genom publicerande 
av historiska dokument från ev. reforma- 



303 


Ahnfelt — Ahrenberg 


304 


tionstiden dels genom arbetet »Utveckling- 
en af svenska kyrkans ordning under Gustaf 
den förstes regering» (1893) m. fl. historiska 
undersökningar. Bland A:s övriga arbeten må 
nämnas »Cultuspredikans begrepp» (1885), 
»Den kristna troB- och sedeläran» (6:e uppl. 
1915), »Den teologiska etikens grunddrag» 
(1890, 1904, 1906) m. fl. Har dessutom utgivit 
»Per Brahe den äldres fortsättning af Peder 
Svarts krönika» (1897) samt »Ur mina min- 
nen» (1—2, 1905—07). 

Ahnfelt, Paul Gabriel, präst, förf. 
(1803 — 63), fil. dr i Lund 1823, docent i prak- 
tisk filosofi 1826, kyrkoherde i Bosarp i Lunds 
stift 1830 — 49 och sedan i Farhultoch Jonstorp. 

A., som alltid fri- 
modigt uttalade sin 
övertygelse i tidens 
religiösa frågor, var 
därjämte outtrött- 
lig i det mot slutet 
av 1830-talet av 
Wieselgren började 
nykterhetsarbetet 
och vid Thomanders 
sida en ivrig strids- 
man för ett folkli- 
gare kyrkoväsende. 
Han var kunnig, 
kvick och satirisk 
samt dessutom myc- 
ket flitig som författare och översättare. Han 
skrev flera förträffliga biografier i Svenskt 
biografiskt lexikon och en mängd artiklar i den 
frisinnade pressen och broschyrer (däribland 
»Biskopsvalet i Lilla Salamanca», 1855, »Stats- 
kyrka eller frikyrka», s. å.). I sitt mest be- 
kanta arbete, »Studentminnen» (2 dir, 1857; 
2:a uppl. 1882 — 83), ger A. livliga och in- 
tressanta skildringar ur det dåtida skol-, uni- 
versitets- och prästlivet. Dessutom påbörjade 
han »Lunds universitets historia» (del 1, 1859). 

Ahnlund, Nils Gabriel, historiker, tid- 
ningsman (f. 1889 23 / 8 ), fil. dr i Uppsala 1918, 
politisk medarbetare i Svenska dagbladet 
sedan 1917, docent vid Stockholms högskola 
1923. Har bl. a. utgivit »Mo- och Dom- 
sjöverken» (1917), »Storhetstidens gryning» 
(1918) samt det för kännedomen om Norrlands 
städer och den norrländska handeln banbry- 
tande arbetet »Sundsvalls historia» (1 — 2, 
1921). 

Aho [a'hå el. a'l^å], J u'h a n i, urspr. Bro- 
feldt, J., finl. förf. (1861—1921). A., som 
även i många år medarbetade i pressen, har 
skrivit uteslutande på finska, men de flesta av 
hans arbeten äro även övers, till sv. Hans 
första verk voro folklivsberättelser, vilka ut- 
märkte sig för säker karaktärsteckning och 
godmodig humor. Sedermera övergick han till 
psykologiska romaner, bland vilka märkas 
»Papin tytär» (1885; »Prästens dotter»), »Hel- 
sinkiin» (1889; »Till Hälsingfors»), »Yksin» 
(1890; »Ensam») och »Papin rouva» (1893; 


»Prästens hustru», s. å.). Mycket livligt upp- 
seende väckte »Papin rouva», vars erotiska 
problem gav anledning till en hetsig polemik 
rörande arbetets sedliga värde. De båda böc- 
kernas stora för- 
tjänster i karaktärs- 
teckning och i fin, 
vemodig stämnings- 
skildring blevo dock 
erkända. Ett omfat 
tan de verk är A:*- 
kulturhistoriska ro 
man »Panu» (1897 ; 
sv. övers. 1898), en 
med finska mytolo 
giska motiv rikt in 
vävd skildring från 
hedendomens strid 
med kristendomen i 
östra Finland på 
1600-talet. Av smärre berättelser, utkast och 
skisser offentliggjorde A. bl. a. flera samlingar 
»Lastuja» (»Spånor») samt »Katajainen kansa- 
ni» (»Enris»). En del av dessa småting är en- 
dast naturskildringar och lyriska stämningar, 
en del riktar sig i polemisk allegorisk form 
mot förryskningspolitiiken i Finland, och denna 
förklädda satir ökade ännu mer dessa form- 
fulländade prosadikters popularitet. A. har 
haft en genomgripande betydelse för utbild- 
ningen av en konstnärlig finsk prosastil. Sär- 
skilt har han haft till ögonmärke att rikta 
ordförrådet och nyansera det språkliga ut- 
trycket. Han har till finska översatt arbeten 
av Selma Lagerlöf. A., som såväl av Finska 
litteratursällskapet som av statsmedel flera 
gånger erhöll belöningar för framstående ar- 
beten, åtnjöt sedan 1906 författarpension för 
livstiden. Litt. : G. Castrén, »J. A.» (1922). 

(O. W— n.) 

Ahom (A h a m), en i Assam bosatt stam, till- 
hörande taifolken; den inträngde år 1228 öster- 
ifrån i detta land och gjorde sig småningom 
till härskare därstädes, nående sin högsta 
maktställning under konung Rudrasingh (från 
1695). På grund, av inre partistrider inkal- 
lades 1810 burmanerna ii landet och regerade 
där till 1825, då de utdrevos av engelsmännen. 
Ahoms tammen, som i närvarande stund torde 
räkna bortåt 200,000 medlemmar, hade från 
början en egen, ganska primitiv religion men 
blev småningom hinduiserad. Språket, som i 
förhållande till shan och siamesiska är syn- 
nerligen ålderdomligt, är utdött sedan några 
hundra år tillbaka. Jfr Gait, »A history of 
Assam» (1906), och för språket »Linguistic 
survey of India», vol. II. J. Ch — r. 

Ahr, biflod från v. till Rhen i Rhenlandet. 
Upprinner på Eifel. 

Ahrenberg, Johan Jakob (Jacques), 
finl. arkitekt o. skriftställare (1847 — 1914). 
Företog studieresor i Frankrike och medel- 
havsländerna, verkade sedan som länsarkitekt 
i Viborg och blev förste arkitekt vid över- 
styrelsen för allmänna byggnader i Hälsing 




305 Ahrens- 

fors 1886. Med en ej obetydlig om ock ganska 
ojämn berättartalang förenade A. en stor pro- 
duktivitet som förf. 
Bland hans arbeten 
märkas: »Hemma», 

»Hihuliter», »öster- 
ut», »Anor och ung- 
dom», »Stockjunka- 
ren», »Familjen på 
Haapakoski», »Från 
Karelen», »Bilder, 
minnen och in- 
tryck», »Vår lands- 
man», »Med styr- 
kans rätt», »Roja- 
lister och patrio- 
ter». Sina minnen 
utgav A. i romantisk 
form under titeln »Människor som jag känt» 
(5 bd, 1904—10). 

Ahrens, Heinrich, berömd tysk rätts- 
lärd (1808—74). Docent 1830 i Göttingen, 
måste han till följd av deltagande i revolu- 
tionära rörelser 1831 lämna Hannover och 
begav sig först till Bryssel och sedan till 
Paris, där han 1833 höll föreläsningar i filo- 
sofi. Var 1834 — 50 professor i Bryssel. Vald 
1848 som deputerad till frankfurtriksdagen, 
slöt han sig där till det stortyska partiet men 
utträdde 1849 jämte övriga hannoveraner ur 
parlamentet. 1850 blev A. prof. i Graz och 1859 
i Leipzig. Vetenskapliga verk: »Cours de 
droit naturel» (1838), på tyska under titel 
»Naturrecht», samt »Juristische Encyldopädie» 
(1855 — 57), båda övers, till flera språk, m. fl. 

Ähriman, i Zoroasters lära det ondas per- 
sonifikation. Se M a z d e i s m. 

Ahti [a'^ti], el. A h t o, i finska mytologien 
havets eller i allmänhet vattnets gud. Till- 
sammans med sin maka, V e 1 1 a m o, härskar 
han över vattnets lägre gudamakter. Hans 
hem i havets djup kallades A h t o 1 a. 

Ahty'rka, stad i Ukraina, guv. Charkov, 
100 km n. v. om staden Charkov. 23,499 inv. 
(1920). A. har en vacker kyrka från 1753 med 
en »undergörande» mariabild, till vilken pil- 
grimer vallfärda. Handel med lantbrukspro- 
dukter från de bördiga omgivningarna. Till- 
verkning av träarbeten, lergods och fårskinns- 
pälsar. 

Ahu, en asiatisk getras, av vars ull förfär- 
digas de finaste kaschmirvävnader, vilka li- 
kaledes kallas ahu. 

Ahuachapa'n, stad i republiken Salvador, 
Centralamerika, 30 km n. v. om Sonsonate, 
758 m ö. h., på en fruktbar slätt. 28,660 inv. 
(1920), varav omkr. hälften fullblodsindianer. 
A. var förut medelpunkt i ett viktigt socker- 
distrikt, där nu mest kaffe odlas. I närheten 
varma svavelkällor. 

Ahuramazda, se O r m u z d. 

Ahwaz, AliVas el. A h w u z, stad i s. v. 
Persien, prov. Arabistan, vid Karun. Omkr. 
2,000 inv. A. var i början av 200-talet e. Kr. 


-Aidan 306 

under parternas siste konung, Artabanos IV, 
rikets lysande huvudstad, varom ståtliga rui- 
ner ännu bära vittne. Under världskriget 
besatte engelsmännen det 1915 för att skydda 
Anglo-persiska oljekompaniets oljekällor. 

Ahvenanmaa [a'(£- -mä], finska namnet på 
Åland. 

Ai-ai el. A y e - a y e, en halvapa, vanl. 
kallad fingerdjuret (se d. o.). 

AFakos (lat. Aeacus), son till Zeus, konung 
på ön Aigina. Till följd av sin mildhet, rätt- 
visa och klokhet sattes han efter döden av 
gudarna att jämte Minos och Rhadamanthys 
skipa rätt i de dödas rike. Hans söner, aiaki- 
derna, voro Peleus, fader till Akilles, och Tela 
mon, fader till Aias. 

AFas (lat. Ajax), två grekiska kämpar i stri- 
derna vid Troja. 1. A., son till Ollens, konung 
i Lokris. Var enligt Ilomeros näst Akilles den 
snabbaste av alla grekerna. Emedan han vid 
Tröjas erövring ådragit sig Athenas vrede, led 
han på hemfärden skeppsbrott. Av Poseidon 
räddades han och kastades upp på en klippa, 
men då han trotsigt utropade, att han kunde 
rädda sig själv utan gudarnas hjälp, splittrade 
Poseidon klippan med sin treudd och liit A. 
sjunka i djupet. — 2. A., son till konung Te- 
lamon på Salamis och broder till Teukros. 
Homeros säger, att han, näst Akilles, var 
grekernas tappraste kämpe. Oerhört stor och 
stark, bar han bl. a. en manshög sköld av me- 
tall, överklädd med sju oxhudar. I ett envig 
med Hektor visade han sig som dennes vär- 
dige motståndare. När Akilles i vrede höll 
sig undan från striden, var det Aias, som, till 
sist alldeles ensam, värnade grekernas hotade 
skepp mot Hektors och hela den trojanska 
härens anlopp. Senare skalder (såsom Pin- 
daros och Sofokles) förtälja om hans tragiska 
död. Då efter Akilles’ död Odysseus och A. 
tvistade om hans vapen, tillerkändes dessa av 
de övriga furstarna Odysseus, och A. blev av 
harm däröver ursinnig och störtade sig på sitt 
svärd. — Med Tekmessa, en frygisk furste- 
dotter, hade A. sonen Eurysakes. 

Aicard [äkä'r], Jean, fransk förf. (1848 — 
1921). Har skrivit flera formfulländade och 
känsliga poem, däribland »Poömes de Pro- 
vence» (1874) och »La chanson de 1’enfant» 
(1880). Idyllen »Miette et Noré» är skriven 
på provensalska. Bland hans pjäser har sär- 
skilt versdramat »Le pöre Lebonnard» (1889) 
gjort stor lycka. Har även skrivit romaner. 
Led. av Franska akad. 1909. 

Aida, opera av Verdi (se denne) med text 
av Ghislanzoni. Kvinnliga huvudrollen bär 
samma namn; sopran. 

Aidan [ai'dan], den northumbriska kyrkans 
grundläggare (d. 651). Munk från klostret 
Iona, missionerade A. i Northumbrien och ut- 
såg 635 till sitt biskopssäte ön Lindisfarne, 
där ett kloster upprättades. A. prisas högt av 
Beda för sin fromhet och dyrkades länge som 
helgon. 



307 


Aidesios — Ailette 


308 


Aidesios och F r u m e'n tios, två grekiska 
ynglingar irån Tyros på 300-talet. Fångar i 
Abessinien, införde de kristendomen där. Jfr 
Etiopiska kyrkan. 

Aidin el. S m y r n a, vilajet i Turkiet, i 
sydvästligaste 'hörnet av Mindre Asien; 
56,000 kvkm, 1,609,000 inv. (1914). Se även 
S m y r n a. 

Aidin el. Gyzel-Hisar, stad i v. Mind- 
re Asien, i floden Meanders dal, 9 mil s. ö. 
om Smyrna, i provinsen Aidin; 36,000 inv. 
Livlig handel med bomull och frukt, som 
odlas i trakten. Fabrikation av gul maro- 
käng. På en höjd ovanför staden ligga rui- 
nerna av det forna Tralles. 

Aiétes, se Argonauterna. 

Ai'geus (lat. Aegeus), sagokonung i Aten. 
fader till den store hjälten Theseus (se d. o.). 
Egeiska havet är uppkallat efter A. 

Ai'gion (lat. Aegion), fordom berömd stad i 
det gamla Akaja, dess huvudstad från 373 
f. Kr. 

AigFsthos (lat. Aegisthus ), son till Thyestes, 
förförde under Agamemnons frånvaro hans 
maka, Klytaimestra, och mördade sedan med 
hennes hjälp honom själv vid hans återkomst. 
A. blev sedan dödad av Agamemnons son, 
Orestes. 

ALgospotamoi' (lat. Aegospotamos ) kallades 
fordom en liten flod i trakiska Chersonesos, s. 
om Gallipoli. Utanför dess mynning blevo 
atenarna 405 f. Kr. besegrade av spartanerna. 

Aigrette [ägrä't], fr., se Ä g r e 1 1. 


betydelse genom de kraftiga uppmaningar 
ban under löfte om fransk hjälp i slutet a? 
1771 och början av 1772 ställde till Gustav 
III att företaga en revolution. 

Aigun, kin. Hei-lung-lciang, hamnstad i 
Manchuriet, Kina, på högra stranden av 
Amur. 21,962 inv. (1919). Betydlig handel 
med spannmål, tobak och senap. 1858 slöts 
här ett fördrag, varigenom Kina lämnade 
vänstra Amurstranden till Ryssland. 

A!gy'ptos (lat. Aegyptus ), sagokonung i 
Egypten, som enligt sagan fått sitt namn ef- 
ter honom. Jfr D a n a o s. 

Aikawa, stad på västkusten av ön Sado. 
Japan; omkr. 10,000 inv. N. ö. om staden 
ligger den 1601 upptäckta Sado-guldgruvan. 1 
staden finnas reduktionsverk för guld- och 
silvermalmer. 

Aiken [ei'kin], Conrad, nordamerik. skald 
(f. 1889). Har utgivit flera diktsamlingar 

(»Earth triumphant», 1914, »The jig of Fors 
lin», 1916, »The charnel rose», 1918), i vilka 
han på fri vers med evrytmisk och musikalisk 
formgivning behandlar morbida, stundom de 
kadenta ämnen. A. har dessutom utgivit 
»Scepticisms» (1919), essäer om samtida dikt 
ning, »House of dust» (1920), »Punch, the im 
mortal liar» (1921), »Priapus and the pool» 
(1921). R— n B.* 

Aikio, Matt i, norsk förf. (f. 1872), till 1906 
Mathis Isaksen. Son till lapska föräld- 
rar, kom han in på seminariet i Tromsö och 
blev senare student och lärare. Hans andra 



Aigues-Mortea. Stadsmuren. 


Aigues-Mortes [äg-må'rt], liten stad i s. 
Frankrike, nära Medelhavet, v. om Rhöne- 
mynningen; dep. Gard. 4,348 inv. (1921). Ända 
till 1500-talet var A. en av de mest betydande 
platserna på medelhavskusten, och ännu fin- 
nas väl bibehållna befästningar, stadsmurar, 
torn och slott kvar sedan medeltiden. 

Aiguillon [ägijå'], Emmanuel Armand 
de Vignerot du Plessis Richelieu, 
hertig av A., fransk minister (1720 — 82). An- 
klagades som guvernör i Bretagne för försnill- 
ning och blev av Choiseul avlägsnad från posten 
1768. Med hjälp av m:me Dubarry intrigerade 
A. 1770 bort Choiseul och gjordes av Ludvig 
XV s. å. till utrikesminister och senare även 
till krigsminister. Men efter konungens död 
1774 förvisades han från hovet. Hans äm- 
betstid betecknar den gamla regimens yt- 
tersta urartning. För Sveriges historia har A. 


bok, »I dyreskind» (1906), är en originell och 
kraftig skildring av lapparnas vardagsliv, tro, 
vidskepelse och erotik. I kristianiaromanen 
»Hebrseerens sön» (1911) har han i berättelsen 
om en jude skapat en intressant modern typ 
av en hemlös människa utan släkt och rot- 
fäste i samhället. »Hyrdernes kapel» (1918) är 
en kulturskildring från fjällapparnas liv. Må- 
lande och kulturhistoriskt värdefulla äro A :s 
»Polarbreve» (1914). 

Aila'nthusspinnare, en fjäril, tillhörande 
silkesfjärilarna (se d. o.). 

Ailette [älä't], flod i Frankrike i dep. 
Aisne, en biflod fr. v. till Oise. — Under 
världskriget 1914 — 18 utkämpades upprepade 
och häftiga strider vid A., som i sin n. del 
flyter i västlig riktning n. om det omstridda 
Chemin des dames-höjdpartiet. Sedan frans- 
männen i slutet av okt. 1917 lyckats sätt» 


309 


cTAilli 


Aino 


310 


sig i besittning av nämnda höjdparti, kommo 
de mot varandra stående linjerna att på vissa 
sträckningar följa A. Vid tyskarnas stort an- 
lagda och lyckade framstöt i sydlig riktning 
våren 1918 överskreds A. 27 maj. Efter frans- 
männens f ramgångsrika motanfall samma år 
gingo tyskarna i slutet av sept. tillbaka över 
A., vars högra strand de dock höllo besatt 
till 10 okt. Se Belgisk-franska fron- 
ten. M. B — dt. 

d’ Ailli [daji'], Pierre, fransk kardinal 
(1350 — 1420), biskop i Cambrai, kansler vid 
universitetet i Paris. Liksom mystikerna på- 
yrkade d’A. bibelns studium. Jämte sin lär- 
junge Gerson m. fl. genomdrev han på reform- 
konsilierna i Pisa och Konstanz den åsikten, 
att kyrkomötena, såsom rätteligen företrä- 
dande Kristi kyrka, stå över påven. 

Aimaker, nomadiserande stammar av mon- 
goliskt ursprung, som vistas i Afganistans hög- 
land n. om Herat. De utgöra mer än 1 /« mill. 
människor, äro sunnitiska muhammedaner och 
tala ett språk, 6om lär stå kalmuckiskan nära. 

Aimard [ämä'r], G u s t a v e, fransk förf. 
(1818 — 83). Kom som skeppsgosse till Ame- 
rika och tillbragte nära tio år bland västerns 
vilda folkslag och äventyrare. Efter ytter- 
ligare resor i främmande land skrev han en 
mängd livliga och spännande men eljest vär- 
delösa äventyrsskildringar i Coopera stil. 
Flera av dessa äro översatta till sv. 

Ain [å], departement i ö. Frankrike, med 
gräns mot Schweiz; 5,826 kvkm, 215,757 
inv. (1921). Uppfylles i sina östra delar av 
Jurabergen. Den lilla floden Ain, efter vil- 
ken dep. fått sitt namn, genomflyter det från 
n. till s. Landet mellan denna flod, Rhöne 
och Saöne, de gamla landskapen la Bresse och 
les Dombes, är ett vågformigt platåland av 
ler- och grusjord, delvis mycket sumpigt, Pays 
de Dombes (se Dombes). A. är huvudsak- 
ligen ett lantbruksdepartement; städerna äro 
små. Huvudstad Bourg. Av andra orter 
märkas Belley, där den bästa litografiska ste- 
nen i Frankrike brytes, och Ferney, Voltaires 
bekanta vistelseort. 

Aina, signatur för Forssman, E. T. 

Ainäd, stad i Hadramaut, s. Arabien, vid 
wadi Haggar, 32 mil n. ö. om Aden. Omkr. 
10,000 inv. 

Ainé [äne'], fr., äldre. Motsats: cadet (sed. o.). 

Ainmiller, Max Emanuel, tysk konst- 
när (1807 — 70). Utbildade i tekniskt och 
konstnärligt avseende den efter medeltida 
förebilder återupplivade glasmålningskonsten 
och blev 1844 chef för den nyupprättade 
kungl. glasmålningsanstalten i Miinchen, som 
levererade mosaikfönster, bl. a. till domkyr- 
korna i Köln och Speyer samt till S:t Pauls- 
kyrkan i London. Han uppnådde icke de 
bästa medeltida glasmålningarnas harmoniska 
och glödande kolorit men lyckades åstadkom- 
ma ett för sin tid gott arbete. Han var även 
«n begåvad arkitekturmålare. 


Ain Musa, Moses källor, oas på Sinai- 
halvön, 20 km från Suez. Här anses de källor 
ligga, vilkas bittra vatten Mose gjorde drick- 
bart genom att kasta en kvist däri (2 Mos. 
15: 23 o. följ.). 1876 inrättades vid A. en 
karantänsanstalt (se Internationella 
karantänskommissioner). 

Aino, i finska nationaleposet Kalevala nam- 
net på Joukahainens unga syster. A :s öde 
har varit ämnet för flera konstskapelser, bl. 
vilka må nämnas Axel Gallén-Kallelas Aino- 
tavla, Kajanus’ Ainosymfoni och Melartins 
opera »Aino». Se vidare Kalevala. 

Aino- (A i n o e r n a) el. A i n u f o 1 k e t, na- 
turfolk i norra Japan, boende på s. Sachalin 
(omkr. 1,500), vissa av Kurilerna (några 
hundra) och Yezo (omkr. 16,000). Bäst kända 



Ainomän. 


äro de på Yezo, genom missionären Batchelors 
arbeten. Kroppsligen likna ainoerna i hög 
grad vissa mörkhåriga och mörkögda euro- 
péer och sakna alla mongoliska kännetecken. 
Sant är emellertid ej, som förr sades, att deras 
hårväxt skulle vara kraftigare än hos alla 
andra folk. Troligen utgöra de en kvarleva 
av ett människoslag, som fordom varit utbrett 
över stora delar av n. Asien men nu försvun- 
nit eller blandats upp med andra raser. När 
japaneserna kommo till sitt land, hade ainoer- 
na mycket större utbredning än nu. På grund 
av fornlämningar tror man, att i trakterna, 
där de nu finnas, ett annat folkslag bott före 
dem. Urspr. ha de levat av jakt och fiske, 
som idkades av männen, och av lantbruk, som 
var kvinnogöra; deras lantbruk är av den 
äldre s. k. hackbruksformen, utan dragare 
och plog. Endast hunden ha de som husdjur. 
Åtminstone på Yezo ha de nu drivits undan 
från sina jaktmarker och fiskeplatser och leva 
ett kargt och osunt liv; deras antal minskas 
också. Kläderna vävas av basttråd och brode- 
ras med synnerligen smakfulla mönster, olika 
för man och kvinna samt för skilda byar. 
Husen, vilkas läge, form och inredning alltid 
äro lika, byggas av trä och klädas liksom 
taket av säv. Förrådshusen stå på pålar. 


311 


Aln Sefra — Aire 


312 



Ainokvinnor. 


Kvinnorna tatuera underarmen, läpptrakten 
— så att de tyckas ha mustascher — och stun- 
dom pannan. Ainoerna äro mycket orenliga 
men sätta stort värde på yttre hövlighetsfor- 
mer. De tro på en mäktig skapargud och en 
mängd andra gudar och andar. Alla väsen 
och föremål äga för dem själ (s. k. animism). 
Märklig är deras björnfest, då en björnunge, 
som en tid varit fången, offras under åkallan 
och vittnesbörd om 
högsta vördnad. 
Skallen uppstäl- 
les sedan tillsam- 
mans med inaor vid 
östra ändan av hu- 
set; till den riktas 
stundom böner. Lik- 
nande björnfester 
ha fordom troligen 
firats över stora 
delar av Asiens 
fastland. Eninaoär 
vanligen en vide- 
käpp, oftast försedd 
med en krans av 
spånor. Möjligen 
skall den föreställa 
en människoskep- 
nad. Sådana inaor 
spela en stor roll i ainomännens liv; dels 
offras de till gudarna, dels hållas de för 
deras ställföreträdare och ägnas dyrkan. Litt. : 
Batchelor, »The Ainu and their folk-lore» 


(1901) ; Koganei, »Beiträge z. phys. Anthr. d. 
Aino» (1893 — 94) och »Ueber die Urbewohner 
von Japan» (1903). Rbg. 

ATn Sefra, befäst ort i n. Algeriet, nära. 
gränsen till Marocko i Sahara-Allasbergen ; 

14.000 inv. A. ligger vid järnvägen från 
Oran. Den omgivande oasen är fruktbar, men 
i Ars omedelbara närhet höja sig nnknai 
kullar och berget Djebel Mekter (2,082 m). — 
Territoriet med samma namn genomdrages av 
Atlasbergen. Det omfattar 115,202 kvkm ; 
163,529 inv. (1921). 

Ainsworth [éi'nzcoäp], William II a r r i- 
8 o n, eng. romanförf. (1805 — 82). Hans roman. 
»Rookwood» (1834) grundläde hans rykte. 
Spetsbovsromanen »Jack Sheppard» (1839). 
blev ytterst populär och ofta dramatiserad. 
De flesta av hans romaner behandla ämnen 
ur engelska historien. Några av Ars böcker 
äro övers, till sv. 

Aintab, turk. stad i n. Syrien, vid en biflod 
till Eufrat, 10 mil n. om staden Aleppo. Omkr. 

75.000 inv., mest turkmener. Trakten omkring 
A. är ett rikt bomullsdistrikt. Bomulls- och 
läderindustri. Transitohandel. Amerik. -evan- 
gelisk missionsstation. 

Aiöler, se E o 1 e r. 

Ai'olis, grek. AioWs, E o 1 i e n, se E o 1 e r. 

Ai'olos (lat. Aeolus), vindarnas härskare. 
Enligt Odysséen bodde han med dem på en ö i 
västerhavet, enligt Aeneiden i en klipphåla. 

Air [är], fr., se Ä r och Aria. 

Air el. A s b e n, oasland och sultanat i s. 
Sahara, i Franska Västafrika; 55,000 kvkm,. 
omkr. 130,000 inv. Landet är bergigt. Timgué- 
massivet stiger till 1,700 m. Det inre har 
flera vattendrag och skogklädda dalar. I da- 
larna växa dadelpalmer i stor utsträckning; 
även indigo och senna trivas. Regn faller i 
sept. och okt. och då i synnerligen häftiga, 
skurar, som framkalla en yppig vegetation. 
Inv. äro något negerblandade tuareger. De 
tillverka ost och lädervaror. Huvudorterna 
äro Agades och Tintellust. 

Ai'ra, lat. namnet på tåtelsläktet (se 
d. o.). 

Aird [ä'od], sir J o h n, baronet, eng. ingenjör 
(1833 — 1911). Var chef för en av Englands 
största entreprenörfirmor, som uppförde »Kris- 
tallpalatset» i London 1851 och byggde järn- 
vägar och dockor över nästan hela världen. 
1888 — 1902 uppförde han de stora nildammarna. 
vid Assuan och Assiut. Var 1887 — 1905 kon- 
servativ led. av underhuset. 

Airdrie [ä'adri], stad i s. Skottland ö. om 
Glasgow, i grevsk. Lanark; 25,092 inv. (1921). 
A. ligger mitt i det skotska kol- och järngruve- 
distriktet. Järnverk, maskinfabriker, bomulls- 
och sidenväverier, pappersfabriker. 

Aire [ä'e], biflod till Ouse i grevskapet 
York, England. I dess övre, för sin skönhet 
kända dalgång, Airedale, ligga järnverk och 
fabriker. Av denna dal har airedaleterriern 
fått sitt namn. 



Ainokvinna med tatuerade 
läppar och underarmar. 


313 


314 


Airedaleterrier — -Aischylos 


Airedaleterrier [ä'adeil-], se Hundraser. 

Ai'risto, finska namnet på Erstan-fjärden 
■(se d. o.) utanför Åbo. 

Airolo [-rå'lå], ort i schweiz. kant. Ticino, 
vid floden Ticino. Järnvägsstation vid s. myn- 
ningen av S:t Gotthardstunneln. Ligger 1,179 
m ö. h. och har 1,678 inv. 

ÄTscha, en av Muhammeds hustrur. Hon 
ägde i hög grad sin gemåls kärlek och utövade 
efter hans död stort inflytande på hans an- 
hängare På hennes anstiftan uteslöts Mu- 
hammeds svärson Ali från kalifatet, och hen- 
nes fader. Abu-Bekr (se denne), blev profetens 
efterträdare. Ali uppnådde likväl senare ka- 
lifvärdigheten, varefter A. blev förd till Me- 
dina, där hon dog år 58 efter hedjra (680 e. 
Kr.) och begrovs bredvid Muhammed. 

Ai'schines (lat. Aescliines), grek. talare. A. 
föddes i Aten omkr. 390 f. Kr. Ehuru av 
ringa börd, förvärvade han sig genom sin talar- 
förmåga en framskjuten politisk ställning. 

Mest bekant blev han 
genom sin verksam- 
het under den tid, 
då konung Filip av 
Makedonien sökte 
skaffa sig väldet 
över Grekland. Han 
blev det makedoniska 
partiets främste tal- 
man. Om han rent 
av var köpt av Fi- 
lip, såsom hans store 
motståndare Demos- 
thenes påstod, är 
ovisst, men säkert 
är, att han alltid 
gick Filips ärenden. Det var hans schack- 
drag att egga några grekiska stater till krig 
mot lokrerna i Amfissa och kalla Filip till 
hjälp, vilket gav konungen förevändningen till 
det fälttåg (339 — 338), varmed han krossade 
Hellas’ självständighet. Då 330 en viss Kte- 
sifon föreslog, att Demosthenes skulle offent- 
ligen belönas med en gyllene krans, anklagade 
A. Ktesifon för olagligt förfarande och höll 
ett stort tal mot Demosthenes (övers, till sv. 
av M. Ziedner, 1856). Sedan Demosthenes be- 
svarat detta med sitt mästerliga tal »Om kran- 
sen», gav emellertid folkdomstolen A. orätt; 
han fick ej ens 1 / 5 av rösterna, till följd varav 
han miste rätten att offentligt uppträda som 
talare. A. gick då i landsflykt och avled vid 
75 års ålder utan att ha återvänt till Aten. 

Ai'schylos (lat. Aeschylus), grekisk sorge- 
spelsdiktare (525 — 456 f. Kr.). Var f. i Eleu- 
sis och av förnäm atensk familj, tillhörande 
eupatriderna. Deltog under sitt fäderneslands 
frihetskamp mot perserna i de ärofulla stri- 
derna vid Marathon, Artemision, Salamis och 
Plataiai (490 — 479). Om hans personliga liv 
är föga bekant, annat än att han gjorde upp- 
repade resor till Sicilien på inbjudan av ko- 
nung Hiero i Syrakusa. Han dog i Gela på 


Sicilien 456 och begravdes där; på hans grav- 
sten lästes den antagligen av A. själv förtåt 
tade inskriften: »Under denna sten vilar 

Aischylos, Euforions son, från Aten, som dog 
i Gelas vetebärande land. Om hans djärva 
mod kan Marathons lund tala eller den lång- 
hårige persern, som fick pröva det.» 

A. har med rätta blivit kallad skaparen av 
det grekiska sorgespelet (jfr Grekiska 
litteraturen). Han utbildade den form, 
som detta framgent erhöll. Han inskränkte 
de lyriska körpartierna, som förut utgjorde 
dramats huvuddel, och lät tvenne skådespe- 
lare samtidigt framträda på scenen, varige- 
nom en dramatisk dialog möjliggjordes. Även 
i fråga om de yttre sceniska anordningarna 
uppträdde han som nyskapare, införde dekora- 
tionsmålningar, karaktärsmasker och ipaski- 
neri för scenförändringar. Det berättas, att när 
hans drama »Eumeniderna» uppfördes, många 
av åskådarna svimmade av skräck vid den 
fasansfulla anblicken av hämndgudinnorna. A. 
utgör den väldiga portalfiguren till tragedien 
som diktart. Hans poetiska vision och hans 
språk, rikt på djärva bilder, ha i sin kärva, stor- 
slagna skönhet knappt något motstycke i världs- 
litteraturen annat än möjligen hos Dante. 
Hans hjältar äro tecknade i övermänskliga di- 
mensioner, och över hans tragik vilar en 
mörk skräckstämning, men planläggningen 
är ytterst enkel och ger föga rum för en dra 
matisk utveckling. Hans samtid hyllade ho- 
nom högt; han segrade 13 — enligt en annan 
uppgift 27 — gånger vid de stora årliga dra- 
matiska tävlingarna, och efter hans död fram- 
förde sonen Euforion dittills ouppförda trage 
dier av hans hand och vann därmed priset fyra 
gånger. Ett särskilt folkbeslut bestämde, att 
hans dramer fingo återupptagas vid de stora 
festspelen. 

Han framträdde första gången som drama- 
tiker år 500 eller 499 men hemförde först år 
485 segerpriset. Av hans verk, som uppgivits 
än till 70, än till 90, finnas utom spridda frag- 
ment numera endast 7 fullständigt bibehållna. 
De äro: 1) »De skyddssökande», om den flyk 
tige konung Danaos och hans döttrar, vilka 
finna skydd i Argos, vilket drama genom hela 
sin byggnad visar sig vara det äldsta, fast 
ingen kronologisk uppgift finnes om tiden för 
dess uppförande; 2) »Perserna», uppfört 472 
till förhärligande av den 8 år förut vunna se- 
gern vid Salamis, det enda från antiken beva- 
rade historiska skådespelet, icke en tragedi i 
vanlig mening, fast dess ämne är perserväldets 
fall; 3) »De sju mot Tebe», uppfört 467, med 
ämne ur den tebanska sagokretsen, densamma, 
från vilken Sofokles tagit stoffet till sina för- 
nämsta mästerverk; 4) »Den fjättrade Prome- 
theus» (antagl. uppf. omkring år 460), ett idé- 
drama (se Prometheus myten) och ett 
av antikens djupsinnigaste och mest upphöjda 
diktverk, med en rik och skiftande karak- 
tärsteckning av de uppträdande personerna. 
Slutligen den enda från det antika dramat 




315 


Aisjaure — Aisne 


316 


bevarade trilogien (d. v. s. tre till ämnet 
sammanhängande och samma dag uppförda 
dramer), den s. k. »Orestien», uppförd 458, 
i dramatisk kraft och storhet höjdpunkten 
av Ars alstring. Den innefattar dramerna 
5) »Agamemnon> ; 6) »De gravofferbärande» 
o. 7) »Eumeniderna». Ämnet för den första av 
dessa tre tragedier är Agamemnons hemkomst 
från Troja och hur han mördas av sin gemål, 
Klytaimestra ; den andra skildrar, hur Orestes, 
för att fullgöra blodshämndens plikt, dödar 
sin egen moder, den tredje, huru denne, jagad 
av furierna, slutligen frikännes av gudinnan 
Athena.s domstol och löses från sina samvets- 
kval. Antagligen voro samtliga A:s dramer 
sammanbundna i trilogier, men Ars efter- 
följare behöllo ej den trilogiska kompositionen. 

Alla Ars arbeten äro övers, till sv. av V. F. 
Palmblad (1841 — 45), »De sju mot Thebe» av 
A. M. Alexanderson (1868 och 1921 i »Oidipus- 
sagans tragedier»), »Den fjättrade Prometheus» 
av H. Solander(1875) ,»Agamemnon» av B. Ris- 
berg (1890; ny uppl. 1917). — Litt. r Wilamo- 
witz-Moellendorff, »Aischylos. Interpretatio- 
nen» (1914) ; S. Eitrem, »A. Populsere fore- 
lsesninger» (1907). S. B. 

Aisjaure, sjö i Arjeplogs socken, Norrbot- 
tens lappmark. A., som avrinner till Uddjaure, 
f ortsättes mot s. av en vik, benämnd Hammar- 
sjön, och Korsträsk i v. samt mot ö. av Fluka. 
Med inräknande av dessa har A. en areal av 
omkr. 53 kvkm. 

Aisne [än], flod i n. Frankrike, biflod t. v. 
till Seines biflod Oise. A. upprinner i Argon- 
nerna, mottager bifloderna Äire, Suippe och 


de tyska arméerna tillbaka till Aisnelinjen. 
De intogo en försvarsställning på de n. om 
floden befintliga höjderna, och förstärkte dem. 
I stort sträckte sig linjen från trakten n. ö. 
om Compiégne österut n. om Soissons till 
Berry-au-Bac, där den böjde sig åt s. ö. för 
att fortsätta emot Reims (se kartskissen). 
Fransmännen gingo omedelbart efter sin fram- 
gång vid Marne till allmänt anfall på denna 
försvarslinje. Under de strider, som på grund 
därav kommo att utkämpas 13 — 20 sept. 
1914, lyckades fransmännen icke nå sitt mål. 
Ställningen efter de heta striderna blev där- 
för på det hela taget oförändrad och skulle 
så förbliva under en lång tid framåt. — En 
ny drabbning ägde rum i jan. 1915. Frans- 
männen, vilka med sina huvudkrafter stodo 
n. om A., igångsatte 8 — 9 jan. ett anfall n. 
om Soissons. Genom ett motanfall 12—14 jan. 
lyckades tyskarna ej blott återtaga de först 
förlorade ställningarna utan ock att driva 
fienden s. om A., så att utbuktningen mellan 
Chavonne och Missy blev sådan som kartskis- 
sen anger. Denna drabbning har ock be- 
nämnts »slaget vid Soissons». 

Då den av Hindenburg beslutade strate- 
giska reträtten till Siegfriedställningen i mars 
1917 blivit utförd, kom spetsen av den vin- 
kel, som den tyska linjen bildade, att ligga 
vid A., ö. om Soissons, vid Vregny — Vailly- 
partiet. Här bildade den tyska fronten 
t. o. m. en ganska skarp kil, och det var tyd- 
ligt, att då den stora fransk-engelska vår- 
offensiven igångsattes, ett anfall också skulle 
riktas mot Vaillypartiet samt frontlinjen 



Frontens ungefärliga sträckning efter striderna sept. 1914. 

• ••••oo Läget 15 april 1917 före den stora våroffensiven, 
so •■»•«» Läget 6 maj 1917 vid offensivens avslutande. 


Vesle, flyter därpå längs nordranden av Com- 
piégneskogen. 280 km lång. Segelbar från 
Vesles inflöde el. 56 km. Längs A. går en 
kanal, »Aisnekanalen» ; kanaler förbinda vi- 
dare A. med Marne, Meuse (»Ardennerkana- 
len») och Oise. 

Strider vid Aisne under världskriget. 

Under världskriget kom A. att spela en 
stor roll. Efter slaget vid Marne drogo sig 


ö. därom. Härmed uppkom ett nytt slag 
vid A. i april och maj 1917, som emeller- 
tid utkämpades på blott en del a,v den långa 
front, på vilken franska armén enligt general 
Nivelles order framgick till anfall. I sin hel- 
het har slaget kommit att benämnas »dubbel- 
slaget vid Aisne och Champagne». Olika ske- 
den av det jättelika slaget ha uppkallats 
efter de terrängpartier, om vilkas besittande 


317 


Aisne — Alssé 


318 


striden stod och bland vilka förnämligast 
märkas Chemin des dames samt Craonne och 
Moronvilliers. Om slagets förlopp i stort och 
dess följder, se B e 1 g i s k-f ranska fron- 
ten. Inom det franska anfallsområdet i 
Aisneområdet sträckte sig 5:e arméns (Ma- 
zel) anfallsfront från Loivre (se kartskissen) 
till Hurtebise (mitt emellan Craonne och 
Troyon), 6:e arméns (Mangin) från Hurtebise 
till Soupir; denna armé skulle dessutom rikta 
anfall mot den utspringande tyska kilen, i 
synnerhet västerifrån mot Laffaux — Ailette- 
floden. Bakom fronten stod återstoden a.v 
Michelers armégrupp, 10 :e armén (Duchéne), 
färdig att insättas, sedan anfallet kommit i 
gång. På Michelers vänstra flygel stod Fran- 
chet d’E péreys 3:e armé (Humbert), beredd 
att gripa in mot S:t Quentin. På Nivelles 
bestämda direktiv hade Micheler fixerat 
första dagens anfallsmål till i medeltal 10 
km djup, innebärande ett framträngande 
icke blott över Chemin des dames-höjdpar- 
tiet utan även på höjderna n. om Ailette. — 
Enär tyska krigsledningen redan i mitten av 
febr. tack vare en uppsnappad fransk an- 
fallsorder fått klarhet om att den väntade 
franska offensivstöten skulle komma att ut- 
föras på Aisnefronten, företogos motåtgär- 
der, såsom befästningsarbetenas förstärkande, 
samlandet av en strategisk reserv o. s. v. 
Det var 7 :e tyska armén (v. Boehn), som hade 
att försvara Aisnefronten; under slagets lopp 
insattes ock s. ö. om A. ned mot Reims 
delar av den nybildade l:a armén (F. von Be- 
low). — Den 6 april började artilleriförbere- 
delserna, och den IG april tog anfallet sin 
början, varvid det genast visade sig, att gen. 
Nivelles högt spända förhoppningar ej skulle 
komma att uppfyllas. Visserligen genombrö- 
tos på sina ställen de tyska linjerna, men ge- 
nom tyskarnas motstötar återerövrades ofta 
förlorad terräng. De franska förlusterna voro 
oerhört stora, och när striderna avstannade 
den 19 april, bestod den största terräng- 
vinsten i det område, vid Vailly, vilket 
tyskarna ansett sig böra lämna; i stället för 
att sträcka sig ned till A. gick nu deras 
linje från Laffaux till Troyon (se kartskis- 
sen) ; i övrigt bestod vinsten av smala ter- 
rängremsor dels vid Loivre, dels s. ö. om 
Craonne. Men Nivelle avstod ej från anfal- 
lets fortsättande. På hans order inleddes det 
nya angreppet med 5:e, 6:e och 10 :e armé- 
erna den 4 maj. Framträngandet kunde dock 
i allmänhet ej fullföljas längre än ett eller 
annat 100-tal meter. Tyskarna lyckades så- 
lunda behålla det viktiga Malmaisonpartiet. 
Då striderna dagen därpå avstannade, kunde 
fransmännen såsom vinst egentligen blott an- 
teckna Craonne och Chemin des dames-par- 
tiets höjdlinje ö. om Hurtebise, varigenom 
fri utsikt var vunnen norrut. I övrigt höllo 
tyskarna sagda, höjdlinje. 

Under år 1918 blevo de gamla slagfälten 
vid Chemin des dames och A. ånyo skådeplat- 


sen för omfattande strider, dels då tyskarna 
den 26 maj gjorde sin stora framstöt i rikt 
ning mot Paris, genom vilken de nådde 
Marne, dels då de allierade efter Fochs mot- 
offensiv i juli verkställde sin allmänna fram 
ryckning. Vid de strider, som ägde rum i sam- 
manhang därmed, gick dock ej fronten i v. — ö. 
riktning utmed floden A. utan sträckte sig ut- 
med A:s biflod Vesle från F ismes mot Missy 
och därifrån i n. v. riktning. De för frans- 
männen segerrika striderna i dessa trakter 
utkämpades i slutet av aug. och under de 
första dagarna av sept. Under dessa strider 
kunde visserligen tanks på grund av terrängens 
beskaffenhet icke komma till full nytta, men 
till de franska segrarna bidrogo i hög grad fly- 
garna, vilka i oerhört stort antal livligt del 
togo i striderna. — Litt. : Ilousset, »La ba- 
taille de TAisne (avril — mai 1917m. 1920. 

M. B— dt. 

Aisne [än], depart. i n. Frankrike, intill 
belgiska gränsen. 7,428 kvkm, 421,515 inv. 
(1921). A. har sitt namn efter floden Aisne, 
som genomflyter departementets s. del. Vatt- 
nas dessutom av Oise, Marne m. fl. segelbara 
floder och kanaler. A. är ett vågformigt slätt- 
land utom i n. ö., där utlöpare från Arden- 
nerna intränga. Mejerihanteringen hade före 
kriget nått ett mäktigt uppsving. Boskaps- 
skötsel och åkerbruk stodo högt. Industrien 
omfattade socker och kemikalier m. m. Av de 
mer betydande städerna ligga S:t Quentin i n., 
Laon, Ars huvudstad, och Soissons i s. delen. 

Aisöpos (lat. Aesöpus ) , grekisk fabeldiktare 
i mitten av 500-talet f. Kr. Var en samisk 
slav, om vars liv föga är bekant. Han blev 
av folktraditionen ansedd som författare till 
de urgamla grek. fablerna, vilka sedan kom- 
mit att gå under hans namn och genom över- 
sättningar införlivats med snart sagt alla 
västerländska språk. Den tidigaste sv. uppl. 
är av år 1603, den senaste och bästa 1919 av 
E. Hedén. Se B a b r i o s och P h a e d rus. 
— Litt. : R.Bentley, »Dissertation on the fables 
of Aesop» ; Hausrath, »Untersuchungen zur 
tJberlieferung der äsopischen Fabeln» (1894). 

Aiss [ajs], musikterm, som betecknar a, höjt 
med en halv ton. » 

Aissé, m:lle, urspr. II a i d é e, fransk för- 
fattarinna (omkr. 1694 — 1733). Var dotter till 
en tjerkessisk furste och blev, sedan turkarna 
skövlat faderns palats, som 4-årig såld i 
Konstanti nopel till franske ambassadören, 
greve de Ferriol, som lät uppfostra henne 
i Paris hos sin svägerska. Hennes intagande 
skönhet och romantiska levnadsöden gjorde 
henne mycket omtalad. Hon motstod den för- 
älskade regentens, Filips av Orléans, anbud 
men greps av en djup och varaktig kärlek 
till chevalier d’Aydie, med vilken hon fick en 
dotter. Hennes av Voltaire först utgivna brev 
till väninnan m:me Calandrini äro av stort 
intresse för kännedomen om namnkunniga 
samtida, särskilt m:me du Deffand och m:me 
de Tencin, men ha framför allt betydelse ge- 


319 Aistulf 

nom skildringen av hennes egen ljuva, rörande 
känslovärld. De anses ännu som en av den 
franska litteraturens skatter från 1700-talet. 

Ai'stulf, konung över langobarderna (se 
d. o.). ^ 

Aitchison [eTtJisan], sir Charles U m- 
pherston, anglo-indisk ämbetsman (1832 — 
96), anställd i Indien 1856 — 88 (under de sista 
åren som guvernör i Punjab). Har gjort sig 
mest bekant genom sitt stora sammelverk »A 
colleetion of treaties, engagements and sanads, 
relating to India and neighbouring countries» 
(4:e uppl., 13 bd, 1906). 

Aitken [ei'tkin], Robert Grant, amerik. 
astronom (f. 1864), astronom vid Lickobserva- 
toriet å Mount Hamilton, Kalifornien. Hans 
arbeten röra sig huvudsakligen om dubbel- 
stjärnorna, över vilka han utfört synnerligen 
omfångsrika och viktiga observationsserier. 
Han har upptäckt flera tusen nya dubbel- 
stjärnor. Utom en mängd specialavh. har han 
utgivit en utförlig monografi om dubbelstjär- 
norna, »The binary stars» (1918). B — d. 

Aitölia, se E t o 1 i e n. 

Aitutajki el. A i 1 u t a k i, ö i Cooks arkipe- 
lag i Stilla havet, 14 km lång och 34 km i om- 
krets. Upptäcktes 1777 av kapten Cook och 
innesluter jämte några av ett korallrev om- 
givna holmar en lagun, som förr varit påtänkt 
till örlogshamn. Omkr. 1,300 inv. 

Aitzéma, Lieuwe van, holl. historieskri- 
vare (1600 — 69). Tjänstgjorde flera årtionden 
som hansestädernas agent i Haag. »Emedan 
några hansestäder lydde under Sverige», stod 
A. sedan 1645 även i svenska kronans tjänst 
och åtnjöt därför en årlig pension. Hans ställ- 
ning blev likväl farlig, sedan Sverige och Hol- 
land kommit i spänt förhållande till varandra, 
helst som han icke lyckades få någon officiell 
ställning som svensk minister, och 1658 sökte 
han befrielse från sin svenska kommission, 
emedan han genom denna förlorade förmågan 
att uträtta något som hanseatisk resident. Ett 
viktigt källverk till den nederländska histo- 
riens mest glänsande period (1621 — 68) och 
även av vikt för Sveriges historia är hans ar- 
bete »Saken van staet en oorlogh, in ende om- 
trent de vereenigde Nederlanden» (15 bd, 1655 
—71; 7 bd, 1669— 72). J. Th. W.* 

Aivalyk, grek. Kydoniai, hamnstad i n. v. 
Mindre Asien, vid Edremidviken mitt emot 
ön Lesbos. 25,000 inv. Skeppsbyggeri. Betyd- 
lig handel med oliver och olivolja. 

Aix [äks], stad i Provence i s. Frankrike, 
n. om Marseille, i depart. Bouches-du-Rhöne ; 
29,983 inv. (1921). — Staden är vackert och 
modernt byggd och har en berömd katedral, 
S:t Sauveur. Ett annat minne från medel- 
tiden är den gamla greveborgen. I A. höllo 
grevarna av Provence under medeltiden sitt 
hov, och trubadurpoesien hade där sin medel- 
punkt. Det är ännu en lärdomsstad med ett 
universitet, ett betydande bibliotek, tekniska 
skolor, museum. A. har redan av romarna un- 


-Ajanta 320 

der namn av Aquae Sextiae kända varma (35° 
C) mineralkällor (kalk och kolsyra), som an- 
vändas mot reumatism och hudsjukdomar. A. 
är huvudmarknad för olivolja och har fabrika- 
tion av bomulls- och sidentyg. 

Aix-la-Chapelle [ä(k)s-la- Japä'1], fr. nam- 
net på Aachen. 

Aix-les-Bains [ä(k)s-lä-bå'j, stad och mycket 
besökt badort i s. ö. Frankrike, depart. Savoie, 
n. om Chambéry och nära Bourgetsjön. 8,764 
inv. (1921). Är berömt för sina varma svavel- 
källor, 43° — 47° C, som nyttjas både till 
brunnsdrickning och bad mot ledsjukdomar, 
ischias och neuralgier. Huvudsakligen använ- 
des duschmassagebehandling. 

Ajaccio [aja't$å], Korsikas huvudstad, belä- 
gen vid Ajaccioviken på öns v. kust; 22,614 
inv. (1921). Biskopssäte. Har ett härligt läge 
med utsikt över viken och omgivande berg. 



Ajaccios hamn. 


Det besökes av sjuka på grund av sitt milda 
klimat. A. har en ståtlig hamn och expor- 
terar trä, vin, olivolja, sardiner, koraller 
m. m. Det är Napoleon I:s födelseort. Bona- 
parternas hus, »Casa Bonaparte», vårdas som 
nationalhelgedom, och en staty av kejsaren 
hugfäster minnet av Korsikas störste son. 

Ajalön, forntida stad i Palestina, n. v. om 
Jerusalem. I den närliggande dalen stod Jo- 
suas strid mot de fem kananeiska konung- 
arna, varvid han bjöd »solen stå stilla i Gi- 
beon och månen i Ajalons dal» (Jos. 10: 12). 
Är numera en by med namnet J a 1 o. 

Ajantä [eng. uttal äd^ä'ntä], by i n. v. 
hörnet av staten Haidarabad i Indien, belä- 
gen på sydsidan av Ajanta- (el. Indrayadri-) 
kedjan intill det pass, som leder till Khan- 
desh i norr. Byn är ryktbar för de i själva 
passet belägna, i bergen inhuggna klipp- 
templen, vilkas väggar fordom varit betäckta 
med utomordentligt väl utförda och vackra 
freskomålningar. Ehuru tyvärr numera be- 
varade i högst fragmentariskt skick, ge de 
en god föreställning om den indiska målar- 
konstens utomordentligt höga ståndpunkt 
under 300 — 600-talen e. Kr. I utförandet nära 
besläktade fresker har man hittills endast 
funnit i Sigiriya på Ceylon; de anses här- 



321 


322 


Ajax — A jour 




Ingången till ett av grottemplen vid Ajanta. 

stamma från tiden 479 — 97 e. Kr. Ämnena 
utgöras av händelser ur Buddhas liv och där- 
med förknippade legender samt Jatakaberät- 
telser (se Jataka); de ha nyligen under- 
kastats en förnyad, ingående granskning av 
den franske indologen och arkeologen Fou- 
cher (se denne), varvid en mängd 
viktiga, förut obekanta fakta kom- 
mit i dagen (se härom Journal asia- 
tique 1921). Reproduktioner (och re- 
konstruktioner) av freskerna finnas 
i Victoria and Albert-museet i Lon- 
don. Jfr vidare J. Griffith, »The 
paintings in the buddhist cave temp- 
les of Ajantä» (1896 — 97); »Ajantä 
frescoes issued by the India society» 

(1915). J. Ch— r. 

Ajax, se A i a s. 

A'jbofolket el. E i b o f o 1 k e t, en 
numera föråldrad beteckning för den 
svenska befolkningen i Estland. Se 
vidare Estlandssvenskar. 

Ajesja, Ayesha, se Aischa. 

Ajmer [eng. uttal .äM^mar], hu- 
vudstad i prov. Ajmer-Merwara, n. v. 

Främre Indien, 340 km v. om Agra; 

113,512 inv. (1921). Staden ligger i 
en vacker dalgång vid foten av Ta- 


ragarh hill. Den är omgiven av 
murar och har talrika hindutempel 
och moskéer, bland vilka den märk- 
ligaste är Altamshs moské, byggd 
1211 — 1235 med användande av ett 
äldre, jainistiskt tempels fantastiskt 
rikt dekorerade kolonnhallar. A. är 
en betydande järnvägsknut och dri- 
ver handel med salt, opium och bom- 
ull. Dess färgerier äro välkända. 

Ajmer-Merwara [eng. uttal ä'd^- 
mar-mäcoä'rä], provins i n. v. Främre 
Indien inom Rajputana. 7,021 kvkm, 
495,271 inv. (1921). Det är en öppen 
slätt, över vilken i ö. ett nätverk av 
kullar, Aravalli hills, reser sig. — A. 
ligger utom området för monsunvin- 
darnas fulla inflytande. Regnet är 
sparsamt och klimatet sunt. Invå- 
narna livnära sig huvudsakligen av 
åkerbruk. Majs, korn och vete, hirs, 
bomull och oljeväxter odlas mest. 
Huvudstad är Ajmer. 

Ajo, rikt koppargruvdistrikt i s. v. 
Arizona, U. S. A. Gruvorna sattes i 
drift 1917. 

Ajos, fyr i Bottniska viken, vid 
inloppet till Kemi stad, Finland; 
uppfördes 1887. 

Å jour [a^ö'r], fr., 1) för dagen. 
Handelsböcker föras d jour , då alla 
poster införas i dem dag för dag. — 
Att vara (hålla sig) d jour med nå- 
gonting betyder att följa dess ut- 
veckling dag för dag. — 2) Mot da- 
gern, mot dagsljuset. Ädelstenar 
sägas vara infattade d jour, när infattningen 
blott fasthåller kanterna men lämnar bak- 
sidan fri och obetäckt, så att dagsljuset kan 
falla genom dem. — Genombrutna broderier, 
spetsar o. dyl. sägas även vara arbetade d 
jour. 


Altamshs moské i Ajmer. 


I. 11 


323 


Ajournera — Akademi 


324 


Ajournera [aSorné'ra], uppskjuta ett sam- 
manträde el. fortsättningen däray till en viss 
bestämd tid el. tills vidare. Jfr Prorogera. 

Aju'dja, A j u t h i a, eng. Ayuthia, siarn. 
Kruny-Jchao (»den gamla huvudstaden»), stad 
i Siarn, på en ö i Menam, 100 km norr om 
Bangkok; omkr. 50,000 inv. A. är delvis byggt 


skatter. Är nu samlingsplats för karavaner 
och pilgrimer från Egypten och Syrien. 

Akademi (lat. academia, eng. academy, fr. 
académie, ty. Akademie), äldre akad. uttal 
akade'mie. 1) Högre undervisningsanstalt, 
högskola, universitet eller institut (se Uni- 
versitet), högre fackskola. 2) Förening 



lind från Ajudjas ruinfåii. 


på pålar. 1351 — 1767 var A. Siarns huvud- 
stad. Det ägde under sina glansdagar hund- 
ratals med kolossala buddhastatyer smyckade 
tempel, av vilka ruiner, ännu stå kvar. 

A'juga, lat. namnet på blåsugsläktet 
(se d. o.). 

Ajuruoca, Ayuruoca [ 0 ^oroå'ko], stad i 
brasilianska staten Minas Geraes vid floden 
A., 188 km n. om Rio de Janeiro; 31,693 inv. 
(1920). Tobak, kaffe och sockerrör exporteras. 

Ajustera [a$ystö'ra], bringa i ordning. A. 
sig: ordna hår, kläder m. m. 

A'kaa, se A k k a s. 

A'kabaviken, vik av Röda havet mellan 
Sinaihalvön och Arabien. Sjöfarten i viken 
fir farlig för de många korallrevens skull, i 
synnerhet som kastvindar ofta komma utför 
de ända till 600 m höga, lodräta klippväg- 
garna. Innerst i viken ligger hamnplatsen 
och kastellet A k a b a, bibelns E 1 a t, där Sa- 
lomo utrustade flottor för att hemföra Ofirs 


el. samfund med vetenskapligt, litterärt el. 
konstnärligt syfte. 

Namnet akademi härleder sig från en in- 
vid det forna Aten belägen, till kroppsöv- 
ningar och lekar använd trädgård ( Akade - 
meia), som sades ha tillhört sagohjälten Aka- 
demos. Där samlade Platon sina lärjungar, 
och hans skola kallades till följd därav »den 
akademiska» eller »akademien» (se Platon). 
Allteftersom åsikterna inom denna föränd- 
rades, urskilde man fem efter varandra 
följande akademier: den gamla akademien 
(Speusippos, Xenokrates, Krates, Polemon, 
Krantor), som ännu väsentligen höll fast vid 
grundläggarens åsikter; den mellersta (Arke- 
silaos) och den nya akademien (Karneades), 
som övergingo till en moderat skepticism; den 
fjärde akademien (Filon från Larissa), som 
åter mera närmade sig Platon, och den femte 
(Antiochos från Askalon), som eklektiskt upp- 
tog element från peripatetikerna och stoi- 



325 


Akademi 


kerna. Senare gav Cicero en av sina lant- 
gårdar namnet Academia och skrev där sin 
»Academica» (se Cicero). Småningom fick 
ordet a. sin allmänna betydelse av högskola 
och sedermera även av ett vittert, lärt eller 
konstomhuldande samfund. 

Äldre akademier. 

Den första akademien i sistnämnda bemär- 
kelse var det berömda »Museion», som inrätta- 
des i Alexandria på 200-talet f. Kr. av Ptole- 
maios II Filadelfos (se vidare Museum). 
Motsvarigheter till akademier voro de av 
morerna i Granada och Cördoba upprättade 
sällskapen för studiet av musik och skalde- 
konst samt det av Karl den store på Alkuins 
inrådan 782 upprättade lärda sällskapet. 
Men de moderna vittra akademierna kunna 
sägas leda sin härkomst direkt från trubadu- 
rerna i början på 1300-talet genom det 1323 
i Toulouse stiftade sällskapet för »jeux flo- 
raux» (se d. o.), som dock först 1694 erhöll 
namn av akademi och ännu fortlever. 

Denna förebild fann sin efterföljd i renäs- 
sanstidens Italien, och under beskydd av 
Cosimo och Lorenzo de’ Medici uppstod ett 
antal akademier för klassisk litteratur och 
konst. Ryktbarast blev den i Florens 1460 av 
Cosimo de’ Medici stiftade »Accademia pla- 
tonica». Den sysselsatte sig huvudsakligen 
med studiet av Platons filosofi, Dantes skrif- 
ter och det italienska språket. Sammankoms- 
terna voro i stil med Platons »Symposion». 
Bland dess medlemmar märktes Marcilio Fi- 
cino, Pico della Mirandola, Machiavelli och 
Angelo Poliziano. Den upplöstes visserligen 
redan 1521 men hade ett stort och varaktigt 
inflytande som förebild för dylika lärda sam- 
fund. På 1600-talet blev Frankrike ett ton- 
givande akademiskt land. 

Moderna akademier. 

De moderna akademiernas uppkomst, orga- 
nisation och arbetssätt förete ofta vissa lik- 
heter. Så t. ex. äro de icke sällan grundade 
eller understödda eller åtminstone beskyddade 
av landets suverän. Vid uppstående ledig- 
heter komplettera de i regeln sig själva, och 
i många akademier tager den nyvalde leda- 
moten sitt inträde genom åminnelsetal över 
sin företrädare. De utgiva regelbundet »hand- 
lingar», utdela pris, understödja vetenskap- 
liga verk och forskningar etc. 

En internationell sammanslutning har varit 
den i Paris 1900 konstituerade »Association 
internationale des académies», men den har 
förlorat i betydelse därigenom, att vid världs- 
krigets utbrott ententeländernas akademier 
utträdde ur densamma. I stället ha bildats 
»International research council» (se d. o.) i 
Bryssel 1919 för samarbete på det natur- 
vetenskapliga området samt s. å. i Paris för 
samarbete inom de humanistiska vetenska- 
perna »Union académique internationale» (se 
d. o.). Sverige har anslutit sig till den först- 
nämnda men icke till den sistnämnda sam- 
manslutningen. Centralmakterna äro ute- 


326 

stängda från båda sammanslutningarna. Spe- 
cialupplysningar om de olika akademierna 
och deras led. äro förutom i de olika akade- 
miernas handlingar och årsböcker etc. att 
hämta i »Minerva, Jahrbuch der gelehrten 
VVelt», »Athena, a yearbook of the learned 
world» (eng. o. amerik. uppl.), »Index generalis, 
annuaire général des universités» etc. samt 
»Who’s who in Science». 

De förnämsta nuv. el. förutvarande akade- 
mierna kunna indelas i följande huvudgrup- 
per : » 

1 . Natur- och fackvetenskapli- 
ga akademier. 

Sverige. Se Vetenskapsakademien, 
Vetenskapssocieteterna i Lund 
och Uppsala, Fysiogra fiska säll- 
skapet i Lund, Vetenskaps- och 
vitterhetssamhället i Göteborg, 
Ingen jörsvetenskapsakademien, 
Krigsvetenskapsakademien, ö r- 
logsmannasällskapet i Karlskro- 
na, Lantbruksakademien. 

Danmark : »Danske videnskabernes selskab» 
(se d. o.). 

Norge: »Norske videnskapers selskap» (se 
d. o.) i Trondhjem och »Videnskapsselskapet 
i Kristiania» (se d. o.). 

Finland: »Finska vetenskapssocieteten» (se 
d. o.) och »Soumalainen tiedeakatemia» (se 
d. o.) samt »Svenska tekniska vetenskapsaka- 
demien» (se d. o.), bildad 1921. 

Belgien: »Académie royale des Sciences, 

des lettres et des Sciences morales et pol i- 
tiques et des beaux-arts de Belgique», stiftad i 
Bryssel, urspr. 1772, och »Académie royale de 
médecine», upprättad 1841. 

Frankrike. Om de lärda sällskapen i ett 
flertal franska provinsstäder se F r a n k r i k e. 
Om »Académie des Sciences» se Institut 
de Franc e. Om ordet académie ss. benäm- 
ning på avdelningar inom franska undervis- 
ningsväsendet se Frankrike, undervis- 
ningsväsen. »Académie de médecine» upp- 
rättades 1820, omfattar 4 divisioner och har 
utländska medlemmar till ett antal av högst 
20 samt har till uppgift att vara regeringens 
vetenskapliga råd i alla frågor, som röra den 
offentliga hälsovården. »Académie d’agricul- 
ture de France» i Paris grundades 1761. 

Italien: »Accademia dei Lincei» (»de loög- 

des», d. v. s. de skarpsyntes, akademi) grun- 
dades 1603, upplöstes 1632 men återuppstod 
1847 ss. »Accademia pontificia dei nuovi Lin- 
cei». 1870 bildades därjämte »Reale accade- 
mia dei Lincei» med även en litterär avdelning, 
och denna erkändes 1883 officiellt. »Reale 
accademia medica» grundades 1876 i Rom. 
»Accademia del Cimento» grundades i Florens 
1657 för experimentell fysik av Leopoldo de’ 
Medici; bland dess medlemmar voro Torricelli 
och Borelli; den upphörde redan efter 10 år. 

»Reale accademia delle scienze» i Turin 
grundades 1757 som en enskild förening men 
blev kungl. 1783. Dessutom finnas kungl. ve- 


327 


Akademi 


328 


tenskapsakademier i Neapel, Lucca och Paler- 
mo. »Accademia delle scienze mediche», Rom, 
upprättades 1621 och »Accademia medica», 
Rom, 1875. » 

J ugoslavien: Serbiska vetenskapsakade- 

mien (»Srpska Kraljevska akademija») i Bel- 
grad stiftades 1886, och Sydslaviska veten- 
skaps- och konstakademien (»Jugoslavenska 
akademi ja znanosti i umjetnosti») i Agram 
stiftades 1866. 

Nederländerna: »Akademie van wetenschap- 
pen» i Amsterdam stiftades 1855 för att er- 
sätta det äv Louis Bonaparte 1808 grundade 
kungl. institutet. Dessutom finnas »De hol- 
landsche maatschappij der wetenschappen» i 
Haarlem (st. 1752) samt dylika föreningar i 
Leiden, Rotterdam m. fl. städer. 

Polen: »Polska akademja umiej^tnosci» 

(Polska vetenskaps- och vitterhetsakad.) i Kra- 
kau upprättades 1872. 

Portugal: »Academia das sciéncias» i Lissa- 
bon upprättades 1779. 

Rumänien: »Academia romänä» i Bukarest 

upprättades 1866. 

Ryssland. Plan till en rysk vetenskaps- 
akademi i Petersburg uppgjordes av Peter 
den store. Han rådförde sig med Wolf och 
Leibniz och inbjöd flera utländska lärde att 
bli medlemmar, men hans död förhindrade 
utförandet. Katarina I fullföljde planen 1725, 
beviljade ett årligt anslag och utsåg 15 fram- 
stående medlemmar att vara professorer i 
olika ämnesgrupper, däribland bröderna Ni- 
colas och Daniel Bernoulli, J. N. Delisle och 
Wolf. Under kejsarinnan Elisabet utvidga- 
des och förbättrades den ursprungliga planen. 
Under Katarina II reformerades akademien 
och anlitades för undersökningar över ryska 
rikets land och folk, och en mängd synnerligen 
värdefulla verk offentliggjordes. 

Spanien: »Real academia espanola» i 

Madrid, som upprättades 1713, hade en före- 
gångare i »Academia naturae curiosorum» från 
1657 ; den rekonstruerades 1847 efter den 
franska akademiens mönster. — »Real aca- 
demia de ciencias exactas, flsicas y naturales» 
i Madrid grundades 1847. — »Real academia 
de medicina de Madrid» upprättades 1732, fun- 
gerar som högsta rådgivande hälsovårdsmyn- 
dighet och är uppdelad i 6 sektioner. 

Storbritannien: »Royal society» (se d. o.) 

grundades som enskilt sällskap i Oxford 1645, 
erhöll kungl. sanktion 1662. Om »Royal insti- 
tution of Great Britain» se d. o. »British asso- 
ciation for the advancement of Science» (se d. 
o.) i London grundades 1831. »Royal agricul- 
tural society of England», London, upprättades 
1839. »Royal society of Edinburgh» stiftades 
1783, omfattar naturvetenskap, medicin, po- 
litik och ekonomi. 

»Royal Irish academy» i Dublin stiftades 
1785. »Royal academy of medicine in Ireland» 
grundades 1882. »Royal Dublin society» grun- 
dades 1731. I Kanada, Sydafrika och Austra- 
lien finnas även flera »royal societies». 


Tjeckoslovakien. I Prag inrättades 1774 
(1784) »Böhmische Gesellschaft der Wissen- 
sehaften» (Ceskå spolecnost nauk), i början 
tvåspråkig, sedan 1918 uteslutande tjeckisk, 
och 1890 »Böhmische Akademie der Wissen- 
sehaften und Kunst» (»Ceskå Akademie véd a 
uménl») samt 1919 Masaryks arbetsakademi 
(»Masarykova Akademie Pråce») i Prag för 
forskningar och utnyttjandet av folkets psy- 
kiska och fysiska krafter och republikens 
naturliga och ekonomiska rikedomar. 

Tyskland: »Preussische Akademie der 

Wissenschaften» i Berlin leder sitt ursprung 
från »Societas regia scientiarum», som stif- 
tades 1700 av Fredrik I efter en plan av 
Leibniz, som var dess förste president. Re- 
organiserad av Fredrik II efter franskt möns- 
ter, erhöll den nya stadgar 1812 och 1881 
och är indelad i två klasser: den fysikalisk- 
matematiska och den filosofisk-historiska. 

»Bayrische Akademie der Wissenschaften» 
i Munchen grundades 1759. »Gesellschaft der 
Wissenschaften» i Göttingen stiftades 1751 
och utger fortfarande den ansedda litterär- 
kritiska tidskriften »Göttingische gelehrte 
Anzeigen». »Sächsische Akademie der Wissen- 
schaften» i Leipzig grundades 1846 och omfat- 
tar en matematisk- fysisk och en filologisk- 
historisk klass. 1911 upprättades i Berlin på 
tillskyndan av kejsar Vilhelm II »Kaiser- 
Wilhelm-Gesellschaft zur Förderung der Wis- 
senschaften» med ändamål att upprätta och 
vidmakthålla naturvetenskapliga forsknings- 
institut. Hittills äro 16 sådana institut upp- 
rättade på skilda orter. 

Ungern: Ungerska vetenskapsakademien, 

»Magyar Tudomånyos Akadémia», grundades 
1825. 

Österrike: »Akademie der Wissenschaften» 
i Wien föreslogs urspr. av Leibniz och grund- 
lädes 1847 av kejsar Ferdinand samt omfa/t- 
tar två klasser, en matematisk-naturveten- 
skaplig och en filosofisk-historisk. Se Hubers 
minnesskrift (1897). 

Amerikas förenta stater. Det äldsta veten- 
skapliga samfundet i Förenta staterna var 
»American philosophical society» i Filadel fia 
för främjandet av nyttiga kunskaper. Upp- 
slaget till detsamma gavs genom en skrift 
av Benjamin Franklin. Det organiserades 
1743 med Franklin som sekreterare och sam- 
manslogs 1769 med en annan av Franklin 
grundad förening, där Franklin blev president; 
han kvarstod som sådan till sin död (1790). 
Därnäst i ålder är »American academy of 
arts and Sciences» i Boston, grundad 1780. 

»National academy of Sciences» i Washing- 
ton stiftades 1863 och »Washington academy 
of Sciences» 1898. 

Om »Carnegie institution», stiftad 1902, och 
»Smithsonian institution», stiftad 1846, båda i 
Washington, se dessa ord. 

II. Litterära och språkveten- 
skapliga akademier. 

Sverige. Se Svenska akademien. 


329 


Akademien för de fria konsterna 


330 


Belgien har alltid varit ryktbart för sina 
vittra samfund. »Catherinisterna» i Aalst 
datera sig ända från 1107, och säkert är, att 
talrika »retoriska kamrar», ss. akademierna 
då kallades, existerade under de första åren 
av huset Burgunds välde. Den 1772 stiftade 
»Académie royale» (se ovan) i Bryssel om- 
fattar även avdelningar för litteratur och 
skön konst men ägnar sig huvudsakligen åt 
naturvetenskaperna. Aug. 1920 inrättades i 
Bryssel »Académie royale de langue et de 
littérature frangaises». I Gent upprättades 
1886 »Koninklijke vlaamsche aoademie voor 
taal en letterkunde» med 40 medl., fördelade 
på 4 avdelningar. 

Frankrike: »Académie frangaise», se d. o. 

och Institut de Franc e. — »Acadé- 
mie des Goncourt», se Goncourt-akade- 
mien. 

Italien: »Accademia della Crusca» (eg. 

•Kli-akademien», så kallad, emedan den skulle 
rensa italienska språket, liksom man rensar 
mjölet från kli) grundades 1582 i Florens 
och har varit av stor betydelse för Italiens 
språk och litteratur och för de moderna aka- 
demiska arbetsformerna. Mycket känd är 
den stora ordbok den utgivit (1612, 5:e uppl. 
1863). 

På 1500-talet var Italien märkligt för sina 
talrika litterära akademier, enligt en uppgift 
nära 700. Många av dessa togo sig svassande, 
ironiska eller löjliga namn, ss. »Ardenti» (de 
brinnandes), »Silenti» (de tystes), »Lunatici» 
(de vansinniges). År 1690 uppstod i Rom 
»Accademia degli Arcadi» för återupplivande 
av poesiens studium. Stiftarna hade redan 
flera år förut på uppmuntran av sv. drott- 
ningen Kristina bildat en vitter förening. 
Bland dess medlemmar funnos furstar och 
kardinaler, och för att undvika alla tvis- 
ter om företräde infunno sig alla vid sam- 
mankomsterna maskerade och klädda likt her- 
dar från Arkadien. Många svenskar, bl. a. 
Gustav III och Reuterholm, ha varit invalda. 
Akademien lär finnas ännu men har förlorat 
all betydelse. 

Spanien: »Real academia espaiiola (se 

ovan) har ägnat mycken omsorg åt spanska 
språket och utgivit en stor ordbok däröver 
(1726—39). 

III. Akademier för historia, 
rättsvetenskap och arkeologi. 

Sverige. Se Vitterhets-, historie- 
och antikvitetsakademien och 
Samfundet för utgivande av hand- 
skrifter rörande Skandinaviens 
historia. 

Belgien: Académie royale d’archéologie de 
Belgique» upprättades 1842 i Antwerpen. 

Frankrike: »Académie des inscriptions et 

belles-lettres», se Institut de Franc e. 
»Académie de droit international» i Paris 
grundades 1920 i anslutning till Sorbonne- 
universitetet för att befordra den folkrätts- 
liga vetenskapen och bringa nödig klarhet i 


den mångfald invecklade rättsfrågor, 10 m 
uppkommit genom fredssluten efter världs 
kriget. Sverige är f. n. representerat inom 
ledningen. 

»Société nationale des antiquaires de France» 
utgör en fortsättning av »Académie celtique» 
av 1804. 

Nederländerna. Förslag om upprättande av 
en folkrättsvetenskaplig akademi väcktes vid 
fredskonferensen 1907. Av ('arnegie utlovades 
medel till förslagets realiserande, som emel- 
lertid förhindrades genom världskrigets ut- 
brott. 1921 bildades på initiativ av ho 1 1 . 
folkrättsexperter (Asser j:r, v. Eysinga, 
Louter) och i samråd med utländska kolleger 
en internat. kommitté för planens utförande. 

Spanien: »Real academia de la historia» i 
Madrid stiftades 1738. »Real academia de 
jurisprudeucia y legislaciön» i Madrid grun- 
dades 1763 (1826). »Real academia de eiencia* 
morales y politicas» i Madrid grundades 1857. 

Storbritannien: »British academy» (se d. o.) 
i London grundades 1901. 

IV. Kons t akademier, se d. o. 

V. Musikakademier, se d. o. 

Ths. 

Akademien för de fria konsterna, K u u g 1.. 

är sedan 1810 namnet på den svenska konst- 
akademien i Stockholm. Akademien uppstod 
ur den ritskola, som de vid slottsbygget an- 




Konstakademiens hus 1780 — 1841. Teckning av K 
Haglund efter ritningar från 1839. 


ställda franska konstnärerna bildat. K. G 
Tessin, som var överintendent, utverkade för 
denna skola namnet Kongl. ritaraka 
dem i en (10 mars 1735). Taraval blev aka- 
demiens ledare med titeln professor; bland 
övriga lärare under den första tiden voro J. 
Ph. Bouchardon, J. Pasch, O. Arenius och J. 
H. Scheffel. Akademien tjänstgjorde i början 
som en plantskola för konstnärliga arbets- 
krafter till slottsbygget, varför presesvärdig- 
heten förenades med överintendentssysslan, 
ett förhållande, som fortfor ända till 1878. 
Den arbetade länge under tryckta förhållan- 
den och fick först genom det stöd, som den 
erhöll av 1766 års riksdag, en betryggad ställ- 
ning. Kort därefter genomförde Adelcrantz 
dess nydaning. Akademien fick 1768 namnet 
Kongl. målar- och bildhuggaraka- 
demien, stadfästes 1 mars 1770 och erhöll 
stadgar och privilegier 5 jan. 1773. 1780 in- 


331 


Akademien för de fria konsterna 


332 



Konstakademiens hus 1847 — 1892. Teckning av 
R. Haglund. 


flyttade den i det fem år tidigare av över- 
direktören vid styckgjuteriet G. Meyer skänk- 
ta huset n:r 12 Fredsgatan, varefter den var 
i stånd att förverkliga stadgarnas bestäm- 
melse, att årliga utställningar skulle hållas. 
Vid 1810 års statsreglering ändrades dess 
namn till det nuv. Utställningarna fortsattes 
tämligen regelbundet vartannat år under 1800- 
talets förra hälft, men därefter förekommer en 
och annan lucka, och efter 1877 hördes ingen 
utställning av, vilket väckte ett missnöje, som 
i betydlig mån bidrog till opponentrörelsen 
1885 (se Opponenterna). Detta år, dock 
först efter det att konstnärsschismen utbrutit, 
anordnades emellertid en utställning till 
firande av akademiens 150-åriga tillvaro. Se- 
dermera har akademien icke ofta anordnat ut- 
ställningar; bland de viktigaste äro utställ- 
ningen av svensk konst 1500 — 1875 (1898) 
samt utställningar av enskilda konstnärers 
samlade arbeten (A. Wahlberg 1907, G. von 
Rosen 1918, G. Rydberg 1920). 

Akademiens nu gällande stadgar äro utfär- 
dade 1908. Enligt dessa utgöres den av 
förste hedersledamöter (medlemmar 
av kungl. huset), hedersledamöter 
(högst 12, f. n. 7 svenska; även utländska 
kunna väljas) samt ledamöter (högst 50, 


f. n. 48 svenska konstnärer). K. m:t äger 
befogenhet att förordna en kansler. Aka- 
demien väljer bland 3venska hedersledamöter 
eller ledamöter preses och vicep resei 
samt utser sekreterare, räkenskaps 
förare och bibliotekarie jämte eD 
förvaltningsnämnd av 9 personer 
Akademiens högtidsdag firas 30 maj. 

Konsthögskolan, det under akade 
miens överinseende ställda läroverket, omfat- 
tade från 1777 antik- och modellskolor samt 
skola för byggnadskonst och dessutom (intill 
1879) en förberedande teckningsskola, »prin- 
cipskolan». Först 1856 inrättades målarskola, 
1861 en skola för landskapsmålare. 1864 öpp- 
nades särskilda avdelningar för kvinnliga ele 
ver. En etsningsskola inrättades 1908, sedan 
akademien alltifrån 1895 understött A. Tall 
bergs etsningskurser. Byggnadsskolan fick 
sin nuv. organisation 1912. En ordnad deko- 
rativ skola kom till stånd (på extra stat) 
1921. Redan 1902 hade kurser i dekorativ 
konst anordnats under ledning av G. Kallste- 
nius. — För Konsthögskolan gälla 1908 års 
stadgar med tillägg av 1912. Den förvaltas 
av en direktör, vald av akademien, ett 
lärarråd och akademiens förvaltnings 
nämnd. Undervisningen bestrides av 9 ord. 
professorer, som utnämnas av K. m:t, 
och 4 ord. lärare, som efter längre tjänst- 
göring kunna utnämnas till vice prof es 
sorer. Lärjungarna i teckning, målning 
och skulptur äro under första året aspiran- 
t e r och erhålla, om de därefter godkännas, 
diplom som elever. Undervisning medde 
las i alla ovan nämnda skolor och ämnen samt 
i anatomi, konsthistoria och sv. arkitektur- 
historia. Längsta tillåtna studietiden är 0 
år, i byggnadsskolan 4 år. Under läroåret 
1922 — 23 funnos 96 elever, varav 24 kvinnor, 
och 23 aspiranter, varav 6 kvinnor. Som be- 
löningar utdelas på högtidsdagen medaljer 
(kungl. medaljen och kanslersmedaljen), pen- 
ningunderstöd och hedersomnämnanden. Till 
konstnärer och elever utdelas sti- 
pendier av statsmedel, av akade- 
miens donationsfonder, som 1923 
uppgå till omkr. 660,000 kr., och 
av den av akademien förvaltade 
»Esther Lindahls stipendiefond» 
(omkr. 450,000 kr.). Akademien 
erhöll av riksdagen 1920 ny stat, 
i vilken statsanslaget uppgår till 
107,725 kr. 

Akademiens byggnad, som 1841 
— 47 om- och tillbyggts efter rit- 
ningar av F. Blom, ersattes 1892 
— 97 av det nuv. huset, vars arki 
tekt var E. Lallerstedt. Det in 
nehåller skolsalar och ateljéer, 
samlings-, bostads- och utställ- 
ningslokaler. Akademien äger 
en ansenlig konstsamling, ett 
innehållsrikt arkiv och ett bib- 
liotek. 



Konstakademiens nuvarande byggnad, fullbordad 1897. 


333 


Akademifogde — Akademiska föreningen 


334 


Litt. : Looström, »Den svenska konstakade- 
mien under första århundradet af hennes till- 
varo» (1887 — 91), »Minne öfver . . . praeses frih. 
J. Nordenfalk» (1909) och »K. Akademiens för 
de fria konsterna samlingar av målning och 
skulptur» (1915); Wieselgren, »Prmsides för 
den svenska konstakademien» (1897). Sekre- 
terarnas årsberättelser föreligga i tryck sedan 
1882, från 1905 utvidgade till årliga »Medde- 
landen från k. akademien för de fria konster- 
na». Festskrift vid invigningen av nybygg- 
naden utgavs 1897. 

Akademifogde utövar närmaste tillsyn över 
Uppsala universitets jordegendom. 

Akademi for de skönne kunster, Det kong- 
elige danske, stiftades 1754 på grund- 
valen av en mindre, 1738 grundlagd konst- 
skola och fick 1814 sitt nuvarande namn. 
Dess medlemmar och lärare voro i 
början till största delen utlän- 
ningar, såsom fransmannen Saly 
och svensken Pilo; sedermera led- 
des den av Abildgaard (professor 
1778) ooh Wiedewelt, vilka väl 
icke uppammade någon nyklas- 
sisk bildkonst av betydelse men i 
stället utövade ett starkt och väl- 
görande inflytande på konsthant- 
verket. Eckersberg, som blev pro- 
fessor 1818, och efter honom Mar- 
strand och arkitekten F. Meldahl 
voro under 1800-talet de inflytel- 
serikaste lärarna. Akademien re- 
siderar sedan sin stiftelse i det 
1672 — 77 uppförda palatset Char- 
lottenborg vid Kongens Ny- 
torv i Köpenhamn och har där 
såväl undervisnings- och arbets- 
lokaler som boställsvåningar för 
professorerna och (i en särskild, 1883 uppförd 
byggnad) lokaler för sina stora årliga konst- 
utställningar. Den äger värdefulla konstsam- 
lingar och ett stort bibliotek, som är Skandi- 
naviens rikhaltigaste samling av konstlitte- 
ratur. H. W — n. 

Akademihemman, som räknas till ad pios 
usus anslagna hemman, ha av kronan skänkts 
till universiteten i Uppsala och Lund eller 
upplåtits till avlönande av lärare och tjänste- 
män vid dessa universitet. Till Uppsala uni- 
versitet skänkte Gustav II Adolf 1624 de 
e. k. gustavianska arvegodsen, över 300 hem- 
man. Lunds universitet erhöll genom Karl 
XI :s förmyndarregering en liknande donation 
av till domkapitlet i Lund förut hörande hem- 
man, över 900 gårdar. Denna indrogs dock av 
Karl XI mot utlovat vederlag, som likväl till 
största delen ej erhölls. I äldre tider utgjorde 
avkastningen av akademihemmanen universi- 
tetens så gott som enda inkomstkälla. Denna 
inkomst är ännu av stor betydelse särskilt för 
Uppsala universitet. A. Bm. 

Akademiker, ledamot av eller lärare vid en 
akademi. 

Akademiräntmästare, se Räntmästare. 


Akademisekreterare, chefen för kansliet vid 
universiteten i Uppsala och Lund. Han till- 
sättes av K. m:t. 

Akademisk. 1) Som kännetecknar eller har 
avseende på ett universitet, dess medlemmar 
eller vid detsamma rådande förhållanden. 
Ex.: Akad. examina, akad. statuter, akad. 
medborgare (student el. universitetslärare), 
akad. bildad (den, som studerat vid universi- 
tet); akad. läsår (höst- och vårtermin, 1 sept. 
— 31 maj); de akad. fäderna, konsistorieleila- 
möterna el. professorerna över huvud. Se vi- 
dare nedan. — 2) Ordet kan också innehålla 
en hänsyftning på en akademi, särsk. en litterär 
akademi eller konstakademi. T. ex. akad. smak, 
akad. stil, överensstämmande med vedertagna 
konstregler; regelrätt, ibland i bemärkelsen 
stel, konventionell; även rent teoretisk. 


Akademiska föreningen, en sedan 1830 
verksam sammanslutning av lärare, tjänste- 
män och studerande vid universitetet i Lund. 
De studerande, som enligt universitetsstatu- 
terna äro skyldiga att tillhöra någon av de 
tolv nationsföreningarna, äro därigenom jäm- 
te nationernas övriga medlemmar »ordinarie 
ledamöter» i A. Förutvarande och nuva- 
rande akademiska medborgare kunna inskriva 
sig som »särskilda ledamöter» mot avgift en 
gång för alla. Dessutom finnas valda (sedan 
föreningens stiftelse omkr. ett halvt hundra- 
tal) och självskrivna hedersledamöter; de se- 
nare äro universitetets förutvarande och nu- 
varande professorer. Föreningens överstyrel- 
se utgöres av nationernas och de särskilda le- 
damöternas »deputerade» samt föreningens 
ämbetsmän. Andra organ äro ekonomiska ut- 
skottet, som utövar vård om föreningens eko- 
nomi, ateneiutskottet, som vårdar förening- 
ens bibliotek och läslokaler, studentaftons- 
utskottet, som har att anordna föredrag och 
diskussioner, samt sociala utskottet, som an- 
ordnar föreningens fester, samkväm och nö- 
jen. Föreningens uppgift är enligt nu gäl- 
lande, 1913 antagna stadgar att i sin mån 



Kongens Nytorv med Charlottenborg. 



335 


Akademiska församlingen — Akademiska sjukhuset 


336 



Akademiska föreningens byggnad. Äldre delen. 

söka utveckla och förädla det akademiska li- 
vet vid Lunds universitet genom att till- 
handahålla sina medlemmar sällskaps-, läs- 
och möteslokaler, där tillfälle beredes till dag- 
ligt personligt umgänge, läsning av svensk 
och utländsk tidnings-, tidskrifts- och boklit- 
teratur, sång- och musikövningar och bildande 
sällskapsnöjen av olika art samt till samman- 
komster för nationsföreningar och andra sam- 
manslutningar, varjämte föreningen lämnar 
understöd åt behövande medlemmar. — Vid 
sidan av A. har studentkåren (se S t u- 



Akademiska föreningens byggnad. Till vänster den 
1909 — 11 tillbyggda delen. 


d e n t k å r) sin egen organisation. Förening- 
en äger en ansenlig byggnad vid Sandgatan 
och Tegnérsplatsen i Lund, som uppfördes 
1848 — 51 av J. Strömberg och utvidgades 
1880 — 81 samt fick en stor tillbyggnad efter 
ritningar av J. F. Sundbärg 1909 — 11. I bygg- 
naden inrymmas lokaler för möten och sam- 
mankomster, bl. a. den för större sammanträ- 
den, föredrag, teaterföreställningar och fester 
använda stora salen, vidare läslokalen »Ate- 
neum», sångsal, bibliotek, restauranglokaler, 
festvåningar och bostadsrum. Jfr festskriften 
»Akademiska föreningen 1830 — 1911» (1911). 

H. W— n. 

Akademiska församlingen, en nämnd, som 
inrättades vid svenska universitetsreformen 
1916 och utgöres av samtliga professorer vid 


resp. universitet samt i vissa fall även av 
överbibliotekarien och räntmästaren. 

Akademiska sjukhuset i Uppsala, sedan 
1867 förlagt på sin nuv. plats s. ö. om slottet, 
omfattar f. n. 8 kliniker och en röntgenav- 
delning. Ordinarie antal sjukplatser utgjorde 
1922 355. Antalet intagna patienter var 1922 
5,229. Inkomststaten för s. å. uppgick till kr. 
629,687: 28, därav kr. 238,882: 75 i anslag från 
Uppsala läns landsting och kr. 79,554:28 i 
statsanslag. Utgiftsstaten s. å. belöpte sig till 
kr. 800,553:09. Uppkommen brist täckes med 
hälften vardera av staten och landstinget 

O. Rudbecks förslag på 1660- och 1670-talet 
att få ett sjukhus inrättat vid universitetet 
ledde icke till något resultat, men frågan 
upptogs ånyo i början av 1700-talet av pro- 
fessor L. Roberg, som lyckades insamla så 
stora bidrag, att framl. kanslern Bengt Oxen- 
stiernas hus (nu Värmlands nations egendom) 
vid Riddartorget 1708 kunde inköpas till ett 
Nosocomium academicum, där klinik öppnades 
1717. Det fick dock snart nog förfalla men åter- 
upprättades under Robergs efterträdare, N. Ro- 
sén (von Rosenstein), och undergick på 1740- 
talet reparation samt erhöll en betydlig till- 
byggnad. Även under Isr. Hwasser utvidgades 
detsamma på 1830-talet. Under en kort tid på 
1700-talet hade en förening med avseende på 
sjukvården ägt rum mellan akademien samt 
Uppsala län och angränsande socknar av Stock- 
holms och Västerås län. Men först 1857 åväga- 
bragtes en återförening med länslasarettet (se- 
dan 1850 förlagt till S:t Larsgatan 2). Enl. 
den av K. m:t 24 nov. 1857 stadfästa överens- 
kommelsen mellan Uppsala läns lasaretts 
direktion och vederbörande universitetsmyn- 
digheter övertog kirurgie professorn förvalt- 
ningen av länslasarettet och kurhuset, medan 
medicine professorn bibehöll prefekturen över 
akad. sjukhuset, där blott invärtes sjuka 
s-kulle vårdas. Båda inrättningarna hade skild 
förvaltning, och för de invärtes sjuka från 
länet skulle länslasarettet ersätta akademien. 
Under följ. år ökades sängantalet på båda 
anstalterna, men behovet av vidgat utrymme 
gjorde sig allt kännbarare. Utan anslag a? 
statsmedel uppfördes då på bekostnad av uni 
versitetet, som lämnade omkr. 240,000 kr., ocb 
med bidrag i form av räntefria lån å resp 
40,000 och omkr. 42,700 kr. från Uppsala stad 
och landstinget, det nya akad. sjukhuset. För- 
hållandet mellan universitetet och landstinget 
i fråga om sjukhuset ordnades 1868 genom 
ett kontrakt, som 1904 förlängdes på 40 år. 
Till den 1901 — 04 verkställda om- och till- 
byggnaden lämnades ett statsanslag på 201,000 
kr., medan återstående kostnader bestredos a* 
universitetet, till vilket landstinget lämnade 
ett räntefritt och, så länge sammanslagningen 
varar, ouppsägbart lån å 200,000 kr. 1919 på- 
börjades en ny om- och tillbyggnad. De nya 
byggnaderna beräknas vara färdiga att tagas 
i bruk 1 jan. 1924; ombyggnaden av den gamla 
huvudbyggnaden beräknas bli utförd till slu- 



337 


Akademiska sångföreningen — Akajer 


338 


tet av nämnda år. Sängantalet i det ny- och 
ombyggda sjukhuset kommer att uppgå till 
omkring 500. Byggnadsföretagets arkitekt är 
Ernst Stenhammar. Till detta företag har 
landstinget anslagit 3 mill. kr. och riksdagen 
hittills beviljat 5,600,000. Återstående kost- 
nader ha bestritts av universitetet (därav 
100,000 kr. från Regnellska fonden). — Illu- 
stration se Uppsala. Jfr statsverksprop. 
(8 : e huvudt.) 1914 sommarriksd. och k. prop. 
n : r 188 rikd. 1919 och n:r 388 riksd. 1921. 

Akademiska sångföreningen, svensk-finl. 
studentkör vid Hälsingfors univ., stiftad av 
F. Pacius 1840. Urspr. svenskspråkig, var 
A. en tid tvåspråkig men är efter 1883, då 
de finska studenterna bildade egen sångkör 
(Ylioppilaskunnan laulajat; se d. o.), rent 
svenskspråkig. A. besökte Sverige vid stu- 
dentmötet i Uppsala 1875 o. tills. m. M. M. 
flera svenska städer 1923. Bl. dirigenterna 
märkas: F. Pacius, M. Wegelius, C. v. Knor- 
ring, G. Mattsson, A. Uggla och B. Carlsson. 

Akademisk kondition, förr vanlig kondition 
1 universitetsstad, anordnad så, att informa- 
torn där kunde sköta sina egna studier. 

Akademisk kvart, egentl. den kvart, som 
enl. vedertaget bruk vid universitetsföreläs- 
ningar får förflyta efter utsatt klockslag, in- 
nan föreläsningen börjar. 

Akademisk skytteförening, en 1861 i Kö- 
penhamn stiftad skytteförening för studenter. 
Föreningen, som förses med fullständig fält- 
utrustning genom försvarsdepartementet, är 
förbunden att vid mobilisering uppställa ett 
kompani och en repetergevärsavdelning av 
icke värnpliktiga. Har cykelskytte- och pan- 
sarvagnsavdelning. Över 6,000 studenter ha 
fått mångsidig militär utbildning genom för- 
eningens försorg. 

Akademiskt bildade kvinnors förening, stif- 
tad 25 mars 1904, har till uppgift att arbeta 
för att åt akademiskt bildade kvinnor må 
tillerkännas samma förmåner, som de av 
dem avlagda kompetensproven enligt gällande 
lagar och författningar tillförsäkra män med 
samma kompetens, och i övrigt tillvarataga 
de akademiskt bildade kvinnornas intressen. 
Medlem av föreningen äger varje sv. kvinna 
rätt att bli, som inom någon fakultet vid uni- 
versitet eller högskola i Sverige avlagt annan 
än blott förberedande examen. Medlemsanta- 
let är 1923 omkr. 275. Föreningens strä- 
vanden ha i främsta rummet varit inriktade 
på undanröjande a,v de hinder grundlagarna 
uppställt för kvinnas tillträde till vissa stats- 
tjänster. Dessa önskemål ha delvis tillgodo- 
setts genom grundlagsändringar 1909 och 
1921, varigenom för akademiskt bildade kvin- 
nor tillgängliga arbetsområden avsevärt vid- 
gats och nya öppnats. Föreningen arbetar 
därjämte speciellt för en rättvis lösning 
av de kvinnliga statstjänstemännens löne- 
och pensionsfråga. Vid riksdagen 1923 antogos 
på regeringens förslag lagbestämmelser om 
kvinnas behörighet att inneha statstjänst och 


annat allmänt uppdrag. — Sedan 1920 är 
föreningen ansluten till »International fede- 
ration of university women». 

Akademi'st, led. av lärt el. vittert samfund, 
akademi. Ej sällan benämning på de svenska 
författare, som i början på ISOO-talet försva- 
rade den av Svenska akademien länge omhul- 
dade fransk-klassiska smaken mot nyroman- 
tikerna. 

Aka'ja, landskap i Grekland på Morea 
(Peloponnesos) vid Korintiska viken. Det är 
till största delen fyllt av berg (se M o r e a) 
och har jämn odlingsbygd nästan endast kring 
denna bukt, vid vilken dess nuvarande huvud- 
ort Patras ligger, samt på den smala kust- 
remsan ö. därom. 

Forntidens Achaia bildade en egen stats- 
grupp bland de grekiska staterna. Landska- 
pet hade tidigast tillhört jonerna men togs 
senare i besittning av a k a j erna (se d. o.), 
efter vilka det fått sitt namn. Det var de- 
lat mellan tolv städer, som bildade ett stats- 
förbund, det Akajiska förbundet. De för- 
nämsta städerna i detta voro i forntiden 
Aigion och Helike. 

Akajaure, föreslaget namn på den betyd- 
liga, av Stora Lule älv genomflutna lapp- 
landssjö på gränsen mellan Gällivare och Jokk- 
mokks socknar, omkr. 435 m ö. h., som upp- 
kommer genom den 9 m höga uppdämningen 
av en dammbyggnad vid Suorvajaures östända 
(Lilla sjöfallet) i och för regleringen av vat- 
tentillgången i nämnda älv. Den kommer att 
få en längd av omkr. 60 km och en yta av 
omkr. 187 kvkm och omfatta hela sjökedjan 
från Rotjajaure och Kaskajaure samt Svaltja- 
jaure och Vaisaluokte över Luoktanjarkajaure, 
Alemusjaure och Vuoksajaure till Suorvajaure 
vid Lilla sjöfallet jämte åtskilliga smärre 
strandsjöar och tjärnar. Denna uppdämning 
beslöts av 1919 års urtima riksdag. Vid 
färdig utbyggnad kommer denna vatten reg- 
lering att öka den normala lågvattenföringen 
i älven från 45 till 150 kbm och vatten- 
kraften i den nedanför belägna delen av Lule 
älv från 162,000 till 540,000 hkr. H. N. P. 

Aka'jer, A k é e r, en grekisk folkstam, vil- 
ken under sagotiden synes ha varit mäktig 
och stor, varför Ilomeros ofta kallar samtliga 
greker för akajer. Deras egentliga stamhåll 
torde varit i s. ö. Tessalien och på Pelopon- 
nesos. Genom den doriska vandringen (se 
Dorerna) sägas de ha blivit undanträngda 
till halvöns norra kustlandskap, vilket seder- 
mera bar namnet A ka ja (se d. o.). I Grek- 
lands allmänna statsliv ingrepo de icke un- 
der äldre historisk tid. Men år 280 f. Kr. 
reste sig akajerna mot de då över Grek- 
land härskande makedonierna och bildade det 
Akajiska förbundet, vilket snart ut- 
sträcktes långt över Akajas gränser. I spet- 
sen för detsamma stod en strateg (fältherre), 
vald för ett år. Den högste beslutande mak- 
ten tillkom folkförsamlingen, • i vilken varje 
till 30 års ålder kommen medborgare ägde 


339 


Akamba 


340 


rätt att deltaga. Förbundets mest frejdade 
strateger voro Aratos och Filopoimen (se 
dessa). De förde krig mot Sparta, vilket slut- 
ligen besegrades. Till sist omfattade förbun- 
det (omkr. 200 f. Kr.) hela Peloponnesos, dock 
numera under romerskt beskydd. Då förbundet 
slutligen inlät sig i krig med romarna (146), 
var dess och Greklands öde beseglat. Huru stor 
dess betydelse dock varit, vitsordas därav, att 
hela det underkuvade Grekland i egenskap av 
romersk provins erhöll namnet Akaja. 

Aka'mba el. W a k a m b a (om användn. 
av prefixet o jfr Ban tu språk), ett av 
Östafrikas största och viktigaste bantufolk, 
beboende landet Ukamba i Keniakolonien 
mellan Kenia och Kilima-ndjaro. Befolkningen 
torde i eg. Ukamba uppgå till omkr. 230,000. 
A. äro i stort sett välväxta och smärta men 
ändå kraftiga. De förete fysiskt-antropologiskt 
sett flera olika typer, från »negertypen» med 
kraftigt framskjutande käkparti och tjocka 
läppar upp till en typ med ädlare format kra- 
nium, som mycket erinrar om massajerna i 
s. v. och galla i n. ö. De flesta äro emellertid 
rena bantunegrer, även om en del främmande 
blod insmugit sig i landets västligaste och 
östligaste delar, härrörande från under krigs- 
tåg tagna kvinnor. Enligt sina traditioner, för 
vilkas riktighet mycket talar, äro a. urspr. ett 
jägarfolk. Ännu i dag ha de ej förlorat sitt 
gamla rykte att vara de kanske skickligaste 
elefantjägarna i hela Östafrika. Redan se- 
dan mycket länge tillbaka äro dock boskaps- 
skötsel och åkerbruk deras viktigaste existens- 
medel, och sedan landet på 1880-talet bör- 
jade komma under engelskt välde, har jaktens 
betydelse som näringsgren nästan helt för- 
svunnit, då kolonialmyndigheterna ej tillåta 
infödingarna att jaga storvilt. De äga stora 
hjordar av hornboskap, getter och fettsvans- 
får. Nötkreaturen äro en art sebu med rätt 
korta horn, till färgen svart och vit el. grå. 
övriga husdjur äro höns och hundar. A. äro 
även stora biodlare och hänga i träden upp mas- 



Kamba-ynglingar, som tillverka kedjor. Observera de 
spetsfilade tänderna. 



Ung kamba-hustru. 


sor av bikupor — ett stycke urhålkad trädstam 
med lock å ändarna — som sedan tagas i besitt- 
ning av de vilda bina. Åkerbruket är dock a:s 
förnämsta näringsgren, och de leva i första 
hand av åkerns produkter. Boskapen är, så- 
som bland negrer i allmänhet, deras käraste 
egendom, deras kapital, som endast i nödfall 
och för särskilda ändamål får röras. Jord 
bruket bedrives nästan uteslutande av kvin 
norna, ett minne från den tid, då männen 
voro helt upptagna av jakt, plundringståg el. 
handelsresor. Metoden för åkerbruket är »hack- 
bruk», som är mycket utbrett i mellersta Af- 
rika: inga husdjur användas som arbetskraft, 
plogen är okänd, det enda redskapet för att 
röja upp ny mark, för att »plöja», så och plan 
tera är »grävstaken», en något spetsad, i än- 
dan tillplattad käpp av hårt trä. A. bo i gräs- 
täckta hyddor av den i Afrika så utbredda 
bikupsformiga typen. Större sammanhängande 
byar finnas i regel ej, utan varje familj bildar 
en enhet för sig, och på det viset kan en »by» 
bestå av en enda hydda. Byn omges av en 
barrikad av taggiga grenar, innanför vilken 
hyddorna ligga. I skydd av den förvaras också 
boskapen nattetid. De viktigaste husgeråds- 
sakerna äro enkla, oornerade lerkärl, kalebas 
ser samt säckar, flätade av snören. Dräkten be- 
står av en importerad, billig filt eller ett stycke 
bomullstyg; dock förekommer ännu den ur- 
sprungliga kvinnodräkten, ett rågarvat get- 
eller kalvskinn. Härtill kommer kvinnornas 
blygdskört — hos de unga flickorna vackert 
utsirat och av flera intressanta typer — samt 
»svans», en lång, svalstjärtformig läderremsa, 
gärna prydd med glaspärlor. Av personliga 
smycken, som alltid äro smakfullt kompone- 
rade, må nämnas hals-, arm- och örringar a* 
metall, elfenben el. glaspärlor, ävensom fina 
metallkedjor, som a. äro mästare i att till 
verka. Som prydnad räknas även ärrtatu 
e r i n g e n, mest använd av kvinnorna, samt 
den hos båda könen förekommande spets 
f i 1 n i n g e n av 4 — 6 tänder i överkäken. 
Denna sed är spridd i Afrika, men i dessa 
trakter finns den allmänt endast hos a. och 


Akamba 


342 





341 

kan sägas utgöra ett stammärke för dem. 
Därjämte slår man ut de två mellersta 
framtänderna i underkäken. — Vapnen bestå 
av båge och förgiftade pilar samt svärd. 
Pilarna höra till de vackraste och bäst 
gjorda i Afrika, i alla avseenden små mäster- 
verk. Sköld och spjut, annars östafrika- 
nernas huvudvapen, användas ej. Bland mu- 
sikinstrumenten märkas trummor av flera 
typer för olika syfte (slag- och stöttrummor), 
en musikbåge (endast använd av medicimnän- 
nen), en ensträngad fiol med stråke (troligen 
variant av rebaben), flöjter av horn och rör 
m. m. På dans äro a. mycket begivna. Män- 
nen leva i månggifte, men det stora flertalet 
har ej mer än 2 — 3 hustrur. Många ha av 
ekonomiska skäl endast en. Man köper hust- 
run av hennes far (släkt), och brudpriset 
utgöres av 2 kor och 2 oxar jämte mycket 
annat. Exogami och klanväsen existera, gif- 
termål inom samma klan är förbjudet. Fa- 
miljelivet är i regel gott; trots hustruköpet 
grunda sig de flesta äktenskap på ömsesidig 


Elddrillning. 

böjelse. Jämte vanlig omskärelse praktiseras 
även en del egendomliga och mycket intres- 
santa initiationsriter (se d. o.). Sam- 
hällsordningen är patriarkalisk. Varje fa- 
miljefader råder över sitt folk; för flera by- 
ar el. ett visst område gemensamma angelägen- 
heter avgöras av »de gamles råd» ( nzama ), en 
uteslutande lokal enhet. Någon för hela lan- 
det gemensam myndighet ges ej, ej heller 
några hövdingar. Numera finnas dock av 
engelsmännen tillsatta distriktshövdingar. Dö- 
mande myndighet i rättssaker är nzama. De 
flesta brott kunna sonas med böter. För en 
mans liv t. ex. betalas i Ukamba 11 — 13 kor 
och en oxe, för en kvinnas omkr. hälften. Ofta 
hände, att målsägaren ej ville taga mansbot 
utan krävde blodshämnd på mördaren och hans 
släkt (»liv för liv»). På så sätt uppstodo förr 
ändlösa släktfejder. A :s religiösa föreställning- 
ar överensstämma i stort sett med bantufol- 
kens i allmänhet i ö. och s. Afrika. De bestå 
sålunda av : 1) en utvecklad dyrkan av fädernas 
andar ( aimu ), 2) en oklar tro på ett högsta vä- 


Hyddan bygges. 

sen, en skapare ( Mulungu , Ngai), som dväl- 
jes uppe i skyn och en gång skapat allt men 
nu ej tager någon befattning med sitt verk. 
Andarna åter, som bo i jorden el. på vissa 
berg, tros noga följa sina efterlevande anhöri- 
gas göranden och fordra av dem stor uppmärk- 
samhet i form av offer av alla slag, särskilt 
av föda. De känna hunger, törst och köld, 
och försummas de, sända de olyckor och 
sjukdomar över de levande, som därför gå 
i ständig fruktan för att ej göra tillräck- 
ligt för aimu utan uppväcka dessas vrede. 
Offren äro dels privata, inom familjen, dela 
allmänna och gemensamma för ett visst om- 
rådes hela befolkning. De senare företagas, 
t. ex. då en epidemi el. missväxt hotar. 
Som en sorts medlare mellan andevärlden 
och människorna stå medicinmän nen; 
de ge anvisningar, när offer böra ske och hur 
riterna böra utföras, men i övrigt handhavea 
offerkulten av de gamla männen och kvinnor- 
na. — Bland medicinmäunens många funktio- 
ner märkas vidare: att vara läkare (sjukdo- 
mar sändas av andarna), regnmakare, spåmän, 
att driva ut andar från besatta, förjaga epi- 
demier, tillverka och försälja amuletter m. m. 
Jämte medicinmännen, som utöva av samhäl- 
let tillåten (»vit») magi i gott syfte, finnas 
också trollkarlar, som praktisera för den en- 


Typisk kamba-hydda. Till höger en majsmortel. 



343 


Akaatus — Akashi 


344 



Dansande kamba-ynglingar. (Armprydnader av spi- 
ralrullad metalltråd.) 


skilde och det allmänna farlig (»svart») magi 
med syfte att förgöra människor eller boskap. 
Personer, som genom sin trolldom ansågoa 
särskilt farliga för den allmänna säkerheten, 
dödades under samfälld medverkan av hela 
traktens manliga befolkning, dock först sedan 
nzama givit sitt samtycke. 

A. äro ett intelligent, gladlynt och humo- 
ristiskt släkte. De äro även praktiskt begå- 
vade, och i* den vite mannens Östafrika synas 
de mera än andra stammar äga fallenhet för 
vissa arbeten, ss. i mekaniska och andra verk- 
städer, som lokförare samt eldare å Uganda- 
järnvägen och båtarna å Victoriasjön m. m. 

Litt.: G. Lindblom, »Afrikanska strövtåg» 
(1914) och »The akamba in British East Africa» 
(1918—20). K. G. L. 

Aka'ntus, ett under olika tider mycket an- 
vänt plastiskt växtornament, ursprungligen 
utbildat i fri anslutning till bladen hos de i 
medelhavsländerna vanliga, storväxta örterna 
Acanthus mollis och Acanthus spinosus. — 
Akantusornamentet, som i äldre tider huvud- 
sakligen användes till plastisk utsmyckning av 
kolonnkapitäl och gravvårdar (se Kolonn- 


Romerskt-korintiskt Bysantinskt akantuskapi- 
kapitäl. täl (500-talet e. Kr.). 

ordningar), uppkom i Aten, på grund av 
bruket att pryda gravmonument med levande 
akantusblad, under senare delen av 400-talet 
f. Kr. och spriddes därefter hastigt. T hellenis- 


tisk och romersk konst nyttjades det flitigt, 
ofta föga naturalistiskt anordnat men i stället 
så mycket mera plastiskt verkningsfullt i form 
av ytfyllande rankor eller med blad, som ome- 
delbart växa fram ur varandra, ej sällan i för- 
ening med vaser, figuriner o. s. v. Den yppiga 
karaktären hos akantusornamentet försvann i 
den bysantinska konsten, som ombildade det 
till ett flät- och grenverk av smala stänglar 
med små, skarpt formade, spetsflikiga blad. 
Detta torra, vid den dekorerade ytans plan 
bundna ornament, som i och för sig självt in- 
bjöd till geometrisk stilisering, torde icke ha 
varit utan betydelse för uppkomsten av ara- 
besken (se Arabisk konst); det upptogs 
och utvecklades även av den västerländska 
romanska konsten. Det mjukare och fylligare 
senantika akantusornamentet återkom med 
medeltidens många antikiserande stilström- 
ningar, särskilt i Italien, samt användes ym- 
nigt under vissa perioder av ungrenässansen 
och barocken. I Sverige uppträder det, utom 
i den romanska konsten, företrädesvis vid ti- 
den omkr. 1700. H. W — n. 


Aka'ntusväxter, Acanthäceae, växtfamilj av 
ordn. Personatae, omfattande över 2,000 för 
det mesta tropiska arter med motsatta blad 



Akantus-art ( Acanthus longifolius) . 


och ofta vackert färgad krona. Björnkloört, 
Acanthus mollis (Sydeuropa), odlades redan 
av greker och romare såsom prydnadsväxt. 

Akardi, en missbildning, som består i sak- 
nad av hjärta. Se Missbildning. 

Akarnani'a, se Etolia och Akarnania. 

Akarnänien, landskap i mellersta Grekland, 
vars västligaste, till Joniska havet gränsande 
del det bildar, är genomflutet av floden Aspro- 
potamos, förut Acheloos. 

Forntidens Akarnanien bildade en 
svårtillgänglig och avskild del av Hellas. På 
kusten anlades kolonier av Korint. Befolk- 
ningen, akarnanerna, betraktades som ett folk 
med råa och vilda seder och hade aldrig någon 
djupare inverkan på Greklands öden. Enligt 
den av Thukydides återgivna sägnen härstam- 
made de från Akarnan, son till Alkmaion. 

Akashi [-Ji], sjöstad i Japan på s. kusten 
av ön Hondo, 20 km s. v. om Kobe. 33,099 




345 


Akasia — Akbar 


inv. (1920). Normalmeridianen för japansk 
tid går genom A. 

Akäsia, se A c a c i a. 

Akassa, stad i Nigeria, vid Rio Nuns (Ni- 
gers huvudkanals) utlopp. Betydande neder- 
lagsplats med maskinfabriker och reparations- 
verkstäder. Export av nötter oeh olja. 

Akatale'ktisk, i metriken: fullständig. Se 
Katalektisk och Vers. 


34Ö 

där det bildar en omkring 7 km lång ös i 
riktningen n. v. — s. ö. Dess högsta punkt, 
1,041,9 m ö. h., tillhör de av professor P. G. 
Rosén preeisionsmätta fjälltopparna och lig- 
ger i bergets n. v. del på long. 0° 44' 26.44* 
östl. fr. Stockholm och lat. 67° 36' 31.66". 

2. A k a v a r e (A k k a), fjällmassiv, beläget 
i Jokkmokks socken i ö. vinkeln mellan Lule 
älvs dalgång och dess söderifrån kommande 



Bild från Akavare-massivet (Akka). 


källflod Vuojatätno, inom Stora sjöfallets 
nationalpark och ornkring 40 km v. om Stora 
sjöfallet. Fjället, som ligger fritt på s. 
stranden av Luoktanjarkajaure på högslätten 

n. v. om Sarektjåkko, består av ett 15-tal 
toppar, grupperade i en regelbunden ring 
kring 3 större glaciärer, vilka sönderdela det 
i övrigt slutna berget med djupa glaciärdalar, 
som ha sitt utlopp mot n. (se kartan). Stor- 
toppen, som ligger i toppkransens s. ö. del, 
har en höjd av 2.013 m ö. h. och är alltså 
en av Sveriges högsta toppar. Den bestegs 
första gången i juli 1900 av N. Flygare, över 
1,000 har av fjället äro täckta av is och snö. 
Fjället är vida berömt för sin skönhet. Mas- 
sivet har vetenskapligt utforskats av prof. 
Axel Hamberg. Specialkarta över detsamma 
har upprättats av kapten H. N. Pallin. Jfr 
Svenska turistföreningens resehandböcker XXV 

o. XXVII. H. N. P. 

Akbar den store (Jalälu-d din Mu- 
hammed A.), stormogul (1542 — 1605). Son- 
son till stormogulen Babur (se denne) och 1556 
efterträdande sin fader Humayun, blev han 
väldets egentlige organisatör och är den rnest 
berömde av alla mogulhärskarna. Han un- 
derlade sig hela norra Indien intill Vindhya- 
bergen samt genomförde sitt rikes militära 
och administrativa organisation. Skatteväsen- 
det ordnades med tillhjälp av Raja Todar Mall 


A'kavare (A k k a), lapskt bergnamn, som 
betyder »Gumberget» eller »Gumman». Nam- 
net förekommer på flera berg och bergmassiv 
i Sveriges fjälltrakter. Särskilt intresse ha: 
1. A k a v a r e, fjäll, beläget i Gällivare 
socken, 25 km n. ö. om Stora sjöfallet, mellan 
Harrejaure i s. och Vuolle Kaitumjaure i n., 

lon* fr Jtociholm 



Karta över Akavare-massivet (Akka). 



347 


Akbarabad — Akershus fylke 


348 



Akbar (i nedre högra hörnet) med två sina för- 
fäder (upptill) och sin son Jahangir. Indisk mi- 
niatyrmålning. 


enligt ett system, som i sina grunddrag ännu 
äger bestånd. A. residerade först i det av ho- 
nom själv grundade Fatehpur-Sikri, sedan i 
Lahore och under sina sista år i Agra. Hans 
religionspolitik utmärktes av en universell to- 
lerans. I själva verket gick hans strävan ut 
på att förena alla sina undersåtar i en ny re- 
ligion, som han sökte sammansätta av det han 
fann bäst i olika trosbekännelser, men den av 
honom promulgerade statsreligionen, kallad 
Din Ilähi, vann ytterst få anhängare. Be- 
kanta äro A :s förbindelser med jesuiterna i 
Goa. Abu-l-Fazl Allami (se denne) har skild- 
rat honom i tvenne verk: »Ain-i Akbarl» och 
»Akbarnäma». Jfr V. A. Smith, »Akbar, the 
great Mogul» (1917). (J. Ch — r.) 

Akbaräbäd, annat namn för Agra (se d. o.). 

Akébia quinäta, se Slingerväxter. 

Akebäck, socken på Gottland, inne i landet 
1 mil s. ö. om Visby; Gottlands norra härad, 
Gottlands län; 10.76 kvkm, 158 inv. (1923). Är 
till ytvidd och folkmängd Gottlands minsta 
socken. Annex till Roma, Medelkontraktet, 
Visby stift. Kyrkan i A. är en ålderdomlig 
bygg na d, enligt uppgift invigd 1149, med en- 


skeppigt, flattäckt långhus och tunnvälvt kor 
med absid samt ett omkr. 1250 tillbyggt torn. 

Akeiropoiéta, se Kristusbilder. 

Akemenider, persisk dynasti, uppkallad ef- 
ter ättefadern, Achaemenes. Se Per- 
sien, historia. 

Aker, sorenskriveri i s. Norge, omfattar hä- 
radena Aker, Bferum och Asker, utgör v. och 
s. v. delen av Akershus fylke (se d. o.). 

Akergarn, hamn, nu kallad S:t Olofsholm, 
i Hellvi socken på Gottlands n. ö. kust. En- 
ligt Gutasagan skall Olof den helige, stadd på 
flykt från Norge, ha tillbragt en tid i denna 
hamn, varvid han förkunnade kristendomen 
för traktens bönder. En av dem, Ormika från 
Hejnum, byggde ett kapell vid hamnen, vilket 
senare ersattes av en nu försvunnen stenbygg- 
nad. — Olofs besök i A., som torde ha ägt rum 
år 1028, har förskaffat honom anseende som 
»Gottlands apostel». Emellertid var kristen- 
domen utan tvivel känd och utbredd på ön vid 
denna tid, ehuru hedningar funnos kvar. Jfr 
Bota jr och Gottland, historia. 

Akersdalen, se Kristianiadalen. 

Akerselven är avlopp från det stora Ma- 
ridalsvand (se Maridalen) n. om Kristia- 
nia, genomflyter Aker och Kristiania samt 
utfaller i Kristianias östra hamn, Björviken. 
A. mottar genom Skjsersjöelven tillflöde från 
flera Nordmarkens vattendrag och genom vat- 
tentunnlar från Gjeringen m. fl. sjöar samt 
lämnar kraft till en mängd industriella före- 
tag i Aker och Kristiania. 

Akershus fylke (A. a m t), i s. Norge, kring 
det inre av Kristianiafjorden och runt om 
Kristiania; 5,235 kvkm, 179,152 inv. (1921). 
A. bildar en trehörning, når i n. till Mjösens 
sydända, i v. till Röyken, i ö. med en flik till 
svenska gränsen. Uppdelas genom samman- 
hängande bergsträckor i 3 delar: Aker i v. 
och s. v., Follo i s., Romerike (se d. o.) i n 
och ö. Aker är ett lågt liggande, fruktbart 
och uppodlat backlandskap, begränsat av 
höga åsar i n. och v., Follo huvudsak- 
ligen lindrigt kuperat och Romerike en 
stor slätt med åspartier vid ytterkanterna 
men ö. om Glommen övervägande skog- 
betäckt åslandskap. Huvudnäringen är jord- 
bruk med dess binäringar; på senare tider 
har i A., som varit en gammal bruksbygd, 
åter uppstått en betydande industriell verk- 
samhet. Fylket genomflytes av Glommen och 
dess biflod Vormen (utlopp i sjön Öieren), Nit- 
älven och Lerälven (även i öieren) samt 
Åkers-, Loen-, Lysaker- och Sandviksälvarna. 
Förträffliga järn vägskommunikationer. Stad: 
Dröbak. Ungefär lika eller mer betydande 
äro industrisamhället Lilleström (se d. o.) 
vid öieren och de nära Kristiania belägna 
villasamhällena Ljan, Nordstrand, Baekkelaget, 
Slemdal, Bestum och Stabsek m. fl. Belägna 
i A. äro ock Baerums verk (se d, o.), Bogstad 
(se d. o.), Ås lantbrukshögskola, den histo- 
riska Eidsvoldsbyggnaden (se Eidsvold), 
Oskarsborgs fästning (se d. o.), exercisplatsen 


349 


Akershus fästning — Akikuyu 


330 



Akershus fästning. 


Gardermoen m. m. Litt. : E. Bull, ȁkers 

historie» (1914 — 18). 

Akershus fästning i Kristiania, vid fjorden, 
har nu betydelse huvudsakligen som depå för 
armén men var förr en stark fästning. Den 
anladea mot slutet av 1200-talet samt utvid- 
gades och förbättrades vid olika tillfällen, sär- 
skilt genom Kristian IV, och hade länge stor 
betydelse både som fästning och konungabo- 
stad. Svenskarna ha upprepade gånger utan 
framgång belägrat A., sist Karl XII 1716. Se- 
dermera ha fästningsverken fått förfalla eller 
nedrivits, men borgen utgör ännu en impone- 
rande del av Norges huvudstad. Litt.: G. 

Storm, »Akershus slot» (1901). 

Akhisa'r (»vita borgen»), fordom Thyatira, 
stad i v. Mindre Asien, 85 km n. ö. om Smyrna, 
vid järnväg. 12,000 inv., mest turkar. Export 
av marmor, bomull, färger, opium och ull. 

Akhwän, Achwän (arab., »broderskap»), 
namn på en religiös rörelse i Arabien. Dess 
läror likna vahhabiternas (se d. o.) men äro 
t. o. m. strängare. Endast engifte är tillåtet, 
och starka drycker och rökning äro förbjudna. 
Rörelsen uppstod 1919 under Ibn Saud, emir 
i er-Rijad, och var en bidragande orsak till 
kriget mellan honom och konung Hussein i 
Hidjaz. 

Akia'nder, Matthias, finländsk forskare 
(1802 — 71), professor i ryska vid Hälsingfors 
universitet. Utgav flera arbeten av vikt för 
finska kyrkans och skolans historia, såsom 
»His, t. upplysningar om de religiösa rörel- 
serna i Finland» (7 bd, 1857 — 63), »Skolverket 
i fordna Wiborgs och nuv. Borgå stift», »Herda- 
minne» för samma stift. Hans skrift »Om do- 
nationerna i Wiborgs län» bidrog verksamt till 
ständernas beslut om avlyftande av denna tunga 
och orättvisa börda från »gamla Finland». 

Akiba, ben Josef, rabbi, judisk lärd 
(omkr. 50 — 135). Ordnade den muntliga tra- 


ditionens stoff och förberedde därmed Mischna 
(se T a 1 m u d). I upproret mot romarna (132 
— 35) tog han parti för Bar-Kochba och av- 
rättades kvalfullt. — Litt.: I. Elbogen, »Ju- 
darnas historia» (1922). 

Akiku'yu, bantustam i Keniakolonien (Brit- 
tiska Östafrika) mellan Kenia i n. ö. och 
Uganda-järnvägen i s. v. Deras närmaste 
grannar i öster äro akamba (se d. o.). De äro 



Kikuyu-kvinna malande majs. 


en av de största stammarna i dessa trakter 
och torde räkna nära */ 2 million pers. De leva 
av åkerbruk och boskapsskötsel, äro arbet- 
samma och rekrytera till stor del den arbets- 
styrka, som erfordras för farmer och plan- 
tager. I dräkt, beväpning och seder ha de 
rönt mycket inflytande från sina grannar i 
söder, massajerna (se d. o.). K. G. L. 




351 


Akilles — Akka 


352 


AkiTles (grek. Akillevs, lat. Achilles), den 
mest berömde av de grekiska hjältarna vid 
Troja. Han var son till havsgudinnan Thetis 
och myrmidonernas konung Peleus. I senare 



Akilles dödar Priamos’ son Troilos. Attisk vasmål- 
ning av Eufronios (början av 400-talet f. Kr.). 


dikter och sagor berättas, att Thetis för att 
göra honom osårbar neddoppade honom i den 
underjordiska floden Styx, men då hon därvid 
höll honom i hälen, vidrördes ej denna av 
vattnet utan förblev sårbar (därav uttrycket 
»akilleshäl»). Ynglingen undervisades i sång 
och strängaspel, i vältalighet och vapnens 
bruk, ja t. o. m. i läkekonsten. För att han ej 
skulle draga ut i trojanska kriget, där han var 
spådd att stupa, lät hans mor föra bort honom 
till ön Skyros och kläda honom som flicka. 
Men Odysseus upptäckte honom; han kom dit, 
förklädd till köpman, men hade i botten av sin 
kramlåda lagt ett svärd; när så ett krigsbul- 
ler, tillställt av Odysseus, hördes utanför, grep 
A. svärdet och röjde sig sålunda. Han drog 
sedan med en här av myrmidoner till Troja. 
Där blev han snart trojanernas största skräck. 
Men på tionde året av Tröjas belägring upp- 
stod en tvist mellan honom och grekernas ge- 
mensamme anförare, Agamemnon, vilken tvist 
besjunges i Homeros’ Iliad. Agamemnon tog 
från A. hans älsklingsslavinna Briseis. Lå- 
gande av harm drog sig A. tillbaka till sitt 
tält och avhöll sig och sitt folk från allt del- 
tagande i striden. Därmed var det slut med 
grekernas vapenlycka. Då dessa till slut hota- 
des av undergång, lät dock A. sin fosterbroder 
Patroklos i spetsen för myrmidonerna skynda 
till hjälp. När då denne föll för Hektora 
hand, försonade sig A. med Agamemnon och 
ilade, rasande av hämndlust, ut i kampen. 
Många trojaner föllo för hans hand; även 
Aeneas hade han dödat, om ej denne räddata 
av Poseidon. Förgäves sökte floderna Xanthoa 
och Simoeis dränka A. ; han räddades av He- 


faistoa. Till sist flydde alla trojaner in i 
staden, utom Hektor. Även denne förskräck- 
tes så mycket, då A. kom honom nära, att han 
sökte fly, men förgäves. A. nedgjorde honom 
med Athenas hjälp och släpade honom bunden 
vid sin vagn till lägret, där han ytterligare 
misshandlade liket. Men när Hektors gamle 
fader, Priamos, på knä bad A. att få återköpa 
sonens döda kropp, rördes A:s hjärta, och han 
villfor gubbens bön. A. utförde sedan ännu 
många bragder mot trojanerna — bl. a. dö- 
dade han Eos’ son Memnon och amasondrott- 
ningen Penthesileia — men föll slutligen själv, 
träffad i hälen av en pil, som Paris riktat 
med Apollons hjälp. 

Akilleshäl, en persons sårbara punkt. S® 
A k i 1 1 e s. 

Akidles och sköldpaddan, ett bevis, genom 
vilket den eleatiske filosofen Zenon sökte åda- 
galägga all rörelses omöjlighet på grund av 
de skenbara motsägelser, med vilka rörelsen 
är behäftad. Den snabbfotade Akilles skulle 
ej någonsin hinna upp en sköldpadda, om denna 
fått ett försprång, ty medan han tillryggalad© 
våglängden fram till sköldpaddans utgångs- 
punkt, hunne sköldpaddan ett nytt stycke väg 
o. s. v. i oändlighet. Se Z e n o n. 

Akillessena, den starka, strängformiga, ge- 
nom huden känn- och synbara senan på un- 
derbenets baksida. Den är fäst på hälen (bak- 
re knölen av hälbenet) och utgår från de stora 
vadmusklerna. Då dessa sammandragas, lyf- 
tes hälen och sträckes foten, såsom vid tåhäv- 
ning, språng m. m. Senan har fått sitt namn 
efter Akilles (se ovan). 

Akita, hamnstad i Japan, på Hondos n. v. 
kust; 36,281 inv. (1920). Handel med ris och 
tillverkning av siden- och bomullstyger. 

Akjäb el. A k y ä b, stad i Britt. Indien, vid 
Arakankusten i nedre Burma vid Kuladana 
mynning. 37,893 inv. Staden äger en ansen- 
lig mängd stora riskvarnar och exporterar, 
förutom ris, petroleum och timmer. 

Akjerma'n, riktigare A k k e r m a n (se d. o.). 

Akka, fr. 8:t Jean d’Acre, hamnstad i norra 
Palestina, på en udde vid foten av berget 
Karmel. 12,500 inv. Hamnen är delvis igen- 
sandad, varför fartygen lägga till vid Haifa, 
med vilket A. står i järnvägsförbindelse. A. 
är utförselort för vete, durra, oliver och olja. 



Utsikt över Akka. 



353 


Akka — Aklejsläktet 


354 


Under medeltiden fick det namnet S : t Jean 
d’Acre av korsriddarna, vilka innehade staden 
1104 — 1291 med ett fyraårigt avbrott. Dessa 
intogo näml. staden 1104 men förlorade den 
1187 till Saladin, varefter den 1191 återerövra- 
des av korsfarare under anförande av Dikard 
Lejonhjärta. A. var sedermera konungariket 
Jerusalems egentliga huvudstad och därjämte 
J ohannitordens säte, tills det 1291 stormades 
och uppbrändes av sultanen av Egypten. 
Napoleon Bonaparte försökte förgäves under 
den egyptiska expeditionen 1799 att intaga 
staden. 

Akka, se Akavare 2. 

Akka, se Finsk mytologi och Lapsk 
mytologi. 

Akka, dvärgfolk i Centralafrika. De bo i 
enstaka kolonier bland mera storväxta neger- 
stammar i det täta skogsbältet kring Kongos 
biflod Aruvimi och synas, liksom Afrikas öv- 



Akka-flicka. 


riga pygméer samt buschmännen, vara en 
återstod av ett urfolk, som sprängts isär av 
de kraftigare negerfolken, med vilka de f. ö. 
torde stå i genetisk förbindelse. 

Deras utseende är karakteristiskt för Afri- 
kas dvärgar i allmänhet: de äro 1,30 — 1,45 m 
höga, ha gulbrun till rödbrun hud, platt näsa, 
käkar och läppar trynlikt framskjutande. 
Påfallande är bålens storlek i förhållande till 
benen; armarna äro långa, händerna däremot 
små och välformade. Buken är ofta hängande, 


de med stora knäskålar försedda benen äro, 
liksom de klumpiga fotterna, något inåtböjda, 
vilket ger dem en liksom vacklande g mg. 
De ljusa, dunliknande hår, varmed hela krop- 
pen är bevuxen, äro egendomliga för de 
centralafrikanska dviirgarua och återfinnas ej 
hos buschmännen. A. äro ett typiskt jägar- 
folk, som med sina små förgiftade pilar ned- 
lägga skogens största djur, t. o. m. elefanter, 
samt visa stor sinnrikhet att utlägga snaror 
och fällor. Se vidare Dvärgfolk. K.G. L. 

Akkad el. A c k a d, dels stad i n. Babylo- 
nien, huvudstad i de semitiska babyloniernas 
välde (beräkningsvis) 2G84 — 2487 f. Kr. (under 
»dynastien av Akkad»), dels en från detta 
stadsnamn härledd benämning på norra Baby- 
lonien, vilket under 2000-talet f. Kr. inneha- 
des av semiter, under det de äldre invånarna, 
sumererna, bebodde södra Babylonien. (Härav 
den babyloniska konungatiteln »konung av 
Sumer och Akkad».) Efter de semitiska baby- 
loniernas eget föredöme kallar man numera 
deras (liksom också assyrernas) språk, den 
förut s. k. assyriskan, ack ad i sk a. P. L. 

Akkas, fi. Alcaa , finsktalaride socken i s. 
Finland, n. v. om Tavastehus; Tavastehus län; 
131 kvkm, 5,218 inv. (1922). Tillhör Borgå st. 

Akkerma'n, Akjerman, rum. Cetatea 
alba, slav. Bélgorod, hamnstad i Bessara- 
bien (s. ö. Rumänien), vid Dnjestrs utflöde i 
Svarta havet; 40,000 inv. (1920). Handel med 
fisk, ull och vin. Talg- och ljustillverkning, 
saltverk. I A. avslöts 1826 en traktat mellan 
Ryssland och Turkiet. Se Turkiet, hist. 

Akkra, se A c c r a. 

Akle'jsläktet, Aquilégia, växtsläkte av fam. 
ranun kelväxter, Ranunculaceae. Dit 
hör ak lej an, A. vulgaris, som är en mång- 
årig ört med dubbelt trefingrade blad och 



Akleja-art ( Aquilégia nigricans) . 

I. 12 


355 


Akmit — Akridin 


356 


stora, vanligen blå blommor. Sedan länge od- 
lad, förekommer den numera allmänt förvildad 
i gamla parker och trädgårdar ; såsom vild 
är den hos oss sällsynt. I trädgårdar odlas 
ofta andra särdeles vackra arter och hybrider, 
såsom A. canadensis, A. SJcinneri (från Guate- 
mala), A. chrysantha (från s. Nordamerika), 
A. nigricans m. fl. Släktet omfattar ett 50-tal 
arter. S. A. (G. M — e.) 

Akmit, ett pyroxenmineral (se d. o.). 

Akmoli'nsk. 1. Distrikt i ryska guv. Omsk 
(se d. o.), s. v. Sibirien; 338,443 inv. (1920). 
— 2. Guvernement i Kirgisrepubliken; 541,641 
kvkm med 61,643 inv. (1920), mest kirgiser. 
Förr provins i ryska Centralasien. 

Akmoli'nsk, stad i Kirgisrepubliken, ryska 
Centralasien, vid floden Isjim; 12,194 inv. 
(1920). Föreningsplats för karavanvägarna 
från Bochara och Taschkent. 

Akoln, ett lokalt bedövande medel, di- 
para-anisyl-monofenetyl-guanidin-hydroklorat, 
vitt pulver, lösligt i vatten, användes till in- 
sprutningar för lokalbedövning. A. är mindre 
giftigt än kokain men verkar snabbare och 
långvarigare, i stark lösning etsande. 

Akola [äkluFlä], stad i Centralprovinserna 
och Berar, Främre Indien, vid floden Morna, 
omkr. 50 mil ö. n. ö. om Bombay, vid Great- 
indian-peninsularjärnvägen ; omkr. 26,000 inv. 
En av huvudplatserna för bomullsodlingen i 
Indien. 

A kondition, se Å condition. 

Akonitin är en ur stormhatt, Aconitum 
Nagellus, framställd växtbas -eller alkaloid, 
C 34 H 4 7 NOn, som framkallar häftig retning 
(hetta, sveda) med efterföljande lokal känsel- 
löshet, till följd varav man försökt medlet mot 
svåra nervsmärtor (neuralgier). Efter ned- 
sväljande följa häftiga kräkningar och diarré. 
Vidare förlamas såväl hjärtat som det centrala 
nervsystemet, särskilt den del därav, som be- 
härskar andningen (andningscentrum). A. är 
kanske det starkaste av alla kända växtgifter. 
En dos av 3 — 4 mg har visat sig vara dödande. 
Medicinsk användning av a. torde numera 
knappt förekomma, åtminstone icke hos oss. 

Akonitsyra, se Citronsyra. 

A ko'nto, se A c o n t o. 

Akosmi'sm, den åsikt, som förnekar värl- 
dens el. kosmos’ verklighet, endast erkänuande 
det absoluta för sant verkligt. En sådan åsikt 
omfattades i forntiden av eleaterna. 

Akra'gas, grek. namnet på den forntida sta- 
den Agrigentum. Se Girgenti. 

Akre'1, A k r e 1 1, se släkten Achrelius. 

Akre'1, Fredrik, kopparstickare (1748 — 
1804). Blev 1778 gravör vid Vetenskapsaka- 
demien och sysselsatte sig förnämligast med 
globtillverkning och kartritning. Dessutom 
arbetade han som illustratör och porträttgra- 
vör. Han försökte sig också som etsare, var- 
vid han nästan alltid överarbetade sina plåtar 
med gravstickel och torrnål. Hans arbeten 
förråda ofta ett hantverksmässigt utförande. 
Bland hans gravyrer märkas porträtt av Gus- 


tav III, Ehrenstrahl, Stiernhielm, Linné och 
K. G. Tessin. 

Akre'll, Karl Fredrik, militär, kop- 
parstickare (1779 — 1868), son till Fr. Akrel. 
Gjorde sig under sin tjänstgöring vid forti- 
fikationen bemärkt 
hätte kanal- och 
slussbyggnad samt 
vid befästningsar- 
beten i Stockholms 
skärgård och vid 
Stralsund och blev 
1806 löjtnant vid 
den då inrättade 
fält mätningskåren 
samt 1807 kapten i 
armén och lärare i 
fortifikation vid 
krigsakademien på 
Karlberg (1807— 

28). Han inlade där 
genom föreläsningar 
(bl. a. »Föreläsningar i fortifikation», 3 dir, utg. 
1811) och avhandlingar stor förtjänst om den 
sv. militärbildningen. Major i armén 1812, del- 
tog A. som överadjutant i tyska fälttåget 1813 
och i slagen vid Grossbeeren, Dennewitz och 
Leipzig, där han svårt sårades. A., som adlats 
1819, blev efter fortsatt befordran 1831 
överste och chef för den s. å. omorganiserade 
topografiska kåren, till vilken det optiska 
telegrafverket överflyttades 1834. 1843 blev 

han generalmajor. 1852 erhöll A. i uppdrag 
att utarbeta förslag till elektriska telegraf- 
linjer och stamlinjer till ett järnvägsnät. Det 
första uppdraget fullgjordes s. å., varefter 
han förordnades att ombesörja linjernas byg- 
gande (se vidare Telegraf, dess utbredning 
i Sverige) samt utnämndes 1854 till chef 
för telegrafverket med bibehållande av chef- 
skapet för topografiska kåren. S. å. hade 
han blivit generallöjtnant. A :s förslag i 
järnvägsfrågan blev lagt till grund för k. 
prop. till riksdagen 1853 — 54, och i den 1855 
tillsatta järnvägskommittén blev A. ordf. 
(se vidare Järnväg, sv. järnvägsväsendets 
uppkomst och utveckling). Chefskapet vid 
topografiska kåren lämnade han 1856 och det 
för telegrafverket 1862. A. ägnade sig i likhet 
med sin fader också åt graveringskonsten. 
Utom en mängd kartor (bl. a. »Karta öfver 
Sverige», 1811, en översiktskarta till ett av 
honom planlagt kartverk över Sverige, åt- 
följd av en topografisk-statistisk beskriv- 
ning) och sjökort graverade han talrika illu- 
strationer till Thersners »Fordna och närva- 
rande Sverige» och Skjöldebrands »Voyage au 
Cap du Nord» samt till flera resebeskriv- 
ningar och vetenskapliga arbeten. A:s »Min- 
nestaflor» utgåvos 1884. 

Akribi, punktlighet, noggrannhet. 

Akridin, Cx 3 H 9 N el. C 6 H 4 < 9^ > C 6 H 4 , är 

en tertiär kvävebas av analog byggnad med 
kolvätet antracen. Förekommer i stenkols- 


som ingenjör vid Troll- 



357 


Akroamatisk — Akromegali 


tjära och råantracen. Kan framställas ge- 
nom upphettning av difenylamin med myr- 
syra. A. kristalliserar i färglösa nålar med 
smpt 110° C. Dess ångor angripa starkt över- 
hud och slemhinnor. Det är modersubstans 
för en serie tjärfärger, akridinfärgerna, t. ex. 
akridingult. E — t N — n. 

Akroamatisk, som åhöres, som förnimmes 
genom hörseln. — Uttrycket användes för att 
beteckna de aristoteliska skrifter, som ej ned- 
skrivits av Aristoteles utan grundade sig på 
anteckningar vid hans muntliga föredrag. Se- 
dan har man såsom akroamatiska betecknat 
rent vetenskapliga framställningar till skill- 
nad från populariserade, och därigenom har 
termen ofta blivit liktydig med esoterisk. 

S — e. 

Akrobat, yrkesgymnastisk konstmakare, som 
inför allmänheten uppvisar prov på utomor- 
dentlig, genom övning förvärvad vighet, smi- 
dighet eller styrka. • — Akrobatik, en 
akrobats yrke eller konst. — Adj . : Akro- 
batisk. 

Akrogami, se Befruktning (växternas) . 

Akrogyn, se Levermossor. 

Akroka'rpa mossor, sådana bladmossor, hos 
vilka honorganen (arkegonen) utbildas i spet- 
sen av huvudskottet. Härav följer, att moss- 
kapseln (sporogonet) också sitter i huvud- 
skottets spets och därigenom begränsar dess 
tillväxt, som t. ex. hos björnmossan, Polytri- 
chum, stjärnmossan, Mnium, spåmossan, F li- 
naria m. fl. I motsats härtill kallas de blad- 
mossor pleurokarpa, hos vilka arkegonen 
(och således också sporogonen) utbildas i spet- 
sen på sidogrenar, så att huvudskottet får 
obegränsad tillväxt, som t. ex. hos väggmos- 
san, Hypnum splendens, vattenmossan, Fonti- 
nalis, m. fl. N. S — s. 

Akrolein, en produkt, som uppstår, då fett 
eller glycerin upphettas starkt. A. är en 
färglös, flyktig vätska, vars ångor häftigt an- 
gripa ögon och andningsorgan. Det ingår i 
de illaluktande gaser, som bildas vid ofull- 
ständig förbränning av fett, t. ex. i stekos. 
A. är en omättad aldehyd av formeln 
CII 2 : C . CHO. Se Aldehyder samt Omät- 
tade föreningar. 

Akrolit, inom den grekiska konsten en bild- 
stod, bestående av en träkärna, i vilken dra- 
periet var skuret och vanligen belagt med 
guldbleck men på vilken de nakna delarna 
voro tillsatta och av sten (marmor). Jfr 
Kryselefantin. 

Akromatin, beståndsdel av cellkärnan, se 
Cell. 

Akromati'sm, frihet från färgspridning i 
strålknippen. Hos prismor visar den sig i att 
ljuset avböj es, medan dess olika våglängder 
mer eller mindre fullständigt förenas; hos 
linser i att bildkanterna ej äro färgade. Bris- 
tande a. (kromatisk aberration) visar sig hos 
en samlande lins i att dess brännvidd är 
mindre för kortare våglängder än för större; 
hos en spridande lins är motsatsen fallet. 


358 

Detta fel kan upphävas genom att kombinera 
två linser av olika glassorter; om den star- 
kare, positiva linsen har mindre dispersions- 
förmåga än don svagare, kan man förena olika 
våglängder i samma brännpunkt, medan syste- 
met fortfarande verkar samlande. 

Med vanliga glassorter — generellt kallade 
kron- och flintglas — kan detta utföras för 
två färger; samlingslinsen förfärdigas av kron- 
glas, spridningslinsen av flintglas. Dock Åter- 
står då ett »sekundärt spektrum», beroende 
på att dispersionens gång i de båda glassor- 
terna ej är proportionell. Med vissa, senare 
framställda specialglas har man lyckats uppnå 
detta och kan då förena tre färger samt även 
eliminera det sekundära spektret. Sådana 
system kallas apokromatiska och an- 
vändas för speciella ändamål, såsom för tre- 
färgsfotografi och i mikroskop. A. måste i 
regel för linskombinationer omfatta dels snitt- 
viddens a. (bilderna ligga i samma plan), dels 
brännviddens a. (bilderna äro lika stora). För 
hel- eller halvsymmetriska objektiv följa 
dessa av varandra; för osymmetriska objek- 
tiv måste hänsyn tagas vid konstruktionen. 
A. benämnes efter ändamålet visuell, då 
de för ögat verksammaste strålarna förenas, 
t. ex. C- och F-linjerna, eller fotografisk, 
då de visuellt och fotografiskt effektivaste våg- 
längderna sammanföras, t. ex. F och h eller 
D och G. Den förra användes i kikare o. dyl., 
den senare i fotografiska objektiv. Vissa astro- 
fotografiska instrument förena två våglängder 
inom blått och violett, bestämda med hänsyn 
till den fotografiska plåtens spektralkänslig- 
het för att erhålla skarpaste avbildning. 

A. saknades i äldre instrument, vilka visade 
störande färgkanter; man strävade därför 
efter att erhålla den. Newton ansåg sig emel- 
lertid genom experiment ha visat omöjligheten 
härav, och hans auktoritet avskräckte andra 
från vidare försök. Den svenske fysikern Sa- 
muel Klingenstierna (se denne) visade emeller- 
tid, att varken Newtons resultat eller hans 
därav dragna slutsatser voro riktiga, och an- 
visade vägen för att nå målet. Den engelske 
instrumentmaka ren Dollond, vilken han med- 
delat sina resultat, återtog då försöken och 
lyckades framställa akromatiska linser. Andra 
försök, utförda av Euler och av en engelsman, 
Chester More Hall, utgingo från att ögat var 
akromatiskt — vilket ej är fallet — och sökte 
efterlikna dess byggnad genom att kombinera 
glaslinser med vätskor. Deras försök synas 
dock ej ha lett till resultat; Eulers skäl 
kunde ej övertyga Dollond, och Halls linser, 
vilka sägas ha varit akromatiska, hemlig- 
höllos och ha ej blivit prövade. Det var den 
svenske fvsikern, som nådde målet; resultatet 
har varit av den största betydelse för alla 
med optiska system arbetande vetenskaper. 

Odts. 

Akromegali, en sällsynt sjukdomsform, som 
först beskrevs av Maine 1886. De mest fram- 
trädande symtomen äro: tilltagande försto- 


359 


Akron — Akropolis 


360 



ring av ansikte, händer och fotter samt av 
hjärnbihanget. Stundom blir synnerven ut- 
satt för tryck, och rubbningar av synen in- 
ställa sig. Samtidigt med den i regel av en 
bestämd svulstform förorsakade förstoringen 
av hjärnbihanget inträder sannolikt en änd- 
ring (ökning?) av dess inre sekretion (se d. o.), 
vilken torde ligga till grund för tillväxtrubb- 
ningarna. (Ljd.) 

Akron [éi'kran], stad i ö. U. S. A., Ohio, 
nära Eriesjön, 50 km s. om Cleveland. 208,435 
inv. (1920). Korsningspunkt för Ohio — Erie- 
och Ohio — Pennsylvaniakanalerna. Fabrika- 

tion av maskiner m. m. Handel med spannmål, 
kol och naturgas, vilken sistnämnda produkt 
väsentligen bidragit till stadens hastiga upp- 
sving (från 69,067 inv. 1910). Universitet. 

Akropetäl, se Förgrening. 

Akro'polis, högt belägen fästning eller borg 
vid de gamla grekiska städerna, motsvarande 
romarnas Arx. Där uppe bodde i förhistorisk 
tid fursten och hans följe, medan de under- 


rafotstemplet»), vars grundmurar ännu äro i 
behåll. Sedan Akropolis under det persiska 
kriget blivit intaget och härjat av Xerxes, 
återuppbyggde man efter segern så småning- 
om murarna och templen. För att vinna ökat 
utrymme terrasserades akropolisplatån ; och i 
den fyllning, som för detta ändamål behövdes, 
nedlades en mängd statyer och andra votiv- 
skänker, vilka blivit mer eller mindre skadade 
vid den persiska förstöringen. På 1800-talet 
genomgrävdes denna fyllning ända till klip- 
pan, och man återfann då utomordentligt tal- 
rika och viktiga vittnesbörd från Atens konst 
före 480 f. Kr. (se A n t e n o r och Grekisk 
konst). Under den tid Perikles ledde Atens 
inre och yttre politik och på hans ini- 
tiativ byggdes (448 — 438) av Iktinos och Kal- 
likrates Athena Parthenos’ tempel i dorisk 
stil, det sedan s. k. Parthenon, på grundvalen 
av ett äldre ofullbordat, vid den persiska er- 
övringen bränt tempel, som var ämnat att er- 
sätta det äldre Athenatemplet, det s. k. Heka- 


Erechtheion. Parthenon. Propyléerna. Nike-templet. 

Rekonstruerad bild av Akropolis vid slutet av 400-talet f. Kr. 


lydande bodde nedanför; i tider av krigsfara 
togo de sin tillflykt till den befästa borgen. 

Akropolis i Aten, den mest bekanta av 
alla akropoler, var belägen på en brant stu- 
pande klippa, som, obestiglig på trenne sidor 
men med en jämn sluttning mot väster, sträc- 
ker sig från ö. mot v. samt har en längd av 
omkr. 300 och en bredd av omkr. 150 m. 
Sedan konungadömet avskaffats i Aten, fick 
Akropolis den dubbla betydelsen av fästning 
och nationalhelgedomarnas skyddade hemvist. 
Dock bodde peisistratiderna därstädes, och de 
förskönade även det gamla Athenatemplet, 
för sin storlek kallat Hekatompedon (»hund- 


tompedon. Kultbilden av guld och elfenben, 
föreställande gudinnan Athena, var förfärdi- 
gad av Feidias, och under dennes ledning ut- 
förde hans kamrater och lärjungar de skulptu- 
rer, som smyckade själva templet (gavelgrup- 
perna, med Athenas födelse och Athenas och 
Poseidons strid om Ättika, metoper och cella- 
frisen, som framställer festtåget vid den pan- 
ateneiska festen). Borgens öppna v. sida, 
förut skyddad genom de nio portarna 
(därav namnet Enneapylos, »den nioportade»), 
slöts nu genom de av Mnesikles (437 — 
432) uppförda men aldrig i enlighet med pla- 
nen utförda propyléerna i dorisk och jonisk 


A K R O POLIS 





Akropolis från väster. Till vänster Lylcabettos. 


Propyléerna. 


Ereehtheion. 


AKROPOLIS 



Parthenon. 



Nike-templet. 


Kore-hallen vid Erechtheion. 



Akros — Aksajskaja stanitsa 


362 


361 

stil. Likaledes planerades på 440-talet på borg- 
klippans s. v. utsprång ett tempel åt Nike 
Apteros (den obevingade segergudinnan), men 
det tempel, som nu står, kan enligt stilen vara 
uppfört först omkring 420. Detta tempel ned- 
revs under den turkiska tiden, och dess block 
inmurades i en turkisk befästning, men när 
turkarna lämnat Aten och befästningen ned- 
revs, kommo dessa arkitekturstycken åter i 
dagen, och sålunda kunde templet på 1830- 
talet återuppbyggas av tyskarna Schaubert 
och Koss samt dansken Chr. Hansen. 

Även det på n. sidan av akropolisplatån 
belägna tempel, som bär namnet Erechtheion, 
synes ha varit påtänkt av Perikles, ehuru det 
ej började byggas förr än efter Nikiasfreden 
år 421. 408 var templet i det närmaste full- 

bordat. Dess komplicerade, från den vanliga 
tempelformen avvikande plan, som särskilt 
röjer sig i den s. k. Korehallen och Nordhallen, 
förklaras därigenom, att templet skulle inrym- 
ma ej blott flera kulter utan även åtskilliga 
heliga föremål och reliker, vilka voro lokalt 
bundna, såsom t. ex. Kekrops’ grav under 
Korehallen och märket av Poseidons treudd 
under Nordhallen. Erechtheion var ett dub- 
beltempel: i det ö. rummet hade Athena, i 
det v. bl. a. Erechtheus och Poseidon sina 
kulter. Ett oändligt fint skönhetssinne up- 
penbarar sig i templets arkitektur, särskilt 
i Korehallen och Nordhallen. Korehallens tak 
uppbäres ej av kolonner i vanlig mening utan 
av plastiska kvinnogestalter, attiska jungfrur. 
Nordhallens kolonner, ävensom den arkitek- 
toniska ramen kring dörren, som leder från 
denna till det v. tempelrummet, höra till 
det elegantaste och mest smakfulla, som den 
joniska arkitekturen har skapat. 

På akropolisplatån fanns för övrigt en 
mängd votivskänker, företrädesvis statyer, 
bland vilka den mest bekanta var Feidias’ ko- 
lossala bronsstaty, Athena Promachos. Den 
stora marmortrappan, som leder upp till pro- 
pyléerna, byggdes först i början av den ro- 
merska tiden. Något äldre än denna var den 
romerske fältherren M. Vipsanius Agrippas 
staty, vars höga bas ännu står kvar bredvid 
propyléernas norra flygel. 

Under den bysantinska tiden var Parthe- 
non en grekisk-ortodox kyrka, helgad åt jung- 
fru Maria; under den frankiska tiden inrät- 
tades där romersk-katolsk gudstjänst. De 
frankiska hertigarna hade under en tid sitt 
residens i propyléerna, som betydligt utvid- 
gades genom tillbyggnader. Sedan turkarna 
1458 intagit Aten, blev Parthenon en turkisk 
moské och Erechtheion ett harem. Då venezi- 
anerna 1687 under Otto Vilhelm Königsmarck 
belägrade Aten, sprängdes Parthenon i tvenne 
delar genom en krutexplosion. 1802 lät lord 
Elgin nedtaga de flesta parthenonskulptu- 
rerna, vilka sedermera fördes till London, där 
de nu stå uppställda i British museum. I våra 
dagar har man sedan länge från Akropolis 
avlägsnat alla byggnader från frankisk och 


turkisk tid och med varsam hand restaurerat 
Erechtheion och propyléerna, och även en 
restaurering av Parthenon är påtänkt och del- 
vis påbörjad. 1 akropolisbergets sidor finnas 
flera heliga grottor: på n. sidan bl. a. Apollon- 
och Pansgrottan, på s. sidan grottan vid Thra 
syllos’ monument. På den s. sluttningen 
ligga mot v. Herodes Atticus’ Odeion, mot 
ö. den berömda Dionysosteatern och mellan 
dem båda Asklepios’ helgedom. Se vidare 
Feidias, Grekisk konst och P a r- 
thenon. — Litt.: M. L. l)’()oge, »The Acro- 
polis of Athens» (1909); M. Collignon, »Le 
Parthénon» (1910). M. Pn N — n. 

Akros [-å's], sockerart av sammansättningen 
Ca H 12 Oa, identisk med i-fruktos eller i- 
levulos. Är av särskilt intresse såsom den 
första sockerart, vilken ur syntetiskt fram- 
ställbara utgångsmaterialer har vunnits i 
rent tillstånd, a-akros erhölls först ren av 
E. Fischer ur a k r o 1 e i n, genom addition av 
brom och behandling med barytvatten, varav 
namnet. Se vidare Sockerarter. H. E.* 

Akro'stikon kallas en dikt. i vilken vers- 
radernas eller strofernas begynnelsebokstäver 
sammanlagda bilda ett ord (vanl. ett namn) 
eller en sats. 1 äldre svensk poesi, särskilt 
under 1600-talet, är j sådana dikter vanliga. 

Akrotérier, sing. Akrotérion, de på en 
gavels trenne hörn anbragta små fotställ, 




Krön- och fotakroterier från en gavel. 

vilka äro avsedda 
att bära skulptur- 
prydnader; även 
namn på dessa se- 
nare. — De gre- 
kiska och romerska 
templens akroterier 
buro vanligen sym- 
boliska prydnader, 
såsom lejon, gripar, Krönakroterion från en 
trefötter, lyror o. gravvård, 

dyl., men även stiliserade avbildningar av växt- 
former, i synnerhet palmetter (fig. 1 — 2). Akro- 
terier förekomma även på gravvårdar (fig. 3.). 

Akrylsyra, CH 2 :CH.C0 2 H, en omättad or- 
ganisk syra, som kan framställas genom oxi- 
dation av akrolein (se d. o.). Smältpunkt 
13° C, kokpunkt 139°— 140° C. 

Aksajskaja stani'tsa, stad i Donterritoriet, 
vid Aksajs utlopp i Don, 29 km s. v. om No- 
votjerkassk. Omkr. 8,000 inv. A. är en av de 
viktigaste hamnarna vid Don. Livlig handel 



363 


Aksakov — Akter 


364 


direktör 



och ständiga obehag 
tidningarna »Denj» 


med fisk, spannmål, trä och järn. Vid A. går 
vägen till Kaukasus över Don. 

Aksakov [-a'kaf], Ivan Sergejevitj, 
rysk politiker (1823 — 86), broder till följ.; 
anställd i inrikesministeriet 1848 — 52, senare 
för eri* kreditanstalt. Spelade en 
ännu betydelsefulla- 
re roll än brodern 
i slavofilrörelsen. 
Han var moskva- 
slavofilernas till ti- 
den siste, till rykte 
och inflytande främs- 
te representant, och 
det var en tid, då 
hela Ryssland lyss- 
nade till honom och 
i honom såg sitt 
orakel. Men från 
censuren och myn- 
digheterna rönte han 
mycket misstroende 
vid utgivandet bl. a. av 
(Dagen) och »Moskva». 
Som kämpe för folkets rätt, för ordets och 
samvetets frihet befann han sig i början i 
samförstånd med 1860-talets frisinnade strä- 
vanden och var till en tid tämligen välvilligt 
stämd även mot polackerna. Men polska upp- 
roret (1863) gjorde både A. och Katkov (se 
denne) till fanatiska polackhatare, reaktionä- 
rer och panslavister (se Panslavism). 
Medan Katkov stod väl hos de maktägande, 
förblev A. misshaglig i följd av sin strid mot 
byråkratien och den enligt hans mening anti- 
ryska regeringspolitiken i de polska provin- 
serna och östersjöländerna. A. var själen i 
den »slaviska kommittén», som blev av så 
stor betydelse före och under 1875 — 78 års 
händelser: upproret i Herzegovina, serbiska 
kriget, bulgariska resningen, rysk-turkiska 
kriget. Slavofilernas idéer behärskade då 
ryska samhället, höga och låga; de slaviska 
kommittéerna i Moskva, Petersburg och 
Odessa ledde insamlingen av penningar och 
utrustningen av frivilliga. A:s svärmiska 
hänförelse och glödande vältalighet voro 
oemotståndliga. Det har t. o. m. sagts, att 
rysk-turkiska kriget var A:s verk. A:s sam- 
lade skrifter och brev äro utgivna. 

Aksakov [-a'kaf ] , Konstantin Serge- 
jevitj, rysk tidningsman och socialhistoriker 
(1817 — 60), äldste son till Sergej A. Var 
jämte brodern Ivan (se denne) grundläggare av 
slavofilrörelsen (se Panslavis in), 
vars program han i ett märkligt memorandum 
lät tillställa Alexander II efter dennes tron- 
bestigning 1855. Lidelsefullt entusiastisk, blev 
han rörelsens egentlige historiker men är i 
framställningen ensidig. 

Aksakov [-a'kaf], Sergej Timofeje- 
vitj, rysk förf. (1791 — 1859), de föregåendes 
fader. Gav delvis under påverkan av Gogol 
ypperliga skildringar av ryska naturen och 
djurvärlden samt av äldre ryskt herrgårdsliv. 


nans förnämsta arbete, »Familjekrönika» 
(1856), kan anses klassiskt. 

Akschehi'r, »den vita staden», stad i Mindre 
Asiens inre, i turk. vilajetet Konia, vid Bag- 
dadbanan ; 10,000 inv. Tillverkning av inattor. 

Aksu, flod i östturkestan, Centralasien. 
Upprinner under namnet Aksai på 3,350 m 
höjd nära v. ändan av Kokschal-tau-kedjan, 
bryter sig genom denna, strömmar längs dess 
s. fot under namnet Tauschkan-darja till sta- 
den Ak-su, där floden antager sydlig och syd- 
östlig riktning och utfaller i Tarim (se d. o.). 

Ak-su, kin. Wen-su , oasstad i östturkestan, 
i Tarimbäckenets västliga del vid floden 
Aksu; 20,000 inv. Staden är bekant för sin 
tillverkning av tobak, bomulls-, läder- och 
metallvaror. Är medelpunkt för handeln i 
Västkina och mötesplats för köpmän från 
Ryssland, Indien, Kina m. fl. länder. 

Aksum, A x u m, stad i Abessinien, land- 
skapet Tigre. 5,000 inv. Säte för abunan. Nu- 
mera huvudsakligen bekant såsom vallfärds- 
ort, var det däremot förr huvudstad i ett rike 
(det aksumitiska), som under sin glanstid 
(omkr. 200 — 700 e. Kr.) sträckte sig åtskilligt 
utöver det nuv. Abessiniens gränser. 1535 
förstördes A. av muhammedanerna. Bland 
minnesmärken från stadens forna storhetstid 
märkas med inskrifter försedda obelisker av 
en från de egyptiska avvikande form. Sär- 
skilt intresse ur språkvetenskaplig synpunkt 
äga tvenne inskrifter (antagligen från 300- 
talet e. Kr.), som utgöra de äldsta bevarade 
proven på det till den semitiska språkstam- 
men hörande etiopiskan eller geez-språket. 
Båda dessa inskrifter, av vilka den ena är 
åtföljd av en grekisk översättning, äro ännu 
skrivna med sabeiska skrivtecken, under det 
att sedermera ett inhemskt alfabet kom till 
användning. E. P — s. 

Akt. 1. Handling, yttring av en verksam- 
het; 2. högtidlig förrättning, t. ex. vigselakt; 
3. huvudavdelning i ett skådespel (även bild- 
ligt); 4. den nakna modellen i en viss ställ- 
ning; (även aktstudie) teckning efter eller 
plastisk avbildning av en sådan modell (akt- 
figur); 5. skriftlig handling, dokument, ur- 
kund. Jfr A c t a. 

Akt (ty. Acht), ådömd fredlöshet (se d. o.), 
som enl. den äldre germanska rätten uteslöt 
den dömde från rättssamfundet. Den fredlöse 
kunde saklöst dräpas. Åt den fredlöse fick 
ej bjudas hjälp, mat eller tak över huvudet, 
hans egendom hemföll till konungen eller 
samfundet, hans hus och gård brändes. Jfr 
Bann och Riksakt ( Reichsaclit ). 

AktaTon (lat. Actaeon), en dotterson till ko- 
nung Kadmos i Tebe. Råkade under en jakt 
få skåda den kyska gudinnan Artemis i ba- 
det; vredgad, förvandlade hon honom till en 
hjort, och han sönderslets av sina egna hundar. 

Akter, bakre delen av ett fartyg eller en 
båt. Ingår i en mängd sjötermssammansätt- 
ningar, t. ex.: akterbolin, akterbord, akter- 
brass. 


Akterdäck — Ak t inometer 


3G5 


3GG 



Artemis dödar Aktaion. Attisk vasmålning från 
400-talet f. Kr. 


Akterdäck, däcket akter om stormasten, är 
en rangplats ombord och får på örlogsskepp 
i regel ej beträdas av andra än befälsperso- 
nalen. 

Akterhand. I akterhand vid ett arbete på 
ett fartyg säges den eller de vara, som arbeta 
bakom eller under ledning av andra deltagare 
däri. Jfr Förhand. 

Akterkant, aktre sidan av ett föremål om- 
bord. 

Akterlig vind, medvind. 

Akter om tvärs, snett akter ut. 

Akterpik, den aktersta, skarpa delen av ett 
fartygs lastrum. 

Akterrodd, den akterligast sittande hälften 
av roddarna i en båt. Användes företrädesvis i 
kommandoord, såsom »akterrodd, lial-ut!» Jfr 
F ö r r o d d. 

Aktersegel, gemensam benämning på se- 
gel, som höra till stor- och mesanmasterna. 
Jfr Försegel. 



m 3-EDQ -iiar ^ ‘ 



Akterspegel med galleri till 50 kanoners linjeskepp 

från 1728. 


Akterskarp, den nedre, skarpa delen av ett 
fartygs botten längst akterut. 

Akterskepp, aktre delen av ett fartyg. 

Akterspegel, den plana eller föga buktiga 
aktre väggen av ett fartyg. Akterspeglarna 
på gångna tiders örlogsfartyg, i synnerhet å 
linjeskepp, voro i allmänhet försedda med en 
eller flera balkonger samt rikt utsirade med 
sniderier och förgyllningar. Nyare fartyg ha 
merendels icke någon egentlig akterspegel 
utan äro »rundgattade» eller till och med 
något spetsiga akterut. 

Akterstagad säges den mast vara, som lutar 
betydligt akter över. t. 

Aktersta män, de två 
aktersta roddarna i en 
roddbåt. Jfr P 1 i k t h u g- 
ga r e. 

Akterstäv, kölens förläng- 
ning uppåt, längst akter ut. 

Fartyg med e n propeller 
ha i regel två akterstävar, 
av vilka den främre kallas 
propellerstäv (b) och den 
aktre rorstäv (a). 

A'ktie. 1. Insats eller andel i ett av flera 
personer eller företag (aktieägare, aktionärer) 
sammanskjutet kapital (aktiekapital) för dri- 
vande av ekonomisk verksamhet i bolag utan 
personlig ansvarighet för därav uppkommande 
förbindelser. — 2. (A k t i e b r e v.) Urkund 
eller skriftligt intyg, som angiver innehava- 
rens på grund av hans gjorda insats vunna 
andel i aktiebolagets förmögenhet och hans 
därav följande rätt till motsvarande andel 
i den årliga vinsten. — Man skiljer mellan 
stamaktier samt preferens- el. prioritetsaktier, 
vilka sistnämnda äro utrustade med en på 
visst sätt bestämd företrädesrätt, t. ex. så, att 
5 % utdelas på dem, innan någon vinst till- 
kommer stamaktierna. 

Aktiebolag, se Bolag. 

Aktiebolagsregister, se Handelsregister. 

Aktiekupong (jfr Kupong), benämning 
på de små tryckta kvitton, som åtfölja akt ie- 
brev (»manteln») och av vilka ett vid varje 
betalning av vinstandel (utdelning) avlämnas 
till den betalande kassan. 

Aktinier, se Sjöanemoner. 

Aktfuium, ett radioaktivt grundämne, se 
Radioaktivitet. 

Aktinogra'm el. A k t i n o g r a f i, en säl- 
lan använd benämning på röntgenfotografi. 

Aktinolit el. S t r å 1 s t e n, ett amfibol- 
mineral (se d. o.). 

Aktinométer, i allmänhet ett instrument för 
mätning av strålning. Beteckningen har allt- 
mer övergått till att avse instrument för geo- 
fysiska och astro fysiska strålningsmätningar, 
i synnerhet för uppmätning av solens strål- 
ning men även för mätning av jordens natt- 
liga utstrålning, himlavalvets strålning o. s. v. 
Strålningen mätes genom storleken av den 
verkan den framkallar och anges vanligen, 
när det är fråga om absoluta mätningar, ge- 




367 


Aktinomykos — Aktivism 


368 


nom den värmemängd, som den alstrar, då den 
faller på en fullkomligt absorberande (full- 
komligt svart) yta. Sådana aktinometrar, i 
vilka strålningen omsättes i värme, äro Her- 
scbels (1834), Pouillets och Violles aktinomet- 
rar samt Abbots s. k. »silver disk»-pyrhelio- 
meter, vilken sistnämnda är en förbättring av 
de föregående. I alla dessa instrument får 
strålningen falla på en svärtad kalorimeter. 
Denna kalorimeter utgöres helt enkelt av en 
svärtad termometerkula, insatt i en låda med 
glasfönster (Herschel), eller av en med stor 
omsorg framställd cirkelformig, svärtad sil- 
verplatta, i vilken en termometer är insatt 
och som befinner sig i en trätub, avsedd att 
skydda för strålningsutbyte med omgivande 
föremål (Abbot). 

En närstående typ av aktinometer har kon- 
struerats av ryssen Michelson. Hans aktino- 
meter är en lämpligt monterad Bunsens iska- 
lorimeter, där strålningen mätes genom den 
mängd is den förmår smälta på en viss tid. 
I en annan aktinometer, som även konstrue- 
rats av Michelson, får strålningen falla på en 
tunn, svärtad bimetallisk skiva. De båda me- 
tallerna utvidga sig vid uppvärmningen olika 
mycket, vilket orsakar, att skivan böjes. Böj- 
ningens storlek avläses genom ett mikroskop. 

Bunsen och Roscoe ha undersökt solstrål- 
ningen med tillhjälp av de kemiska verk- 
ningar, som den frambringar hos en blandning 
av klor och väte, vilka gaser under strål- 
ningens inflytande förena sig till klorväte. 
Genom att uppmäta den mängd klorväte, som 
alstras under bestrålning på en viss tid, er- 
hålles ett mått på de kemiskt verksamma 
strålarnas intensitet. 

Av de nämnda aktinometrarna ha blott 
Abbots och Michelsons sistnämnda typ fått 
större utbredning. En på grund av sin enkel- 
het i synnerhet vid meteorologiska observato- 
rier förr använd aktinometer har angivits av 
Saussure. Den utgöres av två termometrar, 
av vilka den enas kula är svärtad, den andras 
blank. Båda äro ofta omgivna av en yttre 
glaskula. Strålningen mätes genom den tem- 
peraturskillnad, som termometrarna visa. Den- 
na aktinometer har utsatts för skarp kritik. 

Den numera mest använda typen av aktino- 
meter har angivits av K. Ångström och grun- 
dar sig på en jämförelse mellan den uppvärm- 
ning, som strålningen åstadkommer i ett 
tunt manganinband, och den värmemängd, 
som den elektriska strömmen alstrar i ett 
med det förra fullkomligt lika band. Denna 
aktinömetertyp har i olika modifikationer an- 
vänts för att bestämma såväl solstrålningen 
som den nattliga utstrålningen och strålningen 
från himlavalvet. Den typ, som användes för 
mätning av solstrålningen — pyrheliometern 
— , har på solarkongressen i Oxford 1905 an- 
tagits som normalinstrument. Självregistre- 
rande aktinometrar, vilka äro i bruk, ha an- 
givits av Bourdon, Callendar, Crova och av A. 
Ångström. A. Å. 


Aktinomykos [å's] , se S t r å 1 s vamp- 
sjukdom. 

A'ktion (lat. Actium ) , stad och udde i n. v. 
hörnet av grek. landskapet Akarnanien vid 
inloppet till Ambrakiska viken (nu Arta- 
viken). Vid A. vann Octavianus Augustus 31 
f. Kr. den seger över Marcus Antonius, som 
gav honom väldet över världen. Nu heter 
orten La Punta. 

Aktion [akjo'nJ. 1. Verksamhet, verksamt 
ingripande, uppträdande, handling. — 2. 

Mindre drabbning, särsk. till sjöss. — 3. Åtal, 
anklagelse inför domstol. Se Fiskalisk 
aktion. — 4. Dramatisk, mimisk fram- 
ställning, _sceniskt utförande, spel. 

Aktionera, å statens vägnar väcka och ut- 
föra ett åtal mot en ämbets- eller tjänsteman 
för fel_eller försummelse i tjänsten. 

Aktiönscentra, sådana trakter, vilkas fysi- 
kaliska beskaffenhet eller markformation stör 
den likformiga fördelningen av temperatur 
och tryck och medför uppträdandet av stora 
barometriska maxima och minima, »atmosfä- 
riska aktiönscentra». Sådana centra äro un- 
der den kalla årstiden: ett maximum mellan 
Azorerna, Madeira och Spanien, ett maximum 
över Sibirien samt det oceaniska minimum, 
som plägar ligga vid Island. Namnet infördes 
först av Teisserenc de Bort. H. W— tt. 

Aktiönsradie, räckvidd (en kanons, en radio- 
stations) ; den väglängd, mätt i nautiska mil 
(ä 1,852 m), som ett fartyg med användande 
av sitt fulla bränsleförråd förmår tillrygga- 
lägga med en viss fart (oftast avses ekonomisk 
fart) ; se Fart. 

Aktiönsström, S e Djurelektricitet 
och Muskel. 

Aktiv, handlande, verksam, driftig, mot- 
sats till passiv, bidande, overksam. Aktivt 
verb (motsats: passivt verb), se Verb. 

Aktiva, en persons eller firmas hela förmö- 
genhet i fastigheter, varor, inventarier, ute- 
stående fordringar m. m. ; tillgångar. Motsats : 
passiva, skulder. 

Aktivatörer, S e Enzym. 

Aktiv form, se Verb. 

Aktiv handel, ett lands ut- och införsel, 
företagen för dess egen räkning samt med dess 
egna kapital, arbetskrafter och kommunika- 
tionsmedel. Motsats : passiv handel. 

Aktivi'sm, nybildad politisk term, härledd 
från ordet aktiv, verksam. — Aktivist, 
anhängare av aktivismen. 

1) Politisk rörelse i Sverige under världs- 
kriget, som avsåg att verka för en »aktiv» 
utrikespolitik i uppslutning vid Tysklands 
sida. Rörelsens anhängare, de s. k. a k t i- 
visterna, voro förnämligast att söka inom 
den egentliga s. k. unghögern (se d. o.) men 
även inom andra partier, bl. a. det social- 
demokratiska, vilken senare omständighet 
föranledde, att G. Steffen, O. Järte och Y. 
Larsson (se dessa) 1915 uteslötos ur partiet. 
Aktivisterna voro antagligen aldrig så tal- 
rika men tilldrogo sig stor uppmärksamhet 


3G9 


Aktivitet — Aktualism 


370 


även utanför landet ock mötte starkt offent- 
ligt motstånd från bl. a. K. Staaff och Hj. 
Branting samt föranledde 1915 den dåv. 
regeringen och samtliga partiledare, även 
högerns, att i riksdagen formligen taga 
avstånd från den aktivistiska rörelsen. Ak- 
tivismens speciella organ voro förnämligast 
dels den anonyma skriften »Sveriges utrikes- 
politik i världskrigets belysning» (1915), som 
uppgavs vara författad av en del fackmän, 
historiker, nationalekonomer, militärer etc., 
dels tidskrifterna »Det nya Sverige» (se d. o.) 
och »Svensk lösen» (se d. o.). Bland mot- 
skrifter se V. Spångberg, »Sveriges neutrali- 
tetspolitik i världskrigets belysning» (1916). 

2) Benämning även på de strävanden, som 
under världskriget gjorde sig gällande i Sverige 
till Finlands förmån. Till en början avsågo 
dessa strävanden, om än mera obestämt, en 
aktiv medverkan i det finländska frigörelse- 
arbetet undan det ryska överväldet och senare 
(1918) ett ingripande i kampen mot de rödas 
uppror. Önskemålen i sistnämnda avseende, 
som togo sig uttryck bl. a. i upprop, tidnings- 
artiklar och möten, sammanfattades slutligen 
formellt i E. Tryggers interpellation i Första 
kammaren 26 febr. 1918. Interpellationen ut- 
mynnade i krav på »ett principiellt medgi- 
vande» för Finlands lagliga regering att över 
Sverige transitera el. härifrån utföra vapen 
och ammunition samt att samma regering 
skulle från svenska statens förråd erhålla va- 
pen och ammunition. Interpellationen besva- 
rades 27 febr. avböjande av dåv. statsminister 
Eden, bl. a. under hänvisning till ett kort förut 
i Andra kammaren avgivet svar på nedan- 
nämnda interpellation. Mot denna finlands- 
vänliga aktivism framträdde tidigt en mot- 
rörelse, som förutom genom mötesresolutioner 
och tidningsartiklar tog sig uttryck i vänster- 
socialisten I. Vennerströms interpellation i 
Andra kammaren 6 febr. 1918, huruvida rege- 
ringen vore besluten att icke företaga någon 
väpnad intervention i Finland och ej heller 
tillåta export el. transitering av vapen till 
Finland och organisering inom Sverige av 
väpnade kårer för översändande till Finland. 
Interpellationen besvarades 20 febr. av stats- 
minister Edén. Han framlade i sitt svar rege- 
ringens ställning till finska frågan i dess 
helhet och förklarade, att det icke vore rege- 
ringens avsikt att företaga någon väpnad in- 
tervention i Finland, såvida icke Sveriges rätt 
och intressen utsattes för kränkningar, som 
nödgade därtill. Inom de gränser, som bestäm- 
des av denna grundläggande ståndpunkt, hade 
svenska regeringen givit och komme att giva 
Finland den hjälp, som vore möjlig. Rege- 
ringen hade oek dels intervenerat i Petrograd 
för den ryska militärens avlägsnande från 
Finland och dels erbjudit — fastän förgäves — 
den lagliga finska regeringen sin medling i 
inbördeskriget. Någon organisering inom lan- 
det av väpnade kårer för Finlands räkning 
kunde icke medges, varemot enskilda frivilliga 


hade erhållit tillstånd att gå i finländsk tjänst 
efter i motsvarande fall tillämpliga grunder. 
Han betonade ock, att frågorna om export 
eller transitering av vapen i den offentliga 
diskussionen fått en plats, som icke stod i 
rimligt förhållande till deras praktiska be- 
tydelse, men regeringen hade icke för avsikt 
att upphäva el. förändra gällande förbud mot 
transitering och export av vapen. Eventuellt 
uppkommande licensfrågor skulle prövas efter 
förutnämnda politiska grundsatser att icke 
låta landet indragas i Finlands inbördeskrig 
och att tillvarataga Sveriges egna intressen. 

3) I Finland var under världskriget akti 
v i s t e r stundom benämning på dem, som för 
vinnande av landets självständighet förordade 
och delvis praktiserade aktiv samverkan med 
Tyskland, t. ex. genom jägarrörelsen. 

4) I Polen var under världskriget akti 
v i s t e r benämning på den politiska menings- 
grupp, som var mest benägen att vid frigö- 
relsesträvandena från Ryssland stödja sig på 
samverkan med centralmakterna. 

5) En levnads- och konstriktning, som strii 
var att starkare ingripa i världens utveckling. 
Motsats: passivism. I Tyskland är riktningen 
företrädd av tidskrifterna »Die Aktion» och 
»Der Sturm» samt av T. Mann m. fl. 

Aktivitet, handlingskraft, verksamhetsbegär. 
driftighet, företagsamhet, livlig verksamhet. 

Aktivitet, Optisk, ämnens förmåga att 
vrida polarisationsplanet hos polariserat ljus. 
Se Optisk vridningsförmåga och 
Polarisation. 

Aktivum, se Ver b. 

Aktol [-5'1], Ag CsIIsOs . H 2 O, silverlaktat. 
mjölksyrans silversalt, är ett vitt, vattenlös- 
ligt pulver, som användes till sårantiseptikum. 
Den vid hopsyning av sår använda tråden av 
silke eller annat material brukar således im- 
pregneras med en enprocentig vattenlösning 
av aktol. 

A'ktor, den, som på grund av ämbete eller 
särskilt förordnande har till åliggande att fö- 
ra talan mot någon för brott åtalad person 
eller mot ämbets- och tjänsteman för fel eller 
försummelse i tjänsten. 

Aktorätsarvode, sportler, som tillkomma 
advokatfiskalerna i Kammarkollegium och 
Kammarrätten. — Aktoratsprovision. 
sportler, som utgå till tullfiskalerna. 

Aktris, skådespelerska. Jfr Aktör. 

Aktse, nybygge med 2 gårdar omkr. 1 km 
n. om sjön Laidaure (se d. o.) i Kvikkjokks 
kapellförsamling, Norrbottens län; viktig an- 
halt på turistvägen Kvikkjokk — Saltoluokta 
samt utgångspunkt för färder genom Rapa- 
dalen till s. delen av Sarekområdet. Platsen 
är bekant för sin storslagna naturskönhet. 

Aktualisera (jfr Aktualitet), förverk 
liga, bringa till full utveckling el. medve- 
tenhet, göra aktuell, ge aktualitet åt. 

Aktuali'sm, det åskådningssätt, enligt vilket 
de nu verkande geologiska krafterna äro till- 
räckliga att förklara de förändringar jordklo- 


371 


Aktualiter — Akvarellmålning 


372 


tet enligt geologiens vittnesbörd undergått i 
förflutna tidevarv. Detta numera rådande be- 
traktelsesätt gjordes först gällande för om- 
kring hundra år sedan av skotska och engelska 
geologer (Hutton, Lyell m. fl.) gentemot den 
intill denna tid allmänt gängse och ännu 
inemot våra dagar av många omfattade före- 
ställningen, att våldsamma katastrofer, som 
upprepade gånger övergått jordklotet, åstad- 
kommit de förändringar, som givit jordytan 
dess nuvarande utseende. Aktualismens seger 
över den gamla »katastrofläran» har haft 
utomordentlig betydelse för geologiens utveck- 
ling. Se G e o 1 o g i. A. G. H. 

Aktualiter (jfr Aktualitet), i verklig- 
heten, i motsats till potentiäliter, till möjlig- 
heten. 

Aktualitet. 1. Verklighet i motsats till möj- 
lighet, potentialitét. — 2. Verklighet just nu, 
vad som har betydelse eller intresse för till- 
fället, i samband med dagens brännande frå- 
gor eller tilldragelser. 

Aktualitéts-teorien, den psykologiska åsikt, 
som förnekar, att själslivet uppbäres av nå- 
gon perdurerande substans, och antager, att 
allt inom själslivet är process, växlande funk- 
tioner. Åsikten har inom den nutida psyko- 
logien särskilt förfäktats av Wundt och om- 
fattas även av Spencer, Höffding m. fl. 

Aktuärie, tjänsteman, som inom vissa äm- 
betsverk, t. ex. Svea och Göta hovrätter, har 
till uppgift bland annat att emottaga och i dia- 
rier anteckna inkommande handlingar samt 
utlämna från ämbetsverken utgående hand- 
lingar. Aktuärie är vidare titel på tjänste- 
man med statistisk verksamhet inom en del 
ämbetsverk. Dessa aktuarier ha tjänsteställ- 
ning, som vad förste aktuarierna beträffar 
motsvarar sekreterarnas och vad aktuarierna 
beträffar notariernas inom samma ämbetsverk. 
Enligt lagen om försäkringsrörelse den 24 
juli 1903, 129 §, skall vid försäkringsbolag, 
som driver livförsäkringsrörelse, för utföran- 
de av erforderliga försäk ringstekniska beräk- 
ningar och utredningar finnas anställd en ak- 
tuarie. Se Svenska aktuarieför- 
e n i n g e n. Ldht. 

Aktue'11, verklig, förhandenvarande, av in- 
tresse just för dagen. Jfr Aktualitet. 

Aktör, skådespelare. Jfr Aktris. 

Akureyri [a'köräire], stad vid Eyaf jorden 
på Islands n. kust; 2,575 inv. (1920). Näst 
Reykjavik öns viktigaste stad med en ganska 
betydande handel, i synnerhet med får och tran. 
Fångsten av håkärring (se d. o.) är i avtagan- 
de, medan sillfisket tilltagit och drives i stor 
stil. I A. finnes realskola. Förstaden O d d- 
eyri nedbrann 18 okt. 1906. 

Akustik kallas den gren av fysiken, som 
behandlar ljudet. De förnämsta akustiska la- 
garna behandlas under art. Ljud och Ton. 
— Ordet akustik betecknar även ljudver- 
kan i en lokal (teatersalong, kyrka o. s. v.). 
»En god akustik» innebär, att talarens eller 


sångarens röst höres väl överallt i lokalen 
ävensom att de från olika punkter av en or- 
kester (sångkör) samtidigt utgående ljudvå- 
gorna (direkta eller reflekterade) träffa varje 
åhörares öra utan större ojämnheter med av- 
seende på tid eller styrka. 

Aku'stisk, vad som tillhör eller angår ljudet 
eller läran om ljudet; åstadkommen genom 
eller bestående av ljud. — Akustisk typ 
sägas de personer tillhöra, vilkas minnesbil- 
der övervägande bestå i hörselföreställningar. 
Motsatta äro visuella och motoriska typer. 

Akustisk siren, se Siren. 

Akustisk telegraf, en anordning, medelst 
vilken signaler ledas på större avstånd med 
tillhjälp av ljudsvängningar. Den enda appa- 
rat av detta slag, som kommit till större an- 
vändning, är talröret. 

Akut, skarp, vass, häftig; med häftigt för- 
lopp, överhängande. Krisen är akut (på sin 
höjdpunkt). — Akut accent, se Accent. 

Akut sjukdom, en sjukdom, som varar en- 
dast en kort tid (2 — 4 veckor), i motsats till 
kronisk eller långvarig sjukdom, som fortfar 
under flera månader eller i åratal. Många 
sjukdomar antaga än akut, än kronisk form, 
vadan sjukdomstidens längd ej kan utgöra nå- 
gon grund för sjukdomarnas vetenskapliga 
indelning. 

Akvaforti'st, etsare. 



Akvamanile från Stiby kyrka, Skåne. 

Akvamanile, ett i den katolska gudstjänsten 
använt kärl för prästens rituella handtvag- 
ning, ablution (se d. o.). Under vår medeltid 
förekommo sådana kärl, formade som lejon, 
som beridna krigare i harnesk o. s. v. (se avb.). 

Akvamarin, en såsom ädelsten använd, 
havsgrön varietet av mineralet b e r y 1 1 (se 
d. o. och Smaragd). 

Akvare'11, vattenfärg; med sådan färg ut- 
förd målning. — A k v a r e 1 1 i's t, akvarell- 
målare. 

Akvarellmålning, målning med akvarellfär- 
ger, d. v. s. färger, vilkas bindeämnen äro lösta 
i vatten ; utföres på ljus, oftast vit grund, i 
regel papper. På grund av sin genomskinlig- 



1. Macropus cupanus. 

2. Betta pugnax. 

3. Xiphophorus helleri. 

4. Rasbora heteromorpha. 


AKVARIEFISKAR 

5. Ctenops vittatus. 

G. Danio rerio. 

7. Chichlosoma facetum. 

8. Haplochilus rubrostigma. 


9. Rivulus flabellicauda. 

10. Slöjfisk. 

11. Teleskopfisk. 



373 


Akvarium — Akvatintagravyr 


het och glanslöshet kunna akvarellfärgerna 
varken ge kraft i ljuset eller klart djup i 
skuggorna och äro i dessa avseenden under- 
lägsna ogenomskinliga, »täckande» färger, i 
synnerhet oljefärgen. Akvarellmåleriets enk- 
laste form (lavyr) är målning med en enda 
färg, vilken genom mer eller mindre stark ut- 
spädning med vatten får olika valörer. Denna 
teknik har använts alltsedan medeltiden för 
raska kompositionsutkast m. m.; genom infö- 
randet av flera färger utvecklade sig det 
egentliga akvarellmåleriet, som sedan 1820- 
talet och huvudsakligen i England sökt höja 
sig till tävlan med oljemåleriet, men detta på 
bekostnad av sin verkliga natur och med hjälp 
av täckfärger samt våldsamma, sökta färg- 
motsättningar. Akvarellmålningen fordrar en 
viss improvisatorisk friskhet och snabbhet i 
utförandet och alltså en högt utvecklad tek- 
nisk skicklighet. 

Akvarium är namnet på en vattenbehållare, 
vari man håller vattendjur och vattenväxter 
vid liv under så naturliga förutsättningar 
som möjligt. Den ursprungligaste typen av 



Akvariebild, visande sjöstjärnor och sjöanemoner 
från Medelhavet. 


rumsak varier utgöra de ännu brukliga »guld- 
fiskkrukorna». Dylika kärl äro dock synner- 
ligen olämpliga, om man vill erbjuda nkva- 
riets invånare deras naturliga levnadsvillkor. 
Mest ändamålsenliga äro rektangulära glas- 
kärl, antingen av helgjutet glas eller be- 
stående av ett järnstativ med inkittade glas- 
väggar. Bl. a. för att oskadliggöra den kol- 
syra, som djuren utandas, är det nödvändigt 
att i akvariet inplantera vattenväxter. Akva- 
riets botten täckes med ett rätt tjockt lager 
av väl urvattnad jord, vari dessa plan- 
teras. Flertalet av våra inhemska vatten- 
växter lämpar sig härför ; en viktig sak är 
dock, att växterna ej taga för stort utrymme 
och hindra fiskarnas rörelser. Vattnet i akva- 
riet måste allt emellanåt förnyas, vilket bäst 
sker genom samtidig tillförsel och avtappning 
(medelst hävert). Syrehalten i vattnet kan 
också förnyas genom särskilda »genomluft- 
ningsapparater». Av våra inhemska fiskar 
äro framför allt smärre karpfiskar, särskilt 


374 

dammrudan, mycket lämpliga som ak va 
riefiskar. Av utländska fiskar bruka olika 
slag av tandkarpar vara uppskattade. 
Vidstående färgplansch visar en del vanligare 
akvarief iskar av främmande ursprung. Från 
Östasien och Bortre Indien härstamma m a k- 
ropoden, st rids fisken och tråd- 
fisken, medan chanchito är en syd- 
amerikansk art och s o 1 f i s k e n, vilken 
förvildats i några trakter av Tyskland, hör 
hemma i Nordamerika. 

Akvarieskötseln har särskilt i Tyskland bli- 
vit synnerligen utvecklad. För att kunna 
hålla fiskar från tropiska länder vid liv har 
man konstruerat uppvärmbara akvarier, där 
vattentemperaturen automatiskt hålles kon- 
stant. Vidare har man med stor framgång 
lyckats få havsdjur att trivas i akvarier med 
naturligt eller konstgjort havsvatten, liksom 
också akvarier med bräckt vatten användas 
för hållande av intressanta tropiska bräck- 
vattensfiskar, såsom klotfiskar o. a. Några 
allmänna regler för skötseln av fiskarna i 
ett akvarium kunna knappast givas, då fis- 
kar av olika slag ofta ha mycket skilda an- 
språk. Lämpliga råd beträffande varje art ger 
Stansch, »Die exotischen Zierfische» (1914). 
Däri beskrivas också alla dittills införda 
akvariefiskar. 

Större akvarier, avsedda såväl för veten- 
skapliga iakttagelser som för allmänhetens 
förlustelse, finnas flerstädes utomlands. Det 
första inrättades vid Zoological gardens i 
London; senare ha liknande anlagts bl. a. 
i Paris, Bryssel, Hamburg, vid den bekanta 
badorten Brighton på. Englands sydkust och 
i New York. I Berlin anlades år 1809 under 
Brehms direktion ett stort offentligt akva- 
rium, som numera uppgått i det till Berlins 
zoologiska trädgård hörande akvariet. Strängt 
vetenskapligt anordnat är det bekanta akvariet 
i Neapel, som inrättades på 1870-talet av zoo- 
logen A. Dohrn i samband med zoologiska 
stationen i Neapel. Det innehåller endast 
djur från Neapelgolfen och ger en god och 
rikhaltig bild av dess djurliv. I Stockholm 
öppnades 1892 ett akvarium för allmänheten 
(i huset n:r 38 Hamngatan) men ägde blott 
bestånd ett par år. För rent vetenskapliga 
ändamål finnas akvarier vid de zoologiska liavs- 
stationerna, såsom vid Kristineberg och Klub- 
ban vid vår bohuslänska kust. Rend. 

Akvati'nt, detsamma som akvatinta- 
gravyr (se d. o.). 

Akvati'nta, it., lavyrfärg, bestående av 
tusch, bister eller sepia, löst i vatten. 

Akvati'ntagravyr eller T o n e t s n i n g, ett 
etsningssätt, varigenom utföras grafiska blad, 
som påminna om lavyrer (se Akvarell- 
målning och Akvatinta). De olik- 
artade metoderna för utförande av dylika 
arbeten grunda sig på användningen av en 
finkornig etsningsgrund, som mellan kornen 
lämnar ett ytterst fint nät av oregelbundna 
linjer och fläckar blottat på plåtens yta. Ets- 


375 


Akvatintalavyr — Akvedukt 


376 


ningsgrunden består av harts eller annat lik- 
nande ämne, som antingen i form av ett fint 
pulver fördelas över och inbrännes på plåten 
(den s. k. torra metoden) eller också 
upplöses i alkohol, som hälles på plåten och 
får avdunsta, varvid det lösta ämnet avsätter 
sig i mycket små, jämnt fördelade partiklar 
(den s. k. flytande metoden). Vid 
etsning angriper syran plåtens i mellanrum- 
men mellan grundens korn blottade partier. 
Mörkare och ljusare valörer erhållas genom 
att längre eller kortare tid låta syran in- 
verka på plåtens olika delar, varvid man be- 
tjänar sig av någon mot syran skyddande 
fernissa för att täcka de partier, som icke 
skola etsas eller som redan etsats till önskad 
grad. Genom successiv täckning av plåtens 
färdigetsade delar kan man åstadkomma ett 
mycket stort antal valörer. När plåten är 
färdigetsad, avlägsnas grunden, och de för- 
djupningar i plåtens yta, som uppstått vid 
etsningen, upptaga trycksvärtan vid tryck- 
ningen. I fördjupningarna å plåtens starkt 
etsade partier upptages mera trycksvärta, 
och avdraget får därför på motsvarande delar 
mörkare valör. 

Akvatintatekniken användes ofta i förening 
med linjeetsning eller andra grafiska förfa- 
ringssätt. Se E t s n i n g. H. W — n. 

Akvati'ntalavyr, ett slags etsning, som ut- 
föres på akvatintagrund genom lavering med 
utspädd syra. Tillvägagångssättet är detsam- 
ma som vid tuschlavyr på papper med den 
skillnaden, att syran här motsvarar tuschen. 
I st. f. hårpenslar användas penslar av glas. 

Akvati'ntaskrapning, ett slags koppargra- 
ryr, nära besläktad med mezzotintmaneret. 
Utföres på en plåt, som blivit likformigt et- 
sad med en djup akvatintaton. Den på detta 
sätt starkt uppruggade ytan avskrapas och 
poleras därefter med hjälp av särskilda verk- 
tyg, varvid de etsade fördjupningarna mer 
eller mindre igenfyllas och uppgrundas. På 
detta sätt alstras olika valörer i avdraget. 
Valörerna få emellertid icke det verkliga 
mezzotinttryckets mustiga och djupa ton utan 
bli mera torra. Avdraget av en i akvatinta- 
skrapning utförd plåt kallas skavstick. 

H. W— n. 

Akvavit, brännvinssort, framställd genom 
behandling med vissa kryddor och socker. 
Mest kända äro den norska akvaviten och 
Aalborgs akvavit. Se Brännvin. 

Akvedu'kt är specialnamnet för en öppen 
vattenränna (eventuellt med tak, som icke be- 
rör vattenytan), vilken bildar bro eller vilar 
på en bro över en dalgång, ett annat vatten- 
drag el. dyl. Sådana byggnadsverk använ- 
des i stor utsträckning av romarna för att 
leda städernas vattenbehov från källsjöarna. 
De bestodo av täckta, murade rännor, vilka 
uppburos av rader av pelare, förenade ge- 
nom valvbågar. Bland Roms 14 akvedukter 
(Aqua Appia äldst, från 312 f. Kr.) använ- 
das ännu åtskilliga, medan omfattande läm- 



Claudius’ akvedukt på den romerska kampagnan. 


ningar av andra stå kvar. Med sina långa, 
här och där av ras avbrutna pelarrader ge 
akvedukterna den romerska kampagnan dess 
säregna karaktär. Också i den italiens- 
ka landsorten och i provinserna bygg- 
des talrika akvedukter, såsom vid Segovia 
i Spanien eller den bekanta, höga Pont 



Akvedukten vid Roquefavour. 


du Gard vid Nimes. Romarna byggde ak- 
vedukter, emedan de icke kunde bygga 
slutna rörledningar av tillräckliga dimen- 
sioner för vattenbehovet. Ännu i dag byg- 
gas av ekonomiska skäl akvedukter, då 
stora vattenmassor skola framföras, eller vid 
provisoriska anläggningar, där en träränna å 



Akvedukten vid Håverud. 




377 


Akvitanien — Ala 


37S 


bockar ofta är billigare än rör på marken, ut- 
satta för inre tryck. Dessutom användas akve- 
dukter för att leda kanaler över dalar eller 
floder. Märkliga akvedukter för vattenled- 
ningar äro t. ex. den ofullbordade Aquéduc 
Maintenon, som under Ludvig XIV påbörjades 
av Vauban från floden Eure till Versailles, 
Crotonakvedukten (1842) vid New York 
och den stora, till Marseilles vattenled- 
ningssystem hörande akvedukten vid Roque- 
favour (se avb.) m. fl. För Dortmund — Ems- 
kanalen (Tyskland) är en akvedukt upp- 
förd över floderna Ems och Lippe. Vid 
Barton i England ledes Bridge- 
waterkanalen å en svängakve- 
dukt av järn över Liverpool — 
Manchester-skeppskanalen. Vid 
Håverud i Sverige byggde Nils 
Ericson 1865 — 68 en akvedukt 
för Dalslands kanal i form av 
en stor järnlåda-, endast upp- 
buren av landfästen å ömse 
sidor om en strid fors. För 
vattenkraftanläggningar finnes 
ett stort antal akvedukter. Jfr 
Vattenledning. 

Akvitanien, under romerska 
tiden namn på s. v. Gallien 
mellan Loire och Pyrenéerna 
Under medeltiden styrdes det 
stundom av lydfurstar under 
de franska konungarna, stun- 
dom av egna furstar. Nam- 
net förvreds småningom till 
Guienne. 

Akyäb, se A k j a b. 

Al, tecken för en atom alu- 
minium. 

Al, dansk benämning på o r t- 
s t e n (se d. o.). 

Al, se Alsläktet samt 
G r å a 1 och K 1 i b b a 1. 

Ala (plur. alae, lat., eg. vinge), 
sidorum vid atrium i ett fornrom. bonings- 
hus, vanligen två till antalet, symmetriskt ord- 
nade vid atriets inre ände och med hela sin 
bredd öppnade sig mot atriet. Se Atrium. 

Ala, socken på mellersta Gottland, v. om 
östergarnhalvön, Norra häradet, Gottlands 
län; 30,97 kvkm, 317 inv. (1923). Halva area- 
len skogsmark Vidsträckta myrmarker. Kyr- 
kan i A. består av ett enskeppigt långhus 
från den äldre medeltiden med torn och kor 
tillbyggda resp. omkr. 1280 och på 1300-talet; 
i långhuset finnas kalkmålningar från me- 
deltidens slut. Ingår i Kräklingbo, Anga 
och A. pastorat i Visby stift, Medelkon- 
traktet. 

Ala, tingslag i s. ö. Hälsingland, utmed 
Bottenhavet kring Söderhamn; Gävleborgs 
län; 1,325,03 kvkm, 25,695 inv. (1923). Kust- 
området är lågt och ganska bördigt samt för- 
sett med en skärgård, vars största ö, Storjung- 
frun, dock hör till Söderhamns stad. Tings- 
laget är i allmänhet mycket kuperat och höjer 


sig inåt landet. De högsta bergshöjderna äro 
Höleklack (352 m) och Björnberget (313 m). 
Nedersta Ljusnan med sjöarna Bergviken och 
Marman går genom A. Åkerbruk, trä- och 
järnindustri äro huvudnäringar. 9 % av area- 
len är åker, över 4 % naturlig äng och nära 
80 % skog. Åkerjorden har ungefär åttadubb- 
lats på de senaste 100 åren. Flera av länets 
större trämassefabriker, sågverk och kraft- 
stationer ligga inom tingslaget, hörande till 
Bergvik och Ala nya a. -b. samt Ljusue järn- 
och stålverk (ägare: Ljusne Voxna a.-b.). Norra 
stambanan (huvudlinjen och bibanan Kila- 


fors — Stugsund) samt privatbanan Marma — 
Sandarne gå genom A., varigenom även öst- 
kustbanan bygges. Omfattar 6 socknar: Skog 
med Lingbo kapell, Söderala med Ljusne 
och Bergviks kapell, Norrala, Trönö, Mo och 
Rengsjö. Hör till Sydöstra Hälsinglands dom- 
saga, Söderhamns fögderi och Ala kontrakt 
av ärkestiftet. 

Ala, kontrakt, förr Hälsinglands ö. kon- 
trakt; Uppsala ärkestift, Gävleborgs län; 
1,798,3 kvkm, 43,527 inv. (1923). Omfattar sju 
pastorat: Mo, Rengsjö, Söderala med Ljusne 
och Bergvik, Hanebo och Segersta, Söderhamn 
och Sandarne, Norrala och Trönö, Skog och 
Lingbo. 

Ala, ångsågverk i s. Hälsingland, s. om Sö- 
derhamn, nära Ljusnans mynning; Söderala 
socken, Gävleborgs län. Äges av Bergvik och 
Ala nya a.-b. (se d. o.). 

Alä, stad i s. Tyrolen, 17 km s. om Rove- 
reto, vid Adige och Brennerbanan ; omkr. 
3,500 inv. Var förut österrikisk gränsstation 



379 


Ala. — Ä la carte 


380 


mot Italien men hör sedan freden i S:t Ger- 
main (10 sept. 1919) till detta land. 

Ala., off. förk. för Alabama (se d. o.). 

A la, fr., »på samma sätt som», »i enlig- 
het med», nyttjas i en mängd uttryck o. tale- 
sätt, t. ex. å la frangaise, på franskt sätt, 
även om maträtter (t. ex. biff å la Lindström). 

A la baisse [alabä's], fr. Motsats: å la 
hausse. Se Baisse och H a u s s e. 

Alabama [älabä'ma], förk. A 1 a., stat i 
s. ö. delen av mellersta U. S. A. (East south 
central), med en flik gående ned till Mexi- 
kanska viken; 134,669 kvkm, 2,348,174 inv. 



(1920), därav 1,447,032 vita (748 svenskfödda) 
och 900,652 negrer o. mulatter. A. genom- 
flytes av Alabama och Tombigbee, vilka för- 
enas och under namnet Mobilefloden utfalla 
i Mexikanska viken. I n. tillhör Tennessee 
med mellersta delen av sitt lopp A. I n. A. 
framgå Appalacherna, vilkas västliga del, 
»appalachiska fälten», utgör ett viktigt kol- 
område, där även betydande järngruvor före- 
komma. I södra A. finnas vidsträckta barr- 
skogar, som lämna värdefullt timmer. Större 
delen av befolkningen idkar lantbruk, med 
majs och havre som viktigaste sädesslag. 
Dessutom odlas socker, bomull, potatis och 
tobak i stora mängder. I Mobiledalen mognar 
riset. Kol förekommer jämte järn. 1920 var 
produktionen av tackjärn 2,339,939 ton och 
av kol 16,294,099. 60 % av U. S. A:s pro- 
duktion av grafit brytas i A. Industrien om- 
fattar tillverkning av järn-, stål- och bom- 
ullsvaror, gödningsämnen, terpentin och harts. 
Huvudort för järn- och stålindustrien är Bir- 
mingham. Mobile vid Mexikanska viken är en 
viktig exporthamn och utför varor även från 
angränsande stater, framför allt bomull (mer 
än 12 mill. doll. årligen). Huvudstad: Mont- 


gomery. A. sänder 2 senatorer och 9 repre- 
sentanter till nationalkongressen. Den verk- 
ställande makten utövas av en guvernör, vald 
för 4 år, den lagstiftande av en senat (35 
medl.) och ett representanternas hus (106 
medl.), samtliga valda för 4 år. — A. stod 
under franskt välde 1702 — 1763, sedan under 
engelskt men avträddes delvis 1783 till För- 
enta staterna. Territorium 1817, blev det 
1819 självständig unionsstat och var 1861 en 
av de första sydstater, som lössleto sig från 
unionen. Återupptogs i densamma 1868. — 
Litt. : T. M. Owen, »History of A.» (1921). 

Alabamafrågan, en tvistefråga mellan För- 
enta staterna och England på grund av de ka- 
perier, som under amerikanska inbördeskriget 
(1861 — 65) förövats av några sydstatsfartyg, 
vilka dels blivit byggda och utrustade i Eng- 
land, dels fått utlöpa ur engelska hamnar. 
Frågan fick sitt namn efter det djärvaste 
kaparfartyget, »Alabama», som under befäl av 
kapten Rafael Semmes uppbringat en mängd 
nordamerikanska seglare, innan det 1864 
sköts i sank av nordstatskorvetten »Kearsarge» 
utanför Cherbourg. Förenta staterna ansågo, 
att England begått neutralitetsbrott, och 
framställde krav på skadestånd. En i Ge- 
néve sammanträdande mellanfolklig skilje- 
domstol, om vars tillsättande de båda mak- 
terna enats genom fördraget i Washington 
1871, dömde 1872 England att betala en ska- 
deersättning av 15V2 mill. doll. Förenta sta- 
ternas krav på ersättning även för den indi- 
rekta skada kaparna vållat deras handel av- 
visades av skiljedomstolen såsom »stridande 
mot den internationella rättens grundsatser». 
— Litt.: J. B. Moore, »History and digest of 
international arbitrations» (1898). 

Alabandin el. Mangänblände, det mi- 
neralogiska namnet på svavelmangan, MnS. 

Alaba'ster, en marmorliknande, täljbar, 
kornigt kristallinisk gipsvarietet. A:s fasta 
struktur, dess vackra vita färg och dess för- 
måga att i viss mån genomsläppa ljus ha 
ofta gjort den till ett omtyckt arbetsmaterial 
för bildhuggare. Särskilt märkliga äro de 
engelska alabasterskulpturerna från medelti- 
den, de tyska från 1400-talet och de neder- 
ländska från 1500-talet. Även i Danmark 
utfördes sådana vid slutet av 1500-talet. Se 
Engelsk konst, Tysk konst och 
Flamländsk konst samt Ga n s s o g. 
Också i modern tid användes a. stundom för 
sådant ändamål, bl. a. av K. Milles i altar- 
uppsatsen för Uppenbarelsekyrkan i Saltsjö- 
baden. För konstindustriella arbeten har den 
nyttjats i stor utsträckning under olika tider. 

Alaba'sterglas, en ogenomskinlig, alabaster- 
lik glassort. 

A la bonne heure [alabånö'r], fr., eg. i en 
lycklig stund, nåväl, må vara, lika gott. 

A la carte [alaka'rt], fr., efter matsedeln. 
Ex.: Äta ä la carte. Motsats: T alle d’höte. 


381 


Alacoque — Ala-kul 


382 


Alacoque [alakå'k], Marguerite, franskt 
katolskt helgon (1647 — 1690). Såsom nunna i 
ett Marie besökelses kloster i Bourgogne hade 
den extatiskt fromma kvinnan uppenbarelser 
av Frälsaren, vilken enligt katolsk tradition 
16 juni 1675 visade henne sitt flammande, av 
törnen omflätade heliga hjärta och angav en 
bestämd dag för dettas tillbedjan. Härifrån 
härleder sig genom jesuitisk förmedling den 
inom katolska kristenheten vittutgrenade »Je- 
su allraheligaste hjärtas» kult. Hon förklara- 
des »salig» ( beata ) 1864 och »helig» {sanda) 
1920. Jfr S a c r é-c oe u r k u 1 1 e n. J. Ildr.* 

Alactäga ja'culus, lat. namnet på s p ring- 
rå 1 1 a (se d. o.) . 

Ala-dag, berg i Armenien, n. om sjön Van. 
Höjden uppskattas till 3,520 m. På A. upp- 
rinner Eufrats ö. källflod Murad-su. 

Å la daube [-dä'b], fr., se A 1 a d å b. 

Å la Daumont [aladåmä'], fyrspann, som 
styres av två jockejer, sittande på vänster- 
hästarna. Vagnen saknar kuskbock. Detta 
mod infördes av en hertig d’Aumont under 
restaurationstiden efter 1815. 

Aladdin är hjälten i en arabisk saga, en av 
de vackraste och mest berömda i »Tusen och 
en natt». Han är en tanklös ung dagdrivare, 
som åtar sig att åt den illsluge trollkarlen 
Nureddin upphämta en gammal koppar- 
lampa ur en underjordisk grotta. I be- 
sittning av lampan upptäcker han, att 
genom gnidning a.v densamma en ande 
framkallas, som uträttar och skaffar ho- 
nom allt, vad han önskar. I stället för 
att lämna lampan ifrån sig livnär han sig 
därefter med dess hjälp, kommer sig upp i 
världen och slutar som konungens måg och ef- 
terträdare, sedan han övervunnit onda anslag 
av trollkarlen. Motivet har ofta upptagits 
och bearbetats i litteraturen; främst bland 
alla dess moderna versioner står Oehlenschlä- 
gers dramatiska dikt »Aladdin» 1805. 

Aladja (Al ads ja), ett i turkiska länder, 
särskilt i Mindre Asien, allmänt förekom- 
mande brokigt tyg, som tillverkas genom 
vävning av olika sorter färgat bomullsgarn 
eller ock av hälften bomull, hälften silke. 
Imitationer av detta tyg importeras från 
Tyskland och Schweiz. 

Aladåb, maträtt av höns, fågel, gris, fisk 
o. dyl., som är inlagt i gelé eller jus (se d. o.) 
och serveras kall. 

Alafors, bomullsspinneri och väveri i v. Väs- 
tergötland vid ett litet tillflöde till Göta älv; 
Starrkärrs socken, Älvsborgs län. Anlagt 
omkr. 1856, äges det nu av A. nya spinneri- 
bolag (aktiekap. 1,800,000 kr.). Tillverkar 
bomullsgarn och bomullsvävnader. Tillverk- 
ningsvärde 4 mill. kr. (1922) ; 450 arb. (1922). 

Å la fran^aise [alafräsä'z], fr., på franskt 
sätt. 

Alagöas, stat i östligaste Brasilien vid At- 
lanten, mellan Pernambuco och Sergipe. 55,000 
kvkm, 978,748 inv. (1920). Längs kusten, som 


kantas av laguner, är landet lågt och sankt, i 
n. v. bergigt och skogbevuxet. Av A:s tal- 
rika floder är endast Säo Francisco segelbar 
för större fartyg. A. frambringar socker, färg- 
trä, bomull, tobak och kaffe. Järnvägsförbin- 
delse med Pernambuco. Huvudstad och sta- 
tens främsta hamn är Maceiö. 

Alagre'ck el. Å la g r e c q u e, efter gre- 
kiskt mönster. Se M e a n d e r. 

Å la guerre [alagä'r], el. Guerre, fr. 
(egentl. »krig»), ett slags biljardspel. 

Å la hausse [alaå's], fr., se II a u s s e. 

A'lahärmä, finsktalande socken i mellersta 
Finland, ö. om Vasa, Vasa län; 260 kvkm. 
6,975 inv. (1922). Tillhör Åbo stift. 

Ala'i, bergskedja i ryska Turkestan, en 
västlig fortsättning av Tien-shansystemet. 
Spåras i enstaka åsar i öknen Kyzyl-kum ända 
till Aralsjöns närhet. Åt n. sänker den sig i 
terrasser till Syr-darja. Kamhöjden är unge- 
fär 5,000 m. Högsta toppen är Pik Baba, 
6,000 m. Västerut delar A. sig i Turkestan- 
(huvudkedjan), Zeravschan- och Ilisarbergen. 
Mellan de båda första ger Zeravschanglaciä- 
ren upphov till floden med samma namn. På 
andra sidan Amu-darjas biflod Kyzyl-su resa 
sig Transalaibergen, vilka höra till Pamir- 
systemet. Här är Pik Kaufmann (7.000 m) 
högsta toppen. Karavanvägen från Fergana 
till Pamir eller Östturkestan går över A. och 
Transa.lai genom 3 — 4,000 m höga pass. 

Alain-Fournier [alä'-fornie'], Hen r i, fransk 
förf., se Fournier. 

Alais [alä'], stad i s. Frankrike vid foten 
av mellersta Cevennerna, i depart. Gard: 
36,455 inv. (1921), därav V 4 protestanter. Om- 
nejdens betydande kolfält och fyndigheter av 
järn, bly, zink och asfalt göra staden till ett 
industriellt centrum. Silkesspinnerier och för 
handeln med silke två årliga marknader. — A. 
var under religionskrigen en av hugenotter- 
nas säkerhetsplatser men utlämnades genom 
fördraget i Alais 1629 (se Hugenotte r) . 

Alajuela [-kcoä'la], huvudstad i prov. Ala- 
juela, Costarica (Centralamerika), v. om San 
José, vid järnvägen till Puerto Limon. 11,90S 
inv. (1920). Livlig handel med socker och 
kaffe. — Provinsen A. har 113,039 inv. (1920). 
Där finnas Aguacates guldgruvor. 

A'lajärvi, finsktalande socken i mellersta 
Finland, Vasa län; 770 kvkm, 8,448 inv. 
(1922). Tillhör Åbo stift. 

Alakaluf, se Eldslande t. 

Alaknanda (skt Alakanandä av A 1 a- 
k ä, en mytisk stad i Himalaja, som troddes 
bebodd av rikedomens gud, Kubera, se d. o.), 
en av Ganges’ källfloder. Se G a n g e s. 

Ala-kul, stäppsjö i ryska Turkestan, Cen- 
tralasien, mellan bergen Tarbagataj i n. och 
ö. och Ala-tau i s.; 221 m ö. h., 1,870 kvkm. 
Är endast några meter djup. Fattig på fisk. 
A. och den bredvidliggande Sasyk-kul (460 
kvkm) ha fordom hängt tillsammans med 
Balkasch. 


383 


Alameda — Alarik 


384 


Alame'da, poppelallé, vanligt namn på pro- 
menadplatser i spanska och portug. städer. 

Alameda [alameTda], stad i Kalifornien, v. 
U. S. A., vid San Franciscobukten, mitt emot 
San Francisco. 23,383 inv. (1920), varav 4,124 
svenskfödda. Skeppsbyggeri och tillverkning 
av lervaror. 

Å la mode [alamå'd], fr., på modet. 

Alämos, stad i n. v. Mexiko, mellan Sierra 
Madre och Californiaviken i staten Sonora. 
9,500 inv. Omgivande trakt är rik på guld, 
silver, bly och koppar. 

Alaner, folknamn, som vid början av den 
kristna tidräkningen tillädes flera nomadiska 
stammar, som bodde mellan Kaukasus, Kas- 
piska havet, Volga och Don. I kinesiska anna- 
ler omtalas alanerna såsom boende v. om hun- 
nerna. Av dessa besegrades de kort före 376 
och torde dels ha gått upp i hunnerfolket, dels 
flytt inåt Kaukasus, dels trängts åt v. och s. 
in på romerska rikets område, där de kring- 
spriddes mer än något annat av folkvandrings- 
tidens folk. 378 omtalas alaner i Trakien. 406 
bröto alaner jämte vandaler och suever från 
Pannonien in i Gallien och grundade för en tid 
ett rike vid Loire. 409 följde en del alaner 
med vandalerna till Spanien, där de slogo sig 
ned i Lusitanien (nuv. Portugal). De besegra- 
des där 417 av västgotakonungen Vallia och 
uppgingo därpå i vandalerna, gemensamt med 
vilka de sedan, 429, gingo över till Afrika. 
Alanerna i Gallien troddes stå i samförstånd 
med hunnerna, men deras konung Sangiban 
nödgades av Aetius att med västgöter och ro- 
mare strida mot Attila på Katalauniska fäl- 
ten (451). I Kaukasusländerna omtalas alaner 
under Justinianus II och Leo Isauriern (700- 
talet). Från 900-talet torde dessa kaukasiska 
alaner ha kallats äs och sannolikt återfinner 
man dem ännu i osseterna. Alanernas 
härkomst är omstridd. Enligt somliga voro 
de av germanskt el. kanske snarare iranskt 
ursprung; enligt andra tillhörde de liksom 
hunnerna den turanska folkgruppen. — Litt. : 
Bury, »History of the later Roman empire» 
(2 bd, 1889). V. S— g.* 

Å 1’anglaise [aläglä'z], fr., på engelskt sätt. 

A'lant, namn på ålandsrot (se d. o.) . 

Alanäs, socken i n. ö. Jämtland intill Ånger- 
manland; Hammerdals tingslag, Jämtlands 
län; 917,7 kvkm, 1,909 inv. (1923). Är belägen 
kring Flåsjön. I norr Blomsterberget och 
Bunkfjället (740 m). Riklig skog (omkr. 
66,300 har), 733 har åker. Annex till Ström, 
Ströms kontrakt, Härnösands stift. 

Alaouite [alaoi't] el. Territoire des 
Alaouites, eng. Alawiya, guvern. i mel- 
lersta Syrien (se d. o.) kring berget Ansarieh. 
6,200 kvkm, 400,000 inv. (1921). 

Alapetite [-pti't] , Gabriel, fransk äm- 
betsman o. politiker (f. 1854). Inlade 1887 
förtjänster om undertryckandet av rövarvä- 
sendet på Korsika, var från 1888 prefekt i 
flera dep. efter varandra och 1906 — 18 gene- 


ralresident i Tunisien, där han befäste sitt 
rykte som klok och energisk förvaltningschef. 
Han ställdes 1920 som generalkommissarie i 
spetsen för förvaltningen av Elsass-Lotliring- 
en, där han fortsatt sin företrädare Mille- 
rands arbete för de från Tyskland avträdda 
provinsernas assimilering med det övriga 
Frankrike. V. S — g.* 

Alapurin, se Lanolin. 

Alarcön [-kå'n], Pedro Antonio de, 
spansk förf. o. politiker (1833 — 91). Var ti- 
digt verksam i den radikala oppositionspres- 
sen men började snart skriva romaner och 
dramer. Då kriget mot Marocko utbröt 1859, 
gick han ut som frivillig och blev sårad. 
Hans dagboksskildringar från kriget (utg. 
1859) gjorde stor lycka. Sedermera deltog 
han livligt i Spaniens politiska liv och var 
bl. a. senator, medlem av »consejo de estado» 
och sändebud i Konstantinopel. Hans arbe- 
ten, av vilka en samlad uppl. i 20 vol. ut- 
kommit, anses giva en livlig och sann bild 
av äkta spanskt liv. Några av hans berätr 
telser äro övers, till sv., bl. a. hans mest be- 
kanta, »El sombrero de tres picos» (1874, 
»Den trekantiga hatten»). Ad. H — n. * 

Alarcön y Mendoza [-kå'n i mända J>a], 
Juan Ruiz de, spansk teaterförf. (1580 — 
1639). Är en av den spanska dramatikens 
främsta representanter och skaparen av den 
spanska karaktärs- eller sedekomedien. Det 
bästa av A:s till ett tjugutal uppgående styc- 
ken på detta område är »La verdad sospe- 
chosa», d. v. s. »sanningen själv (i en lögnares 
mun) gör sig misstänkt». Denna komedi efter- 
bildades av Corneiile i Frankrike (»Le men- 
teur») och Steele i England (»The lying lo- 
ver») samt kom slutligen även till Sverige 
(»En bättrad Will-Hierna» av Karl Gyllen- 
borg, spelad i Stockholm 1745)'. — Av span- 
jorerna sattes A. nära nog i jämbredd med 
det spanska dramats största namn, Calderon 
och Lope. 

Alard [alä'r], D e 1 p h i n, fransk violinist 
(1815 — 88), violinprofessor vid konservato- 
riet i Paris 1843 — 75. Var en högt ansedd 
lärare och vann även namn som solospelare 
på sitt instrument. Utom briljanta kompo- 
sitioner och stycken för violin utgav A. en 
förträfflig violinskola och en antologi, »Les 
maitres classiques du violon». 

Aläria, ett till familjen Laminariaceae 
bland brunalgerna, Phaeophyceae, hörande 
släkte, av vilket ett 20-tal arter, alla mycket 
storvuxna, äro kända från de nordliga haven. 
Den mest bekanta arten, A. esculenta, kan bli 
ett par meter lång. Flera arter ätas med be- 
gärlighet av polarfolken. Deras näringsvärde 
och söta smak bero på deras halt av mannit 
(se d. o.). 

A'larik, västgotisk konung (d. 410). Bröt 395 
från Mesien s. om Donau härjande in i det 
östromerska riket, vars härskare nödgades 
erkänna honom som riksfältherre ( magister 
militum) och åt honom överlämna förvalt- 


385 


Alarm — Alaska 


386 


ningen av östra Illyrien. 401 bröt han där- 
ifrån in i Italien (jfr Folkvandringen) 
och förnyade 408 anfallet ined än större fram- 
gång. Då kejsar Honorius icke villfor hans 
fordran att bli västromerska ri- 

@ lcets överfältherre och på jordupp- 
låtelse åt hans folk, tågade A. 
mot Rom 409 och insatte för en 
tid en medgörligare kejsare, Atta- 
lus. 410 erövrade och plundrade 
han Rom och drog sedan söderut 
samt stod i begrepp att överföra 
sin här till provinsen Afrika för att bemäktiga 
sig denna »Roms kornbod», då han s. å. plöts- 
ligt dog, endast några och trettio år gammal, 
i Cosenza, där han enligt sägnen blev begra- 
ven i Busentos flodbädd. 

Ala'rm, signal eller kallelse att rycka ut el- 
ler fatta vapen; plötslig rörelse, uppståndelse 
(i ett läger el. dyl.) till följd av en fiendes 
verkliga eller förmodade närmande. Verb : 
Alarmera. 

Ala'rniapparat, anordning, som har till upp- 
gift att automatiskt genom en ljus- eller ljud- 
signal tillkännagiva, antingen att obehöriga 
inträtt i en lokal eller berört visst föremål, 
eller ock att en rubbning av normala förhål- 
landen inträtt i en teknisk anordning på så- 
dant sätt, att fara är för handen. Exempel å 
förra slaget är s. k. polisalann, vid vilken en 
eller flera ringklockor sättas i funktion genom 
ofrivillig slutning eller brytning av en elekt- 
risk ström vid öppnande av dörrar, beträdande 
av mattor el. dyl. Ledningen frånkopplas un- 
der den tid apparaten ej skall fungera. Inom 
tekniken har det senare slaget funnit använd- 
ning som skydd mot skadegörelse å maskiner 
eller byggnader genom naturkrafter av ett 
eller annat slag. Om t. ex. vätskeståndet i en 
cistern kan stiga, så att risk för översvämning 
uppstår, ordnar man ofta så, att en i vätskan 
flytande kropp (flottör) vid viss vätskehöjd 
bringas i beröring med en hävarm, som utlöser 
en signal för tillkallande av den, som över- 
vakar anläggningen. I allmänhet använder 
man själva det störande elementet till att ut- 
lösa alarmapparaten, innan det kritiska ögon- 
blicket inträffar. G. H — r. 

Ala'rminstruktion. Å maskindrivna passa- 
gerarfartyg i viss vidsträcktare fart skall a. 
meddelas varje man av besättningen. I den- 
samma skall angivas, till vilken post envar 
besättningsman vid inträffande olycka skall 
begiva sig och vad därvid skall utföras. 

Alas., off. förkortning för Alaska. 

Alas, L e o p o 1 d o, spansk förf. o. kritiker 
(1852 — 1901), professor i rättsvetenskap i Ovi- 
edo. Ägde som kritiker (pseud. C 1 a r i n) ett 
betydande inflytande i synnerhet hos den 
yngre generationen. Hans talangfulla, natu- 
ralistiska roman »La regenta» är rik på skar- 
pa psykologiska iakttagelser och skildrar med 
ypperliga typer livet i en gammaldags stad. 

Alaschehi'r, stad i v. Mindre Asien, i turk. 
vilajetet Sinyrna, 120 km ö. om Smyrna, med 


vilken stad A. har järnvägsförbindelse. 
10,000 inv. Handel med säd, tobak och bomull. 
Förr säte för en grekisk ärkebiskop. Vid A. 
ruiner av det gamla Filadelfia (se d. o.). 

Alaska [alja'ska, eng. alä'ska el. akVsko), 
förk. A 1 as., territorium i Amerikas förenta 
stater. 1,530,327 kvkm, 55,036 inv. (1920), 
därav 26,558 indianer och eskimåer. Omfat- 
tar världsdelens n. v. hörn mellan Ishavet och 
Stora oceanen samt kuststräckan åt s. med 
där utanför liggande ögrupper intill 54° 40' 
n. br. Huvudstad är Juneau. 

Kusten vid oceanen och Beringshav är 
djupt sönderskuren. I Beringshav ligga de 
stora öarna Pribylof, Nunivak, S:t Lewrenee 
och S:t Matthew. Från Alaskahalvön ut- 
skjuter Aleuternas ögrupp. Bland öarna i 
Stora oceanen märkas Kodiak, Afognak och 
Alexanderarkipelagen längst i s. — Från Be- 
ringssund skjuta Kotzebue- och Nortonvikarna 
in på ömse sidor om Sewardhalvön. Dess yt- 
tersta udde, Kap Prince of Wales, ligger blott 
75 km från det asiatiska fastlandet. N. v. om 
Alaskahalvön intränger Bristolbukten och på 
båda sidor om Kenaihalvön Cook inlet och 
Prins William-sundet. Kuststräckan i s. är 
fylld av utlöpare från Kustbergen, vilka vid 
Lynnfjorden fortsättas av Eliaskedjan, som 
följer kusten fram till Kenaihalvön. Bergen 
stupa ofta brant i havet och täckas av väl- 
diga glaciärer: inom Eliaskedjan den ofantliga 
Malaspinaglaciären och utmed kusten Muir- 
glaciären med en bredd av 3,250 m. Högsta 
toppen på denna kedja är Mount S : t Elias, 
5,495 m. Jämsides med kustbergen gå Alaska- 
alperna, Klippiga bergens nordligaste utlö- 
pare, med en mängd vulkaner, bland vilka 
Mount Wrangell når 4,267 m. Här påträffas 
Nordamerikas högsta bergstopp, Mount Mc 
Kinley, 6,187 m. Rika på vulkaner, fortsätta 
bergen ut på Alaskahalvön och Aleuterna. 
Omkr. 30 kratrar äro ännu i verksamhet. På 
halvön märkas vid Iliamnasjöns n. strand II- 
iaminsk med en höjd av 3,677 m och ung. mitt 
på halvön Katmai, som hade ett våldsamt ut- 
brott 1912. Mellersta och norra A. utgöras av 
en vidsträckt platå med milsvida tundror eller 
trädlösa stäpper, här och där avbrutna av 
bergshöjder och översållade med sjöar och 
träsk. Landets viktigaste flod är Yukon, 
som utfaller i Beringshav och är segelbar upp 
till guldgrävardistriktet på gränsen till Ka- 
nada. Den är isfri från mitten av maj till 
mitten av oktober. Av övriga floder flyter 
Kuskokwim åt v., Copper river åt s. — Kli- 
matet är i s. delen svalt kustklimat; medel- 
temperaturen i Sitka är i jan. — 1°, i juli 
+ 12,2°. I de inre delarna råder kontinentalt 
polarklimat. Regnmängden är i Sitka 2,250 
mm årligen men i det inre obetydlig. — Av 
befolkningen, som sedan 1910 minskats med 
9,320 personer, är omkr. hälften vit. Vid 
kusterna av Ishavet och Beringshav bo eski- 
måer, på Alaskahalvön och Aleutiska öarna 
aleuter, en gren av eskimåerna, och i det 

I. 13 


387 


Alaska 


388 



inre och i s. ö. indianer (athapasker och tlin- 
kiter). 

I s. lämnar renen, som införts från Sibirien, 
i stor utsträckning föda åt de infödda. Myc- 
ket inbringande är handeln med skinn av älg, 
räv, bäver och vessla. J akten på säl och 
utter samt laxfisket ha blivit lagligen be- 
gränsade. Den största sälfångsten bedrives 
kring Pribyloföarna. Laxfisket inbragte 1920 
36,641,836 doll. S. å. funnos 146 laxkonserve- 
ringsfabriker, som sysselsatte 24,423 man. 
De stora skogarna bestå huvudsakligen av 
barrträd. Den största förvärvskällan är — 
jämte sälfångst och laxfiske — bergshante- 
ringen. Kol brytes huvudsakligen vid Eska 
creek, koppar i närheten av Copper river, 
kring Prins William-sundet och i Ketchikan- 
distriktet. De rikaste koppargruvorna äro 
Kennicottgruvorna i Chitinadistriktet. Mag- 
netisk järnmalm finnes i Yukondalen kring 
Fairbanks och Tolovana och på Sewardhalvön, 
där även grafit erhålles. Platina utvinnes på 
nämnda halvö och i Copper river-distriktet 
och guld i s. ö. A., kring Yukonfloden, vid 
Nome och andra platser på västkusten. Förr 
bröts guld ur Treadwellgruvorna på Douglas- 
ön, men dessa övergåvos 1917. Silver brytes 
i stor mängd, tenn i Yorkdistriktet vid Be- 
ringshav, nära Kap Prince of Wales; även 
kvicksilver, marmor m. m. brytas. Petroleum 
utvinnes vid Katalla och har påträffats på 
andra platser längs stillahavskusten och Is- 


havet. År 1920 inbragte guldproduktionen 
7,856,000 doll. S. å. gav hela mineralproduk- 
tionen 23,303,757 doll. Från hamnstaden 
Skagway går järnväg till White horse inom 
kanadensiskt område, varifrån vägen fort- 
sättes sjöledes eller med vagn till Klondikes 
guldfält vid gränsen mellan Kanada och A. 
Järnvägen från Seward till Fairbanks är 
(1923) helt och hållet färdig och i trafik. 
Den största staden är Juneau med 3,126 
inv. (1920). Bland de övriga 15 städerna mär- 
kas Ketchikan, Anchorage, Sitka (den gamla 
huvudstaden), Fairbanks, Cordova, Douglas, 
Petersburg, Nome och Dawson. 

En del av Ars kust upptäcktes och genom- 
forskades delvis 1741 av en rysk expedition 
under dansken Vitus Bering (se denne). Efter 
1784 uppstodo här och var ryska handelsplat- 
ser, och 1799 överlämnade kejsar Paul handeln 
på A. till ett rysk-amerik. pälsverkskompani, 
som till 1805 hade sitt huvudsäte i Kodiak, 
sedan i Sitka. Sedan kompaniets privilegier 
lupit till ända 1863, sålde Ryssland 1867 A. 
till Förenta staterna för 7,200,000 doll. Av 
stor betydelse för A. blev upptäckten 1896 av 
guld vid östgränsen och i närheten av det i 
Kanada belägna Klondike. En livlig trafik 
uppkom med nya ångbåts- och järnvägsför- 
bindelser, flera nya städer uppstodo, och folk- 
mängden i de gamla tillväxte starkt. 1912 
blev A. territorium och fick en lagstiftande 
församling på två kamrar: senaten (8 medl.) 


ALASKA 



Bild 1. Tundra i sommardräkt med vegetation av ängsull. 



Bild 2. Muir-glaciären. 


ALASKA 



Bild 3. Mount Katmai. Förgrundsterrängens växtlighet kvävd av vulkanisk aska från 

utbrottet 1912. 



Bild 4. Kolflötser i en bergvägg. Lignite creek. 


Bild 5. Guldvaskning. Biid från Nome. 



Bild G. Vinterbild från Nome. I bakgrunden högar av guldförande bergart, avsedda att vaskas 

vid inträffande blidväder. 


389 


Alaskagolfen — Alba 


390 


och representanternas hus (16 medl.). Kon- 
gressen i Washington har förbehållit sig lag- 
stiftningsmakten i vissa frågor. I spetsen för 
förvaltningen står en av presidenten utsedd 
guvernör. — Litt. : J. L. Underwood, »A., an 
empire in the making» (1913); E. Salin, »Die 
wirtschaftliche Entwieklung von A.» (1914); 
A. W. Greely, »Handbook of A.» (1914); A. 
Burr, »A.» (1919). 

Alaskagolfen, bukt av Stora oceanen på s. 
kusten av Alaska. Har flera djupt inträng- 
ande vikar, Cook inlet, Prins William-sundet 
m. fl., och innesluter många stora öar, bland 
dem Kodiak. 

Alastaro, finsktalande socken i s. v. Finland, 
Åbo o. Björneborgs län; 274 kvkm, 4,761 inv. 
(1922). Tillhör Abo stift. I socknen finnes 
en stor tändsticksfabrik. 

Ä !a suite [a-la-sui't], fr., eg.: i eller efter 
följden. Uttrycket har förr inom tyska armén 
använts för att beteckna, att en officer, som 
tjänstgör och uppbär avlöning vid t. ex. en 
fristående undervisningsanstalt eller som åt- 
njuter längre tids tjänstledighet, kvarstår vid 
sitt regemente utan lön och fortfarande bär 
dess uniform. Beteckningen var således när- 
mast att likna vid vad man inom svenska 
armén förstår med uttrycket »att kvarstå t 
regemente» (i motsats till att uppbära lön 
vid regementet). I Tyskland begagnades ock 
utnämning till officer å la suite vid visst re- 
gemente såsom en hedersbetygelse för furst- 
liga personer och för generaler. M. B — dt. 

Ala-tau, namn på fyra bergskedjor i Cen- 
tralasien, tillhörande Tien-shans bergssystem. 
Nordligast ligger Dsungariska A. på 
gränsen till Kina, ö. om sjön Balkasch. De 
tre övriga A. ligga kring den vackra alpsjön 
Issyk-kul; på nordsidan det imponerande 
Transiliska A., vilket skiljes från sjön 
av Kungei-ala-tau, som stupar brant 
ned mot Issyk-kul och i v. på andra sidan 
Buampasset fortsättes av den höga Alexander- 
kedjan. I dessa båda kedjor ha passen en 
höjd av 1,900 — 3,600 m; högsta toppen, Tal- 
gar, når 4,854 m. Bergssystemet fortsätter långt 
ut på slätten, och ännu v. om Balkasch kan man 
spåra den nordliga kedjan. Den fjärde ked- 
jan, Terskei-ala-tau, går s. om Issyk-kul 
och sträcker sig från bergjätten Chan-tengri 
långt v. ut och fortsättes av Kara-tau. Dennas 
kedjor ha en betydlig längd och nå en höjd 
av över 5,000 m; flerstädes äro de höljda av 
evig snö, och deras branta sidor äro täckta 
av tät barrskog. 

A la tete [alatå't], fr., i spetsen, »i täten» 
(t. ex. för en trupp). 

A'latornio, se Nedertorneå. 

Ala'tri, stad i prov. Roma, mellersta Italien, 
70 km ö. s. ö. om Rom; 15,500 inv. Klädes- 
fabriker. Lämningar av cyklopiska murar. 

Alau'da arve'nsis, lat. namnet på sång- 
lärka (se d. o.). 


Aläu-d din Khlljl, sultan av Delhi (1294— 

1316), se Indien, historia. 

Alåu'niska höjden, se Valdajbergen 

Alava, provins i n. Spanien, den största 
och sydligaste av de tre Baskiska provinserna 
(se d. o.). 3,045 kvkm, 101,357 inv. (1921). Hu- 
vudstad är Vitoria. A. genomflytea av Za 
dorra, en biflod till Ebro, och är mycket 
bergigt. Ur bergen brytas järn, koppar, bly, 
marmor. Stora ekskogar bekläda bergena si 
dor. Mineralkällor finnas. Maja, hampa, lin, 
vin och frukt odlas. Åkerbruket utgör jämte 
boskapsskötseln huvudnäring. 

A'laveteli, se Neder vetil. 

A'lavieska, finsktalande socken i v. Finland, 
s. om Brahestad vid Kalajoki; Uleåborgs län; 
266 kvkm, 3,820 inv. (1922). Tillhör Kuopio st. 

A'lavo, domsaga i Vasa län, Finland, lyder 
under Vasa hovrätt och omfattar 4 tingslag; 
5,837,9 kvkm, 76,255 inv. (1922). 

A'lavo, fi. Alavus, finsktalande socken i v. 
Finland, s. ö. om Vasa, Vasa län; 846 kvkm, 
11,116 inv. (1922). A. är minnesvärt genom 
Adlerereutz’ seger över ryssarna 17 aug. 1808 
vid A. kyrka. En minnesobelisk är rest på 
slagfältet. A. tillhör Åbo stift. 

A'lavus, se A 1 a v o. 

d’Alayrac [dalära'k], N i c o 1 a s, fransk 
tonsättare (1753 — 1809). Bland hans talrika 
operetter ha icke mindre än 22 uppförts i Sve- 
rige: »Slottet Montenero», »De bägge savo- 
jarderna», »Gubben i bergsbygden» m. fl. 

A'lba. 1. Den vita dopdräkten i kyrkans 
äldsta tider. — 2. 

Mässkjorta, det fotsida 
plagg av vitt linne, 
som tillhör den li- 
turgiska dräkten. Fr. 
o. m. 1100-talet orne- 
rades mässkjortorna 
ofta med broderade 
eller vävda besätt- 
ningar, senare med 
spetsar. Till den i 
svenska kyrkan bruk- 
liga mässkruden bäres 
alba under mässhaken. 

A'lba, stad i n. v. Italien vid Tanaro, 5 mil 
s. s. ö. om Turin; huvudstad i prov. Cuneo 
(Piemont); 14,000 inv. Handel med ost. 

Alba [a'lcya] el. Alva, F e r n a n d o Al- 
va r e z de Toledo, hertig av A., spansk 
fältherre o. statsman (1508 — 82). Tillhörde en 
mycket förnäm gammal kastilianek ätt och 
blev tidigt införd på krigarbanan, där han 
hastigt vann befordran till de förnämsta pos- 
ter och genom sin fältherretalang förvärvade 
Karl V :s oinskränkta förtroende. Han deltog 
i de flesta av Karl V :s och Filip II :s krig och 
var bl. a. överbefälhavare i kriget mot Schmal- 
kaldiska förbundet, varvid han kraftigt bidrog 
till segern vid Miihlberg (1547), samt vid 
tåget mot påven Paul IV i Rom (1556 — 57). 
Obrottsligt konungatrogen och besjälad av ett 



391 


Albacete — Albaner 


392 


oförsonligt hat mot allt kätteri, hade han 
stort inflytande hos Filip II men hade som 
hans rådgivare att tävla med en annan ko- 
nungagunstling, den smidigare och mildare 
portugisen Ruy Gomez, furste av Eboli. Ko- 
nungens upphets- 
ning över de kal- 
vinistiska bild- 
stormarna i Ne- 
derländerna 1566 
förskaffade dock 
A. överhand, och 
lian blev 1567 av- 
sänd dit med en 
här på 10 — 11,000 
stridsvana vetera- 
ner. Han blev 
snart allenarådan- 
de i Nederländer- 
na. Till sitt för- 
nämsta verktyg 
hade han en ny 
domstol, upprors- 
rådet, det s. k. »blodsrådet». Under loppet av 
fyra år rasade detta råd med hemsk vildhet. 
De »kättare», som avsvuro sitt kätteri, blevo 
»benådade», d. v. s. avrättade med svärd, icke 
brända på bålet. »Pålarna på gatorna, husens 
dörrposter, vägvisarna på landsbygden hängde 
fulla med skelett, i trädgårdarna voro män- 
niskolik trädens hemska frukter.» Offer blevo 
även de vid ett gille hos A:s son svekligt 
fängslade grevarna Hoorn och Egmont. För- 
skräckelsen, de tryckande skatterna och trup- 
pernas tygellöshet drevo stora skaror i lands- 
flykt. över 100,000 köpmän och hantverkare 
flyttade med sin företagsamhet och förmögen- 
het över till andra länder, synnerligast till 
England. Landet tycktes förlamat av skräck, 
men harmen över en ruinerande extra be- 
skattning på alla köp och försäljningar lät 
motståndskänslan 1572 flamma upp och ledde 
till det s. k. nederländska frihetskriget (se 
Nederländerna, historia). När A. trots 
vunna segrar och fortsatta avrättningar för- 
lorat hoppet om att undertrycka upprorsrörel- 
sen, begärde han avsked 1573. Han levde 
sedan i onåd och blev endast använd vid 
erövringen av Portugal 1580. 

Albacete [almasäTä] , provins i s. ö. Spa- 
nien; 14,863 kvkm, 296,712 inv. (1921). Ge- 
nomflytes av Segura och Jdcar. Den norra 
delen av A. är ett ofruktbart och öde slättland, 
den södra uppfylles av utlöpare från Sierra 
Morena. Endast kring Seguras nedre lopp fin- 
nas skog och bördiga dalgångar. Vin och frukt 
odlas. Boskapsskötsel. Huvudstad, se följ. 

Albacete [alcoasä'tä], stad i s. ö. Spanien, 
ung. 15 mil från Alicante, vid Maria Cristina- 
kanalen. 32,163 inv. (1921). Var förr känt 
för sin tillverkning av tveeggade knivar 
(punal, cuchillo). Är huvudstad i provinsen 
med samma namn. 

A'lba Julia, ung. Gyulafehérvår, ty. Karls- 
burg el. Weissenburg, stad i Transsylva- 


nien, mellersta Rumänien, vid Maros; omkr. 
10,000 inv., rumäner och ungrare. Säte för 
en romersk-katolsk biskop. A. är delat i 
nedre staden och övre staden el. fästningen, 
som innesluter den katolska S :t Michaelskate- 
dralen, där flera siebenburgska furstar ligga 
begravna, bland dem Janos Hunyadi. A. har 
ett på inkunabler rikt bibliotek och ett astro- 
nomiskt observatorium. Stadens fästning 
byggdes 1715- — 38. Berömd vinodling. På sta- 
dens plats låg romarnas Apulum, under me- 
deltiden kallat Alba Julia. Det var residens 
för de gamla vojvoderna och furstarna av Sie- 
benbiirgen, bl. a. Bethlen Gabor. I A. firade 
rumänska konungaparet som insegel på Trans- 
sylvaniens erövring sin kröning 1922. 

Albalat [-la'], A n t o i n e, fransk språk- 
man o. kritiker (f. 1856). Har utövat en syn- 
nerligen nyttig verksamhet genom att ut- 
arbeta läroböcker i skriftlig framställnings- 
konst och stillära, såsom »L’art d’écrire», »La 
formation du style», »Le travail du style», 
»Les ennemis de l’art d’écrire», och »Comment 
il ne faut pas écrire», vilka utmärkas av rik 
exemplifiering och vunnit stor spridning. Hans 
»Souvenirs de la vie littéraire» behandlar 
Daudet, Faguet m. fl. R — n B. 

A'lba lo'nga, enligt sagan den äldsta staden 
i Latium, nära Albanosjön. Sades vara en 
av Aeneas’ son Ascanius grundad koloni från 
Lavinium. Från A. åter berättas Roms grund- 
läggare ha utgått. Under Tullus Hostilius 
skall Rom ha besegrat och förstört sin moder- 
stad (se Mettius Fufetius) samt över- 
flyttat dess invånare till Gaeliska berget 
i Rom. 

Alban [å'lbon], S:t, helgon, Englands förste 
kristne martyr, f. i Verulamium, nuv. S:t. 
Albans. Var en oförskräckt bekännare av sin 
kristna tro, för vilken han ock under den dio- 
kletianska förföljelsen blev halshuggen något 
år mellan 286 och 303. Hans minnesdag är 
22 juni. 

Albäner, kalla sig själva shlcipetarer, kal- 
las av övriga balkanfolk arnauter, ett ensam- 



Toskiska krigare från södra Albanien. 



393 


Albaner 



Albansk frivillig soldat. 


stående folk bland indoeuropéerna. De anses 
vara det äldsta folket i s. ö. Europa och 
härstamma från de första ariska invand- 
rarna, som i den historiska forntiden re- 
presenterades av de besläktade illyrerna, 
makedonierna och epiroterna. De bebo hu- 
vudsakligen Albanien men finnas för övrigt 
sedan gammalt talrikt spridda i Grekland, 
s. Italien, Sicilien, Europeiska Turkiet och 
Mindre Asien. Trots inbördes skiljaktig- 
heter i religion, dialekt och samhällsinstitu- 
tioner ha de alltjämt, även i främmande om- 
givningar, segt upprätthållit rasen och beva- 
rat sin individualitet i språk, vanor och tra- 
ditioner. Floden Shkumbi bildar gränsen mel- 
lan rasens två huvudavdelningar, g e g e r 
(nordstammarna) och t o s k e r (sydstammar- 
na). De förra äro ett vilt, vidskepligt och okun- 
nigt bergsfolk, som huvudsakligen ägnar sig 
åt strider, röveri och herdeliv. De äro tappra 
och trofasta och ibland i stånd till uppoffran- 
de tillgivenhet. De rekryterade länge sulta- 
nernas livvakt och äro liksom toskerna myc- 
ket använda som »kavasser» och tjänare vid 
främmande beskickningar och konsulat i Ori- 
enten. Toskerna, vilka påverkats av förbin- 
delserna med greker och valaker, befatta sig 
även med handel, industri (guldbroderier, väv- 
nader etc.) och åkerbruk samt äro livliga, 
meddelsamma och vänliga, medan gegerna äro 
allvarliga, buttra och högdragna. Den natur- 
liga antipatien mellan dessa båda huvudstam- 
mar har långt ifrån givit sig; blodshämn- 


den, krvarina, är ännu en helig tradition, och 
i vissa bergsdistrikt är antalet av dem, som 
icke dö en naturlig död, till följd därav bety- 
dande. Genom medling eller prästerskapets 
ingripande åvägabringas understundom en va 
penvila (bessa). Oaktat sin fullständigt un- 
derordnade ställning behandlas kvinnorna 
med en viss aktning och användas ofta som 
medlare vid uppgörande av ovannämnda släkt- 
tvister. Brudköp äro brukliga, och trolovning 
ingås vanligen redan i barndomen. Unga män 
svära varandra ofta evigt broderskap, som 
obrottsligt hålles. Albanerna äro av medel- 
höjd med stolt och ståtlig hållning. Utmär- 
kande för toskernas mansdräkt är den vita, 
veckrika kjolen el. fustanellan, medan geger- 
na bära vita eller röda byxor med svarta kor- 
donger och en kort, åtsittande jacka, som hos 
de rika prydes med guldbroderier. Fez an- 
vändes allmänt. 

Stamväsendet bibehåller i n. Albanien myc- 
ket av sin uråldriga organisation och omfattar 
sju olika stamgrupper. Dessa bevarade i all- 
mänhet under det turkiska väldet i verklighe- 
ten sin självstyrelse. I spetsen för var stam 
står en »barjaktar», vars värdighet går i arv, 
och viktigare angelägenheter avgöras av ett 
råd av äldste (kru-ye, plur. krene-te), vilkas 
värdighet också går i arv. Söderut har stam- 
organisationen blivit lösare. Varje stam av de 
katolska bekännelserna (jfr Albanien) har 
sitt helgon, och före världskriget, då välstånd 
ännu rådde bland bönderna, högtidlighölls hel- 



Ung kristen flicka. 


395 


Albanerbergen— Albanien 


396 



En albansk kvinnas högtidsdräkt. 


gonets dag med stor prakt. — Litt. : G. Meyer, 
»Albanesische Studien» (1883 — 92); Wace och 
Thompson, »The nomads of the Balkans» 
(1914). Se även litt. på art. Albanien. 

Albanerbergen, se Albanobergen. 

Albani [åTbani], egentl. Emma Lajeu- 
nesse, eng. sopransångerska (f. 1852), av 
fransk-kanadensisk börd. Elev av Duprez 
i Paris och Lamperti i Milano, uppträdde 
hon sedan början av 1870-talet på Covent- 
garden-teatern i Lond.on samt gästspelade 
med stor framgång i Europas och Ameri- 
kas huvudstäder. Sverige besökte hon 1888. 
Hon var både dramatisk sopran och en utsökt 
Mozartsångerska samt uppskattades även för 
sin oratoriesång. 1878 g. m. Covent-garden- 
teaterns direktör E. Gye. Har utgivit »Forty 
years of song» (1911). 

Alba'ni, rom. släkt, som säges ha kommit 
från Albanien på 1500-talet. Flera av släk- 
ten uppnådde högre kyrkliga värdigheter, och 
Giovanni Francesco A. blev påve 1700 under 
namn av Klemens XI. Alessandro A. (1692 — 
1779), som blev kardinal 1721, byggde Villa 
Albani utanför Rom och bildade där med 
tillhjälp av Winckelmann m. fl. en berömd 
konstsamling, varav ännu åtskilligt av högt 
värde återstår. Släkten utdog 1852. 

Alba'ni, Francesco, bolognesisk målare 
(1578—1660), lärjunge till bröderna Carracci 
i Bologna, från omkr. 1600 verksam i Rom 
som medhjälpare till Annibale Carracci, var- 
vid han i mer eller mindre starkt beroende av 
mästaren utförde talrika fresker i romerska 
kyrkor och palats. Han flyttade 1616 till- 
baka till Bologna, där han huvudsakligen 
ägnade sig åt stafflimåleriet. Åtskilliga större 
altarmålningar och en oöverskådlig mängd 
mindre arbeten lämnade här hans verkstad, 
i vilken talrika medhjälpare arbetade. Ganska 
raskt förföll han till en idélös, schematiskt 
upprepande massproduktion. Hos sin samtid 
åtnjöt han dock mycket högt anseende sär- 
skilt för sina glättiga mytologiska komposi- 
tioner med dansande amoriner m. m., mål- 
ningar, vilka med tiden fingo en viss betydelse 
för rokokokonstens uppkomst. H. W — n. 

Alba'ni, M a 1 1 h i a s, namn på två be- 
römda violinfabrikanter, far o. son. Den förr® 


(1621 — 73) levde i Bozen i Tyrolen och har 
givit albanesviolinerna sitt namn. Sonen för- 
färdigade i Rom 1702 — 09 en del förträffliga 
instrument, som skattas nästan lika högt som 
amativiolinerna. 

Albänien (alban. 8hkiperi'a; kallas av övriga 
balkanfolk Arnaut), stat på västkusten av 
Balkanhalvön mellan Grekland och Jugosla- 
vien; omkr. 30,000 kvkm, omkr. 832,000 inv. 
Huvudstad är Tirana. A. är ett bergland med 
de vildaste och mest svårtillgängliga partierna 
i n. och s. I de djupa dalarna strömma små 
strida floder till Adriatiska havet: Bojana, 
Drin, Shkumbi, Semeni (Sémén), Vojusa 
(Viose) m. fl., men endast Drin och Bojana äro 
segelbara. De flesta äro deltabildande. Dalarna 
i s. delen av landet äro mycket bördiga. Kusten 
är dels klippig eller kantad av strandsjöar, 
dels bördigt slättland. Vid ö. gränsen ligga 
Ochrida- och Prespasjöarna och vid den n. v 
Skutarisjön. 

Stora delar av landet ligga obrukade. Säd, 
huvudsakligen majs, odlas på kustslätterna, s. 
om Skutari (Shkoder), kring Tirana, Elbasan, 
Bérat och Delvino och vid de stora sjöarnas 
stränder. Den viktigaste produkten efter sä- 
den är olivoljan. De största olivträdsplante- 
ringarna finnas kring Valona (Vlora) och 
Durazzo (Durres). Tobak odlas vid Durazzo, 
Kavaja och Bérat. I de odlade södra trak- 
terna och längs Adriatiska havet äro de 
förnämsta produkterna tobak och olivolja. 
Största delen av befolkningen livnär sig av 
boskapsskötsel. Lämpliga betesmarker finnas 
både på slätterna och i bergstrakterna. År 1917 
uppges exporten av ull ha varit 500,000 kg. 



397 


Albanien 


39 S 



Shkumbis dalgång. 


Befolkningen utgöres av albaner (ae d. o.) 
och av närmare 20,000 taintaarer (ae d. o.), 
vilka till atörata delen som herdar bebo slät- 
terna kring övre Semenifloden och om som- 
maren driva sina hjordar på bete på Tomor- 
bergets sluttningar. I n. ö. A. finnaa en del 
serber, längst i s. epirotiska greker. Två tredje- 
delar av befolkningen äro muhammedaner. I 
n. finnaa romerska katoliker och i a. grekiska 
katoliker. Upplysningen står lågt, ehuru un- 
der senare år mycket gjorts för dess höjande. 
1891 grundades en skola för flickor i Koritsa 
(Korcha) i protestantismens intresse. Jesuiter 
ha öppnat skolor i n. delen .av landet, de grek.- 
ortodoxa i den s. Sedan 1912 ha icke mindre 
än 528 skolor uppstått. 

Norra A. har en enda egentlig väg: Sku- 
tari — Lesh (Alessio) — Tirana — Durazzo. I s. 
delen ha italienarna anlagt militärvägar. Inga 
järnvägar finnas. Hamnar äro San Giovanni 
di Medua (Shen Ghin), Durazzo, Valona, 
Porto Palermo, Santi Quaranta, Butrinto. A. 
har inga banker och intet nationellt mynt. 
Nationalfärger: rött och svart. 

IIi8toria. A:s äldsta historia är höljd i dun- 
kel. Under romersk-bysantinska tiden upp- 
gick A. i prov. Illyrien och Epirus. Romarnas 
Via Egnatia gick österut från Dyrrhachium 
(Durazzo) genom Ochrida. Under Georg 
Kastriota (se denne) el. Skanderbeg hävdade 
A. sedan 1443 sin självständighet emot tur- 
karna men blev några år efter dennes död 
turkisk provins (1478), även om jorddrottarna 
bibehöllo säg som en oberoende feodalaristo- 
krati. På 1800-talet var landet tummelplats 
för en mängd strider och uppror. Genom Ber- 
linkongressen 1878 gingo delar av A. till 
Österrike, Montenegro, Serbien och Grekland. 
Abd-ul-Hamid II medgav en utvidgad lokal 
självstyrelse, men ungturkarnas försök att 


fullständigt undertrycka albancna ledde 1911 
till uppror, som slutligen mynnade ut i första 
Balkankriget okt. 1912. Nov. s. å. proklame 
rades A :s oberoende i Valona, och kort där- 
efter erkände stormakternas Londonkonferens 
principiellt A:s självstyrelse. Genom den av 
konferensen beslutade provisoriska gränsregle 
ringen gick emellertid A. förlustigt en del av 
sitt naturliga etnografiska område. Samma 
konferens tillsatte en internationell kontroll- 
kommisaion (1913) och enades om, att en 
europeisk furste skulle bli landets regent. 
Prins Vilhelm av Wied mottog kronan såsom 
A:s impret (el. mpret; av lat. imperator ) och 
anlände till Durazzo mars 1914. Men redan 
en månad efter världskrigets utbrott måste 
han och kommissionen i följd av inre orolig 
heter och Essad paschas (se denne) intriger 
3 sept. lämna landet, som åter råkade i 
anarki. Ett försök av Essad pascha att grun- 
da ett militärvälde i Durazzo misslyckade* 
mycket snart. I okt. 1914 ockuperade Italien 
Valona, och grekerna besatte i nov. trot» 
makternas förbud norra Epirus. Efter eröv- 
ringen av Montenegro 1916 inryckte öster- 
rikarna och bemäktigade sig San Giovanni di 
Medua och Durazzo. I södra delen av A. hade 
italienarna efter sitt inträde i världskriget 
i slutet av 1915 landsatt trupper, och 1917 
proklamerade italienske överbefälhavaren, ge- 
neral Ferrero, A. som en italiensk skyddsstat, 
vilket Österrike besvarade med att kungöra 
sitt protektorat över landet. Hösten 1918 
besatte italienarna hela landet men stördea 



Landsvägsbro i Albanien. 



399 


Albanobergen — Albanosjön 


400 



Genzano och Nemisjön i Albanobergen. 


sommaren 1919 av en resning av Essad pa- 
schas anhängare. 1920 kom en albansk rege- 
ring till stånd, sammansatt av två muham- 
medaner, en romersk och en grekisk katolik. 
Med denna regering, vars säte är Tirana och 



Gatubild från Bérat. 


som icke stod i någon förbindelse med den 
senare s. å. i Paris mördade Essad, kom Ita- 
lien under Giolitti till samförstånd i aug. s. å., 
vilket ledde till landets utrymmande av ita- 
lienarna och till deras erkännande av A :s 
självständighet. I dec. 1920 upptogs A. form- 
ligen i Nationernas förbund, och i nov. 1921 
blevo gränserna mot Jugoslavien och Grek- 
land reglerade av ambassadörkonferensen. — 
Litt. : F. Gibert, »Les pays d’Albanie et leur 
histoire» (1914); Sp. Gopcevic, »Das Fiirsten- 
tum A.» (1914); W. Peacock, »Albania» (1914); 
C. Chekrezi, »Albania past and present» (1920); 
J. Bourcart, »L’Albanie et les albanais» (1921); 
J. Godart, »L’Albanie en 1921» (1922). 

Albanobergen, Alban erbergen, it. Mo'nti 
lazia'li, vulkanisk berggrupp i mellersta Ita- 
lien på den romerska kampagnan, 25 km s. ö. 
om Rom. Högsta punkten är Monte Cavo, 956 
m. I v. delen ligga två kratersjöar, Albano- 
och Nemisjöarna, den förra 293 m ö. h. 
och 156 m djup. Kraterranden höjer sig 160 
m över vattenspegeln och är rikt bevuxen med 
vin, oliv och kastanj, liksom berggruppen i 
sin helhet. På A. ligga många småstäder och 
byar, såsom Velletri, Albano, Frascati och 
Castel Gandolfo. Ruiner kvarstå efter Tuscu- 
lum och Alba longa m. fl. rom. städer. 

Alba'no Lazia'le, stad i Italien, prov. Roma, 
25 km s. ö. om Rom, bland Albanobergen, 
invid Albanosjön. 8,826 inv. Ruiner av an- 
tika palats, såsom Tiberius’, Caligulas och 
Neros. I närheten låg Alba longa (se d. o.). 

Albanosjön, se Albanobergen. 


401 


Albanska språket — Albatrossaffären 


402 


Albanska språket tillhör den indoeuro- 
peiska språkstammen och torde närmast ut- 
göra den enda kvarlevande representanten 
för en trako-illyrisk grupp av densamma. 
Språket, som helt saknar äldre litteratur- 
minnesmärken, befinner sig i grammatiskt 
hänseende i ett starkt förstört stadium, och 
ordförrådet utgöres till allra största delen 
av lån från andra språk (nygrekiska, sla- 
viska och romanska språk samt turkiska). 
A. är uppdelat i tvenne huvuddialekter: g e- 
g i s k a n n. om och toskiskan s. om flo- 
den Shkumbi, vilka starkt avvika från var- 
andra (framför allt i behandlingen av inter- 
vokaliskt n, som kvarstår i geg. men i tosk. 
övergår till r). Men mellan sydgegiskan, som 
talas i de centrala delarna kring Elbasan, och 
nordgegiskan är även olikheten stor; dock an- 
ses sydgegiskan lämpa sig som förmedlings- 
språk mellan de tvenne övriga huvuddialek- 
terna. Som skriftform använder gegiskan det 
lat. alfabetet, toskiskan mest det grekiska. 

De tidigaste språkproven utgöras av över- 
sättningar, verkställda av katolska missionä- 
rer under 1600-talet. Någon egentlig littera- 
tur — utom folksagor och -visor — har först 
under senaste århundradet uppstått (Girolamo 
di Rada, 1815 — 1903, m. fl.). I vetenskap- 
ligt avseende har albanskan behandlats av 
bl. a. Miklosich, G. Meyer, H. Pedersen och 
N. Jokl. J. Ch— r. 

Albany [å'lbani], befäst hamnstad i s. v. 
Västaustralien, vid King George-sundet. 3,980 
inv. (1921). Anhaltstation för postångare från 
Sydafrika. Rekreations- och hälsoort. 

Albany [å'lbani], stad i n. ö. U. S. A., hu- 
vudstad i staten New York, vid Hudsonfloden. 
113,344 inv. (1920). Staden har många vackra 
byggnader: det ståtliga statskapitoliet, stads- 
huset, statsbiblioteket, statsmuseum, kyrkor 
och skolor. A. har ett observatorium, Dud- 
ley observatory, och universitet, Union uni- 
versity (grundat 1784). Betydande industri- 
och handelscentrum. Utmärkta förbindelser 
med järnväg och sjöledes genom Champlain- 
och Eriekanalerna. Fabrikation av skodon, 
åkerbruksredskap, gasugnar. — A. anlades av 
holländarna i början av 1600-talet. Dess läge 
i korsningen mellan dalgången från New York 
och vägen västerut till de Stora sjöarna och 
norrut till Montreal har bidragit till stadens 
hastiga uppblomstring. 

Albany [åTbani], greve av, titel, buren av 
skotske pretendenten Karl Edvard (se denne). 

Albany [åTbani], skotska hertigar, tillhö- 
rande huset Stuart. 

Albany [åTbani] , A 1 e x a n d e r Stuart, 
hertig av A. (omkr. 1454 — 85), son till ko- 
nung Jakob II i Skottland. Stämplade från 
slutet av 1470-talet mot sin broder, konung 
Jakob III, och sökte, sedan han lyckats 
rymma ur Edinburghs fängelse, utan större 
framgång hjälp först hos Ludvig XI i Frank- 
rike, sedan i England hos Edvard IV och 
Rikard av Gloucester (senare Rikard III) för 


att vinna Skottlands krona. Han fann sin 
död vid en tornering i Frankrike. 

Albany [åTbani], John Stuart, hertig 
av A. (omkr. 1481 — 1536), son till föreg. 
Övertog 1515, en tid efter sin kusin Jakob 
lV:s död, regentskapet i Skottland för Ja 
kobs son, Jakob V. Han förnyade det skotsk- 
franska förbundet 1517. A., som uppfostrats 
i Frankrike och var gift med sin kusin Anne 
de la Tour d’Auvergne, kiinde sig alltid 
främst som fransman och bekämpade det 
engelsksinnade stormansparti, som bildats i 
hans hemland. 1522 drog han i härnad mot 
Henrik VIII av England, som ankla